Serkan Köse

Herr talman! Sverige befinner sig i en allvarlig situation där lågkonjunkturen hotar att öka arbetslösheten, samtidigt som inflationen och räntorna urholkar hushållens köpkraft. Därför är det en djupt ansvarslös handling av regeringen att skära ned på jobbpolitiken i en tid då den behövs som mest.

Vad som i stället behövs är en aktiv arbetsmarknadspolitik som både rustar och matchar dem som saknar arbete och underlättar arbetsgivarnas behov av kompetensförsörjning. På tal om mål: Vi socialdemokrater har som mål att uppnå full sysselsättning. Vi vill att arbetsmarknadspolitiken ska utformas utifrån målsättningen att alla som kan jobba ska jobba.

För individen är arbete en förutsättning för försörjning, och det ger frihet att leva sitt liv på det sätt man väljer. Arbete ger också ofta en yrkesstolthet och en känsla av att vara behövd, och samvaron med arbetskollegorna fyller en viktig social funktion.

Vi anser att allt som gör Sverige till Sverige, speciellt vår välfärd, är beroende av att så många som möjligt varje morgon ställer klockan för att ta sig till jobbet.

För att nå full sysselsättning krävs en aktiv arbetsmarknadspolitik som använder en bred uppsättning av verktyg för att anpassa sig till individers behov. Detta inkluderar subventionerade anställningar, matchningsstöd, arbetsmarknadsutbildning, praktik och arbetslivsinriktad rehabilitering.

Herr talman! En kombination av insatser kan behövas för att få människor som står långt ifrån arbetsmarknaden närmare arbetsmarknaden. Därför är det oroväckande att Sverigedemokraterna och högerregeringen i dessa tuffa ekonomiska tider, när arbetslösheten spås öka, sänker ambitionerna för arbetsmarknadspolitiken och skär ned på anslagen till vuxenutbildningen.

Detta är en direkt attack på vår välfärd och på arbetstagare som kämpar för att få jobb eller behålla sina jobb. Detta tillsammans med nedskärningarna från tidigare år är en dubbelstöt mot alla som är i behov av att stärka sin ställning på arbetsmarknaden.

Herr talman! Därför måste vi satsa på en aktiv arbetsmarknadspolitik som ger människor möjlighet att komma tillbaka till arbete och bidra till samhället.

Vi socialdemokrater vill se en statlig aktiv arbetsmarknadspolitik i hela landet, med ökad närvaro och insatser i utsatta områden, där Arbetsförmedlingen har möjlighet att välja arbetsmarknadspolitiska insatser utifrån den enskilde arbetssökandes behov.

Vi socialdemokrater står för en annan inriktning än högerpartierna. Vi strävar efter en stark arbetsmarknad med fler jobb och ökad trygghet för alla arbetstagare på svensk arbetsmarknad.

Herr talman! Under vår tid i regeringen förbättrade vi a-kassan, stärkte Arbetsförmedlingen, skapade nya extratjänster och lade grunden för världens bästa omställningssystem.

Vi lämnade också efter oss en stark arbetsmarknad med 450 000 fler personer i arbete jämfört med 2014. Det är 100 000 fler som nu jobbar inom välfärden. Därtill kan vi lägga den högsta sysselsättningsgraden på 30 år samt en lägre arbetslöshet än innan vi gick in i pandemin.

Herr talman! Vi menar allvar med att bryta segregationen genom att få människor i arbete. Därför anser vi socialdemokrater att det är en fullständigt felaktig prioritering och en avsaknad av ansvar gentemot hela samhället att högerregeringen sänker skatten för höginkomsttagare i stället för att satsa på en aktiv arbetsmarknadspolitik. Det handlar inte bara om att skapa fler jobb utan också om att ge människor möjlighet att utveckla sina kunskaper och förmågor genom utbildning och andra stödinsatser.

Herr talman! Det krävs med andra ord mer utbildning i arbetsmarknadspolitiken och vice versa för att klara dagens och morgondagens kompetensförsörjning.

Herr talman! Under coronapandemin genomförde den socialdemokratiskt ledda regeringen förbättringar av arbetslöshetsförsäkringen för att fler löntagare skulle kunna få ut 80 procent av sin lön. Vi anser att dessa förbättringar är avgörande för att fler som har jobbat ska omfattas av den trygghet som arbetslöshetsförsäkringen ger. Därför stöder vi förslaget om att behålla de höjda taknivåerna inom inkomstbortfallsförsäkringen och den höjda grundersättningen i försäkringen.

Herr talman! Vi noterar att regeringen föreslår att medel avsätts permanent för att behålla samma högre nivå som under pandemin i budgetpropositionen för 2023. Dessutom har regeringen nu återkommit till riksdagen med förslag om att de tillfälliga lättnaderna i arbetsvillkoret, karensvillkoret och reglerna för företagare som infördes under pandemin ska gälla tills vidare.

Vi utgår från att regeringen kommer att genomföra dessa reformer, och vi kommer att återkomma i andra sammanhang om så inte blir fallet.

Herr talman! Vi ser fram emot en fortsatt utveckling av arbetslöshetsförsäkringen för att kunna ge en tryggare arbetsmarknad för alla löntagare.

Avslutningsvis, herr talman: Vi socialdemokrater kommer att fortsätta att arbeta för en aktiv arbetsmarknadspolitik som syftar till full sysselsättning och ger alla individer möjlighet att utveckla sina förmågor och bidra till vår gemensamma framtid. Det är vad Sverige behöver för att klara av de utmaningar vi står inför i dag och för att säkra vår gemensamma välfärd.

Herr talman! Vi socialdemokrater står självklart bakom vår politik och naturligtvis bakom alla våra reservationer i betänkandet, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservation 4.

(Applåder)

Herr talman! Tack, ledamoten, för svaret!

Återigen: Under åtta år med socialdemokratisk regering hade vi ett mål. Vi skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet, vilket också ledamoten nämnde i sitt anförande. För mig är det ganska naturligt. En regering ska ha ett mål, ett politiskt parti ska ha ett mål, och ska därefter jobba för det. Det var det enda den socialdemokratiska regeringen gjorde.

Sedan kan man konstatera, och det står också i budgetunderlaget från regeringen, att vi har den högsta sysselsättningsgraden och det högsta arbetskraftsdeltagandet. Det är klart att om man har ett högt arbetskraftsdeltagande påverkar det också arbetslösheten.

I jämförelse med många andra EU-länder kan man konstatera att väldigt många människor i Europa inte deltar. Det betyder att siffrorna ser olika ut. Den diskussionen kan man fortsätta att ha.

Det vore kul att höra: Vad har regeringen för sysselsättningsmål? Vad har regeringen för mål att sikta på? Vi hade ett mål. Vad har regeringen för mål?

Sedan kan man konstatera att av Arbetsförmedlingens budgetunderlag framkommer det väldigt tydligt vad myndigheten eftersträvar.

Frågan är: Tror inte Moderaterna på sin egen expertmyndighet? Den säger att man behöver mer resurser och fler åtgärder för att komma åt långtidsarbetslösheten och kunna hantera kompetensförsörjningen i Sverige.

