Herr talman! Ibland när vi pratar om gårdsförsäljning undrar jag om inte den här debatten handlar mer om näringslivspolitik, men jag släpper den frågan för tillfället.
Jag har jobbat med frågor som rör alkohol och narkotika under en väldigt lång period i mitt yrkesliv, herr talman, och jag är lite oroad över vissa saker som jag har kunnat se under denna period. Det handlar om narkotikafrågorna.
Jag tycker att vi ett tag fjärmade oss från war on drugs, som man har jobbat väldigt mycket med i andra länder och som man också har lagt av med i andra länder. Det har misslyckats överallt i världen. Men regeringen vill skärpa narkotikalagstiftningen genom att all narkotikaförsäljning ska ge minst sex månaders fängelse i stället för den nuvarande minimipåföljden 14 dagars fängelse. Det kan kännas irrelevant att prata om juridiska spörsmål, men detta glider rakt in i frågan om narkotika.
Förändringarna, som förbereddes redan av den förra regeringen, beskrivs som ett sätt att minska gängbrottsligheten. Vi har ju en väldigt restriktiv narkotikapolitik. Det går att tycka att den borde ha spillt över på gängkriminaliteten, men det kan man inte se. Det finns heller inget som tyder på att kriminaliseringen av eget bruk gör att polisen blir bättre på att ingripa mot grova narkotikabrott.
Innebörden av detta är att den kraftiga ökning av gängvåld som skett under de senaste tio åren har skett trots att polisen har riktat alltmer uppmärksamhet mot gatunivån och narkotikabrukarna. Ju fler poliser som ägnar sig åt att lagföra personer för narkotikabruk, desto mindre resurser kommer polisen att ha för att ingripa mot och förebygga verkligt allvarlig och potentiellt systemhotande brottslighet. Dit hör exempelvis gängskjutningarna.
Herr talman! Under 2021 skedde det totalt 450 narkotikarelaterade dödsfall, vilket är en nedgång, och det får vi vara tacksamma för. Men det är fortfarande en hög siffra i relation till övriga Europa.
Det är framför allt sprututbyte och harm reduction som räddar liv. Då kan man fundera på varför det tog så lång tid, från 2006 till 2011, att få till sprututbyte i exempelvis Stockholm. Jag var en av dem som jobbade med denna fråga. Samma sak gällde harm reduction.
Alla år utan sprututbyte och harm reduction är förlorade år för dem som är beroende, och jag yrkar därför bifall till reservation 10.
Personer med beroende stigmatiseras och behandlas som brottslingar i stället för att få den vård de behöver. Den svenska narkotikapolitiken måste därför ändras, något vi alla är ganska överens om. Det finns stora behov av att utvärdera hur narkotikalagstiftningen, inklusive kriminaliseringen, fungerar i praktiken. Det saknas nämligen kunskap om vilka effekter lagstiftningen har fått.
Det här är en viktig fråga som alla partier i Sveriges Kommuner och Regioner har lyft fram och även Folkhälsomyndigheten och forskare. Men den nya SD-beroende regeringen har valt att inte titta på kriminaliseringen, vilket jag tycker är tråkigt. Det fanns ju en chans att klämma in det i utredningen eller göra en separat utredning om detta.
Det finns stora behov av att på alla sätt jobba för att minska dödligheten och misären och ge bra vård och behandling. Man behöver en gång för alla inse att beroende är en sjukdom som man inte kan straffa bort.
Herr talman! Alkohol är inte vilken vara som helst, och alkoholfrågan ska inte lämnas över till marknaden. Det är folkhälsoaspekter som ska styra alkoholpolitiken, inte alkohollobbyn. Men det finns en kraftig tendens i motioner från Centern, Moderaterna och SD att lyfta fram alkohol som vilken vara som helst. Jag kan läsa in ett motto i dessa motioner: Ropen skalla, mer alkohol åt alla! Det tycker jag är lite tragiskt.
Ungefär 400 000 barn växer upp i familjer med riskabel alkoholkonsumtion, och 100 000 barn har en situation där föräldrarna är i kontakt med beroendekliniker eller vårdas på sjukhus för beroende.
Det är dock bara 2 000-3 000 barn som får stöd på grund av föräldrarnas beroende. Många av dessa barn mår förstås väldigt dåligt. I dag är det frivilligt för kommunerna att ge råd och stöd till dessa barn. Därför vill vi att regeringen utreder om lagstiftning behövs för att barn och unga till föräldrar med beroende och psykisk ohälsa ska få breda stöd- och hjälpinsatser. Det borde inte vara "fri lek".
Vänsterpartiet står för en solidarisk alkoholpolitik. Det innebär att vi anser att tillgänglighet på alkohol ska vara begränsad. Vi ska ha höga skatter, ett starkt systembolag och strängare regler för privatinförsel. Lägre totalkonsumtion innebär också att den alkoholrelaterade ohälsan och dödligheten minskar.
Att tillåta gårdsförsäljning av alkoholdrycker vid sidan av Systembolaget, vilket varit ett tema under dagens debatt, skulle självklart innebära ett avsteg från den systematiska och sammanhållna alkoholpolitik vi länge har haft i Sverige. Alkohol riskerar då att bli en marknadsfråga.
Vi ser också att reklam för alkohol breder ut sig lite varstans, och det tycker vi är olyckligt.
Sverige riskerar att få en näringsvänlig alkoholpolitik med lättillgänglig och billig alkohol som skördar fler dödsoffer och gör folk sjukare och där barn till föräldrar med för hög konsumtion försöker göra sig så osynliga som möjligt.
Alkohol är inte vilken vara som helst. Låt oss alla ta det i beaktande.