Riksflödet
Logga in
Talade i kammaren ·

Fredrik Malm (L) om Nya regler för arbetskraftsinvandring

Fredrik Malm (L) höll ett anförande om Nya regler för arbetskraftsinvandring i debatten ”Protokoll 2025/26:92 Onsdagen den 18 mars” den 18 mars 2026.

Fru talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Jag rycker in för min kollega som tyvärr har förhinder i dag. När jag kom in här och lyssnade till debatten noterade jag att siffran 13 000 väldigt ofta används, och den siffran vore relevant om det var så att människor som skulle jobba för den lönen i Sverige också fick den lönen.

Vad vi har sett med arbetskraftsinvandring till väldigt låga lönenivåer är en omfattande exploatering. Vi har sett ett skuggsamhälle växa fram i Sverige. Människor har kommit hit, ibland lurats hit, och fått skenanställningskontrakt. Personer har levt under boendeförhållanden som vi aldrig skulle acceptera för den vanliga befolkningen i Sverige. Människor har fått jobba uppemot 18 timmar om dygnet utan att vara medvetna om sina rättigheter. De har blivit skuldsatta till arbetsgivaren för boendet och resan till Sverige. Arbetsgivare har lurat dem genom att dra av och dra av så att det bara blir några tusen kvar till arbetstagaren i slutändan.

Det är helt enkelt inte rimligt, fru talman. Sverige har, som kanske det enda landet bland länder som liknar oss, haft en ordning där vi i praktiken inte gör någon skillnad på låg- och högkvalificerad arbetskraftsinvandring. Resultatet av det ser vi inte minst i denna exploatering. Oseriösa, mindre nogräknade arbetsgivare utnyttjar regelverken för att ta hit så billig arbetskraft som möjligt.

Jag är liberal, fru talman. Jag tycker att arbetskraftsinvandring i grund och botten är någonting väldigt viktigt. Det tycker mitt parti också. Vi vill förenkla så mycket som möjligt för arbetskraftsinvandring, men vi inser att det inte är rimligt att man i rätt stor skala importerar arbetskraft till så låga lönenivåer, med de konsekvenser det får för individen.

Därtill, fru talman, har vi en situation i dag där vi har haft en rätt stor invandring till Sverige. Vi har rätt många utrikesfödda som är arbetslösa och har svårt att komma in på arbetsmarknaden. De jobb och arbetstillfällen som inte kräver lång utbildning och som inte heller nödvändigtvis kräver att man är fullfjädrad i svenska språket måste vi göra möjliga för människor som kommer att vara kvar i Sverige i resten av livet. De måste kunna få de här yrkena.

Jag tycker också att man bör fråga sig om det är rimligt att vi ska ha arbetskraftsinvandring till subventionerade arbeten, till exempel hushållsnära tjänster. I förarbetena till den lagstiftningen är det faktiskt mycket tydligt att den syftar till att nyanlända personer i Sverige ska kunna komma in på arbetsmarknaden, kunna jobba lagligt och så vidare. Det är alltså syftet med reformen, samtidigt som man importerar arbetskraft utifrån. Man kan fundera på om det är rimligt.

Avslutningsvis, fru talman: I de allra flesta fall fungerar arbetskraftsinvandring jättebra, och det är väldigt viktigt för företagen att kunna få sina kompetensbehov tillgodosedda. Det gör att det här inte enbart är en migrationsfråga utan i många fall i praktiken en näringspolitisk fråga som handlar om företagens kompetensförsörjning.

DebattenHos riksdagen
Replikskiftet · 8 repliker

Fru talman! Jag vill börja med att instämma i att det är en god liberal position att arbetskraftsinvandring i grunden är bra.

Vi är helt överens om att vi ska öka insatserna mot fusk och det missbruk som har funnits. Det här är förslag som vi röstar för tillsammans i dag. Det handlar om efterkontroll av arbetsgivare, sanktioner mot arbetsgivare som ger falska uppgifter, om att helt kunna stänga av arbetsgivare som har fuskat och att människoexploatering ska leda till uteslutning – alla de här delarna som är jätteviktiga tar vi tag i, och det är jättebra.

