Karin Rågsjö

Fru talman! På ledamoten låter det nästan som att det är Moderaterna som har gått i bräschen när det gäller exempelvis sprututbyte och harm reduction. Riktigt så har det ju inte varit historiskt, vill jag påstå. Däremot är det faktiskt ledamoten som har sett till att modernisera Moderaternas narkotikapolitik, och det tackar jag för.

Min första fråga handlar om alkohol, som för mig inte är vilken vara som helst utan en produkt som gör att människor kan fara väldigt illa. Det pratas här om modernisering av alkoholpolitiken, och jag undrar oroligt vad detta kan innebära. I vissa motioner från Moderaternas sida finns det till exempel förslag om takeaway för alkohol och om gårdsförsäljning, vilket är en fråga som har utretts ganska länge i Sverige. Gårdsförsäljning kommer knappast att bidra till att folk blir beroende, utan det handlar om hur man ser på Systembolaget.

Det blir intressant att se utvecklingen. Jag tycker att ni har en väldigt lättvindig syn på alkoholfrågan som en mer kommersiell fråga och inte en folkhälsofråga.

Min andra fråga rör narkotika. Detta är ju en fråga som vi har diskuterat väldigt mycket tillsammans, och vi har även gjort väldigt mycket i utskottet i samband med den. Det är jag glad för - vi har fått fram frågorna på ett annat sätt.

Det finns dock en sak som den nya regeringen, precis som den förra regeringen, vägrar att titta på, nämligen vad kriminaliseringen har lett till. Det finns ingen riktig utredning om detta. Själv ser jag på det så här: Om en utredning skulle visa att kriminaliseringen har varit fantastiskt bra för Sverige kör vi på den linjen.

Fru talman! Jag undrar om ledamoten Hultberg har koll på varför den nya regeringen inte vill att man ska titta på kriminalisering i den narkotikautredning som görs.

Herr talman! Jag går nu in lite på socialtjänsten och förebyggande insatser. Att vräka familjer där en person är kriminell kan väl knappast räknas till förebyggande insatser? Det tror inte jag, men vi lämnar den diskussionen.

Det är väl jättebra att Ivo får ökade möjligheter att gå ut och titta. Senast de var ute och tittade hade de synpunkter på 23 akutsjukhus, tror jag. Det kan man fundera på. Det är väl också jättebra om staten tar ett större ansvar för detta.

Det är jättebra med planer, ord och så vidare, men medel räknas också - inte sant, Johan Hultberg? Då måste man ändå fundera på er budget. Den är ganska snål, tycker jag, när det gäller statsbidragen för att få snurr på det som är så illa just nu.

Jag tycker att ledamoten har svartmålat sjukvården i hela Sverige på ett sätt som inte är okej. Dessa statsbidrag är inte till fyllest; det säger ju alla. Det säger regionerna, det säger SKR och det säger samtliga fack.

Vi kommer att följa upp detta. Det blir otroligt intressant, herr talman, att se vad regeringen, med SD som partner, kommer att göra den dag då ännu fler inom hälso- och sjukvården vill sluta.

För vi står på något sätt vid en brant. Man måste göra någonting ganska snabbt för att det ska hända någonting för att kunna behålla personal och för att få upp förlossningsvården på en rimlig nivå och så vidare. Regionerna kommer att kämpa som djur för att fixa det. Men utan ökade statsbidrag kommer det inte att gå. Det tror jag kommer att bli en tråkig resa inom vården.

Herr talman! Det är uppenbart att denna regering är helt beroende av Sverigedemokraterna. Det är de som sitter där bak och styr; det är uppenbart. Den dag som de tröttnar eller blir sura faller den här regeringen som käglor. Det är alltid bra att påminna om detta, tycker jag.

Det var intressant att lyssna på den diskussion som ledamoten hade med Anders W Jonsson. Lite ödmjukhet är aldrig fel. Jag tycker att ledamoten lät som ett reklamblad för Moderaterna under valrörelsen. Nu har ju valet hållits, och vi kan se konsekvenserna av det.

Självklart är det så att tolkfrågan är väldigt infekterad ute i vården, men jag ska inte gå djupt in i denna fråga. Det är kanske inte heller en fråga som ni i Moderaterna hade drivit själva om ni hade haft förutsättningar att bilda en egen regering.

Det är väl fortfarande så, herr talman, att det är regionerna som är ansvariga för förlossningsvård och så vidare; vad jag vet är det inte vi som sitter och råddar i förlossningsvården. Man ska veta att regionerna var väldigt högerstyrda under den förra mandatperioden. Det var Stockholm, som var högerstyrt i 16 år, som hade det största antalet kvinnor som blev drabbade av förlossningsskador. Detta kan man fundera på, tycker jag. Nu får den andra majoriteten, så att säga, städa upp där.

När det gäller psykisk hälsa bland barn och unga är det väl bra om de resurser som finns koncentreras till de områden där barn har det som jobbigast. Tycker inte ledamoten det? Självklart är det så att barn- och ungdomspsykiatrin får det jobbigare om man lägger ned verksamheter som skulle kunna ta emot barn och unga som lider av lättare psykisk ohälsa.

Herr talman! I dag är det internationella kvinnodagen. Och vården är, som vi alla vet, väldigt kvinnodominerad. Det är inte okej att så många kvinnor får slita i en arbetsmiljö som inte är rimlig. Satsningar på vården är också en satsning på jämställdhet.

Herr talman! Regionerna varnar nu för att krisen inom vården kommer att förvärras. De stora problemen handlar om det som vi har talat om i den här salen så länge, nämligen kompetensförsörjningen, arbetsmiljön som är undermålig och styrningen.

