Fru talman! Jag skulle gärna vilja säga tack till det ärade statsrådet, men jag vet inte riktigt vad jag ska tacka statsrådet för.

Jag ställde en väldigt enkel fråga: Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att stärka kontrollen av asbesthanteringen? Statsrådet fick ytterligare en möjlighet att utveckla regeringens åtgärder med en andra fråga: Hur avser ministern att säkerställa att arbetstagare som kan exponeras för asbest får rätt utbildning och skyddsutrustning?

Statsrådet redogjorde för några processer som pågår på någon myndighet och möjligen också Riksrevisionens granskning. Men det är regeringen som styr riket, fru talman!

Nuvarande ärade statsrådet är det tredje statsrådet på ett år med ansvar för dessa frågor. Det har varit kaos på Arbetsmarknadsdepartementet med byten av ansvarigt statsråd två gånger under ett års tid. Det råder total avsaknad av långsiktighet i arbetsmarknadspolitiken och arbetslivspolitiken. Det gör att vi i slutet av den här mandatperioden sitter i ett läge där det inte hänt någonting på dessa områden.

I en tidigare interpellationsdebatt hörde vi att arbetsmarknadsutskottet inte får ärenden att hantera. Det händer ingenting på Arbetsmarknadsdepartementet i och med alla byten av ministrar. Det finns nu också en passivitet i detta svar.

Varför är jag då besviken, fru talman? Jo, för att det här bokstavligt talat rör liv och död. Det rör hälsa och liv för svenska byggnadsarbetare.

I valrörelsen var det åtminstone ett parti på regeringssidan som talade om arbetstagare och byggnadsarbetare. Det var regeringens samarbetsparti Sverigedemokraterna – ibland kallat regeringens uppdragsgivare.

Nu när valet har varit och vi är inne på mandatperiodens fjärde år ser vi dock att det av den här regeringen förs en politik som direkt skadar byggnadsarbetare genom högre arbetslöshet och sänkt akassa. Nu har vi också asbestfrågan som rör liv och hälsa.

Fru talman! Dessa frågor är inte hemliga för statsrådet. Det har i flera omgångar rapporterats i Sveriges Radio om allvarliga brister i hanteringen av asbestkontroll på Arbetsmiljöverket.

Det är absolut ingen hemlighet för statsrådet att Arbetsmiljöverket för två år sedan lyfte fram förslag om att utbildare ska behöva godkännas för att få ge utbildningar och att alla som ska riva asbest ska behöva göra ett prov hos en oberoende part – ungefär som en uppkörning. Detta har fortfarande inte blivit verklighet.

Jag hoppas att statsrådet i alla fall har hunnit bli underrättad om att det finns sådana förslag. Men det sker ingenting. Det kommer inga förslag till riksdagen. Det fattas inte några beslut på detta område av regeringen.

De som betalar priset är svenska byggnadsarbetare. Resultatet kommer att märkas om 30 år – för så funkar asbest, som statsrådet vet.

Det finns alltså anledning att på allvar rikta kritik mot statsrådet. Det är nu ett år kvar av mandatperioden. Använd det här året till att göra någonting för att gynna svenska byggnadsarbetare och deras liv och hälsa!

Baserat på förra interpellationsdebatten uppmanar jag statsrådet att inte vända frågan till oppositionen utan faktiskt svara på vilka åtgärder ministern och regeringen avser att vidta för att denna fråga ska lösas.

(Applåder)

Fru talman! Asbest är ett av de farligaste ämnena vi har på svenska arbetsplatser. Trots att det har varit förbjudet i decennier dör hundratals människor varje år i sviterna av asbestexponering.

För att skydda arbetare, deras anhöriga och andra krävs det att de som hanterar asbest får rätt utbildning där de lär sig att skydda sig mot exponering. Men vi vet att utbildningarna inte alltid håller måttet. Sveriges Radio har visat på exempel där utbildningsintyg har delats ut utan att deltagarna har fått tillräcklig kunskap, och det bekräftas också av Arbetsmiljöverkets rapport som lämnades till regeringen i januari 2023.

