Malin Larsson

Fru talman! Tack, ministern, för de svar som ministern kan ge! Vi saknar dock fortfarande det som kommunerna behöver allra mest: ett datum. När kommer pengarna verkligen? Det är faktiskt 442 dagar sedan regeringen slog på stora trumman, kallade till pressträff och utlovade vindkraftspengarna.

Fru talman! När kommunerna planerade budgeten för 2025 och räknade in vindkraftspengarna var det inte bara en siffra i ett dokument. Det påverkar om man kan tända vägbelysningen på landsbygden. Det påverkar om man kan renovera en skola eller göra en nödvändig investering i äldreomsorgen. När intäkten blir osäker blir planeringen svår eller helt omöjlig för kommunerna. Upphandlingar riskerar att avbrytas, projekt pausas och ledtider fördyras. Till slut får kommuninvånarna mindre för pengarna än planerat.

Kommunal budgetplanering är en lång process som bygger på förutsägbarhet. När regeringen lovar pengar redan i budgetpropositionen men sedan dröjer mer än ett helt år, om de ens verkställer det, skapas sträckta och påtagliga ekonomiska risker för kommunerna. Om kommunerna får pengarna först 2026 tappar de också sitt syfte. Då blir de bara en resultatrad, inte ett verktyg för utveckling. Det här är slöseri med såväl tid som pengar och arbetskraft.

Fru talman! Det stannar inte där. Den osäkra hanteringen slår också direkt mot förtroendet. När kommunerna inte kan ge tydliga besked till invånare och lokala företag urholkas legitimiteten i hela systemet med lokal nytta, det system som är nödvändigt för att öka vindkraftsacceptansen.

Det här är inte värdigt en regering, om man vill värna lokalt inflytande och lokal nytta. Det är också direkt skadligt i en tid då vi i Sverige behöver mer förnybar el för att klara klimatomställningen och stärka vår industris konkurrenskraft.

Regeringen har också presenterat en ny promemoria om intäktsdelning. Men i de remissvar som nu har kommit om den finns mycket tydlig kritik från både kommuner och länsstyrelser. Kritiken är både samlad och skarp i sina delar. Förslaget löser nämligen inte det kommunala vetot och kortar inte de långa, komplexa tillståndsprocesserna med många överklaganden. Det skapar inte heller den förutsägbarhet som behövs. Kommunerna säger detsamma: De behöver klarhet, stabila intäkter och en regering som håller sina löften.

Jag vill också lyfta fram det som Isak From tidigare lyfte upp i sitt anförande: Vi som bor på landsbygden och som tar ansvar för hela Sveriges energiförsörjning måste få någonting tillbaka.

Det blir dessutom svårt att ta nya ersättningssystem på allvar när regeringen inte ens levererar pengar som skulle ha betalats ut under 2025.

Hur ska kommunerna i Västernorrland och övriga landet kunna lita på nya förslag när de gamla löftena fortfarande är ouppfyllda?

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.

När vi debatterar energifrågor och vindkraft i kammaren brukar jag lyfta fram mitt hemlän Västernorrland. Hemma i Västernorrland har vi länge tagit stort ansvar för Sveriges energiförsörjning. Vi har vindkraft och mycket vattenkraft. Vi kan och vi vill ha elintensiva etableringar hos oss som ger jobb och tillväxt. Allt detta bygger på att kommunerna säger ja när Sverige behöver el.

Därför är det också viktigt att kommuner med vindkraft får en ekonomisk ersättning. I regeringens budget för 2025 skulle Ånge få 15,7 miljoner, Sollefteå 14,5 och Ö-vik 14,1. Totalt skulle det vara 62 ½ miljon kronor till Västernorrland.

Fru talman! Västernorrland är ett av Sveriges absolut största vindkraftslän tillsammans med Norrbotten och Jämtland. Vi bär en stor del av den elproduktion som hela Sverige är beroende av. Ändå står våra kommuner fortfarande utan sina utlovade vindkraftspengar. I dag, 442 dagar senare, väntar våra kommuner fortfarande, och nu återstår bara 26 dagar av året.

Det här är allvarligt nog, men i våras, i den förra interpellationsdebatten som jag och ministern hade, gav ministern mycket tydliga besked i kammaren: De medel som finns avsatta för 2025 kommer att betalas ut under 2025. Pengarna ska inte brinna inne, och grunderna i modellen är klara. Det här är ord som finns i protokollet.

Men nu i december 2025 finns fortfarande ingen förordning, inga besked och inga pengar på väg till kommunerna. Då måste frågan ställas: Vad är ett löfte från regeringen värt för de kommuner som har tagit ansvar för Sveriges elproduktion?