Vi måste, herr talman, locka tillbaka de 13 600 sjuksköterskor som har lämnat vården helt. Någonting är fel när en så stor grupp lämnar sitt yrke. Deltidsproblematiken, utifrån att man inte orkar, handlar om ganska många. Det handlar om 800 barnmorskor, 8 000 sjuksköterskor och 500 biomedicinska analytiker som skulle orka jobba heltid om det var bra arbetsvillkor. Så kan vi förstås inte ha det.

En jämlik och jämställd hälso- och sjukvård i hela landet skulle göra Sverige till en tryggare och mer värdig plats att leva på. Den vård som erbjuds ska inte vara beroende av ens samhällsklass, kön, ursprung eller var i Sverige man bor.

Herr talman! Inom hälso- och sjukvården bedriver i dag beundransvärda anställda ett bättre och mer utförligt arbete än vad de egentligen är schemalagda för. Med en fungerande vård borde detta inte förutsätta att det finns hjältar och hjältinnor. Det handlar om väldigt kvalificerade och samhällsbärande arbeten som kräver en stor kompetens och bör behandlas därefter.

Vänsterpartiet vill skapa den arbetsmiljö som vårdpersonalen förtjänar. Vi har också väckt en budgetmotion som ser väldigt annorlunda ut än budgeten från regeringen och SD. Det handlar om att vi ökar de generella statsbidragen för att just kunna öka personaltätheten och ge högre löner och en förbättrad arbetsmiljö i hela välfärden. Resurserna ska förstås gå till dem som har de största behoven.

Jag som stockholmare i detta snöiga Stockholm - hur ska vi överleva detta, undrar alla i Stockholm just nu - kan inte låta bli att nämna att efter 16 år av moderat styre, vilket det tack och lov inte är längre, saknar Region Stockholm verktyg för att styra resurser dit där behoven finns. Det är lite märkligt i en så stor region. Vård ska ju prioriteras efter behov, och det har inte gjorts i denna region.

Enligt DN:s granskningar har resultatet blivit en väldigt ojämn fördelning av vårdcentraler, och barnavårdscentraler har i stället lagts ned i eftersatta områden. Det tycker jag att man kan fundera på. Det är en väldigt viktig fråga att ändra på just det.

I Region Stockholm är vården mer privatiserad än någon annanstans i landet, och det ska vi vara glada över. Men nu försöker också det amerikanska lågprisvaruhuset Costco slå sig in på vårdmarknaden i Stockholm. Ni förstår att det kan verka lönsamt att jobba utifrån marknaden inom vården i Sverige. Det tycker jag att vi alla ska fundera på när det pratas om resurser och vad de ska gå till.

Herr talman! Hur hamnade vi här? Det tycker jag att man kan fundera på.

Fram till 2008 fördelades pengar utifrån befolkningen i varje område. Sedan infördes vårdvalet. Det kan låta jättebra. Jag tycker också att patienterna ska få välja. Men nu blev det snarare så att det var vårdbolagen som valde var de skulle etablera sig, och det gick ut över jämlikheten. Detta tycker jag är oerhört viktig fråga framgent. Hur ska vi få en jämlik vård? Då måste vi titta på hur vi ska försöka rigga vårdval så att det inte går ut över jämlikhet.

För att öka antalet vårdplatser är ökad personaltäthet den enda rimliga vägen. Och i takt med att befolkningen växer och andelen äldre blir större ökar också behoven inom vården. Då måste det förstås till olika åtgärder. Men man måste reformera personalpolitiken så att fler människor vill jobba inom hälso- och sjukvården och så att de som jobbar där stannar kvar. Annars blir det så att de mest erfarna försvinner och att det hela tiden kommer in nya. Det blir en väldigt olycklig spiral.

Det är uppenbart att regionerna nu upplever att vården kommer att svaja under 2023. Det är de signaler som jag får från politiker, facken och så vidare. Det handlar om otillräckliga statsbidrag.

Antalet vårdplatser kan inte öka genom att det blir färre anställda per vårdplats. Det försämrar vårdpersonalens arbetsmiljö och kvaliteten inom vården. Det riskerar vi att se under 2023. Vi måste anställa fler och helt enkelt ge dem bättre förutsättningar.

I den aktuella skrivelsen refererar regeringen till ett riktat statsbidrag, en kartläggning och en prestationsbaserad ersättning till regionerna i syfte att öka antalet vårdplatser. Det är okej. Men det saknas ett helhetsansvar och en långsiktighet för satsningar och åtgärder för att just öka personaltätheten. Vi vet alla hur det ser ut. Det finns väldigt många undersökningar och analyser. Man kan gå snabbt fram och titta på vad som behöver göras. Jag tror inte att man kan vänta i flera år, för då kommer vi att få en väldigt undermålig vård i regionerna. Det kommer att kosta.

I den personalkris som blev så uppenbar och förvärrades under pandemin menar jag att det måste till en krisinsikt. Vi tycker att den fattas. Vi vill att regeringen tar fram åtgärder för att öka antalet vårdplatser och har en lite snabbare takt i detta. Därför yrkar jag bifall till reservation 1.

Herr talman! Det är ungefär som att man kollar på branden och försöker se var brandsprutorna sitter på brandbilen innan man liksom får fart. Det är uppenbart att krisen är nu i regionerna. Jag tror inte att Läkarförbundet, Kommunal eller Vårdförbundet är nöjda med att det ska finnas en plan. Det måste också hända saker under tiden.

Jag är oerhört orolig över alla som går ned i deltid, för det kommer förstås att synas i deras pensionskuvert, och det kommer inte att bli kul.