När det gäller själva lönegolvsdelen som ledamoten lyfte fram har jag dock inte fått något riktigt bra svar på varför just 90 procent av medianlönen – som slår snett och mycket hårdare i glesbygdsområden än i storstadsområden – är det bästa sättet att reglera lönenivåerna. Varför är det bättre än kollektivavtal? Det får Liberalerna jättegärna svara på.

Fru talman! När jag ramlade in här för att ersätta min kollega slogs jag av att det i flera av inläggen i debatten argumenterades som om arbetskraftsinvandring och arbetstillstånd skulle vara en del av Sveriges humanitära åtaganden. På samma sätt som man har skyddsbehov i Sverige har man liksom något slags arbetsbehov som vi ska tillgodose, och därför kan inte Sverige sätta lönenivåer.

Vi måste ju utgå från vårt land. Vad har Sverige för behov i dag? Har Sverige behov av en omfattande import av arbetskraft till mycket lönenivåer? Nej, det har vårt land inte behov av.

Det räcker med att titta på våra grannländer, fru talman. Vi kan exempelvis gå till Danmark, där man har avsevärt hårdare krav. Jag tror att det är över 40 000 danska kronor i månaden, och den danska kronan är ju starkare än den svenska. I andra länder har man också tuffare regler på detta område. Därtill har vi i Sverige haft regelverk som på olika sätt innebär att vi belastat asylsystemet på ett orimligt sätt genom att människor sökt asyl fast de egentligen vill jobba och därför spårbyter.

Det rimliga är därför att vi sätter en nivå som är relaterad till medianlönen. Det är ingenting konstigt med det, och det är också bra att det blir tydligt för arbetsgivarna vilka regler som gäller. Det här handlar om arbetstillstånd på ett antal år för en viss kompetens som företagen behöver, och då tycker jag att det är rimligt att man sätter denna nivå. En del partier i regeringsunderlaget ville ha en ännu högre nivå, men vi i Liberalerna kämpade för 90 procent av medianlönen. Det tycker jag är rimligt.

Fru talman! När vi pratar om lönenivåer är det inte utifrån någon typ av humanistiskt perspektiv utan utifrån ett tillväxtperspektiv. Det är företag som går miste om kompetens, som får utvisa kompetens som de har lärt upp. Det är det som vi tar vår utgångspunkt i.

Det är inte så att det finns någon typ av rättighet att komma till Sverige och jobba över huvud taget. Däremot har svenska företag behov av fler anställda som kan bidra. När de inte kan hitta dem i Sverige kan de fråga i Europa, och när Europa inte kan leverera kan de fråga i hela världen. Det är det som händer. Men då kommer regeringen och säger att även om den där personen kan komma till er och jobba och tjäna en kollektivavtalsenlig lön sitter vi här på vårt kontor i Stockholm och kommer överens om att det ska personen inte göra. Det är ju så den nya lagstiftningen är.

Vi vänder oss emot att det inte är det lokala arbetslivet och arbetstagarna som tillsammans ska komma överens om vad som är en rimlig kollektivavtalsenlig lön enligt den svenska modellen. I stället är det regeringen som tillsammans med SD kommer överens om rimliga lönenivåer för alla. Det är det som underminerar grundtanken att den arbetsgivare som verkligen behöver kompetens för att växa, öka kakan och bidra till de 57 miljarder i bnp som arbetskraftsinvandring bidrar med – 17 miljarder i skatteintäkter, vilket ger enorma förutsättningar för tillväxt som annars inte hade funnits i svenska företag – inte kan göra det. Varför kommer man på en sådan här hittepågrej?

Man kan prata om att det är mycket låga löner, men jag tror inte att de flesta tycker att 30 000–33 000 kronor är en jättelåg lön. Våra grannländer har överlag mycket lägre nivåer – det är bara Danmark som har högre, för man tjänar ju mer i Danmark också – och jag tror inte att de tycker att det här är den bästa modellen.

Jag frågar igen: Varför anser Liberalerna att kollektivavtal inte räcker?