442 dagar har nu gått sedan regeringen presenterade sitt förslag om vindkraftspengar till kommunerna. Det är en ersättning som skulle ge lokal nytta och stärka acceptansen för vindkraft. Men här står vi, mer än ett år senare, med ungefär tre veckor kvar av året, och inte en krona har betalats ut. Kommunerna vet fortfarande inte om pengarna kommer alls, vilket belopp som gäller eller när de betalas ut. Det här är grundläggande frågor som regeringen inte har svarat på, och samtidigt behöver Sverige mer elproduktion.

Industrin elektrifieras, och företag efterfrågar stabil tillgång till förnybar el. Vår konkurrenskraft framåt är helt beroende av att vi kan bygga ut elproduktionen snabbt. I det här läget stoppas nu 90 procent av nya vindkraftsprojekt, och kommunerna säger själva att osäkerheten om ersättningar spelar stor roll. Det här är alltså inte bara en fråga om kommunala budgetar, utan det här är en fråga om Sveriges tillväxt, jobb och framtida industriella utveckling.

Fru talman! Våra kommuner förtjänar bättre. De förtjänar förutsägbarhet, de förtjänar respekt för sitt ansvarstagande och de förtjänar också att staten håller sina löften.

Fru talman! Jag vill därför upprepa min fråga: När – exakt när – kommer de utlovade vindkraftspengarna att betalas ut?

Fru talman! Vi socialdemokrater är övertygade om att det går att förena modern vattenkraft och fungerande fiskvandringsvägar med omsorg om kulturmiljöer och landskap. Men efter att regeringen pausat omprövningen av vattenkraftens miljövillkor i två år och nu återstartat den med försvagade direktiv har oron vuxit. Samtidigt har även Vattenkraftens miljöfond pausats.

Jag besökte nyligen Viforsens kraftverk. Där stod jag och såg laxarna hoppa i det forsande vattnet – rakt mot betongen under dammluckan. Det var en stark men också sorglig bild av vad som faktiskt står på spel.

Min fråga till klimat- och miljöministern är därför: Hur avser regeringen att säkerställa att omprövningen av vattenkraften leder till verkliga miljöförbättringar, fria vandringsvägar och levande strömekosystem och inte bara till urvattnade kompromisser?

Herr talman! Tack, Staffan Eklöf, för det korta svaret!

Ledamoten talar om Tidösamarbetet som väldigt varmt och gott, men här tycks ni inte ha varit överens. Trots att ni pratar väl om samarbetet har ni väldigt många reservationer – minst 16 kunde jag räkna till – i betänkandet. Sett till antalet reservationer är ni kanske ändå inte så himla nöjda med Tidösamarbetet.

De utsläppsrätter som finns i ETS 2 kommer inte att vara gratis. Det här kommer att vara dyrt, och vad priserna landar på vet vi inte i dag. Regeringen lovar, precis som ledamoten var inne på, att alla berörda fullt ut ska kompenseras för de höjda priserna. Men det framgår inte hur kompensationen ska utformas och vad den väntas komma att kosta skattebetalarna.

Här tycks man fortsätta i samma gamla hjulspår när man pratar om kompensation. Vad folk och företag behöver när utsläppshandeln gör de fossila bränslena dyrare är inte kompensation eller bidrag som kommer att neutralisera de högre bränslepriserna. Det som behövs är en omställning så att vi kan ta oss ur fossilberoendet så fort som möjligt.

Varför valde SD-regeringen den här vägen i stället för att göra rätt och se till att jordbruket kan ställa om och bli kvitt sitt fossilberoende? I stället väljer ni att överimplementera några EU-regler som ni ska kompensera för fullt ut. Jag får inte riktigt ihop det här, herr talman.

(Applåder)

Herr talman! Ledamoten Eklöf pratar varmt om sina Tidökamrater. Tidökamraterna har, med Sverigedemokraterna i täten som det största partiet i regeringsunderlaget, nu bestämt att Sveriges jordbruk ska omfattas av utsläppshandelssystemet ETS 2 trots att EU inte kräver detta, som jag tidigare sa.

Regeringen har alltså ändå beslutat sig för detta. Tidökamraterna och ledamoten Staffan Eklöf har inte heller talat om hur de svenska lantbrukarna ska kompenseras för den försämring av konkurrenskraft som detta kommer att medföra. Det gör ju inte våra lantbrukare friare och lönsammare, vilket ledamoten tryckte på som väldigt viktigt i sitt anförande.

I en särskild debatt under våren 2022 om den ekonomiska situationen inom de gröna näringarna sa ledamoten Eklöf i ett anförande: ”Vi kan erbjuda ett annat motstånd mot EU:s förslag som skadar Sverige, och en konservativ regering kommer inte att överimplementera EU-regler”.

Men, herr talman, det är ju precis det Tidökamraterna och Sverigedemokraterna nu gör. Man överimplementerar EU-reglerna för våra svenska bönder. Min enkla fråga är: Varför då?

