Camilla Rinaldo Miller

Fru talman! Tack, ledamoten Köse, för frågan!

När jag träffade de två sfi-klasserna kom den här frågan upp. En kvinna hade fyra års utbildning i juridik med sig när hon kom hit. Hon försöker nu lära sig svenska. Hon har ett mål: att börja jobba så fort det är möjligt. Jag hoppas att hon ska få chans att validera en del av sina kunskaper i juridik så att hon inte behöver läsa om hela utbildningen. Det här är jätteviktigt.

Men det handlar också om något annat. Vi har pratat om grundläggande värderingar. Jag frågade en annan kvinna: Vad jobbade du med innan du kom till Sverige? Hon svarade: Jag jobbade hemma. Hon lagade mat, städade och tog hand om barnen. Man kan komma från en kultur där det anses vara ett jobb. Jag kan tycka att vi borde värdera det högre. Det är inte fult att vara hemma. Det är lika fint som att välja att gå till jobbet. Men om man tror att det är ett arbete måste vi börja med att säga: I Sverige har också kvinnor möjlighet att arbeta så att de får en egen inkomst och blir självförsörjande.

Jag tror att det är något som vi behöver ta med oss. Jag tror att vi behöver tänka om när vi hjälper invandrarkvinnor in på arbetsmarknaden.

I budgetpropositionen för 2026 har vi – Kristdemokraterna står bakom detta – bland annat gett uppdrag till Arbetsförmedlingen att förbättra matchningen och kontrollen av arbetssökande. Det är ett sätt. Nu vet vi att de här kvinnorna kanske inte står till arbetsmarknadens förfogande. De kanske inte ens har anmält sig hos Arbetsförmedlingen. Etableringsjobben var tänkta att fungera som en integrationsåtgärd, men det har inte fungerat. Här får Arbetsförmedlingen mer krav på sig när det gäller att öka kännedomen om etableringsjobben. Det tror jag är viktigt.

Fru talman! Anledningen till att man förändrade var att man såg att det hade utnyttjats. Problemet när man gör förändringar är om man inte ser hela bilden och vad som kan hända.

Jag vill ändå komma tillbaka till att det inte var så att vi nu ville skicka tillbaka den som hade fyllt 18 år. Det var inte syftet. Det var för att komma till rätta med att man hade ett system som gjorde att det kunde utnyttjas.

Jag upprepar vad min egen partiledare sa i partiledardebatten: ”Vi håller oss alltid ödmjuka inför vår egen lagstiftning även när vi sitter i regeringsställning. Är det så att vi i nyanser har landat snett här – och grundintentionen har varit rätt – är vi från Kristdemokraternas sida beredda att se över lagstiftningen”.

Fru talman! Tack, ledamoten Niels Paarup-Petersen, för frågan!

Jag vill landa tillbaka i det jag har sagt. Det är svårt att hitta system, regelverk och lagar där ingen hamnar i kläm eller ramlar mellan stolarna.

Vi ser att det händer. Vi ser med fakta att det är människor som har gjort det vi sagt att de ska göra och verkligen är en del av samhället. De jobbar och försörjer sig själva och har lärt sig språket. Ändå hotas de av utvisning för att de har fyllt 18 år eller av någon annan anledning. Då måste vi backa tillbaka och se: Vad blev inte rätt i systemet?

De människor som uppfyller de krav som vi ställer ska ha möjlighet att kunna stanna i Sverige. Det går inte att göra det här skämtsamt, men jag är frisör. Permanent är något som aldrig går bort, utan det måste man klippa bort efter att man har permanentat ett hår.

För mig var permanenta uppehållstillstånd också det. Jag tror att de människor som har fått permanenta uppehållstillstånd också tänker så. Vi behöver bli duktigare på att uppmana människor som kommit hit att ansöka om att bli svenska medborgare så att de kan känna sig trygga. De har då inte bara rent praktiskt blivit en del av det svenska samhället, utan de är konkret svenska medborgare och tillhör vårt land.

Fru talman! Tack för att ledamoten också ställde frågan till Socialdemokraterna!

Regeringen har nu möjlighet att fatta beslut och ändra det. Jag visste inte om utskottsinitiativet. Här gäller det att få en bred överenskommelse för att det ska kunna gå att genomföra en förändring.

Jag hoppas att också Socialdemokraterna tänker över sitt beslut. Det som de har ställt sig bakom är det som regeringen har beslutat om.

Jag vill personligen säga, som också Arin Karapet var inne på, att jag uppskattar utskottsinitiativet. Jag ser med spänning fram emot vad det ska leda till. Vi håller den här frågan ständigt levande.

Har man kommit hit, sköter sig och gör allt det vi har sagt att man ska göra – arbetar, försörjer sig själv och har blivit en del av samhället – känns det orimligt att man ska utvisas.

Det är svårt att få system som är heltäckande där inte någon ramlar mellan stolarna eller hamnar i kläm. Ser vi nu att det händer måste vi tänka om och se till att vi gör någonting åt det.

Fru talman! Jag tackar Tony Haddou för en fråga som jag uppskattar att få men som jag också tycker är väldigt jobbig.

Jag tror att vi alla under den senaste tiden har mött något enskilt fall där man hotas av utvisning just av den anledning som ledamoten tar upp, nämligen att man har fyllt 18 år. Vid ett besök på en skola för några veckor sedan träffade jag en kille i personalen som är ett exempel på precis det som ledamoten tar upp. Föräldrarna får stanna. Storebror får stanna. Men den här killen har fyllt 18 och har fått ett utvisningsbesked.

