Louise Eklund

Herr talman! Vi behöver ha en utveckling i Sverige där vi har en grön industripolitik. Vi behöver ha en verksamhet i hela landet, speciellt i de norra delarna. Vi har de senaste åren uppfattat att det är ett intresse som många partier delar.

Vi behöver också ha förståelse för att man kan ha en acceptans för väldigt mycket utveckling på en generell nivå men att det när det kommer till det lokala finns en risk att viktig industri och viktig industripolitik strandar för att man inte vill ha det just på sin bakgård.

Det jag har försökt att redogöra för här är de avvägningar som har gjorts. Det gäller att inte stoppa en helt nödvändig utveckling för svensk industripolitik, svensk näring och svenskt välstånd.

Samtidigt ska man ha stor förståelse för den lokala acceptansen. Det debatterade vi även i förra veckan när det kom förslag från regeringen om ersättning för att till exempel kunna ha vindkraft i kommuner.

Det är ett sätt att försöka öka acceptansen lokalt så att vi inte hindrar utveckling som i varje fall jag tycker är nödvändig för att ha en grön svensk industripolitik.

Herr talman! Mycket klokt har redan sagts från talarstolen från både regeringsunderlaget och oppositionen. Detta är en sådan typisk fråga som signalerar de politiska avvägningar som behöver göras mellan olika intressen.

Jag hoppas att alla vi ledamöter här inne i kammaren och våra partier vinnlägger oss om att försöka hitta en balans mellan ibland motstridiga intressen.

Även jag vill såklart understryka vikten av en svensk industripolitik för fler arbetstillfällen, tillväxt och välstånd. Om vi fortsättningsvis vill ha en sådan i Sverige, och gärna grön, behöver vi el och insatsvaror.

Detta är alldeles uppenbart en fråga som leder till stor oro lokalt. Det görs ingrepp i natur och i närområdet. Det är inte konstigt att människor har synpunkter och ibland invändningar.

Jag tycker att speciellt Miljöpartiet är bra på att agera blåslampa på oss övriga partier och se till att vi får den balans som vi strävar efter och att vi hamnar rätt.

Det är olyckligt att det inte har funnits information tillgänglig. Det som diskuteras här i dag och det som kommer att presenteras på en presskonferens i nästa vecka handlar om att säkerställa att man lokalt kan acceptera den typ av utvinning som vi debatterar.

Det gäller att vi inte hindrar den utveckling som Sverige behöver och att vi försöker att landa i en balans som kan accepteras av alla. Därmed vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Jag är sist ut här och ska fatta mig kort.

Det förslag som vi nu har diskuterat handlar i grunden om att vi ska få på plats ett system med kompensation för rättighetshavare samt enklare, mer förutsebara och konkurrensneutrala regler för företag samtidigt som vi ser till att belastningen på konsumenterna inte blir för stor.

Det är naturligtvis alldeles utmärkt, inte minst förslaget att alla som har fått se de verk som de har skapat bli kommersiellt spridda och tillgängliggjorda i uttalat förvärvssyfte ska ha rätt till ersättning. Det är alldeles grundläggande. Det är också bra att det slås fast att motsvarande rätt ska gälla för utövande konstnärer, framställare av ljud- eller bildupptagningar samt radio- och tv-företag.

Att man i dag kan skapa ett verk, oavsett inom vilken bransch man verkar, utan att rättighetshavaren får någon ersättning är oerhört bekymmersamt. Utöver känslan av att ha blivit bestulen på något som man har skapat kan det också leda till ganska stora ekonomiska förluster.

Jag ska inte upprepa vad mina kollegor från samtliga partier har sagt här om varför det är så viktigt med immaterialrätt och att skydda äganderätten även inom dessa branscher. Det räcker med att säga att om vi inte får på plats ett skydd kommer vi inte att få se någon innovation eller utveckling. Därmed kommer vi inte att få någon speciellt spännande kultursektor och i slutändan heller inte så mycket kulturellt välstånd i Sverige.

Jag tycker därför att det är bra att de lagändringar som nu föreslås ska träda i kraft redan i år. Det är faktiskt inte en dag för tidigt.

Jag stannar där och yrkar bifall till utskottets förslag.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 9 juni.)

Herr talman! Sverige behöver en kraftfull utbyggnad av ny fossilfri elproduktion, och det har varit den här regeringens ambition att ge goda förutsättningar för alla fossilfria energislag. Därför har det nu också föreslagits en satsning på stöd till kommuner som påverkas av vindkraftsetableringar.

Vi vet utifrån otaliga undersökningar och flera konkreta fall på olika håll i landet att den lokala acceptansen är helt nödvändig och en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att bygga ut vindkraften. För att Sverige ska kunna bygga ut den fossilfria elproduktionen i den takt som klimatomställningen kräver behövs det en lokal förankring. Det gäller vinden, men det gäller också all övrig energiproduktion.

Med det här förslaget om ersättning till kommunerna skapar vi tydliga incitament att säga ja till vindkraft. På det sättet kan vi på ett bättre sätt säkerställa att omställningen också stärker lokalsamhällena.

Fru talman! Vindkraften kan på kort sikt stå för en stor del av den utbyggnad som vi behöver. Det spelar en väldigt viktig roll för att vi inte ska tappa takten i den elektrifiering som vi behöver för att kunna nå målet om nettonollutsläpp.

Vi vet att tillstånd till en vindkraftsetablering bara får ges om kommunen har sagt ja till det. Sedan slutet av 2010-talet har vi sett att både antalet och andelen projekt som kommuner tackar ja till har minskat kraftigt, detta som en spegling av att det lokala motståndet hos befolkningen har varit stort.