Herr talman! Jag tackar för svaren så långt.

Den liberala klimat- och miljöministern har sagt att transportsektorns utsläpp inte behöver minska utan att det är jordbrukets utsläpp som ska göra det i stället. Vi får verkligen hoppas att man står fast vid det senare men kanske också minskar utsläppen från transportsektorn. Nu ser vi tyvärr ökade utsläpp i vårt land.

Den uppdaterade livsmedelsstrategi som presenterades hann egentligen inte ens kallna när den kommit från tryckeriet innan det kom krav på att man skulle uppdatera den igen och lägga till saker. Det handlade om att miljö- och klimatmålen skulle nås, men också om att det saknades tydliga och mätbara mål, som jag varit inne på i tidigare replikskiften. Det här är saker som många har lyft fram från flera olika håll – det är inte bara vi som gör det. När jag besöker lantbrukare och andra aktörer i livsmedelskedjan får jag höra att man vill ställa om. Man är innovativ och vill bidra. Men tyvärr tycks inte den här regeringen vara lika innovativ och vilja bidra lika mycket.

Nu hörde vi att ledamoten Nilsson tar strid för beteskravet, vilket är mycket glädjande. Men kommer ledamoten att ta strid även i de här frågorna? Har man tagit till sig av kritiken? Kommer man att uppdatera livsmedelsstrategin för att få tydliga och mätbara mål och för att miljö- och klimatmålen ska nås?

Herr talman! Jag tackar ledamoten Elin Nilsson för anförandet. Det var extra glädjande att höra att Liberalerna står upp för betesrätten. Eftersom regeringar fattar kollektiva beslut ser vi därmed att den moderatledda regeringen kommer att stå upp för den.

Som jag var inne på i ett tidigare replikskifte har den uppdaterade livsmedelsstrategin kommit, rejält försenad. På miljö- och klimatområdet var den en besvikelse. Många anser att man tar ett steg tillbaka och utelämnar hur miljö- och klimatmålen ska nås. Det här är frågor som Liberalerna har brukat stå upp för och som de har drivit.

Klimatpolitiska rådet presenterade vid samma tid sin årliga rapport med en fördjupning om jordbrukets klimatpåverkan samt en rad rekommendationer. Som jag sa tidigare visar den här rapporten att det är fullt möjligt att minska jordbrukets utsläpp samtidigt som livsmedelsproduktionen ökar och försörjningsgraden stärks.

Klimatpolitiska rådet presenterade 13 rekommendationer till regeringen. Min fråga till ledamoten Nilsson är hur man från regeringens sida nu kommer att ta sig an de här 13 rekommendationerna från Klimatpolitiska rådet.

Herr talman! Tack, ledamoten Widegren, för fler frågor! Det var många. Jag ska försöka hinna svara på alla.

Dikostöd tror jag var det första som ledamoten lyfte upp. Självklart är vi villiga att resonera om allting. Det har jag också lyft upp i tidigare replikskiften här i kammaren i dag.

Jordbrukspolitiken är otroligt viktig. Det gäller även att försöka ha långsiktighet. Just därför ville vi socialdemokrater vara med när den livsmedelsstrategi som vi hade skulle uppdateras, i stället för att man vid varje ny mandatperiod ska få en ny jordbrukspolitik och en ny livsmedelsstrategi på plats.

Jag tror helt klart att långsiktighet i jordbrukspolitiken är otroligt viktigt för att man ska våga investera. Det är enormt stora investeringar som våra lantbrukare gör. Det handlar om mycket pengar.

Då kommer vi också in lite på det här med generationsskiften. Jag kommer från mitten av landet – man brukar säga de norra delarna, även om det är mitten av landet. Jag bor i alla fall i Norrland. Där hänger skogsbruket nära ihop med jordbruket. Det är skogen som innehåller värdet. Det är där de ekonomiska resurserna finns.

Det är nu hotat. Det är svårt att göra generationsskiften på grund av artskyddsfrågan, som den här regeringen inte har löst än. Man sitter helt enkelt fast när man inte får bruka sin skog, avverka och få in de pengar man behöver. Dessutom får man ingen ersättning. Det är otroligt olyckligt. Jag ser det som absolut prioriterat att lösa artskyddsfrågan och ersättningsfrågan kopplat till den, så att våra lantbrukare i norr kan generationsskifta.

När det gäller § 28 och vargen kan det behöva göras mer. Vi socialdemokrater har lyft upp vargproblematiken länge. Däremot är det viktigt att vi också fortsätter att ha en licensjakt.

Herr talman! Tack till ledamoten Widegren för en viktig fråga!

Ja, jag säger SD-regeringen eftersom SD är det största partiet i regeringsunderlaget. Tyvärr är det inte Moderaterna som är det största partiet i regeringsunderlaget. Sedan är det en moderat statsminister.

