Karin Rågsjö

Fru talman! När det gäller Tidöavtalet, som vi ibland benämner som slottsavtalet, är det de rasistiska undertonerna som gör att man inte gillar hela dokumentet.

När det gäller skolan och vad vi ska göra med den säger Sveriges Lärare att det med de statsbidrag som har gått ut blir svårare att upprätthålla till och med den nivå som fanns under de föregående åren. Vi står inför en kris i skolan, i förskolan och i vården. Det kommer att bli kris även inom barn- och barnpsykiatrin.

När det gäller resurser säger en del här att pengar är inte så viktigt, men pengar är viktigt om man ska anställa personal. Pengar är viktigt om man ska anställa en assistent till en kille eller tjej som behöver en assistent i skolan. Om man inte kan göra det blir det en väldig belastning på de lärare som jobbar där. Det handlar också om folkhälsa.

Skolan är det viktigaste instrumentet vi har i Sverige för att se till att barn och unga är rustade för livet och att de kan gå ut med betyg från grundskolan och gymnasiet. De barn som inte gör det kan man följa, och då ser man att det går dåligt för dem. Därför behövs extra satsningar som är långsiktiga. Det går inte med 5 miljarder hit eller 4 miljarder dit, utan det måste vara en bastant matta av medel, pengar och resurser som ligger länge för att barn och unga ska kunna ha den nivå i skolan som de behöver, där lärarna kan vara lärare och pedagoger och inte bara assistenter, kuratorer och allt på en gång. Detta klarar man inte som lärare.

Skolan är det viktigaste, och där har Tidöavtalet inte levererat.

Fru talman! Jag begärde inte replik på dig, Jakob Olofsgård, för jag ville vara snäll.

Jag tycker att hela Tidöavtalet är sorglig läsning, men vi är positiva till fritidskortet. Det var några från oppositionen som inte var det, men vi är det. Vi tycker att det kan vara en smart idé.

Jag lever i Stockholm, som ni hör, och man kan undra var klubbarna finns. Var finns Scouterna, simklubbarna och de bra fotbollsklubbarna? De finns väldigt sällan i eftersatta områden, utan de finns i mer välbeställda områden. Detta tycker jag är sorgligt. Det måste handla om att försöka styra över verksamheter på det sättet eller ge dem likvärdiga förutsättningar.

Att vara med och spela fotboll kostar, som sagt. Det är fotbollsskor och så vidare, och det kan bli dyrt. För familjer som verkligen lever på marginalen behövs stöttning för att barn ska komma ut i ett sammanhang. Jag tror väldigt mycket på fritidsaktivitet för barn - att vara med i ett sammanhang på olika sätt eller att vara med och spela teater. Det behöver inte handla om sport, utan det kan vara att lära sig att spela ett instrument eller sjunga tillsammans - whatever, bara det är ett sjyst sammanhang.

Vi har varit väldigt dåliga på att erbjuda barn i eftersatta områden detta, och man kan undra varför. Man kan undra varför Scouterna inte har mer verksamhet i Rinkeby, Tensta eller Botkyrka. Nu pratar jag om Stockholm - det blev väldigt stockholmskt.

Det behövs stora satsningar, men det behövs också satsningar ekonomiskt på de föräldrar som lever med barnen. Om du är en mamma eller pappa och har fyra jobb för att få världen och livet att snurra runt har du väldigt lite tid för att se till att dina barn går på aktiviteterna. Det är en klassfråga.

Fru talman! Folkhälsa är stort. Den stora bärande frågan för mig inom området folkhälsa, som jag har jobbat med en stor del av mitt liv, är de stora skillnader som vi kan vi kan se i hälsa och livslängd och som beror på klass. Då kanske det inte räcker med enstaka kampanjer om tobak eller fetma, även om det kan vara bra. Man måste göra fler saker samtidigt.

Fru talman! Vi kan nu se att kvinnor med låg socioekonomisk status, exempelvis med kort utbildning, har haft en negativ utveckling. I gruppen har medellivslängden till och med sjunkit. Det är väldigt allvarligt. Det borde sända en enorm signal till ett samhälle. Samtidigt kan man också se att deras ekonomiska standard har sjunkit. Det har påverkat hälsan för dem och deras barn, och det kommer att göra det på lång sikt.

Mer än vart femte barn till personer med kort utbildning lever i en situation där inkomsterna under flera år inte har räckt till de nödvändigaste utgifterna. I samma grupp är det ungefär 40 procent som har gått i gymnasiet. Då förstår ni - det här är folkhälsa. Vad ska vi göra åt det? Det kan man fundera på. Det krävs många insatser samtidigt, men det krävs definitivt inte nedskärningar för den här gruppen, som vi kommer att se nu de kommande fyra åren om inte något mirakulöst inträffar.

Fru talman! Det är väldigt oroande att hälsan försämras för den här gruppen kvinnor och deras i runda slängar 65 000 barn som lever i ekonomisk utsatthet. Detta är en fråga som borde väcka enormt engagemang och som borde har gjort det länge. Det här handlar inte om en utveckling som har varit under sex månader, utan det är en utveckling som har varit under en väldigt lång period.

