Serkan Köse

Fru talman! Vi debatterar en viktig fråga, en helt ny modell som syftar till att skapa anställningar för långtidsarbetslösa men framför allt nyanlända. Genom etableringsjobben öppnas nya möjligheter till arbetslivet för dem som tidigare har haft svårt att hitta en anställning. Samtidigt får företagen en möjlighet att tillgodose sin kompetensförsörjning. Genom att erbjuda anställningar till långtidsarbetslösa och nyanlända ges det möjligheter för dem att etablera sig på arbetsmarknaden och därmed förbättra sin ekonomiska situation och integrering i samhället. Detta är av största vikt för att främja inkludering och minska utanförskapet.

Fru talman! En central del av etableringsjobben är att de normalt sett övergår till en fast anställning efter två år. Det innebär att de som erbjuds ett etableringsjobb får en stabil anställning med långsiktiga utsikter. Genom att erbjudas tillsvidareanställningar ökar möjligheterna för de anställda att planera sin framtid och skapa en trygg tillvaro.

Men vad gör politiken? Sedan högerregeringen tog över har arbetsmarknadsminister Johan Pehrson talat positivt om etableringsjobben och var inledningsvis angelägen om att få igång dem så snart som möjligt. Men sedan dess har arbetet helt stannat upp, och nu undrar alla varför det tar så lång tid för regeringen att agera.

Den 14 april ställde jag en skriftlig fråga till statsrådet och undrade när etableringsjobben kommer att vara på plats. Svaret jag fick var att parternas avtal avviker från det redan beslutade regelverket. Statsrådet skrev i sitt svar att regeringen nu bereder frågan och analyserar avtalets konsekvenser och hur det förhåller sig till gällande regelverk. I svaret konstaterar statsrådet också att det handlar om bland annat juridiska frågor och finansiering då staten ska bevilja ersättning för arbete i etableringsjobb. Regeringen skriver också att man har en dialog med Svenskt Näringsliv, LO och Unionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man kan konstatera att varken parterna eller vi ledamöter av Sveriges riksdag får tydliga svar på vilka de juridiska frågorna är eller får några förtydliganden om finansieringen. Det vanliga svaret vi alla får är att det finns ett antal aspekter som regeringen måste beakta. Detta tar viss tid, skriver man.

Med anledning av detta vill jag återigen fråga statsrådet: Hur bemöter regeringen och statsrådet kritiken från fackförbund och arbetsgivare som anser att regeringen inte har kunnat förklara problemet tillräckligt?

Min andra fråga är: Vilka specifika hinder och utmaningar relaterade till juridiska frågor och finansiering har fördröjt implementeringen av etableringsjobben, och hur arbetar regeringen för att övervinna de juridiska och finansiella utmaningarna?

Fru talman! Jag tackar statsrådet för ett icke-svar. Man kan konstatera att statsrådet inte svarar på frågorna. Statsrådet fortsätter att prata om nedskärningar. Statsrådet pratar om 2024 och det som redan är känt, nämligen att 400 miljoner ska bort. Man har också dragit bort 1 miljard från vuxenutbildningen.

Fru talman! Under debatten har det tydligt framkommit att statsrådet saknar ambitioner och konkreta politiska reformer för att möta behoven hos de arbetslösa, särskilt för dem som befinner sig långt från arbetsmarknaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta är oroväckande och riskerar att skapa en klyfta för de långtidsarbetslösa. Det är därför viktigt att regeringen vidtar konkreta åtgärder för att stärka Arbetsförmedlingen och säkerställa att myndigheten har tillräckliga resurser för att erbjuda individanpassat stöd till de arbetslösa, särskilt nu när Arbetsförmedlingen kämpar med hög arbetsbelastning och stress bland de anställda.

Det är också viktigt att säkerställa en väl representerad Arbetsförmedling över hela landet och ett nära samarbete med kommunerna.

Avslutningsvis är det av yttersta vikt att vi tar dessa frågor på allvar och arbetar för att skapa en arbetsmarknadspolitik som ger alla människor möjlighet att komma i arbete och bidra till samhället. Alla som kan arbeta ska arbeta.

Vi kan inte blunda för de larm som kommer från insidan av Arbetsförmedlingen och de negativa konsekvenser som nedskärningarna kan medföra, både för de arbetslösa och för de anställda på myndigheten.

Avslutningsvis vill jag återigen tacka statsrådet för debatten och önska statsrådet och hans medarbetare en trevlig sommarledighet när den väl inträffar. Jag tackar också fru talmannen och utskottskansliet och önskar trevlig sommar när den väl inträffar.

Fru talman! Johan Pehrson gör en klassisk Johan Pehrson: pratar i fyra minuter utan att svara på frågorna.

När statsrådet pratar om effektivisering i detta sammanhang handlar det i verkligheten om nedskärningar - nedskärningar i en tid då det behövs mer resurser till den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Statsrådet pratar om satsningar, men i budgeten har man dragit ned 1,5 miljarder på arbetsmarknadspolitiska insatser. Det är ingen satsning. Man har dragit ned på pengarna till arbetsmarknadspolitiska program och förvaltningsanslag. Men det är viktigt att ge Arbetsförmedlingen de resurser, förutsättningar och verktyg myndigheten behöver för göra ett bra jobb.

