Herr talman! Sverige är ett land byggt på hårt arbete. Det är människor som gått upp tidigt varje morgon för att ta sig till jobbet som har finansierat vår välfärd, skapat vårt välstånd och gett generationer av svenskar möjligheten att leva ett gott liv. Och det är just arbete som ska fortsätta att göra det.

Arbetskraftsinvandring har en viktig roll i det Sverige vi vill bygga. Framgångsrika svenska företag – världsledande inom teknik, life science, industri och innovation – behöver kunna rekrytera spetskompetens från hela världen om den inte finns att tillgå i Sverige. Det är en självklarhet för oss moderater.

Men – och det här är ett viktigt ”men” – ett system som inte är välreglerat är ett system som missbrukas, och det svenska systemet för arbetskraftsinvandring har under lång tid missbrukats på ett sätt som är oacceptabelt. Det kanske tydligaste exemplet på det är Riksrevisionens svidande kritik av spårbytet, som vi avskaffade förra våren. Men även arbetskraftsinvandringen i stort, som vi debatterar i dag, har missbrukats.

Herr talman! Låt mig vara tydlig med vad vi talar om. Under senare år har en omfattande arbetskraftsinvandring förekommit till arbeten i personalintensiva branscher med lägre krav på utbildning, exempelvis städbranschen, restaurangbranschen och assistansbranschen. Dessa branscher är kraftigt överrepresenterade när det gäller missbruk av systemet och utnyttjande av arbetskraftsinvandrare med falska anställningsavtal, handel med arbetstillstånd, skenanställningar och kriminella nätverk som utnyttjar utsatta människor. Det är inte en marginell företeelse, utan det är ett systemfel som vi nu successivt åtgärdar.

Samtidigt finns cirka 360 000 personer inskrivna på Arbetsförmedlingen i Sverige. Det är inte rimligt att människor hämtas från andra sidan jordklotet för att utföra lågkvalificerade jobb när det finns arbetslösa i Sverige som borde kunna ta dessa arbeten. Det är inte en fråga om att vara sträng eller inte. Det är en fråga om sunt förnuft och rättvis konkurrens.

Herr talman! Det betänkande vi nu behandlar innehåller tre centrala delar som vi moderater helhjärtat stöder.

För det första föreslår vi ett höjt lönekrav för arbetstillstånd. Från den 1 juni i år höjs lönekravet till 90 procent av medianlönen, motsvarande drygt 33 000 kronor i månaden. Det är rätt, och det är en reform som Moderaterna drivit länge. Redan 2021 föreslog vi att arbetskraftsinvandring som huvudregel bara ska tillåtas för arbeten med lön över den svenska medianlönen.

Ett höjt lönekrav är viktigt av flera skäl. Det avskräcker oseriösa arbetsgivare som vill pressa ned löner och utnyttja systemet. Det stärker arbetskraftsinvandrarens ställning. Och det skapar bättre förutsättningar för de arbetslösa som redan befinner sig i Sverige att ta de jobb som annars hade gått till lågavlönad arbetskraft från tredjeland.

För det andra inför vi en föreskriftsrätt för regeringen att undanta vissa yrken från lönekravet. Även om undantagen lär vara begränsade gör detta arbetskraftsinvandringen mer flexibel. Särskilt vård- och omsorgsyrkena ska prioriteras i detta undantagsarbete. Regeringen kommer även att få göra det motsatta, det vill säga att föreskriva om att vissa yrkesgrupper inte alls ska beviljas tillstånd. Framför allt gäller detta högriskyrken där det fuskats oerhört mycket, exempelvis personliga assistenter.

För det tredje kriminaliserar vi handel med arbetstillstånd och exploatering av utländsk arbetskraft, och vi inför tydligare möjligheter att vägra arbetstillstånd när arbetsgivaren har påförts sanktioner. Det är åtgärder som länge saknats. Handel med arbetstillstånd har i praktiken fungerat som en inkomstkälla för gängen. Det blir nu brottsligt.

Herr talman! Från den andra sidan i svensk politik hör vi en klagokör. Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet reserverar sig mot det höjda lönekravet. De menar att det skadar svenska företags konkurrenskraft och att fusket inte kommer att minska. Jag delar inte den analysen.

Centerpartiet säger att höjningen leder till att många som bidrar till svenska företags konkurrenskraft inte kan arbeta i Sverige. Men det är tvärtom precis det som är poängen: Den högkvalificerade arbetskraftsinvandringen, som verkligen bidrar till konkurrenskraften, är den vi vill fokusera på när vi sätter ett lönekrav på 33 000 kronor. Det är den mer lågkvalificerade och de mer lättmissbrukade tillstånden vi sätter stopp för.

Vänsterpartiet menar att kravet inte bidrar till minskad exploatering, men Migrationsverkets egna analyser visar att det höjda försörjningskravet från 2023 delvis uppnått detta syfte. Antalet ansökningar om arbetstillstånd har minskat och antalet avslag ökat i de branscher där missbruk är vanligast. Det är ett bevis på att verktyget fungerar.

Svaret kan inte vara, så som Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet vill, att fortsätta som vi alltid har gjort. Då blir resultatet som det hittills har blivit.

Herr talman! Man kan verkligen fundera på hur Socialdemokraterna och Magdalena Andersson ska få ihop sitt regeringsunderlag i fråga om migrationspolitiken och arbetskraftsinvandringen, eftersom åtminstone Socialdemokraterna själva vill framställa sig som strama i de här frågorna. I allt väsentligt röstar man med oss i den moderatledda regeringens reform av arbetskraftsinvandringen i dag. Men hur gör de när de måste samarbeta med V, MP och C?

En kvalificerad gissning är att allt detta kastas överbord när nycklarna till Rosenbad hägrar, om olyckan skulle vara framme efter valet i höst. Sverige kommer att kastas in i ett farligt vänsterexperiment, inte bara i fråga om den ekonomiska politiken med högre skatter för vanligt folk med vanliga inkomster utan också på det migrationspolitiska området.

Så länge Magdalena Andersson får bli statsminister spelar det mindre roll om Nooshi Dadgostar blir finansminister eller Amanda Lind blir migrationsminister. Det vore dåligt för Sverige.

Herr talman! Det finns en princip som genomsyrar Moderaternas syn på arbetskraftsinvandring – eller all invandring, för den delen – och det är att den ska vara bra för Sverige.

Högkvalificerad arbetskraftsinvandring är bra för Sverige. Den stärker vår konkurrenskraft, fyller luckor i kompetensförsörjningen och bidrar till innovation och tillväxt. Den ska värnas och underlättas.