SNS har gjort en forskningsrapport som heter Hellre rik och frisk - om familjebakgrund och barns hälsa. Där går forskarna igenom väldigt många utredningar och så vidare. I rapporten står det att barn till de föräldrar som har högst inkomst och utbildning har upp till 40-45 procents lägre sannolikhet att hamna på sjukhus och bli sjuka.

Det behövs alltså verkligen ett förebyggande arbete. Jag tror att det behövs en annan lagstiftning. Folkhälsoarbete är ju ingenting som vi behöver jobba med i regionerna eller i kommunerna, det vet ni, utan det borde finnas en nationell folkhälsolag, liknande de som finns i Norge, Finland och Danmark. Vi borde ha en folkhälsolag som man kan implementera, där folkhälsa blir någonting på riktigt, där regionerna jobbar med detta och där det händer något. Det vill vi se.

Sedan över till vaccinationerna, fru talman. Vi har ju ett väldigt stabilt barnvaccinationsprogram. När det gäller just barnvaccinationerna ligger vi väldigt högt. Det är bra. Det har funnits tendenser till att man inte vill vaccinera, men de har eliminerats, tycker jag.

Men sedan har vi vaccinationer för äldre, som jag har pratat om tidigare här i replikskiftet: pneumokocker för personer som är 65 plus, bältros, som är en extremt dyr åtgärd - 2 000 kronor per vaccinationstillfälle, vilket gör 4 000 - och TBE, som också är en oerhört viktig vaccination.

Pneumokocker är intressant att titta på. Enligt Folkhälsomyndigheten är pneumokocker den vanligaste orsaken till lunginflammationer för de yngsta och de äldsta individerna i samhället. För barn har pneumokockvaccin ingått i det allmänna vaccinationsprogrammet för barn sedan 2009. Från 2022 ingår vaccination mot pneumokocker för äldre också i programmet, men då ska man vara 75 år eller äldre. Folkhälsomyndigheten rekommenderar vaccination mot pneumokocker till personer som är 65 år och äldre. Så det är en diff där på tio år. Trots det erbjuds inte gruppen vaccinet i det särskilda vaccinationsprogrammet.

Det är intressant att jämföra länder. Danmark brukar ibland hyllas här av olika skäl av olika partier. Där vaccinerar man personer över 65 år. Där har man en vaccinationstäckningsgrad på 73 procent, medan vi har 36 procent för samma grupp. Det tycker jag att man kan fundera på.

Vi måste göra något åt detta, och därför vill vi att regeringen ger lämplig myndighet i uppdrag att ta fram ett vaccinationsprogram för äldre. Därför vill jag yrka bifall till reservation nummer 12.

Sedan tänkte jag prata lite om hiv och aids, som på 80-talet var något man dog av. Om man fick hiv var man på något sätt predestinerad att avlida av aids. I dag kan vi tack vare forskning se att rätt behandlad hiv inte längre är en överförbar sjukdom. Det finns effektiva läkemedel för att undvika hivinfektion, och ett av de mer effektiva är så kallade Prep-läkemedel, som kan användas om man är en person i riskzon.

Man har tittat på detta i USA och England och sett att det har funkat alldeles utmärkt, men i Sverige är det lite svårare. Det är bara ett antal kliniker i Sverige som skriver ut Prep, fast läkare har förmåga och möjlighet att göra det. Biverkningarna är minimala, så detta är något som vore toppen att skriva ut till riskgrupper. Man kan fundera på varför det inte sker, om det är för att det är mer moralkonservativa läkare som sitter vid bordet eller något annat. Det är enorma väntetider för att få Prep-behandling runt om i Sverige. Detta har vi försökt jobba med i några år, och nu är det fler partier som gör det, vilket är bra.

Sedan handlar det om att barns och ungas psykiska mående har försämrats, som vi alla vet. Vi har också, precis som jag nämnde tidigare, väldigt få ingångar för barn och unga inom hela psykiatrin. Alla barn kan inte hamna på barn- och ungdomspsykiatrin. Det är inte möjligt, utan vi måste ha bättre ingångar när det gäller barn- och ungdomshälsan. Exempelvis kan man rusta ungdomsmottagningarna, ha bra skolhälsovård och så vidare. Detta ska vi diskutera senare under våren.

Jag tycker att psykisk hälsa är en oerhört viktig fråga, både hos vuxna och hos barn och unga. Det finns mycket mer vi kan göra för att få flera trygga vägar in i vården. Det är en förutsättning för att fånga in dessa barn tidigt.

Fru talman! Då hade ni kunnat hänga på oss, säger jag till ledamoten. Det fanns ju några partier som ville genomföra det här.

En annan fråga då. Ledamoten Blomkvist lyfter också fram den psykiska ohälsan hos barn och unga. Den är hög, men problemet är också att det saknas väldigt många ingångar för barn som har psykiska problem av olika slag. Man kan ha ett brett spektrum, och alla barn kan ju inte hamna hos barn- och ungdomspsykiatrin. Mycket ser det ut så för att det finns för få andra ingångar.

Men det krävs pengar och budget för att kunna göra exempelvis skolhälsovården mer robust och ha ungdomsmottagningar som kan ta emot unga personer som mår dåligt men inte till den grad att de behöver uppsöka barn- och ungdomspsykiatrin.

