Malin Larsson (S) svarade Staffan Eklöf i en replik om Jordbrukspolitik i debatten ”Protokoll 2025/26:65 Onsdagen den 28 januari” den 28 jan 2026.
Staffan EklöfSD· i sitt anförandeJag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag. Nu är det dags för den årliga jordbruksdebatten. I budgetdebatten den 11 december räknade jag upp allt som Sverigedemokraterna och regeringen hade gjort för de…Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag.
Nu är det dags för den årliga jordbruksdebatten.
I budgetdebatten den 11 december räknade jag upp allt som Sverigedemokraterna och regeringen hade gjort för de areella näringarna i de två senaste budgetarna. Det blev 32 punkter, och sedan har vi förstås gjort mycket mer utanför budgetsammanhang. På så sätt kunde väljarna värdera en del av våra insatser under den gångna mandatperioden. Den som inte har sett anförandet kan söka upp det på riksdagens hemsida under rubriken ”Webb-tv”.
Nu tänkte jag fokusera på vad vi siktar på framöver på jordbrukets område. Först vill jag säga något om regeringens arbete i närtid.
Förhandlingarna om de gemensamma jordbruksreglerna inom EU pågår, och regeringen arbetar för lönsamhet, konkurrenskraft och förenkling. Det är också viktigt med flexibilitet och att det ges utrymme för Sverige som medlemsstat att anpassa bestämmelser till de förhållanden som råder i olika delar av Sverige. Regeringen vill att detaljregler begränsas till bara det som verkligen är nödvändigt. Robust produktion och beredskap för kris och krig är en annan prioritering. Detta är i korthet regeringens hållning.
Förhandlingarna om jordbrukspolitiken i EU är så tydligt annorlunda för oss sverigedemokrater under denna mandatperiod när Tidöregeringen styr jämfört med hur det var under förra mandatperioden. Under förra mandatperioden hade vi många synpunkter på regeringens positioner. Nu har vi få. Regeringen tänker likadant som vi.
I sammanhanget vill jag gärna lyfta fram att Sverigedemokraterna i förhandlingarna om de gemensamma jordbruksreglerna driver ett förslag om att det första fel en lantbrukare gör mot stödbestämmelserna inte ska ge någon sanktion. Det ska alltså inte bli något avdrag på stödet – en gång ska vara ingen gång. Varför gör vi då detta? Jo, många lantbrukare upplever en oro för att missa något av alla de detaljåtaganden som krävs för att få EU-stöd och att det ska upptäckas vid en tillsyn. Det skapar en stress som är så stark för vissa lantbrukare att de väljer att inte lämna över gården till sina barn. Så kan vi inte ha det – eller hur, Tidökamrater?
Annars är regeringen på gång med bland annat följande i närtid:
införande av ett vallstöd, alltså ett nytt stöd som främjar djurhållning, kolinlagring och friska vattendrag
förstärkning av investeringsstödet för konkurrenskraft
förstärkning av startstödet för de unga som vill påbörja sin bana som lantbrukare.
Dessa tre ändringar har man redan gjort ansökan om hos EU-kommissionen, och man väntar på besked.
Man utreder också införandet av ett dikostöd. Det skulle kunna leda till att antalet kalvar ökar. Nötköttsproduktionen begränsas i dag av att det finns för få kalvar. Förslag om ett sådant stöd kommer att lämnas av Jordbruksverket den 1 mars.
Det pågår också ett arbete som jag hoppas så småningom ska resultera i en utvidgning av villkorad läkemedelsanvändning, det så kallade Vila. Då behöver lantbrukare inte tillkalla veterinär för vissa sjukdomstillstånd utan kan i stället själva behandla djuret. Det skulle minska veterinärbristen samt förbättra ekonomin och djurskyddet, eftersom djuret får behandling snabbare.
Det var lite av allt som är på gång hos regeringen.
Jag vill avsluta med Sverigedemokraternas tankar om den nära framtiden. Sverige har mycket goda förutsättningar att producera mycket mer livsmedel. Det skulle leda till fler jobb, en levande landsbygd och klimatnytta, och det skulle framför allt höja vår beredskap.
För att inte bara bibehålla svensk produktion utan faktiskt öka den vill vi se ett antal stora satsningar på lantbruket som kan göra skillnad på riktigt. Vi sverigedemokrater har gett oss i kast med att hitta lösningar på bland annat följande problem.