Jag anser att regeringens nedskärningar i anslag, program och insatser inte kan kallas för en aktiv arbetsmarknadspolitik. Detta är särskilt problematiskt när hushållen, företagen och samhället i stort står inför svåra tider. Speciellt problematiskt är det för de arbetslösa, som behöver en mer aktiv arbetsmarknadspolitik med mer resurser. Många experter varnar för att den ekonomiska avmattningen med minskad bnp kommer att vara långvarig. Vi behöver därför en arbetsmarknadspolitik som är aktiv och anpassad för att möta dessa utmaningar och inte minst för de människor som är i behov av den.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som jag nämnde i ett tidigare inlägg visar Arbetsförmedlingens nya prognos att arbetslösheten väntas öka i år. Nedskärningar på Arbetsförmedlingen kommer att utgöra ett betydande hinder för att öka sysselsättningen, särskilt för den som har varit arbetslös under en längre tid. I Arbetsförmedlingens budgetunderlag till regeringen konstateras att man behöver mer resurser för att kunna göra ett bättre jobb. Färre kommer att kunna ta del av stödåtgärder, vilket kommer att förlänga perioden av arbetslöshet.

Fru talman! Låt oss konstatera att Arbetsförmedlingen är den statliga myndighet som ansvarar för den aktiva arbetsmarknadspolitiken i hela landet. För att bättre kunna tillgodose enskilda arbetssökandes behov bör Arbetsförmedlingen ha större handlingsutrymme att erbjuda individanpassade åtgärder som leder mot varaktig anställning. Jag anser att regeringen bör ge Arbetsförmedlingen dessa förutsättningar, inte minst vad gäller fysisk närvaro, som jag anser är avgörande för att människor med olika behov ska få det stöd de behöver för att komma i arbete. Närvaron är också viktig för att upprätthålla ändamålsenlig arbetsgivarkontakt och samverkan, inte minst med kommunerna. Socialdemokraterna anser därför att regeringen bör se till att Arbetsförmedlingen finns representerad i hela landet.

Jag upplever att statsrådet inte tar dessa utmaningar på allvar. Jag efterfrågar därför tydligare svar och mer konkret beskrivning av vilka specifika åtgärder och effektiviseringar statsrådet avser att genomföra för att hantera situationen. Det är räcker inte med generella påståenden om utrymme för effektiviseringar, vilket statsrådet gång på gång återkommer till. Vi behöver få ett svar om konkreta och tydliga planer för att säkerställa att arbetsmarknadspolitiken fungerar effektivt och att de som behöver stöd verkligen får det. Vi har samlats här för att vi tycker att det är viktiga frågor som engagerar oss, och jag förväntar mig tydligare svar.

Kan statsrådet ge en mer detaljerad redogörelse av hur dessa nedskärningar på Arbetsförmedlingen kommer att hanteras för att undvika att de utgör ett hinder för att öka sysselsättningen och försvårar situationen för dem som har varit arbetslösa under en längre tid? Statsrådet kan också gärna vara lite mer konkret när det gäller hur han tänker hantera utmaningarna på myndigheten, där personalen i dag är väldigt stressad. Vad är statsrådets svar till alla som lyssnar på detta?

Fru talman! Jag tackar statsrådet Johan Pehrson för svaret.

När Johan Pehrson tillträdde som ansvarigt statsråd för Arbetsmarknadsdepartementet sa han i en intervju till nättidningen Altinget den 20 oktober att han skulle göra allt för att göra Arbetsförmedlingen till en myndighet av toppklass. Efter drygt åtta månader med Johan Pehrson vid rodret ser vi tyvärr att Arbetsförmedlingen är långt ifrån toppklass. Snarare ser vi ett sjunkande skepp.

Fru talman! Högern har länge ifrågasatt och kritiserat den aktiva arbetsmarknadspolitiken och den statliga Arbetsförmedlingen. Redan inför valet 2018 drev högerpartierna, inklusive Sverigedemokraterna, på för att avskaffa Arbetsförmedlingen i dess nuvarande form. Som en del av denna strategi genomfördes betydande förändringar inom arbetsmarknadspolitiken år 2019, inte minst när riksdagen antog M-KD-SD-budgeten i slutet av 2018, vilket ledde till en minskning på över 3 miljarder kronor av medlen till Arbetsförmedlingen och de arbetsmarknadspolitiska insatserna.

Dessa nedskärningar resulterade i uppsägningar av personal och stängning av flera kontor, vilket drabbade tillgängligheten och närheten till Arbetsförmedlingens tjänster för många människor. Tyvärr har nedskärningarna fortsatt. Riksdagen röstade i november 2021 för en gemensam M-KD-SD-budget för år 2022, där ytterligare nedskärningar genomfördes inom arbetsmarknadspolitiken. Detta inkluderade en minskning av medel för nya arbetsmarknadsutbildningar och borttagande av inte minst extratjänster. Under denna period har Arbetsförmedlingen också haft ansvaret för att hantera pandemins effekter, vilket har lett till ökad arbetslöshet och rekordhöga varseltal.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Trots dessa utmaningar har Arbetsförmedlingen fått mindre pengar för 2023 och måste nu spara 700 miljoner kronor på grund av regeringens nedskärningar. Johan Pehrson kontrade med att tillföra myndigheten 50 miljoner kronor i vårändringsbudgeten, men det visade sig vara en omfördelning av befintliga pengar - inte några nya medel.

I maj varslades Arbetsförmedlingens samtliga 320 beslutshandläggare om uppsägning, vilket innebär att den rollen kommer att försvinna från och med den 1 januari 2024. Detta kommer att leda till ökad arbetsbelastning för dem som ska ta över deras arbetsuppgifter.

Nyligen har det även meddelats att 90 nyutbildade arbetsförmedlare kommer att förlora sina jobb på grund av nedskärningar. Dessa personer har genomgått en intern utbildning under månader och kommer nu inte att kunna arbeta på myndigheten. Detta är slöseri med skattepengar och bristfällig planering, vilket innebär förlorad tid för de berörda individerna. Utöver dessa kommer 100 konsulter att sägas upp som en del av sparpaketet.