För att vi ska kunna ha den fossilfria elproduktionen i hela landet i den omfattning som elektrifieringen kräver måste vi vända den här utvecklingen. Det finns, generellt sett, ett stöd i befolkningen för elproduktion genom vindkraft, men motståndet kan paradoxalt nog vara stort lokalt. Det är naturligtvis för att vindkraften kan påverka omgivningen där den ligger men ger en begränsad lokal nytta för närboende och för kommunen.

Det förslag som vi har diskuterat i dag ger närboende till vindkraftsanläggningar rätt till en ersättning motsvarande en andel av de årliga intäkterna. Denna ersättning föreslås vara högre ju närmare anläggningen bostadsbyggnaden ligger.

Det här är ett sätt att göra det mer attraktivt för kommuner och kommuninvånare att tacka ja till möjligheten att ha vindkraft i närområdet, och det är därmed också ett steg mot att förbättra Sveriges energiförsörjning. Kompensation till kommuner kommer att bidra i det arbete vi behöver för elektrifieringen.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Vi ser i dag hur företagare och familjer som bor på den svenska landsbygden möter flera hinder som bromsar utvecklingen. Det är väldigt tydligt att villkoren skiljer sig åt beroende på var i landet man bor. Därmed blir det också tydligt att vi behöver utjämna skillnaderna och skapa bättre förutsättningar för att bo, arbeta och driva företag i hela Sverige.

Från ett liberalt perspektiv identifierar vi att det som behöver göras är att stärka företagsklimatet i glesbygd, framför allt, men även i mindre tätorter. Vi behöver fortsätta reformera strandskyddet för att kunna bygga bättre och på fler ställen och främja vad vi kan kalla en ny egnahemsrörelse i hela landet. Viktigast av allt är nog att säkerställa en hög och likvärdig kvalitet i skolan.

Vår utgångspunkt är naturligtvis tron på att människor ska ha makt över sitt eget liv och sin egen situation. En liberal politik för en levande landsbygd innebär ju att statens huvudsyfte ska vara att undanröja hinder och säkerställa grundläggande service med målet att fler ska kunna forma sin egen framtid, oavsett var i landet man bor.

Låt oss titta lite mer i detalj på vad som skulle behöva göras. Det som vi här i kammaren brukar kalla ”minska regelkrånglet” är kanske det viktigaste. Regelverken är alldeles för detaljerade, vilket gör det väldigt svårt att göra rätt. Det behöver reformeras.

Dessutom behöver strandskyddet förändras, eftersom det försvårar byggande i hela landet. Steg har tagits, men arbetet är ännu inte klart. Vi vill gå längre. Vi tror att det är en viktig frihetsfråga, speciellt för människor som bor på landsbygd.

Från Liberalernas håll har vi även pratat om att införa ett skattefritt bosparande för unga och att främja en ny egnahemsrörelse så att det byggs i hela landet. Vi tycker att fler ska kunna både bygga och äga sitt boende, och det gäller naturligtvis även utanför storstäderna.

Kanske viktigast av allt är att vi behöver förstärka den svenska äganderätten. Det man äger vårdar man också, och det gäller lika mycket gårdarna hemma i Skåne som skogsbruk i Norrland. Landsbygden behöver inte fler pekpinnar härifrån Stockholm, utan man behöver friheten att kunna växa på sina egna villkor. Det görs genom enklare regler, starkare äganderätt och tillit till att människor – bönder, skogsägare och företagare – vet vad de håller på med.

Herr talman! Låt mig säga något kort om skolan. Kvaliteten måste vara hög oavsett var i landet man råkar bo och var ens skola ligger. Varje elev i Sverige måste ges samma chanser att lyckas. Kunskapen ska stå i centrum oavsett var man bor. Staten ska säkerställa likvärdigheten.

I det långa loppet stärker naturligtvis det här inte bara individens och barns och elevers frihet, utan det ger också landsbygden möjligheter att kompetensförsörja mycket bättre.

Slutligen är politiken som bäst, enligt mig, när den ger medborgarna möjligheten och det verkliga utrymmet att forma sitt eget liv, sin egen vardag och sitt eget boende. Det gäller även samhället i stort och landsbygden. Att öka friheten och stärka möjligheterna till självbestämmande är viktiga steg om vi ska kunna stärka den svenska landsbygden.

Jag yrkar därmed bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Det är roligt när två liberala partier kommer efter varandra på talarlistan! Nu kommer kortversionen av det som just sades här i talarstolen.

Regeringen har beslutat om nya regler i syfte att förbättra konkurrensen i både privat och offentlig verksamhet. Det föreslås ändringar i syfte att ge Konkurrensverket befogenhet att besluta om den här typen av konkurrensfrämjande åtgärder. Det föreslås även en ny lag om offentlig säljverksamhet just för att kunna skydda privata företag från de ojämlika villkor som kan uppstå när offentliga och privata aktörer agerar på samma marknad.

Det här är såklart viktiga förändringar. Ska vi ha en chans till vettig prissättning måste konkurrensen kunna fungera på riktigt. Det förslag som regeringen nu lägger fram har som syfte att både göra det enklare för nya företag att etablera sig och lättare för kunder att välja eller välja bort. Det är ett verktyg för att kunna pressa priserna och göra vardagen lättare för de svenska hushållen och de svenska företagen.

Här kommer alltså kortversionen av det som sades tidigare: Varför är konkurrens viktigt? För liberaler är det självklart. Vi behöver konkurrens för att vi ska kunna ha ekonomisk tillväxt, innovation och ytterst välstånd. Det är genom frihandel och marknadskonkurrens som vi skapar förutsättningarna för livskraftiga bolag och företag och därmed lägger grunden för det svenska välståndet.