Som kristdemokrat kan jag väl aldrig säga att det här är en bra lösning. Jag vill faktiskt citera min egen partiledare från partiledardebatten som var här för två veckor sedan i ett replikskifte där min partiledare sa så här: ”Vår utgångspunkt är alltid att vi ska stå på människans sida, inte på systemets. Vi vet att det inte finns något system som kommer att vara perfekt. Det är därför jag gladeligen upprepar mitt svar från tidigare. Vi håller oss alltid ödmjuka inför vår egen lagstiftning även när vi sitter i regeringsställning. Är det så att vi i nyanser har landat snett här – och grundintentionen har varit rätt – är vi från Kristdemokraternas sida beredda att se över lagstiftningen för att den ska träffa mer rätt.”

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på samtliga motioner.

I dag är det på dagen ett år sedan Sverige skakades av det fruktansvärda massmordet på Risbergska skolan i Örebro. Mina tankar går till alla anhöriga som på ett obeskrivligt och fruktansvärt sätt miste en familjemedlem. Platsen – en skola för vuxenutbildning – som ska symbolisera möjligheter och drömmar förvandlades till en mordplats. Sorgen och saknaden kommer aldrig att försvinna helt för dem som drabbades.

Men på denna mörka dag känner jag ändå hopp. Den våldsvåg som länge varit starkt närvarande i Sverige är äntligen på tillbakagång. Januari 2026 var den första månaden sedan 2018 som var fri från dödsskjutningar.

Jag hade i lördags förmånen att närvara på 3 Arena och manifestationen Det räcker. Det var otroligt berörande att höra anhöriga dela med sig av sina berättelser, och det var helt omöjligt att hålla tillbaka tårarna. Min känsla är att denna manifestation blev ett avstamp för att vi tillsammans – politiken, polisen, myndigheterna och civilsamhället – kan kroka arm för att gemensamt visa just att det räcker nu.

En fråga som återkom under manifestationen var: Vad har vi vuxna gjort för att förhindra att barn och unga hamnar snett? Det är en fråga som förpliktar, fru talman.

Sverige var en gång ett land präglat av en stark samhällsgemenskap, som var byggt på skyldigheter och rättigheter och med trygghet och gemensamma värderingar som markerar rätt och fel. Men det senaste decenniet har detta eroderats, och samhällsgemenskapen har fallit sönder med växande parallellsamhällen, passivitet och otrygghet. Det gäller även vårt integrationsarbete.

Kristdemokraterna har länge varnat för denna utveckling. Vi är det värderingsdrivna partiet av en anledning. Vi sätter familj, trygghet, vård och samhällsgemenskap först och främst. Vi vet nämligen att ett otryggt samhälle utan gemensamma värderingar och tydliga förväntningar riskerar att falla sönder och splittras.

Vi måste återupprätta samhällsgemenskapen i Sverige, och i detta arbete ingår integrationspolitiken. Integrationen har misslyckats i decennier. Det gäller inte bara nyanlända utan även dem som har bott här länge men lever i ensamhet och isolering och står långt utanför arbetsmarknaden. En utgångspunkt i vår integrationspolitik är att man ska ge människor förutsättningar att ta ansvar för sitt eget liv. Staten ska medverka till att underlätta och skapa förutsättningar men inte planera och ta kontroll över människors liv.

Fru talman! När jag pratar om integration kommer jag återkommande tillbaka till att språket är den viktigaste faktorn. Kunskaper i svenska språket är en avgörande faktor för att människor ska kunna försörja sig själva och vara delaktiga i samhället.

I måndags hade jag förmånen att få besöka två sfi-klasser. Jag vet också att många riksdagsledamöter just under januari och februari är ute och besöker högstadie- och gymnasieskolor på uppdrag av riksdagen för att prata om demokrati. Det var otroligt positivt att se deras engagemang i att lära sig svenska, men de visade också frustration när de tyckte att grammatiken var väldigt svår. I enskilda samtal med några av eleverna uppmanade jag dem att mer aktivt prata svenska hemma, då det framkom att det inte var det naturliga. För att lära sig ett språk är det viktigt att man använder det regelbundet och kontinuerligt.

Språket är helt avgörande för att bli en del av samhället och för att lättare komma i arbete. Kristdemokraterna har länge förespråkat att det ska vara möjligt att läsa sfi även till exempel för en mamma som är föräldraledig – allt för att inte komma efter utan fortare lära sig svenska.

Regeringen har lagt om integrationspolitiken och har satt som delmål att språkkunskaperna ska öka hos utrikes födda kvinnor och män. Nu har regeringen gett SCB i uppdrag att följa upp utrikes föddas kunskaper i svenska. Det är alldeles för många utrikes födda kvinnor som inte har jobb. Ett av de viktigaste verktygen för att vända detta är kunskaper i svenska. Därför är det positivt att man inför språkkrav för anställning inom till exempel äldreomsorgen. Denna uppföljning kommer att ge oss ett bra underlag för regeringens fortsatta integrationsarbete.

Jobb, kunskaper i svenska språket samt det civila samhället är viktiga nycklar till integration. Att ställa krav är att bry sig. Det är ett sätt att visa omsorg och bekräfta en annan människa som värdefull och betydelsefull.

Fru talman! Gemensamma värderingar skapar sammanhållning. Integration handlar inte bara om språk och jobb utan också om vilka värderingar vi delar. Sverige är byggt på en kristen värdegrund där varje människa har ett unikt och okränkbart värde. Här respekterar vi varandra. Här står män och kvinnor som jämlikar. Här gäller religionsfrihet och demokrati.

Vi ser dock i dag att dessa värderingar utmanas. Hedersförtryck, religiös extremism och kriminella parallellsamhällen har fått fäste i delar av vårt land. Det är oacceptabelt. Kristdemokraterna har därför varit drivande i arbetet för att bekämpa hedersförtryck och stärka skyddet för dem som utsätts.

