Malin Larsson

Fru talman! Nu vet jag inte om naturrestaureringsförordningen ingår i dagens debatt, men jag kan säga att Socialdemokraterna står på Socialdemokraternas sida, som alltid i politiken. Vi står på vår egen sida och för vår egen politik.

När det gäller naturrestaureringen är det självklart att vi ska ta hand om vår natur. Det handlar om att den ska hålla långsiktigt och, precis som jag sa i slutet av mitt anförande, om vad vi vill lämna efter oss till våra efterkommande. Det gäller att vi sköter om och tar hand om vår natur. Var det sedan landar och vad det handlar om beror ju på vad som är bäst för Sverige och utifrån våra svenska förhållanden. Det är det som är viktigt för oss socialdemokrater.

Fru talman! I dag debatterar vi Miljö- och jordbruksutskottets betänkande MJU13, som handlar om skärpningar av regelverket för invasiva främmande arter och naturvård. Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 9.

Naturvårdens uppgift är att skydda och förvalta värdefulla områden och arter samt att möta människans behov av att nyttja naturen och allt som naturen ger. Utifrån det är betänkandet brett och handlar om både miljöövervakning, områdesskydd, artskydd och invasiva främmande arter. Det handlar också om att skydda och restaurera livsmiljöer och om hantering av föroreningar.

Vi socialdemokrater är mycket oroade över de konsekvenser som regeringens beslut gällande nedskärningar i miljöbudgeten fått för naturvården och vårt svenska friluftsliv. Det är inte bara den biologiska mångfalden som hotas av regeringens beslut, utan även vårt rika och välutvecklade friluftsliv och kulturarv har försämrats avsevärt.

Fru talman! Den biologiska mångfalden minskar i allt snabbare takt, och det är en utveckling som borde oroa oss alla. Biologisk mångfald handlar inte bara om naturen i sig. Det är också en förutsättning för fungerande ekosystem, rent vatten, livsmedelsproduktion och vår förmåga att möta klimatförändringarna.

Ett av de växande hoten mot den biologiska mångfalden är spridningen av invasiva främmande arter. Invasiva arter kan orsaka mycket stora skador på ekosystem, jordbruk, skogsbruk och infrastruktur. De kan också påverka människors hälsa. När en invasiv art väl har etablerat sig blir den dessutom betydligt svårare och dyrare att bekämpa. Det är därför helt avgörande att arbetet sker tidigt, konsekvent och långsiktigt.

Mot den bakgrunden är det i grunden positivt att regeringen nu lägger fram lagstiftning som syftar till att begränsa spridningen av invasiva främmande arter. Regelverket behövs, men lagstiftning räcker inte om den inte följs av tillräckliga resurser och ett uthålligt arbete i praktiken. Här finns ett stort problem.

Sverigedemokraterna och regeringen har samtidigt genomfört omfattande nedskärningar i anslagen för att bekämpa invasiva främmande arter. År 2023 togs anslaget för bekämpning av invasiva främmande arter på land bort. Budgeten gick från 55 miljoner kronor 2022 till noll kronor året därpå. Forskningen pekar på att detta har bidragit till den ökade spridning vi nu ser.

Vi socialdemokrater vill i stället se ytterligare krafttag i arbetet mot invasiva främmande arter både på land och i vatten. I vår kommittémotion föreslår vi att arbetet ska stärkas och att myndigheter ska få bättre möjligheter att snabbt identifiera och i ett tidigt skede hantera nya invasiva arter. Det är betydligt billigare och mer effektivt att stoppa spridningen tidigt än att försöka bekämpa arter när de redan har fått stor spridning.

Vi är också tveksamma till regeringens förslag om att begränsa straffansvaret vid otillåten införsel av invasiva främmande arter till fall där uppsåt eller grov oaktsamhet föreligger. Redan i dag är det sällsynt att lagföring sker, och flera remissinstanser har därför påpekat att även oaktsamhetsbrott av normalgraden bör omfattas. Vi menar att både aktsamhetskravet och straffskalan bör ses över för att säkerställa att lagstiftningen på ett effektivt sätt bidrar till att förhindra introduktion och spridning av invasiva främmande arter.

Fru talman! Det här illustrerar också ett större problem i regeringens miljöpolitik, nämligen de omfattande nedskärningarna. Även om regeringen lägger fram lagförslag tar man samtidigt bort de resurser som krävs för att de ska fungera i praktiken.

Under den här mandatperioden har miljöbudgeten minskat kraftigt. Skötseln av värdefull natur har försämrats, och naturreservat, vandringsleder och lokala naturvårdsprojekt har fått mindre resurser. Riksrevisionen larmade under 2024 om att skötseln av våra mest värdefulla naturområden är eftersatt, och det är mycket allvarligt.

Naturvård handlar inte bara om att skydda arter och miljöer. Det handlar också om friluftsliv, regional utveckling och jobb i hela landet. Därför föreslår vi socialdemokrater att anslaget för skötsel av värdefull natur ska förstärkas med 100 miljoner kronor jämfört med regeringens nivåer.

Vi vill också stärka skyddet av värdefull skog. Regeringen har under mandatperioden kraftigt minskat ersättningen till skogsägare vid formellt skydd av skog med nästan 70 procent. Det riskerar att bromsa arbetet med att bevara viktiga skogsmiljöer. Därför vill vi höja anslaget med 300 miljoner kronor mer än regeringen.

Fru talman! Nedskärningarna får konkreta konsekvenser i olika delar av landet. Ett tydligt exempel är kalkningen av försurade sjöar och vattendrag. Nu riskerar decennier av framgångsrikt naturvårdsarbete att gå förlorat till följd av regeringens nedskärningar.