Vi behöver en stark ekonomi som står på egna ben. Det gäller i Sverige, och det gäller i Europa. Om vi ska kunna ha det är möjligheten till och förutsättningarna för konkurrens helt nödvändiga.

Därför är detta förslag så viktigt, och därför yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Jag kommer att fatta mig ganska kort. Mycket har sagts.

Det som föreslås i propositionen är att man genom en ny lag på olika sätt ska kunna pröva om en kärnteknisk anläggning ska få uppföras. Förslaget innebär att den som vill bygga en sådan anläggning kan ansöka direkt hos regeringen om ett godkännande. Genom denna process ska fler aktörer kunna investera i ny kärnkraft på fler platser och på olika ställen i landet. Det gäller naturligtvis både nya och gamla aktörer, men det kan också röra sig om både stora och små producenter. Det tycker jag naturligtvis är bra. Som har förts fram här i kammaren tidigare under debatten är det också helt nödvändigt om vi ska få den stabilitet i systemet som vi behöver. Det är ett av flera nödvändiga steg för att få långsiktighet och leveranssäkerhet.

Det har förts fram argument om hur säker processen är. Det som föreslås är att regeringen ska godkänna en kärnteknisk anläggning om den först har beslutat om en plan för kärntekniska anläggningar. Planen ska omfatta det område och de anläggningar som ansökan gäller. Genom planen ska regeringen pröva om det är förenligt med miljöbalkens regler om hushållning med mark och vatten att bygga den typen av anläggningar i det aktuella området. En plan får bara beslutas om det är någon som har ansökt om godkännande och om de kommuner som ingår i planområdet har tillstyrkt ansökan och planen.

Det är alltså en väldigt gedigen process som föreslås. Det är också ett enklare och mer transparent förfarande. Syftet är att få ökad stabilitet och rimligare förutsättningar för den som vill investera, och då ser vi att vissa risker behöver hanteras tidigare i projektet. Därmed skapar vi möjlighet för kärnkraft på fler platser i Sverige. Detta skapar förutsättningar för fler företag att investera i ny kärnkraft, vilket är bra. Med ökad konkurrens tror jag att det också blir lättare att hålla investeringskostnaderna nere.

Därmed yrkar jag bifall till förslaget. Vi tycker olika om kärnkraften, statens riskdelning och hur processen ska se ut framåt, men jag vill betona att vi i Liberalerna ser det som ett helt nödvändigt steg för att få till en långsiktighet.

Fru talman! Jag tror att vi kan vara överens här i kammaren om betydelsen av låga och stabila elpriser för Sveriges hushåll och företag. Det kan inte nog understrykas; det är det som lägger grunden till vår välfärd. Det är också den posten som har seglat upp som en av de kanske allra största posterna i de svenska hushållens utgifter.

Till skillnad från föregående talare anser jag att regeringen har tagit sjumilakliv för att komma till rätta med många obalanser och rester av tidigare politiska beslut. Vi är inte framme än, men det har tagits många viktiga, för att inte säga helt avgörande, steg. Syftet har hela tiden varit att återupprätta ett fungerande elsystem med en ökad elproduktion och i slutändan förhoppningsvis lägre priser.

Bland de reformer som har sjösatts finns nya regler för elmarknaden. Man kan tycka att det är anmärkningsvärt att flera av vår tids mest avgörande beslut på energiområdet tidigare har fattats utan att politiken riktigt har ställt sig frågan vad besluten kommer att få för konsekvenser för landets energiförsörjning. Det visade sig inte minst i den rapport som Riksrevisionen lade fram, där de tyckte att det var speciellt anmärkningsvärt att man inte hade tagit hänsyn till effekterna på elsystemets stabilitet och dess långsiktiga förmåga till leveranssäkerhet.

Som nämnts tidigare är det speciellt de södra delarna av landet som har fått bära konsekvenserna av dessa beslut. Effektbrist, kapacitetsbrist och periodvis extremt höga elpriser är resultatet av den politik som vi har haft under tidigare regeringar. Det var också mot den bakgrunden som regeringen tog sig an energipolitiken.

Fru talman! Det som regeringsunderlaget har velat åstadkomma är bland annat att få på plats ett system där exempelvis stödtjänster som krävs för ett välfungerande elsystem också prissätts så att de kraftslag som bidrar med sådana stödtjänster ska kunna ersättas för detta.

Vad som också har betonats av regeringen är hur ansvarsfördelningen mellan elsystemets aktörer ska se ut. Det handlar om att säkerställa driftssäkerheten i elsystemet. Det handlar om att upphandla planerbar elproduktion. Det handlar också om att både planera och främja den planerbara elproduktionen där den bäst behövs för systemet. Målet är att skapa en bättre balans mellan elproduktion och elanvändning i olika delar av Sverige för att kunna ge förutsättningar för stabilare och lägre elpriser så att Sverige på sikt kan bli ett samlat elprisområde.

Jag skulle säga att en viktigare förändring som regeringen har gjort är ett skifte i energipolitiken, där vi har velat röra oss från att prata om enskilda kraftslag – det kanske inte alltid har lyckats – till en plats där vi diskuterar vad vi vill att elsystemet ska ha för egenskaper. Det handlar om planeringsmål och vilka förutsättningar det svenska elsystemet ska ha för att leverera den el som behövs för en ökad elektrifiering i syfte att möjliggöra den gröna omställningen. Det handlar också om hur vi ska få på plats ett leveranssäkerhetsmål så att vi säkerställer att elsystemet i rätt tid och i tillräcklig mängd levererar el där efterfrågan finns.