Sedan gäller det de medel som inte har gått åt. Låt oss konstatera att 2006-2014 har Arbetsförmedlingen alltid skickat tillbaka pengar, och även under alliansåren. År 2006-2014 har det varit ett stort anslagssparande där pengar har skickats tillbaka. Det är ett problem. Låt oss konstatera det.

Jag har en fråga om obalansen som jag nämnde. Ledamoten var inne på kompetensförsörjningen. Det finns i dag en obalans mellan lediga jobb och antal arbetslösa. Hur tänker Moderaterna agera nu? Företagen, näringslivet och kommunerna kräver en nationell kraftsamling. Är Moderaterna redo att ta steget för att se till att hantera kompetensförsörjningen?

Herr talman! Jag tackar ledamoten för anförandet. Ett par saker behöver kommenteras. Jag kanske ska börja med det ledamoten sa på slutet om oppositionspartierna. Hon uppmanade även Sverigedemokraterna att agera. Jag uppfattar det som att Sverigedemokraterna har varit en del av regeringsunderlaget och inte en del av oppositionen. Men det kanske ledamoten kan säga någonting om.

Jag konstaterar också att ledamoten nämnde att arbetslinjen ska återupprättas. Det ska vara mer lönsamt att arbeta, och skatten ska sänkas. Man känner igen den borgerliga högerpolitiken från åren 2006-2014. Vi vet också hur det gick. Konsekvenserna blev förödande för en halv miljon löntagare i det här landet. Men nog sagt om det!

Ledamoten nämnde Arbetsförmedlingens lokala närvaro och kompetensbristen. Jag tänker ställa en fråga om långtidsarbetslösheten, som även ledamoten var inne på. Jag delar uppfattningen att det finns ganska stora utmaningar på svensk arbetsmarknad i dag med både kompetensbristen och långtidsarbetslösheten.

Nyligen lämnade Arbetsförmedlingen över en årsrapport till regeringen. Myndigheten konstaterade att det krävs mer resurser för att man ska lyckas möjliggöra för fler långtidsarbetslösa att delta i olika insatser och få anställning. Man hänvisar också till att man under det här budgetåret kommer att behöva mer resurser för att förhindra till exempel långtidsarbetslöshet.

Med anledning av att regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna, som jag anser är en del av regeringen, drog ned på arbetsmarknadspolitiska insatser med 7 miljarder kronor, i jämförelse med 13 under högkonjunkturåret, vill jag fråga om ledamoten anser att Arbetsförmedlingen har tillräckliga förvaltnings- och programresurser för att klara av sitt uppdrag att minska bland annat långtidsarbetslösheten, inte minst med tanke på det som ledamoten var inne på om lågkonjunktur och ökad arbetslöshet.

Herr ålderspresident! Jag ställde ett antal frågor till statsrådet Johan Pehrson och kan konstatera att jag inte har fått några riktiga svar på dem.

Min första fråga handlade om en nationell kraftsamling för den allvarliga kompetensutmaning vi har på svensk arbetsmarknad. Min andra fråga gällde om statsrådet fortfarande anser att Arbetsförmedlingen har tillräckligt med resurser för att klara denna kompetensutmaning och arbetslösheten, inte minst långtidsarbetslösheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Låt oss återvända till dessa frågor, för de är fortsatt viktiga frågor som vi behöver hantera.

Statsrådet tog upp utbildning. Å ena sida lyfter statsrådet upp vikten av att fortsätta satsa på utbildningsinsatser. Å andra sidan skär regeringen ned på budgeten till utbildning eftersom man menar att det var en strukturell åtgärd under pandemin som inte längre behövs. Det är märkligt när vi är på väg in i en lågkonjunktur, för då behövs det ju mer resurser till arbetsmarknadsutbildning och utbildningsinsatser.

När det gäller arbetskraftsinvandring var min kollega Isak From tydlig med att vi socialdemokrater vill att den ska vara behovsprövad, det vill säga att arbetsmarknadens parter ska vara med i diskussionen. Vi ser vad den oreglerade arbetskraftsinvandringen får för konsekvenser, inte minst det statsrådet var inne på, nämligen arbetslivskriminalitet. Vi vill som sagt att arbetskraftsinvandringen ska vara behovsprövad och att parterna ska vara en viktig del i detta.

Frågan om matchning på svensk arbetsmarknad är viktig. Intressant är hur vi ska lösa kompetensförsörjningen till de industrier som växer fram i norra Sverige och hur vi ska få fler att vilja flytta norröver. Men varken regeringen eller Sverigedemokraterna verkar bry sig om detta eftersom man skär ned på arbetsmarknadsinsatserna och bostadsbyggandet. Man har inte ens en vision för klimatpolitiken.

Jag tackar statsrådet för debatten.

Herr ålderspresident! Tack, Johan Pehrson, för svaret!

Jag nämnde i mitt tidigare inlägg att teknikföretagen säger att man ska ta situationen på allvar och att regeringens att göra-lista borde toppas av att hitta lösningen på den kompetensbrist som vi debatterar. När jag hörde statsrådets svar upplevde jag dock att statsrådet inte inser att detta är en viktig fråga för hela Sverige, att den är allvarlig och att man måste ta situationen på största allvar och komma med konkreta lösningar.

Statsrådet hävdade i sitt svar bland annat att man gör utbildningsinsatser, men den som tittar på budgeten ser att regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna drar ned på utbildningsinsatserna - det tas ju bort 1 miljard från utbildningsmöjligheterna och 1,5 miljarder från arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Frågan är hur detta hänger ihop.

Därför tänker jag stanna vid resurserna till Arbetsförmedlingen. Jag tycker att detta är viktigt. Statsrådet har också i en tidigare debatt hänvisat till Arbetsförmedlingen.

Det är just med förvaltningsanslaget som Arbetsförmedlingen kan anställa folk som kan jobba med att rusta de arbetslösa och stärka kompetensförsörjningen. Därför tycker jag att det är lite magstarkt av statsrådet att säga att man ökar resurserna till Arbetsförmedlingen med 50 miljoner kronor när man i verkligheten styr på en minskning. Johan Pehrson minskade Arbetsförmedlingens anslag från 7,8 miljarder 2022 till 7,6 miljarder 2023, vilket innebar en minskning med 200 miljoner kronor. Det är alltså fortfarande minus, trots att Johan Pehrson gör en stor grej av att man har avsatt 50 miljoner kronor mer till Arbetsförmedlingen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kravet på att myndigheten ska anpassa sig till ett minskat förvaltningsanslag finns kvar de kommande åren. Redan nästa år minskar Johan Pehrson Arbetsförmedlingens anslag med ytterligare 400 miljoner kronor.

I det budgetunderlag från Arbetsförmedlingen som jag hoppas att statsrådet har tagit del av skrev Arbetsförmedlingen att de föreslagna anslagen kommer att påverka långtidsarbetslösheten negativt och att ökade resurser krävs för att man ska klara av sitt uppdrag. Sammantaget bedömer Arbetsförmedlingen i sitt budgetunderlag till regeringen att man behöver cirka 9 miljarder kronor för nästa år om man ska klara av sitt uppdrag och dessutom klara allt det som Johan Pehrson har lagt på myndigheten. Det är väsentligt mer än Johan Pehrsons 7,6 miljarder i dag.