Hemma i Västernorrland kalkas över hundra sjöar och många vattendrag varje år för att motverka försurning. Särskilt skyddsvärda vattendrag som Anundsjöån är helt beroende av kalkning. Det är ett arbete som har pågått sedan 1980-talet och som skyddar några av landets viktigaste bestånd av flodpärlmussla. Om kalkningen minskar riskerar dessa arter att slås ut.

Fru talman! Vi ser samma mönster inom flera områden: Kommuner och länsstyrelser larmar om minskade resurser till klimatanpassning, och arbetet med naturvård, invasiva arter och kalkning pressas tillbaka. Samtidigt har regeringen haft råd med omfattande skattesänkningar för dem med de högsta inkomsterna. Politik handlar om prioriteringar, och den här nedskärningspolitiken är både ineffektiv och kortsiktig. När regeringen och Sverigedemokraterna inte satsar på naturvård i dag blir problemen både dyrare och svårare att hantera i morgon.

Fru talman! Vi socialdemokrater vill se en politik som tar hoten mot den biologiska mångfalden på allvar. Bekämpningen av invasiva främmande arter måste stärkas, naturvården måste få de resurser som krävs och våra mest värdefulla naturområden måste förvaltas långsiktigt och ansvarsfullt. Det handlar om ansvar, om rättvisa och om vilket samhälle vi vill lämna efter oss.

(Applåder)

Fru talman! Jag kan konstatera att ledamoten inte svarar på mina frågor. Jag ställer frågor till ledamoten, och han frågar tillbaka. Innan dess är det en hel del siffertrixande i stället för att stå upp för den politik man faktiskt för. Man har minskat anslagen under hela den här mandatperioden. Man nollade – tog bort pengarna för arbetet mot invasiva arter helt. Noll kronor lade man 2023. Att man sedan för tillbaka pengar och kallar det satsningar tycker jag inte är en seriös politik.

Med den här SD-ledda regeringen finns det inga pengar för att rusta och underhålla våra mycket uppskattade leder och naturreservat eller för det arbete som krävs när det gäller invasiva arter. Konsekvenserna av den politik som Sverigedemokraterna för tillsammans med regeringen märks av runt om i hela landet – det får vi rapporter om hela tiden. Vandringsleder har fått förfalla. Vindskydd blåser ned och blir liggande. Viktiga lokala naturvårdsprojekt har fått minskade resurser.

Är det detta som Sverigedemokraterna och ledamoten Staffan Eklöf kallar för miljöeffektivitet, som ledamoten lyfte i hela sitt anförande?

(Applåder)

Fru talman! Tack till ledamoten Eklöf för anförandet!

Under snart en hel mandatperiod har Sverigedemokraterna och regeringen avsatt för lite resurser för skötseln av vår svenska natur. Spåren av denna nedmontering syns tydligt i vårt vackra land. Vindskydd som stormar har vält ligger kvar utan att åtgärdas. Skyltar som har varit gömda under snön och som blivit överkörda och gått sönder åtgärdas inte. Det är slut på ved vid rastplatser, och papperskorgar är överfulla. Samtidigt minskar också anslagen till arbetet mot invasiva främmande arter, trots att spridningen utgör ett växande hot mot våra ekosystem.

Detta handlar inte bara om naturvård i snäv mening. Det handlar också om vårt gemensamma kulturarv och om människors möjligheter till friluftsliv i hela landet. Ändå väljer Sverigedemokraterna och regeringen att prioritera ned dessa frågor. Inte ens i år, när regeringen själv talar om ett reformutrymme på omkring 80 miljarder, är man beredd att avsätta tillräckliga resurser för att stärka naturvården.

Hur försvarar Sverigedemokraterna denna bortprioritering av svensk natur? Och hur menar ledamoten Eklöf att detta går ihop med Sverigedemokraternas egen retorik om att värna den svenska naturen och det svenska kulturarvet?

(Applåder)

Herr talman! Sverige är ett skogsland. Skogen är en grundpelare i vår ekonomi, i klimatomställningen och i den regionala utvecklingen – men den är också människors livsverk och trygghet. För många familjer är skogen en näring som planeras över generationer. Därför måste skatteregler och ersättningssystem vara långsiktiga, förutsägbara och rättvisa.

Den proposition vi debatterar i dag syftar till att förbättra och förenkla skattereglerna för skogsägare. Socialdemokraterna välkomnar flera av förslagen, inte minst dem som rör skogskontot och möjligheten till bättre periodisering. Samtidigt vill vi vara tydliga med att reformer på detta område måste ses i ett större sammanhang.

Vi står bakom vårt särskilda yttrande i betänkandet. Det innebär att vi ställer oss bakom propositionen, men med några tydliga markeringar. Förändringarna får inte leda till ökad komplexitet, och de löser inte den mest akuta frågan för många skogsägare, nämligen artskyddets konsekvenser och bristen på fungerande ersättningssystem.

Vi vill också påminna om att mycket av det som nu genomförs har sin grund i den tidigare skogsutredningen, som togs fram under förra mandatperioden.

Intäkterna kommer ofta i större poster när avverkning sker, medan kostnaderna och investeringarna är långsiktiga. Möjligheten att jämna ut inkomster över tid är därför avgörande. Att förbättra detta verktyg stärker förutsägbarheten och planeringsmöjligheterna för många skogsägare.

Även förslaget om att införa ett naturvårdskonto är i grunden ett steg i rätt riktning. Att kunna periodisera ersättning för naturvårdsavtal förbättrar likviditeten och minskar risken för skattechocker ett enskilt år. Det kan göra frivilliga naturvårdsavsättningar mer attraktiva och bidra till ett mer hållbart brukande.