Men lågkvalificerad arbetskraftsinvandring som används för att pressa löner, kringgå arbetsrätten och berika kriminella nätverk är inte bra för Sverige. Den är inte bra för de svenska arbetstagarna, och den är inte bra för de utländska arbetstagare som utnyttjas.

Herr talman! Sverige ska vara det självklara landet för strävsamma och företagsamma människor från hela världen, men det kräver ett system som är rättvist, välreglerat och fritt från missbruk. Det betänkande vi nu röstar om är ett viktigt steg i rätt riktning. Det skyddar de seriösa arbetsgivarna från osjyst konkurrens. Det skyddar de arbetslösa i Sverige som förtjänar en chans på arbetsmarknaden och de utländska arbetstagare som annars riskerar att utnyttjas. Det är ansvarsfull politik – det är moderat politik.

Jag vill därför yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Magnus Resare (M).

Herr talman! Jag har den största respekt för enskilda människoöden och enskilda fall. Men det är just enskilda fall som vi inte ska ha några synpunkter på i Sveriges riksdags talarstol. Vi vet inte alla omständigheter i alla dessa enskilda fall som har figurerat i debatten de senaste veckorna. Vi vet däremot att de omständigheter som inte presenteras i ett antal fall kan vara sådana att människor som har fått de här besluten till exempel har levt i Sverige illegalt under ett flertal år. Det tar man inte upp. Det finns olika omständigheter som vi inte alltid känner till, och vi ska därför inte döma i Sveriges riksdag.

Jag står för principen om reglerad invandring; det gör också Moderaterna. Det gör inte Vänsterpartiet och de partier som nu har blåst upp till debatt i dessa frågor. Det rör sig alltså inte om nya företeelser utan om något som har pågått under flera år, sedan vi ändrade reglerna och gick från permanenta till tidsbegränsade uppehållstillstånd. Detta är alltså inget nytt.

Vi tillsatte en utredning för att se om det fanns något vi kunde göra kring detta. Vi har också meddelat att vi nu kommer att återkomma med reformer för att komma till rätta med de problem och avarter som finns när det gäller detta, för att det ska bli mer rätt och rättvist – naturligtvis. Men enskilda fall bör vi inte hantera i Sveriges riksdags talarstolar för att vinna billiga politiska poäng. Det är det jag tycker att Vänsterpartiet håller på med här.

Herr talman! Nu ska vi alltså debattera ny lagstiftning som rör arbetskraftsinvandring – Tony Haddou har gjort allt annat än detta i det här replikskiftet. Jag har stor respekt för att den här frågan väcker mycket känslor, och Vänsterpartiet tycker sig nu ha hittat något som fäster, där man kan vinna billiga politiska poäng.

Men i grund och botten, herr talman, handlar detta om rättsstatens principer. Sveriges riksdag stiftar lag, och vi har oberoende myndigheter och domstolar som tillämpar lagstiftningen. Jag skulle säga att vi i Sverige har en av de mest rättssäkra ordningarna på migrationsområdet i hela världen. Trots detta finns det naturligtvis enskilda delar som vi behöver reformera, och där har vi meddelat att vi kommer att återkomma med lagstiftning som innebär att vi ser över de delar där det helt enkelt inte är rätt och rimligt.

Men i grund och botten handlar detta om att Vänsterpartiet står för något helt annat. Man tror inte på principen om reglerad invandring. Man tror på fullständigt öppna dörrar. Man vill gå tillbaka till den lagstiftning som gällde i Sverige när vi fick över 160 000 asylsökande under ett år, utan några som helst konsekvensanalyser. Vad innebär detta för samhället, kommunerna och skolorna? Vänsterpartiet blundar fullständigt för det. Man låtsas som att man är för principen om reglerad invandring men är det inte.

Jag tycker att det är en relevant ordning att vi nu skärper detta så att Sverige inte sticker ut – att vi lägger oss på en nivå som gör att vi har möjlighet att integrera alla dessa människor som har kommit till Sverige och att vi upprätthåller principen om reglerad invandring. Det är inte ett fritt val att komma till Sverige, utan här har vi regler. I grund och botten är det bara Sveriges medborgare som har ovillkorlig rätt att befinna sig i landet. I övrigt är man här på tillstånd. Har man inte tillstånd får man lämna landet. Det är den ordning vi står för. Där det finns felaktigheter och brister ska vi korrigera dem – självklart är det så.

Herr talman! Vi moderater tycker att det är väldigt bra att människor kommer hit och bidrar till svensk tillväxt och svensk innovationskraft. Naturligtvis är det så.

Det är därför vi nu lägger om politiken. Från att tidigare ha fokuserat på den lågkvalificerade arbetskraftsinvandringen med alla samhällsproblem vi sett kopplade till den, med parallellsamhällen och andra strukturer som byggts upp när vi haft för låga krav, för lite kontroll och för lite ordning och reda, fokuserar vi nu på den högkvalificerade arbetskraftsinvandringen. Vi lägger om från lågkvalificerad arbetskraftsinvandring och asylinvandring till högkvalificerad arbetskraftsinvandring.

Det är detta som gör att vi nu, som en del i detta paket, landar i att 90 procent av medianlönen är ett bra golv att sätta. Vi ser ju att den högkvalificerade arbetskraftsinvandringen i allt väsentligt når den lönenivån. Därutöver kommer vi att ha möjlighet att införa undantag, till exempel vad gäller vård- och omsorgsyrkena, om det skulle behövas.

Jag har den största respekt för Centerpartiets syn på detta och även för företagen, som naturligtvis vill hitta arbetskraft när det har varit svårt att göra det i Sverige. Men det är också kopplat till en annan fråga, där vi på vår sida i politiken är överens om att nu genomföra den största bidragsreformen i svensk historia. Vi ser till att det lönar sig bättre att arbeta än att leva på bidrag. Vi ställer högre krav på den som lever på bidrag att ta ett arbete och så vidare och närma sig arbetsmarknaden.

Det är klart att det har varit problematiskt att det funnits människor som inte har tagit arbeten som annars skulle ha kunnat bli tillsatta. Det är därför vi gör det här som en paketlösning med övriga reformer, något som Centerpartiet aldrig skulle kunna genomföra med Vänsterpartiet och Socialdemokraterna eller ens Miljöpartiet. Det handlar ju om vilka man samarbetar med i politiken för att se till att det här blir en helhetslösning som är rätt och rimlig.

Jag har som sagt full förståelse för att företagen och näringslivet vill ha så stor flexibilitet som möjligt. Men för oss handlar detta om att se till helheten och att minska missbruket och fusket. Det är därför vi gör detta.