Jag vill avsluta med att säga att det här är åtgärder som krävs för att vi ska kunna återupprätta en fungerande elförsörjning i Sverige. Det har nämnts här tidigare, och jag delar den bilden, att när den här mandatperioden startade var den svenska produktionen inte i ett bra skick, och vi hade alldeles för höga variationer i prisbilden i olika delar av Sverige. Det är inte sunt med den typen av stora nationella skillnader.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Den här mandatperioden har mitt parti Liberalerna och regeringen gjort det lättare att vara företagare i Sverige. Regeringens ambition har varit att minska regelbördan. Vi rör oss långsamt framåt, får erkännas.

De regler vi har behöver vara välmotiverade, gärna vara få och vara enkla att både förstå och efterleva. När de inte är detta undergräver det människors vilja att följa reglerna, vilket gör det mycket svårare att driva företag.

Det är mycket som kan bli bättre vad gäller just möjligheten att driva företag i Sverige, även om jag instämmer med tidigare talare från Vänsterpartiet i att Sverige är ett bra land att vara företagare i. Det gäller ur ett globalt såväl som ur ett europeiskt perspektiv.

Ibland ser vi tyvärr hur det offentliga står i vägen för det privata. Det kan röra sig om myndighetsutövning som upplevs som att den mer stjälper än hjälper företag. Men det kan också gälla sådant som orimligt långa handläggningstider och tillståndsprocesser som drar ut på tiden.

Vi har också under flera år sett att företagens kostnader just till följd av regler har ökat med flera miljarder. Det är inte rimligt. Det understryker också behovet av de förenklingar som regeringen har gått fram med och som föreslås även framöver.

Regelbördan och de administrativa kostnaderna behöver minska för att företag och entreprenörer ska kunna fokusera på det som de är duktiga på, det vill säga att driva sitt företag, och inte på att fylla i blanketter.

Några exempel på vad regeringen har gjort är, som har nämnts här tidigare, att ett förenklingsråd har inrättats, att kravet på hotelltillstånd har tagits bort och att kravet på att bevara kvitton och annan räkenskapsinformation i pappersform har avskaffats.

Det senaste exemplet i raden var beslutet om att avskaffa matkravet för restauranger. Det öppnar upp för exempelvis vinbarer och cocktailbarer att kunna göra det som de är duktiga på utan att pliktskyldigast behöva servera mat.

Det här är några viktiga steg i rätt riktning, men det är klart att det finns mycket kvar att göra. Ska vi ha ett framåtlutat Sverige med innovation och konkurrenskraft måste vi förändra svensk byråkrati och regelbörda.

Det måste bli både enklare och billigare att driva företag i Sverige. Det tål att understrykas att det är näringslivet som lägger grunden för den välfärd vi har i Sverige.

Vi behöver underlätta så att vi får fler företag och fler expansiva företag. Det är inte bra bara för den svenska ekonomin och arbetsmarknaden, utan det är bra för hela samhället.

Herr talman! Därmed yrkar jag bifall till utskottets förslag i näringsutskottets betänkande.

Fru talman! Tack, ledamoten, för svaret, även om det inte alls var svar på min fråga!

Återigen: Jag söker inte konflikt, men inför valrörelsen vill jag verkligen förstå vad Socialdemokraternas politik är när det gäller svenskt näringsliv och svensk industri.

Det kommer alltså inte ett enda förslag från Socialdemokraternas håll om hur man ska underlätta så att det inte ska bli konkurser eller tappade arbetstillfällen. Vad jag ser är en risk att Socialdemokraterna i stort blir som Socialdemokraterna i Malmö. Där har man sett det som ett motsatsförhållande mellan att vara en kunskapsnation och att ha en fungerande industri. Det skulle inte vara bra för Sverige om detta var Socialdemokraternas linje och även blev svensk politik.

Jag upprepar min fråga: Vad vill Socialdemokraterna i Sverige göra för att underlätta för svenskt näringsliv och svensk industri på ett strukturellt plan?

Fru talman! Tack, ledamoten, för anförandet! Det var mycket som jag tyckte var bra i det som ledamoten tog upp. Inte minst behöver vi gång på gång lyfta de brister vi ser när det gäller jämställdhet, särskilt i det som staten råder över. Detta behöver vi alla i den här kammaren uppmärksamma mer.

Men det är en ganska dyster bild som Socialdemokraterna verkar ha av svenskt näringsliv och företagande. Det är konkurser. Svenska företag halkar efter. Man frågar när krisen kommer, inte om.

Jag tror att jag har en betydligt mer positiv bild av svenskt näringsliv, och den delas av mitt parti. Det är ett framåtlutat näringsliv. Det är tillväxt. I många fall är man världsledande. Man har högt utbildad och otroligt skicklig personal och medarbetare.

Jag vill ge ledamoten en chans att förtydliga Socialdemokraternas hållning till svenskt näringsliv. Vad ser ledamoten som de tre viktigaste strukturella reformer Socialdemokraterna vill driva för att underlätta för svensk industri?

Herr talman! I helgen uppmärksammades internationella kvinnodagen. I Sverige har vi kommit långt vad gäller jämställdheten, men vi är långt ifrån framme. Det finns fortfarande mycket att göra. Det gäller inte minst skillnaden mellan kvinnors och mäns företagande, finansiella sparande och ägande. Vi vet att betydligt färre kvinnor än män startar och driver företag, och även på ägandesidan ser vi stora ojämlikheter, där kvinnor generellt äger ungefär hälften så mycket som män, vilket givetvis får stora konsekvenser vid exempelvis en skilsmässa. Enligt studier ser vi också hur kön är en mycket viktigare faktor än utbildning för upplevd finansiell förmåga.

