Riksflödet
Logga in
Svarade Helena Vilhelmsson i en replik ·

Camilla Rinaldo Miller (KD) om Frihet från våld, förtryck och utnyttjande - En nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, utnyttjande i prostitution och människohandel samt hedersrelaterat våld och förtryck

Camilla Rinaldo Miller (KD) svarade Helena Vilhelmsson i en replik om Frihet från våld, förtryck och utnyttjande - En nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, utnyttjande i prostitution och människohandel samt hedersrelaterat våld och förtryck i debatten ”Protokoll 2025/26:142 Tisdagen den 16 juni” den 16 juni 2026.

Helena VilhelmssonC· i en replikJag tycker att det var skönt att höra att Kristdemokraterna verkligen har flera perspektiv på eventuella förbud mot klädesplagg. Jag tror att det blir väldigt svårt med tanke på grundlagen, men nu förstår jag ingången…
Replikskiftet · 8 repliker

Fru ålderspresident! Vi debatterar i dag arbetsmarknadsutskottets betänkande AU13 om den nationella strategin Frihet från våld, förtryck och utnyttjande. Strategin omfattar mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, prostitution och människohandel samt hedersrelaterat våld och förtryck. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet, så att jag inte glömmer det.

En människa som lever under något av dessa förhållanden är en för mycket. Det kan vara både kvinnor och män, men det vi med säkerhet vet är att kvinnor är de mest utsatta. Statistik visar detta tydligt även om det säkerligen finns ett stort mörkertal för människor som utsätts för våld, förtryck eller på något sätt blir utnyttjade.

Vilka är det som utsätts, och hur upptäcker vi det? Det kan vara en mamma som försöker skydda sina barn samtidigt som hon själv lever under hot. Det kan vara en kvinna som går hemifrån till sitt arbete men känner oro över vad som ska möta henne när hon kommer hem igen. Det kan vara en ung flicka som begränsas av hedersnormer och som inte får forma sitt eget liv. Det kan vara en människa som utnyttjas i prostitution eller människohandel eller som utnyttjas ekonomiskt och lever under förtryck.

Alla dessa exempel är helt enkelt en för mycket. Det är deras verklighet vi måste ha framför ögonen när vi fattar våra beslut.

Fru ålderspresident! För Kristdemokraterna är varje människas okränkbara och unika värde utgångspunkten för politiken. Ingen människa ska behöva leva i rädsla i sitt eget hem. Ingen ska behöva anpassa sitt liv efter hot, kontroll eller våld. Ingen ska berövas sin frihet eller sin värdighet.

Därför välkomnar vi den nya nationella strategi som regeringen har presenterat för perioden 2026–2035. Strategin innebär ett långsiktigt, samlat och uthålligt arbete för att bekämpa våld, förtryck och utnyttjande. Regeringen har också tagit viktiga initiativ för att stärka samverkan mellan myndigheter och förbättra uppföljningen av arbetet.

Fru ålderspresident! Kristdemokraterna har under lång tid drivit på för ett starkare skydd för våldsutsatta kvinnor och barn. Vi vet att våld i nära relationer sällan börjar med ett slag. Det börjar ofta med kontroll, isolering, psykisk nedbrytning och successiva kränkningar.

Därför måste samhället bli bättre på att upptäcka signalerna i tid. Samhället är politiken, skolan, arbetet, fritidsaktiviteterna, vänner och familj. Det är jag och du. Att välja att inte titta bort är att agera.

Vi behöver en socialtjänst som har resurser att agera tidigt. Vi behöver en hälso- och sjukvård som fungerar och vågar fråga om våldsutsatthet. Vi behöver skolor som ser barnen och fångar upp dem som lever med våld i hemmet. Vi behöver ett rättsväsen som konsekvent står på brottsoffrets sida. Men det behövs också vanliga människor som är uppmärksamma och vågar reagera.

Fru ålderspresident! För Kristdemokraterna är familjen den viktigaste gemenskapen i samhället. Men just därför måste vi också vara tydliga: När hemmet blir en plats för våld och rädsla har samhället ett ansvar att ingripa. Att värna familjen innebär aldrig att blunda för övergrepp. Tvärtom innebär det att skydda dem som utsätts och att sätta barnens trygghet främst. Barn som växer upp med våld är också brottsoffer. De bär ofta med sig konsekvenserna långt upp i vuxen ålder.