Samtidigt finns det skäl att vara uppmärksam. Flera remissinstanser har lyft att de hellre hade sett en naturvårdsfond än ännu ett konto. Det finns en oro för att systemet riskerar att bli administrativt komplext. Skogsstyrelsen har dessutom pekat på att underlaget är osäkert när det gäller uppskattningen av hur stora arealer som omfattas av naturvårdsavtal. Det skapar frågetecken kring hur stora effekterna faktiskt blir.

Därför vill vi betona att det är avgörande att förändringarna inte leder till onödig komplexitet. Ett regelverk som upplevs som krångligt riskerar att motverka sitt syfte. För den enskilde skogsägaren måste reglerna vara både begripliga och praktiskt hanterbara.

Herr talman! Propositionen innehåller också en möjlighet att skjuta upp beskattningen av viss intrångsersättning i upp till tio år genom en ny ersättningsfond. Det är positivt. I delar av landet där tillgången på ersättningsmark är begränsad behövs rimliga tidsramar för att kunna fatta genomtänkta beslut. Längre tidsfrist minskar risken för att skogsägare tvingas köpa ersättningsmark under tidspress.

Det är viktigt att samhället tar ansvar när mark tas i anspråk för gemensamma intressen. När staten begränsar pågående markanvändning ska den enskilde inte bära kostnaden ensam. Den principen är grundläggande.

Men, herr talman, den mest akuta frågan för många skogsägare i dag behandlas inte i propositionen. Den handlar om artskyddet och om situationer där skogsägare nekas att bruka sin skog.

Allt fler upplever att de får sin brukanderätt begränsad genom artskyddsbeslut eller nekade avverkningstillstånd. Och de får ingen ersättning. Det är där osäkerheten är som störst, det är där frustrationen växer och det är där förtroendet för systemet prövas.

Regeringen har presenterat delar av ett nytt ersättningssystem. Det är bra att frågan erkänns, men det finns ännu ingen samlad helhetslösning. Det kvarstår hur ersättningarna ska finansieras långsiktigt, hur rättssäkerheten ska säkerställas och hur de skogsägare som redan hamnat i kläm ska hanteras.

Samtidigt har budgeten för ersättning till skogs- och markägare minskats med närmare 70 procent under denna mandatperiod. Det innebär att många redan i dag väntar på ersättning. Då räcker det inte att justera tekniska delar av beskattningen. Systemet måste också vara fullt finansierat och fungera i praktiken.

För oss socialdemokrater är det självklart att vi ska bruka vår skog men även att biologisk mångfald ska värnas. Lika självklart är det att ersättning ska utgå när staten begränsar pågående markanvändning. Äganderätten och miljöhänsynen måste kunna samexistera.

Det är också viktigt att nämna frågan om beskattning av ersättning vid nekade avverkningstillstånd. När Skatteverket ändrade sitt ställningstagande 2023 fick det betydande konsekvenser. Skillnaden mellan beskattning i inkomstslagen näringsverksamhet och kapital kan vara mycket stor. Frågan har lyfts, bland annat genom en skriftlig fråga till finansministern. Regeringen har dock meddelat att beskattningsformen inte ändras inom ramen för denna reform. Det innebär att även om vissa förbättringar görs i regelverket kvarstår en osäkerhet för de skogsägare som hamnar i denna situation. Det förstärker behovet av en helhetslösning där ersättning, beskattning och rättssäkerhet hänger ihop.

Herr talman! Vi ställer oss bakom propositionen därför att den innehåller flera förbättringar: Skogskontot stärks, möjligheten att periodisera ersättning förbättras och anpassningen till EU-rätten är nödvändig. Det är bra. Men vi gör det med tydliga markeringar. Reglerna får inte bli mer komplexa, ersättningssystemet måste vara fullt finansierat och den akuta frågan om artskydd och utebliven ersättning måste lösas i sin helhet.

Sverige behöver ett starkt, hållbart och konkurrenskraftigt skogsbruk. Skogen är en nyckel i klimatomställningen och i den gröna industrins utveckling. Men långsiktiga investeringar kräver stabila och rättvisa spelregler. Skogsägare ska kunna planera för generationsskiften och hållbart brukande utan att leva i osäkerhet om ersättning eller plötsliga ekonomiska konsekvenser av politiska beslut.

Skattepolitik är inte bara teknik. Det är en fråga om trygghet, ansvar och rättvisa.

(Applåder)

Fru talman! Jag kan konstatera att det inte bara är jag som vill ha det här svaret utan framför allt lantbrukarna. Det är de som väntar på svaret, men ingen av oss får något svar i dag.

Jag vill även ta upp några frågor utifrån ledamotens anförande. Ledamoten brukar ofta säga att Sveriges låga självförsörjningsgrad kan sammanfattas med morotskakan, och vi fick höra det även i dagens anförande. Även den bonde som springer i kapp ledamoten hör vi ofta talas om. Jag undrar om det är samma bonde eller olika bönder som springer i kapp ledamoten.

Det vi ser i verkligheten är dock färre dikor och färre får – helt enkelt färre betesdjur, som är så viktiga. Detta gör att betesmarker växer igen. Vi ser även färre mejerier; hemma i Norrland har två stora mejerier stängt igen under den här mandatperioden. Även slakterier stänger igen. Dessutom har regeringen tagit bort stödet till de 39 glesbygdskommuner där många av våra lantbrukare verkar.

Trots att regeringen, och framför allt ledamoten Oscarsson, har haft väldigt hög svansföring i jordbruksfrågorna och kritiserat tidigare regeringar hårt ser vi ju inget resultat efter regeringens snart fyra år vid makten. Magnus Oscarsson har tidigare talat om att vi behöver 125 000 fler kor. I dag hade han sänkt den ambitionen till 100 000 fler kor. I verkligheten har vi dock det lägsta antalet kor på 160 år.