Hur arbetar regeringen för att minska de skillnader vi ser mellan kvinnor och män vad gäller just företagande, ägande och finansiellt sparande?

Herr talman! Målet för regeringens regionala politik är stärkt lokal och regional konkurrenskraft. Precis som har nämnts i tidigare anföranden både börjar och slutar regional utveckling med jobb, företagande och tillväxt. Förutsättningarna för att nå ett sådant mål varierar naturligtvis beroende på var i landet man bor och hur det lokala näringslivet ser ut. Av den anledningen bör den regionala utvecklingspolitiken mäkta med att anpassa sig efter geografiskt varierande förutsättningar.

Målen ska vara desamma över hela landet. Man ska ha möjlighet till boende, arbete och välfärd. Man ska kunna hitta kompetens. Inte minst ska vi ha en likvärdig tillgänglighet i hela landet vad gäller digital kommunikation och transportsystem. De här målsättningarna är viktiga för att de syftar till att jämna ut regionala skillnader som annars riskerar att få stora konsekvenser för jobben, tillväxten och den svenska välfärden.

Mycket är gjort, men naturligtvis finns det mer att göra. Inte minst vad gäller transportsystemen finns det en del man kan fortsätta att önska, liksom vad gäller kompetensförsörjningen, vilket också har tagits upp flera gånger här i kammaren. Det innebär stora konsekvenser för svensk tillväxt när företag inte kan hitta de medarbetare de behöver. Om det inte finns utbildad arbetskraft med rätt kompetens tillgänglig riskerar företag att tvingas lägga ned sin verksamhet eller flytta den. Att detta är Liberalernas hållning är knappast någon hemlighet.

Herr talman! Besöksnäringen har under en tid varit en av Sveriges snabbast växande näringar. Det handlar ofta om mindre familjeföretag som är starkt kopplade till den bygd där de är verksamma. Det går att hitta många positiva exempel i hela landet. Vi har sett att flera av de av tradition livsmedelsproducerande regionerna har lyckats väldigt väl med att omvandla sin näring, så att man inte bara har primärproduktion utan också skapar turistdestinationer med fokus på mat och dryck.

Jag tar upp detta för att visa hur viktiga de lagförslag är som regeringen har drivit igenom vad gäller avregleringar på livsmedelsområdet och inom besöksnäringen. Det kanske mest omskrivna exemplet är gårdsförsäljningen av alkoholhaltiga drycker. Att man tillåter småskalig hantverksmässig gårdsförsäljning av vin och öl betyder väldigt mycket för den regionala utvecklingen och för att Sverige ska kunna fortsätta att positionera sig som en attraktiv mat- och dryckesregion.

Från Liberalernas håll vill vi gå längre och tillåta att vin och öl säljs i licensbutiker. Det skulle ge ytterligare möjligheter för den svenska dryckesproduktionen, samtidigt som vi såklart skulle fortsätta att ha en trygg och ansvarsfull försäljning av alkoholhaltiga drycker i Sverige.

I det här sammanhanget bör även det förslag som nämndes här tidigare om slopat matkrav tas upp. Vi har i Sverige ordningen att restauranger behöver kunna servera mat för att få servera alkohol. Maten måste dessutom tillagas i restaurangens eget kök. Matkravet gäller även på sådana ställen dit man kanske över huvud taget inte förväntar sig att någon går för att beställa mat.

Det säger sig självt att det leder till enorma omkostnader för restauranger. Man måste investera i kök och personal för att laga mat som ingen äter. Det är inte bara slöseri med krogarnas resurser utan även med naturresurser. Det gör också att en viss typ av ställen som till exempel en vinbar inte har någon möjlighet att öppna.

Det förslag som har lagts fram från Förenklingsrådet är ett stort och väldigt välkommet steg för näringen. Det innebär förenklade regler för restaurangbranschen, och det gör det enklare för nya typer av barer, nöjesrestauranger och så vidare att driva sin verksamhet.

Herr talman! Därmed yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Fru talman! För mitt parti Liberalerna och för den här regeringen är det av yttersta vikt att stå upp för just den regelbaserade och öppna handeln. Vi har den senaste tiden sett skräckexempel på vad som händer när man frångår spelreglerna internationellt.

Just för att stärka tillväxten och motståndskraften i vår ekonomi behöver vi mer internationell handel och mer samverkan med omvärlden. Den svenska handelspolitiken syftar just till att främja svenska ekonomiska intressen och bilden av Sverige utomlands. Det handlar om att kunna underlätta export och utländska investeringar till Sverige och att fortsätta det handelsutbyte med andra länder som vi har gjort så väldigt framgångsrikt, som har nämnts här tidigare.

Frihandel och marknadsekonomi är helt centralt för att lyfta människor ur fattigdom, för att klara den gröna omställningen och för att finansiera vår gemensamma välfärd. Inom den internationella handelspolitiken måste Sverige därför vara en fortsatt tydlig röst för frihandel när våra tidigare vänner börjar darra på manschetten i det avseendet.

Vi har i dag i kammaren vid ett flertal tillfällen diskuterat EU:s handelsavtal. Jag ska inte orda mer om det, men det är tydligt att vi i Europa behöver bryta det beroende vi har haft av både Kina och Ryssland. Samtidigt ska vi klara av att stå upp för ett öppet EU som slår vakt om global frihandel och som fortsätter att driva på för den regelbaserade internationella handelsordningen. Detta ska naturligtvis göras även i tider av global oro, kanske i synnerhet då.

Det är genom handel som Sveriges och även Europas välstånd och trygghet växer. Jag är partisk, men jag tycker att den här regeringen har kraftsamlat för att öka den globala konkurrenskraften och utrikeshandeln och för att förbättra möjligheterna för svenska företag.

