Leif Nysmed

Fru talman! Jag tackar för svaret från statsrådet.

Jag saknar dock det fokus som Stockholmsregionen faktiskt förtjänar i båda de här frågorna. Som vi alla är överens om är Stockholm tillväxtmotorn i Sverige.

För att få till det här med bostäder som människor kan flytta till för att kunna ta jobb som finns utifrån rekryteringsproblemet är det väldigt få satsningar för att åstadkomma bostäder som normalinkomsttagare kan efterfråga. En sjuksköterska eller en polis kan inte köpa en bostad i Stockholm i dag. De har inte möjlighet att efterfråga det; det har flera rapporter visat. Fråga då exempelvis barnskötare! Det är en utopi för dem.

Vad behövs då? Staten kanske behöver ta ett ansvar. Statsrådet har redan tidigare diskuterat vilka insatser som behövs.

Nu nämner man Norrlandsfonden. Den ska få 300 miljoner i år. Man skulle kunna allokera medel från den till övriga landet, men jag tror inte att Stockholm kan ta hela den summan. Det skulle se väldigt konstigt ut.

Men det finns faktiskt alternativ. Vi har lagt fram budgetar med andra satsningar just för att vi ska kunna få ned kostnaderna för bostadsbyggandet. Jag vill bara kontrastera det mot de 300 miljoner som statsrådet snart kommer att prata om.

Vi har föreslagit statliga krediter på 5,12 miljarder årligen med exakt samma syfte som Norrlandsfonden – att kunna hålla nere kostnaderna för byggande.

Vi har statlig byggstimulans på 3 miljarder för studentbostäder och för arbetsmarknadsregioner som har stora industrisatsningar.

Vi har också föreslagit startlån – ett förslag som jag vet att våra partier varit överens om men som har lagts i byrålådan – för att möjliggöra för förstagångsköpare att komma in på den ägda bostadsmarknaden.

Regeringen lägger nu fram ett förslag på rot för småhus. Det kan hjälpa till lite grann och stimulera arbetsmarknaden något; det tror jag. Vi hade önskat att man hade gjort det tidigare – vi har föreslagit det tidigare i år – och riktat det mot energi- och klimatåtgärder så att vi också får ned klimatproblem och sådant. Det är smart att göra det, för det är att slå två flugor i en smäll.

Vi behöver också satsa på renovering av flerfamiljshus. Där har vi föreslagit en kanske något låg summa, kan jag personligen tycka, men jag jobbar för att den summan på något sätt ska bli högre. Det behöver också göras, och det är också en viktig arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

Men när staten tar ansvar och går in och gör något eller när det offentliga gör upphandlingar är det viktiga att man också ställer krav så att det blir ordning och reda på svensk arbetsmarknad och så att vi motverkar den arbetslöshet som finns i Sverige här och nu. Några av de kraven har jag lyft fram tidigare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är bland annat lärlingskrav så att de lärlingar som lämnar exempelvis byggprogrammet har möjlighet att komma ut i arbete. Av dem som gick ut byggprogrammet här i Stockholmsregionen förra året fick 10 procent en anställning – 10 procent! Det är alarmerande. Det var för ett år sedan. Vi får se hur det ser ut i år. Jag är inte säker på att det blir bättre.

Det är också krav på yrkeskompetens så att de som nu har blivit uppsagda – som min kamrat, som har jobbat 24 år i ett stort byggföretag – kanske får chansen att komma tillbaka.

Det är krav på egen personal och på att begränsa antalet underentreprenörer, krav på kollektivavtal och inte minst krav på kontroll av att de här kraven efterlevs.

Det här är viktigt för att få ned arbetslösheten och kunna få fram bostäder som folk faktiskt har råd att efterfråga, så jag hoppas att statsrådet har bra svar att komma med – förutom de 300 miljonerna, som jag tycker är något lågt.

Herr ålderspresident! Tack för svaret, statsrådet!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag känner nu när jag lyssnar på statsrådet att risken är stor att projektet stoppas. Är det krav på medfinansiering som ligger på bordet framöver? Det får du, Andreas Carlson, väldigt gärna förtydliga för oss i det här sammanhanget, för det har inte framgått tidigare.

Vi ska inte hålla på och kasta saker och ting i huvudet på varandra och prata om vem som stoppat vad. Den här leden har en historia av att ha stoppats även tidigare. Jag känner alltså en viss oro för det här.

När det gäller kostnadseffektiviseringar är detta en ganska känslig sträckning som går genom flera naturskyddsområden, vilket naturligtvis kan göra att kostnaderna stiger extra mycket. Samtidigt finns det viktiga säkerhetsaspekter med att den här vägen kommer till stånd. Tunga lastbilar från Coca-Cola i Jordbro dundrar genom villakvarter och förbi skolor. Det är inte bra i ett samhällsbygge.

Vi har en lång vägsträcka, Glömstavägen, med långa köer. Jag tror att det är mer trafik på den än i många medelstora städer i det här landet. Det är i dag en utryckningsväg, där bussar stannar och släpper av barn på en väg utan trottoarer eller övergångsställen. Det här är en säkerhetsfråga – det är en oerhört viktig fråga. Detta är statens väg, inte Huddinge kommuns. Det är viktigt att detta kommer till stånd.

På tal om den långa historien när det gäller den led vi pratar om måste vi komma till skott. Jag hoppas verkligen att du, Andreas Carlson, härmed kan tillbakavisa att det är medfinansiering som hindrar starten.

Herr ålderspresident! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag tackar också Åsa Westlund för en viktig interpellation.

Vi var många i Södertörnskommunerna som blev glada över att Tvärförbindelse Södertörn äntligen skulle byggas. Förvåningen blev stor när regeringen meddelade att byggstarten skjuts upp.

