Riksflödet
Logga in
Svarade Sofia Amloh i en replik ·

Camilla Rinaldo Miller (KD) om Jämställdhet och åtgärder mot diskriminering

Camilla Rinaldo Miller (KD) svarade Sofia Amloh i en replik om Jämställdhet och åtgärder mot diskriminering i debatten ”Protokoll 2025/26:104 Tisdagen den 14 april” den 14 april 2026.

Sofia AmlohS· i en replikI sitt anförande pratar ledamoten om att skapa förutsättningar för människor att bli fria, fatta sina egna beslut och äga sitt liv i alla dess delar. Här delar vi helt uppfattning, men jag har ändå rätt många frågor till…
Replikskiftet · 8 repliker

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till arbetsmarknadsutskottets förslag i betänkande AU11, som vi debatterar i dag.

Betänkandet behandlar centrala frågor om jämställdhet och arbetet mot diskriminering. Det är frågor som ytterst handlar om hur vi ser på människor och vilket samhälle vi vill bygga. Utskottet föreslår att riksdagen ställer sig bakom den inriktning som regeringen har lagt fast. Det gör även jag.

För oss kristdemokrater tar politiken sin utgångspunkt i en tydlig värdegrund. I vårt principprogram uttrycks det på detta vis: Människovärdet grundar sig på att man är människa – inte på handling, förmåga eller egenskaper.

Detta är inte bara en formulering utan också en kompass för politiska beslut. Det innebär att varje människa har ett okränkbart värde, oavsett bakgrund, livssituation eller ställning i samhället.

Herr talman! Själva beskrivningen av ordet jämställdhet har vi hört många gånger, men den tål att upprepas: Jämställdhet innebär att kvinnor och män har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom livets alla områden, inklusive makt, utbildning, ekonomi och hälsa.

Det är också i detta ljus vi ska se arbetet mot diskriminering och för jämställdhet. Det handlar inte enbart om regelverk utan också om att säkerställa att varje människa bemöts med respekt och ges verkliga möjligheter att forma sitt eget liv.

För några veckor sedan stressade jag genom Centralen för att hinna med ett tåg. Av alla möten var det ett som stannade kvar i mitt minne. Jag mötte en man med en kasse i handen som det stod ”hemlös” på. Jag hann tänka att jag inte hade tid att stanna och inte hade några kontanter att dela med mig av. Våra blickar möttes, men vi passerade varandra ganska snabbt. När vi hade gått förbi varandra vände sig mannen om och sa högt: Tack för leendet!

Den lilla handlingen kostade mig inget mer än ett vänligt bemötande, men kanske gjorde den mannens dag lite ljusare.

I politiken måste vi självklart möta människor med respekt men också visa tilltro till att de själva kan vara med och påverka sina liv. Vi ska skapa förutsättningar för ett mer jämställt samhälle där alla får plats.

Samtidigt menar vi att politiken måste vara både ansvarsfull och förankrad i verkligheten. Regeringens arbete har ett tydligt fokus på att stärka vägarna till egen försörjning. Reformeringen av Arbetsförmedlingen syftar till en effektivare matchning, så att fler människor kan komma i arbete och bli en del av samhällsgemenskapen.

Herr talman! Detta gäller inte minst jämställdheten. Regeringen har fortsatt arbetet mot mäns våld mot kvinnor och stärkt förutsättningarna för kvinnors ekonomiska självständighet genom ett tydligt fokus på arbete och egen försörjning. Arbetet mot mäns våld mot kvinnor och insatser för kvinnors ekonomiska självständighet är inte symbolpolitik utan åtgärder som gör verklig skillnad i människors liv.

Särskilt viktigt är också arbetet med att stärka utrikes födda kvinnors etablering på arbetsmarknaden. Språk och arbete är avgörande för ökad frihet och självständighet. Detta är viktigt ur många olika perspektiv. Det är viktigt därför att dessa kvinnor är en resurs och en tillgång för arbetsmarknaden i Sverige som vi behöver bli mycket bättre på att ta till vara. Det är också viktigt därför att arbete inte bara är en fråga om ekonomi utan även handlar om värdighet, delaktighet och gemenskap. Ingen ska bli diskriminerad på grund av sin bakgrund, utan alla ska ges samma möjligheter.

Herr talman! Kristdemokratisk politik betonar vikten av gemenskaper. Familjen, civilsamhället och de små sammanhangen är avgörande för människors trygghet och utveckling. Staten har ett ansvar, men den kan aldrig och ska inte ersätta dessa gemenskaper. Kristdemokraterna har alltid arbetat för och kommer alltid att arbeta för en familjepolitik som gör det lättare att få vardagspusslet att gå ihop. Staten ska stötta familjer, inte styra.