När det gäller naturbetesmarker och betande djur är det en otroligt viktig fråga som ledamoten lyfter. Det är självklart att vi också vill se detta. Det håller våra landskap öppna. Betande mular är otroligt viktiga för den biologiska mångfalden men också för livsmedelsberedskapen, skulle jag vilja säga.

Det är viktigt att vi hela tiden har en avel, att vi får fram nya djur och att vi har kvar avelsdjuren. När antalet nötdjur nu minskar ser vi att detta tar lång tid. De får oftast bara en kalv. Det är sällan det blir fler. Fåren får oftast fler än ett lamm. Där går det snabbare att öka besättningarna.

En del i detta är att det har varit och fortfarande är problem med rovdjur. Därför behöver vi minska vargstammen men också se till att vi har skyddsjakt som fungerar. Man ska snabbt kunna få hjälp vid rovdjursangrepp.

I livsmedelsberedskapen som vi vill satsa på är djuren och även Norrlandsstödet viktiga delar. Vi ska såklart ha betande djur i hela vårt land.

Jag tror starkt på fårbesättningarna. Jag tror att det går snabbare att öka på antalet, eftersom det går fortare där. Men vi behöver helt klart öka antalet betande djur i landet. Jag skulle också vilja se mer skogsbete, som vi hade betydligt mer av förr i tiden.

Herr talman! Tack till ledamoten Eklöf för fler frågor!

Det är inte bara vi socialdemokrater som tycker att det saknas en hel del viktiga delar i den nya, uppdaterade livsmedelsstrategin, utan det gör också exempelvis Klimatpolitiska rådet. Det här är otroligt viktiga frågor som hänger ihop med det svenska jordbrukets framtid och konkurrenskraft, helt enkelt.

Vill man haka sig fast i historien och fortsätta använda olja och vara helt beroende av skurkstater, som Sverigedemokraterna vill? Det får ni i så fall stå för. Vi står för en helt annan politik och helt andra satsningar.

Vi satsar på Norrlandsstödet, som jag sa. Det är otroligt viktigt. Sverige är ett avlångt land där det finns helt olika förutsättningar. I norr har vi långa avstånd. Och på vintrarna är det stora snömängder, som ställer helt andra krav på konstruktioner av byggnader och så vidare.

Det krävs också att vi har en livsmedelsberedskap framåt. Det är en annan del där vi har satsningar i vår budget.

Politiken hänger ihop. Det är inte bara jordbrukspolitiken vi diskuterar här i dag. Detta hänger ihop med många andra delar. Det handlar om att våra kommuner och regioner har den ekonomi som de behöver, så att de har råd att köpa bra mat som de kan servera våra äldre och barn. Det hänger också ihop med kostnadsökningarna, som pressar vanligt folk. Kostnadsökningarna har den SD-ledda regeringen drivit på något otroligt. Många hushåll, framför allt hushåll med ensamstående mammor, har det otroligt tufft. De har svårt att över huvud taget sätta mat på bordet. Med den SD-ledda regeringens budget har man inte råd att köpa kvalitativ, näringsrik och svenskproducerad mat.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar för frågorna! Jag ska se om jag lyckades uppfatta dem korrekt.

Livsmedelsstrategin är ett otroligt viktigt verktyg som vi har för att vi ska nå våra mål, som vi lyfter här. Vi vill ha en ökad svensk livsmedelsförsörjning men också en ökad försörjningsförmåga, där vi kan producera egna insatsvaror och göra oss oberoende av skurkländer som levererar olja till oss, som Ryssland med flera.

Här har vi jordbruket som en otrolig möjliggörare, som faktiskt självt kan producera biodrivmedel. Sverige låg tidigare i framkant. Nu får vi exportera de här varorna, och utvecklingen har tyvärr stannat av med den SD-ledda regeringen.

Sedan nämnde jag flera saker som vi saknar i livsmedelsstrategin. Vi saknar miljö- och klimatåtgärderna. Vi saknar tydliga mål. Här är regeringen fortfarande svaret skyldig. Hur ska vi veta hur det går? Går utvecklingen åt rätt håll? Följer vi målen och så vidare? Når vi det vi vill? Det gör vi inte nu när det inte finns några mål och verktyg som visar om vi går åt rätt håll. Varför har man inte med några tydliga och mätbara mål?

Ledamoten Eklöf saknade konkretion, sa han. Jag tycker att jag var väldigt konkret och tydlig, till exempel när det gällde satsningarna på Norrlandsstödet. Men kortfattat kan jag sammanfatta det så här: Vi socialdemokrater vill se mer svenskt i tanken, mer svensk mat på våra bord och en ökad hållbar livsmedelsproduktion och därmed en bättre beredskap.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Socialdemokraternas reservation nummer 30.