Myndigheten konstaterade då att kvaliteten på utbildningarna är väldigt varierande. Endast 3 av de 20 granskade utbildningsanordnarna ställer krav på kunskapsprov för att få intyg. Det saknas också både en systematisk kvalitetssäkring och ett register över såväl godkända utbildare som dem som har utbildat sig och ska ha kunskap om asbestsanering. Det finns alltså ingen kontroll av kvaliteten på utbildningarna. Arbetare kan, trots att de har ett intyg i handen, sakna helt grundläggande kunskaper om skyddsutrustning och hur man skyddar sig.

Att någon har ett intyg säger alltså i praktiken ingenting – inte om vad personen kan och faktiskt inte ens om huruvida personen har genomgått en utbildning. En inspektör sa i Ekots granskning att det är skrämmande hur många sanerare han möter som helt saknar kunskaper om riskerna trots att de har intyg om genomgången utbildning. I samma granskning intervjuades Stefan, som gick en två dagars utbildning på internet. Han fick sitt intyg trots att han inte hade genomgått den praktiska utbildning som han var lovad. Kursledaren skrev helt sonika ut intyget innan Stefan utfört de momenten i utbildningen.

Fru talman! Arbetsmiljöverket föreslår ett flertal åtgärder i sin rapport i januari 2023, såsom en fristående examination av dem som har genomgått utbildningen, bättre kontroll av utbildningsanordnarna och ett nationellt register. Det här föreslås för att säkerställa att intygen som skrivs ut vittnar om att du verkligen har den kunskap som krävs för att kunna arbeta säkert.

Vi socialdemokrater läste rapporten, vilket jag förutsätter att även ministern har gjort, och efter det har vi varje år lagt fram förslag i våra motioner om att det är precis det man ska göra: införa examination och en skärpt kontroll av asbestutbildningarna. Min fråga blir varför regeringen inte har agerat på Arbetsmiljöverkets förslag. Och är ministern beredd att införa fristående examination och en skärpt kontroll av asbestutbildningarna?

(Applåder)

Fru talman! Jag vet inte om det beror på att jag snart fyller 47 år, men jag kan liksom inte tacka för svaret att man följer frågan noga. Det är ett hån mot dem som drabbas. Om vi inte agerar här och nu – och det är regeringen som styr riket och som styr Arbetsmiljöverket – kommer det om 20–30 år att hållas debatter i den här kammaren om dödsfall på grund av asbest som inte hanterades rätt år 2025 i Sverige.

Fru talman! Det här är ju en mycket aktuell fråga, med tanke på att det av strukturella skäl byggdes väldigt många kommunala byggnader i Sverige under 1970-talet. I samband med kommunsammanslagningar byggdes badhus och idrottsanläggningar. Man passade på innan kommunen slogs ihop med en annan kommun. Då användes asbest. Sedan har vi haft tuffa ekonomiska tider till och från i Sverige, vilket har gjort att många badhus, idrottsanläggningar och andra offentliga anläggningar inte har renoverats särskilt mycket. Nu kan de inte riktigt användas längre, vilket gör att vi står inför en våg av renoveringar och rivningar av offentliga byggnader som byggdes 1970–1980, då asbest användes.

Det här är alltså en väldigt akut fråga som arbetsmarknadsministern borde vara stressad över. Han borde presentera en handlingsplan för vad regeringen avser att göra. Han borde kanske till och med ha föregripit den här interpellationen och kommit till utskottet för att redovisa vilka åtgärder som finns på regeringens lista under det kommande året, som är det sista år som regeringen har till sitt förfogande.

Det har dock inte skett. Svaret vi får i dag är att frågan följs noga, men vi vill inte att frågan ska följas noga. Det finns konkreta förslag från Arbetsmiljöverket, fru talman. Arbetsmiljöverket har tydligt sagt att regelverken gör att man inte kan lösa de här problemen. Vi behöver ändra regelverken för att kunna lösa problemen.

Anledningen till att det finns så mycket känslor i kammaren i dag är att detta rör liv och hälsa. Det rör liv och hälsa för dem som inte bär kostym på jobbet – för dem som bygger vårt land och bär samhällsbygget på sina axlar. De står där ute när det är minus 20 grader och bygger offentliga byggnader, river gamla byggnader och bygger bostäder. Nu är det i och för sig stopp på grund av regeringens bostadspolitik, men det görs annat. De människorna förtjänar samma trygghet och samma respekt för liv och hälsa som vi här inne förtjänar.