Barnperspektivet måste därför genomsyra hela arbetet mot våld i nära relationer. Barn som bevittnar våld behöver skydd, stöd och behandling. De ska inte falla mellan stolarna på grund av att olika myndigheter inte samverkar.

Kristdemokraterna vill fortsätta att stärka stödet till barn som utsätts för eller bevittnar våld. Vi vill också säkerställa att skyddade boenden håller hög kvalitet och finns tillgängliga när behovet uppstår. Ingen kvinna ska mötas av beskedet att det inte finns plats. Ingen mamma ska behöva välja mellan hemlöshet och fortsatt utsatthet.

Fru ålderspresident! Vi kristdemokrater ser också positivt på att regeringen nu stärker arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck genom den nya handlingsplanen för perioden 2026–2028. Hedersförtryck är ett allvarligt angrepp på grundläggande fri- och rättigheter. Det drabbar framför allt flickor och kvinnor, men också pojkar och unga män. Arbetet behöver vara långsiktigt och samordnat och ha ett särskilt fokus på barns och ungas utsatthet.

I Sverige ska varje människa ha rätt att välja utbildning, vänner, partner och framtid. Ingen ska begränsas av kollektivt påtvingade normer eller utsättas för kontroll, hot eller våld i hederns namn.

Arbetet mot prostitution och människohandel måste också fortsätta med full kraft. Kristdemokraterna står fast vid den svenska synen att människan aldrig får göras till en vara. Den som utnyttjas ska mötas med stöd och hjälp att lämna sin utsatthet. Den som exploaterar andra människor ska mötas av samhällets fulla kraft.

Fru ålderspresident! Det finns så många delar rörande detta område och så mycket viktigt som behöver göras. Men till sist är det ändå så att den här debatten i grunden inte bara handlar om lagstiftning, myndighetsuppdrag eller strategidokument. Den handlar framför allt om vilket samhälle vi vill ha. Det är ett samhälle präglat av medmänsklighet som inte ser bort när någon far illa. Det är ett samhälle präglat av ansvar, som inte lämnar den utsatta ensam. Det är ett samhälle som är byggt på människovärde och som aldrig accepterar våld som en privat angelägenhet.

När en kvinna vågar berätta ska hon mötas av stöd. När ett barn signalerar att något är fel ska någon lyssna. När en människa söker skydd ska samhället finnas där. Det är så vi bygger ett tryggare och mer medmänskligt Sverige.

Med den utgångspunkten välkomnar Kristdemokraterna regeringens nya nationella strategi och den fortsatta utvecklingen av arbetet för att bekämpa våld, förtryck och utnyttjande.

Med dessa ord, fru ålderspresident, vill jag passa på att tacka alla ledamöter i arbetsmarknadsutskottet för de debatter vi har haft gemensamt under den här mandatperioden. Vi tycker inte alltid lika, men det är väl tur, för det gör bara debatterna lite intressantare!

Jag vill önska fru ålderspresidenten, kanslipersonal och annan personal samt alla ledamöter en riktigt fin sommar.

(Applåder)

Fru ålderspresident! Tack, ledamoten, för anförandet!

Ledamoten lyfte, vilket är väldigt bra, barnens perspektiv i detta. Det är centralt. Jag har tidigare pratat om tillståndsplikten och om den lag som kom där man ville stärka skyddet för barn så att de skulle få ett eget beslut hos socialtjänsten. Den delen är viktig. Barn ska ha en trygghet; det är inget snack om den saken.

Nu larmar dock kvinnojourerna runt om i landet om att det är extremt få barn som får placering. Det är en utveckling som har pågått över tid, men man ser ändå att det finns oroväckande signaler. Vi har bett riksdagens utredningstjänst att titta lite närmare på detta, och då framkom bland annat att det finns en utveckling där socialtjänsten väljer andra typer av boenden för de här barnen än de skyddade boendena. Det betyder per definition sämre kvalitet och sämre långsiktighet.