Tvärförbindelse Södertörn är helt avgörande för att vi ska få nya resvägar på tvären på Södertörn och för att tillsammans med Förbifart Stockholm binda ihop den norra med den södra länshalvan. Tvärförbindelse Södertörn underlättar för arbetspendling, för en effektivare busstrafik och för näringslivets förutsättningar att få tillgång till kompetens och effektiva transporter. Trafiksäkerheten genom Huddinge liksom framkomligheten för ambulans till och från Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge skulle förbättras avsevärt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I dag går lastbilstrafik från Norvik Hamn och Jordbros industriområde genom villakvarter och förbi flera skolor för att nå E4 och E20. En stor del av de redan utbyggda men också de framtida bostadsområdena förutsätter Tvärförbindelse Södertörn. Därför är regeringens beslut om att skjuta upp byggstarten mycket olycklig för de boende och för framtida byggande. Precis som Spårväg Syd är Tvärförbindelse Södertörn en förutsättning för många tusen framtida bostäder – och det bara i Huddinge kommun.

Tvärförbindelse Södertörn är även viktig för den regionala kärnan Flemingsberg. Där finns i dag Sveriges åttonde största universitetscampus, ett av Europas ledande universitetssjukhus, världsledande forskning och ett stort rättscentrum. Det är avgörande för Flemingsbergs fortsatta utveckling att också infrastrukturen utvecklas på både spår och väg.

Kommer statsrådet att se till att byggstarten för Tvärförbindelse Södertörn sker snarast möjligt?

(Applåder)

Herr ålderspresident! Jag tackar återigen statsrådet för svaret.

Min poäng är lite grann att man har låtit branschen rasa i kampen mot inflationen. Jag menar att man som regering kan göra fler saker samtidigt. Det är byggbranschen som har fått ta den stora smällen när man har lämnat den helt åt sitt öde, för att det inte får kosta pengar.

Det är 4 600 företag som har gått i konkurs under den här mandatperioden. Det är 14 000 arbetslösa i Byggnads akassa. Det är betydligt fler som är arbetslösa och står utanför akassan och därför inte finns med i statistiken.

Jag såg att det enligt utstationeringsregistret var 2 000 som lämnade landet förra året. Vi får ta de siffrorna med en nypa salt, för det kan bero på att man har rensat i avtalen. Men det är många som har försvunnit från branschen.

Frågan är då: Vilka kommer att finnas kvar när det så småningom vänder? Vi pratar om yrkeskunniga. Jag har en gammal kollega som fick sluta på ett av de stora byggföretagen förra året. Han hade jobbat 24 år i företaget. Han fick lämna det på grund av att det inte finns jobb.

Man sparkar ut väldigt många. Var finns de kvar?

Vi är inte emot att man höjer a-kassan. Det är bra att ni höjer den tidigare. Men ni trappar sedan ned den ganska snabbt, vilket gör att man tvingar människor till andra jobb, tvingar bort dem från branschen. Det kommer nämligen inte att hinna komma igång under det här året. Det kommer att ta alldeles för lång tid.

Det är bra att ni insåg att lyx-rot var verkningslöst. Ni borde i stället, för ett år sedan, ha infört förslaget med de prioriteringar som vi gjort – det handlar om energi- och klimatanpassningar. Det hade gjort mer nytta med tanke på att lyx-rot visade att inga nya jobb skapades. Arbetslösheten ökade markant under den perioden.

Herr ålderspresident! Jag tackar statsrådet för svaret. Men det skaver i mig när statsrådet beskriver utvecklingen så positivt som han gör. Redan när vi diskuterade det här före jul beskrev han utvecklingen som glädjande och sa att det fanns tecken på återhämtning. Nu svarar han att det finns vissa tecken på återhämtning. Men återigen: 2 032 företag i byggsektorn gick i konkurs. Det är den högsta siffran sedan 1993.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Tanja Rasmusson från Byggföretagen säger i Tidningen Näringslivet: ”Det är fortsatt mörkt, framför allt för bostadsbyggarna. Varselsiffrorna har ökat. I februari var 1 300 personer varslade.” Har statsrådet helt missat vad hon säger? Det stämmer att Byggföretagen välkomnar regeringens besked, men det ger marginell effekt. Det är inte det som löser bostadsbyggandet.

Jag har varit i byggbranschen sedan 1989. Det går inte att undvika att nämna arbetslösheten i samband med konkurser. Som byggnadsarbetare upplevde jag byggkrisen på 90-talet, med arbetslöshet och oro. Jag vet hur tufft alla de som nu har blivit arbetslösa har det. Från september 2024 till februari 2025 ökade antalet arbetslösa i Byggnads akassa med 2 500 personer till 14 000.

Det är människor vi pratar om. Alldeles för lätt blir det bara siffror i statistiken. Det stör mig lite grann att vi inte tar byggkrisen på större allvar och ser människorna bakom arbetslöshetssiffrorna. Det handlar om människor som har förlorat sitt företag och också om alla dem som känner en stor oro för fler konkurser och ökad arbetslöshet.

Men låt mig gå tillbaka till konkurserna. Jag citerar återigen Byggföretagen, som vidare i artikeln från tidningen Näringslivet säger att återhämtningen ser ut att dröja och att väldigt många ekonomiska tecken pekar åt fel håll. Och på en fråga om det kan bli fler konkurser svarar man: Ja, det kan det, i alla fall inte färre än under 2024.

Herr ålderspresident! Olika organisationer svarar nu att rot inte kommer att lösa den stora bristen. Det kommer i alla fall inte att skapas 2 500 nya jobb med detta under den här perioden. Och detta med rot gäller endast under ett halvår. Vi får också hoppas att detta från Norrlandsfonden kan bidra till viss del. Jag har verkligen förhoppningar om det.

Vi får hoppas på detta och följa utvecklingen noga. Men jag ser ingen glädje än. Jag ser ännu inte de positiva effekterna. Jag känner stor oro inför framtiden, och min fråga till statsrådet är: Vari ligger det glädjande i att ytterligare 2 000 i Byggnads akassa har blivit arbetslösa det senaste halvåret? Var finns den positiva återhämtningen när Byggföretagen tror att minst lika många företag kommer att gå i konkurs i år också?

Herr ålderspresident! Jag vill tacka statsrådet för svaret.

Anledningen till min fråga är att konkursvågen inom byggbranschen är den djupaste krisen på 30 år. Under 2024 steg antalet konkurser inom byggsektorn återigen kraftigt. 2 032 företag inom byggsektorn gick i konkurs, och totalt 5 875 anställda drabbades av byggkonkurserna, enligt Tillväxtanalys. Det är de högsta siffrorna sedan byggkrisen 1993, enligt arbetsgivarorganisationen Byggföretagen.