Varför har regeringen misslyckats, och varför händer det egentligen så lite på gårdsnivå?

Fru talman! Jag tackar Magnus Oscarsson för ett härligt anförande. Det är mycket jag skulle vilja ställa frågor om.

Förra året ställde jag en tydlig fråga till ledamoten om regeringens beslut att inkludera jordbruket i ETS 2 trots att EU inte kräver det och om hur svenska lantbrukare skulle kompenseras för de ökade kostnader detta innebär. Jag fick svaret att frågan låg på regeringens bord och att förslaget var på gång.

Nu har det gått snart ett år, och beslutet om ETS 2 ligger fast. Kostnadsökningarna är kända, men fortfarande saknas besked om hur kompensationen ska se ut, när den kommer och när den ska presenteras. Det är oklart hur lantbrukare ska kunna planera i väntan på kompensationen. Min fråga till ledamoten Oscarsson är därför: När tänker regeringen infria det här löftet till lantbruket, och kan ledamoten i dag redogöra för vilken typ av kompensation som faktiskt är på väg?

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Socialdemokraternas reservation nummer 4.

Jordbrukspolitik handlar inte bara om maten på våra tallrikar. Det handlar om jobb i hela landet, om en levande landsbygd, om klimatomställning och ytterst om Sveriges försörjningsförmåga och beredskap i en orolig tid. Världen har förändrats snabbt, säkerhetsläget är allvarligt och klimatförändringarna är redan här. I det läget borde svensk jordbrukspolitik präglas av långsiktighet, handlingskraft och framtidstro.

Fru talman! Vi är överens om målet att Sverige ska producera mer mat, men då krävs politik som faktiskt gör det möjligt. Det räcker inte att utreda och tala om vikten av produktion. Bönder behöver förutsägbara villkor, fungerande livsmedelskedjor och verktyg som håller över tid. Det gäller i hela landet.

Livsmedelsförsörjningen i norra Sverige är i dag otillräcklig, och det är djupt allvarligt. Beredskap byggs inte av fina formuleringar i efterhand, utan det byggs med levande gårdar, med fungerande mejerier och slakterier och med förädling i hela landet. Därför är Norrlandsstödet helt avgörande. Det är inte ett särintresse utan beredskapspolitik, regionalpolitik och näringspolitik i ett.

Vill man ha livsmedelsproduktion i hela Sverige måste stöden vara tillräckliga, långsiktiga och anpassade efter de faktiska förutsättningarna i norr. För att stärka jordbruket i norr och samtidigt bidra till en fungerande beredskap föreslog vi redan för flera år sedan stödet till mjölkbönder i norra Sverige. Vi vill också se över möjligheten att bredda stödet till att omfatta exempelvis får- och lammproduktionen så att vi får fler levande gårdar och mer svensk mat på tallriken.

Fru talman! Jordbrukets omställning är nödvändig, men den måste vara möjlig. Klimatomställningen kan inte bygga på att lantbrukare lämnas ensamma med ökade kostnader och otydliga styrsignaler. Tvärtom måste omställningen stärka konkurrenskraften, minska importberoendet och öka vår beredskap.

Det här är inte heller bara vår bild. I sin rapport Statens insatser för jordbrukets klimatomställning konstaterar Riksrevisionen att de insatser som finns är viktiga men att de sammantaget inte räcker för att jordbruket ska bidra till att nå klimatmålen. Riksrevisionen efterlyser bland annat tydligare styrning, bättre planering och åtgärder för utsläpp som i dag helt saknar styrmedel.

Rapporten visar också att stöden inte i tillräcklig utsträckning är utformade för att ge lantbrukare långsiktiga och förutsägbara villkor. När uppföljningen är svag och ansvarsfördelningen otydlig riskerar politiken att ge just det bönderna inte efterfrågar: kortsiktiga projekt i stället för stabila verktyg för investeringar, omställning och generationsskiften. Det här bekräftar vår utgångspunkt: Det går att förena ökad livsmedelsproduktion med minskad klimatpåverkan, men då krävs tydligare politiskt ansvar, bättre samordning och att styrningen faktiskt fungerar i praktiken.

Fru talman! Det är också därför insatsvarorna är så viktiga. Svenskt jordbruk är i dag beroende av importerade drivmedel, gödsel och proteinfoder. Detta gör oss sårbara. Omställningen måste därför handla om hela systemet och inte bara om slutprodukten på tallriken.

Vi behöver öka produktionen av inhemska proteingrödor som ärter, åkerbönor och raps både för människors konsumtion och som foder till djur. Det stärker självförsörjningen, minskar beroendet av importerad soja och ger lantbrukare fler ben att stå på. Mer växtbaserad produktion är bra för klimatet, för beredskapen och för lönsamheten – särskilt när den sker på svenska gårdar med korta transporter.

Fru talman! I detta sammanhang blir också forskning och innovation helt avgörande. Sverige satsar i dag relativt lite på jordbruks- och livsmedelsforskning jämfört med andra näringar, trots att det finns stora behov. Vi behöver forskning som leder till bättre växtförädling, effektivare foder, friskare djur, smartare gödselanvändning och teknik som gör verklig skillnad på gårdsnivå.

Forskningen måste dock hänga ihop med praktiken. Lantbrukarnas erfarenheter måste vara med från början. När akademi, rådgivning och gårdsnivå kopplas ihop får vi lösningar som samtidigt både ökar produktionen och minskar klimatpåverkan.

Ett tydligt exempel som jag särskilt vill lyfta fram här i dag är nya genomiska tekniker. Med modern och mer precis växtförädling kan vi ta fram grödor som är motståndskraftigare mot torka och sjukdomar, som kräver mindre bekämpningsmedel och som ger stabilare skördar i ett förändrat klimat.