Fru talman! Sammanfattningsvis upplever många medarbetare inom Arbetsförmedlingen en ohållbar arbetssituation med hög arbetsbelastning och stress, vilket även påverkar de arbetslösa som söker hjälp. Köerna för att nå myndigheten är redan långa, och det är svårt att föreställa sig hur situationen kommer att förvärras efter dessa nedskärningar. Arbetslösheten och antalet långtidsarbetslösa förväntas öka, vilket förstärker behovet av tillräckliga resurser för Arbetsförmedlingen att hantera kompetensbristen och inte minst den försämrade arbetsmarknadssituationen.

Med allt detta som bakgrund vill jag ställa följande frågor till statsrådet. Vilka konkreta åtgärder och insatser övervägs för att mildra de negativa effekterna av nedskärningarna på Arbetsförmedlingen? Hur avser statsrådet att hantera den ökande arbetsbelastningen och stressnivån hos de anställda vid Arbetsförmedlingen till följd av nedskärningarna? Jag vet att statsrådet har talat om de 10 000 fantastiska medarbetarna på Arbetsförmedlingen, och därför vill jag ha svar på hur statsrådet ser på den ökade arbetsbelastningen. Vilka åtgärder kommer att vidtas för att säkerställa att servicen och tillgängligheten för de arbetslösa som söker hjälp från myndigheten inte påverkas negativt av dessa nedskärningar?

Fru talman! Jag ställde två frågor som problematiserar en diskussion. Jag fick inte något svar på hur statsrådet ser på det faktum att nu när man har fördubblat pengarna till nystartsjobben kommer dessa pengar knappt att användas. Det vill säga att 3 miljarder kronor kommer att skickas tillbaka oanvända till staten.

Statsrådet säger att man kommer att komma tillbaka när det gäller budgeten för nästa år. Det vi diskuterar är det som är i dag. Tittar vi på siffrorna i budgeten i dag kan vi konstatera att pengarna inte används. Det är detta som är problemet.

Det handlar inte om att vi socialdemokrater vill ha mer pengar till arbetsmarknadspolitiken eller att 89 miljarder ska bli 99 miljarder. Det vi är ute efter är att man ska kunna se till att de här resurserna används klokt.

Vi kan titta på anslagen. Av de 89 miljarderna går 38 miljarder till akassan. 6,9 miljarder går till arbetsmarknadspolitiska program och insatser. 7,7 miljarder är Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag, det vill säga personal, kontor, löner och så vidare för att vi ska kunna ha en statlig arbetsmarknadsmyndighet.

Låt mig återgå till frågan. Jag skulle gärna vilja höra statsrådet kommentera detta utifrån det vi ser i dag och det som Arbetsförmedlingen har rapporterat in till regeringen. Det är 3 miljarder som inte kommer att användas om vi fullföljer det som Arbetsförmedlingen har rapporterat in till regeringen. Anser statsrådet att dessa pengar kunde användas till exempelvis arbetsmarknadsutbildningar eller till att rusta upp Arbetsförmedlingen, så att vi - inte minst mot bakgrund av vad statsrådet sa om post-pandemi - har en arbetsförmedling som är välrustad för att hantera kriser?

Fru talman! Jag vill börja med att tacka min kollega Teresa Carvalho för denna viktiga fråga och möjligheten att få debattera den.

Jag vill också understryka att vi i dag har enorma behov på svensk arbetsmarknad. Det är därför ett stort problem att resurser avsatta för arbetsmarknadspolitiska insatser inte utnyttjas utan lämnas tillbaka, år efter år. Denna diskussion och debatt har vi också haft med arbetsmarknadsministern flera gånger. Det är särskilt problematiskt eftersom behoven på arbetsmarknaden är jättestora i dag.

I budgetpropositionen för 2023 beslutade regeringen att budgetanslaget för nystartsjobben ska uppgå till 8,1 miljarder kronor, en fördubbling jämfört med 2022. Vi har tidigare som sagt, både i kammaren och i debattartiklar, varnat för risken för att medel avsatta för nystartsjobb inte kommer att utnyttjas utan att miljardbelopp kommer att lämnas tillbaka vid årets slut.

Detta är som sagt särskilt oroande eftersom nystartsjobben bygger på en rättighetslag, vilket innebär att det är troligt att medlen inte kommer att utnyttjas fullt ut när den ekonomiska aktiviteten minskar. Detta innebär att regeringens och Sverigedemokraternas beslut kan leda till en situation där medlen för arbetsmarknadspolitiska insatser och Arbetsförmedlingens verksamhet inte kommer att räcka till, samtidigt som vi kommer att se medel för nystartsjobb lämnas tillbaka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har som sagt tidigare påpekat att detta kan få förödande konsekvenser för arbetsmarknadspolitiken men också för legitimiteten för den politiken. Regeringen valde att inte lyssna på oss då. Jag hoppas att regeringen kan lyssna på oss i dag.

När jag tittar på Arbetsförmedlingens återrapportering till regeringen fram till maj 2023 ser jag att endast 26 procent av de avsatta 7,5 miljarder kronorna för nystartsjobb har använts, det vill säga 1,98 miljarder kronor. Med den nuvarande förbrukningstakten för året kommer troligen mindre än 5 miljarder kronor att användas. Närmare bestämt är det 4,8 miljarder kronor som vi tror kommer att utnyttjas. Dessutom vet vi att aktiviteten minskar under sommarmånaderna, vilket innebär att sannolikheten ökar för att vi kommer att hamna någonstans runt 4,5 miljarder kronor.

Med andra ord verkar våra tidigare varningar slå in, och risken är nu att 3 miljarder kronor som är avsatta för nystartsjobb inte kommer att användas. Dessa pengar skulle som sagt kunna användas till arbetsmarknadsutbildning och till att förstärka Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag så att fler kan anställas på Arbetsförmedlingen. Men inget av detta har regeringen valt att prioritera.