Byggkrisen och det stora antalet konkurser är ingen nyhet för någon som är lite insatt i hur marknaden ser ut. Nu står vi här 2025, och konkurserna har ökat kraftigt från år till år. År 2022 gick 1 079 byggföretag i konkurs, och år 2023 gick ytterligare 1 487 företag i konkurs, enligt Creditsafe. Signalerna har under hela mandatperioden varit tydliga och alarmerande. Serneke, Byggmästare SA Englund, Mälardalen Trä & Betong med flera är några av alla företag som har gått i konkurs under 2025.

Enligt Byggföretagen ser man inte heller någon ljusning för resten av året. Byggföretagens näringspolitiska chef sa i tidningen Näringslivet: ”Om inte den här krisen gör att regeringen vaknar så vet jag inte vad det är de väntar på.” Jag skulle vilja citera också vad Byggnads ordförande Kim Söderström sa i samma tidning, men de orden passar tyvärr inte i talarstolen. Det är hårda ord från båda parterna inom byggindustrin som inte går att ta miste på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Statsrådet nämner regelförenklingar för studentbostäder och attefallshus vilket inte på något sätt här och nu tar tag i de problem för byggbranschen som jag frågar om. Nu lägger regeringen dock fram ett förslag på riksdagens bord om hur man skulle kunna stötta byggbranschen. Branschföreträdare, trä- och möbelföretagen, byggföretagen, installationsföretagen, maskinentreprenörer med flera efterfrågar fler åtgärder. De säger att ”mer måste göras för att på kort sikt kickstarta den hårt sargade byggindustrin här och nu”.

Det jag syftar på är förslaget om det förhöjda rotavdraget, som statsrådet säkert kommer att presentera lite mer i nästa inlägg. Det är bra att regeringen har förstått att deras lyxrot inte ledde till några nya jobb. Höjt rotavdrag kan ge en viss effekt, men det hade varit mer genomtänkt om det samtidigt hade riktats mot klimat- och energiåtgärder och om åtgärden hade kommit för ett år sedan i stället för lyxroten.

Det är tveksamt vad effekten blir med ett stöd som gäller under ett halvår. Det ger inte heller någon som helst effekt på bostadsbyggandet. Byggföretagen sa nu på morgonen: ”Vi har varit tydliga med att en höjning av rot inte vänder krisen för bostadsbyggandet.”

Det är uppenbart att regeringen inte har lyssnat på Socialdemokraterna. Men lyssna på branschen! Lyssna på dem som står i verkligheten! Lägg ifrån er de ideologiska skygglapparna!

Regeringens politik duger inte. 4 600 företag har gått i konkurs, och konkurserna fortsätter.

Regeringen konstaterar att inflationen har sjunkit och att räntorna sänkts. Men nu ser vi en omvänd situation med stigande inflation och att räntesänkningarna eventuellt kommer att ske först 2028, enligt Riksbanken. Inflationsbekämpning är viktig, men vi måste kunna hantera flera problem samtidigt. Att låta byggbranschen gå in i den djupaste krisen på 30 år är ren dumhet.

Herr ålderspresident! Jag vill fråga statsrådet: Hur många fler tusen företag inom byggbranschen ska behöva gå i konkurs innan den SD-ledda regeringen fattar allvaret?

Herr talman! Min fråga går till civilministern.

Social dumpning innebär att kommuner ser till att kommuninvånare med behov av kommunala stödinsatser flyttar till en annan kommun. Oftast handlar det om välbeställda kommuner som gör sig av med invånare till mindre välbeställda kommuner, som får ta över ansvaret. Det är dåligt för samhället och dåligt för integrationen.

Vi socialdemokrater tillsatte i regeringsställning en utredning som skulle föreslå åtgärder för att få slut på det här eländet. Men den utredningen lades ned av regeringen och SD.

När vi har ställt frågor om detta under mandatperioden har civilministern till slut erkänt att det pågår social dumpning och att det är ett problem. Gott så! Men nu finns det återigen tomma hyreslägenheter runt om i landet, och risken för social dumpning ökar.

Min fråga är: Vad gör regeringen och civilministern, konkret, för att stoppa social dumpning här och nu?

Fru talman! Jag vet att vi inte ska ta till alltför hårda ord här i kammaren, men jag måste ändå säga att jag så här i jultider är lite heligt förbannad. Jag tycker inte att man från regeringen tar byggkrisen och krisen i bostadsbyggandet på allvar. Det känns som att vi talar för döva öron. De förslag vi pratar om här är saker som eventuellt kommer upp på vårt bord. Det finns inget på riksdagens bord att ta tag i. Det krävs något nu. Det kommer att ta många år innan ett förslag som läggs fram nästa år faktiskt blir verklighet. Då har hela mandatperioden gått.

Återigen vill jag lyfta fram alla de yrkesarbetare som har blivit uppsagda på grund av den SD-ledda regeringens ovilja att ta tag i byggkrisen. Jag vill återigen lyfta fram alla de byggelever som lämnade byggprogrammet i våras och som inte har fått någon lärlingsanställning och därmed inte kommer att kunna färdigställa sin yrkesutbildning. Den här regeringen lämnar alla dem åt sitt öde under många år framöver.

Inget av de förslag som nämnts här kommer att ge någon effekt. Två år har gått av mandatperioden. Rivstarten har vi inte sett mycket av. Och det är tyvärr alldeles för långt kvar till nästa val.

Vi socialdemokrater har vid flera tillfällen föreslagit blocköverskridande samtal, för vi har sett hur byggkrisen tilltagit och ser hur den kommer att fortsätta under lång tid framöver.

Det är inte, fru talman, med glädje som jag går på julledighet utan med stor sorg och oro för byggbranschen. Om det är med glädje bostadsministern lämnar denna debatt, när byggnadsarbetare blivit arbetslösa, lärlingar inte får sina lärlingsanställningar och konkurserna bland byggföretag, som jag inte ens har nämnt i detta anförande, är rekordmånga, vet jag inte vad jag ska tänka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tänker i alla fall en sak: Sverige förtjänar en bättre regering!