Jag är lite orolig av olika anledningar, fru talman. En är att statsbidragen från Sverigedemokraterna och regeringen är så pass låga, vilket alla nu har börjat prata om. Det kommer inte att ge bättre förutsättningar för den här gruppen, det vill säga barn och unga som behöver olika typer av hjälp för att må bättre psykiskt.

Det viktiga är också att de barn som mår väldigt dåligt och behöver akut hjälp får det snabbt. Så ser det inte ut i dag - köerna är enormt långa, och man saknar ingångar för barn generellt så att de kan få hjälp med det de behöver när de inte behöver just barn- och ungdomspsykiatrin.

På vilket sätt ska vi kunna få ned antalet barn som står i kön till bup, barn- och ungdomspsykiatrin?

Fru talman! Jag har en fråga till ledamoten Blomkvist som gäller vaccinationsprogram för äldre. Det finns ju ett bra vaccinationsprogram för barn. Vi behöver ett för äldre också, anser vi.

I dag kan man få pneumokockvaccin om man råkar vara över 75 år. Det är faktiskt Vänsterpartiets förtjänst; det måste jag säga. Jag vill stå här och skryta lite. Man kan också själv ta vaccin mot bältros - det kostar 2 000 kronor per vaccinationstillfälle - och mot TBE och så vidare. Men det saknas i dag ett sammanhållet vaccinationsprogram för äldre. Det är flera partier som har promotat det här. Jag tänkte höra med ledamoten om det.

Vaccinationsgraden när det gäller pneumokocker ligger ganska lågt i Sverige. Den är 36 procent för personer över 65 år i Sverige. I Danmark har man kommit upp till 73 procent. Man har satsat på att försöka vaccinera äldre, för man vet att det är många äldre som blir väldigt sjuka av pneumokockbakterien.

Det fanns sådana förslag här som vi har gått igenom när det gäller just vaccinationer. Jag undrar vad ledamoten tror att Sverigedemokraterna, som har stort inflytande på regeringen, kan göra för att få igång ett vaccinationsprogram för äldre. Det behövs.

Fru talman! Den stora frågan handlade om klasskillnaderna och hälsan, men detta kanske vi borde ha ett seminarium om, för det kräver mer tid. Men det är en viktig aspekt.

Sedan är det detta med pengar och folkhälsa. Man kan alltid säga att det kanske inte behövs mer pengar. Men i dag kan man inte gärna säga det till Lärarförbundet, SKR, Vårdförbundet och så vidare, för vi står inför en ganska stor kris. Jag är ganska orolig.

Folkhälsa har att göra med hur människor mår. Om vi har en skola där exempelvis Lärarförbundet går ut och säger att de inte kommer att klara detta - det handlar inte om några enskilda kommuner utan om hela Sverige - kommer det förstås att påverka folkhälsan för de barn som går i skolan.

Man kan trixa och fixa och göra olika saker. Men att slå ihop klasser, ta bort lärarassistenter och så vidare kommer att påverka de barn som berörs, och det är ofta barn som växer upp i områden som är eftersatta på olika sätt. Där skulle skolan behöva mycket mer.

Pengar spelar alltid en stor roll i sammanhanget. Man ska inte slösa med pengar, men man ska kunna anställa behöriga lärare. Man ska kunna anställa assistenter till de barn som behöver det. Om det visar sig att man inte kan göra det kommer det att påverka folkhälsan negativt. Det kommer att göra det under en ganska lång period.

Skolan har en bärande roll när det gäller just folkhälsan. Det vet vi alla. Går man ut skolan i dag med betyg från gymnasiet klarar man sig ganska bra.

Sedan är det den stora frågan om klasskillnaden i hälsa, som ökar år från år. Jag tror tyvärr att med den budget ni har lagt fram tillsammans med det parti som ni är helt beroende av, Sverigedemokraterna, kommer detta tyvärr inte att fungera för de familjer vi pratar om. Folkhälsan kommer att ta stryk av den budget och den politik som ni för.

Fru talman! Ledamoten Ragnarsson räknade upp ett antal frågor som ingår i folkhälsa. En fråga som han inte berörde är klasstillhörighet. Där har det hänt något väldigt oroväckande.

Kvinnor med låg socioekonomisk status, om man får uttrycka sig så - alltså kort utbildning och så vidare - har liksom tappat i livslängd. Det är ganska allvarligt. Det är något som man måste ta tag i på olika sätt. Det berör också deras barn i hög utsträckning.

Tittar man på barnen till personer med kort utbildning kan man se att vart femte barn lever i en situation där inkomsterna under flera år inte har täckt de nödvändigaste utgifterna. Det har förstås stor bäring på hur de mår. I samma grupp har endast 40 procent gymnasieexamen - vi talar alltså om barnen till de fattiga kvinnorna. Det kommer förstås att påverka deras liv.

Jag undrar vilka tankar som finns i Tidöavtalet när det gäller dessa frågor. Detta är ju något som är oerhört viktigt. Nu är vi på väg in i en lågkonjunktur, och vi ser tyvärr att denna grupp kommer att drabbas väldigt hårt av högre priser, högre hyror och så vidare.