Jag vet att ledamoten Rinaldo Miller brukar ta de här frågorna på stort allvar. Hon brukar inte skylla på kommuner och så vidare i sina svar. Men jag vill ändå bara säga att man kan tänka att det här är ett sätt för socialtjänsten att hantera en stor problematik. Socialtjänsten inser att de här barnen behöver skydd snabbt och att det inte får bli för krångligt och väljer därför helt enkelt en annan lösning.

Jag tänker att detta inte var syftet med lagstiftningen, så jag vill fråga ledamoten: Vad tänker ni göra för att se till att barn inte får osäkra placeringar på korttidsboenden eller, i värsta fall, blir helt utan placeringar utan i stället får komma till ett skyddat boende med långsiktig, kvalitativ vård?

Fru ålderspresident! Tack, Maj Karlsson, för att jag får den här frågan! Jag menar det verkligen.

Som jag sa i mitt anförande är familjen, enligt Kristdemokraterna, den viktigaste grundpelaren för att hela samhället ska fungera. Fungerar inte familjen fungerar inte heller samhället. Om barn lider och blir utsatta blir det ännu tyngre att bära.

Det är otroligt viktigt att kvinnojourerna fungerar. Jag har själv besökt en idéburen ideell kvinnojour i Jönköping. Det var innan de nya reglerna trädde i kraft, och på kvinnojouren var de oroliga. Jag besökte dem igen efter att reglerna trätt i kraft, och då tyckte de att det fungerar bra. De ser det positiva i att man har gjort ändringar som tar barnens perspektiv i första hand – att man vill skydda barnen bättre.

Kvinnojouren har bra samverkan med kommunen, och man har ett IOP. Man har fått detta att fungera. Jag önskar att andra kommuner skulle titta på hur man jobbar i Jönköping för att se att det faktiskt kan fungera med de idéburna, de ideella, kvinnojourerna, för jag tror att det behövs alternativ.

Jag har en motfråga till Maj Karlsson. Vi har erfarenheter av kvinnojourer som inte har fungerat, där kvinnor och barn i stället för att bli skyddade har blivit utsatta. Var det inte bra att vi gjorde något åt det? Tycker inte ledamoten Maj Karlsson att något behövde göras för att komma till rätta med de platser som man kommer till för att bli skyddad men där man i stället blir ännu mer utsatt?

Fru ålderspresident! Tack, ledamoten, för svar och för fortsatta frågor!

Jag tycker att det här är en intressant fråga, för det är detta som är den springande punkten. Man har hittat brister i den privata sektorn; man hittar inte bristerna i den ideella sektorn. Där är det helt andra saker som spelar roll, det vill säga att man har ställt krav som inte alls är anpassade till kvinnors och barns behov.

Den ideella jourrörelsen har varit navet i arbetet för att skydda kvinnor och barn i generationer. Det är där vi kan säkra att kvinnor och barn får det skydd de behöver.

Vi är helt överens om att barn ska ha skydd. Det ska vara tryggt och säkert. Men den här lagstiftningen har lett till högre trösklar och smalare korridor. Det är mycket svårare att få hjälp, och det är inte den utveckling vi vill ha.

Eftersom jag känner att ledamoten har ett genuint intresse för det här vill jag också ha en riktig diskussion. Problemet är att vi håller på att slå ut den verksamhet som är navet, till förmån för att göra precis det som ledamoten själv lyfte i sitt anförande. Vi vill inte ha en marknad med kvinnor. Det här är en marknad med våldsutsatta kvinnor och barn. Det är inte okej.

Vi har verksamheter som fungerar väldigt fint för att ge skydd och stöd och för att driva frågorna framåt. Dessa verksamheter håller regeringen på att slå ut, och det är livsfarligt i ordets rätta bemärkelse. Det är därför jag menar att vi måste ta steg som ser till att säkra verksamheten.

Den privata sektorn behöver absolut granskas. I mitt tycke har den inte i den här verksamheten att göra över huvud taget. Men vi måste ha ett skydd som gör att de ideella kvinnojourerna finns kvar; det är det som är navet i arbetet. Vi måste se till att öppna dörrarna så att det inte blir jättehöga trösklar, supersvårt och väldigt byråkratiskt för barn att få skydd. Det är helt centralt.