Fru talman! Genom vår och regeringens politik går vi nu från att bara låta människor förvaras i Sverige till att se till att de blir en del av Sverige. Integration handlar inte bara om socioekonomiska faktorer, arbete och bostäder. Det handlar om vilket samhälle vi ska leva i. Det handlar om värderingar, om att bekämpa ensamheten, om civilsamhället och om att stå upp för den svenska rättsstaten och goda normer och värderingar om rätt och fel.

Kristdemokraterna har en tydlig uppfattning: Att ställa krav är att bry sig. Det måste finnas tydliga förväntningar i det svenska samhället, inte undanflykter. Återigen: Vi vet att arbete, språk och en tydlig värdegrund är avgörande för lyckad integration. Sverige behöver en integrationspolitik som är tydlig och konsekvent och som ställer krav. Integration är ingen quickfix utan kräver tydliga åtgärder och modiga beslut.

Sverige har lyckats med integrationen tidigare, och vi kan göra det igen. Men det kräver att vi har modet att ta tag i problemen, även när det innebär svåra beslut. Det kräver att vi står upp för att Sverige är ett land med rättigheter och skyldigheter, där vi välkomnar dem som vill vara en del av vår gemenskap men också förväntar oss att de anpassar sig till våra lagar, vårt språk och våra värderingar.

Vi kristdemokrater tror på ett samhälle där varje människa har en plats, där frihet och ansvar går hand i hand och där vi håller ihop i stället för att splittras. Genom att ställa krav och erbjuda möjligheter kan vi bryta utanförskapet, stärka integrationen och återigen bygga ett Sverige där alla kan bli en del av gemenskapen.

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut, alltså avslag på motionerna och att riksdagen lägger regeringens skrivelse till handlingarna.

Jag vill inleda mitt anförande med att berätta om något som jag troligtvis redan har talat om tidigare i någon debatt här i kammaren. Jag vill berätta om min uppväxt. Det var en ganska traditionell uppväxt på 60- och 70-talen. Jag växte upp i en arbetarfamilj. Pappa var metallarbetare. Han var kolare från början – det är knappt någon i dag som vet vad det är – men han blev sedermera metallarbetare och resemontör. Mamma var hemma. Jag är yngst av fem syskon. Det var en ganska normal familj vid den tiden.

Familjen hade en inkomst. Mamma fick förvalta hushållskassan och vrida och vända på pengarna för att de skulle räcka. Det var min mammas uppgift att få vardagen att gå ihop. Om hon någon gång skulle ifrågasätta pappas prioriteringar, det vill säga tobak och alkohol, när det gällde hushållskassan kunde svaret bli: Det ska du inte lägga dig i. Det är inte du som drar in pengarna.

Fru talman! Var min mamma utsatt för ekonomiskt våld i en nära relation? Jag skulle säga att svaret på den frågan är nej. Däremot skulle jag säga att hon självklart var ekonomiskt begränsad.

Hade jag önskat henne en större frihet och en större möjlighet att någon gång få prioritera sig själv före oss barn – det var vi som gick före och hon som fick stå tillbaka? Ja, av hela hjärtat hade jag önskat att hon vid något tillfälle hade kunnat få prioritera sig själv i stället för mig och mina fyra syskon.

Men jag skulle alltså inte säga att hon var en av de kvinnor – var åttonde kvinna i Sverige – som någon gång har utsatts för ekonomiskt våld i en nära relation, även om hennes ekonomiska situation var begränsad.

Fru talman! Kristdemokraterna och regeringen ser dock allvarligt på att det finns de som utsätts för ekonomiskt våld. Det är ingenting som vi kan acceptera. Den rapport som vi i dag debatterar handlar om precis detta. Riksrevisionen har granskat om statens arbete för att motverka ekonomiskt våld i nära relationer är effektivt.

Riksrevisionen konstaterar inledningsvis att ekonomiskt våld – detta hörde vi tidigare – är en form av våld i nära relation som innebär att ta makt över och kontrollera en annan persons ekonomi eller att på olika sätt utnyttja och förstöra dennas tillgångar. Som jag precis nämnde har alltså en av åtta kvinnor någon gång utsatts för detta.

Rapporten utgår från tre frågeställningar: Har regeringen styrt arbetet mot ekonomiskt våld på ett effektivt sätt? Har regeringen i lagstiftningsprocessen på relevanta områden tagit hänsyn till risker för ekonomiskt våld? Arbetar relevanta myndigheter mot ekonomiskt våld?

Vad jag har kunnat utläsa har Riksrevisionen aldrig tidigare gjort en liknande rapport. Det är alltså svårt att jämföra med vad tidigare regeringar gjort eller inte gjort när det handlar om denna fråga. Det är första gången Riksrevisionen gör en rapport som hanterar området ekonomiskt våld, och det är jättebra att det görs. Men det vi nu kan se är att den nuvarande regeringen och Sverigedemokraterna skärper arbetet kring detta.

Herr talman! Den nuvarande regeringen har vidtagit flera åtgärder och gett myndigheter i uppdrag att specifikt hantera ekonomiskt våld i nära relationer. Det handlar bland annat om att fortsätta arbetet för att förebygga och bekämpa ekonomiskt våld inom ramen för arbetet med en kommande långsiktig strategi avseende mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel.

När det gäller en tydligare styrning har regeringen gett Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Jämställdhetsmyndigheten, Migrationsverket och Socialstyrelsen i uppdrag att förbättra sina metoder för att upptäcka våldsutsatthet, inklusive ekonomiska aspekter, och hänvisa till rätt instans.

Dessutom kräver man stärkt samverkan. Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten, Kriminalvården och Socialstyrelsen har fått i uppdrag att stärka sin samverkan för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck, vilket inkluderar att beakta alla former av våld, således också ekonomiskt våld.