Med anledning av Arbetsförmedlingens återrapportering till regeringen vill jag fråga statsrådet hur han motiverar att medel som är avsatta för arbetsmarknadspolitiska insatser och inte minst för Arbetsförmedlingens organisation inte motsvaras av tillräckligt med resurser. Myndigheten börjar redan nu skära ned på personalkostnaderna, vilket vi kommer att debattera lite senare. Samtidigt kommer Arbetsförmedlingen att skicka tillbaka 3 miljarder kronor till regeringen och staten.

Jag vill också fråga vilka åtgärder statsrådet tänker vidta för att säkerställa en effektiv och optimal användning av dessa medel för att bekämpa arbetslösheten, inte minst den långtidsarbetslöshet vi har i dag, samt hur vi ska främja sysselsättningen och hantera kompetensförsörjningen i Sverige.

Fru talman! Min fråga går till arbetsmarknadsminister Johan Pehrson.

Arbetsförmedlingen är en statlig myndighet som bland annat har till uppgift att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt, till exempel genom att sammanföra dem som söker jobb med dem som söker arbetskraft, prioritera dem som befinner sig långt ifrån arbetsmarknaden samt bidra till att öka sysselsättningen på lång sikt. Arbetsförmedlingen ska också bidra till kompetensförsörjningen samt stärka sin lokala närvaro.

Det finns alltså en enorm förväntan på Arbetsförmedlingen. För att man ska lyckas med detta krävs det att man har tillräckligt med resurser. Jag blir därför lite orolig när jag tar del av Arbetsförmedlingens interna rapport där det konstateras att myndigheten ska spara 100 miljoner i år och 700 miljoner nästa år. Det är en effekt av bland annat de högerbudgetar som riksdagen har beslutat om tidigare - 2019, 2021 och 2023. Det kommer att påverka myndighetens verksamhet negativt.

Vad avser statsrådet att göra för att Arbetsförmedlingen ska ha tillräckligt med resurser för att klara av sin verksamhet?

Fru talman! Det är fantastiskt att statsrådet ägnade fyra minuter åt att inte svara på frågorna utan prata om allt annat.

Vi har pratat om resurser till Arbetsförmedlingen, nystartsjobben och 80 nya miljarder i budgeten. Samtidigt kan vi konstatera att regeringen drar ned på resurserna till Arbetsförmedlingen. Arbetsförmedlingen ville ha 9 miljarder; i regeringens budget finns 7,8 miljarder. Det saknas 1,2 miljarder. Sedan skjuter man till 50 miljoner som man tar från programanslaget och lägger på förvaltningsanslaget. Det blir inte riktigt en seriös diskussion.

Vi står inför en jätteutmaning i kompetensförsörjningsfrågan, och det är den jag vill komma tillbaka till. Det behövs en samordnad nationell kompetensförsörjningspolitik, ett nationellt ansvar. Regeringen behöver sätta sig ned tillsammans med alla de berörda aktörer som jag nämnde tidigare - fackliga organisationer, branschorganisationer, regioner, kommuner och så vidare - och se hur man kan lösa detta. Det är en jätteutmaning för Sverige. Vi har 200 000 lediga jobb. Vi pratar om norra Sverige - en gigantisk utmaning men också en enorm tillgång för vårt land med hela den gröna omställningen. För det krävs en bostadspolitik, för det krävs en arbetsmarknadspolitik och för det krävs en utbildningspolitik - allt detta samlat.

Man kan titta på hur de gör i de andra nordiska länderna. Hur gör de i Norge? Hur gör de i Danmark? Kan vi lära oss någonting av våra grannländer?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I till exempel Norge samarbetar regeringen med näringsliv, fackföreningar, utbildningsinstitutioner och så vidare. I Danmark tittar arbetsmarknadens parter, utbildningsinstitutioner och relevanta aktörer på vad man ska göra för att hantera kompetensförsörjningen. Det är en viktig fråga.

Det är en enormt viktig fråga för Sverige. Den är enormt viktig för att fortsätta få ned arbetslösheten och öka sysselsättningen. Då behövs en nationell kraftsamling. Det är det vi vill diskutera, Johan Pehrson. Statsrådet har ansvaret för att samla alla berörda och viktiga aktörer, för att vi ska få fler att flytta norrut.

Fru talman! Tack, Johan Pehrson, för svaret och för att vi får möjlighet att diskutera denna viktiga fråga!

Jag delar statsrådets uppfattning helt och hållet: Alla som kan jobba ska jobba. Det är vår tydliga ingång i diskussionen. Vi är överens om problembeskrivningen - att vi har väldigt många arbetslösa och stor efterfrågan på arbetskraft. Men det vi inte är riktigt överens om är metoderna, vägvalen och prioriteringarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Låt oss titta på budgeten. Statsrådet har flera gånger nämnt utbildningslinjen och att det är viktigt att satsa på utbildning, och vi delar helt och hållet denna uppfattning. Det är klart att vi ska se till att människor rustas och får utbildning för de lediga jobb som i dag finns på arbetsmarknaden.

Statsrådet hänvisar till exempel till omställningspaketet. Vi kan konstatera att CSN flera gånger om har larmat om att man inte riktigt hinner med att handlägga och betala ut omställningsstödet till mer än hälften av de berörda. Det finns ett stort intresse för att studera med omställningsstudiestödet i höst, vilket är väldigt bra. Men CSN har i dag 13 000 beslut kvar att fatta som gäller vårterminens ansökningar. Därför har man krävt ett tillskott på 50 miljoner kronor från regeringen. Även från fackligt håll har man krävt mer resurser för att man ska kunna hantera det höga ansökningstrycket. Men i budgeten har regeringen kommit med noll pengar. Statsrådet får gärna kommentera hur man ska göra för att CSN ska kunna hantera dessa 13 000 ansökningar som är kvar.