I det betänkande som vi debatterar i dag behandlar vi både jordbrukspolitiken och propositionen En utvidgad insamling och utlämning av djurhälsodata. Djursjukdata är en viktig informationskälla för att kunna bidra i arbetet med djurhälsa och även antibiotikaresistens.

Vi socialdemokrater vill se ett fossilfritt och konkurrenskraftigt jordbruk, och vi vill se både det konventionella och det ekologiska lantbruket öka i hela landet. Det är en jordbrukspolitik för fler gröna jobb, ökad livsmedelsproduktion och höjda ambitioner inom miljö- och klimatområdet.

Herr talman! De senaste veckorna har våra flöden i sociala medier fyllts av bilder från kosläpp runt om i hela landet. Det är glada kor som fulla av vårkänslor springer ut på grönbete. Kosläppen har blivit en kär tradition, där vi får komma ut till gårdarna, möta djuren och lära känna en liten bit av det lantbruk som bär upp vårt samhälle.

Glada kor på grönbete ute i friska luften är något som svenska folket vill se, och därför var det glädjande att Socialdemokraternas reservation om att bevara beteskravet röstades igenom här i kammaren för två månader sedan.

Djur på bete är inte bara en vacker bild i vårt landskap. Det är också en påminnelse om det hårda, livsviktiga arbete som pågår varje dag, året runt, i jordbruket. Från tidiga morgnar till sena kvällar producerar svenska bönder mat av hög kvalitet, med höga krav på djurvälfärd, miljö och livsmedelssäkerhet.

Men svenskt jordbruk är så mycket mer än mat på våra tallrikar. Det är grunden för vår försörjningsförmåga, för biologisk mångfald och för levande landsbygder i hela landet. Det är därför vi socialdemokrater tydligt säger att vi måste investera i ett fossilfritt och konkurrenskraftigt jordbruk som håller hela landet vid liv.

Herr talman! Efter veckor av oro över extrema torkförhållanden i stora delar av landet kom äntligen regnet som många väntat på. Det har varit väldigt torrt i både skog och mark under denna vår. Detta är något vi fått lära oss att leva med: resultatet av de klimatförändringar som blir allt tydligare i vår omvärld men också här i Sverige. Nya värmerekord slås hela tiden, och allvarlig torka i Europa gör att både jordbruket och vattenförsörjningen pressas hårt.

Klimatomställningen pågår, och jordbruket har en central roll. Det är här, på gårdarna, i stallen och på åkrarnas skiften, som framtidens hållbara samhälle byggs. Jordbrukets omställning är avgörande för vår försörjningsförmåga. Vi måste fokusera på att skapa ett jordbruk som är både hållbart, lönsamt och resilient, för att kunna försörja oss nu men också för framtida generationer.

Som socialdemokrater ser vi även stora möjligheter i användningen av biobränslen i vårt jordbruk. Det handlar inte bara om att producera förnybar energi och bränslen utan även om att säkerställa ett mer hållbart jordbruk och minska beroendet av fossila bränslen.

För oss är det självklart att jordbrukssektorn ska ges de rätta verktygen och resurserna för att ta till vara dessa möjligheter. Bioekonomin kan bidra till att stärka vår landsbygd, skapa nya arbetstillfällen och samtidigt värna klimatet. Därför ser vi det som vår uppgift att stödja denna omställning. Jordbruket ska ha verktyg för att minska sina utsläpp och bidra till klimatomställningen och inte straffas för att man gör det. Genom bioekonomi, Klimatklivet och smartare styrmedel kan vi ställa om på riktigt.

Herr talman! Vi behöver ett svenskt jordbruk som är starkt men också rättvist, där unga vill och vågar ta över. Vi vill att generationsväxlingen underlättas och att vi säkrar kompetensförsörjningen. Vi vill också se mer relevant utbildning och mer forskning och innovation som är förankrad i lantbrukarnas vardag – och som ger verkliga resultat ute på gårdsnivå.

Här handlar det också om teknik, växtförädling och modern genteknik, som kan hjälpa oss att möta både klimat- och livsmedelsutmaningar. Vi välkomnar EU-kommissionens förslag om att underlätta regler för vissa NGT-grödor. Här måste Sverige ligga i framkant – vi kan inte halka efter.

De gröna näringarna och våra lantbrukare är nödvändiga för att både klara klimatomställningen och stärka Sveriges livsmedelsförsörjning. Därför vill vi socialdemokrater också höja Norrlandsstödet med 60 miljoner, för att vi ska ha livsmedelsproduktion och beredskap i hela landet.

Vår försörjningsförmåga måste stärkas, både i fredstid och i kris. Vi behöver öka odlingen av växtbaserade proteiner, både för människors konsumtion och för användning som foder. Genom att kombinera djurhållning med odling skapas robusta och cirkulära system där svenska råvaror står i centrum.