Frågan om betesersättning har SD drivit i många år, redan innan jag kom in i rikspolitiken 2018. Det är därför väldigt glädjande att det nu har blivit tillåtet av EU och har införts i Sverige. Men jag kan tycka att det är lite jobbigt att vi måste gå till EU med mössan i hand och fråga om lov.
Överenskommelsen kom snabbt och överraskande, och ganska sent i budgetperioden. Vi hade dock tänkt oss en lite större uppgörelse, där det även skulle finnas lättnader i beteskravet för de besättningar som har god djurvälfärd men särskilda svårigheter att leva upp till dagens beteskrav. Därför fortsätter vi att arbeta för lättnader för dessa gårdar.
Målsättningen med det lite mer långsiktiga arbetet är att svenska animalieproducenter inte ska ha en sämre ekonomisk konkurrenssituation än producenter i andra EU-länder har. Den målsättningen gäller alla djurslag och alla särkrav för djurvälfärdens skull.
I dag är det dyrt att anställa i Sverige. Vi vill att det ska bli billigare att anställa inom primärproduktionen, och vi sonderar vad som är möjligt för stunden.
EU:s utsläppshandelssystem ETS 2 kan i Sverige komma att leda till krav på lantbruket och högre drivmedelspriser. Vi vill bibehålla så låga drivmedelspriser som möjligt och se till att lantbruket kompenseras fullt ut för kraven som följer av ETS 2. Det senare är ett löfte som vi har fått.
I Norrland har man sämre förutsättningar för livsmedelsproduktion i dag än man hade i går. Därför har den produktionen minskat. Norrland fick i höstbudgeten ett tillskott på 120 miljoner kronor i ett par år. Men vi vill se till att Norrland får bättre förutsättningar permanent. Det kan egentligen sägas vara för att överbrygga en svår period tills förutsättningarna ändras, tack vare klimatförändringarna som gör livsmedelsproduktionen i Norrland både lättare och viktigare för Sverige.
På små djurgårdar kan det vara mycket svårt för lantbrukarna att vara lediga över huvud taget. Vi jobbar vidare på en statligt subventionerad avbytartjänst, som ska erbjuda ett andningshål för djurhållare och avlastning vid kris. Även lantbrukare måste få en minsta social säkerhet, en trygghet, även under år då kalkylerna inte går ihop. Kanske är det allra viktigast just då. Och nog är det troligare att man som ung bestämmer sig för att viga sitt liv åt lantbruket om man vet att det finns ett trygghetssystem.
Sverige har ingen egen konstgödselproduktion, i alla fall inte i kommersiell skala. Vi vill underlätta för inhemska alternativ mer än vad som görs i dag.
Det är mycket bra att vi i dag har ett kunskapsnav för djurhållning, digitalisering och företagande. Det är något som SD har önskat länge. Det underlättar för spridningen av forskningens nya kunskaper till de praktiska användarna och för att informationen från de praktiska användarna når forskarna om vilka frågor som är viktiga för näringen och vilka svar som behövs. Vi arbetar för att den sista pusselbiten, ett kunskapsnav för växtodling, ska komma på plats.
Det kan vara svårt för lantbrukare att få låna till nödvändiga investeringar till goda villkor. Det vill vi också försöka förbättra.
Veterinärtäckningen måste säkerställas, och distriktsveterinärerna bör kunna användas mer i beredskapsarbetet.
Små slakterier och vilthanteringsanläggningar kan också behöva uppmärksamhet och stöd.
Vi arbetar med skarpa förslag för att försöka lösa de här problemen och fler därtill. Detta kan lösas under två förutsättningar:
att den konservativa sidan vinner valet
att Sverigedemokraterna tar plats i regeringen.
Om den rödgröna sidan vinner kommer huvudfokus att ligga på andra saker, och långtgående, för att inte säga orealistiska, krav från EU kommer att välkomnas i stället för att bromsas. Det får inte ske. Det hänger på dig som väljare att se till att det inte blir så.
Fru talman! Tack, ledamoten Eklöf, för anförandet!
Ledamoten hänvisade i sin inledning till både utredningar och arbete som pågår. Men medan debatten pågår här inne i kammaren visar verkligheten utanför det här huset att svensk livsmedelsproduktion inte har vänt uppåt, trots tidigare stora ord från kamraterna i Tidögänget, som ledamoten själv säger.