Då gäller det att ha en bra skola. Då måste man också ha statsbidrag för att kunna leverera en bra skola. Har man inte tillräckligt med statsbidrag till skolorna kommer de barn som har de sämsta förutsättningarna tyvärr återigen att hamna i en tråkig sits. Det kommer att påverka folkhälsan.

Har ledamoten Ragnarsson några tankar om detta utifrån den budget som SD och regeringen har lagt och den vårbudget som vi kommer att få se på måndag?

Herr talman! Det vore ju underligt om man inte gjorde väldigt mycket eftersom vi har levat i två år med pandemi. Om man inte lyfter fingrarna då är det mycket märkligt, så jag förväntar mig verkligen att man följer upp detta på olika sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa frågor om hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap

Jag tror att det är oerhört viktigt att följa upp vad som händer i regionerna med tanke på den usla ekonomi många regioner kommer att ha just beroende på statsbidragen.

Detta med marknaden är jättebra. Det var exempelvis tack vare läkemedelsbolagen som vi fick tillgång till vaccin. Det var ju fantastiskt! Snabbt gick det också. Det kostade i och för sig lite pengar.

Men att släppa loss marknaden helt har kanske inte heller varit tipptopp. Det kan man se inom apoteksvärlden. Det är exempelvis inte tipptopp att man inte kan lagerhålla medicin. Det är inte tipptopp att det är 50 meter mellan apoteken för dem som bor i innerstan. Det kan inte vara tipptopp att man i glesbefolkade regioner inte kan få tag på sin medicin. Det blir intressant att följa detta. Jag tycker att det är oerhört viktigt att man har tillgång till medicin på det sätt som man ska ha i en välfärdsstat.

Sedan vill jag kommentera detta med ett dynamiskt näringsliv och en dynamisk marknad inom hälso- och sjukvården. Det kan bli så dynamiskt att det också blir väldigt ojämlikt. Det har man sett exempelvis i Stockholm.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa frågor om hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap

Fru talman! Det var ju väldiga problem under inledningen av pandemin med att regionerna inte hade några lager alls. De flesta hade lager för tre dagar. Hur kommer ni att tillse att regionerna har lager? Hur ska ni följa upp det? Det är ganska viktigt att göra det, tror jag, den här gången.

Sedan undrar jag lite mot bakgrund av den ekonomi som är i regionerna. Jag har träffat en del regionpolitiker, personal och så vidare i olika regioner. Det är ju inte riktigt klackarna i taket, även om man kan tro det utifrån ledamotens beskrivning av situationen: Alla blommor blommar och det är fantastiskt! Men inom hälso- och sjukvården är man väldigt orolig för att statsbidragen inte kommer att räcka till. Man kommer att ha en väldig kris. Hur ska man i den typ av kris som många regioner nu går in i - det gäller personal och kanske inköp och leveranser också - kunna leva upp till målet att ha en krisberedskap inom hälso- och sjukvården som kan härbärgera stora kriser?

Om regionerna behöver skära ned finns en risk för att man inte kan leva upp till det man ska göra när det gäller hälso- och sjukvård. Hur ser ledamoten på detta?

Fru talman! Under lång tid har Sveriges beredskap inför pandemier, kriser och krig försvagats betydligt. Det handlar om kommersialisering av hälsovård och läkemedel som har gjort att tillgången till detta extremt sårbar. Just in time har varit ledorden för detta.

På senhösten 2019 lade jag fram ett förslag till utskottsinitiativ om just beredskap. Den 1 oktober var det nämligen så att fem regioner bytte leverantör av sjukhusmaterial. Det gällde engångsartiklar, sprutspetsar, dialysmaterial och så vidare. De hade gjort en katastrofalt dålig upphandling. Berörda regioner var Dalarna, Sörmland, Uppsala, Västmanland och Örebro. Den nya leverantören, Apotekstjänst AB, fullföljde inte sitt uppdrag.

Sjukhusen gick upp i stabsläge, och det var ganska katastrofalt. Det fanns alltså inte längre något sjukvårdsmaterial - det kom inget! Det drabbade patienter, och 489 operationer ställdes in på de här sjukhusen. Stabsläge rådde alltså under en period.

Då föreslog Vänsterpartiet att man skulle ta fram en nationell beredskapsplan för viktiga medicinska produkter och att produkterna skulle finnas tillgängliga både nationellt och i regionerna. Vi föreslog också att förutsättningar för ett statligt ägt bolag med inriktning på medicinska produkter skulle tas fram.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa frågor om hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap

Ingen hade kristallkula, men man kan fråga sig om det blev något gehör från de övriga partierna? Nej, det blev det förstås inte. Och tre månader senare var pandemin här.

Personalen i äldreomsorgen vittnar om att pandemins första tid präglades av stor ovisshet och oro. Rädslan för att bli smittad och att smitta andra var väldigt stor, och samtidigt saknades godkänd skyddsutrustning, exempelvis visir.

För att säkra tillgången till nödvändig hälso- och sjukvårdsutrustning måste det finnas en helt annan beredskap. När krisen väl slår till hinner man inte göra de fantastiska upphandlingarna av god kvalitet. Det finns inte en chans, särskilt inte när hela världen gör samma typ av upphandlingar.