Ni säger att ni har gett tillskott. Ni gav 6 miljarder extra - det kan låta som en redig summa - och lite bidrag på sidan till olika insatser. Det är inte till fyllest. Det säger samtliga inblandade - Sveriges Kommuner och Regioner och regionerna själva.

Jag är alltså väldigt orolig. Det är inte bara jag som är det, utan det är också de som arbetar inom vården. Hur ska detta gå till? När kommer det att hända saker? När kommer de att märka något? Redan nu varslar regionerna om att de måste skära ned. De kan maxa upp själva och försöka se till att vården flyter, men när det saknas statsbidrag kommer det att synas i regionerna. Det är det som blir så olyckligt. I en valrörelse har man, herr talman, pläderat för att det kommer att bli bättre, och så kanske det i stället blir sämre. Det handlar just om att det är otillräckligt med statsbidrag.

Ser ni att det under den här perioden kommer att bli så stora nedskärningar i vården - alltså att folk får sluta - att det kommer att gå ut över patientsäkerheten? Finns det någon reservplan på sidan?

Herr talman! Jag tror inte att det finns en trumma som ni kan trolla med, Christian Carlsson, så att allt blir väldigt bra igen. Så funkar tyvärr inte politiken riktigt. Man skulle önska det ibland.

I dag är det den internationella kvinnodagen. Vården är fylld av just kvinnor - läkare, undersköterskor, sjuksköterskor och så vidare. De vittnar alla om en väldigt hård och tuff arbetsmiljö. Det kan vi i alla fall vara överens om i denna kammare.

Herr talman! Jag har nu haft kontakter med regioner och med de olika facken. Det finns fortfarande en stor oro för vad som kommer att hända med just arbetsmiljön i regionerna. Det fattas helt enkelt medel, anser de, till att bygga upp vården på det sätt som skulle behövas, specifikt efter pandemin. Det handlar, herr talman, om kompetensförsörjning, arbetsmiljö, styrning och så vidare.

Herr talman! Jag skulle vilja veta vad Christian Carlsson och KD har för idé om hur man ska locka tillbaka de 13 600 sjuksköterskor som står utanför, som har lagt av. De orkar inte längre. Eller hur ska man locka tillbaka alla de som jobbar deltid - barnmorskor, sjuksköterskor, biomedicinska analytiker och läkare? Det är väldigt många som jobbar deltid eftersom de inte klarar av sin arbetsmiljö. Det har varit väldigt tydligt under en lång period, herr talman, att de som arbetar inom vården inte längre mäktar med det. Och detta får, som sagt, stora konsekvenser.

Jag ser inte i den budget ni lade fram i höstas och inte heller i de förslag ni har den här långsiktigheten. Den skulle jag önska mig. Var finns långsiktigheten, herr talman?

Fru talman! Det vore väldigt bra med ordning och reda och behovsstyrning. Det tycker jag att man har gått ifrån i alltför stor omfattning, och det drabbar ju dem som är i störst behov av vård. De kommer på något sätt sist i kön.

Det är jättebra med tekniska lösningar, appar och allt sådant som ska finnas. Det är en självklarhet i dag, tror jag. Det vore väldigt bra om man från regionernas sida stärkte till exempel 1177 och jobbade in det på ett bra sätt.

Stockholmsregionen tar nu bort sin inomlänsersättning. Det tycker jag är bra. Det kanske fler regioner borde göra. Ersättningen ligger på 300 kronor per besök och har getts till digitala vårdcentraler i regionen som tar emot dem som ringer dit men som är listade någon annanstans. Det är ett sätt att mota detta. Flera utvärderingar av nätläkare visar att de kostar ganska mycket för regionerna och att de ofta nyttjas av personer som bor i innerstäder och inte är jättesjuka utan tvärtom bara vill ha snabb hjälp. Då är det inte behoven som styr, utan det är förutsättningarna för att få tag på någon läkare snabbt - för krämpor som kanske är minimala. Det vore väldigt bra att komma bort från det.

Fru talman och statsrådet! Det låter lovvärt. Jag hoppas att utredningen blir något som vi kan ta del av.

Fortsättningsvis säljs nu de här behandlingarna, som är framtagna för personer som lider av fetma och diabetes, som ett slags mirakelmedicin genom olika digitala läkarbolag. När man börjar göra reklam för sådana saker på Facebook tycker vi att det har gått lite långt.

Problemet blir också att ett antal av de fristående nätläkarbolag som ligger utanför skalet inte har någon som helst kontakt med eller länkar till husläkare. Det finns inget sådant.

Det har också visat sig i granskningar gjorda av Dagens Nyheter - som är en utomordentlig tidning, och nu har jag gjort lite reklam för den - att det är ganska lätt att få del av den här behandlingen, även om man har en övervikt på fem kilo och då knappast behöver den. Så här kan vi inte ha det, anser Vänsterpartiet. Det krävs ordentliga utredningar, uppföljningar och fysiska möten om man har en kraftig övervikt eller en övervikt. Det är alltid bra att träffa en läkare.

Nätläkarbolagens marknadsföring är väldigt aktiv. Man kan se deras reklamskyltar i tunnelbanan här i Stockholm. Reklamen har gjort detta till en väldigt lönsam affär. Man kan verkligen fundera på om det också lett till en mer jämlik vård, eftersom nätläkarna enligt undersökningar från Vårdanalys mest frekventeras av personer som bor i innerstan och är ganska friska men vill ha snabb tillgång till vård.

Alla älskar att de digitala förutsättningarna gör det lätt att få kontakt och prata med läkare, men här handlar det också om att regionerna måste ta kommandot över digitaliseringen. Det har inte riktigt skett. Man borde exempelvis utveckla 1177 och erbjuda onlinebokningar. Vänsterpartiet är ganska oroliga för att nätläkarna fortsätter att tälja guld på ett antal områden. Det krävs varken samtal eller någonting annat, utan en patient kan ringa, få medicin utskriven och betala den utanför det system man egentligen skulle vara innanför.