I senaste numret av tidningen Publikt kunde vi läsa att Arbetsförmedlingens ledning har gått ut med information till chefer och anställda om att myndigheten måste bli mer återhållsam i rekryteringen för att klara av övergången till ett lägre förvaltningsanslag för nästa år. Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet om han fortsatt anser att Arbetsförmedlingen har tillräckliga resurser för att både klara av kompetensförsörjningen, som diskuteras i dag, bekämpa den höga arbetslösheten och klara av en ökad arbetslöshet nu när vi är på väg in i en lågkonjunktur, vilket allt tyder på.

Herr ålderspresident! Tack för svaret, statsrådet!

En stor utmaning på svensk arbetsmarknad är att det finns en stor missmatchning mellan lediga jobb och kompetens, det vill säga att vi har en obalans mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft. Trots att Sverige nu riskerar att gå in i en lågkonjunktur finns det många lediga jobb, och arbetsgivare runt om i landet har svårigheter att rekrytera personal med rätt kompetenser. I mars anmäldes 150 000 nya lediga jobb till Arbetsförmedlingen, och samtidigt är arbetslösheten hög - drygt 340 000 personer är inskrivna vid Arbetsförmedlingen.

Denna obalans, eller dåligt fungerande matchning, på arbetsmarknaden påverkar arbetslösheten, sysselsättningen och inte minst kompetensförsörjningen negativt. Det höjs nu röster från kommuner och från det privata näringslivet som kräver att politiken på nationell nivå inser allvaret och agerar. Bland annat skriver Teknikföretagen att situationen är allvarlig och att lösningen på kompetensbristen borde toppa regeringens att göra-lista.

Vi har i dag som sagt en kompetensutmaning i hela Sverige - men i synnerhet i norra Sverige, där arbetsgivarna skriker efter arbetskraft. De kommuner där behoven är som störst gör allt för att bli attraktiva. Fackförbundet Unionen skriver i en ny rapport att sex av tio arbetsgivare i Norrbotten och Västerbotten inom fem år kommer att få sin kompetensförsörjning påverkad av den stora industriexpansionen i regionen. Av arbetsgivare som redan i dag påverkas upplever nio av tio att expansionen har gjort det svårare för dem att behålla anställda, skriver Unionen i sin rapport.

Detta ställer som sagt krav på arbetsmarknadspolitiken att klara av två saker samtidigt. Dels behöver kompetensförsörjningen förstärkas så att företag kan expandera och konkurrera på en tuff världsmarknad, dels behöver de som står längst från arbetsmarknaden rustas så att de kan försörja sig genom arbete.

Båda dessa uppgifter ska Arbetsförmedlingen klara av, och det fina är att resultatet blir som bäst om Arbetsförmedlingen får tillräckligt med resurser. Men om man gör som SD och regeringen, nämligen skär ned på Arbetsförmedlingens resurser, blir resultatet tredubbelt dåligt. Det blir dåligt för arbetsgivarna, dåligt för de arbetslösa och jättedåligt för samhället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det kan låta besvärligt att klaga på att SD och regeringen drar ned på Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag. Men den första smällen kom 2019, då riksdagen röstade för M, KD- och SD-budgeten, som innebar en drastisk neddragning av Arbetsförmedlingens resurser. Den budgeten tvingade Arbetsförmedlingen att varsla en tredjedel av de anställda och skära ned på arbetsmarknadspolitiska resurser. Sedan dess har högerpartierna i Sveriges riksdag tävlat i att minska resurserna till den aktiva arbetsmarknadspolitiken.

Kort sagt: Om vi ska klara av klimatomställningen och kompetensförsörjningen till de stora industrietableringarna i bland annat norra Sverige krävs det politisk handlingskraft. Staten måste hålla i taktpinnen för att stödja regionerna och kommunerna i kompetensförsörjningsfrågan, som är en utmaning för regionerna och kommunerna var för sig att klara av. Kompetensförsörjningen kräver som sagt en kraftsamling.

Med anledning av detta vill jag fråga om statsrådet Johan Pehrson tänker vidta några konkreta åtgärder för en nationell kraftsamling kring den kompetensutmaning vi har i dag - eller inrätta någon typ av kriskommission, vilket inte minst efterfrågas av industrin.

Fru talman! Som sagt, detta är en viktig debatt. Den här debatten kommer vi att fortsätta att ha i Sveriges riksdag. Det är ett stort problem på svensk arbetsmarknad i dag att vi har så stor missmatchning. Vi har hög arbetslöshet, men vi har samtidigt en stor efterfrågan på arbetskraft.

Jag menar att arbetsmarknadsutbildning finns till för att arbetslösa ska kunna få den utbildning som behövs för att återfå en förankring på arbetsmarknaden och för att man ska förhindra att det uppstår brist på specifik yrkeskompetens. Det är det som arbetsmarknadsutbildning är till för.

Samtidigt är det viktigt att tänka på att om arbetsmarknadsutbildningar utformas i samklang med arbetsmarknadens föränderliga krav kan de hjälpa till att förhindra att det uppstår brist på yrkesutbildad arbetskraft, vilket vi ser på svensk arbetsmarknad i dag. På så sätt kan de också understödja strukturomvandling och ekonomisk tillväxt.

Jag nämnde tidigare Svenskt Näringslivs rapport. I den konstaterar man faktiskt att arbetsmarknadsutbildningar utgör en viktig pusselbit i kompetensförsörjningen till näringslivet inom olika yrken och branscher. Det säger lite grann emot det statsrådet sa tidigare. Därför är det som sagt problematiskt att regeringen inte prioriterar arbetsmarknadsutbildningar utan drar in resurser till den aktiva arbetsmarknadspolitiken.

Jag vill ändå påstå att nedmonteringen av arbetsmarknadsutbildningen och minskningen av antalet utbildningsplatser inte gynnar någon, vare sig de arbetslösa eller arbetsgivarna och i synnerhet inte samhället som helhet.

Jag vill avsluta med att säga något om regleringsbrevet. Man kan titta på regleringsbrevet för Arbetsförmedlingen. Man kan väl konstatera att i den förra regeringens regleringsbrev satte den socialdemokratiska regeringen upp ett tydligt mål. Det var ett återrapporteringskrav om att andelen som övergår till reguljär utbildning skulle öka samt att antalet deltagare i arbetsmarknadsutbildningar skulle öka, särskilt bland kvinnor. Inget av detta hittar vi i den nuvarande regeringens regleringsbrev för 2023.

Jag vill tacka för debatten.

Fru talman! Tack, statsrådet, för debatten! Låt mig börja med diskussionen om att Arbetsförmedlingen har skickat tillbaka pengar. Jag håller med - Arbetsförmedlingen ska inte skicka tillbaka pengar, utan pengarna ska användas till det de är avsatta för. Men låt oss konstatera att man behöver titta på varför Arbetsförmedlingen skickar tillbaka pengar. Det kan handla om att man inte har gjort av med dem på programinsatser. Man kanske inte har betalat ut så mycket i a-kassa som man hade räknat med. Jag vill också påminna Johan Pehrson om att när han satt i regering mellan 2006 och 2014 skickade Arbetsförmedlingen varje år tillbaka pengar. Under finanskrisen 2008 skickade Arbetsförmedlingen tillbaka 16 miljarder. Detta är alltså inget nytt. Om vi ska problematisera denna diskussion tror jag att vi behöver titta på orsakerna till att detta sker.