Det andra som statsrådet har nämnt är vuxenutbildningen. Men där har ju statsrådet och regeringen dragit bort pengarna. Med de pengar som man tillförde i vårbudgeten är det fortfarande ett minus från det man tog bort. Man minskade anslaget med 1,2 miljarder, och sedan lade man tillbaka drygt 700 miljoner. Detta visar att det är en ojämn och otillräcklig finansiering vad gäller vuxenutbildningen.

Vi kan se på exemplet med Arbetsförmedlingen, som statsrådet också tog upp i interpellationssvaret. Arbetsförmedlingen har fått uppdraget kring kompetensförsörjning; det stämmer. Men samtidigt larmar Arbetsförmedlingen om att man inte kommer att kunna klara av det för att man inte har tillräckligt med resurser.

Nu har i och för sig regeringen skjutit till 50 miljoner kronor, men det är i praktiken en minskning också där. Ni tar ju pengar från programanslaget och lägger på förvaltningsanslaget. Vi har också hört generaldirektören säga att man inte kommer att kunna använda de här pengarna. Man är fortfarande på minus. Ovanpå detta finns det också ett minskat anslag kvar för nästa år, 400 miljoner, och Arbetsförmedlingen ska fortsätta anpassa sig till de minskade förvaltningsanslagen de kommande åren.

Arbetsförmedlingen har också skickat sitt budgetunderlag till regeringen och äskat mer pengar och resurser för att klara av att jobba med kompetensförsörjningen och långtidsarbetslösheten, samtidigt som man har blivit av med väldigt många anställda som en effekt av budgeten 2019. Det har alltså fortsatt.

Jag har även förstått att uppdraget för regeringens samordnare för näringslivet Peter Larsson, som den socialdemokratiska regeringen tillsatte, avslutas i slutet av juni. Då är frågan: Vad kommer att hända därefter? Då kommer vi återigen tillbaka till diskussionen om långsiktighet. Företagen, näringslivet, de fackliga organisationerna, kommunerna och staten måste tillsammans sätta sig ned för att hantera den stora kompetensutmaning vi i dag har på svensk arbetsmarknad.

Kopplat till detta behövs också en bostadspolitik om människor ska kunna ta jobben. Om man ska få människor från Malmö att flytta till norra Sverige måste det för det första finnas jobb som de kan ta och för det andra finnas en bostadspolitik. Därför blir det väldigt intressant hur regeringen tänker hantera den frågan, inte minst när man tar bort investeringsstödet till att bygga nytt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns alltså väldigt många problem i detta som jag gärna skulle vilja att statsrådet kommenterade.

Fru talman! Tack, Johan Pehrson, för svaret!

En starkare kompetensförsörjning är avgörande för att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten. Trots att arbetslösheten är på väg nedåt enligt de nya siffrorna från Arbetsförmedlingen, vilket är glädjande, kan vi inte bortse från den viktiga fråga som vi diskuterar i dag, fru talman.

Vi har i dag över 220 000 lediga jobb. Det är en ökning från föregående år, då siffran låg på 207 000. Dessa siffror tydliggör att behovet av arbetskraft fortfarande är enormt och att obalansen mellan tillgång och efterfrågan på arbetsmarknaden fortsätter att vara enorm. Det är en enorm utmaning för Sverige, särskilt i norra Sverige där arbetsgivare desperat behöver arbetskraft.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En rapport från fackförbundet Unionen presenterades nyligen. Där visar man på att sex av tio arbetsgivare i Norrbotten och Västerbotten inom fem år kommer att påverkas av den stora industriella expansionen i regionen. Av de arbetsgivare som redan påverkas upplever nio av tio att expansionen har gjort det svårare för dem att behålla anställda, enligt Unionens rapport Kompetens avgörande för den gröna industriomställningen i norr.

Teknikföretagen betonar att situationen är allvarlig och att lösningen på kompetensbristen måste vara en prioritet för regeringen. Många kommuner brottas nu med behovet och gör allt för att öka sin attraktivitet och få fler att flytta över.

Fru talman! För att Sverige ska klara av klimatomställningen och tillgodose kompetensbehoven i de stora industriella etableringarna, särskilt i norra Sverige, krävs det en politisk beslutsamhet och en handlingskraft som jag känner att regeringen saknar och inte riktigt får fram i svaret från statsrådet.

Statsrådet Johan Pehrson måste inse allvaret, agera och samla kommuner, näringslivet, fackliga organisationer och andra aktörer för att ta ett helhetsgrepp för att möta utmaningen. Det är väldigt viktigt för Sverige, inte minst för sysselsättningen, som jag tidigare nämnde, men också för att få ned arbetslösheten.

Jag upplever snarare att statsrådet förenklar den allvarliga kompetensbristen på den svenska arbetsmarknaden genom att konstatera att arbetslösa har det för bra eller att det är fett att vara arbetslös.

Bristen på lokförare har diskuterats liksom andra yrkesgrupper som kockar, busschaufförer, maskinförare och undersköterskor. Det löser vi inte genom att minska resurserna till vuxenutbildningen eller den aktiva jobbpolitiken.

För att möta kompetensbristen anser jag att det behövs en politisk handlingskraft och en kraftsamling från regeringens sida för att vi ska utbilda fler inom bristyrkena.

Jag kan konstatera att Johan Pehrson nu har haft rollen som arbetsmarknadsminister och ansvarig för arbetsmarknadspolitiken i drygt ett halvår. Provanställningstiden har gått ut. Nu är det dags för regeringen att börja leverera, ta ledartröjan och visa på att den har lösningar på den stora utmaning som vi i dag har på svensk arbetsmarknad.