Vänsterpartiet har i tidigare motioner föreslagit ett nationellt ansvar för lager av skyddsutrustning och en inhemsk produktion av sådan. Vi såg ju att det hände saker under de här två åren som jag absolut aldrig hade tänkt skulle kunna hända. Vi klarade oss ändå ur det hela väldigt bra, tycker jag, med tanke på hur det började.

Fru talman! Regeringen bedömer nu att arbetet med att stärka hälso och sjukvårdens försörjningsberedskap måste bedrivas med ett långsiktigt perspektiv. Samtidigt presenterar utredningen, SOU 2021:19, en mer detaljerad färdplan för hur man ska göra med sjukvårdens försörjningsberedskap. Man utvecklar lite mer hur man har tänkt sig detta.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, lyfter i sitt remissvar fram att reformerna som utredningen pekar ut successivt bör genomföras så snart som möjligt. MSB har stor erfarenhet med tanke på vad som utvecklade sig under de två åren av pandemi. Man lyfter från MSB att behoven är stora inom området och att beredskapsutvecklingen behöver hålla ett mycket högre tempo utifrån de hot och risker man ser i omvärlden.

Fru talman! Vänsterpartiet delar MSB:s åsikt och anser inte att beskrivningen att arbetet ska bedrivas med ett långsiktigt perspektiv och göras i flera steg är tillräcklig. Långsiktighet är väldigt viktigt, men man måste nu snabbt stärka hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap. Det känns väldigt urgent, om jag får uttrycka mig så.

Låt mig sedan återgå till personalen. Vänsterpartiet vill reformera personalpolitiken så att fler människor vill börja jobba inom hälso- och sjukvården och omsorgen samtidigt som de som redan jobbar där ska vilja och orka stanna kvar. Ett av väldigt många steg är att säkerställa tillgången till sjukvårdsprodukter och övrig utrustning för personalen. De ska inte känna att det finns inga visir, det finns inte det och det finns inte det. Så ska det helt enkelt inte vara i en välfärdsstat. Det måste finnas en helt annan försörjningsberedskap än vad det gör i dag.

I ytterligare ett remissvar har Arbetsmiljöverket tagit fram att det behövs en helt annan approach för att skydda sjukvårdspersonalens hälsa och säkerhet. Detta tycker vi vore väldigt relevant. Personalen måste ges de förutsättningar som krävs för att kunna ge en god vård, och det innefattar att det ska finnas sjukvårdsprodukter och utrustning på plats som säkerställer att de kan ta hand om patienterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa frågor om hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap

Vi skulle vilja att detta med personalen även infördes i hälso- och sjukvårdslagen. Vi tycker att det är viktigt.

Bristen på skyddsutrustning under coronapandemin ledde till stora arbetsmiljöproblem och svårigheter för personalen att utföra en god vård. Att bortse från vårdpersonalens arbetsmiljö i hälso- och sjukvårdslagen riskerar att också försämra den på olika sätt, vilket leder till en odräglig situation för personalen och ger sämre vård för patienterna.

Vi vill aldrig mer - jag har sagt detta tidigare - se personal med tillfälliga saker över ansiktet för att skydda patienterna. Exempelvis hade en överläkare på Södersjukhuset ett cyklop under en period eftersom det inte fanns några visir att tillgå. Det fanns ingen skyddsutrustning i Stockholmsregionen. Den var slut, och då fick man ta det som fanns.

Vi anser att regeringen bör återkomma med förslag i hälso- och sjukvårdslagen som uttryckligen anger att sjukvårdsprodukter och övrig utrustning även ska finnas för att skydda sjukvårdspersonalens hälsa och säkerhet. Därför yrkar jag bifall till reservation 2.

Fru talman! Visst ska vi ha långsiktiga planer. Det vore väldigt bra om vi också hade en snabb plan för att upprätta ett nationellt lager. Det tror jag kan vara viktigt.

Jag skulle föredra att regionerna rent lagstiftningsmässigt var skyldiga att bygga upp lager. Det var en katastrofsituation vi hade. Det är inte varje dag man ser överläkaren på Södersjukhuset med ett cyklop i stället för ett visir. Det hoppas jag att vi aldrig behöver se igen.

Fru talman! Jag skulle föredra att regeringen och dess stödparti Sverigedemokraterna kanske hade tittat mer på de lite mer snabba puckarna. Det är viktigt att få igång arbetet ganska snabbt.

Vi vet inte vad vi står inför efter pandemin. Dagen efter att Coronakommissionen hade presenterat sin rapport tryckte man på krigsapparaten i Ryssland.

Då är det bra att vara förberedd. Man vet aldrig vad som händer. Vi ska ha lagren fyllda den dag vi behöver dem.

Fru talman! Sverige var inte någon isolerad ö, ledamoten. Det var brist i hela världen på både läkemedel och skyddsutrustning. Det är kanske bra att komma ihåg det. Annas kan man hamna i helt fel ringhörna.