Herr talman! Jag tycker faktiskt, apropå det Niels Paarup-Petersen tog upp här sist, att vi bör hålla oss till sanningen.

Vi kan titta på hur många som fick arbetstillstånd i Sverige innan de nya reglerna infördes, det vill säga när vi hade ett krav på 13 000 kronor – i praktiken det som Centerpartiet och Vänsterpartiet vill, alltså öppet för alla att komma hur som helst till Sverige. När vi hade den ordningen var det 87 undersköterskor som fick tillstånd att komma till Sverige 2022. Det var 13 sjuksköterskor det året, innan vi gjorde de här förändringarna.

Att stå och säga att hela den svenska välfärden kollapsar för att vi höjer kraven på arbetskraftsinvandring och har ett lönegolv på 90 procent av medianlönen är att fara med osanning. Det är att blanda ihop migrationspolitiken på alla områden. Att människor har kommit hit och sökt asyl och fått tillstånd att vara här för att de helt enkelt har skyddsskäl och sedan har börjat arbeta i välfärden är naturligtvis väldigt bra. Men man blandar ihop detta med arbetskraftsinvandringen. Det är inte samma sak. Tittar vi på statistiken ser vi att det som förs fram i debatten av till exempel Centerpartiet inte stämmer: att den svenska välfärden skulle gå på knäna om vi gör den här förändringen.

Detta handlar om att vi vill få ordning och reda i svensk migrationspolitik – också på arbetskraftsinvandringens område, där vi har sett fusk, missbruk och utnyttjande av människor som kommit till Sverige och fått mycket låga löner. Det gör att vi nu måste ordna upp detta, ställa högre krav, ha bättre kontroll och införa nya typer av straff för dem som missbrukar systemet.

Mot oss och mot denna politik för ordning och reda står bland annat Centerpartiet, som tycker att det ska finnas noll ordning och reda på detta område. Man vill samarbeta med ett vänsterparti som inte står för principen om reglerad invandring. Hur detta ska gå ihop fasar vi för, om olyckan skulle vara framme efter valet i höst.

(Applåder)

Herr talman! Socialdemokraterna talar i dag om behovet av ordning och reda i migrationen, specifikt gällande arbetskraftsinvandringen. Detta är välkommet, och det menar jag verkligen. Det behövs en stark majoritet i riksdagen för en stram migrationspolitik. Det ligger i Sveriges intresse.

Under åtta år i regeringsställning accepterade Socialdemokraterna dock att arbetstillstånd kunde beviljas utifrån löner runt 13 000 kronor. Under dessa år växte missbruket i restaurang- och städbranscherna. Jag tror att Socialdemokraterna är väl medvetna om att ett så lågt försörjningskrav för arbetskraftsinvandring som 13 000 kronor leder till omfattande fusk. Jag tror att många undrar varför Socialdemokraterna under de år man hade regeringsmakten inte höjde försörjningskravet för arbetskraftsinvandring.

Socialdemokraternas proposition om att höja försörjningskravet lämnades in en vecka före valet 2022. I åtta år gjorde man ingenting från Socialdemokraternas håll. Var det så att Socialdemokraternas samarbetspartier hindrade Socialdemokraterna från att införa regler för arbetskraftsinvandring som skulle vara rättvisa och motverka fusk?

Hur kan man ha förtroende för Socialdemokraterna om de under åtta år inte hanterade de problem som fanns kring arbetskraftsinvandringen? Vad är det som har ändrats nu?

Herr talman! Jag uppfattar det som att ledamoten antyder att Socialdemokraterna inte kommer att regera med de partier som i dag motsätter sig detta lagförslag och som kommer att föra en liberal migrationspolitik. Det är enligt mig vad ledamoten antyder.

Regeringen och Sverigedemokraterna kommer nu att införa ett lönekrav som ligger på 90 procent av medianlönen. Detta borde ha gjorts för länge sedan. Det handlar om att skydda de enkla jobben på den svenska arbetsmarknaden så att de som är arbetslösa i Sverige kan ta dessa jobb. Vi ska inte ha människor som lever i utanförskap för att politiker möjliggör en arbetskraftsinvandring som gör det svårt för de mest utsatta på arbetsmarknaden att få sitt första jobb.

Nu har Socialdemokraterna tagit fram ett förslag om att man ska ha arbetsmarknadsprövning och att arbetskraftsinvandring endast ska tillåtas när det inte går att hitta rätt person i Sverige. Okej – men var fanns det här förslaget under de åtta år som Socialdemokraterna satt i Rosenbad?

När Socialdemokraterna hade regeringsmakten höjde de inte ens försörjningskravet för arbetskraftsinvandrare, men nu är det stora ord om att det ska vara svenska jobb åt svenskarna. Var fanns de orden när Socialdemokraterna hade regeringsmakten? Då var det Miljöpartiet som fick bestämma över migrationspolitiken.

Hur kan Socialdemokraterna garantera att det inte blir Miljöpartiet som bestämmer över migrationspolitiken och arbetskraftsinvandringen nästa gång Socialdemokraterna mot all förmodan får regeringsmakten?

Herr talman! Jag vill inledningsvis säga att jag tycker att det i grunden är bra att Socialdemokraterna, precis som jag nämnde i mitt anförande, i allt väsentligt stöder den moderatledda regeringens förslag vad gäller nya regler för arbetskraftsinvandringen.

Det finns några undantag, som Ola Möller har redogjort för, men det är bra att det i grunden finns ett brett parlamentariskt stöd för det vi nu genomför. I olika rapporteringar framställs det ibland till och med som att Socialdemokraterna är det femte Tidöpartiet när det kommer till migrationspolitiken, eftersom man nu vill lägga sig mycket nära de styrande partierna för att inte väcka misstro i väljarkåren inför valet i höst. Och det förstår jag, för väljarkåren står i allt väsentligt bakom det vi nu genomför.

Med tanke på de replikskiften och all annan debatt som har ägt rum och där Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet ganska kraftigt har redovisat alternativa ståndpunkter – Vänsterpartiet och Miljöpartiet står i princip för fri invandring och ifrågasätter starkt principer för reglerad invandring – finns det dock anledning för väljarna att fundera över vad konsekvenserna blir när Socialdemokraterna ska förhandla med dessa tre partier.

Det är därför jag vid återkommande tillfällen i den här talarstolen har frågat Ola Möller hur det kommer att se ut efter valet om Socialdemokraterna ska bilda majoritet tillsammans med Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet. Ska de till och med ingå i regering alla fyra måste de ju enas om varje förslag de lägger fram på riksdagens bord. Det kommer alltså inte att gå att vara överens bara i några delar, utan vill de komma fram med några förslag på förändringar måste de vara fullt eniga; det är så regelverket ser ut när man sitter i en koalitionsregering tillsammans.