Det handlar om att staten åter tar ledartröjan och stöder regioner och kommuner i kompetensförsörjningsfrågan. Det är en utmaning för varje kommun och region att lösa det själv. Kompetensförsörjning kräver en samordnad insats.

Med anledning av detta ställde jag frågor till arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson om konkreta åtgärder för en nationell samordning av kompetensutmaningen. Exempel på sådana åtgärder kan som jag nämnde vara inrättande av en kriskommission eller att statsrådet tar initiativ till att få fler att flytta norrut. Jag kan hänvisa till projektet i Malmö där man skulle locka fler till norr. Där blev resultatet att ingen flyttade.

Fru talman! I dag behandlar vi verksamheten inom Interparlamentariska unionen, IPU, och den svenska delegationens arbete under det gångna året.

Först och främst vill jag yrka bifall till utrikesutskottets förslag att redogörelsen läggs till handlingarna.

Fru talman! IPU är en organisation av stor betydelse för att främja fred och demokrati runt om i världen. Sedan dess grundande år 1889, då den bestod av en liten grupp parlamentariker, har organisationen vuxit till att bli en global rörelse med 179 medlemmar och 14 associerade medlemmar. Den är därmed en av de största internationella organisationerna. IPU har spelat en central roll i bildandet av Nationernas förbund och Förenta nationerna samt i skapandet av flera av de internationella rättsliga institutioner vi har i dag.

Sverige har varit en aktiv och inflytelserik medlem i IPU sedan 1902 och har alltid haft en stark tro på organisationens viktiga roll för att främja fred och demokrati runt om i världen. Som en av de äldsta demokratierna i världen har Sverige en viktig roll att spela i att sprida demokratiska värderingar och stödja likasinnade länder.

Fru talman! Under det gångna året har en fråga stått högst upp på IPU:s agenda - det pågående ryska illegala anfallskriget i Ukraina. IPU har agerat för att kräva ett omedelbart slut på den ryska militära ockupationen av suveränt ukrainskt territorium och ett återställande av dess territoriella integritet till dess internationellt erkända gränser. IPU har också inrättat en arbetsgrupp för att underlätta den politiska dialogen mellan parlamenten i Ryska federationen och Ukraina.

Fru talman! Under det gångna året har IPU arbetat för att säkerställa att beslutsfattandet är inkluderande och representativt för allmänheten. Detta är avgörande för att stärka demokratin och öka förtroendet för parlamentariska institutioner. Men det finns en utmaning som hotar parlamentarismen och demokratin i flera delar av världen, nämligen det faktum att det varje år är många parlamentsledamöter runt om i världen som utsätts för övergrepp och misshandel eller till och med dödas. Detta är helt oacceptabelt och kränker de mest grundläggande mänskliga rättigheterna.

Fru talman! Fängslandet av folkvalda politiker strider mot folkets vilja, demokratiska principer och internationella konventioner om mänskliga rättigheter. Det är nödvändigt att vi arbetar för att säkerställa att parlamentsledamöter, oavsett politisk övertygelse, kan arbeta fritt och utan rädsla för övergrepp. Detta är avgörande för att stärka demokratin och garantera att folkets röst hörs och respekteras.

Fru talman! Vi måste också ta itu med den ökande trenden av politiskt motiverade attacker och hot mot demokratiska institutioner och processer runt om i världen. Vi kan inte tillåta att våra demokratiska värderingar hotas av auktoritära krafter och antidemokratiska strömningar.

Fru talman! Sveriges engagemang i IPU är en viktig del av vårt lands övergripande åtagande att främja fred och demokrati runt om i världen. Som en ledande demokrati har Sverige en avgörande roll att spela i att dela med sig av sin kunskap och erfarenhet till andra länder och samtidigt lära sig av andra. Vi är också stolta över att vara en stor bidragsgivare till IPU:s arbete genom Sidas biståndsstöd.

Fru talman! Den svenska IPU-delegationen har sedan 1940-talet bestått av en ordförande från den regeringsbärande sidan och en vice ordförande från oppositionen. Jag är glad och stolt över att sedan november 2022 vara vice ordförande för den svenska IPU-delegationen och vill betona att delegationen är partipolitiskt obunden. Delegationens fem ledamöter utses av talmannen och företräder i första hand Sveriges riksdag. Partipolitiken lämnas hemma i Sverige, för i den internationella kontexten är det betydligt mer som förenar oss än som skiljer oss åt.

Fru talman! Jag vill passa på att tacka den svenska IPU-delegationen för delegationens insatser under det gångna året. Delegationen har arbetat hårt för att främja demokrati och mänskliga rättigheter och för att stärka parlamentens roll runt om i världen. Det interparlamentariska arbetet är avgörande för att säkerställa att demokratiska värderingar och processer respekteras och främjas i hela världen.

Slutligen vill jag tacka Sveriges riksdag, talmannen, talmanspresidiet, riksdagens internationella avdelning och utskottshandläggare för deras ovärderliga arbete för att göra det interparlamentariska arbetet möjligt. Vi måste fortsätta att stödja och arbeta för IPU:s mål och värderingar för att främja fred, demokrati och mänskliga rättigheter runt om i världen.

(Applåder)

Fru talman! Jag vänder mig till jämställdhetsminister och biträdande arbetsmarknadsminister Paulina Brandberg med min fråga.

Jämställdhetsministern och regeringen säger sig vilja öka jämställdheten, men regeringens beslut i höstbudgeten om en stor skattesänkning för höginkomsttagare har visat sig gynna dubbelt så många män som kvinnor, enligt beräkningar från riksdagens utredningstjänst. Jag undrar därför vilka faktorer som påverkade ministerns beslut att driva igenom skattesänkningen, trots att den går emot regeringens uttalade mål om att främja jämställdhet.