I den utrikeshandelsstrategi som har nämnts här tidigare, Strategi för Sveriges utrikeshandel, investeringar och globala konkurrenskraft, har man tagit ett helhetsgrepp från svenska myndigheters och den svenska regeringens sida för att kunna skapa de möjligheter som svenska företag ska agera på för att de inte bara ska kunna befinna sig på utan också kunna utvecklas på en global marknad.

Det är ett uttalat mål att Sveriges position i världen ska stärkas. Vi har tidigare nämnt några av de insatser som gjorts inom ramen för detta. Jag kan också nämna den tulljour som man har varit nödgad att införa och att vi har kunnat erbjuda praktisk vägledning för handelsfrågor. Det senare är viktigt inte minst i ljuset av de stora förändringar som vi har sett på handelsområdet. De förändrade tullsatserna, inte minst, har kommit att karakterisera den internationella handeln och gör det oerhört svårt för företag att agera globalt.

Sammantaget är de här insatserna viktiga för att Sverige ska kunna behålla sin position som en exportorienterad handelsnation. Vi ska inte underskatta värdet av svensk export, som uppgår till nästan hälften av Sveriges bnp.

Vi har sett hur Sverige har agerat historiskt, som Centerpartiet lyfte tidigare. Jag tycker att alla anföranden bör innehålla referenser till Ostindiska kompaniet! De strategiska satsningar som vi har gjort historiskt har varit helt avgörande för att Sverige ska kunna bygga ett välstånd. Vi har anammat en frihandelspolitik. Vi har drivit igenom strukturella reformer som har stärkt äganderätt och främjat näringsfrihet.

Från att ha varit ett land som kämpade med fattigdom och hade väldigt begränsade möjligheter har Sverige under en relativt kort historisk period utvecklats till en av världens mest framgångsrika ekonomier. Det är värt att påminna sig om. Genom att alltmer integreras i en global handel och att senare systematiskt investera i forskning och utveckling har Sverige kunnat öka sin ekonomiska produktion och finansiera en välfärdsstat.

Mot den bakgrunden är det positivt att frihandel har kommit att betonas så mycket av den borgerliga regeringen. Vi vill naturligtvis fortsätta att verka för att Sverige, inte minst genom samarbetet i EU, fortsätter att bygga öppna, starka och hållbara handelsförbindelser med omvärlden. Det handlar inte minst om att ligga i framkant i den teknologiska utvecklingen.

Regeringen har investerat mer än 6,5 miljarder kronor i forskning och innovation. Det är historiska satsningar. Vi har också intensifierat ett strategiskt samarbete med en rad länder, inte minst Storbritannien, Tyskland, Polen och Frankrike. Det senare är viktigt, inte minst mot bakgrund av att euroländerna är Sveriges viktigaste handelspartner. Euron används i dag av 350 miljoner européer. Det bör kanske även i det här sammanhanget framhållas att euron skulle förenkla för svenska företag och stärka svensk konkurrenskraft och tillväxt.

Det är ingen hemlighet att Liberalerna vill att Sverige ska gå med i eurosamarbetet. Jag tror att det skulle vara det enskilt viktigaste vi kan göra för att stärka svensk handel framåt.

Därmed, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Vi debatterar näringsutskottets betänkande om bolag med statligt ägande. Ytterst ägs dessa av svenska folket. De utgör också en betydande del av svenskt näringsliv.

Mina kollegor på den borgerliga sidan har varit inne på det tidigare: Regeringen ska aktivt förvalta bolagen med statligt ägande så att den långsiktiga ekonomiska värdeutvecklingen blir den bästa möjliga, och de av riksdagen beslutade samhällsuppdragen ska utföras väl. Det tål väl att upprepas att bolag med statligt ägande ska agera affärsmässigt, hållbart och på ett sätt som upprätthåller allmänhetens förtroende. Med andra ord måste det alltid finnas ett väldigt tydligt syfte med att staten äger bolag.

Liberalernas principiella utgångspunkt är att statens uppgift normalt sett ska vara att ange de ramar och regler som ska gälla för näringslivet och företagen. Det ska inte vara att äga och driva de bolag som verkar på den fria marknaden.

Vi anser att det endast är i undantagsfall som staten ska driva företag. Dessa undantagsfall gäller statliga företag med ett särskilt samhällsuppdrag. I de statliga bolag där det finns såväl en samhällsnytta som en konkurrenssituation bör dessa verksamheter separeras, så att det statliga ägandet i den kommersiella delen separeras och avvecklas.

Som har nämnts här i kammaren tidigare består i dag statens bolagsportfölj av strax under 40 bolag. Värdet är mer än 800 miljarder kronor.

Sedan den här regeringen tog över har en översyn av statens bolag gjorts. Vi har tagit fram en ny ägarpolicy. Det har tydliggjorts vad bolagens styrelser ska syssla med. Vi har här i kammaren fått höra exempel på hur bolagsarbetet helst inte ska bedrivas.

Syftet med översynen har just varit att tydliggöra ägarens, det vill säga statens, förväntningar på de statliga bolagen och att ge dem en tydligare ram för styrningen. Därmed ska det också vara möjligt för bolagen att fokusera på lönsamhet. Det är just vad den nya ägarpolicyn ska betona: lönsamhet, omställningsförmåga och ansvarstagande.

Detta är bra. Det är rimligt att de bolag vi svenskar äger tillsammans sköts på ett professionellt sätt och att de bidrar till samhället. Men det går också att ifrågasätta om en del av de bolag som nu ligger under statens bolagsportfölj ska göra det framöver. Jag behöver inte gå in på enskilda bolag. Vi kan konstatera att det ibland kan ha funnits ett behov av att hålla de här bolagen i statens hägn. Tiderna har dock förändrats på ett sätt som gör att bolagen i dag rimligen borde kunna agera på en konkurrensutsatt marknad utan att vara en del av staten.