Statsrådet pratar om yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningar och att alla platser kanske inte har fyllts. Låt oss konstatera att arbetsmarknadsutbildningen har varit den svenska arbetsmarknadspolitikens flaggskepp. Tack vare de förhållandevis korta yrkesutbildningarna och kurserna har tusentals arbetslösa rustats för att jobba som kockar, busschaufförer, maskinförare och undersköterskor. Och låt oss titta på utvärderingarna, som visar att utbildningarna har lett till lägre arbetslöshet, högre sysselsättning och bestående ökade arbetsinkomster.

Arbetsförmedlingen skriver också i sin årsredovisning för 2022 att behovet av arbetsmarknadsutbildning är större för arbetssökande som står långt från arbetsmarknaden. När man tittar på antalet deltagare kan man också konstatera att det har minskat under 2022 jämfört med 2021; detta står också i Arbetsförmedlingens årsredovisning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kopplat till den första diskussionen om Liberalernas syn på utbyggd arbetsmarknadsutbildning är min fråga: Står statsrådet bakom det Liberalerna har skrivit i sin egen motion 2022? Anser statsrådet att de drygt 800 miljoner kronorna ska försvinna i nästkommande budget, som det står i Liberalernas budgetmotion?

En annan viktig fråga i denna interpellationsdebatt är att vi har strukturella problem med arbetsmarknadsutbildningen som behöver diskuteras, vilket statsrådet inte nämnde mycket om.

Det handlar om jämställdhetsperspektivet. Det vi ser i dag är att det är fler män än kvinnor som deltar i arbetsmarknadsutbildning. Vi kan också se att de flesta utbildningar är riktade mot traditionellt mansdominerade yrken. Kvinnor är å andra sidan överrepresenterade inom vårdyrken och inom kommunalt yrkesvux, som utbildningsdeltagare i större utsträckning betalar själva.

Samhället bekostar med andra ord mäns omställning i högre grad än kvinnors. I Arbetsförmedlingens årsredovisning står faktiskt att man har misslyckats med att öka andelen kvinnor som deltar i arbetsmarknadsutbildning. Man skriver att 68 procent av dem som deltar i arbetsmarknadsutbildning är män.

Om Arbetsförmedlingen ska lyckas med att få fler kvinnor att söka arbetsmarknadsutbildning krävs det mer resurser till Arbetsförmedlingen. Men i stället har Johan Pehrson valt att skära ned på förvaltningsanslaget till Arbetsförmedlingen. Det skedde 2019, 2021 och nu 2023.

Arbetsmarknadsutbildning är en personalintensiv och väldigt komplex insats. Jag skulle gärna vilja höra statsrådet problematisera lite mer när det gäller vilka åtgärder han tänker vidta för att se till att arbetsmarknadsutbildningarna blir mer jämställda.

Fru talman! Jag vill inleda med att tacka statsrådet för svaret på min interpellation. Jag håller med om att det är en orolig ekonomisk tid, och allt tyder på att arbetslösheten kommer att öka. Jag instämmer också i statsrådets svar att man behöver satsa på mer utbildning för att komma till rätta med detta. Så långt kan vi säga att vi är överens.

Fru talman! Problemet är att det statsrådet säger och det statsrådet gör i den här kontexten inte går ihop. Jag har ett exempel från Liberalernas budgetmotion från 2022 där det står att de säger nej till bland annat utbyggd arbetsmarknadsutbildning. Det står tydligt att Liberalerna avvisar den stora satsning som görs på arbetsmarknadsutbildning "som riskerar att låsa in människor i utbildning".

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Liberalerna vill också minska satsningen på arbetsmarknadsutbildningar med 829 miljoner kronor för 2024. Därför är statsrådets svar att han vill satsa på utbildning inte trovärdigt. Johan Pehrson har dragit ned på resurserna till vuxenutbildning och yrkesutbildning med över 1 miljard kronor i år jämfört med förra året.

Jag vill påstå att det är kontraproduktivt att regeringen tagit bort pengarna till extra utbildningsplatser, inte minst nu i en lågkonjunktur. Bara vid landets folkhögskolor försvinner 3 000 extraplatser, vilket innebär att en mängd yrkesinriktade utbildningar försvinner för de personer som står långt från arbetsmarknaden.

Under Socialdemokraternas tid i regering byggde vi ut antalet utbildningsplatser inom komvux, yrkeshögskolan, folkhögskolan och högskolan med över 160 000 platser, vilket var helt avgörande för att stärka kompetensförsörjningen runt om i landet. Men mer måste absolut göras.

Om man ska analysera och karakterisera den svenska arbetsmarknaden i nuläget kan man konstatera att den lider av missmatchning, det vill säga en oförmåga att matcha lediga jobb å ena sidan med arbetssökande som har rätt kompetens å andra sidan. Arbetslösheten har bitit sig fast på en hög nivå samtidigt som det i dag råder stor efterfrågan på arbetskraft inom flera sektorer.

Ett tydligt tecken på att missmatchning råder är att tre av tio rekryteringsförsök i dag misslyckas, vilket Svenskt Näringsliv också konstaterade i sin nyligen släppta rapport Vrid upp volymen - fler i arbetsmarknadsutbildningar som leder till jobb.

Jag konstaterar att i stort sett alla branscher inom såväl privat som offentlig sektor har stora svårigheter att hitta den kompetens man söker. Statsrådet hänvisar i sitt svar till att man gett Arbetsförmedlingen i uppdrag att utveckla och förbättra arbetet med arbetsmarknadspolitiska insatser. Samtidigt har Sverigedemokraterna och Johan Pehrson fått igenom omfattande nedskärningar inom den aktiva arbetsmarknadspolitiken och mindre resurser till Arbetsförmedlingen. Minskningen är 1,5 miljarder kronor.

Nedskärningarna får konsekvenser för arbetsmarknadspolitiken, individen, samhället och kompetensförsörjningen i Sverige. Därför är det inte trovärdigt att statsrådet svarar att arbetsmarknadsutbildningar är ett viktigt komplement till den reguljära utbildningen. Jag ställer frågorna igen eftersom jag känner att jag inte riktigt fick svar på dem, inte minst när det gäller kompetensförsörjning men även arbetsmarknadsutbildningar.

Hur avser statsrådet att säkerställa att arbetsmarknadsutbildningarna blir fler och erbjuds tidigare under arbetslösheten? Avser statsrådet att verka för att utbildningsutbudet ska möta de yrkesverksammas behov bättre än i dag, och i så fall hur?

Fru talman! Vi har all anledning att komma tillbaka och debattera dessa viktiga frågor igen, men jag tackar för debatten så här långt.

Det finns stora utmaningar på svensk arbetsmarknad. Vi har en långtidsarbetslöshet som måste bekämpas, och det var den socialdemokratiska regeringen som gav Arbetsförmedlingen i uppdrag att dels förstärka stödet till långtidsarbetslösa, särskilt i områden med socioekonomiska utmaningar, dels analysera vilka behov långtidsarbetslösa som står långt från arbetsmarknaden har och vid behov föreslå åtgärder för denna målgrupp.