Herr talman! Återigen när det gäller snabbspårsdiskussionen och att detta var riktat till nyanlända: Det är klart att det finns ett antal arbetsmarknadspolitiska insatser som riktar sig till nyanlända långtidsarbetslösa. De finns i dag. Men frågan gäller, återigen, att Sverigedemokraterna skriver att man vill ta bort särlösningar som är baserade på födelseland. Det är det som är frågan. Jag vill gärna förstå vad Sverigedemokraterna menar med födelseland och att lönesubventionerna som utgår från födelseland ska avvecklas.

Jag känner fortfarande att jag inte riktigt får svar om särlösningarna som ni pratar om, Magnus Persson. Vilka av dem är det ni ska avveckla? Det vore intressant att veta.

Sedan har jag ju nämnt att Johan Pehrson har svarat på frågan. Han säger att det inte finns några lönesubventioner eller andra insatser inom arbetsmarknadspolitiken som utgår från arbetssökandes födelseland. Gör ni två olika analyser?

Herr talman! Tack, Magnus Persson, för att du försökte förklara vad ni menar!

När man läser kommittémotionen och i betänkandet ser man dock att det som står inte riktigt är det som Magnus Persson försökte föra fram. Det står faktiskt att man vill ta bort särlösningar baserade på födelseland och att lönesubventioner som utgår från födelseland på sikt bör avvecklas.

Jag ställde tidigare frågan till Sverigedemokraternas ledamot Erik Hellsborn vilka konkreta åtgärder Sverigedemokraterna planerar att vidta för att avskaffa de här så kallade särlösningarna, som man anser baserar sig på den arbetssökandes födelseland, och om man kan ge exempel på de lönesubventioner man vill avveckla som utgår från födelseland. Jag kände inte riktigt att jag fick svar på den frågan när ledamoten Magnus Persson försökte svara på den.

Jag frågar igen om ledamoten kan beskriva konkret för oss vilka åtgärder man tänker avskaffa som är så kallade särlösningar baserade på födelseland.

Herr talman! Tack, ledamoten! Sverigedemokraterna är en del av regeringsunderlaget. Det är klart att det är viktigt att få veta vad regeringen avser med de förslag som läggs fram i betänkandet. Det är bra att det förtydligas från ledamotens sida hur man ser på den här frågan. Jag har även ställt den till Johan Pehrson, och han konstaterade ganska enkelt att det inte finns några lönesubventioner eller andra insatser inom arbetsmarknadspolitiken som utgår från den arbetssökandes födelseland. Det var bra att han var väldigt tydlig, för det var inte riktigt tydligt tidigare.

Men tillbaka till diskussionen. En fråga som ledamoten också var inne på handlar om arbetsmarknadspolitiska insatser för att förstärka kompetensförsörjningen. Jag vill ställa en fråga eftersom ledamoten nämnde antalet utbildningsplatser. För mig blir det lite problematiskt att förstå. Regeringen tar ju bort 1 miljard från utbildningsinsatserna och lägger tillbaka två tredjedelar av de pengarna. Regeringen tar bort 200 miljoner kronor från Arbetsförmedlingen och lägger tillbaka 50 miljoner. De kastas mellan två anslag till Arbetsförmedlingen, från program till förvaltning.

Hur ska det gå ihop? När regeringen dragit ned på resurserna till utbildningsinsatserna och den aktiva arbetsmarknadspolitiken - hur ska man då kunna klara antalet utbildningsplatser, inte minst nu när väldigt många har blivit av med sina utbildningsplatser? På folkhögskolorna syns redan konsekvenserna av neddragningarna regeringen gjorde.

Jag skulle gärna vilja veta hur ledamoten tänker kring resurserna till den aktiva arbetsmarknadspolitiken för att man ska klara kompetensförsörjningen och till fler utbildningsplatser. Man kallar det en satsning när det i själva verket är en minskning av anslagen.

Herr talman! Jag ställde en fråga till Sverigedemokraternas ledamot. Jag tänker ställa samma fråga till Camilla Mårtensen.

I sin senaste kommittémotion driver Liberalernas samarbetsparti Sverigedemokraterna ett yrkande om att regeringen bör överväga att avveckla lönesubvention som utgår från födelseland. I motionstexten vidgas innebörden något, till att vara: Vi anser att regeringen även bör se över och på sikt avveckla särskilda lösningar baserade på födelseland.

Det är sant att det finns arbetsmarknadspolitiska insatser som riktar sig till nyanlända och långtidsarbetslösa. Men det kan ifrågasättas om det verkligen finns lönesubventioner som riktar sig uteslutande till arbetsgivare som anställer bland annat utrikes födda.

Med tanke på detta och inte minst att det finns med i betänkandet, då Sverigedemokraterna fortsätter att driva frågan, vill jag ställa en fråga till Liberalerna, som styr arbetsmarknadspolitiken och Arbetsmarknadsdepartementet med stöd av Sverigedemokraterna, som innehar ordförandeposten i arbetsmarknadsutskottet. Håller man med om att det finns lönesubventioner eller så kallade särlösningar inom den arbetsmarknadspolitiska insatsfloran som utgår från de arbetssökandes födelseland? I så fall undrar jag om Liberalerna planerar att vidta några åtgärder för att hantera detta.

Herr talman! Jag känner inte riktigt att jag fick svar på min fråga. Ledamoten var inne på samförstånd och Tidöpartierna. Förstår jag rätt? Menar ledamoten att det i dag finns någon sorts samförstånd i majoritetskonstellationen om att ta bort särlösningen baserad på födelseland och att man vill att lönesubvention som utgår från födelseland ska avvecklas på sikt? Jag undrar om det finns någon typ av samförstånd - bara så att jag förstår.