Vänsterpartiet vill reglera nätläkarna - det är ganska känt - och avskaffa den fria etableringsrätten men samtidigt behålla patienternas valfrihet. Vi tycker att det här är väldigt viktiga frågor, och det är också frågor som blir mer och mer aktuella. Det handlar om hur man ska kunna värna skatterna som betalas till hälso- och sjukvård och om vilka patienter som ska få del av dem - förslagsvis de som har de största behoven.

Statsrådet har förklarat att det kommer en utredning, men jag undrar om den på något sätt kommer att få direktiv som kan leda till åtgärder för att nätläkarna på riktigt ska bli en del av sjukvården.

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet!

Vi upplever att det överallt inom vården dyker upp ett nätläkarbolag där det går att tjäna mycket pengar. Det sker utan hänsyn till hur vårdbehoven faktiskt ser ut. Det beror på att vi genom etableringsfriheten har en helt oreglerad marknad för vårdbolag i Sverige.

Jag upplever att det förmodligen är sämst kontroll bland de digitala aktörerna, som tillåts tjäna pengar på ett sätt som vi anser står i strid med hälso- och sjukvårdslagen. Det ska vara behoven som ska styra, inte bara att man konstant söker vård.

Fru talman! På marknaden har det kommit nya aptitreglerande läkemedel som gör det lättare att gå ned i vikt. Det måste man säga är bra. Det handlar om semaglutid som finns också i diabetesläkemedel och i Ozempic, Saxenda och Mysimba. Dessa mediciner och behandlingar dämpar hunger och ökar mättnadskänslan.

Efterfrågan på Ozempic, som bara är godkänt vid typ 2-diabetes, är så stor att det sedan i höstas är brist på apoteken, enligt Dagens Nyheter. Det har drabbat diabetespatienter.

Man kan fundera på om det kommer som ett brev på posten att nya digitala överviktskliniker ser sin chans, anser vi, att tjäna extra pengar och öppnar affär när det gäller just fetma och övervikt. Samma utveckling kan man se på andra medicinska områden, exempelvis när det gäller högt blodtryck och lättare psykisk ohälsa. På grund av att vi har en helt oreglerad marknad dyker nätläkarbolagen upp. De har inte kontakt med husläkare utan kör helt själva.

Så många som 1 miljon svenskar lider av fetma. Det är ett stort folkhälsoproblem och har, tycker vi, blivit en lönsam affär för ett antal vårdbolag. Det finns vårdgivare som heter Yazen och Medfacilis, som erbjuder kontakt med läkare via app eller webb och månadsabonnemang som omfattar både förskrivning av läkemedel och personliga kost- och träningsprogram. Det kan låta jättebra.

Läkemedlen får patienten själv betala. Egentligen är behandlingarna, läkemedlen, avsedda för personer som har fetma - de är inte bara lite överviktiga, som man själv kan känna sig ibland - eller har diabetes kopplat till övervikten. Detta har också visat sig nå ut till en ganska stor del personer. De har exempelvis gått in på Facebook och hittat grupper på temat Ozempic och har på det sättet drivits till en vårdgivare. Det är till slut en affärsidé som inte känns okej, menar vi. Den ligger lite apart när det gäller den övriga sjukvården. Det är mer en affär för ett antal personer.

Jag tycker att det här är en del av hälso- och sjukvården där det är lite vilda västern och som behöver regleras. Jag undrar igen vilka åtgärder ministern vill vidta för att förhindra att patienter far illa på grund av nätläkares verksamhet. Det gäller exempelvis att medicin som ska gå till dem som har diabetes i stället går till några som anser sig vara lite överviktiga. Och vad ska man göra i övrigt när det gäller nätläkare som arbetar med blodtryck och öppnar en digital mottagning för det men inte har kontakt med exempelvis övrig sjukvård?

Herr talman! Ordet lantis skulle jag inte våga ta i min mun. Då skulle jag nog få lämna riksdagen springande. Det är kanske lättare för ledamoten Jesper Skalberg Karlsson att säga så.

Det vimlar ju inte av gallerior i stora delar av Sverige. I Västerbottens inland vimlar det inte av gallerior, men det gör det i de stora städerna.

Om man handlar på apoteket kan man ibland också få bonus i affären intill. Det blir lite geschäft över det hela. Jag är så otroligt gammal att jag kan tycka att apotek är apotek. Ett apotek är ett ställe där man ska vara fokuserad på medicin, kunna köpa medicin och kunna fråga farmaceuten om de mediciner man köper. I rapporten är det uppenbart att den möjligheten verkar minska just på grund av att det är sådan konkurrens mellan apoteken.

När det är konkurrens mellan olika bolag brukar man spara på de anställda. Då finns det en risk för att det blir färre som man kan fråga om sin medicin. I undersökningar är det ett antal personer som säger det. Det har blivit svårare att få konkret hjälp.

Herr talman! Jesper Skalberg Karlsson försöker få det att låta som om jag har hittat på detta och att det som jag beskriver är min egen berättelse utifrån utsikten från Kungsholmen. Riktigt så är det inte. Detta är något som också TLV säger: Man ser ett minskat antal apotek på landsbygden, där tillgången redan är sämst, medan tillgängligheten ökar i städerna. Så är det, och det är tråkigt.