Därför är frågan till Socialdemokraterna kanske något annorlunda formulerad nu än tidigare, men jag skulle vilja veta – och jag hoppas att Ola Möller kan svara på – om det över huvud taget finns några röda linjer för Socialdemokraterna i migrationspolitiken, alltså frågor där man inte kommer att vika sig för Centern, Vänstern och Miljöpartiet.

Herr talman! Var det någon som över huvud taget hörde svaret på min fråga i det Ola Möller nu sa? Det var inte ett ord om huruvida Socialdemokraterna har några röda linjer gentemot de aktivistiska strömningar som finns i Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det var inte ett ord om var man drar gränsen för de andra partier som man ju kommer att behöva samarbeta med efter valet.

Inget parti i den här kammaren har i närheten av 50 procent av väljarkårens stöd. Därför måste vi samlas och hitta olika koalitioner för att kunna genomföra vår politik. Därför är det också relevant att få svar på frågan var gränsen går för Socialdemokraterna.

Jag förstår att det finns ganska starka grupper i Socialdemokraterna som är rätt frustrerade över den omläggning av migrationspolitiken som vi nu genomför och som har brett stöd i väljarkåren och hos svenska folket. Vi ska inte särskilja oss från övriga europeiska länder. Vi ska se till att i allt väsentligt ligga på EU:s miniminivå för att inte få ytterligare vågor av asylsökande till just Sverige som gör att vi får svårt att integrera de människor som redan befinner sig här.

Vi vet att det är så, och det är därför vi vet att Socialdemokraterna lägger sig så nära att man till och med i olika mediala rapporteringar kallas det femte Tidöpartiet. Det är inte mina ord, utan det handlar om omröstningsresultat – hur ni röstar, Ola Möller. Det handlar om hur det sett ut här i Sveriges riksdags kammare när ni har röstat i voteringarna om de lagförslag som vi har lagt fram.

Det är därför jag återkommande ställer frågan till Ola Möller och Socialdemokraterna: Vad är det som gäller om olyckan skulle vara framme och de rödgröna partierna skulle få majoritet? Var drar Socialdemokraterna gränsen? Är det fri invandring som kommer att få gälla i Sverige – det Miljöpartiet och Vänsterpartiet helst av allt vill – eftersom man är så sugen på statsministerämbetet? Eller vad kommer att gälla efter valet?

Herr talman! Sverigedemokraterna har tillsammans med regeringen lovat väljarna att införa en stram invandringspolitik. Vi har mandat att genomföra just detta.

I den proposition som behandlas i dag finns många lagförslag som ska se till att vi får denna strama invandringspolitik när det gäller arbetskraftsinvandringen. Ett av de viktigaste förslagen är att ett arbetstillstånd för utlänningar från tredjeland beviljas först när man uppfyllt ett lönekrav som innebär att utlänningens lön uppgår till minst 90 procent av medianlönen i Sverige.

Det är viktigt att påpeka att lönekravet på 90 procent av medianlönen gäller just arbetskraftsinvandrare från tredjeland, alltså länder utanför EU och EES. I debatten får delar av oppositionen det att framstå som att detta gäller all arbetskraftsinvandring, men det stämmer inte. Lönekravet kommer inte att gälla de cirka 220 miljoner människor som ingår i arbetskraften inom EU och EES.

Den här frågan har precis som alla andra invandringsrelaterade frågor förvrängts i debatten. Något som inte har lyfts fram i debatten om arbetskraftsinvandring är att endast cirka 0,5 procent av den totala arbetskraften i Sverige består av arbetskraftsinvandrare från tredjeland. På de flesta arbetsplatser i Sverige finns det inga arbetskraftsinvandrare. Sverige står och faller inte med arbetskraftsinvandringen.

Jag har ju följt den här debatten ett tag nu, och man har hört massor av yrkesgrupper läggas fram som exempel på grupper där arbetskraftsinvandring är av yttersta vikt. Man har hört om läkarna. Förra året kom 87 läkare till Sverige genom arbetskraftsinvandring, och det finns ungefär 46 000 yrkesverksamma och legitimerade läkare i Sverige. Man har hört om undersköterskorna. Förra året kom 30 undersköterskor till Sverige genom arbetskraftsinvandring, och det finns cirka 129 000 undersköterskor i Sverige.

Jag kan gå igenom varje yrke som finns. Det framgår då att endast en bråkdel kommer till Sverige genom arbetskraftsinvandring. Att hela branscher eller verksamheter skulle stå och falla med arbetskraftsinvandringen är en lögn. Siffrorna backar inte upp ett sådant påstående. Denna statistik finns på Migrationsverkets hemsida för alla att läsa.

Sedan jag började engagera mig i politiken, vilket ändå var ett tag sedan, har Sverige haft en arbetsmarknad som dominerats av högkvalificerade yrken. I en internationell jämförelse är de enkla jobben, som inte kräver någon utbildning, rätt få på den svenska arbetsmarknaden. Därför är det märkligt att vi tar hit folk från Mellanöstern för att de ska jobba i ett gatukök i Sverige, när vi har fler än 400 000 arbetsföra människor som står utanför arbetsmarknaden. Det är ju de arbetslösa i Sverige som ska få de här enkla jobben.

Detta är grundtanken bakom en höjning av lönekravet till 90 procent av medianlönen. Det är orättvist och omoraliskt att låta människor som befinner sig i en utsatt situation på den svenska arbetsmarknaden konkurrera med hela världen. Det räcker med att de behöver konkurrera med alla EU-medborgare. Varför ska arbetslösa i Sverige konkurrera med människor i Indien om de få enkla jobb som finns i Sverige? Det är detta som vissa partier i denna kammare behöver förklara när de motsätter sig denna proposition.

En höjning av lönekravet till 90 procent av medianlönen innebär att arbetskraftsinvandrare behöver tjäna cirka 33 000 kronor för att få uppehållstillstånd i Sverige. Det är precis vad det handlar om: ett uppehållstillstånd. Det här handlar inte om att politiker ska bestämma över lönerna, vilket är ännu en förvrängning från oppositionens sida. Det handlar om villkoren för arbetskraftsinvandrares vistelse i Sverige.

Innan Tidöpartierna kom till makten var villkoren för arbetskraftsinvandrares vistelse helt annorlunda. Då räckte det med att en arbetskraftsinvandrare hade en inkomst på 13 000 kronor. Tidöpartierna höjde först gränsen till 80 procent av medianlönen. Nu kommer vi att höja den till 90 procent av medianlönen, vilket motsvarar ungefär 33 000 kronor.