Regeringen har också ett annat förslag. Man har aviserat att man tar krafttag mot mäns ekonomiska våld mot kvinnor, och man föreslår ett stärkt skydd mot psykiskt våld, som ofta är sammankopplat med ekonomiskt våld.

Utifrån de rekommendationer som Riksrevisionen lämnar till regeringen har ett mer intensifierat arbete påbörjats, genom bland annat de förslag som jag just räknat upp men även genom att man har gett Socialstyrelsen i uppdrag att analysera hur kontaktpersoner kan ingå i en samordnad stödkedja för våldsutsatta individer för att säkerställa att offren får det stöd de behöver, inklusive ekonomisk hjälp via socialtjänsten vid behov. Dessa insatser syftar till att öka upptäckten av ekonomiskt våld, förbättra myndigheternas förmåga att agera och erbjuda bättre stöd till de drabbade.

Regeringen och Sverigedemokraterna vill inte acceptera att en av åtta kvinnor någon gång blir utsatt för ekonomiskt våld. Vi har ett pågående arbete för att förhindra detta.

Herr talman! Ingen kvinna eller man ska behöva leva med att vara utsatt för ekonomiskt våld, vare sig av någon i en nära relation eller av någon annan. Det är en grundläggande värdering för ett samhälle som står upp för alla människors lika värde.

(Applåder)

Fru talman! Jag fick ändå inget svar, för ledamoten har ett bekymmer i och med att Vänsterpartiet säger att man inte kan tänka sig att dela med sig av ministerposter i en framtida regering. Med tanke på det starka engagemang med vilket ledamoten håller sitt anförande känns det som att Centerpartiet vill vara med och ha stort inflytande.

Det är något som jag skulle välkomna, för vi står varandra mycket nära. Vi brukar prata om att den svenska modellen är mycket fungerande, och jag önskar att vi skulle stå bakom den på ett betydligt tydligare sätt i detta.

När vi fattar beslut är det alltid ett bekymmer när människor hamnar i kläm och blir drabbade. Ingen i den här kammaren kan vara nöjd med att människor utsätts och hamnar i kläm när man gör det som vi tycker att man ska göra.

Fru talman! Tack, ledamoten, för ett engagerat och berörande anförande!

Jag vet inte om ledamoten lyssnade på mitt anförande, men jag sa inledningsvis att jag kommer att beröra både integration och jämställdhet. Jag kan tydligt se kopplingen däremellan, och jag vill få sagt att jag nämnde integration i mitt anförande.

En kollega till mig sa till en kollega till ledamoten för ett tag sedan: Välkommen hem! Är det inte dags att komma hem till fadershuset?

Med anledning av anförandet skulle jag vilja önska ett svar från Centerpartiet och ledamoten Paarup-Petersen. Ledamoten fick inget svar från Socialdemokraterna om var de står när det gäller AKI och 90 procent av medianlönen. Jag frågar därför ledamoten: Hur ska man kunna bilda regering och sitta i regering med ett parti som man inte kan få svar av ens i en debatt i kammaren?

Fru talman! Jag kan inte inleda mitt anförande utan att stanna till och skicka tankar till Australien i dag, för än en gång har judehatet visat sig i en dödlig handling.

Stranden där dådet skedde är en av Australiens mest kända. Denna kväll var den full med folk när skyttarna öppnade eld. Bland annat pågick en judisk familjefestival i anslutning till en lekplats med anledning av högtiden chanukka. Delstaten New South Wales premiärminister Chris Minns uppgav under en presskonferens att dådet var riktat mot Sydneys judiska befolkning och att ”det som borde ha varit en kväll med fred och glädje i samfundet, krossades av den här fruktansvärda och ondskefulla attacken”.

Hur många gånger ska vi säga ”aldrig mer” men ändå låta antisemitismen få fortsätta att spridas? Tillsammans borde vi kunna stå upp mot det judehat som vi har sett öka och få fruktansvärda konsekvenser. Jag är inte förvånad över att det händer men känner en stor sorg över att det sker.

Kristdemokraterna tar tillsammans med regeringen och SD allvarligt på den utveckling som vi har sett även i Sverige. Arbetet mot rasism och hatbrott får aldrig stanna av. Därför har man också i ramen för handlingsplanen mot rasism och hatbrott ökat anslagen med 10 miljoner per år under åren 2027–2029.

Fru talman! I dag debatterar vi utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet. Jag kommer i mitt anförande att beröra båda delarna.

Grunden för jämställdhet mellan kvinnor och män är alla människors lika, absoluta och okränkbara värde. Det är faktiskt något som man skulle kunna säga gäller även för integration. Målet för jämställdhet ska vara att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Även detta mål skulle kunna gälla integration.

Frågan är hur vi gör för att detta ska bli verklighet. En start är att dela upp målet i delmål, som vi har gjort. Några av dessa delmål handlar om en jämn fördelning av makt och inflytande, jämställd hälsa och ekonomisk jämställdhet. Självklart är detta inte allt, men det är en bärande förutsättning för att jobba för och bygga ett samhälle som är jämställt och där integrationen fungerar. Regeringen jobbar brett för att nå dit, men det kräver långsiktighet och tydlighet, och vissa problem kräver extra insatser.

Fru talman! När vi pratar om jämställdhet och integration måste vi beröra språket. Språket är en avgörande faktor för att kunna bli en del av samhällsgemenskapen och för att lätt kunna hitta vägar in i arbetslivet. Vi måste erkänna att undervisningen och reglerna kring sfi inte har fungerat. Det finns självklart goda exempel runt om i vårt land, men kvaliteten och upplägget har varit alldeles för osäkra för att ge alla en god möjlighet att lära sig svenska. Det har varit kravlöst och tidsobegränsat.