Samma dag som vi nu debatterar jordbrukspolitiken här i kammaren har faktiskt Europaparlamentet röstat för förslaget om NGT. Detta är ett viktigt och välkommet vägval för Europas jordbruk. För oss socialdemokrater är det självklart att politiken ska vila på vetenskap. Sverige måste ligga i framkant och driva på för ett snabbt och ansvarsfullt införande så att svenska lantbrukare, växtförädlare och forskare inte hamnar på efterkälken.

Den gemensamma jordbrukspolitiken är också ett av våra viktigaste verktyg för att ge lantbruket stabila och långsiktiga villkor. För svenska förhållanden krävs en CAP som ger flexibilitet, minskar onödig administration och stärker både produktion, miljönytta och lönsamhet i hela landet.

Fru talman! Framtidens jordbruk handlar inte om antingen eller. Det handlar inte om antingen produktion eller klimat och inte om antingen djurhållning eller växtodling. Det handlar om både och: ett robust, konkurrenskraftigt och hållbart livsmedelssystem som fungerar i både vardag och kris.

Vi socialdemokrater vill ha mer svensk mat från både åkrar och beten på tallriken. Vi vill stärka lönsamheten, underlätta generationsväxlingar och investera i forskning, innovation och inhemska insatsvaror. Vi vill bygga beredskap i hela landet och inte bara tala om den. Det är så vi stärker Sverige nu och för framtiden.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar för svaret, men själva jordbrukets omställning – att lämna det fossila till förmån för det förnybara – hörde jag inte mycket om.

Ledamoten nämner skogen och att vi inte behöver skydda mer där. Samtidigt hade ledamoten och regeringen nyligen en pressträff om att man lägger mer pengar på att ersätta skogsägare som inte får bruka sin skog, så man säger emot sig själv lite grann där.

Samtidigt som forskarna varnar för allvarliga risker för ekosystemet och samtidigt som Riksrevisionen konstaterar att regeringens styrning av jordbrukets omställning är splittrad och otydlig väljer regeringen att fokusera på att subventionera fossil diesel. Men stöden till förnybara lösningar som biodrivmedel uteblir, och omställningen ute på gårdarna är otillräcklig.

Det är problemet med den här regeringen, som har fastnat i oljeträsket: Det finns i dag inget som driver mot att minska det fossila i lantbruket trots att alla moderna traktorer kan köra på andra, förnybara bränslen. Varför plockar inte regeringen de här lågt hängande frukterna för att det ska ske en faktisk omställning i vårt svenska jordbruk?

Fru talman! Tack till Helena Storckenfeldt för anförandet!

Det var mycket som jag kan hålla med om. Men just nu varnar forskare allt tydligare för att vi närmar oss en ekosystemkollaps där biologisk mångfald, fungerande jordar, pollinering och vattenreglering hotas. Det här är inte bara abstrakta miljöfrågor, utan det är själva grunden för ett fungerande jordbruk och även för vår framtida livsmedelsförsörjning.

Samtidigt som vi läser i medierna om forskarnas varningssignaler konstaterar Riksrevisionen i sin rapport Statens insatser för jordbrukets klimatomställning att regeringens styrning är splittrad, otydlig och dåligt uppföljd. Insatserna hänger inte ihop, och det saknas en tydlig riktning för hur jordbruket ska ställa om samtidigt som produktionen kan öka.

Min fråga till ledamoten är därför: Hur menar Moderaterna att vi ska undvika allvarliga risker för ekosystemen och därmed för framtidens livsmedelsproduktion när regeringen enligt Riksrevisionen saknar en samordnad och långsiktig politik för jordbrukets omställning?

Fru talman! Det vi ser just nu är inte en varningssignal. Det är ett misslyckande. Ledamoten lyfte upp 32 åtgärder, som har lett till att vi har det lägsta antalet kor i landet på 160 år. Och man tycks vara nöjd.

Sverige är i dag självförsörjande på omkring 45 procent av nötköttet. För oss i Norrland blir konsekvenserna extra allvarliga när antalet dikor minskar och produktionen slås ut i glesbygd. Då försvinner inte bara mat, utan då försvinner beredskap. Försvinner de betande mularna försvinner också de öppna markerna och den biologiska mångfalden.

Norrlandsstödet är någonting som vi socialdemokrater införde och har stått bakom länge och som regeringen tack och lov också har anammat nu. Men i ledamotens anförande lät det som om det här skulle vara tillfälligt från Sverigedemokraternas sida tills klimatförändringarna har löst problemet, om jag uppfattade ledamoten korrekt.

Det är lite svårt för mig att förstå, fru talman, att Sverigedemokraterna kan vara nöjda med de 32 åtgärderna när resultatet av den politik man drivit och stått bakom under den här mandatperioden är att antalet kor i Sverige är det lägsta på över 160 år. Vilken av de 32 punkterna är det konkret som partiet menar har fungerat?

Fru talman! Tack, ledamoten Eklöf, för anförandet!

Ledamoten hänvisade i sin inledning till både utredningar och arbete som pågår. Men medan debatten pågår här inne i kammaren visar verkligheten utanför det här huset att svensk livsmedelsproduktion inte har vänt uppåt, trots tidigare stora ord från kamraterna i Tidögänget, som ledamoten själv säger.

Samtidigt som vi talar om självförsörjning kommer det rapporter om brist på nötkött i Sveriges butiker. Det är tomt i hyllan när köttfärsen till fredagstacosen ska inhandlas. Det är en konkret konsekvens av utvecklingen i primärproduktionen. Antalet kor i Sverige är det lägsta på 160 år – det lägsta på 160 år.