Samtidigt som vi talar om självförsörjning kommer det rapporter om brist på nötkött i Sveriges butiker. Det är tomt i hyllan när köttfärsen till fredagstacosen ska inhandlas. Det är en konkret konsekvens av utvecklingen i primärproduktionen. Antalet kor i Sverige är det lägsta på 160 år – det lägsta på 160 år.
Varför har det inte hänt någonting tidigare om Sverigedemokraterna verkligen menar allvar med de utredningar och det arbete som pågår? Varför har vi inte sett någon tydlig vändning i fråga om självförsörjningen under den här mandatperioden? SD är det största partiet i det här kompisgänget och har dessutom störst inflytande.
Fru talman! Tack för frågan, Malin Larsson! Jag misstänker dock att den hittats på före mitt anförande, eftersom hon påstår att ingenting har hänt trots att jag nu har beskrivit att vi har vidtagit 32 åtgärder i bara de två senaste budgetarna för de areella näringarnas lönsamhet. Det rimmar inte riktigt.
Det är svåra tider för lantbruket på många sätt. Det har många orsaker. Ökade kostnader för insatsmedel är en välkänd sådan. Gödselmedel har blivit väldigt dyrt.
Mängder av regler och pålagor, som ofta har sitt ursprung i EU och ofta är påhejade av den rödgröna sidan, ställer systematiskt till hinder. Det gör att situationen för lantbrukare har varit svår och att lönsamheten har varit låg under mycket lång tid. Bristen på nötkött beror just på att det tidigare har varit alltför olönsamt att bedriva mjölkproduktion. Det har lett till bristen på kalvar.
Jag tycker ändå att vi ser lite ljusningar i siffrorna. Vi har lagt fram och gjort verklighet av många förslag. De får effekt undan för undan. Nu kommer förmodligen också ett dikostöd, som träffar exakt den fråga som Malin Larsson tar upp.
Problemet när det gäller kalvar är att en ko normalt får en kalv. Andra djur kan kanske få många fler barn. Därför blir det lätt fördröjningar i nötköttsbranschen. Om man har en dålig situation under lång tid tar det också lång tid att vända den.
Fru talman! Det vi ser just nu är inte en varningssignal. Det är ett misslyckande. Ledamoten lyfte upp 32 åtgärder, som har lett till att vi har det lägsta antalet kor i landet på 160 år. Och man tycks vara nöjd.
Sverige är i dag självförsörjande på omkring 45 procent av nötköttet. För oss i Norrland blir konsekvenserna extra allvarliga när antalet dikor minskar och produktionen slås ut i glesbygd. Då försvinner inte bara mat, utan då försvinner beredskap. Försvinner de betande mularna försvinner också de öppna markerna och den biologiska mångfalden.
Norrlandsstödet är någonting som vi socialdemokrater införde och har stått bakom länge och som regeringen tack och lov också har anammat nu. Men i ledamotens anförande lät det som om det här skulle vara tillfälligt från Sverigedemokraternas sida tills klimatförändringarna har löst problemet, om jag uppfattade ledamoten korrekt.
Det är lite svårt för mig att förstå, fru talman, att Sverigedemokraterna kan vara nöjda med de 32 åtgärderna när resultatet av den politik man drivit och stått bakom under den här mandatperioden är att antalet kor i Sverige är det lägsta på över 160 år. Vilken av de 32 punkterna är det konkret som partiet menar har fungerat?
Fru talman! På vår sida tänker vi att politikens uppgift är att skapa goda förutsättningar för de företagare som skapar värde. Här gäller det att jobba på många bitar, vilket vi har gjort. Kostnadsläget har sänkts. Man kan arbeta med strategiska stöd. Man bör arbeta långsiktigt och skapa förutsättningar för teknikutveckling och teknikspridning, inte minst sortutveckling. Allt detta har vi förbättrat under vår regeringstid. Att förbättra de lite mjukare, sociala bitarna är också viktigt på lång sikt för rekrytering och för att det ska vara hållbart.
Ledamoten nämnde Norrlandsstödet. Jag kan påminna om att regeringen har lagt 120 miljoner kronor extra på det för att förbättra situationen i Norrland. Det är ett ganska stort tillskott.
Vi har ett stort batteri av åtgärder på gång, dels i regeringen, dels inom Sverigedemokraterna. Vi skissar på och utformar konkreta lösningar på de problem som fortfarande finns kvar.
(Applåder)