Det arbete som regeringen har påbörjat och fortsätter att utveckla är positivt för ökad jämställdhet och minskad diskriminering. Därför yrkar jag som sagt bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Herr talman! I sitt anförande pratar ledamoten om att skapa förutsättningar för människor att bli fria, fatta sina egna beslut och äga sitt liv i alla dess delar. Här delar vi helt uppfattning, men jag har ändå rätt många frågor till ledamoten. På i stort sett samtliga områden när det gäller jämställdhet backar nämligen Sverige.

Kvinnor som arbetar i välfärden har höga sjukskrivningstal, och gruppen arbetarkvinnor är den enda grupp i samhället där livslängden minskar. I övrigt blir den svenska befolkningen äldre. Lönegapet mellan män och kvinnor, som tidigare har stått stilla, ökar dessutom sedan 2022.

Efter många års förhandlingar i EU hade regeringen möjlighet att få till ett direktiv som skapar förutsättningar att minska lönegapet mellan män och kvinnor på arbetsmarknaden i Europa men också i Sverige. Men regeringen misslyckades totalt. Det finns inget förslag till genomförande till den 7 juni; vi vet inte ens om det kommer något över huvud taget och vad det i så fall kommer att innehålla.

Det här skulle vara ett avstamp och ett nytt steg i arbetet för att minska lönegapet och osakliga löneskillnader. Men regeringen har helt kapitulerat. Varför?

Herr talman! Jag tackar ledamoten Amloh för frågan. Jag uppskattar att jag får den, för det ger mig möjlighet att förtydliga varför man väljer att inte genomföra lönetransparensdirektivet enligt det förslag som först förelåg. Det har att göra med att flera länder i EU stoppar införandet och säger att detta inte är möjligt att genomföra.

Jag får också möjlighet att fråga ledamoten på vilket sätt ett införande av lönetransparensdirektivet skulle innebära mer jämställda löner jämfört med den lönekartläggning vi i Sverige redan gör.

Jag vill också fråga vilka länder i EU som har en liknande lönekartläggning som vi har i Sverige.

Herr talman! Det var fler frågor än svar.

Sverige har kommit väldigt långt på många områden, framför allt när det gäller jämställdhet. Vi har jobbat i många år med att få fram lönekartläggningar och hur dessa ska göras. Detta görs till exempel framgångsrikt mellan parterna. Men detta är inte fulländat, för vi har fortfarande osakliga löneskillnader. Ingångslönerna för män och kvinnor skiljer sig åt.

Både arbetsgivarna och arbetstagarna har framfört att direktivet skulle ge en skjuts för att minska lönegapet. Det ökar ju nu från att tidigare ha stått stilla. Nu går det åt fel håll. Direktivet skulle kunna skapa en möjlighet i Sverige och Europa, och bland annat Finland har velat ta sig an direktivet på ett annat sätt.

Detta är ridåer, för det här är länder som tillsammans har förhandlat om direktivet för att genomföra det i EU. Men nu grumlar de till det och säger att det inte går att genomföra och vill backa tillbaka till något de själva säger inte går att omförhandla.

Utredningen har varit ute på remiss, och det finns goda ansatser och bra förslag att genomföra i svensk lagstiftning. Varför valde regeringen att inte göra detta?

Herr talman! Jag fick inget tydligt svar på vilka länder som genomför detta. Finland nämndes, men jag fick inte något svar från ledamoten på om man har infört lönetransparensdirektivet eller kommer att göra det. Det kommer att landa i att ingen kommer att genomföra det.

För en gångs skull kan Sverige kanske låta några andra länder implementera EU-direktivet först. Låt Italien, Spanien och Grekland börja, och sedan gör vi likadant som dem för att för en gångs skull inte överimplementera utan landa i en mer rimlig implementering.

Sverige har en väl fungerande lönekartläggning, vilket inga andra länder i EU har på samma sätt, vare sig så långtgående eller transparent som den svenska lönekartläggningen är. För mig är det både helt orimligt och naivt att tro att ett införande av lönetransparensdirektivet per automatik kommer att ge jämställda löner. Den svenska lönekartläggningen har dock tagit oss många steg däråt.