Om man tittar i backspegeln tycker jag att man i stället för reformen - nu var detta långt innan jag började jobba med politik - skulle ha kunnat förmedla till Apoteket AB exakt vad man ville ha, alltså att apoteken skulle ha ökad tillgänglighet för kunderna med lördags, söndags- och kvällsöppet på det sätt de apotek vi talar om har i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens tillsyn över apotek och partihandel med läkemedel

Jag tillhör den falang här i riksdagen som inte tycker att man ska avreglera infrastruktur för vare sig hälsa eller el. Det slutar alltid med att kunderna får betala ett ganska högt pris, att det blir ojämlikt och att det är marknaden som styr. Det är min bild av detta.

Det är väl jättebra att man på Gotland har gjort precis som ledamoten beskriver. Det är ju inte tillgängligheten vi är emot utan att det blir ojämlikt över landet. Diskussionen före reformen handlade om att det skulle vara små och familjeägda apotek. Men det blev inte det, utan det blev precis som vi förutspådde, nämligen stora drakar som kom in på arenan. De stora drakarna är ju inte intresserade av att etablera sig längre upp inåt landet. Det kan jag säga.

Herr talman! Apotek är verkligen viktiga. Det gäller tillgänglighet, att det finns medicin och att det finns någon att fråga om medicinen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens tillsyn över apotek och partihandel med läkemedel

Jag bor i innerstaden i Stockholm och har väldigt nära till väldigt många apotek. Man kan säga att det är maximal tillgänglighet för oss som bor i storstäder och specifikt om man bor i innerstaden.

Efter beslutet att sälja ut Apoteket AB har nya affärsmodeller uppstått, för att öka aktieägarvärdet. Det är olika kluster och kedjor. Livsmedelsaffär kombinerad med apotek är inte helt ovanligt. Det finns också vårdbolag med apotek och så vidare.

Jag tycker mig se att folkhälsoaspekten skjuts lite i bakgrunden när det nödvändiga samarbetet mellan konkurrerande apotek inte går att genomföra eller när informationsflödet om läkemedelstillgången inte är öppet redovisat. Min bild är att fokus i dag blir på konkurrens.

Man gjorde en Novusundersökning år 2020. Den visade att drygt sex av tio svenskar vill återförstatliga apoteken. Det är inget som är dagsaktuellt, men vi vill ändå göra en översyn av förutsättningarna för att göra det. Det vore intressant.

Det blev som sagt inte de där små apoteken, som man försökte sälja in som en bild av hur det skulle bli. Man skulle se familjeägda apotek lite varstans. De måste nästan sägas ha dött ut. Det blev förstås i stället de stora drakarna, med sin kapacitet när det gäller ekonomi, flöde och så vidare, som kunde öppna stora kedjor. Det borde ni som drev igenom detta ha sett.

Tillgången till läkemedel måste säkras även på landsbygden. Att tro att marknadskrafterna ska fixa det tycker jag är lite naivt. Det kan man se nu. Det är svårt för både landsbygd och glesare landsbygd när det gäller apotek. Det är inte där apoteken öppnar.

Trots att apotekens distanshandel med läkemedel genom e-handel ökar finns det fortfarande stora behov av lokala ombud. I Riksrevisionens rapport nämns, herr talman, att det i distanshandeln finns risker för brister, dels i fråga om rådgivningen förstås, dels i fråga om förvaringen av läkemedel under transporten.

Enligt Tandvårds- och läkemedelsförmånsverkets, TLV:s, etableringsanalys minskar också antalet apotek på landsbygden, där tillgången redan är ganska dålig, där den är som sämst. Tillgången ökar i städerna, där tillgången redan är god. Så blir det när man släpper loss privata aktörer där vinsten är styrande. Det är inte konstigt. Om jag var direktör för ett stort sådant bolag skulle jag förstås försöka maxa min gräns. Man får ju vara lite om sig och kring sig när man står utanför staten - inte sant?

Riksrevisionen skriver i sin rapport att det på grund av att totala antalet apotek ökar, särskilt i befolkningstäta delar av landet, är många fler apotek som det ska utövas tillsyn över. Det har blivit lite problem med det. Och det är kanske det vi diskuterar här i dag.

Man kan också se viss regelöverträdelse. Specifikt små apotek har stått för det.

Enligt Riksrevisionen kan man också se att det inte finns stöd eller förutsättningar för att ingripa mot alla apotek som har blivit vinstdrivande och där tillsyn i dag saknas, eftersom de är så många. Det saknas helt enkelt kapacitet för att följa upp. Det är det vi försöker säga här i olika omgångar.

Ett exempel är de fall där apotek tar ut orimligt höga priser på förskriven specialkost till barn, eftersom det råder fri prissättning på sådan, och låter läkemedelsförmånerna och regionerna betala.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens tillsyn över apotek och partihandel med läkemedel

Ytterligare ett exempel på missbruk som Riksrevisionen beskriver i rapporten är när apotek utnyttjar att regionerna i vissa fall är skyldiga att bekosta läkemedel som inte ingår i läkemedelsförmånerna men ändå är subventionerade. Det kan gälla läkemedel som förskrivs enligt smittskyddslagen och läkemedel som skrivs ut till personer som mår psykiskt väldigt dåligt och saknar sjukdomsinsikt. Det råder som ni vet fri prissättning på läkemedel som inte ingår i läkemedelsförmånerna. Då kan det bli överpriser. Det har man sett på mediciner för exempelvis hepatit B.

Herr talman! Riksrevisionen uppmärksammar dessutom riskerna för att rådgivningen i egenvården och säkerheten i expedieringen inte är på topp. Det kan bero på tidspress och hög belastning. Det handlar också om ökad konkurrens mellan apoteken. Då kan man kanske göra som överallt annars när man ska spara pengar, det vill säga ha mindre antal personal.