Det här handlar om något så grundläggande som att arbetskraftsinvandringen till Sverige ska tjäna Sveriges intressen och inget annat. Det handlar inte om att förverkliga drömmar för någon i Bangladesh och ge en utlänning ett bättre liv. Vi tittar på vårt samhälle och vår arbetsmarknad och ser vad Sverige behöver. Utifrån detta formar vi en arbetskraftsinvandring som tjänar Sveriges intressen.

En del av detta är att regeringen genom en förordning ska kunna meddela undantag från lönekravet. Det kan finnas enstaka yrken där arbetskraftsbrist i Sverige i kombination med arbetskraftsbrist i EU och EES kan leda till att det behövs undantag från lönekravet.

Det kommer även att finnas yrkesgrupper där det förekommer så mycket fusk att regeringen får besluta att inte ta emot arbetskraftsinvandrare i just den yrkesgruppen. Det handlar om yrkesgrupper där missbruket är omfattande. Det handlar om arbetskraftsinvandring inom yrkesgrupper som i dag används för kriminella upplägg och där människoexploatering och arbetslivskriminalitet förekommer i stor omfattning. Regeringen måste ha verktyg för att stoppa sådant.

Herr talman! I denna proposition föreslås det även att det ska införas en bestämmelse som förtydligar att en utlänning får nekas arbetstillstånd om arbetsgivaren eller dennes ställföreträdare är skäligen misstänkt eller dömd för brott enligt 20 kap. utlänningslagen eller för människohandel eller människoexploatering enligt brottsbalken.

Det handlar om arbetsgivare som fuskar och anställer illegala migranter. Det kan även handla om arbetsgivare som ägnar sig åt människosmuggling. Dessa arbetsgivare ska självklart hindras från att anställa arbetskraftsinvandrare. Det borde framgå tydligt i lagen att så är fallet, vilket den här propositionen avser att fastställa.

Även den särskilda avgiften för den arbetsgivare som har anställt en illegal migrant ska höjas från ett prisbasbelopp till två. Det innebär att den särskilda avgiften höjs från cirka 59 000 till cirka 118 000 kronor. Arbetsgivare som fuskar och möjliggör illegala invandrares vistelse i Sverige ska få betala för det. För överträdelser som har pågått längre än tre månader ska avgiften höjas från två till fyra prisbasbelopp.

Trots att den särskilda avgiften för arbetsgivare som anställer illegala migranter höjdes 2018 fortsätter man att vid arbetsplatsinspektioner hitta hundratals illegala migranter som arbetar i Sverige. Det här måste stoppas. Det måste framgå att verksamheter som anställer illegala migranter inte kan vara lönsamma. Därför behöver vi lagstiftning som hindrar dessa arbetsgivare från att anställa arbetskraftsinvandrare, och de som använder sig av illegala migranter ska betala ett högt pris.

Det är just de arbetsgivare som anställer illegala migranter som konkurrerar ut de arbetsgivare som följer reglerna. Här är politikens roll att fastställa regler som ser till att arbetsgivare som bryter mot reglerna inte konkurrerar ut de näringsidkare som faktiskt följer reglerna.

Herr talman! Det ska även införas en ny straffbestämmelse i utlänningslagen mot exploatering av utländsk arbetskraft. Den ska träffa arbetsgivare som har en utlänning anställd eller som i övrigt har bestämmande inflytande över utlänningens arbetsförhållanden och exploaterar honom eller henne i arbete under uppenbart orimliga villkor. Straffet för exploatering av utländsk arbetskraft ska vara fängelse i högst två år. Straffet för grov exploatering av utländsk arbetskraft ska vara fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.

Vi vet att den liberala invandringspolitiken har resulterat i att många utlänningar har utnyttjats på den svenska arbetsmarknaden. I Malmö har man på restauranger på Möllevången som är populära bland vänsterpartister och socialdemokrater hittat utlänningar som arbetat under slavliknande förhållanden.

Vi kan inte ha det så i Sverige. Nu signalerar vi från politikens håll att inga fler människor ska offras på massinvandringens altare. Vi ska ha en reglerad och stram invandring till Sverige, och de som befinner sig här ska behandlas med värdighet.

I denna proposition föreslås att ytterligare en straffbestämmelse ska införas: att handel med arbetstillstånd ska förbjudas. Den som anställer en utlänning eller bistår en utlänning med att ansöka om arbetstillstånd och för detta begär eller tar emot en ersättning av utlänningen som står i uppenbart missförhållande till motprestationen har begått ett brott. Man ska helt enkelt inte kunna sälja arbetstillstånd till utlänningar.

Det här har förekommit – bara ett anställningserbjudande har kostat 30 000 kronor och uppåt. Arbetskraftsinvandraren kan sedan ha fått betala så mycket som en halv miljon kronor för att fullfölja processen för att få arbetstillstånd. Det är vidrigt.

Rödgröna regeringar har varit passiva och accepterat dessa problem. Nu agerar Tidöpartierna. Vi vägrar att acceptera att man kan köpa sig in i Sverige.

Herr talman! I åratal har människor utnyttjats på svensk arbetsmarknad. Arbetstillstånd har sålts. Löner har dumpats. Människor har arbetat och levt under slavliknande villkor i Socialdemokraternas Sverige, men den tiden går mot sitt slut.

Sverige är inte en marknad där man handlar med uppehållstillstånd. Vi sätter stopp för detta här och nu. Vi gör det därför att det är rätt. Vi gör det därför att det är rättvist. Vi gör det därför att Sveriges reglerade invandring ska tjäna Sveriges intressen och därför att de människor som vistas lagligt i Sverige förtjänar ett anständigt liv.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut.

Herr talman! För det första: I de diskussioner jag har deltagit i har det inte varit aktuellt att återkomma till detta ärende under den närmaste tiden, utan den lag vi stiftar nu kommer att gälla rätt länge.

För det andra: Den stora höjningen var när vi höjde från 13 000 kronor till 80 procent av medianlönen. Nu går vi från 80 procent till 90 procent, så det är inte en lika stor höjning. Den stora skillnaden var när Sverige gick från Socialdemokraternas arbetskraftsinvandring, som egentligen tillät vem som helst att komma in, till en arbetskraftsinvandring där vi såg till att de som kom hit var högkvalificerade. Till de lågkvalificerade yrken där det förekom omfattande fusk minskade vi invandringen.