Den fråga vi bör ställa oss är: Är samtliga bolag som vi i dag har under statens kontroll till nytta för samhället? Är de strategiska för staten att äga? Finns det någon säkerhetspolitisk anledning att behålla dem? Jag tror att vi för flera av bolagen kan svara nej på de frågorna.

För Liberalerna är det därför svårt att landa i någon annan slutsats än att staten just nu går utöver det uppdrag man har och bedriver verksamheter som andra aktörer är i bättre skick att bedriva.

Jag upprepar mig säkert, men för tydlighetens skull vill jag säga: Endast statliga bolag med tydligt uttalad samhällsnytta bör behållas i statlig ägo.

Vi behöver avyttra och privatisera en del av de bolag som staten i dag driver. Min uppfattning är att en sådan avyttring och privatisering skulle göra att vi renodlar statens uppgifter och skapar bättre fungerande marknader.

Avslutningsvis, herr talman: Staten ska bara driva företag i undantagsfall. Det måste finnas ett tydligt syfte med att staten ska äga bolag. Jag upprepar mig, men det är viktigt att slå fast att i en välfungerande marknadsekonomi stiftar staten lagar, fattar beslut om skatter och sysslar med myndighetsutövning, men staten driver inte företag. Vi ska inte blanda samman rollerna. Därför ska statens ägande i företag fortsätta att minska.

Jag yrkar därmed bifall till näringsutskottets förslag.

Fru talman! Liberalerna vill att hela Sveriges utvecklingskraft ska tas till vara. Det är företagande och ekonomisk utveckling som är grunden för vårt välstånd i Sverige. Därför måste också människor och företagande över hela landet ges möjligheter att växa och utvecklas. Vi tänker att ett generellt förbättrat företagsklimat med sänkta skatter och mindre byråkrati kommer att gynna alla företag men kanske särskilt dem som befinner sig utanför de större städerna.

De generella insatserna på nationell nivå för jobb och utbildning och ett förbättrat företagsklimat behöver naturligtvis kombineras med regionala tillväxtinsatser. Det gäller inte minst jobbskapande. Vi har problem över hela landet med kompetensförsörjning och brist på matchning. Det är extra påtagligt, vill jag påstå, utanför våra större städer och får stora konsekvenser för Sveriges tillväxt och välståndsskapande. Det gäller i dag, och det gäller i morgon. Om inte utbildad arbetskraft med rätt kompetens finns tillgänglig finns det risk att företag tvingas lägga ned sin verksamhet eller flytta den till ställen där det är lättare att få tag på utbildad personal.

För att undvika att vi framöver kommer att stå inför samma kompetensförsörjningsproblem behöver vi utbildning med vuxenutbildning, högskolor och universitet av hög kvalitet men också med geografisk spridning.

Vi har debatterat flera av de här frågorna tidigare i dag, men det är inget i stadsmiljö som är annorlunda ute i landet. Vi behöver säkerställa infrastruktur, digital och fysisk, i hela landet. Vi behöver säkerställa att vi har en stabil och säker energiproduktion som dessutom ökar.

Det som är särskiljande mellan städerna och landet är att Sverige är ett attraktivt land att besöka. Vi har natur och kulturmiljöer, särskilt utanför våra större städer, som många vill resa till. Att vi fortsätter att vårda och ta hand om det här kulturarvet är viktigt av flera anledningar.

Besökspotentialen är en av dem. Just besöksnäringen har under en tid varit en av Sveriges snabbast växande näringar. Det handlar ofta om mindre familjeföretag som är starkt kopplade till bygden och inte sällan sysslar med livsmedelsproduktion i någon form.

Att jag särskilt belyser detta är för att understryka hur viktigt det lagförslag är som vi nu har lagt fram gällande gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker. Det kan tyckas vara en mindre förändring, men jag tror att det visar på potentialen i svensk landsbygd och i svensk livsmedelproduktion. Vi behöver underlätta och liberalisera från politikens håll för att man ska kunna fortsätta ha den typen av produktion på landsbygden. Det är också en efterlängtad frihetsreform, även för många av oss som bor i städerna, som öppnar upp för en växande bransch att kunna fortsätta utvecklas och sprida sina produkter till oss och till besökare från Sverige och utlandet. Företagare som har hantverk ska kunna driva sin näring framåt. Man har haft begränsade möjligheter att sälja sin produkt men ska nu kunna göra just detta.

Det borde vara självklart att kunder som besöker vingårdar och mikrobryggerier ska ha möjlighet att köpa med sig flaskor hem. Det är nu möjligt även i Sverige. Detta gör att svensk besöksnäring, svenskt hantverkskunnande och svenska traditioner kommer att få möjlighet att finnas, och kanske till och med utvecklas, framöver.

Jag har nämnt detta tidigare, men jag vill återigen understryka att vi från Liberalernas håll vill gå längre. Vi vill tillåta att vin och öl säljs i licensbutiker. Vi tror att det skulle ge fortsatta, och större, möjligheter för den svenska dryckesproduktionen samtidigt som vi naturligtvis ska fortsätta att ha en trygg och ansvarsfull försäljning av alkoholhaltiga drycker i Sverige.

Fru talman! Jag ska med detta sagt inte förlänga den här debatten – vi börjar alla bli trötta. Jag yrkar bifall till näringsutskottets förslag till beslut under utgiftsområde 19.

Herr talman! Ja, Sverige behöver verkligen fler liberala reformer; jag instämmer med föregående talare.