Fru talman! Det centrala i detta är att Sverige har haft en ordning där vi egentligen inte har gjort någon skillnad mellan högkvalificerad och lågkvalificerad arbetskraft eller arbetskraftsinvandring till högre löner respektive lägre löner. Det har lett till mycket omfattande problem och exploatering, rent av social misär, för många människor i Sverige som har lurats hit och exploaterats av oseriösa arbetsgivare.

Jag är socialliberal. Jag tycker att man ska se de människor som lever i den utsattheten också. Det är personer som är rättslösa och som heller inte alltid får hjälp av facket, för de vet inte vart de ska vända sig och så vidare. Det finns även rena hälsorisker på många arbetsplatser till följd av detta. Det här måste vi få bukt med. Det innebär att vi behöver höja lägstanivån för vad man får i lönekuvertet, helt enkelt. Det är det vi nu gör.

Fru talman! I riksdagen sitter åtta partier. Min bild är att fem av de partierna, däribland de tre största – det nuvarande regeringsunderlaget och Socialdemokraterna – i grund och botten har en snarlik uppfattning om att det verkligen behöver göras någonting åt den här problematiken. Sedan är det tre partier – Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet – som vill gå en annan väg.

Vi kommer säkert att kunna ha fortsatta debatter om detta, men den förändring som görs nu menar jag är rimlig. Jag ser inte att den är tillväxthämmande i särskilt stor utsträckning. Arbetskraftsinvandrare behövs inte till lönelägen på 15 000, 16 000 eller 17 000 kronor och lågkvalificerade jobb som inte kräver utbildning. Den arbetskraften finns i Sverige, och det går inte ut över tillväxten.

Fru talman! I sitt anförande talade Fredrik Malm mycket om de människor som utnyttjas när de kommer till Sverige för att jobba. Det är ett stort problem att människor behandlas på det viset, inte bara för att det såklart är inhumant utan också för att det helt snedvrider konkurrensen och missgynnar seriösa företag som betalar riktiga löner till sina anställda.

Ingen människa ska tvingas sova på en byggarbetsplats, bli av med sitt pass för att arbetsgivaren tar det eller bli skuldsatt på grund av att man vill söka sig hit och arbeta. Problemet är, fru talman, att regeringen inte löser det här problemet med sina förslag. Det blir inte så att de som fuskar åker fast bara för att lönekraven ändras. De som fuskar kan fortsätta att skriva fel lön eller till och med fel yrkeskategori i ansökan.

De som fuskar bryr sig knappast om vilken nivå på lönekrav som gäller i Sverige eller om det är 29 000 eller 34 000 kronor som ärliga arbetsgivare ska betala i lön till sina anställda. De kommer att fuska ändå. Det som hade hjälpt mot fusket vore ju om fler fuskare blev upptäckta.

Det är bra med nya brottsrubriceringar, men om man vet att man kommer undan och att ingen kommer att berätta om sin utsatthet är risken ändå låg att man åker fast. Därför har vi i Miljöpartiet föreslagit stärkta rättigheter för dem som utnyttjas, så att fler vågar anmäla brott. Vad säger Liberalerna om det?

Fru talman! Annika Hirvonen säger att ingen ska behöva sova på sin arbetsplats, att ingen ska behöva bli skuldsatt för att ta sig till Sverige för att arbeta och att ingen ska berövas sitt pass. Jag instämmer, men det finns ett litet aber i sammanhanget. Det är många som har drabbats av detta.

Jag uppfattar det som att Miljöpartiet ser problemet och har kommit till slutsatsen att man inte ska göra någonting åt det. Det är ungefär Miljöpartiets hållning. Alla förslag som läggs fram för att få ordning och reda i migrationspolitiken är ju Miljöpartiet emot.

Miljöpartiet är även emot i stort sett alla förslag om att stärka rättsväsendet. Men rättsväsendet behövs om vi ska kunna genomföra kontroller för att få bukt med detta. Vi har en väldigt viktig hemläxa att göra i Sverige för att få ordning på migrationspolitiken.