Det är roligt att höra att statsrådet tänker fullfölja det uppdrag som Arbetsförmedlingen har fått av den socialdemokratiska regeringen, för det här är en ganska stor utmaning för Sverige. Det är en utmaning på svensk arbetsmarknad att vi har väldigt många som är långtidsarbetslösa, och då måste det också sättas in åtgärder.

Det är väl det vi diskuterar, statsrådet - resurser, åtgärder och insatser. Tittar man i budgeten ser man att det saknas resurser och insatser. Det saknas en vision, en vilja, en plan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I svaret som jag har fått är det väldigt lite som berörs. Man hänvisar till befintliga resurser och gör en liten anslagsökning till Arbetsförmedlingen. Men tittar vi på högkonjunkturåret 2018 hade vi de dubbla resurserna till arbetsmarknadspolitiska insatser och program, som jag nämnde tidigare. Här ser vi nu en nedskärning.

Jag kan förstå att statsrådet har det väldigt svårt, för Sverigedemokraternas ingång och ambition i arbetsmarknadspolitiken är ju att dra ned på alla aktiva åtgärder, inte minst när det gäller etableringsinsatser. Det har vi kunnat läsa i deras tidigare motioner, där man vill slakta arbetsmarknadspolitiken.

Det är en ganska svår sits för Liberalerna att försöka balansera detta. Samtidigt som man har viljan att göra någonting har man å andra sidan Sverigedemokraterna som drar ned.

Fru talman! Efter att ha lyssnat på statsrådet i fyra minuter undrar jag om statsrådet verkligen hörde mitt inlägg och mina frågor.

Jag vet inte om statsrådet har tagit del av det budgetunderlag Arbetsförmedlingen skickat till regeringen. Här tas förutsättningarna för att bedriva en aktiv arbetsmarknadspolitik upp, och man påpekar tydligt att det krävs mer resurser. Jag håller med. Arbetsförmedlingens 11 000 fantastiska medarbetare gör sitt yttersta för att ge människor bästa tänkbara stöd och hjälp att komma in på arbetsmarknaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det lät inte så för ett halvår sedan, men nu är det glädjande att höra att Liberalerna och regeringen har ändrat uppfattning om Arbetsförmedlingen.

Antalet arbetssökande har fördubblats, och det är resurskrävande.

Mycket av statsrådets svar på min och andras interpellationer innehåller mycket socialdemokratisk politik. Det känns som att regeringen fortfarande lever på det förra regeringen levererade och åstadkom. Det är nämligen väldigt lite av regeringens arbetsmarknadspolitik i både svaret och budgeten, och i Tidöavtalet står det väldigt lite om vad regeringen vill med arbetsmarknadspolitiken.

Jag ställde också en fråga om hur vi ska säkerställa en ändamålsenlig lokal närvaro i hela landet. För detta krävs som sagt resurser. Hur ska Arbetsförmedlingen kunna leverera en ändamålsenlig lokal närvaro i hela Sverige för att möta arbetslösa? Det står varken i regleringsbrevet eller instruktionen. Kommer regeringen att återkomma med ytterligare resurser för detta till Arbetsförmedlingen och med en tydlig politik avseende den lokala närvaron? Det står tydligt om detta i Arbetsförmedlingens budgetunderlag till regeringen.

Låt mig också påminna om att de borgerliga partierna under många år ifrågasatt den aktiva arbetsmarknadspolitiken och även under ett flertal tillfällen föreslagit att Arbetsförmedlingen ska läggas ned. På Liberalernas hemsida kan man fortfarande läsa att detta miljardslöseri ska läggas ned.

Detta märktes också tydligt i den M-KD-SD-budget som röstades igenom i riksdagen 2019, och även i budgeten 2021, som innebar dramatiska förändringar, och Arbetsförmedlingen tvingades att varsla en tredjedel av sina anställda och skära ned på arbetsmarknadspolitiska insatser. Det är väl den största anledningen till att vi är där vi är i dag vad gäller kapacitet och ökad belastning. Konsekvenserna för Arbetsförmedlingen är att man inte mäktar med, och därför kräver man mer resurser för att klara av sitt uppdrag.

Tillbaka till mina frågor till statsrådet. De anställda och de fackliga organisationerna har en annan uppfattning än statsrådet vad gäller resurserna till Arbetsförmedlingen. Anser statsrådet att Arbetsförmedlingen är väl rustad att ta emot fler arbetslösa under rådande lågkonjunktur? Kommer statsrådet att återkomma med förslag på förbättringar?

Fru talman! Tack, arbetsmarknadsministern, för svaret på min fråga!

Som arbetsmarknadsministern sa ställde jag en väldigt enkel fråga om hur regeringen ska säkerställa att Arbetsförmedlingen står väl rustad nu när vi är i en lågkonjunktur och ser siffror som visar på en ökande arbetslöshet. Vi har också en hög långtidsarbetslöshet samtidigt som det finns väldigt många lediga jobb på den svenska arbetsmarknaden.

Bakgrunden till min fråga är att Finansdepartementets senaste prognos, Konjunkturinstitutet, LO-ekonomerna med flera pekar på att Sverige är på väg in i en lågkonjunktur och att arbetslösheten kommer att fortsätta öka. Även i Arbetsförmedlingens senaste rapport om utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden konstateras att vi kommer att se en ökad arbetslöshet. Man pekar också på långtidsarbetslösheten. På den svenska arbetsmarknaden finns i dag drygt 144 000 människor som har varit inskrivna längre än tolv månader, vilket motsvarar nästan hälften av de inskrivna arbetslösa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Även i regeringens egen budget konstateras det att svagare efterfrågan på arbetskraft och stigande arbetslöshet innebär att personer med svag anknytning till arbetsmarknaden drabbas särskilt hårt.

I detta läge, fru talman, väljer regeringen och Sverigedemokraterna att skära ned på den aktiva arbetsmarknadspolitiken - knappt 7 miljarder går till program och insatser. Det kan jämföras med 13 miljarder under högkonjunkturåret 2018. Det är en gigantisk nedskärning på program och insatser och på Arbetsförmedlingens förutsättningar att bedriva en aktiv arbetsmarknadspolitik.

Om vi ska se till att människor får förutsättningar att etablera sig på svensk arbetsmarknad krävs det aktiva åtgärder och insatser, och för detta krävs resurser till arbetsmarknadspolitiken. Därtill har Arbetsförmedlingen uppdraget att se till att arbetsmarknadspolitiken fungerar i hela landet.

I Arbetsförmedlingens budgetunderlag lyfter man fram att det behövs mer resurser. Man yrkar på större anslag för att man ska kunna klara av uppdraget. Vi kan dock konstatera att statsrådet i sitt korta svar inte berörde detta. Denna diskussion problematiserades inte, utan statsrådet uttryckte - väldigt förenklat - att det finns utrymme för effektivisering inom arbetsmarknadspolitiken och hänvisade till en reformering. Han sa också att Arbetsförmedlingen har ett anslagssparande som kan användas.