Vi behöver stärka vår konkurrenskraft, och vi behöver skapa bättre förutsättningar för svenskt näringsliv och för Sveriges företag och företagare. Då anser jag och Liberalerna att det övergripande målet för näringspolitiken behöver vara att stärka den svenska konkurrenskraften för att skapa förutsättningar för fler jobb i fler och växande företag. Det gör vi inte genom bidrag, utan det gör vi genom internationell samverkan för fortsatt frihandel, en stark exportindustri, en återuppbyggnad av det svenska energisystemet, satsningar på infrastrukturutbyggnad och lättnader från byråkrati och administration.

Det är ganska mycket som kan bli bättre vad gäller just möjligheten att driva företag i Sverige. Ibland ser vi tyvärr att det offentliga står i vägen för det privata. Myndigheternas uppgift ska inte bara vara att kontrollera och stoppa felaktigheter utan också att hjälpa de människor som vill bli företagare och som driver företag att göra rätt.

På samma sätt ska de regler vi har vara till för företagen och hjälpa dem att göra rätt, inte stjälpa företagande och entreprenörskap. Vi har under ett flertal år sett att företagens kostnader har ökat till följd av det svenska regelverket. Några beräkningar säger att det är med flera miljarder, och det är inte rimligt. Det understryker också det behov vi ser av regelförenklingar. Vi behöver minska både regelbördan och de administrativa kostnaderna – detta för att företag och entreprenörer ska kunna fokusera på sina kärnverksamheter.

Herr talman! Vi debatterade nyligen Sveriges energisituation och konstaterade väl samfällt att det fortfarande behöver byggas upp en större energiproduktion i Sverige, inte minst i de södra delarna, och att vi behöver jobba för rimligare elpriser. Jag skulle tro att detta är det enskilt viktigaste som vi i den här kammaren och vi från politiken kan göra för det svenska näringslivet och för den svenska exportindustrin.

Samtidigt – och här kommer min käpphäst – behöver vi bevaka att Sverige inte halkar efter i de infrastruktursatsningar som görs på olika håll i Europa och som kommer att få avgörande betydelse även för den svenska exporten. Det gäller inte minst Fehmarn Bält-förbindelsen mellan Danmark och Tyskland som nu byggs och som står färdig inom några år. Den kommer att korta restiderna mellan Sverige och kontinenten ytterligare. Flaskhalsarna på den svenska sidan måste byggas bort. För ett litet, exportberoende land som Sverige är det helt nödvändigt att vi inte halkar efter när andra länder i Europa bygger sina marknader närmare varandra.

Herr talman! Jag blev väldigt glad när flera kollegor från allt från Sverigedemokraterna till Centerpartiet tidigare här lyfte fram behovet av utbildning, forskning och innovation. Jag tycker att det är härligt att betydelsen av utbildning och forskningsanläggningar – inte minst ESS, som nämndes här nyss – lyfts in i en debatt om näringspolitik. Precis så är det ju – har vi inte grunden att stå på kommer det att vara väldigt svårt för dem som vill att driva företag och bolag i Sverige.

Med det sagt behöver vi naturligtvis satsa ytterligare, inte minst på STEM-ämnena. Matematik- och teknikundervisning är helt central för att få fler ingenjörer och fler med den kompetens som behövs – inte minst i den globala AI-upprustningen, där Sverige inte får halka efter. Det är roligt att vi är många här i kammaren som understryker betydelsen och nödvändigheten av det.

Vad som också behöver upprepas och som har nämnts här tidigare handlar om jämställdhetsfrågan och hur denna har relevans även när vi debatterar näringslivet i Sverige. Fortfarande har män betydligt mer kapital än kvinnor, och män investerar mer och driver fler företag. Det är något osunt med de här stora obalanserna. Potentiellt är det destabiliserande när det rör kapital och ägande.

Det pågår ett arbete inom regeringen men också, vad jag uppfattar, inom finansvärlden med att försöka utjämna de skillnader vi ser. Hur kan vi få fler män att jobba för jämställda styrelser och ledningsgrupper? Hur får vi fler kvinnor att vilja ta plats i de rum där beslut fattas? Vi har en bra bit kvar att gå. Jag ser fram emot vad som kommer att ske framöver. Jag tror också att det är viktigt att politik och näringsliv krokar arm i denna fråga.

Herr talman! Fria marknader, fria företag och fria individer är förutsättningar för det fria, öppna, demokratiska samhälle som jag tror att vi alla vill leva i.

Vår världssyn inom Liberalerna bygger på att företagande bäst utförs av det privata och att det är bäst för medborgarna och för företagen själva men också för Sverige som ett fritt, starkt och välmående land.

Därmed yrkar jag bifall till utskottets förslag under utgiftsområde 24.

Fru talman! Jag tackar Rickard Nordin så mycket för förtydligandet av frågan. Det känns som att vara med i ett frågesportprogram med olika svarsalternativ.

Jag understryker åter att det inte finns något motsatsförhållande. Att ha förmågan att vara självförsörjande är ett spår som inte behöver stå i motsatsförhållande till ökad export eller för den delen import. Poängen är att vi som liberaler har velat se en starkare sammankoppling mellan den svenska och den europeiska produktionen och utbyggnaden och att just detta också har blivit fallet.

Det är klart att vi vid flera tillfällen tidigare haft möjlighet att kapa alla kablar. Det har vi inte gjort, vilket jag tycker är alldeles utmärkt. Jag hoppas att även Centerpartiet tycker att ett fortsatt samarbete över nationsgränser är nödvändigt även på detta område. Det har skett en sammanbindning av den svenska och den europeiska produktionen och marknaden. Därför blir det en rent hypotetisk fråga.