Avslutningsvis vill jag önska talmannen, tjänstgörande personal och andra i salen en god jul och ett gott nytt år.

Fru talman! Ödmjukt skulle jag säga att vi inte hade tagit bort investeringsstödet. Då hade vi inte stoppat 20 000 nya hyreslägenheter till lägre kostnad, vilket var målet för de lägenheter som vi producerade under föregående mandatperiod. Det brukar bostadsministern inte nämna. Han har hittat på egna mål som inte stämmer överens med det som beslutats i den här kammaren.

Bostadsministern nämner att möjligheten till omställning och utbildning måste stärkas. Det håller jag med om. Men borde inte det rimliga i detta läge vara att ta vara på dem som redan är utbildade yrkesarbetare och se till att lärlingar och byggelever får gå klart sina utbildningar?

Jag ska i mitt anförande inte bara kritisera regeringen, utan jag vill också ge lite tips på hur regeringen kan och borde agera för att behålla den yrkeskompetens som redan finns i branschen, nu när man faktiskt avskaffar den enda reformen för att behålla kompetensen. Ni tar ju bort höjningen av rotavdraget från 50 000 till 75 000, som skulle lösa så många problem. Den verkar inte vara så effektiv, eller så tror ni att byggkrisen är över.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag kommer då till tipsen. Region Uppsala har tagit fasta på de råd som fackförbundet Byggnads har gett för ordning och reda på svensk arbetsmarknad. Det handlar bland annat om kollektivavtal med svenskt fackförbund, fördel till företag som har egen personal samt begränsning av antalet underentreprenörer. Arbete ska utföras av yrkesutbildad personal med språkkunskaper. Krav bör ställas på lärlingsplatser och arbetsplatsförlagt lärande. Alla företag måste sätta arbetsmiljö och säkerhet i fokus. Krav bör ställas på ID06-kort, på att huvudentreprenören ska ansvara för personalliggaren och på tydlig uppföljning och kontroll samt sanktioner.

Detta är rimliga krav som borde ställas vid offentlig upphandling inom byggsektorn för att säkerställa att svenska yrkesarbetare inte sägs upp och blir utkonkurrerade av oseriösa aktörer. Det är rimliga krav för att de som vill utbilda sig till yrkesarbetare också ska ges möjligheten. Det är rimliga krav för att säkerställa att byggbranschen är en attraktiv och seriös bransch även i framtiden.

Vidare skulle det behövas att en arbetsmarknadsprövning återinförs för att inte utländsk arbetskraft ska utnyttjas på svenska byggen under slavliknande förhållanden. Men där är den SD-ledda regeringen helt ideologiskt förblindad, och jag förväntar mig inte att den gör ett dyft för att rätta till de problemen.

Men, fru talman, jag hoppas att bostadsministern ändå kan titta på de andra punkter som jag räknade upp för att se till att ta hand om den kompetensförsörjning som redan finns i landet så att den inte slås ut och försvinner. Kan detta ske även nationellt vore det bra. Det går om man vill. Vi hade de kraven även när det gällde investeringsstödet, så det går att ställa dem.

Fru talman! Jag tackar för svaret.

Statsministern talade tidigare om att det ljusnar vid horisonten. Det är det inte många inom byggsektorn som håller med om. Senast i går läste jag att Byggfakta skriver att "återhämtningen för bostadsbyggandet ser ut att ha avbrutits på redan låga nivåer".

Fru talman! Bostadsministern säger att det är glädjande att byggsektorn nu visar tecken på återhämtning. Jag tror nog att departementet har samma underlag som jag och att de också har läst Byggfaktas rapport. Jag har därför svårt att se vad som är glädjande i att endast cirka 10 procent av byggeleverna i Stockholms län fick en lärlingsanställning efter gymnasietidens slut i våras.

Vari ligger det glädjande i att ett stort byggbolag i våras sa upp 50 byggnadsarbetare och ett annat stort byggbolag sa upp 120 byggnadsarbetare under året här i Stockholmsregionen på grund av att bostadsbyggandet mer eller mindre har stannat av?

Dessa människor har inte räddats av regeringens politik. I stället ska de nu straffas med sänkt akassa efter 100 dagar, och de åtnjuter inte någon av regeringens skattesänkningar, då arbetslösa inte får ta del av dem. I slutändan blir det en dubbel ekonomisk bestraffning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad är då regeringens lösningar på bostadskrisen, byggarbetslösheten och byggkrisen? Det första regeringen gjorde var att stoppa 20 000 hyresrätter med lägre hyra genom att abrupt avskaffa det framgångsrika investeringsstödet. Då tänker man att regeringen kanske har något annat att föreslå. Men under två års tid har ministern endast talat om rivstart med strukturella reformer och regelförenklingar - något vi inte har sett röken av på riksdagens bord under den här mandatperioden.

De utredningar som förväntas komma under nästa år, förhoppningsvis, kommer inte att ge någon större effekt under den här mandatperioden. Vi har alltså en regering som fullständigt har struntat i byggbranschen och bostadsbyggandet under en hel mandatperiod.

Boverket presenterade nu på förmiddagen bostadsbehovet fram till 2033. Det är en nedskrivning från 63 000 bostäder till ungefär 52 000 bostäder per år, men samtidigt visar Boverkets byggprognoser på avsevärt mycket lägre byggande av bostäder än behovet - runt 30 000 bostäder per år. Knappt hälften! Det är inga glädjande siffror, kan man säga.

Den SD-ledda regeringen har ingen krisinsikt. För något år sedan skrevs en rapport som heter Sju svåra år. Den borde regeringen ha läst. Inflationen har ätit upp tio års reallöneutveckling. Det gör att det kommer att ta många år innan köpkraften kommer åter. När man då inte vidtar några åtgärder för att få igång hjulen inom bostadssektorn igen fördjupas den lågkonjunktur vi redan befinner oss i. Precis som regeringen konstaterar kommer den att pågå ännu längre än man tidigare har beräknat - något som regeringen själv är ansvarig för.