Vad gäller Annika Hirvonens specifika fråga om rättigheter för individen är de oerhört viktiga. Jag tycker till exempel att det är rimligt att fackföreningarna funderar på hur de på ett bättre sätt kan hjälpa papperslösa personer i Sverige. I praktiken är det ju så att om man arbetar i Sverige men inte har rätt att vara här bryter man mot vår utlänningslag och ska lämna landet. Men personer som är i Sverige utan tillstånd och ändå har en arbetsplats och en chef och får lön har ju en arbetstagarrelation gentemot en arbetsgivare, oavsett vilken status de har i Sverige. Då tycker jag att det är rimligt att fackföreningsrörelsen betraktar dem som arbetstagare och försöker skydda deras rättigheter.

Fru talman! Fredrik Malm jobbar inte med de här frågorna till vardags. När man inte har koll kan man välja att antingen erkänna att man inte vet så mycket om Miljöpartiets politik för att stoppa arbetskraftsexploatering eller hitta på och påstå sådant som inte stämmer. Fredrik Malm valde olyckligtvis det senare.

Miljöpartiet har lagt fram en lång rad förslag för att motverka arbetskraftsexploatering. Vi röstar också för det förslag som regeringen i dag lägger fram i den delen. Liberalerna har däremot röstat nej till alla våra förslag som gör det möjligt att fler som fuskar åker fast och ser till att de människor som blir utsatta för den här fruktansvärda exploateringen faktiskt vågar anmäla.

I dag är situationen den att om du blir utnyttjad av din arbetsgivare riskerar du i många fall ett värre straff än arbetsgivaren. Människor riskerar att utvisas ur Sverige om de berättar om sin utsatthet. Det gör att många inte vågar. Om vi i stället ser till att den som anmäler att den har blivit utsatt för utnyttjande får skadestånd och möjlighet att inom rimlig tid söka ett jobb med sjysta villkor i Sverige är jag övertygad om att det snabbt skulle bli fruktansvärt olönsamt att bedriva arbetskraftsexploatering och utnyttja människor på det här hänsynslösa sättet.

Jag håller med om att det vore toppen om fackföreningarna engagerade sig mer för dessa människors rättigheter. Men det är inte fackföreningarna vi röstar om i riksdagen utan lagarna. Jag tycker att vi ska ha skärpta straff och sanktioner för dem som utnyttjar människor och stärkta rättigheter för de människor som blir utnyttjade, så att fler vågar anmäla.

Fru talman! Det finns en lösning på allt det Annika Hirvonen rabblar upp. Det är att höja lönegolvet, och det är ju det vi gör med den politik vi för. Den innebär att färre människor kommer att hamna i de situationer många i dag befinner sig i.

Jag läste en bok nyligen som om jag inte minns fel heter Imperiets barn. Den handlar om skuggsamhället i Sverige befolkat av personer från postsovjetiska länder och även Ryssland. De har bara en sak gemensamt, och det är att de förstår ryska och kan prata med varandra. Det är en helt egen värld i Sverige, under ytan. Jag skulle vilja uppmana alla att läsa den boken. Författaren har varit inne i de här miljöerna och träffat personer som lever i detta skuggsamhälle. En del har uppehållstillstånd, andra har det inte. En del har arbetstillstånd. Det beskrivs hur personer blir lovade en viss lön men inte får den, och så vidare. Vi är inte snälla mot människor i Sverige om vi för en migrationspolitik som leder till den typen av social misär.

Jag tycker att vi måste ha en social blick och att det vi anser är anständiga levnadsförhållanden för människor födda i Sverige också rimligtvis ska gälla för personer som arbetsgivare tar hit för att de ska arbeta. Jag är socialliberal och tycker att man måste se dem. Men Miljöpartiet uppfattar jag är ett parti som vill ha praktiskt taget oreglerad invandring till Sverige. Det vill varken svenska folket eller jag ha, och det skulle inte heller fungera.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 12.)

0 kommentarer
Kommentarer skrivs under eget namn och stannar på Riksflödet — de skickas aldrig till källan.
Ingen har kommenterat än.
    Här kommenterar ledamöter, statsråd och partier. Är du en av dem, ta över din profil.