Varför har det inte hänt någonting tidigare om Sverigedemokraterna verkligen menar allvar med de utredningar och det arbete som pågår? Varför har vi inte sett någon tydlig vändning i fråga om självförsörjningen under den här mandatperioden? SD är det största partiet i det här kompisgänget och har dessutom störst inflytande.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för hans anförande.

Magnus Oscarsson talar ofta om morotskaka. I dag hörde jag honom tala om ingredienserna till morotskaka som en symbol för Sveriges självförsörjning. Vi socialdemokrater vill dock också kunna servera strömming på våra tallrikar. Det är en nyttig fisk.

Strömmingskrisen är helt avgörande, inte bara för Sveriges livsmedelsberedskap utan även för hela Östersjön och dess ekosystem samt för kustkulturen i Norrland. Över 90 procent av strömmingen fiskas upp av storskaliga industritrålare. Fångsten mals ned till fiskmjöl och blir till foder. Den blir inte mat på våra tallrikar och bidrar inte till livsmedelstrygghet. Det här är inte hållbart.

Jag kommer från Västernorrland. För oss handlar detta inte bara om ekologi utan också om kultur, identitet och mattraditioner. Surströmmingen är en del av vår själ, men i dag har vi knappt någon strömming att jäsa eller att lägga in till julbordet. Industrifartygen tömmer havet innan fisken hinner in till kusten.

Om Kristdemokraterna menar allvar med att stärka livsmedelsberedskapen måste man börja med att rädda den mat vi redan har, även den i havet. Därför vill jag fråga Magnus Oscarsson: Vill Kristdemokraterna stoppa det storskaliga industrifisket på strömming i Östersjön? Ja eller nej?

Fru talman! Jag vill börja med att säga att vi socialdemokrater har lagt fram ett eget budgetalternativ som ska ses som en helhet. Därför avstår vi från ställningstagande och har i stället ett särskilt yttrande när det gäller utgiftsområdet.

Utgiftsområde 23 handlar om något av det mest grundläggande för Sverige: jordbruket som ser till att vi har mat på vårt bord, jobben i våra landsbygder, skogen som byggt vårt välstånd och jakten och fisket som format våra samhällen. Det handlar om djurskydd, om försörjningsförmåga och om Sveriges beredskap i en orolig tid. Och det handlar om att hela landet ska fungera. Det ska gå att leva, arbeta och driva företag oavsett om du bor i Ånge, Dorotea, Bjuv, Eda eller Stockholm.

Vi socialdemokrater vill bygga ett starkare och mer sammanhållet Sverige. Därför tillför vi 100 miljoner kronor mer än regeringen inom detta område. Vi återställer stödet till de 39 minsta kommunerna, ett stöd som kommunerna själva beskriver som helt avgörande för att kunna arbeta med utveckling. Och vi stärker veterinär beredskap i hela landet.

Fru talman! Vi behöver mer svensk mat, mer svenska insatsvaror och mer svenskt bränsle i tanken. Våra gröna näringar är nödvändiga för att stärka landets livsmedelsförsörjning och beredskap. Lantbrukarna gör ett av våra viktigaste jobb men får ändå för lite betalt samtidigt som matgrossistjättarna gör rekordvinster. Regeringens livsmedelsstrategi ger inte de svar som vi behöver, och klimatutsläppen behöver minska på ett sätt som är långsiktigt, rättvist och ekonomiskt hållbart för lantbrukarna. Vi vill stärka innovation och forskning för att utveckla mer hållbara system.

Jordbrukets omställning behöver gå betydligt snabbare. När EU:s utsläppshandelssystem träder i kraft kommer fossila bränslen att bli dyrare. Då behövs långsiktiga villkor för fossilfria alternativ som biogas och biodrivmedel. Det finns många bra förslag i Bioekonomiutredningen, som tillsattes av den tidigare socialdemokratiska regeringen.

En fråga som också är särskilt viktig för oss gäller jordbrukets framtid i norr. Livsmedelsverket har varnat för att norra Sverige vid kris riskerar att stå utan matförsörjning. Det är helt oacceptabelt. Norrlandsstödet för mjölkproduktion är därför avgörande. Men det räcker inte. Vi vill stärka och bredda stödet så att det exempelvis också omfattar fårnäringen. Det handlar om att hålla landskapet öppet, om biologisk mångfald, om beredskap och om att ge gårdar i norr långsiktiga villkor för att växa. Vi behöver fler levande gårdar i norr, inte färre.

Vi socialdemokrater vill stärka konkurrensen i hela livsmedelskedjan. Det måste bli lättare för nya aktörer att ta sig in. Vi vill bryta låsningarna i grossistledet, tydliggöra prisinformation för konsumenterna och göra ursprungsmärkningen på restaurang skriftlig och obligatorisk.

Fru talman! Djurskyddet är fortfarande en av Sveriges viktigaste konkurrensfördelar, men det finns mer kvar att göra. Jag tänker då återigen på de fruktansvärda bilderna från nyheterna i veckan av kor som blir slagna, sparkade och vanvårdade. Vi har ett förslag om att införa kameror på slakterier som ett komplement till kontrollerna och se till att djurskyddskontrollen är likvärdig och rättssäker i hela landet. Vi vill skärpa straffen för djurplågeri, bekämpa hundsmuggling och förbättra tillsynen.

För att djur inte ska behöva lida i onödan stärker vi också den veterinära beredskapen dygnet runt. Samtidigt vill vi ta itu med marknadsmisslyckandet på veterinärmarknaden, där riskkapitalbolag har drivit upp priserna. Vi vill ha bättre pristransparens och bättre jämförbarhet mellan försäkringar, och vi vill utreda regler som begränsar vinstintresset i djursjukvården.