För att de som lyssnar på debatten inte ska bli helt vilseledda ska jag läsa ett utdrag ur betänkandet: ”Utskottet vill inledningsvis framhålla det glädjande i att Sverige fortsätter att placera sig högt i internationella jämställdhetsmätningar, bl.a. i Europeiska jämställdhetsinstitutets index för 2025 där Sverige ännu en gång intar förstaplatsen.” När man lyssnar på debatten kan man få uppfattningen att Sverige halkar efter och är dåligt när det gäller jämställdhetsarbetet. Men det är tvärtom. Vi ligger i framkant, och det ska vi fortsätta att göra.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för anförandet.

Jag tänker ställa samma fråga till ledamoten Rinaldo Miller som jag gjorde till Mledamoten. Det kan tyckas tjatigt för dem som lyssnar, men denna situation är så orimlig till sin karaktär. Alla som hittills har sagt nej till någon form av ändring och förbättring av situationen måste svara på frågan varför man väljer att beskatta brottsoffer.

KD är kanske ett glädjande undantag, för i en debattartikel för en tid sedan sa man att man öppnar för en lagändring. Jag antar att det är av samma skäl som jag nämnde, nämligen att detta är helt orimligt. Men trots det röstade KD nej i skatteutskottet när oppositionen på initiativ av Centerpartiet ville lägga fram ett utskottsinitiativ för att ändra på detta. Det var både tråkigt och märkligt, och ledamoten får gärna förklara varför.

Grejen är att nu har just precis det hänt som vi varnade för och beskrev i det utskottsinitiativ KD röstade nej till: En brottsutsatt kvinna har tvingats betala skatt.

Hur hjälper detta de brottsutsatta att söka hjälp och medverka till att sätta dit dem som faktiskt är kriminella, och hur kommer ledamoten att jobba för att förändra situationen?

Herr talman! Jag tackar ledamoten Vilhelmsson för en viktig fråga, och precis som jag sa i mitt anförande om vad jämställdhet betyder tål den att upprepas.

Ledamoten är inne på vad Kristdemokraterna har öppnat för. Det är orimligt att som brottsoffer hamna i denna situation, och därför vill vi att man tittar på detta och gör något åt det. Merit, ledamoten från Moderaterna, svarade väldigt bra på frågan, och likt henne kommer jag inte att släppa denna fråga utan följa den noga och bevaka den. Men jag kommer inte att stå här i dag och lova att jag eller någon annan riksdagsledamot för regeringspartierna kan få regeringen att ändra sig. Men vi kan fortsätta att jobba för det, för ett brottsoffer ska få stöd, inte bli utsatt i den situation hon eller han befinner sig i, precis som i fallet ledamoten tar upp.

Herr talman! Tack, ledamoten, för svaret! Det var ett väntat svar. Jag förstår det, men då vill jag passa på att skicka med lite fakta om vad som händer nu.

I dag i skatteutskottet begärde jag att vi ska kalla finansministern till utskottet för att svara på frågor. Som jag sa är det en helt annan situation nu, för precis det vi varnade för har nu hänt. Därför behöver finansministern svara på varför regeringen väljer att beskatta brottsoffer och varför hela regeringsunderlaget, so far, uppenbarligen väljer att stödja detta.

När det gäller det som har hänt kan man gärna gå in och läsa svaret på en skriftlig fråga som jag ställde i förra veckan. Trots att ett av regeringspartierna nu öppnar upp för att ändra situationen agerar fortfarande Finansdepartementet, Moderaterna eller vem det nu är bromskloss. Svaret är: Nej, vi tänker inte göra något åt det här därför att de negativa konsekvenserna är så stora.

Det är ett helt obegripligt svar. Det är detta som finansministern ska få svara på i skatteutskottet, och kanske så småningom i kammaren, beroende på hur svaret blir.

Jag förstår måhända att man inte kan ge några löften eller garantier här, men jag hade hoppats på än mer dedikerade svar om att man faktiskt inte ska ge sig förrän det ändras, därför att det är så orimligt och icke i linje med hur både rättspolitik och skattepolitik har bedrivits under decennier fram till nu.

Men jag hör vad regeringsunderlagets partier säger. Jag säger att vi kommer att få återkomma i frågan.

Herr talman! Tack igen, ledamoten Vilhelmsson, för att ledamoten ställer frågan!

Jag hoppas att vi gemensamt kan landa i något klokt när det gäller detta. Som sagt kommer och ska jag inte stå här och lova något, men jag kan ändå, precis som den moderata ledamoten sa, själv jobba för att man verkligen ska titta på det orimliga i detta och se och väga för- och nackdelar med att förändra det som nu gäller.

0 kommentarer
Kommentarer skrivs under eget namn och stannar på Riksflödet — de skickas aldrig till källan.
Ingen har kommenterat än.
    Här kommenterar ledamöter, statsråd och partier. Är du en av dem, ta över din profil.