Men det finns ju väldigt stora behov. Det är väl ingen arbetsförmedlare som delar arbetsmarknadsministerns uppfattning att det i dag finns tillräckligt med resurser och tillräckligt goda förutsättningar för att man ska klara detta.

Jag har hört svaret. Jag har också läst budgeten samt regleringsbrev och instruktioner till myndigheten. Det nämns ingenting om hur man ska säkra den lokala närvaron. För att man ska klara av uppdraget och se till att fler rustas behövs det resurser till en ändamålsenlig lokal närvaro över hela landet.

Min fråga kvarstår: Anser statsrådet att Arbetsförmedlingen är väl rustad utifrån de utmaningar vi har i dag på svensk arbetsmarknad?

En viktig del av diskussionen handlar om att stärka den lokala närvaron. Anser statsrådet att vi kommer att klara detta med de resurser som finns?

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

I sitt svar kom statsrådet också in på nästa interpellationsdebatt i och med att han tog upp extratjänster och nystartsjobb. Även jag ska säga något om det.

När jag hör statsrådets svar får jag en känsla av att regeringen saknar en vision, vilja och plan för hur man ska ta sig an de utmaningar och problem som vi i dag diskuterar och som finns på den svenska arbetsmarknaden och i det svenska samhället i dag.

Statsrådet pratar om åtgärder som inte leder till jobb och syftar på att man har tagit bort extratjänsterna och fördubblat nystartsjobben. Det verkar finns en tilltro till att nystartsjobben kommer att lösa alla dagens problem med etablering på arbetsmarknaden. Budgetpåsen är på 8,1 miljard 2023, vilket kan jämföras med 4,6 miljarder 2022. Det är alltså en fördubbling.

Samtidigt ska vi komma ihåg att nystartsjobben bygger på en rättighetslagstiftning, så alla som uppfyller kraven och kriterierna får ta del av dem. De är också konstruerade så att de oftast går till dem som är närmast arbetsmarknaden och har lättast att få ett arbete.

Extratjänster däremot är konstruerade så att de ofta har gått till kvinnor med utländsk bakgrund, precis som interpellanten tar upp. Det har inneburit en möjlighet att komma ut på svensk arbetsmarknad. Även om det är subventionerat till 100 procent innebär det att de finns i ett sammanhang och får lön den 25, vilket påverkar både de egna och familjens förutsättningar för ekonomisk självständighet och förhoppningsvis fortsatt arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Visst visar siffrorna att nystartsjobben går bättre, men det är svårt att jämföra dessa två.

Fru talman och statsrådet! Jag vill tacka Sofia Amloh för en väldigt bra fråga, och jag vill också tacka statsrådet för svaret.

Detta är en väldigt viktig fråga som nu berör väldigt många människor. Vi ser att klyftorna i vårt samhälle ökar. Den ekonomiska utsattheten och segregationen, som interpellationen egentligen handlar om, har ökat de senaste decennierna; det är inget som har ökat nu. Att bryta och bekämpa segregationen, med allt vad den innebär, är en av de tuffaste och viktigaste utmaningar vi har i vårt samhälle.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi vet att ojämlikhet och ökade klyftor är djupt skadligt för ett samhälle men också för individerna. Därför måste vi göra allt vi kan för att se till att individen får de bästa förutsättningarna att lyckas, men också för att bryta segregationen i vårt samhälle.

Jag vet också att det inte finns någon quickfix när det gäller denna problematik. Det behövs en bredare diskussion och ansats när vi tar oss an denna stora utmaning för vårt samhälle. Vi behöver föra ett djupare, bredare, mer analyserande samtal här i Sveriges riksdag för att ta oss an denna problematik.

När jag läser statsrådets svar på hur man ska få fler kvinnor med utländsk bakgrund i arbete och på hur vi ska bryta och motverka segregationen upplever jag inte riktigt att statsrådet ger något svar. Det handlar väldigt mycket om att regeringen konstaterar att man behöver föra en effektiv arbetsmarknadspolitik.

Anledningen till att jag begärde ordet var att jag satt och funderade på om statsrådet kan utveckla vad han menar med att det finns utrymme för effektivisering av arbetsmarknadspolitiken. Som Sofia Amloh var inne på kan den som tittar i budgeten tydligt se nedskärningar i arbetsmarknadspolitiska program och insatser med 1,5 miljarder detta år.

Vi vet att vi befinner oss i en lågkonjunktur, och allt tyder på att arbetslösheten kommer att öka. Samtidigt har vi en matchningsproblematik på den svenska arbetsmarknaden. Det finns drygt 160 000 lediga jobb men också 190 000 långtidsarbetslösa.

Jag måste fråga vad statsrådet menar med effektivisering av arbetsmarknadspolitiken. Återigen: Det rör sig om 6,9 miljarder 2023 i jämförelse med 13 miljarder 2018. Ska vi tolka statsrådets och regeringens tal om effektivisering som att man tänker skära ned på den aktiva arbetsmarknadspolitiken framöver? På vilket sätt kommer dessa nedskärningar i de aktiva arbetsmarknadspolitiska insatserna att leda till ökad sysselsättning, till minskad segregation och till att fler kvinnor med utländsk bakgrund kommer i arbete?

Det som statsrådet går in på - kärnan i diskussionen vad gäller segregationen - kommer ju i det sista stycket i skrivningen, där man menar att segregation får konsekvenser för samhället och drabbar individerna. Detta måste sättas i relation till nästa steg. Om det är så, vilka åtgärder tänker man sätta in för att bryta segregationen och för att se till att vi får jämlika förutsättningar för män och kvinnor på den svenska arbetsmarknaden?

Herr talman! Det är fantastiskt att vi i dryga sex timmar har debatterat och diskuterat arbetsmarknadspolitik. Det känns som att väldigt mycket har blivit klarare. Det är roligt att fortsätta att tala om arbetsmarknadspolitik en liten stund till, herr talman.

Man kan konstatera att Finansdepartementets senaste prognos, Konjunkturinstitutet och LO-ekonomerna med flera pekar på att Sverige är på väg in i en lågkonjunktur och att arbetslösheten kommer att öka nästa år.

Även i Arbetsförmedlingens senaste rapport om utvecklingen på arbetsmarknaden konstateras att arbetslösheten kommer att öka och att det kommer att vara tuffast för personer som har varit utan arbete i mer än tolv månader, det vill säga långtidsarbetslösa.

Drygt 144 000 personer hade i oktober varit utan arbete i tolv månader eller mer, vilket motsvarar nästan hälften av alla inskrivna arbetslösa.

Regeringen skriver i sin budget att "svagare efterfrågan på arbetskraft och stigande arbetslöshet innebär att personer med en svag anknytning till arbetsmarknaden drabbas särskilt hårt".

Det är oroväckande att Sverigedemokraterna och regeringen på grund av ideologiska skygglappar inte förmår att se denna utmaning på svensk arbetsmarknad.

Herr talman! Inte heller blir man lugn av regeringens budget för nästa år. Nu när vi är på väg in i en lågkonjunktur och vet att arbetslösheten kommer att öka väljer Sverigedemokraterna och regeringen att skära ned på arbetsmarknadspolitiska program. Det avsätts knappt 7 miljarder kronor på program och insatser. Det kan jämföras med 13 miljarder kronor under högkonjunkturåret 2018.