För det tredje: Om ledamoten har läst propositionen vet ledamoten att det inte är partierna som bestämmer vilka yrken som ska undantas. Det är Arbetsförmedlingen och Migrationsverket som tar fram underlag, och sedan får regeringen vissa förslag baserade på detta underlag. Därefter fattar regeringen beslut. Det är alltså inte godtyckliga förslag. Jag tänker att ledamoten tycker att detta är bättre än Socialdemokraternas proposition, där det över huvud taget inte fanns möjlighet till undantag.

Herr talman! Hur ska jag förklara detta för ledamoten? Inget parti skulle godtyckligt ta sådana beslut, utan man utgår från ett underlag som Arbetsförmedlingen och Migrationsverket har tagit fram och som visar att det finns arbetskraftsbrist inom vissa yrken. Det kan variera från år till år, och därför kommer undantagen hela tiden att förnyas. I propositionen står det att man kommer att utgå från ett underlag. Det baseras inte på en politisk åsikt utan på i vilka yrken det råder arbetskraftsbrist.

Jag tror inte att Centerpartiet är emot fusket, för om man var det skulle man stödja detta förslag. Det finns rapporter från Migrationsverket som visar att när högre försörjningskrav och lönekrav har införts minskar arbetskraftsinvandringen till lågkvalificerade yrken. Och det är i lågkvalificerade yrken som fusket är omfattande, så fusket kommer också att minska. Jag hoppas att ledamoten hängde med.

Eftersom det finns rapporter och belägg från Migrationsverket är det märkligt att Centerpartiet motsätter sig detta och menar att man kan minska fusket på något annat sätt. Vi vet att det förekommer omfattande fusk inom vissa yrken och att kriminella organisationer redan har sträckt ut sina tentakler till en del branscher. Om arbetskraftsinvandringen minskar i dessa branscher minskar också fusket, och det är det detta lönekrav kommer att leda till.

Herr talman! Vi är inte emot arbetskraftsinvandring, även om det lät så på ledamoten. Det handlar om att vi ska ta emot de arbetskraftsinvandrare som den svenska arbetsmarknaden behöver. Sverige behöver människor inom högkvalificerade yrken.

När det gäller enkla jobb inom lågkvalificerade yrken har Sverige redan fler än 400 000 arbetsföra människor som står utanför arbetsmarknaden. De kan inte konkurrera med alla människor i världen för att få dessa enkla jobb, utan här måste det vara sjyst konkurrens så att dessa människor kommer in på arbetsmarknaden och kan bidra till samhället precis som alla andra.

Det vore orättvist mot dem om man lät arbetsgivare till exempel ta hit någon från ett tredjeland, Indien eller någonstans i Mellanöstern, som kunde arbeta på ett gatukök när det är en ungdom i det lokala samhället som kan ta det jobbet. Vi är inte emot arbetskraftsinvandring. Vi vill ha en arbetskraftsinvandring som gynnar det svenska samhället.

Sedan kan man också lägga till att med tanke på den kriminalitet som förekommer inom arbetskraftsinvandringen och de branscher som tog emot många lågkvalificerade arbetskraftsinvandrare kostade det också samhället. Vi kan inte bara räkna in vad det gav samhället. Man måste också se vad kriminaliteten inom de branscherna har kostat samhället.

Till sist vill jag bara lägga till att vi sverigedemokrater inte tycker att invandring är roten till alla problem. Ledamoten påstod att vi tycker det. Det är inte alls sant. Jag står här och säger emot ledamoten, så förmodligen bidrar invandringen till något.

Herr talman! Det finns mycket att säga om inlägget från ledamoten. Jag kan börja med att säga att om vi bara skulle utgå från kollektivavtal skulle det vara arbetsmarknadens parter som bestämde vilka som skulle få uppehållstillstånd. Det har aldrig varit så.

Innan 2008 hade vi arbetsmarknadsprövning. Där hade staten en ännu större roll än vad Miljöpartiet kanske vill att staten ska ha. Efter 2008 hade vi ett försörjningskrav. Det var på 13 000 kronor, och sedan har det höjts.

Det har aldrig varit så att kollektivavtal har avgjort vem som får uppehållstillstånd i Sverige. Det skulle vara bisarrt. Arbetsmarknadens parter kan inte bestämma vem som får uppehållstillstånd i Sverige.

Samtidigt som regeringen gör detta gör vi mycket annat för att se till att de som befinner sig utanför arbetsmarknaden kommer i jobb. Bland annat ska aktivitetskravet se till att fler människor aktiverar sig och försöker att komma in på arbetsmarknaden.

Arbetsförmedlingen ska också ta på sig en mer förmedlande roll, något man gav ifrån sig under Socialdemokraterna. Nu ska man se till att man börjar förmedla arbeten.

Undantagen kommer inte att innebära att någon kommer att sitta i Rosenbad och kryssa för vilka jobb eller yrken som ska undantas. Det är som jag berättade för ledamoten från Centerpartiet: Det kommer att tas fram underlag, och man kommer att utgå från de underlagen.

Anledningen till det är att undantagen finns för de yrken där det råder arbetskraftsbrist. Det är inte för vilka yrken som helst. Det kommer inte att vara godtyckligt. Man kommer att se var det råder arbetskraftsbrist, och utifrån det undantar man vissa yrken.

Fru talman! Vänsterpartiet är emot förslaget om ett höjt lönekrav för arbetskraftsinvandringen. Det framgår i en reservation som ledamoten har skrivit tillsammans med Miljöpartiet och Centerpartiet.

I en annan reservation menar Vänsterpartiet att de vill gå ännu längre än regeringen. De vill införa myndighetsbaserad arbetsmarknadsprövning, och syftet är att arbetskraftsinvandring bara ska äga rum när man inte hittar arbetskraft i Sverige.

När vi röstade om att höja försörjningskravet för arbetskraftsinvandring i november 2022 var Vänsterpartiet emot förslaget eftersom man ansåg att ett sådant höjt försörjningskrav bara handlade om att minska invandringen. Vänsterpartiet ville då behålla ett försörjningskrav där en arbetskraftsinvandrare från tredjeland bara behövde ha en inkomst på 13 000 kronor för att få arbetstillstånd i Sverige.

Det är jättesvårt att förstå vad Vänsterpartiet egentligen vill i den här frågan. Även en myndighetsbaserad arbetsmarknadsprövning skulle ju leda till mindre invandring till Sverige, så konsekvensen blir egentligen densamma.

Om man verkligen vill att staten ska få större kontroll över arbetskraftsinvandringen, vilket Vänsterpartiet säger sig vilja, varför stöder man då inte förslaget om ett höjt lönekrav där regeringen beslutar om undantag om det skulle råda arbetskraftsbrist inom vissa yrken?