Fru talman! Bestånden av strömming och sill är kraftigt pressade och i vissa områden nära kollaps. Strömmingen är basföda för många andra arter, och när den försvagas rubbas hela ekosystemet i Östersjön. Trots detta fortsätter det storskaliga industrifisket att ta upp enorma mängder fisk, och 95 procent av all fångst går till foderproduktion. Det är inte hållbart, det är inte ansvarsfullt och det är inte förenligt med målet om ett levande hav.

Vi socialdemokrater vill stoppa det storskaliga industrifisket i Östersjön. Vi vill reformera kvotsystemet, flytta ut trålgränsen, skydda känsliga områden och stärka kontrollerna med kameror ombord. Vi vill värna det småskaliga fisket och insjöfisket. Det levererar mat till våra bord, är betydligt mer skonsamt mot havsmiljön och ger även viktig beredskapsföda.

Fru talman! Det finns dock lite hopp. Genom omprövningen av vattenkraften har vi nu en historisk möjlighet att återfå fungerande fiskvägar och levande strömekosystem i våra älvar. Längs Ljungan och andra vattendrag kan människor återigen se lax och andra arter vandra upp för att leka. Detta kräver dock politiskt mod som säkerställer att miljökraven genomförs och att vattenkraften moderniseras så att vi förenar energiproduktion och ekologi där det är möjligt och rimligt. Ett fungerande ekosystem i Östersjön börjar i älvarna.

När det gäller jakt- och rovdjurspolitik behövs en långsiktig, ansvarsfull förvaltning som fungerar för både människor och natur. Vi vill bland annat ha en samförvaltning av alla vilda klövdjur, minska vildsvinsstammen och kraftigt begränsa skarvbeståndet. Vi står bakom en vargstam på 170–270 individer med fortsatt gynnsam bevarandestatus och vill samtidigt göra det enklare att besluta om skyddsjakt när tamdjur eller hundar hotas.

Fru talman! Skogen är Sveriges gröna motor. Den skapar jobb, klimatnytta och exportintäkter. Den svenska skogspolitiken vilar på två jämställda mål: produktion och miljö. Det är viktigt att den balansen finns kvar, men vi ser i dag ett rättsläge kring artskydd och ersättning som skapar en stor osäkerhet för skogsägare. Överklagandena eskalerar, och skogsägare får inte avverka sin skog – och får inte heller någon ersättning. Detta måste snarast få en lösning.

Vi socialdemokrater vill ha långsiktiga och tydliga spelregler med rättvisa ersättningar vid skydd och ett aktivt hållbart brukande. Vi vill stärka rådgivningen och utveckla forskningen kring hållbara skogsmetoder. Vi vill också se sjysta arbetsvillkor i skogen och ökad jämställdhet i hela sektorn.

Fru talman! Allt detta samlas i frågan om beredskap. Pandemin, klimatförändringarna och kriget i Ukraina har visat hur sårbart Sverige är. Vi behöver bygga upp beredskapslager, säkra tillgången till insatsvaror och stärka dricksvattenförsörjningen. Det är inte en kostnad, utan det är en investering i Sveriges säkerhet.

Vi vill bygga Sverige starkare, och vi börjar med att stärka de näringar, de människor och de platser som bygger landet varje dag – från norr till söder och från kust till fjäll.

Jag vill önska talmannen och alla andra en riktigt god jul.

(Applåder)

Fru talman! Tack, ledamoten Widegren, för svaret! Jag vet att tidigare statsminister Löfven och tidigare finansminister Andersson också tog upp skogsfrågorna många gånger och var väldigt tydliga nere i EU med Sveriges ståndpunkt.

Jag måste säga att jag verkligen hoppas att man nu kommer fram med förslag som faktiskt löser den här situationen för landets skogsägare. Vi socialdemokrater hade gärna hjälpt till att hitta lösningar så att detta skulle bli långsiktigt hållbart; det har jag sagt förut. Regeringen har dock valt en annan väg.

En annan fråga jag också vill passa på att ställa gäller den uteblivna ersättningen till de jaktlag som bekämpade svinpesten. Vi i miljö- och jordbruksutskottet reste också till norra Västmanland och besökte det område som drabbades av afrikansk svinpest. Vi träffade de jägare som hade slutit upp och gjort ett fantastiskt arbete. Utan dem hade vi inte klarat av att stoppa den här smittan. Jägarna ställde upp när samhället behövde dem.

När jaktlagen nu söker ersättning för denna jakt, som de har betalat för men som på grund av statliga restriktioner inte fick bedrivas, får de dock kalla handen. De står med kostnader för jaktarrenden samtidigt som de själva gjorde jobbet som höll landet smittfritt. När landsbygdsministern var på plats sa han att regeringen skulle ta ansvar om myndigheterna inte räckte till – ändå har inte ett enda av dessa jaktlag fått ersättning för utebliven jakt.

Anser ledamoten att det är rimligt att de jägare som gjorde dessa insatser nu ska stå med hela kostnaden själva? Tänker ni ta initiativ till att skapa en möjlighet till ersättning till jaktlag som har drabbats av de här restriktionerna, eller ska de trots sin stora insats fortsatt lämnas utan stöd?

Fru talman! Jag tackar ledamoten Widegren för anförandet.

I valrörelsen 2022 skickade Moderaterna ett brev till varje svensk skogsägare. Även jag fick ett fint brev med granar. Det blå M:et var utbytt till en grön logga. Man kunde nästan tro att man fick brev från Miljöpartiet – det var mycket grönt.