Fru talman! Jag har en fråga till ledamoten. Det handlar om hur man ser på hur man ska bygga upp detta igen. Det är absolut nödvändigt. Jag vill också upplysa om, fru talman, att det inte var den förra regeringen som sålde ut Apoteket AB, utan det var alliansregeringen. Det kan också vara bra att komma ihåg. Därmed försvann också det nationellt lagret för skyddsutrustning, läkemedel och whatever. Det var kanske inte så toppenbra, sett så här i efterhand.

När man tittar på vad olika remissinstanser har sagt om propositionen ser man att många efterlyser en mer detaljerad färdplan framåt. Det handlar inte om att man ska avvakta eller ha en långsiktig plan.

Fru talman! Jag tror att det behövs att man har både en långsiktig plan och en mer snabb plan. Tyvärr kan pandemin komma om ett år igen. Då är det väldigt bra att vi har skyddsutrustningarna i regionerna, ett nationellt lager och så vidare.

Hade inte det varit bra att titta lite på exempelvis Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps remissvar, som jag tycker är väldigt bra? Det gäller även Arbetsmiljöverkets svar om skyddsutrustning. Jag återkommer senare till det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa frågor om hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap

Fru talman! Tycker ledamoten att det är till fyllest att ha den långsiktiga planeringen? Det kan ske väldigt långt bort. Vi behöver snabba på lite och trycka på gaspedalen. Det kan ni göra nu när ni har chansen, eftersom ni är förutsättningen för regeringsbildningen.

Herr talman! Jag anser ändå att man genom gårdsförsäljning kommer att öppna dörren för fler aktörer. Denna fråga drivs inte enbart av dem som bor på landsbygden och som vill ha vin, öl eller whatsoever på sina gårdar, utan det finns helt uppenbart andra aktörer som står och tittar på vad som kommer att hända och som hoppas att monopolet ska falla så att de kan casha in lite mer. Det är alltså alkoholindustrin. Det är jag helt övertygad om.

Om man öppnar dörren för andra aktörer på det sättet och sätter igång processen och inte har säkrat möjligheten att ha kvar monopolet på ett bra sätt ligger vi ganska risigt till.

De som jag känner, herr talman, som kommer hit från andra länder blir helt fascinerade av det fantastiska Systembolaget med alla dess sorter av vin, öl och annat. Det är mer än vad man ser i affären i Bryssel, Paris, London eller var man nu hamnar någonstans.

Jag tycker att vi ska vara väldigt försiktiga med vårt alkoholmonopol. Vi ska absolut inte släppa in marknaden i alkoholpolitiken, eller snarare inte låta alkoholpolitiken tas över av marknaden. Jag ser en stor risk med att denna fråga rasar vidare och hur det kommer att sluta. Jag hoppas verkligen att det finns ett visst motstånd i Regeringskansliet mot detta. Det kanske det gör - vem vet?

Herr talman! Jag kommer att vara ganska kortfattad i min replik. Jag är förundrad över Centerpartiets absoluta fixering vid gårdsförsäljning i en hel debatt där många andra har pratat om narkotika, tobak och så vidare. Det är intressant, måste jag säga.

Jag tycker inte att det är oproblematiskt med gårdsförsäljning. Jag tycker alltså inte att alkohol är vilken vara som helst, och jag tycker att det är märkligt att man inte tar det mer i beaktande. För mig blir det märkligt att det finns en sådan vurm för gårdsförsäljning. Det låter nästan som om vi snart har planen här framför riksdagshuset fylld med arga människor som vill ha gårdsförsäljning. Jag måste säga att jag har sett väldigt lite av detta bland människor, även ute i landet.

Det är klart att denna fråga på ett eller annat sätt kommer att rubba monopolet - det är jag tyvärr övertygad om. Alla tycker inte att det är en fantastisk idé. Frågan är också om gårdsförsäljning verkligen kommer att se till att landsbygden blomstrar. Jag trodde i min enfald att det var andra insatser som behövdes.

Jag tycker att det är märkligt att frågan om gårdsförsäljning har fått en sådan höjd som den har fått i dag. Det är den enda fråga som Centerpartiet har lyft upp här under två timmar. Det tycker jag är lite konstigt, för det finns många andra viktiga frågor.

Det handlar om folkhälsan också. Ju mer alkohol det finns i ett samhälle, desto mer kommer folk att dricka, och när totalkonsumtionen går upp riskerar vi mer skador. Det är inget snack om den saken. Jag undrar, herr talman, varför Centerpartiet inte har tagit detta i beaktande lite mer. Det finns 800 motioner, om jag inte har misstolkat något.

Herr talman! Ibland när vi pratar om gårdsförsäljning undrar jag om inte den här debatten handlar mer om näringslivspolitik, men jag släpper den frågan för tillfället.

Jag har jobbat med frågor som rör alkohol och narkotika under en väldigt lång period i mitt yrkesliv, herr talman, och jag är lite oroad över vissa saker som jag har kunnat se under denna period. Det handlar om narkotikafrågorna.