I dag är det alltför många kvinnor med invandrarbakgrund som står utanför arbetsmarknaden. Dessa kvinnor är en resurs som vi borde ta till vara. Starka anledningar till att ge kvinnorna en chans att komma in på arbetsmarknaden är jämställdhet och att ge dem möjlighet till egen försörjning och starkare självkänsla. Kristdemokraterna välkomnar därför de förändringar som regeringen föreslår när det gäller sfi. Ett förslag som Kristdemokraterna länge haft är att en mamma ska ha möjlighet att ta med sitt barn till sfi-undervisningen för att kunna fullfölja sin utbildning även som nybliven mamma. Det borde också i större utsträckning vara möjligt att kombinera sfi med praktik.

Fru talman! Förra veckan var jag inbjuden till en middag och fick den stora förmånen att sitta tillsammans med två andraårselever från naturprogrammet. De driver ett UF-företag. De fick möjlighet inför alla oss på middagen att presentera sin företagsidé. Det var dock inte det som berörde mig mest.

Under samtalet vid bordet frågade en av eleverna mig: ”Jag vill läsa vidare på universitetet och funderar på att utbilda mig till ingenjör. Tror du att mitt namn kommer att försvåra för mig att få jobb efter avslutad utbildning?” Jag behöver inte säga att eleven har invandrarbakgrund. Mitt svar var att jag 2025 hade önskat kunna svara: ”Självklart inte! Ditt namn kommer inte att vålla några som helst bekymmer vid en framtida anställningsintervju.” Men tyvärr vet vi att framför allt kvinnor och ungdomar känner att deras namn gör att de kan sållas ut tidigt vid jobbsökande.

Fru talman! Min önskan inför nästa år och framåt är att få en stor förändring och att vi ska se alla människor som en resurs för ett bättre Sverige att leva i, att vi alla hjälps åt att bygga Sverige starkt igen – ett Sverige som reser sig igen – och där vi i politiken sätter fokus på att ge invånarna i vårt land en fungerande vardag och en jämlik vård och att man arbetar utifrån värderingar som ser varje människas unika och okränkbara värde.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut och önska talmannen, presidiet, kanslipersonalen och ledamöterna en god jul.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

I dag står vi inför regeringens förslag till budget för utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv. För Kristdemokraterna är det viktigt att arbetsmarknaden inte bara handlar om statistik, löner och sysselsättning utan också om människor – om individer som vill bidra, utvecklas och känna sig behövda.

Vi ser arbetslivet som mer än ett sätt att försörja sig. Arbetsplatsen är en plats där människor skapar mening, där vardagen formas och där vi utvecklar våra relationer och våra färdigheter. Det är här vi kan omsätta våra värderingar i handling: respekt, solidaritet, ansvar och omtanke. Att få vara en del av en arbetsplats innebär inte bara en ekonomisk trygghet utan också en känsla av att vara sedd, behövd och värdefull.

Fru talman! Regeringens budgetförslag innehåller flera satsningar på arbetsmarknaden, vilket tidigare talare redan anfört. Regeringens arbetsmarknadssatsningar 2026 fokuserar på att få fler i arbete och ge bättre stöd till arbetslösa.

Det största anslaget inom budgetområdet går till akassa och aktivitetsstöd. Men även Arbetsförmedlingen får en förstärkning på 7,8 miljarder för matchning och stöd. Stödet för nystartsjobb och etableringsjobb utökas också för att underlätta nyanställningar. Omställnings- och kompetensstödet förstärks med cirka 3 miljarder kronor för utbildning och yrkesväxling.

Kristdemokraterna vill se en arbetsmarknad där det finns utrymme för individen, där vi satsar på utbildning och kompetensutveckling och där människor får stöd att hitta sin plats. Ingen ska känna att de bara är ett nummer i ett system. Vi vill se ett samhälle där människan kommer före systemet.

Fru talman! Vården av arbetskraften – om man får uttrycka det så – handlar om mer än ekonomiska incitament. Det handlar om att skapa arbetsplatser som tar hänsyn till människors olika förutsättningar, som främjar balans mellan arbete och privatliv och som ser till att alla kan delta på sina egna villkor. En trygg arbetsplats bidrar inte bara till produktion utan också till människors välmående och till hela samhällets stabilitet.

Vi vill också betona värdet av vardagen. För många människor är det på arbetsplatsen som den dagliga meningen uppstår. Det är där vi lär oss, växer och känner oss uppskattade. En politik för arbetslivet måste därför ta hänsyn till människans behov av både trygghet och delaktighet. Ingen arbetsplats fungerar utan människor. Och ingen människa mår bra utan möjlighet att bidra och känna sig betydelsefull.

Kristdemokraternas syn på arbetsmarknaden grundar sig på människosynen. Varje människa har ett inneboende värde och ska bemötas med respekt. Vår ideologi säger oss att samhället har ett ansvar för att alla, oavsett bakgrund och förutsättningar, ska kunna delta i arbetslivet. Det är därför vi vill se fler möjligheter till kompetenshöjning, fler vägar in på arbetsmarknaden för dem som står långt ifrån den och mer stöd till dem som behöver hjälp att kombinera arbete med familj och omsorg.

Fru talman! När vi diskuterar och debatterar budget och arbetsmarknad handlar det inte bara om kronor och ören. Det handlar om hur vi som samhälle värnar om människor, hur vi ser till att vardagen blir hållbar och hur vi skapar förutsättningar för att fler ska känna stolthet över sitt arbete.

Kristdemokraterna står för en arbetsmarknad där människan alltid står i centrum och där arbete är mer än en uppgift – en plats för värde, gemenskap och utveckling. Därför kommer vi att fortsätta arbeta för en arbetsmarknadspolitik som ser till hela människan, inte bara till arbetskraften – en politik som värnar både vård, vardag och värderingar. I slutändan är det människor, inte budgetposter, som skapar samhället.