Vi menar att det är oerhört viktigt att titta på detta. Tillsynen måste skärpas. På personer i den här salen låter det som att det redan är på gång. Jag vet inte riktigt om jag ska uppfatta det så.

Vi vill ha en uppdaterad plan och titta på hur det är tänkt. Hur ska strukturen se ut? Och hur ska tillsynsmyndigheterna, som redan har ganska mycket att göra, stärka kontrollen över det större antalet läkemedelsaktörer?

Jag yrkar bifall till reservation 1.

Herr talman! Jag vidhåller fortfarande att gladast är nog aktieägarna i de stora bolagen.

Enligt Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, kan man nu se att apoteken på landsbygden och nära landsbygden minskar. Man kan fundera på hur man ska täppa till det. Jag undrar om regeringen har något förslag för det. Det kanske ledamoten har kunskap om. Det borde vara en otroligt viktig hälsofråga.

Apotek säljer inte vilka varor som helst. De ingår på något sätt i hälso och sjukvården. Det finns en risk om det blir väldigt ojämlikt med apotek, om det blir svårare att få kontakt med farmaceuter och tala om sin medicin och om människor får mindre hjälp. Det kan delvis vara en hälsofara.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens tillsyn över apotek och partihandel med läkemedel

När man tittar i rapporten kan man också se att det finns en risk genom den ökade konkurrensen och så vidare att det smalas ned på apoteken. Då finns det färre möjligheter att hinna prata med en farmaceut.

Jag skulle gärna vilja se att man hade något slags plan för hur man ska räta upp det och helt enkelt göra det bättre, herr talman.

Herr talman! Christian Carlsson är fullständigt jublande över avregleringen och hur det blev. Jag tror att gladast är nog de stora bolagen som står bakom apoteken.

När ni avreglerade och satt i regeringen fanns ett drömscenario som ni spred. Det skulle vara de små apoteken som skulle blomma över Sverige. Nu blev det inte riktigt så. Det hade väldigt många kunnat räkna ut. Här finns väldigt mycket pengar att ta ut och väldigt mycket business.

I och med avregleringen har apoteken hamnat mer i köpcentrum och i innerstäderna. Själv, herr talman, kan jag på 500 meter nå fem olika kedjor. Ändå är vi ganska friska i innerstaden medan det ser betydligt sämre ut i andra delar av Sverige där väldigt få av de privata apoteken vill öppna sin butik.

Herr talman! Jag tänkte höra med ledamoten om det finns mer tankar om detta. Hur ska man sprida apoteken till resten av Sverige? Hur är det tänkt? Det kan inte vara så att det blir en hord av apotek i innerstäderna med de stora kedjorna och väldigt få på landsbygden.

Herr talman! Jag vill också säga att man hade kunnat påverka Apoteket AB genom att tala med dem och se till att de ökade på. Problemet är att staten på något sätt tappar apoteken ur sin låda med verktyg. Man kan inte styra den privata marknaden på det sättet.

Herr talman! Jag är glad för att Vänstern och Centerpartiet i Stockholmsregionen har ett samarbete. I går flöt det in 2 miljarder till akutsjukvården och primärvården. Det hurrar jag för, och det kan ledamoten också hurra för.

Det här är en fråga som inte bara handlar om ledig kapacitet, utan det här handlar om pengar - en enorm marknad. Det finns en otrolig lobbyorganisation. Det vet jag efter ett antal sittningar med Svensk Försäkring och de privata vårdgivarnas organisationer. De är överlyckliga för att förslaget har stoppats. Vi kan fundera över varför de är så överlyckliga. De säger att detta är en framgång för deras påverkansarbete. Det är i hög utsträckning vad det här handlar om, det vill säga att det finns ett enormt kapital när det gäller vårdföretag och försäkringsbolag. Det är inga små verksamheter, och de vill förstås öka sitt flöde av pengar.

Jag är lite förvånad över att just Centerpartiet har svalt betet så lätt. Den här frågan är omgärdad av så mycket lobbying. När frågan flöt upp före valrörelsen kom direkt tusen inbjudningar till diverse sammanhang med vårdföretag och försäkringsbolag.

Det finns något i detta som känns lite farligt. Pengarna och marknaden skjuter fram sina positioner mer och mer, och de lierar sig med politiker. Ser inte ledamoten Anders W Jonsson detta som ett problem?

Herr talman! Anders W Jonsson och jag har diskuterat det här flera gånger. Snart börjar det kännas som att det är dags för en turné runt Sverige i denna fråga. Men nu till allvaret.

Centerpartiet driver ibland en väldigt bra politik. Men när det gäller den här typen av marknadsfrågor är ni fullständigt kompromisslösa och också lite döva, om jag får uttrycka mig så, herr talman. Det kanske var lite fräckt.

Det måste vara mer kontrollerande, precis som ledamoten sa här, av de vårdcentraler en masse som har två olika dörrar med samma kapacitet. Det är inte min upplevelse att det finns en överkapacitet. Det låter som om det finns tomma lokaler där läkarna sitter och undrar vad de ska göra. Jag har inte stött på det någonstans, varken i Stockholm eller i Norrbotten.

För mig är det väldigt märkligt att partier inte vill fundera på detta med vårdcentralerna som subventioneras och har avtal med regionerna. Vi subventionerar de försäkringspatienter som kommer dit. Jag tycker inte att det känns okej. Man måste titta på det.

Det är nu ganska många som har privata vårdförsäkringar. Det kan jag kanske förstå med tanke på hur vården har utvecklats. Det går inte att säga att det var den förra regeringens fel eller någon annans fel, utan det är en mängd frågor som måste lösas.