De val vi gör spelar stor roll. När vi väljer svensk mat i butik, på restaurang och i de offentliga köken investerar vi i vår gemensamma beredskap. Därför vill vi att offentlig upphandling i större utsträckning styrs mot svenskt, hållbart och lokalt.

En annan liten fråga som dock är viktig för den biologiska mångfalden är det småskaliga fäbodbruket, som också är en del av vårt kulturarv.

Herr talman! Den gemensamma jordbrukspolitiken inom EU, som vi kallar CAP, är ett verktyg som Sverige bör använda fullt ut. I tider av oro och ökad osäkerhet i omvärlden är det viktigare än någonsin att vi skapar långsiktiga och förutsägbara villkor för jordbruket. Detta har vi möjlighet till, gemensamt och tillsammans, med stöd, struktur och riktning. Men det krävs också att vi i Sverige gör vår del. Det krävs att vi sätter jordbruket högt på den politiska dagordningen och att vi ger branschen framtidstro.

Herr talman! Vi socialdemokrater ser det svenska jordbruket som en nyckel till framtiden. Det är en sektor full av möjligheter, om vi väljer att investera, samarbeta och lita på kraften hos våra jordbrukare. Det svenska jordbruket spelar en central roll för att producera kvalitativ och näringsrik mat, men jordbruket skapar också arbetsmöjligheter och öppna, levande landskap i hela landet. Från kosläppets glädje till klimatanpassningens allvar – hela vägen bygger vi Sverige starkt tillsammans.

(Applåder)

I detta anförande instämde Joakim Järrebring och Anna-Caren Sätherberg (båda S).

Herr talman! Jag tackar ledamoten Oscarsson för försöket till svar men kan konstatera att ledamoten fortfarande är svaret skyldig. Det var inget svar på frågan, utan här agerar regeringen och ledamoten Oscarsson tvärtemot vad man själv förordar i den här kammaren.

Jag vill också passa på att komma in på den uppdaterade livsmedelsstrategin. Till slut kom den ju fram, efter en lång väntan. Man tog gott om tid på sig. Tyvärr blev den en besvikelse på flera områden.

Också i Kristdemokraternas eget bondeförbund var man besviken och riktade kritik mot att den uppdaterade livsmedelsstrategin saknar tydliga och mätbara mål. Precis som ordföranden för Kristdemokratiska Bondeförbundet skriver var just konkreta och mätbara mål en av de största förväntningarna på den uppdaterade livsmedelsstrategin.

Att vi har mätbara mål är viktigt för att se om utvecklingen går åt rätt håll. Det är ett verktyg som visar på vikten av målen och också att man följer utvecklingen. För mig är det verkligen svårt att förstå att man har valt att inte ha med dessa tydliga och mätbara mål i livsmedelsstrategin 2.0, så min fråga till ledamoten Oscarsson är: Varför har man inte det?

Herr talman! Vi får lite olika bilder här från regeringspartierna. Från ledamoten Widegren tidigare var det lite annat ljud i skällan än från ledamoten Oscarsson nu.

Den svenska borgerliga regeringen har med KD i täten bestämt att Sveriges jordbruk ska omfattas av utsläppshandelssystemet ETS 2, trots att EU inte kräver det.

Herr talman! Det som Magnus Oscarsson och hans regering ägnar sig åt här är en svensk överimplementering av EU-regler. Det är inte det våra bönder behöver. Oscarsson har själv i debatter här i kammaren lyft fram vikten av att vi har samma villkor för våra lantbrukare som för lantbrukare i de länder de konkurrerar med. Men nu tycks man göra tvärtom från regeringens sida.

Även ledamoten Oscarssons partiledare har lovat att regeringen ska återkomma med förslag på hur jord- och skogsbruket ska kompenseras för de kostnadsökningar som våra svenska jordbrukare kommer att drabbas av. Men frågan är hur kompensationen ser ut och när den kommer att presenteras. Skulle kompensationen innebära lägre bränslepriser eller återbetalning kopplat till förbrukningen? Vad är i så fall hela poängen med den här reformen och att man lyfter in jordbruket i ETS?

Jag tänker att ledamoten Oscarsson, som ändå är Kristdemokraternas jordbrukspolitiska talesperson, är rätt person att svara på det här. Varför väljer Kristdemokraterna att överimplementera de här EU-reglerna, och hur ska jordbruket kompenseras?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för svaret. Den förra livsmedelsstrategin hjälptes vi åt att ta fram. Det är superviktigt för långsiktigheten. Långsiktigheten var någonting ledamoten lyfte fram i sitt anförande. Vi lyckades faktiskt komma överens om försvarspolitiken, och vi skulle behöva enas över partigränserna i flera frågor för att få denna viktiga långsiktighet. Men i arbetet med att uppdatera livsmedelsstrategin tyckte inte regeringen att det behövdes att oppositionen deltog.