(Applåder)

Fru ålderspresident! Vi är helt överens. Barn och kvinnor, framför allt, som behöver hjälp ska få hjälp. De ska få hjälp i tid, och det ska inte vara för krångligt.

Att det bara är privata verksamheter som inte har fungerat stämmer inte. Jag tror att det behövs alternativ, men vi måste ha kontroll. Vi behöver ha kontroll på all verksamhet: kommunal, ideell och privat verksamhet. Vi måste ha kontrollverktyg för allt. Annars riskerar vi att skicka kvinnor rakt in i en ny utsatt situation, och det vill ingen av oss.

Jag kan inte säga att det har blivit dåligt för alla bara för att vi har ändrat det här. Det har det inte, men det tar tid att ställa om. Varje gång man ändrar någonting finns det de som tycker att det är jättebra och som välkomnar det. I Jönköping var de oroliga före ändringen men upplever att de nu har en fungerande verksamhet med de nya regelverken och att de har en bra och fungerande relation med kommunen och regionen. Vi behöver se till att andra kommuner också har det.

Jag tror inte att det hjälper att vi ändrar. Jag tror att det är bra med en tillståndsplikt, eftersom vi kan få bort oseriösa aktörer men samtidigt skydda de barn och kvinnor som behöver hjälp. Jag tror att det här är bra. Man behöver vid varje förändring se om det är något som inte har fungerat och i så fall förändra det. Men vi behöver komma till rätta med och få kontroll på detta och se till att utsatta barn och unga får det skydd som de behöver.

Herr ålderspresident! Jag tackar ledamoten för anförandet.

Jag skulle bara återigen vilja lyfta den fråga som jag tog upp i mina tidigare replikskiften, nämligen frågan om hedersrelaterat våld och förtryck. Jag tycker att det är en komplex fråga som förtjänar en öppen och ärlig debatt om hur vi kommer åt detta, för det är väldigt svårt.

Jag har i tidigare replikskiften problematiserat bärandet av slöja eftersom förtrycket inte sitter i klädesplagget utan hos dem som tvingar kvinnor att bära vissa klädesplagg. Jag vet att Kristdemokraternas partiledare också har uttryckt något i stil med att förbjuda slöja. Jag skulle därför vilja veta hur ledamoten ser på det, hur resonemanget har gått kring det och vad de faktiska vinsterna är.

I sitt anförande nämnde ledamoten hedersrelaterat våld och förtryck i termer av att det är bra att det har kommit en handlingsplan, tror jag. Det står inte så mycket i den nationella strategin om hedersrelaterat våld och förtryck, men en handlingsplan blir bara bra om man gör saker. Utöver hur ledamoten ser på ett förbud mot slöja skulle jag därför vilja veta vad Kristdemokraternas viktigaste förslag är för att förhindra och bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck.

Herr ålderspresident! Jag tackar Helena Vilhelmsson för frågan.

När det gäller niqab och burka har Kristdemokraterna varit jättetydliga. Vi har ett rikstingsbeslut på att vi vill förbjuda kläder som döljer ansiktet. Det har med trygghet och säkerhet att göra. När du möter en människa ska du kunna se vem det är. Niqab och burka är verkligen ett uttryck för riktigt förtryck. Vi har inte alls sagt att det ska vara ett förbud mot slöja.

Det har varit många anföranden här i dag, och många handlar om vad förtryck är. Kvinnor kan utsättas för förtryck rent ekonomiskt. En man som kontrollerar vad hon handlar och vad pengarna går till kan vara ett förtryck. Ett förtryck kan vara att hon inte får umgås med vem hon vill. Det kan vara att en man styr vilka vänner hon har.

När vi talar om förtryck handlar det inte bara om hedersförtryck. Det finns kvinnor som är födda i Sverige, och vars förfäder har bott och levt i Sverige i generationer, som lever under förtryck. Här handlar det, precis som jag var inne på i mitt anförande, om att inte titta bort. Det handlar om att våga se när någon utsätts för våld eller förtryck eller utsätts på annat sätt, kanske ekonomiskt.