Brevet innehöll ett antal löften. Det var löften som Moderaterna inte har levererat på än. Många med mig undrar vad som egentligen hände med löftena. Trots att regeringen har tillsatt utredning efter utredning har inga förslag lagts fram. Det finns ingen samlad skogspolitik, ingen lösning på artskyddets mest akuta problem. Frågan om fåglar, som i praktiken stoppar flest avverkningar, var inte ens med i Artskyddsutredningen.

Medan regeringen fortsätter att prata fastnar verkliga människor i en rättsosäker situation. Det här är inte små frågor, utan det här handlar om att livsverk raseras. Mängden överklaganden fortsätter att rasa in.

År 2023 kom 203 överklaganden, och 2024 kom 421 överklaganden. Då kan vi fundera över hur det ser ut i dag 2025: 877 överklaganden fram till den 1 december. Vi hör alla, och vi ser alla, orimligheten i detta.

Frågan är om Moderaterna kommer att leverera det ni lovade. Tiden är på väg att rinna ut. När kommer regeringen med den utlovade helheten, det vill säga en sammanhållen skogspolitik som löser artskyddet, inklusive fåglarna, som ger skogsägarna rättssäkerhet och ersättning när brukandet stoppas och som gör att familjen Hyttsten inte måste få sin framtid förstörd av oklara regler?

(Applåder)

Fru talman! Tack till ledamoten för försöket till svar! Men det var inget svar på varför man inte tar tillbaka kontrollen över marknaden och stoppar de skenande priserna. Folk har ju inte råd att ta sina djur till veterinären i dag. Gör man det riskerar man att hamna hos Kronofogden i stället. Det är nämligen otroligt höga priser. Sverige sticker ut som enda land i hela Europa som har de här fruktansvärt höga priserna för djursjukvård. Så kan det inte få fortsätta. Jag hörde tyvärr inget svar och inga lösningsförslag från ledamoten.

En annan viktig fråga är veterinärberedskap. En utredning har slagit fast att staten inte längre ska ta ansvar för akutsjukvård av sällskapsdjur. Jakthundar, som jag själv har, räknas som sällskapsdjur. Men jakthundar gör också eftersök på trafikskadat vilt och har en otroligt viktig funktion i samhället.

Verkligheten i stora delar av landet är att om det händer någonting måste man åka 20, 30, 40 mil för att komma till en veterinär med jouröppen mottagning. Eftersöksjägare och deras hundar gör uppdrag varje dag där de tar stora risker. De arbetar ideellt, och hundarna förtjänar samma respekt som alla andra djur i tjänst.

Tycker Sverigedemokraterna att det är rimligt att staten inte tar ansvar för en svårt skadad jakthund, ett djur som jobbar i samhällets tjänst med eftersök vid trafikolyckor? Enda alternativet blir avlivning, inte akutsjukvård, om de är svårt skadade. Tycker ni att det ska fortsätta så? Om ni inte tycker det, varför driver ni en politik som lämnar stora delar av landsbygden utan fungerande veterinär i beredskap?

(Applåder)

Fru talman! Tack till ledamoten för anförandet!

I veckan har vi i nyheterna sett fruktansvärda bilder på hur kor blivit sparkade på, hoppade på och slagna med redskap. Det här ska absolut inte förekomma. Vi har ett starkt djurskydd i Sverige, men det måste också efterlevas, annars ska man få djurförbud. Vi har helt enkelt mer kvar att göra.

De här fruktansvärda bilderna kommer att stanna kvar länge hos många. Det visar hur viktigt djurskyddet är men också hur viktigt det är att ha fungerande system runt djuren. Det gäller både tillsynen och den veterinärvård som ska finnas tillgänglig när djur far illa.

Nu, efter tre år med SD-regeringen, ser vi att situationen blivit värre än någonsin just gällande veterinärvården. Veterinärpriserna har ökat med 55 procent på fem år. Värst var det mellan 2022 och 2023. Då ökade priserna med 25 procent på bara ett år.

Sverige sticker ut som värst i Europa med de här prisökningarna. Två riskkapitalbolag dominerar marknaden. SD-regeringen har inte gjort någonting som förändrat det. Ni har till och med sagt nej till flera förslag som skulle bryta oligopolet. Därför vill jag fråga Sverigedemokraternas ledamot: Varför händer ingenting? Varför har ni som största parti i regeringsunderlaget inte levererat, tagit tillbaka kontrollen över veterinärmarknaden och stoppat de skenande priserna?

Fru talman! Jag tackar ministern för det tydliga beskedet. Trots att ministern lovade i början av 2025 att pengarna skulle komma det här året tar jag ministern på orden när hon säger att pengarna kommer att komma. Det är ett besked som kommunerna har väntat på i över ett år. Men man vill också gärna veta när de kommer. Jag kan också säga att det var den tidigare regeringen som tillsatte utredningen och satte igång det här viktiga jobbet.

Fru talman! Kommuner som har vindkraft har tagit ansvar för hela landets energiförsörjning. De har upplåtit mark och hanterat påverkan på infrastruktur och samhällsservice. De har gjort detta med argumentet att staten lovat kompensation. För varje månad som går utan utbetalning blir konsekvenserna tydligare. I förlängningen blir det ännu svårare att få kommuner att säga ja till ny vindkraft. Därför är det otroligt viktigt att de här pengarna nu också utbetalas.

Vi behöver mer elproduktion. Vi behöver mer vindkraft. Om vi får mindre ny elproduktion hotar det tillväxten, jobben och industrins utveckling. Sverige behöver en regering som håller sina löften. Kommunerna behöver besked nu. När regeringen inte håller sina egna tidsplaner blir det svårt att bygga det förtroende som behövs för ny vindkraft, och det är kommunerna som får hantera konsekvenserna.

Fru talman! Sverige behöver mer el och mer förnybar produktion. Men då behöver vi också en regering som håller sina löften och levererar till kommunerna.