Vi i den här kammaren har till uppgift att se till att regeringen gör sitt jobb. Om regeringen kommer med svaret att man följer frågan är det vår skyldighet – och min skyldighet som ledamot – att ge statsrådet chansen att svara på detta: Avser regeringen att under det här året, som är det sista som regeringen har till sitt förfogande, vidta åtgärder i enlighet med de förslag som Arbetsmiljöverket har lagt på bordet?

(Applåder)

Fru talman! Ministern säger att vi inte kan acceptera att det ser ut så här. Då behöver regeringen agera. Det räcker inte att följa frågan.

Rapporten från Arbetsmiljöverket var en vädjan till regeringen att agera. Utan kontroll på utbildningen kommer antalet dödsfall inte att minska. Arbetsmiljöverkets rapport var mycket tydlig: Dagens system räcker inte. Det finns ingen kontroll som uppfyller de krav vi kan förvänta oss ställs. Många utbildningar saknar avgörande moment och kunskapsprov. Det innebär att vi i dag har arbetare som dagligen utsätts för stora risker utan att ha den kunskap som krävs för att skydda sig själva, sina anhöriga och sina arbetskamrater mot det dödliga damm som asbest faktiskt är.

Vi skulle aldrig acceptera att körkort delades ut på det sätt som asbestarbetsintyg, eller utbildningsintyg, delas ut på, utan vare sig teoriprov eller uppkörning. Det är dock precis detta som händer när det gäller asbestutbildningarna. Man får ett intyg utan att behöva prestera eller visa att man har lärt sig någonting på utbildningen.

Problemen med asbestutbildningarna är kända. Arbetsmiljöverket har pekat på lösningar. Socialdemokraterna har lagt fram förslag. Rapporten har legat på ministerns bord – eller rättare sagt på den föregående ministerns bord – i över två år utan att regeringen har agerat. Så länge regeringen inte får ordning på asbestutbildningarna kommer människor att fortsätta utsättas för onödiga och dödliga risker, och arbetare kommer att fortsätta dö i asbestrelaterade sjukdomar.

Att låta företag utsätta arbetare för livsfara på det här sättet är inget annat än ett svek mot svenska arbetare. Som ansvarig minister har Johan Britz i uppgift att se till att reglerna fungerar i verkligheten. När tänker regeringen genomföra de nödvändiga reformerna för att få ordning och reda på de här utbildningarna?

(Applåder)

Fru talman! Jag skulle vilja uppmana statsrådet att sluta följa den här frågan noga och i stället leda arbetet med att få på plats asbestkontroll som räddar liv. Vi behöver inte fler ministrar som följer frågor noga. Det vi behöver är någon som löser problemen. Enligt vår regeringsform är det regeringen som styr riket och regeringen som styr Arbetsmiljöverket. Det är också regeringen som har ansvaret att agera om myndigheten påtalar brister i lagstiftningen, vilket den berörda myndigheten har gjort i det här fallet.

Jag skulle vilja ge ett löfte till Johan Britz, fru talman. Om det är så att regeringen kommer fram med förslag i enlighet med Arbetsmiljöverkets analys är vi beredda att samarbeta och göra det vi kan för att skyndsamt fatta beslut om lagändringar om så behövs. Det är vår skyldighet. Vi kommer att göra det vi kan. Men det är regeringen som styr riket. Det är regeringen som behöver lägga fram lagförslag. Det är regeringen som behöver agera.

Jag skulle slutligen vilja uppmana statsrådet att använda de elva månader han har till förfogande. Det finns fortfarande plats för reformer. Det behöver inte vara så att arbetsmarknadsministern har någon form av semesterpost i regeringen med en tom propositionslista. Det kan vara så att det under det här sista året kommer förslag till riksdagen som löser åtminstone en del av de problem som finns på svensk arbetsmarknad.

Vi har olika utgångspunkter i frågan om huruvida man ska acceptera arbetslöshet eller inte – okej. Men det här borde vi väl kunna enas kring? Det handlar om att rädda liv på svenska byggnadsarbetare. Låt oss samarbeta kring detta! Vi välkomnar verkligen om regeringen går fram med förslag om det behövs lagändringar. Vi kommer att stödja det, och vi kommer att agera skyndsamt om så behövs.

Tack för debatten!

(Applåder)