Herr talman! Regeringens nedskärningar är obegripliga i ett läge när långtidsarbetslösheten stigit och bedöms öka än mer. Men en budgetpost föreslås öka - som vi också diskuterat tidigare - nämligen för nystartsjobben. Sverigedemokraterna och regeringen ser nystartsjobben som en subventionerad anställning med goda resultat som ska utökas.

Låt mig understryka att nystartsjobben bygger på en rättighetslagstiftning. Aktiviteten i ekonomin minskar med ökade varsel. När vi tittat på siffrorna för oktober har vi sett att varslen ökat inte minst inom tjänstesektorn. Det är troligt att pengarna till nystartsjobben inte kommer att utnyttjas fullt ut.

Det finns en risk att regeringen hamnar i en situation där medel för arbetsmarknadspolitiska program och insatser, såsom introduktionsjobb och arbetsmarknadsutbildningar, inte räcker under 2023, medan medel för nystartsjobb troligen kommer att lämnas tillbaka till staten.

Herr talman! Det vore olyckligt om medel som kunde ha använts till att bekämpa långtidsarbetslösheten - inte minst i ett läge när många människor står på kö för att ta del av insatser och när arbetsgivare har svårigheter med att hitta utbildad arbetskraft - i ett sådant läge återlämnas, något som jag anser skulle skada legitimiteten för arbetsmarknadspolitiken.

Herr talman! Låt mig också konstatera vad vi ser som litar på forskningen och tar del av forskningsresultat. De visar att man kan identifiera en rad problem med konstruktionen för nystartsjobb. Forskningen skriver att det kan bidra till missbruk men också till dödviktseffekter i ekonomin. Många som ändå skulle ha fått jobbet utan stödet kommer ändå att få stödet. Egentligen skänker man bort pengarna till arbetsgivarna i det fallet.

Herr talman! För att minska det stora antalet långtidsarbetslösa under de kommande åren krävs en kombination av olika insatser inom arbetsmarknadspolitiken, men också inom en rad andra politikområden. Samtidigt behöver fler långtidsarbetslösa ta del av utbildningsinsatser för att öka sina chanser att etablera sig på arbetsmarknaden på sikt.

I stället väljer SD och högerregeringen - något vi också har debatterat tidigare - att skära ned på antalet platser inom vuxenutbildningen, det vill säga komvux, yrkesvux, yrkeshögskolan och folkhögskolan. Nästa år försvinner 25 000 platser. Det är vad LO har räknat med. Det är utbildningar som leder till jobb.

Herr talman! Många av dem som står längre ifrån arbetsmarknaden behöver också gå till olika former av subventionerade anställningar. Genom subventionerade anställningar erhåller de arbetslivserfarenhet, språkträning och nätverk.

De inskrivna arbetslösa som bedöms stå särskilt långt ifrån arbetsmarknaden behöver ofta ett intensifierat stöd och inte sällan en kedja av insatser där utbildning kombineras med exempelvis arbetspraktik. För att motverka ett ökat inflöde i långtidsarbetslöshet handlar det i stor uträckning om att sätta in rätt insats i rätt tid.

Subventionerade jobb är ett viktigt komplement till utbildningsinsatser och förmedlingsstöd för grupper med svag arbetsmarknadsanknytning. I detta sammanhang är neddragningar och avveckling av extratjänster, något som vi har debatterat tidigare, som M, KD och SD drev igenom förra mandatperioden, problematiska.

Herr talman! För att fler ska komma i arbete krävs som sagt en väl fungerande och aktiv arbetsmarknadspolitik i hela landet. Arbetsförmedlingens uppdrag är att se till att den aktiva arbetsmarknadspolitiken finns och fungerar i hela landet. Därför bör Arbetsförmedlingen i större utsträckning än i dag ges långsiktiga och stabila förutsättningar att välja arbetsmarknadspolitiska insatser efter den enskilde arbetssökandes behov.

Därför är det helt ofattbart att Sverigedemokraterna och regeringen inte ser problemet, och jag får inte kalkylen att gå ihop. Vi har en ökande arbetslöshet som kräver att den aktiva arbetsmarknadspolitiken rustas upp kraftigt. Men jag kan inte se någon upprustning, vare sig i slottsavtalet eller i regeringens höstbudget.

Även Arbetsförmedlingen, som är statens expertmyndighet, lyfter i sitt budgetunderlag till regeringen fram att myndigheten behöver mer resurser. Man kan konstatera att det är en myndighet som redan är underbemannad och som yrkar på att anslagsnivån för förvaltningsanslaget - i detta fall som finansierar både personalens löner och kontor - för kommande år ska ligga på samma nivå som 2021, det vill säga på drygt 7,8 miljarder kronor, vilket är väsentligt mer än vad regeringen föreslår i sin budget.

Herr talman! Det är svårt att se hur dessa minskade ambitioner för Arbetsförmedlingen ska gå ihop med Sverigedemokraternas och regeringens ambitioner om att minska långtidsarbetslösheten och om att exempelvis öka antalet deltagare i arbetspraktik som kräver handpåläggning och anvisningskapacitet.

Tidigare nedskärningar av förvaltningsanslaget - då tänker jag på MKDSD-budgeten för 2019, som då tvingade Arbetsförmedlingen att säga upp 3 500 anställda - har haft betydande påverkan på stödet för personer med funktionsnedsättning, vilket syns i bland annat att antalet personer som har fått lönebidrag, antalet beviljade arbetshjälpmedel och personliga biträden har minskat och att handläggningstiderna på Arbetsförmedlingen har ökat. Det är rimligt att förvänta sig liknande konsekvenser i och med kommande års minskade förvaltningsanslag.

Herr talman! Till skillnad från SD och regeringen tillför vi socialdemokrater mer resurser till både Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag och program. För oss socialdemokrater är det tydligt att en sänkt arbetslöshet och förbättrad kompetenshöjning kan gå hand i hand. Man kan slå båda flugorna i en smäll, men med rätt utformad arbetsmarknadspolitik.

Men Sverigedemokraternas och regeringens repressiva flugsmälla kommer varken att trycka ned arbetslösheten eller motverka brist på arbetskraft.

Herr talman! Jag vill tacka alla ledamöter i utskottet. I drygt sex timmar har vi diskuterat arbetsmarknadspolitik. Jag vill också tacka vår fantastiska kanslipersonal och alla ledamöter i kammaren som har varit här och lyssnat på oss. Och sist men inte minst vill jag tacka herr talmannen. Jag önskar en god jul och ett gott nytt år.

(Applåder)

Fru talman! Man kan väl konstatera att M-KD-SD-budgeten 2019 påverkade både programmen och förvaltningsanslaget. Det fick enorma konsekvenser när vi gick in i pandemin 2020. Man tvingades minska lokal närvaro och säga upp 3 500 anställda. Det påverkade självklart förutsättningarna för Arbetsförmedlingen att fokusera på kärnuppdraget. Men den diskussionen kommer vi att fortsätta.