Stockholms län är en tillväxtmotor i Sverige. Byggandet, och särskilt bostadsbyggandet, är en viktig nyckel för att få igång tillväxten igen. Flera S-ledda kommuner här, såsom Stockholms stad, Solna och min hemkommun Huddinge, gör allt för att få igång byggandet. Men de ekonomiska förutsättningarna är svåra. Det som byggs måste också kunna efterfrågas av dem som ska köpa eller hyra bostaden.

Fru talman! Bostadsministern svarade inte på min fråga varför han inte avser att vidta åtgärder för att stärka bostadsbyggandet och byggbranschen och säkra kompetensförsörjningen också i Stockholmsregionen. Vad ska alla de byggnadsarbetare jag tidigare nämnde som blivit arbetslösa göra under de kommande åren då bostadsbyggandet fortfarande kommer att ligga på katastrofalt låga nivåer? Vad säger bostadsministern till de 90 procent av byggeleverna i Stockholmsregionen som inte får färdigställa sin utbildning? Vad ska de syssla med i väntan på att en ny, handlingskraftig S-regering tar över?

Herr talman! Jag tackar för svaret, men jag saknar en kommentar angående aktiva åtgärder vad gäller exempelvis offentliga upphandlingar för att säkerställa kompetensförsörjningen i Sverige för framtiden. Det handlar också om att möjliggöra för dem som går yrkesutbildningar att få ett jobb efter utbildningen. Det är dessa tankar jag skulle vilja dela.

Jag var lite aggressiv i mitt första inlägg, och det beror på att den här frågan berör mig väldigt mycket. Jag har många vänner som jobbar inom byggsektorn som drabbas hårt just nu, och jag ser hur det här bromsar Sveriges utveckling.

En satsning inom byggsektorn är också en motor för att få igång tillväxten. En gammal sanning är att en byggnadsarbetare sätter tre andra i arbete. Det skapar multiplikatoreffekter som får igång hela samhället. För mig är det förvånansvärt att man stoppar investeringsstödet. Det första regeringen gjorde var att i ett slag stoppa 20 000 hyreslägenheter - i en tid då bostadsbyggandet sjönk! Det är för mig helt bakvänt.

Ni var ju med på detta en gång i tiden, Mats Persson. Då ställde vi krav i investeringsstödet på att det skulle finnas lärlingar och på att byggelever skulle kunna få komma ut på praktik. Det går att göra om man vill, men jag ser inga ansatser från dagens regering att vilja göra någonting.

En annan fråga som jag vill skicka med och som jag tycker att ni borde tänka lite mer på är arbetsmarknadsprövning och att återinföra den. Jag hade en interpellationsdebatt före sommaren med Maria Malmer Stenergard, som hade den frågan innan hon bytte arbetsuppgift. Hon sa då - när jag inte hade rätt till fler inlägg - att hon inte ville ge facken vetorätt mot anställningar. Därför säger vi nej till arbetsmarknadsprövning, sa hon. Det är ju en rent ideologiskt förblindad orsak! I stället borde regeringen se att det behövs åtgärder för att rädda svensk arbetsmarknad.

Jag vill gärna höra lite kommentarer om vad ni vill, speciellt när det gäller de offentliga upphandlingarna. Där vill jag gärna få lite mer svar. Tyvärr har jag inte rätt till fler inlägg i debatten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag får tacka för svaret till att börja med. När jag såg Serkan Köses interpellation tänkte jag: Jag måste ansluta mig till den här debatten.

Serkan lyfter fram den allvarliga situationen inom byggsektorn, och jag är själv från byggsektorn. Jag har arbetat där sedan 1989 och upplevt både uppgångar och nedgångar i konjunkturerna. I dagsläget är lågkonjunkturen väldigt tydlig i byggbranschen. Det är över 11 700 bara i Byggnads akassa i dag. Då står det ett antal till utanför akassan också, vilket jag dock inte har siffran för. Bostadsbyggandet är rekordlågt, och det stiger inte. Det börjar sjunka igen nu, enligt den senaste siffran jag såg i veckan. Behovet av nya bostäder är långt större än vad som byggs. Konkurserna är extremt många inom bygg. I våras gick varje dag sju företag inom byggbranschen i konkurs. Men trots alla dessa övertydliga signaler har regeringen och dess stödparti Sverigedemokraterna inte gjort någonting för att vända utvecklingen i byggsektorn.

Statsrådet hänvisar till inflationsbekämpning. Inflationen har sjunkit i hela världen, och det är inte regeringens förtjänst. Däremot har regeringens ovilja att hålla hjulen igång inom byggsektorn lett till det låga bostadsbyggandet och den höga arbetslösheten bland svenska byggnadsarbetare, vilket i sin tur hotar hela kompetensförsörjningen inför framtiden. Under 90talskrisen var det cirka 20 000 personer som lämnade byggbranschen, och vi ser liknande effekter i dag.

Jag lyssnade på en tidigare interpellationsdebatt där statsrådet Mats Persson lyfte fram att han tror på att få lära på jobbet. Det gör jag också. Men av de elever i Stockholmsregionen som lämnade gymnasiets byggprogram i våras fick endast 10 procent lärlingsanställning. Smaka på den - 10 procent! Liknande katastrofala siffror finns även på flera andra platser i landet. Det minskar attraktiviteten för byggbranschen kraftigt. Vi förlorar svenska utbildade byggnadsarbetare som vi inte behöver sätta i utbildning utan som kan det här. De blir arbetslösa i dag. Samtidigt får inte lärlingar komma in på arbetsmarknaden för att lära ett yrke som de verkligen brinner för och älskar.

Vi ska bygga upp en byggnads- och reparationsberedskap inom civilsamhället för att klara kriser och i värsta nödfall ett krig. Men om vi har förlitat oss enbart på utländsk arbetskraft, vilket vi i stor utsträckning gör i dag, och tappat den inhemska kompetensen kommer vi som land att stå nakna vid en allvarlig kris.

Men för att inte endast kritisera regeringen vill jag också spela in några förslag på åtgärder som är möjliga att vidta vid offentlig upphandling inom byggsektorn.