Jag tycker att vi ett tag fjärmade oss från war on drugs, som man har jobbat väldigt mycket med i andra länder och som man också har lagt av med i andra länder. Det har misslyckats överallt i världen. Men regeringen vill skärpa narkotikalagstiftningen genom att all narkotikaförsäljning ska ge minst sex månaders fängelse i stället för den nuvarande minimipåföljden 14 dagars fängelse. Det kan kännas irrelevant att prata om juridiska spörsmål, men detta glider rakt in i frågan om narkotika.

Förändringarna, som förbereddes redan av den förra regeringen, beskrivs som ett sätt att minska gängbrottsligheten. Vi har ju en väldigt restriktiv narkotikapolitik. Det går att tycka att den borde ha spillt över på gängkriminaliteten, men det kan man inte se. Det finns heller inget som tyder på att kriminaliseringen av eget bruk gör att polisen blir bättre på att ingripa mot grova narkotikabrott.

Innebörden av detta är att den kraftiga ökning av gängvåld som skett under de senaste tio åren har skett trots att polisen har riktat alltmer uppmärksamhet mot gatunivån och narkotikabrukarna. Ju fler poliser som ägnar sig åt att lagföra personer för narkotikabruk, desto mindre resurser kommer polisen att ha för att ingripa mot och förebygga verkligt allvarlig och potentiellt systemhotande brottslighet. Dit hör exempelvis gängskjutningarna.

Herr talman! Under 2021 skedde det totalt 450 narkotikarelaterade dödsfall, vilket är en nedgång, och det får vi vara tacksamma för. Men det är fortfarande en hög siffra i relation till övriga Europa.

Det är framför allt sprututbyte och harm reduction som räddar liv. Då kan man fundera på varför det tog så lång tid, från 2006 till 2011, att få till sprututbyte i exempelvis Stockholm. Jag var en av dem som jobbade med denna fråga. Samma sak gällde harm reduction.

Alla år utan sprututbyte och harm reduction är förlorade år för dem som är beroende, och jag yrkar därför bifall till reservation 10.

Personer med beroende stigmatiseras och behandlas som brottslingar i stället för att få den vård de behöver. Den svenska narkotikapolitiken måste därför ändras, något vi alla är ganska överens om. Det finns stora behov av att utvärdera hur narkotikalagstiftningen, inklusive kriminaliseringen, fungerar i praktiken. Det saknas nämligen kunskap om vilka effekter lagstiftningen har fått.

Det här är en viktig fråga som alla partier i Sveriges Kommuner och Regioner har lyft fram och även Folkhälsomyndigheten och forskare. Men den nya SD-beroende regeringen har valt att inte titta på kriminaliseringen, vilket jag tycker är tråkigt. Det fanns ju en chans att klämma in det i utredningen eller göra en separat utredning om detta.

Det finns stora behov av att på alla sätt jobba för att minska dödligheten och misären och ge bra vård och behandling. Man behöver en gång för alla inse att beroende är en sjukdom som man inte kan straffa bort.

Herr talman! Alkohol är inte vilken vara som helst, och alkoholfrågan ska inte lämnas över till marknaden. Det är folkhälsoaspekter som ska styra alkoholpolitiken, inte alkohollobbyn. Men det finns en kraftig tendens i motioner från Centern, Moderaterna och SD att lyfta fram alkohol som vilken vara som helst. Jag kan läsa in ett motto i dessa motioner: Ropen skalla, mer alkohol åt alla! Det tycker jag är lite tragiskt.

Ungefär 400 000 barn växer upp i familjer med riskabel alkoholkonsumtion, och 100 000 barn har en situation där föräldrarna är i kontakt med beroendekliniker eller vårdas på sjukhus för beroende.

Det är dock bara 2 000-3 000 barn som får stöd på grund av föräldrarnas beroende. Många av dessa barn mår förstås väldigt dåligt. I dag är det frivilligt för kommunerna att ge råd och stöd till dessa barn. Därför vill vi att regeringen utreder om lagstiftning behövs för att barn och unga till föräldrar med beroende och psykisk ohälsa ska få breda stöd- och hjälpinsatser. Det borde inte vara "fri lek".

Vänsterpartiet står för en solidarisk alkoholpolitik. Det innebär att vi anser att tillgänglighet på alkohol ska vara begränsad. Vi ska ha höga skatter, ett starkt systembolag och strängare regler för privatinförsel. Lägre totalkonsumtion innebär också att den alkoholrelaterade ohälsan och dödligheten minskar.

Att tillåta gårdsförsäljning av alkoholdrycker vid sidan av Systembolaget, vilket varit ett tema under dagens debatt, skulle självklart innebära ett avsteg från den systematiska och sammanhållna alkoholpolitik vi länge har haft i Sverige. Alkohol riskerar då att bli en marknadsfråga.

Vi ser också att reklam för alkohol breder ut sig lite varstans, och det tycker vi är olyckligt.

Sverige riskerar att få en näringsvänlig alkoholpolitik med lättillgänglig och billig alkohol som skördar fler dödsoffer och gör folk sjukare och där barn till föräldrar med för hög konsumtion försöker göra sig så osynliga som möjligt.

Alkohol är inte vilken vara som helst. Låt oss alla ta det i beaktande.