(Applåder)

Fru ålderspresident! Jag vill inleda med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

När vi debatterar ekonomisk trygghet för familjer och barn gör vi det med en ödmjukhet inför den vardag som många lever i. Vi vet att alla familjers livspussel ser olika ut. Därför behövs det politik som finns där när människor behöver hjälp. Staten ska stötta familjerna, inte styra dem.

Vi kristdemokrater utgår alltid från en enkel princip: Familjen är samhällets viktigaste grundpelare. Fungerar inte familjen fungerar inte heller livet. Trygga och välfungerande familjer gör att samhället som helhet fungerar och växer sig starkt.

En bra familjepolitik är ett medel för att lösa många samhällsproblem, såsom ekonomisk utsatthet, fallande skolresultat och ungdomsbrottslighet. Genom att stötta familjer tidigt kan vi hindra att problem eskalerar och i stället förebygga dem.

Det är i familjen som tryggheten grundläggs. Det är där barn lär sig ansvar, omtanke och mod. Vi i politiken ska hjälpa till och ge föräldrar det stöd de behöver för att vara föräldrar. Vi ska visa att vi tror på föräldrarna som de mest värdefulla och viktigaste personerna i ett barns uppväxt, återigen för att vi kristdemokrater ser familjen som samhällets viktigaste gemenskap.

Fru ålderspresident! Samhället kan aldrig ersätta familjen men ska alltid finnas där när extra hjälp behövs. Att vara förälder kan vara underbart, jag vet, men det kan också vara en av livets största och svåraste utmaningar. Även med de bästa förutsättningarna behövs ibland stöd för att klara den uppgiften.

Särskilt de barn vars föräldrar inte har förutsättningar att ta sitt föräldraansvar behöver samhällets stöd. Därför är det viktigt att stöd ges i tid och genom både riktade och generella insatser. Rent ekonomiskt och ersättningsmässigt handlar det bland annat om det som vi debatterar i dag, nämligen barnbidraget, föräldraförsäkringen, bostadsbidraget och stöd till barn med särskilda behov. Dessa system utgör en grund som gör det möjligt för föräldrar att ge sina barn både trygghet och vård i vardagen. Det stärker familjens egen förmåga och ger frihet att kunna vara hemma med sjuka barn, ha råd med en trygg bostad och vara närvarande under barnens tidiga år.

Exempel på riktad förstärkning där behovet är störst är till exempel höjda bostadskostnadsgränser i bostadsbidraget, en konkret satsning som stärker barnfamiljer och då särskilt ensamstående föräldrar med små marginaler. Att stärka bostadsbidraget är en prioritering som sätter barnens trygghet först.

Redan sedan tidigare har Kristdemokraterna och regeringen gjort föräldraförsäkringen mer flexibel. Antalet dubbeldagar har fördubblats från 30 dagar till 60 dagar. Vi hörde tidigare om något som även jag har sagt här i talarstolen, nämligen att man sedan dubbeldagarna infördes har märkt en förbättrad psykisk hälsa hos nyblivna mammor. Antalet som söker vård på vårdcentralerna har minskat, vilket är positivt. Vi har också gjort det flexiblare genom att göra det möjligt att överlåta föräldradagar till en nära anhörig. Kristdemokraterna vill dock se en ännu mer flexibel föräldraförsäkring, där alla dagar är lika mycket båda föräldrarnas.

Kristdemokraternas familjepolitik vill möjliggöra för föräldrar att tillbringa mer tid med sina barn. Vi vill öka familjernas handlingsutrymme. Detta görs främst genom en flexibel föräldraförsäkring, ett föräldravänligt arbetsliv och en bra barnomsorg.

Fru ålderspresident! Jag kan inte hålla detta anförande utan att nämna fritidskortet. Sedan den 15 september i år kan föräldrar till alla barn från 8 till 16 år ansöka om fritidskort till ett värde av 500 kronor för att få lite ekonomisk stöttning för fritidsaktiviteter inom idrott, kultur och friluftsliv.

Vi vet att barn rör på sig i alldeles för liten utsträckning. Vi vet också att det är oerhört värdefullt för barn att få vara delaktiga i en gemenskap- men att många barn tvingas avstå på grund av att familjen har det ekonomiskt tufft.

De barn som lever i ekonomisk utsatthet har dessutom möjlighet att ansöka om ett högre belopp – upp till 2 000 kronor. Fram till den 3 december hade hela 40 462 barn fått fritidskort beviljat med det högre beloppet.

Kristdemokraterna har fått hård kritik av oppositionen för denna satsning, och även regeringen har varit hårt kritiserad. Därför gör det mig extra glad att Socialdemokraterna nu har med fritidskortet i sitt förslag till budget – det står inte svart på vitt, men man vill i alla fall inte avskaffa det. Man avsätter dock inte lika mycket pengar som regeringen. Jag vill tacka Socialdemokraterna för att ni har förstått värdet av satsningen på fritidskortet, även om ni inte verkar tro att det skulle behövas samma summa pengar som regeringen har i sitt budgetförslag.

Fritidsaktiviteter ger barn tillfälle till gemenskap, ökad självkänsla och personlig utveckling. Fritidskortet visar hur politiska beslut kan göra konkret skillnad i barns vardag. Barn som växer upp med dessa förutsättningar får bättre möjligheter i livet. Föräldrar som får stöd orkar mer, mår bättre och kan bygga relationer med sina barn. Ekonomiskt stöd är viktigt, men lika viktigt är tid, relationer, värderingar och vård. Det är i dessa värden samhällsgemenskapen byggs. Det är ett samhälle som bär familjerna.