Man kan börja med att begränsa antalet underentreprenörer på byggarbetsplatser, exempelvis till två led nedåtgående. Det skulle göra att fler bolag faktiskt måste anställa egen personal. Vi har i Sverige stora byggföretag som minskat sin egen personal till förmån för att ta in ett antal underentreprenörer, många gånger med utländsk arbetskraft, vilket har gjort att den svenska arbetskraften dränerats. För att både minska byggfusk och säkra arbetsmiljöer kan man ställa krav på att personalen ska vara yrkesutbildad och ha språkkunskaper. Man kan ha lärlingsklausuler för att byggelever ska kunna få praktik och kunna få lärlingsanställningar efter gymnasietiden. Inte minst behövs det uppföljning och kontroll för att säkerställa att kraven efterlevs, så att arbetslivskriminalitet förhindras. De här kraven ställs på flera ställen i landet, bland annat i Region Uppsala, och den tidigare regeringen ställde dem i samband med investeringsstödet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Min fråga till statsrådet är: Kan statsrådet tänka sig att införa sådana här krav på nationell nivå vid offentlig upphandling för att säkerställa att vi värnar vår kompetensförsörjning inom byggsektorn i landet?

(Applåder)

Herr talman! Jag ska faktiskt vara kortfattad i det här ärendet, för det är ett enigt utskott som ställer sig bakom regeringens förslag till ändringar i plan- och bygglagen, och vi socialdemokrater yrkar bifall till förslaget i CU2.

Det har dock framförts en del kritik från några remissinstanser om att de befarar att det här kan förlänga planarbetet. Vi tror ändå inte riktigt det, men vi kommer naturligtvis att noga följa utvecklingen med tanke på de förändringar som kommer att ske.

Herr talman! Jag vill återigen yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Tack igen, statsrådet, för svaret! Jag lämnade faktiskt ett blankt papper i min manusbunt för det sista inlägget i debatten, för jag ville verkligen lyssna in vad statsrådet säger. Detta med definitionen av rum pekar ganska tydligt på de brister som finns i byggreglerna. I slutändan kommer vi att riskera att få små rum som definieras som verkliga rum men kan vara fönsterlösa och ha lågt i tak. Redan i dag förekommer rum på 6-7 kvadratmeter - det är snarare klädkammare, skulle jag vilja säga.

Det är försämringar i förhållande till dagsläget. Jag vill inte backa in i framtiden, vilket funktionsrättsrörelsen i sina remissvar tydligt påpekar att de känner att man gör. Vi backar in och försämrar för en hel del människor.

Någonstans måste också vi i politiken våga visa en vilja. Vad är det vi vill? Vad vill vi ha för bostäder, och hur vill vi att våra fastigheter ska utvecklas? Det handlar inte bara om att en bostad ska vara en bostad för resten av tiden, utan det kan ju finnas möjligheter att i framtiden omvandla bostäder till något annat, eller vice versa, och då måste det finnas en flexibilitet, så att vi inte bygger fast oss.

Vi har gått från väldigt tydliga detaljer, vilket vi har varit med och kritiserat, till att i stället släppa det hela väldigt fritt. Den gråskala som borde vara den naturliga mötespunkten har vi tappat. Det är därför jag ville ha denna diskussion med ministern, för jag har haft svårt att ha den Boverket eftersom vi inte får sitta med i insynsrådet där. Vi har bjudit in gd:n till utskottet för diskussion. Men jag tycker att det raljeras, och man ser remissinstanserna som okunniga, och det tycker jag är felaktigt.

Sveriges Arkitekter är kunniga och vet vad de talar om. Det är de som har lyft fram mycket av kritiken, tillsammans med så många andra som jag tycker att man helt missar.

Tack för debatten!

Fru talman! Tack igen, statsrådet, för svaret! Inför denna debatt hittade jag en rubrik i Altinget från den 27 juni 2023: Regeringen följer frågan om nya byggregler noga. Vad är det som statsrådet följt så noga? Det framgår inte riktigt av svaret, tycker jag.

En kompetenssatsning på kommunerna? Ja, det är viktigt. Men det kanske inte riktigt motsvarar all den kritik som har lyfts fram av olika parter. Jag kommer att gå igenom ytterligare några punkter. Eftersom det är så pass omfattande och minuterna tickar på snabbt har jag delat upp det i två delar.

Utifrån de nya reglerna ska, enligt uppgift i tidningen Arkitekten, Boverkets gd ha sagt följande: "Under panelsamtalet på Business arena förklarade han att de nya reglerna innebär att byggbranschen själv ska ha kompetens att bestämma när funktionskraven i en paragraf är uppfyllda. Kravnivån sänks inte, men tolkningen får byggbranschen i fortsättningen göra utan myndighetens vägledande allmänna råd." Vidare: "Det är byggherren som ansvarar för att föreskrifterna följs . . Han sa att det finns en kraftig missuppfattning i branschen att kommunen ska godkänna lösningar, men att det är fel. Det enda kommunen ska göra är att bedöma om byggherren har förmågan att uppfylla samhällets krav."

Utifrån dessa citat undrar jag återigen hur en kompetenssatsning på kommunerna ska lösa bristerna i de nya byggreglerna. Det är ju branschen som ska lösa dem.

För att gå vidare till en av branschföreträdarna, ett av Sveriges största byggbolag, pekar de i sitt remissvar på att "Boverket anger att branschen ska utforma riktlinjer och standarder men det är oklart vad som avses med 'branschen'". Vidare: "Det finns ett flertal olika intresse- och branschorganisationer som driver frågor utifrån sina respektive perspektiv."

Det finns alltså en uppenbar otydlighet i detta. Som jag nämnde i mitt tidigare inlägg: Otydlighet och osäkerhet är ingenting branschen behöver nu!

Byggföretagen lyfter i sin kritik fram att den som är ansvarig för att ta fram regelverk också måste ta ansvar för att det går att verifiera att kravet är uppfyllt på ett objektivt sätt. Det kan man inte avhända sig och säga att branschen ska lösa. Byggföretagen menar vidare att byggbranschen, särskilt i det ekonomiska läge som just nu råder, behöver ha ökad förutsägbarhet och minskad risk för att över huvud taget kunna komma igång med projekt.