Jag vill ändå komma tillbaka till min fråga. Vilka konkreta åtgärder planerar Sverigedemokraterna att man ska vidta för att avskaffa de så kallade särlösningarna? Om ledamoten kan säga någonting om det blir jag tacksam.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för anförandet.

Låt mig när det gäller lärlingsanställningar konstatera att det redan i dag i skollagen finns gymnasielärlingsutbildning som man kan börja första, andra eller tredje läsåret. Det är väl bra att det finns gymnasielärlingsutbildning, och det är bra för elever att få praktisk erfarenhet. Utbildningsformen finns också redan i dag för väldigt många olika utbildningar - frisör, kock, elektriker och liknande - på den svenska arbetsmarknaden. Därför delar jag utskottets mening när utskottet skriver att det är viktigt att sådana här arbetsrättsliga förändringar är förankrade hos parterna, inte minst när det gäller nyanställningar.

Jag tänker dock inte uppehålla mig vid det, utan jag tänker uppehålla mig vid Sverigedemokraternas senaste kommittémotion, som ledamoten inte sa någonting om. Där skriver Sverigedemokraterna att man vill ta bort "särlösningar baserade på födelseland", på tal om icke-västlig bakgrund. Man tycker också att "lönesubventioner som utgår ifrån födelseland" på sikt ska avvecklas.

Då vill jag fråga ledamoten vilka konkreta åtgärder Sverigedemokraterna planerar att vidta för att avskaffa de så kallade särlösningar som baseras på den arbetslöses födelseland. Dessutom är jag väldigt intresserad av om Sverigedemokraterna kan ge exempel på de lönesubventioner man vill avveckla som i dag utgår från födelseland.

Herr talman! Jag kan börja med att konstatera att ledamoten uttalade efternamnet rätt. Jag får tacka för det.

Jag vet sedan tidigare att Kristdemokraterna har varit ganska på när det gällt inte minst arbetsintegrerade sociala företag, som är en viktig insats inte minst för kvinnor med utländsk bakgrund. Där har vi också haft en gemensam syn. Detta saknas lite grann, både i Tidöavtalet och i budgeten.

Det är klart att man inte kan få in allting i en budget. Det förstår jag också. Men jag tror att den politiska viljeinriktningen är otroligt viktig. Hur ska vi komma åt att vi har väldigt många, inte minst kvinnor med utländsk bakgrund, som har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden?

Där tycker vi socialdemokrater att extratjänsterna har varit viktiga. Det har också SKR skrivit i sina rapporter. Jag vet att även väldigt många kristdemokratiska kommunalråd ute i landet har tyckt att det är viktigt med extratjänster så att inte minst kvinnor kan etablera sig på arbetsmarknaden. Men det är också viktigt för kontinuiteten när det gäller det vi pratade om tidigare, nämligen kompetensförsörjningen.

Det finns alltså vinn-vinn i jämförelse med regeringens stora satsning på nystartsjobben, som är en rättighetsbaserad åtgärd. Många bedömer att dessa personer som befinner sig väldigt nära arbetsmarknaden ändå skulle kunna få jobb, så där behöver man kanske inte sätta in dubbelt så mycket anslag. Men det är en diskussion vi kan ha.

Sedan vill jag bara kort kommentera resurserna. Sveriges riksdag fattade 2019 beslut om M-KD-SD-budgeten, och där skar ni ned anslaget till Arbetsförmedlingen, vilket innebar att Arbetsförmedlingen tvingades varsla över 4 000 medarbetare. Av dessa har 3 000 fått gå.

Med de ekonomiska förutsättningarna och det minskade antalet anställda på myndigheten, och så en pandemi på det, är det klart att det har varit svårt att göra av med alla pengar. Det förstår alla. Det framkommer också i Arbetsförmedlingens årsredovisning att det har varit väldigt tufft för myndigheten att man inte gjort av med alla sina medel.

Men låt oss gå tillbaka till diskussionen. Vilken konkret plan ser regeringen för de personer som har svag anknytning till arbetsmarknaden? Vad tänker ni göra för dem?

Herr talman! Jag vill tacka Magnus Jacobsson för ett bra anförande. Ett par frågor dök upp när jag lyssnade på Magnus Jacobsson när han pratade om nya vägar till jobb.

När man läser regeringens budgetproposition kan man konstatera att där står att subventionerade anställningar är en viktig insats för dem som står långt ifrån arbetsmarknaden. Vidare skriver regeringen med hänvisning till ett flertal studier att det kan vara svårt för utrikes födda, särskilt flyktingar, att etablera sig på arbetsmarknaden. Regeringen anser därför att det behövs särskilda insatser som bidrar till att påskynda arbetsmarknadsetableringen.

Jag delar regeringens uppfattning att subventionerade jobb är viktiga, och jag menar att de är ett viktigt komplement till utbildningsinsatser och förmedlingsstöd från Arbetsförmedlingen för de grupper som har svag anknytning till arbetsmarknaden.

Även i Arbetsförmedlingens budgetunderlag för perioden 2022-2024 kan man läsa att subventionerade anställningar är en av de insatser som kan vara effektiva för att hjälpa personer som står långt ifrån arbetsmarknaden till jobb. Det gäller inte minst utrikes födda kvinnor, där extratjänster har varit framgångsrika för att dessa ska komma ut på arbetsmarknaden.

Med anledning av detta vill jag ställa en fråga till ledamoten eftersom regeringen nu har valt att avveckla en så pass viktig arbetsmarknadspolitisk insats, inte minst för de här grupperna - kvinnor som behöver detta.

Hur ser ledamoten på de specifika åtgärder som regeringen planerar att vidta för att hjälpa personer med svag arbetsmarknadsanknytning, särskilt med fokus på utrikes födda kvinnor, så att de ska få möjlighet att komma in på arbetsmarknaden?