Strategin måste ha varit ganska bra, eftersom det bara krävdes en liten uppdatering och inte någon helt ny strategi. Det har vi fått till svar här i kammaren av flera olika representanter från regeringspartierna. Vi sträckte ut handen. Vi ville vara med. Vi ville hjälpa till, just på grund av vikten av långsiktighet i livsmedelspolitiken och jordbrukspolitiken, så att våra bönder vet vad som gäller och därmed vågar göra investeringar.

Samtidigt som den uppdaterade livsmedelsstrategin presenterades kom Klimatpolitiska rådet med sin rapport, som hade en fördjupning om jordbrukets klimatpåverkan och rekommendationer. Den rapporten visar att det är fullt möjligt att minska jordbrukets utsläpp samtidigt som livsmedelsproduktionen ökar. Det är det vi ser som otroligt viktigt. Det handlar inte om att göra det ena eller det andra utan om att detta hänger ihop. Det går att ställa om samtidigt som man ökar produktionen. Det lyfter bönderna själva fram när jag är ute på besök.

Det är viktigt med fokus på lönsamhet men också på omställning. Det både vi och rådet konstaterar är att strategin saknar en tydlig inriktning mot hur ökad livsmedelsproduktion ska förenas med målet om nettonollutsläpp till 2045. Jordbruket är en viktig sektor. Hur ska man nå målen?

(Applåder)

Fru talman! Tack till ledamoten Widegren för anförandet! Den uppdaterade livsmedelsstrategin har äntligen kommit. Vi fick vänta länge, och tyvärr blev den också en besvikelse på miljö- och klimatområdet. Många anser att den till och med tar ett steg tillbaka och helt utelämnar hur miljö- och klimatmålen ska nås.

Vi ser redan i dag hur jordbruket, både ute i Europa och här hemma i Sverige, påverkas av klimatförändringarna. Samtidigt måste den svenska livsmedelsproduktionen öka. Det är vi helt eniga om. Men utsläppen från den svenska livsmedelsproduktionen måste också minska. Förslag och konkreta åtgärder för det lyser med sin frånvaro i den uppdaterade livsmedelsstrategin. Vi socialdemokrater säger att detta hänger nära samman. Det var ledamoten även inne på i sitt anförande.

Att ställa om jordbruket handlar om att öka den inhemska produktionen av insatsvaror som biobränslen, gödning och så vidare. På så vis minskar beroendet av fossila varor som faktiskt importeras i dag. Genom att ställa om stärker vi vår konkurrenskraft här i Sverige samtidigt som vi ökar hållbarheten och livsmedelsproduktionen och därmed vår viktiga beredskap. Därför vill jag fråga ledamoten hur Moderaterna ser på vikten av en hållbar livsmedelsproduktion och att minska miljö- och klimatpåverkan från det svenska jordbruket.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för debatten.

Vi har under flera år sett hur jordbruket påverkas av klimatförändringarna. Det är torka, skyfall med mera. Sverige är också ett av de länder som har högst klimatavtryck från det vi äter eftersom vi importerar mycket mat. Maten vi äter står för en fjärdedel av hushållens växthusgasutsläpp. Det är lika mycket som transporterna.

Vi måste öka vår svenska livsmedelsproduktion och samtidigt minska utsläppen från den samma, vilket är fullt möjligt. Men förslag och konkreta åtgärder för detta lyser med sin frånvaro i den uppdaterade livsmedelsstrategin 2.0.

Ministern räknade upp en del självklarheter, som vi alla kan skriva under på, och det är bra att regeringen har tagit sitt förnuft till fånga och höjer reduktionsplikten. Detta har vi tidigare debatterat i kammaren.

Men Sverige har nu en SD-regering som styr landet med en politik som ökar utsläppen i stället för att fokusera på att minska beroendet av Ryssland och andra skurkstater och få igång en ökad hållbar produktion av viktiga insatsvaror.

I en interpellationsdebatt för två år sedan sa landsbygdsministern att regeringen har höga ambitioner när det gäller samtliga hållbarhetsperspektiv och att ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet krävs för att nå en konkurrenskraftig livsmedelskedja. Men, herr talman, tyvärr tycks landsbygdsministerns och den SD-ledda regeringens höga ambitioner på miljö- och klimatområdet i stället ha reducerats.

Herr talman! Tack till ministern för svaren så långt!

Jag vill fortsätta att lyfta avsaknaden av ambitioner från både ministern och hela regeringen på klimat- och miljöområdet. Samtidigt pratar vi alltmer om vikten av beredskap och att öka vår försörjningsförmåga. Det här hänger ihop, och vi instämmer nog alla i att vi måste öka både försörjningsförmågan och beredskapen.