Jag funderar fortfarande på varför Centerpartiet, herr talman, inte kan tänka sig en lite mer stringent kontroll, om jag får uttrycka mig så, av de vårdcentraler som har vidöppna dörrar för de privata vårdförsäkringspatienterna och samtidigt har medel från regionerna. Det blir en väldig hopblandning.

Herr talman! Vi har i dag en hälso- och sjukvård som tenderar att bli mer och mer marknadsorienterad och oreglerad. Det här sker i väldigt hög utsträckning på marknadens villkor. Patienter med privata sjukförsäkringar går före i kön och får snabbare vård, ibland utan att ha medicinska behov. Det kan man läsa om hos Vårdanalys. Man kan också titta i en artikel som DN skrev i våras om detta efter ett gräv.

Vi vill ta bort den här typen av gräddfiler. Vi måste sluta ge skattemedel till privata vårdföretag som har avtal med regionerna och har två ingångar: en för dem med privata sjukförsäkringar och en annan för dem utan privata sjukförsäkringar.

Somliga i den här salen oroar sig över att sjukhusen säljs ut till Australien och att allt fler tar en privat vårdförsäkring och går före i kön, medan andra gör allt för att försöka stoppa den jämlikhetstanke som vi på olika sätt promotar.

Vi har debatterat den här frågan i åtta år. Ibland kan det kännas som att man rullar tillbaka genom alla de debatter vi haft. Det är ett antal partier som alltid står emot förändringar av detta och helhjärtat ger sitt stöd till de privata vårdföretagen och försäkringsbolagen, nämligen Centern, Liberalerna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna.

Det finns inga belägg för att privata sjukvårdsförsäkringar leder till att patienter med mindre behov går före patienter med större behov, säger ni på högersidan. Jaha, okej? Ni vet att jag bor i Stockholm. Här finns det en uppsjö av privata vårdföretag. När man ringer har de alltid en fråga: Har du en vårdförsäkring eller inte? Det intressanta är att det är samma läkare som tar emot både mig och dem som har den här försäkringen. Då undrar man alltid vilka som går före, och detta kan man läsa om hos Vårdanalys. Man kan också som sagt, herr talman, titta i DN:s gräv, som var väldigt stort.

Avslagsyrkandena från högern på den förra regeringens förslag, som vi talar om nu, får den privata vårdindustrin att jubla. De var jätteglada. De är otroligt duktiga på lobbning. De har arbetat med det väldigt länge och är professionella. I försäkringsbolagens lobbyorganisation Svensk Försäkring är man helnöjd, och de privata vårdgivarnas organisation slår fast att motionen är en framgång för vårdföretagens påverkansarbete. Det är fråga om lobbning. Då måste jag säga att jag blir orolig.

Den nya regeringen med Sverigedemokraterna i armkrok borgar för ett fantastiskt fortsatt samarbete med vårdföretag och försäkringsbolag - vänner - och marknaden går först. Det finns väldigt många lobbyföretag när det gäller diverse frågor - alltifrån ållobby till skollobby och som sagt vårdlobby. Jag tycker att man ska ha en ganska stängd dörr till de här lobbyverksamheterna, men vi kanske har olika syn på det.

Ibland låter det som att det mest är byggnadsarbetare som har den här typen av privata vårdförsäkringar. Det handlar om Kalle med ett dåligt knä, sägs det. Men tittar man lite mer ser man att det inte är så. Det är också i hög grad personer med höga befattningar, exempelvis inom finansvärlden, oftast män, som har den här typen av försäkringar. Det är även andra förstås.

Det visar sig också att de som har den här typen av försäkringar får snabb vård, medan samma vårdföretag, som jag beskrivit tidigare, låter regionens patienter vänta lite längre. Friskare och rikare tenderar att gå före. Det tycker jag är en farlig utveckling.

Jag är orolig. Man kan tycka att det är fånigt att jag nämner USA som riktmärke, men jag är orolig för att vi ska få ännu mer marknadspåverkan på sjukvården. Vi behöver inte det. Självklart behöver man gott samarbete mellan de privata vårdföretagen och regionerna. Man ska fundera på varifrån pengarna kommer och vad pengarna genererar. Det kan inte vara så att en privat vårdgivare, en vårdcentral, har två olika köer som använder sig av samma läkare och samma sjuksköterskor. Fundera på det lite! Vad är det vi landar i då? Vem subventionerar vem? Det kan man fundera på.

Jag anser att de privata sjukvårdsförsäkringarna urholkar vår offentliga vård på det sätt som jag beskrivit. Vårdföretag som ger privat vård skulle inte kunna göra det om de inte hade avtalen med regionerna, om de inte hade sina lokaler och om de inte hade pengar till det övriga. Ska vi subventionera det på det här sättet? Jag är tveksam. Vi behöver verkligen använda skattepengar på ett effektivt och bra sätt. Jag lovar att man har två ingångar på alla de privata vårdföretag som finns runt om i den här regionen. Det är väldigt vanligt.

Det finns på nationell nivå ett politiskt motstånd mot reformer som syftar till att öka jämlikheten, måste jag säga. I stället lovordas exempelvis LOV, lagen om valfrihetssystem. Det låter himla fint - tills man börjar gräva lite i den fria etableringsrätten och vad den leder till.

Behovsstyrd vård är en central del av hälso- och sjukvårdslagen. Att personer med privata sjukvårdsförsäkringar får vård snabbare än man får genom den offentligt finansierade hälso- och sjukvården, vilket inte grundar sig på medicinska behov, strider mot lagstiftningen. Vi anser att vi måste lösa det här på något sätt och öka kontrollen av regionernas avtal med privata vårdgivare. Eftersom grundtanken med privata sjukvårdsförsäkringar är att kringgå hälso- och sjukvårdslagen och få vård snabbare kanske inte det är den enda väg vi måste gå. Därför bör det inte heller vara tillåtet för regionerna att ingå avtal med privata vårdgivare som samtidigt har avtal med försäkringsbolag angående privata sjukvårdsförsäkringar. Det är samma personal som har hand om helheten, så att säga.