Ledamoten var också inne på vuxenutbildningen och de arbetsmarknadsinriktade yrkesutbildningarna, som jag tycker är väldigt viktiga. Men när man tittar i budgeten kan man, liksom LO som räknat på detta, konstatera att 25 000 platser försvinner från yrkesvux, komvux och folkhögskola med mera som en effekt av den här budgeten.

Representanter för arbetsgivarna är också lite förbannade. I en artikel i Svenska Dagbladet den 11 december skriver företrädare för tåg, bygg och utbildningsbranschen följande: "När man skär ned kapar man därmed medvetet näringslivets möjligheter till ny kompetens och tillväxt." Rubriken är "'Kristersson sviker löfte om yrkeshögskolan'".

Det vi ser nu är färre platser, inte minst på yrkeshögskolan. Det stämmer inte riktigt med vad regeringen vill. Ett exempel är att man vill rusta människor inför en sådan kris som vi är på väg in i nu.

Jag skulle gärna vilja höra hur Liberalerna tänker hantera den utmaning vi har med missmatchning på svensk arbetsmarknad. Vi behöver rusta fler för att kunna ta de jobb som finns. Samtidigt har vi hög långtidsarbetslöshet. Hur ska det gå ihop nu när man drar ned på möjligheterna till vuxenutbildning?

Fru talman! Jag delar helt Camilla Mårtensens analys att vi är på väg in i en lågkonjunktur och att arbetslösheten kommer att öka. Allt tyder på det. Därför blir jag lite orolig när Liberalerna med stöd av SD nu drar ned den aktiva arbetsmarknadspolitiken helt och hållet.

I budgeten kan vi läsa att man smalnar av den arbetsmarknadspolitiska verktygslådan och försämrar möjligheterna att anpassa insatser efter den arbetssökandes behov.

Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag minskas nästa år med 219 miljoner kronor. Det påverkar både löner och inte minst lokaler. Det innebär i praktiken att man sänker ambitionsnivån för myndigheten. För att kunna utföra sitt arbete kommer den att tvingas göra omprioriteringar i sin verksamhet.

Inte nog med det - vi ser också neddragningar av förvaltningsanslaget för 2024 trots att vi, som ledamoten var inne på, är på väg in i en lågkonjunktur och att arbetslösheten kommer att öka.

Jag menar att Arbetsförmedlingen behöver finansiell stabilitet och lugn och ro för att fokusera på sitt uppdrag. Den behöver framförhållning men också en långsiktig plan för att klara av långtidsarbetslösheten men också stärka sin lokala närvaro.

Med anledning av detta vill jag fråga ledamoten om Liberalerna anser att Arbetsförmedlingen står väl rustad när vi nu är på väg in i lågkonjunktur och kommer att få ökad arbetslöshet.

Fru talman! Det är väldigt tydligt att Sverigedemokraterna inte litar på statens arbetsmarknadspolitiska expertmyndighet. Man litar inte heller på forskning som tydligt visar att subventionerade anställningar är effektiva insatser för att arbetssökande ska komma i arbete, särskilt personer som står långt från arbetsmarknaden.

Extratjänster, som ledamoten var inne på, och introduktionsjobb är exempel på sådana anställningar. Därför är det olyckligt att Sverigedemokraterna och regeringen har valt att ta bort stödet till extratjänster.

Till diskussionen kan jag också koppla att Sverigedemokraterna vill avveckla arbetsmarknadspolitiska program. Man vill avveckla subventionerade anställningar som nystartsjobb, etableringsjobb med mera. Med andra ord kan vi väl konstatera att Sverigedemokraterna varken vill satsa på förmedlingsinsatser, subventionerade anställningar eller utbildningsinsatser för arbetslösa.

Nu är vi på väg in i en lågkonjunktur. Arbetslösheten kommer att öka liksom långtidsarbetslösheten. Ledamoten var inne på att vi har en hög inflation och att vi kommer att få en ökad arbetslöshet. Därför vill jag gärna passa på att fråga Sverigedemokraterna om regeringens budget. Där finns inte mycket beredskap inför detta. Frågan till Magnus Persson är hur Sverigedemokraterna ska få fler människor att bli anställbara eller rustas för att få ett jobb, nu när ni egentligen vill ta bort allt som gör det möjligt för människor att rustas och bli anställbara.

Fru talman! När jag lyssnade på Magnus Persson kände jag att jag behövde få lite klarhet i vad han menade när han pekade på att många inte har fått en rimlig chans. Han pekade också på ineffektiva åtgärder och tog upp verkningsfulla åtgärder. Vad det var förstod jag inte riktigt.

I Arbetsförmedlingens eget budgetunderlag för perioden 2022-2024 konstateras att subventionerade anställningar är "en av de insatser som kan vara effektiv för att hjälpa personer som står långt ifrån arbetsmarknaden till jobb. Det gäller inte minst utrikesfödda kvinnor där extratjänster varit framgångsrikt för att dessa ska komma ut på arbetsmarknaden".

Min enkla fråga till arbetsmarknadsutskottets ordförande Magnus Persson är: Litar Magnus Persson och Sverigedemokraterna på statens arbetsmarknadspolitiska expertmyndighet, inte minst utifrån diskussionen som ledamoten har varit inne på när det gäller ineffektiva åtgärder?

Fru talman! Jag väntar med spänning på svaret på frågan.

Det är klart att man kan ha en diskussion och en debatt om extratjänster väldigt länge. De var destinerade till en målgrupp som befinner sig långt från arbetsmarknaden, och de gav dessa personer möjlighet och förutsättningar att flytta fram sina positioner. Detta innebar också att fler rekryterades till välfärden så att den fick fler anställda. Men den diskussionen kan vi ta en annan gång.

Jag håller med om att det är bra att Arbetsförmedlingen har fått uppdraget att jobba med långtidsarbetslöshet. Jag tycker att det är viktigt att Arbetsförmedlingen har fått uppdraget att fortsätta att prioritera och jobba med dem som befinner sig långt från arbetsmarknaden.

Vad gäller kompetensförsörjning har Arbetsförmedlingen även där fått ett uppdrag att vara en viktig nyckelaktör i diskussionen, inte minst med fokus på norra Sverige.

Jag kan konstatera att statsrådet ägnade mycket tid av sitt svar på fyra minuter åt att prata om den förra regeringen och inte så mycket åt svar på frågorna. Det gäller bland annat SKR-rapporten och den kritik som finns från kommunerna när det gäller på vilket sätt man ska försöka stärka relationen och det strategiska samarbetet.

Jag kan också konstatera när jag läser till exempel budgetförslagen från Liberalerna och regeringen att de hyllar den förra regeringens politik. Där finns väldigt mycket som de lyfter fram och som de anser är väldigt positivt. Bland annat pratas det om sysselsättningsutvecklingen som ett exempel på sådant som har varit väldigt bra. Det pratas om utrikesfödda kvinnor och att Sverige är bra när det gäller dessa i jämförelse med snittet i Europa. Detsamma gäller ungdomsarbetslösheten, som regeringen tycker ser väldigt bra ut eftersom den endast är hälften så hög.

Det leder fram till en fråga man kan ställa till Johan Pehrson. Före valet sa han att Sverige är på fel väg, men i budgetunderlaget hör vi något annat.