Det hänger nära samman med att vi också minskar våra utsläpp och att vi hjälps åt med att ställa om lantbruket för att minska vårt beroende av andra länder, framför allt skurkstater som Ryssland. Vi har fantastiska möjligheter inom landets gränser att tillverka förnybart bränsle och viktiga insatsvaror som konstgödsel. Dessutom har vi en stor elproduktion och möjlighet att bygga ut den i närtid via både vind och sol.

Vid samma tid, herr talman, som regeringen lade fram den nya uppdaterade livsmedelsstrategin 2.0 presenterade Klimatpolitiska rådet sin årliga rapport med en fördjupning om jordbrukets klimatpåverkan samt rekommendationer. Rapporten visar att det är fullt möjligt att minska jordbrukets utsläpp av växthusgaser samtidigt som livsmedelsproduktionen ökar och självförsörjningsgraden stärks.

I rapporten presenterar Klimatpolitiska rådet 13 rekommendationer till regeringen på jordbruksområdet. Dessa sammanfattas i tre punkter.

För det första: Ta fram en gemensam målbild och strategi för jordbrukets klimatomställning. För det andra: Utveckla nationella och europeiska styrmedel för kostnadseffektiva klimatåtgärder. För det tredje: Stärk kunskapsuppbyggnaden genom förbättrade mätmetoder, ökad analyskapacitet och rådgivning till lantbrukare.

Den nya, uppdaterade livsmedelsstrategin 2.0 hann inte ens kallna på sin väg från tryckeriet innan uppmaningen att utveckla den nya strategin kom – detta för att målen om en ökad livsmedelsproduktion ska kunna förenas med klimatmålen.

Klimatpolitiska rådet skickade också ett brev till landsbygdsministern med en uppmaning att utveckla livsmedelsstrategin 2.0 i enlighet med Sveriges klimatmål.

Regeringens uppdaterade livsmedelsstrategi prioriterar som vi har hört ökad produktion, robusthet i livsmedelsförsörjningen och exportfrämjande insatser. Detta är också viktigt, men det både vi och rådet konstaterar är att strategin saknar en tydlig inriktning för hur en ökad livsmedelsproduktion ska förenas med målet om nettonollutsläpp till 2045.

De lantbrukare och andra aktörer i livsmedelskedjan jag besöker vill ställa om. De är innovativa, och de vill bidra. Men tyvärr tycks regeringen inte vara lika innovativ och vilja bidra lika mycket.

Vad har landsbygdsministern svarat på brevet från Klimatpolitiska rådet, och hur tänker landsbygdsministern ta sig an de 13 rekommendationerna?

Herr talman! Den nationella livsmedelsstrategin med sikte mot år 2030 antogs här i kammaren redan 2017. Det övergripande målet var en ökad hållbar produktion av mat. Det var en socialdemokratisk landsbygdsminister som då samlade hela kedjan, men också hela politiken, i arbetet för att sedan kunna sjösätta Sveriges första livsmedelsstrategi, som alla stod bakom.

De senaste årens kriser med både coronapandemin, ökade geopolitiska spänningar och klimatförändringar har visat hur sårbart vårt livsmedelssystem kan vara. En uppdaterad strategi är därför nödvändig för att Sverige ska kunna möta både nuvarande och, framför allt, framtida utmaningar.

Den här regeringen utlovade tidigt en uppdatering, och vi räckte upp handen och sa att vi gärna hjälper till. Men det behövdes inte, ansåg ministern då, eftersom det bara handlade om en uppdatering. Man lovade mycket, men vi fick vänta på resultatet. Den uppdaterade strategin försenades rejält. Men till slut kom den sedan länge utlovade uppdateringen av livsmedelsstrategin. Förhoppningarna var stora, inte minst eftersom regeringen hade tagit så gott om tid på sig för uppdateringen.

Och hur blev det? Jo, den uppdaterade strategin väckte omfattande kritik från flera håll, från branschorganisationer, forskarsamhället och civilsamhällesorganisationer. En del av kritiken rörde strategins avsaknad av konkreta, tydliga och mätbara mål.

Tyvärr blev uppdateringen en besvikelse även på miljö- och klimatområdet. Många anser att den nya livsmedelsstrategin är ett steg tillbaka och att den helt utelämnar hur miljö- och klimatmålen ska nås. Ministern sa i sitt anförande, herr talman, att man har vässat och konkretiserat. Men man fokuserar inte på miljö- och klimatområdet, utan man låter bli att komplettera och utveckla detta.

Både LRF och Klimatpolitiska rådet har på var sitt håll dragit slutsatsen att det med rätt insatser går att minska lantbrukets klimatpåverkan med en fortsatt stark svensk livsmedelsproduktion.

Därför vill jag fråga ministern här i dag: Vad anser ministern krävs för att ställa om lantbruket och minska lantbrukets klimatpåverkan? Och varför har regeringen valt att inte inkludera tydliga och mätbara mål i livsmedelsstrategin 2.0?