Fru talman! Jag önskar att den nya regeringen, med SD som stödben, hade tagit ett lite bredare grepp runt narkotikafrågan och vågat utreda kriminalisering. Om det bara hade varit Vänsterpartiet och Centern som hade velat det hade jag förstått om man hade backat lite. Men det är faktiskt Folkhälsomyndigheten som har tittat på denna fråga och tycker att det är märkligt att man inte utreder detta. Sveriges Kommuner och Regioner har varit bergfasta i detta. Och en relativt enad forskarkår tycker också det.

Jag tycker att det är forskning som ska styra denna typ av politik inom ANDTS-området. Det ska inte vara något slags allmänt tyckande med lite lätt moralistiska övertoner.

Jag skulle önska att man kunde titta på forskningen och våga undersöka saker och ting och våga lyssna på relevanta forskare när man ska utforma någon typ av bättre narkotikapolitik än den vi har haft. Jag tycker att vi har en väldigt polariserad debatt om detta.

I går var jag på ett webbinarium. Det var en av de första gångerna som alla typer av åsikter kom upp på bordet. Det är väldigt sällsynt. Annars får man inbjudningar till olika möten där alla tycker likadant, vilket knappast utvecklar dessa frågeställningar. Men jag tycker att det är tråkigt att inte exempelvis Kristdemokraterna, som är ett parti som ändå har varit väldigt socialt engagerat, vågar lyfta på denna sten när det gäller just att utreda kriminalisering och se vad den har lett till. Jag tror att det hade varit viktigt. Det går också att tillsätta en utredning så att säga separat från den utredning som nu pågår.

Men detta är en viktig fråga. Kommer man inte fram några steg till tror jag att vi kommer att komma tillbaka till denna fråga. Det är många som tycker att detta är en viktig fråga, inte bara vi.

Fru talman! Centerpartiet pratar mycket om gårdsförsäljning. Jag kommer att prata mycket om narkotika. Vi har olika vägar i dag.

Det är inget parti i denna riksdag som driver frågan om en legalisering av narkotika. Det är helt uppenbart. Däremot vill vi titta på kriminaliseringen, som är någonting helt annat. Det har man också tittat på i ett antal länder.

Min första fråga är vilken forskning som ledamoten hänvisar till när han säger att den nuvarande narkotikapolitiken har fungerat jättebra och även kriminaliseringen. Jag vill påstå att det inte vimlar av denna typ av forskning.

Det visar sig i olika undersökningar - jag nämnde en tidigare - att kriminalisering är mest riktad mot gatunarkomaner, om jag får uttrycka mig så. Det gör att väldigt många polisinsatser sker just där.

När man tittar på minderåriga barn, som ofta är själva målet för denna typ av insatser, visar det sig att de också har helt andra problem som ingen verkar ha brytt sig om tidigare - psykisk ohälsa, bristande skolresultat och så vidare. Polisinsatserna verkar inte riktigt bidra till tidig upptäckt i någon större utsträckning, och 70 procent av dessa barn döms igen efter tre år.

Tycker inte ledamoten att det finns ett annat sätt att bedriva narkotikapolitik på? Den narkotikapolitik som vi har haft har inte varit direkt lyckosam. Det kan hela världen se. Det tyckte inte ens FN. Det tycker man inte. Vi har enormt många dödsfall. Nu är antalet nere på runt 400, vilket vi tycker är väldigt bra. Det har alltså gått ned. Det har varit uppe på 600, 700 och 800. Så den narkotikapolitik som vi har haft ett antal år har inte varit lyckosam.

Då undrar jag: Vad tänker ledamoten om det?

Fru talman! Jag tycker att alla i kammaren har anledning att vara självkritiska. Vänsterpartiet har drivit frågor om bland annat sprututbyte sedan början av 2000-talet, så vi känner oss ganska fair. Men den diskussionen kan vi ta en annan gång.

Gårdsförsäljning låter trevligt, och jag skulle inte ha något emot det om det inte äventyrade monopolet.

På tal om intressen kan jag undra vilka intressen man bevakar, Johan Hultberg. Är det de små producenterna på gårdarna, eller är det de stora alkoholproducenterna? Det pågår en otrolig lobbying för detta från alkoholindustrin; det är inget snack om det. De ser att annat kan hända där på gårdarna som inte handlar om vinet eller ölet från gården. Plötsligt kan det ju dyka upp annat där från en större producent. Därför är jag fortfarande skeptisk.

Narkotikan, narkotikavården etcetera är ett jätteproblem i Sverige. Socialstyrelsen gjorde i somras en studie som visar att 75 procent av de minderåriga barn som döms för eget bruk redan är kända av myndigheterna. Ofta handlar det om helt andra problem, som psykisk ohälsa, bristande skolresultat etcetera. Polisinsatserna verkar inte bidra till tidig upptäckt, och studien visade också att 70 procent av barnen döms igen inom tre år. Jakten på dem som står på gatan är alltså inte tillräckligt effektiv.

Jag tycker att man ska utreda allt man kan utreda. Visar utredningen att något är jättebra fast man som parti tycker precis tvärtom får man backa. Det är inte bara vi och Centerpartiet som vill utreda kriminaliseringen. Det vill också Socialstyrelsen, Folkhälsomyndigheten, SKR och hela gänget av forskare. Varför görs inte detta?