Detta går ju helt emot det!

Jag uppfattar en stor frustration och oro inför införandet av Boverkets nya byggregler. Detta visar sig också i flera intresseorganisationers intensiva uppvaktning av oss. Det kan inte ha gått något parti förbi att denna oro finns.

Fru talman! När statsrådet nu följt frågan så noga hade nog många med mig förväntat sig en mer aktiv bostadsminister. Tycker verkligen statsrådet att alla dessa kritiska röster har fel?

Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret.

Kritiken mot Boverkets nya byggregler har varit massiv, både från bransch- och intresseorganisationer och från offentliga aktörer. Kritiken har av förståeliga skäl varit av olika karaktär beroende på vilka intressen som organisationerna företräder, men det som är slående gemensamt är att många av remissinstanserna anser att Boverket inte har tagit till sig av den omfattande kritik som framförts.

Osäkerheten är stor om vilka konsekvenserna faktiskt blir av de nya byggreglerna. Detta lyfts fram av stora byggföretag, funktionsrättsrörelsen, Sveriges Kommuner och Regioner, Sveriges Allmännytta, Sveriges Arkitekter, Svensk Byggtjänst, Hyresgästföreningen, Folkhälsomyndigheten och många fler. Är det någonting som dagens bostadsmarknad inte behöver är det just mer osäkerhet.

Vad gäller bostäder lyfter många upp riskerna med att de nya byggreglerna leder till sämre standarder, exempelvis sämre ljusinsläpp, rum utan fönster, lägre takhöjder, olika tolkningar av vad som gäller för säkerhet vid brandskydd med mera.

Vad vi ser redan med dagens byggregler är att bostäder blir mindre, med sovrum på 6-7 kvadratmeter och kök som rationaliseras bort och blir en "installation" på en vardagsrumsvägg, så vad med de nya byggreglerna skulle lyfta fram "den goda bostaden" där de boendes perspektiv på hälsa, tillgänglighet och välmående tas till vara?

Sveriges Arkitekter har konstaterat att med de nya byggreglerna kommer exempelvis endast halva bostaden att behöva ha tillgång till dagsljus, alltså inte varje enskilt rum. Vart har lyhördheten tagit vägen för forskningen, som tydligt visar att tillgången till dagsljus inte kan ersättas med annan belysning för välmående?

Minimikrav på rumshöjd försvinner. Vad blir det av dagens små sovrum på 6-7 kvadratmeter om taket dessutom sänks till 2 eller 2,2 meter och inget fönster krävs? Hur skulle bostadsministern vilja definiera vad som är ett riktigt rum och vad som är en skrubb?

Hyresgästföreningen lyfter också fram att på dagens bostadsmarknad finns det ett stort antal personer som inte har råd att välja bort dåliga bostäder. Det är många av dessa personer som löper risk att bli de stora förlorarna nu.

Jag har tidigare vid möte med Boverket ställt frågan hur den omfattande kritiken som framförts har tagits om hand, men tydligt är att många aktörer och organisationer fortfarande anser att remisskritiken i stort ignorerats och att endast smärre förändringar gjorts.

Jag vill vara tydlig så att jag inte får det tillbaka på mig i och med att det var vi som tillsatte den här utredningen: Vi står bakom en översyn av byggreglerna. Det är nödvändigt, och vi står bakom det. Men att man inte lyssnar på den omfattande kritiken som förs fram brett tycker vi är väldigt förvånande.

I statsrådets svar hänvisas till Boverkets bedömningar, och jag utgår från att statsrådet delar Boverkets bedömningar. Utifrån det undrar jag vad för information och kunskap statsrådet har som i stort sett en hel bransch inte har. Varför kvarstår all denna omfattande kritik mot de nya byggreglerna?

Inte tror väl statsrådet att endast en kompetenssatsning på kommunerna kommer att ta hand om de oklarheter som finns i Boverkets nya byggregler?

Fru talman! Statsrådet har helt rätt i att den största orsaken kanske inte är hur det ser ut på arbetsmarknaden, men den illegala arbetskraften och den utstationerade arbetskraften från EES-länder som visar sig komma från tredjeland är delar som går in i varandra. Ett väldigt tydligt exempel är ett företag som i hovrätten dömdes för ekobrott. Efter ett antal års utredning kunde man till sist konstatera att 19 personer hade jobbat illegalt i Sverige trots att företaget hade uppgivit att de var sambor med EU-medborgare och därmed fick följa med och arbeta i hela EU. Men vid en noggrannare undersökning visade det sig att personerna man hänvisat till var gifta med andra personer.

Möjligheten att röra sig fritt inom EU och EES genom att vara sambo med en medborgare i EU eller EES gör det egentligen stört omöjligt för vem som helst att kontrollera vem någon är och om den har rätt att vistas här. Det tog ett antal år för Ekobrottsmyndigheten att komma fram till detta. Det är ju omöjligt för dem att vara ute på alla tusentals arbetsplatser. Det är därför jag vill att vi ska orka involvera arbetsmarknadens parter även i det här arbetet. Det är en viktig pusselbit i arbetet att arbetsmarknadens parter får ta ansvar. Vi ställer krav på att de ska göra kontroller, men vi ger dem inte förutsättningar att vara med och bedöma om det behövs arbetskraft i Sverige från tredjeland.

Vi har ju fri arbetskraftsinvandring inom EU och EES, men ibland blir jag väldigt fundersam över "behoven" som uppstår. Jag tror att vi behöver mer samarbete kring detta och att arbetsmarknadens parter är viktiga, även i detta. Det är min uppfattning.

Tack för en bra debatt!

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet! Jag tycker att detta är en viktig fråga att få debattera och diskutera på det seriösa sätt som vi här gör.

Det som oroar mig med flera är att den kompetens som faktiskt finns i landet i dag, exempelvis i byggbranschen - jag lyfter just den eftersom den är så pass hårt utsatt och eftersom jag är väl insatt i den - inte kommer att finnas kvar i branschen den dag det vänder. Vi ser ingen riktig vändning i byggbranschen inom de närmaste åren, och frågan är vilka som är kvar i byggbranschen när det väl vänder.