(Applåder)

Fru ålderspresident! Jag är fantastiskt stolt över min partiledare Ebba Busch. Jag tycker att hon gör ett fantastiskt bra jobb. Om inte annat kan vi se det i förtroendemätningarna, där hon ligger väldigt högt, trots att vi är ett litet parti.

Men jag får väl gratulera Socialdemokraterna om Magdalena Andersson aldrig någonsin har uttalat sig mot ert partis politik och sagt någonting när hon har fått feeling. Jag skulle själv kunna gå i god för att det har hänt, men jag kommer inte att svära någon ed på det. Men jag gratulerar om det är så att Magdalena Andersson aldrig någonsin har gått emot partiets politik i en partiledardebatt eller i något annat debattsammanhang.

Vi vill att så många människor som möjligt ska arbeta. Socialdemokraterna har under många år drivit heltidsresan: Alla människor ska ha rätt att jobba heltid. Men vi vet också att det finns människor som inte klarar att jobba heltid.

Jag hade önskat att Socialdemokraterna skulle prata mer om att låta människor jobba 100 procent av sin förmåga. Då skulle många människor kunna få jobba så mycket som de klarar och kunna få ersättning för den tid som de inte kan arbeta. Fler skulle kunna gå till jobbet och få känna sig värdefulla och ha en gemenskap där de kan känna sig delaktiga och efterfrågade.

Kanske kan vi börja diskutera detta tillsammans när vi lägger fast framtidens politik för det här området. Det handlar verkligen om ekonomisk trygghet för dem som drabbas av sjukdom men även för dem som har en funktionsnedsättning. Att få jobba 100 procent av sin förmåga är en viktig fråga.

(Applåder)

Fru ålderspresident! Tack, ledamoten, för frågan!

Nej, Kristdemokraterna vill inte ta bort karensavdraget. Det min partiledare sa i en partiledardebatt var inte grundat i att partiet nu har ändrat sin ståndpunkt eller sin politik på något vis. Vi har hört tidigare under debatten att det kanske skulle finnas möjligheter att titta på det Sverigedemokraterna pratat om, ett alternativ. Men inte ens det är Kristdemokraterna inne på. Att ta bort karensavdraget skulle vara förödande för våra småföretagare. Vi hörde tidigare också att nio av tio jobb skapas av småföretagare. Vi kan inte utsätta dem för detta.

Så nej, Kristdemokraterna står fast vid det vi har sagt innan: Vi vill inte ta bort karensavdraget.

Fru ålderspresident! Ekonomisk trygghet vid sjukdom eller funktionsnedsättning handlar inte om siffror på ett papper. Det handlar inte bara om ett av alla utgiftsområden. Det handlar om människor och om människors vardag, trygghet och värdighet. Det handlar om vår medmänsklighet och vårt gemensamma ansvar.

Detta utgiftsområde omfattar 122 miljarder, varav nära 54 miljarder går till sjukpenning och rehabilitering och över 51 miljarder till aktivitets- och sjukersättningar. Det är verkligen inga små medel, men framför allt är det resurser som når dem som allra mest behöver ekonomisk trygghet när livet snabbt ändras.

Fru ålderspresident! När jag möter barn och unga frågar jag ofta om de har något drömjobb. Svaren kan variera. Några är ganska säkra på vad de vill bli när de blir stora medan andra är mer fundersamma och inte riktigt vet. Men för det mesta möter jag barn och unga med drömmar, som ser det som självklart att de kommer att arbeta och som vill vara med och bidra. Det är barn och unga som vill ta ansvar, människor som du och jag.

Vi vet alla att livet ibland kan ta andra riktningar än vi drömde om när vi var unga. Jag hade själv två rätt olika drömyrken: Jag ville bli frisör eller veterinär. Detta var på 1900-talet, och då krävde båda dessa yrken höga poäng och bra betyg. Jag matchade inte det. Men jag fick en chans. Tio år efter att jag hade slutat nian, när jag var 26 år, började jag läsa till frisör på gymnasiet. Även om jag fick vänta på att bli det jag en gång drömt om fick jag ändå möjligheten att uppleva det.

Men livet kan ta andra vändningar. En olycka kan ge en permanent funktionsnedsättning. En arbetsgivare kan välja att flytta sin verksamhet, och en anställd kanske inte har möjlighet att flytta med. Man blir helt enkelt arbetslös.

Fru ålderspresident! Därför behövs det en balans mellan trygghet och ansvar. Som kristdemokrat tror jag på medmänsklighet och ansvar, på trygghet och arbetslinje.

Regeringens förslag till budget inom detta utgiftsområde ger just denna balans – en balans mellan trygghet och arbetslinje. Den ger stöd när det behövs som mest för att ge trygghet och utrymme för omställningar och ekonomisk ersättning. Regeringen ser samtidigt ett behov av att ge arbetsgivare stöd i olika avseenden.

Kristdemokraterna vill inte att karensavdraget ska tas bort. Det skulle vara alltför kostsamt och belasta våra småföretagare med en högre sjukfrånvaro och svårigheter att hålla kostnader under kontroll. Det skulle också leda till att den som redan står långt ifrån arbetsmarknaden skulle få ännu svårare att få en anställning eftersom arbetsgivare skulle behöva bli ännu mer försiktiga med vem de anställer.

Förra veckan besökte jag Kvarnstrands i Ekenässjön i Vetlanda kommun. Bolaget har verksamhet i både Sverige och Norge. Personalen utför exakt samma arbetsuppgifter och har samma arbetstider och samma förutsättningar. I bolagets verksamhet i Ekenässjön i Sverige ligger sjukfrånvaron på 3 procent. I Norge ligger den på 10 procent. I Norge har man inget karensavdrag.