En lagstiftning som reglerar det här på motsvarande sätt borde därför tas fram. Regeringen bör återkomma med förslag i linje med utredningens förslag om att den hälso- och sjukvård som regionen bedriver i egen regi enbart får finansieras med offentliga medel samt att uppgifter som har överlämnats från regionen till någon annan enbart ska finansieras med offentliga medel och patientavgifter. Med anledning av det yrkar jag bifall till reservation nummer 2.

Fru talman! Högern har alltid omgett sig med kraftfull lobbning för allt möjligt, inte sant? Det har gällt alltifrån ål till skola och vårdinrättningar. Det måste man väl ändå säga.

Det intressanta är att det förslag som ni kom med i era motioner genererade hurrarop. Försäkringsbolagens lobbyorganisation Svensk Försäkring sa att de var helnöjda, och de privata vårdgivarnas organisation slog fast att motionen var en framgång för vårdföretagens påverkansarbete. Jag ville bara säga det.

Det här är precis vad det handlar om; det handlar om pengar. Det finns otroliga intressen när det gäller de privata sjukförsäkringarna. Det är enorma intressen! Det genererar hur mycket pengar som helst. Dessutom är det en öppning för en amerikaniserad vård. Det är helt uppenbart. Ledamoten kommer från det parti som har promotat en helt annan typ av välfärdsmodell än vad vi står för.

Vi är inte emot valfrihet. Patientens valfrihet ska förstås värnas men knappast företagens. Det tycker inte jag.

Det här är väldigt mycket på företagens villkor. Jag är oroad över att den svenska hälso- och sjukvården på olika sätt blir alltmer influerad av marknad. Jag tycker att man ska ha samarbeten och hade velat se mer av samarbete under exempelvis pandemin. Jag hade velat se de privata vårdföretagen stå på trappan till Södersjukhuset, men det gjorde de inte riktigt.

Det handlar alltså väldigt mycket om pengar och inte så mycket om valfrihet. Det handlar om resurserna: Jag som skattebetalare i min region ska inte behöva subventionera det privata vårdföretagets intag av privata försäkringskunder. Är det inte lite snurrigt om de ska ha samma läkare som jag har? Hur mycket pengar genererar det för företagen? Det är en intressant fråga.

Fru talman! Jag tycker inte att ledamoten svarar på vissa av de ganska komplicerade frågorna. Låt mig ge ett exempel.

Det här handlar mycket om pengar och marknad. Det är en verksamhet som genererar väldigt mycket pengar från dem som är inne i det hela, det vill säga vårdföretagen och försäkringsbolagen. Runt om finns också en kraftig lobbyverksamhet. Jag kommer att återkomma till det i mitt huvudanförande.

Det intressanta är att de privata vårdföretag som har avtal med regionerna så att regionerna betalar till dem oftast har två ingångar, vilket har bekräftats i väldigt många undersökningar. De har en ingång för dem som är försäkrade och en annan ingång för oss andra, men det är samma antal läkare och sjuksköterskor som tar hand om samtliga patienter. Det tycker jag att man kan fundera över.

De är dessutom subventionerade genom skattemedel eftersom regionen har ett avtal med vårdföretaget i fråga. Det snitsiga för vårdföretaget är att man kan ha flera avtal med olika försäkringsbolag. Det kan alltså ticka in väldigt många i den andra kön. Jag undrar hur det här underlättar för sjukvården. Vi som inte har den privata sjukförsäkringen finns ju kvar i kön.

Vore det inte bättre med specifika avdelningar som försäkringsbolagen med sitt enorma kapital fick bygga upp tillsammans med de enormt rika vårdföretagen? Dessa skulle i så fall bara rikta sig till dem som är försäkrade. Är inte detta en bra idé? Eller ska vi blanda? Ska vi skattebetalare subventionera de försäkrade? Jag är tveksam.

Herr talman! Jag trodde att det var jag som skulle ställa frågorna till ledamoten. Men för att få snurr på hela hälso- och sjukvården måste man ändå se till jämlikhetsaspekten. Man kan knappast säga att vi har fått en mer jämlik vård de senaste tio åren. Då måste man titta på de marknadsinslag som finns och reglera dem.

Vi har en helt oreglerad marknad. Jag tycker att det är jättemärkligt att jag som skattebetalare i exempelvis Stockholm, där både ledamoten och jag bor, ska betala för dem som har privata försäkringar. Det gagnar försäkringsbolagen, som tycker att detta är en fantastisk marknad och som är kompisar med vårdföretagen. De bedriver ett enormt lobbyarbete.

Jag tycker att det är tämligen märkligt att ledamoten och Sverigedemokraterna har anammat detta så pass mycket som ni nu har gjort i åtta år. Ni tycker att det är helt rimligt att privata vårdföretag som har ett avtal med regionen och som har ett antal läkare och sjuksköterskor ska ha två dörrar in - en dörr från försäkringsbolagen och en dörr för oss andra. Då blir det rimligen så att vi subventionerar försäkringsbolagen. Jag tycker att det är märkligt. Det kanske vore bättre att dessa bolag som har så mycket kapital startade egna vårdföretag för dem som har försäkringar.

Hur får man fart på sjukvården? Ja, man kan börja med en budget som är rimlig för de behov som finns. Det är ett råd till ledamoten.