För mig är detta kanske den bästa handlingsplanen. Vi kan skriva handlingsplaner på 100 sidor eller 2 000 sidor, men det viktigaste är hur du och jag handlar som medmänniskor när vi ser människor som lever under förtryck.

Herr ålderspresident! Jag tycker att det var skönt att höra att Kristdemokraterna verkligen har flera perspektiv på eventuella förbud mot klädesplagg. Jag tror att det blir väldigt svårt med tanke på grundlagen, men nu förstår jag ingången bättre ur KD:s perspektiv. Jag ser att det inte, som jag befarar att det skulle bli med Sverigedemokraternas perspektiv, blir en migrationspolitisk åtgärd snarare än en åtgärd för att skydda kvinnor.

Jag tycker också att det är bra att det nu finns ett sjätte och ett sjunde delmål. Jag tillhör dem som tycker att det är bra att det specas, för det är en särskild typ av förtryck. Det vill jag göra tydligt.

Jag tycker också att vi måste vara duktiga på att tala om vad vi har för lösningar på problemet. Vi måste utbyta dessa med varandra så att vi kommer till skott. Jag tycker inte att vare sig den nationella strategin eller handlingsplanen är tillräckligt tydlig med konkreta förslag. Jag tänker därför komma med några förslag som ledamoten kan ta med sig till regeringens arbete, oavsett vilken regering det blir efter valet.

Jag tycker att det är avgörande att det skrivs in i förskolans läroplan. Där finns det i dag inte några skrivningar om hedersrelaterat våld och förtryck.

Vi behöver en kompetenshöjning i hela samhället både när det gäller personal inom skolan och när det gäller personal inom rättsväsendet. Hur identifierar man hedersrelaterat våld och förtryck?

Vi behöver ha handlingsplaner i skolorna för hur man ska agera om man upptäcker det. Vi behöver ha ett nationellt frånvaroregister, som jag tror fortfarande inte finns.

Vi behöver ett stärkt stöd vid gränsen. Centerpartiet är för alla förslag som gör att gränspoliser och gränspersonal kan sätta stopp för befarade olagliga utresor.

Vi behöver ha en tillsynsplan för Ivo. Vi har beslut om ett starkare skydd mot oskuldsingrepp och så vidare, men vi har inte gett Ivo i uppdrag att utöva någon särskild tillsyn. Vad är då vitsen med den nya lagstiftningen? Det finns oändligt mycket mer att göra.

Herr ålderspresident! Nu kom ledamoten med väldigt många goda förslag. Ledamoten får gärna skicka dem till mig, för jag hann inte skriva ned alla.

Jag vill återkomma till det som jag sa förut. Vi kan skriva hur många handlingsplaner som helst, men i grund och botten handlar det om hur jag och ledamoten bemöter våra medmänniskor. Om vi inte vågar prata med unga män och pojkar om vad förtryck är hjälper det inte med ett förbud mot slöja.

Det börjar med hur vi ser på och behandlar varandra. Vi kommer aldrig att komma till rätta med detta om vi inte börjar när barnen, både flickor och pojkar, är små eller om jag inte är frimodig nog att våga säga ifrån när jag ser att någonting inte är okej eller rätt.

Jag tror inte att förbud är den bästa vägen att gå. Jag tror mer på att samtala, våga ta den konflikt som blir och våga vara obekväm och säga: Det som du utsätts för är inte okej. Så här fungerar det inte i vårt land.

Jag tror på att verkligen tala om våra värderingar, om hur man ska vara mot varandra och om vad det innebär att vara medmänniska i Sverige. Det handlar om att leva tillsammans och ha respekt för varandra – både män och kvinnor. Jag tror att det är den bästa handlingsplanen vi någonsin kan få. Sedan kan vi fortsätta att skriva handlingsplaner, som är bra att ha som grund, men i längden handlar det om hur jag och ledamoten möter våra medmänniskor.

0 kommentarer
Kommentarer skrivs under eget namn och stannar på Riksflödet — de skickas aldrig till källan.
Ingen har kommenterat än.
    Här kommenterar ledamöter, statsråd och partier. Är du en av dem, ta över din profil.