Fru ålderspresident! Kristdemokraterna vill ha ett Sverige där människans bästa står i centrum, där systemet finns för människan och inte tvärtom, där varje individ kan leva med värdighet även när livet förändras och där hjälpen och tryggheten är konkret. Regeringens budget visar att det går att förena trygghet och ansvar, medmänsklighet och hållbarhet, individens behov och samhällets resurser.

Fru ålderspresident! Här borde vi kunna stå enade för människans värdighet, för ett gemensamt samhällsansvar och för ett Sverige där omtanke och förnuft bär vår gemensamma framtid.

(Applåder)

Herr talman! Jag förstår att ledamoten inte vill svara på om det är rättvist att sjukersättningen de första två veckorna ska falla på arbetsgivaren.

Jag kan inte se att det är det. Nu är det så, och vi kommer inte att föreslå någon ändring. Jag är dock fast besluten om att karensavdraget behöver vara kvar.

Ledamoten säger att andra länder inte har något karensavdrag och att det fungerar. Men jag kan bara säga att vårt grannland Norge är ett skräckexempel som visar att vi inte ska ha det som där. Däremot har många anställda bra avtal med sina fackförbund och får kanske ändå kompensation upp till 100 procent av lönen de två första veckorna. Det är en avtalsfråga.

Nu tog jag bara ett exempel. Jag vill ändå fråga igen: Tycker ledamoten att det är rättvist att en arbetsgivare ska betala två veckor av sjukersättningen för en skada som inte har skett på arbetsplatsen och inte är arbetsrelaterad?

Herr talman! Tack för anförandet, Åsa Eriksson från Socialdemokraterna!

Jag är väldigt tacksam att ledamoten väldigt tydligt underströk att sjukersättningen är en försäkring. Eftersom det är en försäkring skulle man ju kunna se karensavdraget som den anställdes lilla självrisk i denna försäkring, medan sjuklöneansvaret kan sägas vara arbetsgivarens självrisk.

Min första fråga till ledamoten är om man då inte kan tycka att det är en ganska självklar följd av en försäkring att det finns en självrisk.

Min andra fråga, som även ledamoten var jättetydligt inne på, handlar om det här som en rättvisefråga. Om en anställd spelar fotboll i ett korplag och råkar bryta foten får arbetsgivaren ta sjuklöneansvaret i två veckor. Är det rättvist att en arbetsgivare får betala sjuklön i två veckor för en skada som inte är arbetsplatsrelaterad?

Fru talman! Nej, det är väl självklart att den som startar ett företag gör det för att det ska gå runt och för att man ska kunna leva på det. Vi har dessutom en lagstiftning som säger att ett aktiebolag måste gå med vinst. Det är lagstadgat, så det kan man inte komma ifrån. Det vore jättekonstigt om man startade ett företag och tänkte att det ska gå back och att man ska få slå igen om ett halvår eller ett år.

De företagare som jag känner är väldigt omtänksamma och bryr sig om sina anställda. Jag tror att de företagare som ledamoten känner också är det. Det är ju det vi har i uppdrag att förvalta i vårt förtroendeuppdrag som riksdagsledamöter: att möta företagen, att vara ute på verksamhetsbesök och bolla både utmaningar och problem och saker som vi inte tycker står rätt till.

Handels kanske ligger efter. Samtidigt har man ett bra avtal med 100 procents ob-tillägg på röda dagar. Den som jobbar inom Handels och jobbar varannan helg har därför i slutändan en ganska rimlig lön, kan man tycka.

Det är klart att alla vill tjäna lite mer pengar. Och då är det så att vi bor i ett fantastiskt bra land, för alla kan få starta företag. Som ledamoten Weidby framställer det kan man ju, om man blir egen företagare, tjäna hur mycket pengar som helst och bara roffa åt sig.

Jag känner dock många företagare som jag inte tror att ledamoten skulle vilja byta med om man slår ut deras arbetstid på timlön. De lägger ned många timmar, både tidiga morgnar, sena kvällar och helger, och har alltid ansvaret för sina anställda.

Fru talman! Jag har hört under kvällens debatt att majoriteten ska vara orolig för dåliga siffror och att oppositionen tar täten, men jag tänker så här: Utifrån det vi har hört i debatten är det en väldigt splittrad opposition. Vi hörde det i det senaste replikskiftet, där man inte var överens, och även i andra frågor.

Nu har jag själv genuint intressanta frågor som jag tänker att jag genuint vill ha svar på.

I anförandet som ledamoten höll fick hon det att låta som att arbetsgivarna roffar åt sig allting – höga löner och stora aktieutdelningar. Då är min fråga om ledamoten Ciczie Weidby tycker att löneavtalsrörelsen har totalt misslyckats varje år som lönerna har förhandlats. Tycker hon att parterna inte har lyckats? Är hon helt missnöjd med det de har kommit fram till?

Min andra fråga är helt enkelt om ledamoten Ciczie Weidby känner någon egenföretagare personligen.

Fru talman! Då vill jag tala en liten stund om de viktiga steg som regeringen har tagit för att bekämpa arbetslivskriminaliteten. Är det något som är viktigt att komma till rätta med är det när människor blir utnyttjade. Jag kunde inte se att den förra regeringen gjorde något konkret åt det under sina åtta år.

Vi har skärpt kontrollerna. Vi har förbättrat samarbetet och samordningen mellan myndigheter för att människor inte ska bli utnyttjade. Det är en rättvisefråga. Att människor blir utnyttjade är ett växande problem, som vi har sett. Och när regeringen nu tar tag i det är det något av det största, viktigaste och mest avgörande som görs för att människor som har en anställning ska ha rätt villkor och inte kunna bli utnyttjade.

De steg regeringen har tagit för att bekämpa arbetslivskriminaliteten är något av det viktigaste den gjort för att ge människor bra förutsättningar för att få en anständig och riktig anställning.