Det framstår som att Vänsterpartiet i praktiken vill ha en liberal arbetskraftsinvandring, för förslaget om lönekrav ger myndigheterna och regeringen större kontroll över arbetskraftsinvandringen. Antingen vill man begränsa arbetskraftsinvandringen eller så vill man inte det. Just nu säger Vänsterpartiet båda sakerna samtidigt.

Fru talman! En anledning till att Vänsterpartiet vill införa myndighetsbaserad arbetsmarknadsprövning är att man ska hindra lönedumpning genom att färre invandrare kommer till Sverige via arbetskraftsinvandring. Utbudet minskar, vilket gör att lönerna inte sjunker.

Enligt Migrationsverkets februariprognos kommer arbetskraftsinvandringen att minska kraftigt på grund av det höjda lönekravet, som vi debatterar i dag och som vi senare kommer att rösta om.

Utbudet av arbetskraft från tredjeland kommer att minska, och i och med det minskar också risken för lönedumpning, som Vänsterpartiet säger sig vara emot. Men Vänsterpartiet är ju också emot det höjda lönekravet. Hur går den logiken ihop?

Det höjda lönekravet minskar arbetskraftsinvandringen, enligt Migrationsverket, och det kommer i sin tur att minska risken för lönedumpning. Så varför är Vänsterpartiet emot det höjda lönekravet?

Fru talman! Jag önskar att ledamoten inte snackar bort det här. Det höjda lönekravet minskar alltså risken för lönedumpning eftersom utbudet av arbetskraftsinvandrare minskar. Varför är då Vänsterpartiet emot det höjda lönekravet? Vill ni ha lönedumpning i Sverige?

Socialdemokraterna röstar ju för det höjda lönekravet. Det visar åtminstone att de inte överger de svenska arbetarna. Varför överger Vänsterpartiet de svenska arbetarna?

Fru talman! Vi stod här för några dagar eller kanske några veckor sedan och debatterade arbetskraftsinvandringen, och nu är vi här för att diskutera den igen.

Det gäller en av de viktiga förändringar som den här regeringen genomför för att få ordning på migrationen i vårt land. Det handlar om propositionen om nya regler för arbetskraftsinvandring.

Fru talman! För oss kristdemokrater är det viktigt att hålla i det skifte för migrationen och migrationspolitiken som vi tillsammans påbörjade genomförandet av i och med Tidöavtalet. Det är en helhet av reformer i ett totalt sett komplicerat regelverk som är viktigt för att få ordning och reda i migrationspolitiken och stärka samhällsgemenskapen.

Det är viktigt att minska invandringen till Sverige och att vi anpassar migrationen till den kapacitet för integration som vi har. Det är också viktigt att den som sköter sig, integreras väl, försörjer sig och lever upp till de krav vi ställer för att få stanna kan känna sig hemma. Lika viktigt är att de som inte har skäl att vara i Sverige eller som har förverkat den möjligheten, exempelvis genom att begå brott, inte kan vara kvar.

Invandringen till Sverige förändras. Asylinvandringen är nu den lägsta sedan mitten av 80-talet. Men i den historiska omläggningen av migrationspolitiken är det inte bara nivåerna gällande antalet personer som kommer hit som förändras utan också själva sammansättningen. Sverige går nu från att främst vara ett asylinvandringsland och ett land där arbetskraftsinvandringen handlade om låga löner och låga krav till att bli ett land för högkvalificerad arbetskraftsinvandring och ett land där de som behöver skydd får skydd.

Låt mig vara tydlig: Detta skifte i sammansättningen av invandringen och ökat fokus på talanger och talangattraktion till Sverige är bra för vår konkurrenskraft. Det handlar ytterst om att tala klarspråk om det faktum att invandring ger resurser och kapacitet till vårt land, och det handlar om vårt lands möjligheter till ekonomi och tillväxt.

Fru talman! Den rödgröna regeringen lämnade efter åtta år med en otillräcklig politik efter sig långa handläggningstider och en snårig lagstiftning.

Regeringen har arbetat målinriktat sedan dag ett med att vända detta. Det handlar om att minska byråkratin, att skapa smidigare processer, att korta handläggningstiderna och att ha en lagstiftning som gynnar de strävsamma men slår hårt mot fusk och missbruk.

När vi tillträdde var försörjningskravet för arbetskraftsinvandring bara 13 000 kronor per månad. Det var en orimligt låg nivå. I november 2023 höjdes nivån till 80 procent av medianlönen. Fortfarande, även efter den nu föreslagna nivåhöjningen till 90 procent, ligger vi lägre än andra jämförbara länder – till exempel Danmark, som ligger betydligt högre.

Fru talman! Vad gäller då för dagens proposition?

Först och främst är regeringen överens om att justera nivån på lönekravet till 90 procent av medianlönen. Vi får med detta en rak och begriplig bestämmelse. Detta är ytterligare ett led i regeringens offensiv där man gör det enklare för dem som gör rätt för sig och samtidigt höjer ribban för missbruk. Det handlar i grund och botten om att vi måste vara noga med vilka som kommer in i landet och också noga med vilka krav vi ställer.

Regeringen kommer att ges möjlighet att bestämma undantag från huvudregeln och även att exkludera enskilda yrkesgrupper från möjligheten att beviljas arbetstillstånd. Där pågår processen. En förordning kommer att tas fram, och Migrationsverket och Arbetsförmedlingen har fått i uppdrag att presentera en lista över potentiella bristyrken, vilken kommer att levereras den här veckan.

Ytterligare information gavs för bara någon vecka sedan när våra fyra partiledare sa att samarbetspartierna var överens om att ett begränsat antal yrken ska utgöra bristyrken, och att en lista ska finnas framtagen i samband med att lagen om höjt lönegolv träder i kraft den 1 juni. Prioriteten är att värna en hög kapacitet inom vård och omsorg.

Fru talman! Det är viktigt att påminna om att de justeringar vi presenterar handlar om arbetslinjen och att regeringen ser allvarligt på kompetensbristen inom vissa yrken. Faktum är dock att Sverige under lång tid har haft en stor arbetskraftsinvandring till låglönesektorer. Samtidigt uppvisar vi den tredje största skillnaden i sysselsättningsgrad mellan inrikes och utrikes födda i Europa. En stor lågkvalificerad arbetskraftsinvandring är då inte rimlig. Fler av dem som redan befinner sig i Sverige bör ges möjlighet och stimuleras att ta de lediga jobb som finns.

Jag vill också understryka att alla som kommer till Sverige för att arbeta ska ha goda arbetsvillkor. Högre inkomstkrav bidrar till att säkerställa det. Det har förekommit och förekommer säkert fortfarande missbruk av regelverket, inte minst inom mer lågkvalificerade branscher.