Om vi tänker på de arbetskraftsinvandrare som kommit hit, främst på legal väg, vad är det som säger att de är kvar i Sverige den dag vi en gång ska bygga upp ett fritt Ukraina igen? Vad är det som säger att de stannar kvar i Sverige och vill jobba här?

Risken finns att vi slår ut den svenska, inhemska byggnadsarbetarkåren och sedan förlitar oss på att utländsk arbetskraft kommer hit och gör jobbet i framtiden när exempelvis bostadsbyggandet som kommer att behövas kommer igång igen.

Risken finns att färre ungdomar söker sig till byggprogrammet. Det ser vi redan i dag. Att gå ut direkt till arbetslöshet gör det inte speciellt lockande att söka ett visst program. Det är snarare tvärtom. Jag ser att det blir långsiktiga, svåra problem om vi inte tar hand om den kompetens som redan finns eller kan införskaffas genom lärlingssystemet som man går in i när man går ut byggprogrammet. Man är ju inte klar med sin utbildning när man går ut byggprogrammet utan ett antal år på en arbetsplats tillkommer innan man får ett yrkesbevis.

Det blir problem när man inte har med arbetsmarknadens parter i prövningen. Vilka kommer till Sverige och arbetar? Vi ser ju på svensk arbetsmarknad en kraftigt försämrad arbetsmiljö och att fler skadar sig på arbetsplatserna - för att inte tala om alla dödsolyckor. Det är tecken på att arbetsmarknaden inte fungerar som den ska. Då är det viktigt att ha kompetens och att man kan pröva att den kompetensen verkligen finns hos dem man vill ha hit.

Om arbetsmarknadens parter ska vara en viktig del av den svenska modellen - som våra båda partier står upp för, vilket tydligt har visats i många debatter - måste de ju också få vara en del av även den här frågan. Jag förstår att statsrådet och jag har lite olika ideologiska ingångar, men jag vädjar ändå om att man åtminstone i krisbranscher överväger en arbetsmarknadsprövning och faktiskt tar del av den kompetens som arbetsmarknadens parter har - både löntagarorganisationer och arbetsgivarorganisationer. Sedan har vi kloka myndigheter som också kan vara behjälpliga i detta.

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret. Jag har dock några frågor utifrån det.

Statsrådet lyfter inledningsvis fram Sveriges konkurrenskraft. Jag ställer mig frågande till hur det kan gynna Sverige att våra företag, samtidigt som cirka 12 000 svenska byggnadsarbetare är arbetslösa, tar in arbetskraft från Uzbekistan, Albanien, Serbien med flera länder till byggbranschen.

Svenska byggnadsarbetare är internationellt kända för sina yrkeskunskaper. Vilka kompetenser ser statsrådet att en albansk arbetare har som inte en svensk byggnadsarbetare kan matcha? Hur kan det komma sig att det är viktigare att värna den fria arbetskraftsinvandringen än att bekämpa den egna, inhemska arbetslösheten? Kan statsrådet kanske tänka sig att införa en arbetsmarknadsprövning i vissa branscher med hög arbetslöshet, likaväl som hon resonerar om att undanta enskilda yrkesgrupper från de högre lönekraven?

Att inte låta arbetsmarknadens parter vara en del av prövningen är lite märkligt, då dessa har ett stort ansvar för hur svensk arbetsmarknad fungerar.

Fru talman! Statsrådet beskriver det höjda lönekravet som ett sätt att motverka fusket. Tyvärr kommer enbart ett höjt lönekrav inte att få bort exempelvis lönedumpningen. Olika organisationer som jobbar med detta, men även svenska myndigheter, beskriver till exempel att man kan få en lön i handen och sedan betala tillbaka delar. Man jobbar kanske mer övertid gratis för att kompensera den högre lönen. Man kan betala väldigt höga summor för ett boende, många gånger väldigt undermåligt, för att kompensera den högre lönen. Detta kommer alltså inte riktigt att hjälpa till.

Arbetsmarknadens parter är faktiskt de som ansvarar för lönebildningen på svensk arbetsmarknad och kontrollerar att löner betalas ut. Då tänker jag så här: Borde inte de få vara en del av prövningen för att kunna komma till rätta med detta och få ett större inflytande?

Vi har 12 000 byggnadsarbetare arbetslösa, cirka 10 procent. Och det är Byggnads akassa; det finns fler arbetslösa byggnadsarbetare utanför akassan. Siffran är alltså egentligen högre.

Fler än hälften av de ungdomar i landet som gick ut byggprogrammet i våras fick ingen lärlingsanställning. Det är rätt alarmerande för kompetensförsörjningen framöver inom byggbranschen i Sverige, men också för den framtidstro dessa ungdomar ska ha.

När det gäller Stockholm har jag fått siffran att så få som 10 procent av eleverna från byggprogrammet har fått anställning. Jag har bara fått siffran via hörsägen så vi får ta den med en nypa salt, men jag tycker ändå att den är ganska alarmerande.

Kan alltså migrationsministern tänka sig en arbetsmarknadsprövning i särskilda branscher som har hög arbetslöshet?

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Andreas Carlson. Jag spinner vidare på frågan om Spårväg syd som min partikamrat Kadir Kasirga ställde tidigare.

Det gläder mig att den delen inte har nedprioriterats. Det är en mycket viktig infrastrukturdel för de södra delarna av Stockholm för att vi ska ha en fungerande bostadsmarknad och arbetsmarknad.

Problemet är dock att det har blivit fördyrade kostnader för detta. Signalen från staten har nu varit att Region Stockholm och de två berörda kommunerna, Stockholm och Huddinge, ska ta ansvar för den ökade kostnaden och att staten inte ska göra det. Därför har kommunföreträdare och regionföreträdare bett om att få träffa regeringen.

Just nu riskeras ungefär 20 000 bostäder i Huddinge och i Stockholm. Jag tänker att det väl för en bostadsminister är en viktig fråga att inte stoppa ytterligare 20 000 bostäder. Min fråga är alltså: Är statsrådet beredd att verka för att staten skjuter till mer medel för att möjliggöra Spårväg syd?