Arbetslinjen behöver byggas ut. Det är därför regeringen går fram med stora reformer för att säkerställa att den som kan arbeta också motiveras att göra det och att skaffa sig egen försörjning.

Det kommer ett bidragstak så att det lönar sig att ta ett jobb i stället för att gå på bidrag. Som nämnts tidigare i debatten kommer det även krav på aktivering för mottagare av försörjningsstöd. Det handlar om att bryta passiviteten bland personer som står långt ifrån arbetsmarknaden och ge dem stöd och motivation att söka ett jobb. Vi bedömer att de förändringar vi gör kommer att kraftigt öka drivkrafterna att ta de jobb som finns.

Fru talman! Man kan så här i OS-tider, även om de har passerat, använda lite sportreferenser. Det är tur att det finns ett samspelt lag som leder Sverige framåt, ett lag som kan mötas och enas i diskussioner om taktiken och hitta en väg ut i besvärliga frågor. Det är precis det som sker, och det har också skett i den här frågan.

Men hur ser det då ut på den andra planhalvan? Motståndarsidan verkar inte ens spela på samma plan, och skulle de göra det skjuter de nog mot var sitt mål. Reservationerna i detta avsnitt är inte gemensamma, och i vissa fall går de helt på tvärs mot varandra.

Vänstern väljer gärna att tala om andra frågor i sina replikskiften. Vi vet att man vill ha en mycket lägre kravsättning i migrationspolitiken.

Socialdemokraterna är nog ganska tacksamma över att vi nu genomför mycket av det som de talar om, den strama linje som de faktiskt i hög grad misslyckades med att genomföra under sina åtta regeringsår. Här i debatten har Socialdemokraterna som vanligt hög svansföring. Man visste redan för åtta och ett halvt år sedan hur man skulle göra – konstigt att man inte gjorde det. Man ändrade sig aldrig, trots att man då faktiskt röstade på samma sätt som regeringen exempelvis vad gällde 18-åringarna. Man använder också gärna en lite raljant stil för att beskriva att man alltid har haft rätt. Men sedan är ju frågan: Fick man något gjort?

Vi kan konstatera att det inte finns något realistiskt regeringsalternativ bland dagens oppositionspartier. Den strama migrationspolitik som Socialdemokraterna talar om och säger sig ha fört sedan länge kommer inte att vara möjlig att genomföra. Vi ser vad de andra partierna presenterar, och det här betänkandet utgör ingen skillnad. Man kan med förfäran se potentiella röda linjer och ultimativa krav i en framtida regeringsförhandling.

Jag vill rikta mig till de medborgare som lyssnar på denna debatt. Det finns ett samspelat och realistiskt regeringsunderlag i denna kammare, nämligen vi som har samarbetat och samarbetar i Tidöavtalet och regeringen. Låt inte den brokiga och icke samspelta rödgröna kombinationen skapa kaos under ytterligare en mandatperiod!

Fru talman! Genom dagens proposition skärps villkoren för arbetskraftsinvandring, samtidigt som invandring av högkvalificerad arbetskraft främjas. Det är bra för Sverige och skapar möjlighet till både arbete och integration för invånarna i vårt land. Därför yrkar jag bifall till propositionen och avslag på reservationerna.

Fru talman! Tack så mycket för sportreferenserna, Niels Paarup-Petersen! Sverige tog ju ganska många medaljer i skidåkningen i det vanliga OS, betydligt fler än danskarna. Dock kan danskarna spela fotboll bättre än vi.

Om vi lämnar sporten kan vi konstatera att jag och min moderata kollega här blir beskyllda för att vara socialister. I det sammanhang där Centern nu känner sig mest hemma tror jag att det kanske är Niels Paarup-Petersen som borde fundera över vad man blir socialist av och vilken politik som ska genomföras.

Det vore spännande att höra Niels Paarup-Petersens reflektion här: Vilken företagsvänlig politik kommer han att bedriva med exempelvis Nooshi som finansminister? Vilken företagsvänlig politik kommer han att bedriva med Amanda Lind som miljöminister? Vilken företagsvänlig politik kommer han att bedriva med någon annan miljöpartist som transportminister eller infrastrukturminister? Man ska nog fundera över vilken politik man kan genomföra på olika sätt.

Sedan kan vi konstatera att det borde vara bra med fakta. Niels Paarup-Petersen pratar om det. Niels Paarup-Petersen säger att vården kommer att stanna, att industrin kommer att stanna och att allt kommer att stanna därför att vi sätter ett lönegolv. Jo, det har faktiskt Niels Paarup-Petersen sagt. Han säger att vi inte kommer med fakta.

Vi kan konstatera att merparten av de arbetskraftsinvandrare som kom under tiden med det låga lönegolvet var inom branscher och inom yrken där de 400 000 som är arbetslösa skulle kunna göra en insats i stället.

Vi diskuterar undantag just för vård och omsorg. Jag tror att det är viktigt att konstatera att mycket av den arbetskraftsinvandring som finns och har funnits gäller högkvalificerad arbetskraft. De kommer att komma till Sverige oavsett krav.

Fru talman! Med tanke på den höga svansföring som Niels Paarup-Petersen har angående företagarfrågor, kan jag bara säga lycka till i den nya potentiella konstellationen. Jag kan inte se den.

Under de år som Niels Paarup-Petersens parti stödde den tidigare regeringen blev mycket av det som Niels Paarup pratar om inte genomfört. Vi har olika ingångar och kan ha olika värderingar, men vi skapar verkstad. Det är inte bara tomt snack.

Det kanske inte blir negativa konsekvenser. Man ska ta vara på fakta. Vilka är det – och vilka var det – som kommer till Sverige som arbetskraftsinvandrare? Den stora merparten är it-arkitekter, systemutvecklare, ingenjörer och civilingenjörer. Ett litet antal kommer för de yrken som nu nämndes inom vård och omsorg, som vi också talar om att ta bort. Det har i stället blivit lättare.

Under den tid som S-regeringen styrde, med stöd av Niels Paarup-Petersens parti, var det extremt långa handläggningstider. Det gällde även för den högkvalificerade arbetskraft som Sverige behövde för att vara ett framgångsland.

Nu har vi ändrat på det. Det handlar om kanske tre veckor för att få ett beslut och för att få den nödvändiga kompetens som behövs för att bygga vårt land starkt. Vi ser till att leverera, och vi ser till att skapa möjligheter för företag att växa. Vi skapar också incitament för att se till att de som går arbetslösa har arbeten att söka och får motivation. Det lovar jag Niels Paarup-Petersen att genomföra.

Good luck med att genomföra något motsvarande i det lag som du kommer att spela i.