Ola Möller (S) svarade Nima Gholam Ali Pour i en replik om Nya regler för arbetskraftsinvandring i debatten ”Protokoll 2025/26:92 Onsdagen den 18 mars” den 18 mars 2026.
Nima Gholam Ali PourSD· i en replikSocialdemokraterna talar i dag om behovet av ordning och reda i migrationen, specifikt gällande arbetskraftsinvandringen. Detta är välkommet, och det menar jag verkligen. Det behövs en stark majoritet i riksdagen för en…Herr talman! Häromveckan redogjorde jag mer principiellt för hur vi socialdemokrater ser på arbetskraftsinvandringen eftersom vi då debatterade betänkandet om motionerna på området. Kontentan av det resonemanget är att Sverige och dess behov ska styra arbetskraftsinvandringen, och den får aldrig någonsin användas som ett sätt att undergräva målet om full sysselsättning. Det är därför en behovsprövad arbetskraftsinvandring är en nyckelfråga för att bibehålla möjligheterna till facklig organisering och därmed också arbetstagarnas möjligheter att begära skäliga löner och villkor.
Nu när regeringen har levererat sin proposition om att höja lönekravet från 80 till 90 procent vill jag peka på några brister i förslaget.
För det första borde vi med dagens proposition införa en behovsprövad arbetskraftsinvandring. En sådan ordning hade vi före Moderaternas omläggning av politiken 2008, då man införde några av världens mest liberala arbetskraftsinvandringslagar. Dessutom ledde den ordningen inte bara till att reglerna blev väldigt mycket enklare för arbetsgivarna att hantera utan också till dumpade löner, försämrad facklig organisering och ren exploatering av utsatta människor. Då ska man komma ihåg att syftet med den här lagstiftningen faktiskt var att försämra den fackliga organiseringen, sänka lönerna och försämra villkoren.
För det andra ser vi att lönekravet som det nu är utformat faktiskt missar målet, dels för att själva utformningen är väldigt stelbent med dessa rigida 90 procent, dels för att det är regeringen som ska avgöra undantagen.
Det som är så genialt med den svenska modellen är att den håller politiker borta från lönebildningen. Att regeringen, som ju visat sig vara väldigt mottaglig för lobbyism och allsköns särintressen framför allt på företagssidan, ska bestämma undantagen är oerhört problematiskt av många skäl.
I stället bör detta såklart överlåtas till parterna, framför allt i ett läge då man inte har behovsprövning. Genom att göra lönekravet dispositivt skulle man decentralisera frågan om arbetskraftsinvandring till de lokala parterna att avgöra, och det är också de som känner den lokala arbetsmarknaden bäst. Detta skulle till exempel hantera frågan om regionala löneskillnader och dessutom stärka kollektivavtalens roll eftersom alla med kollektivavtal då skulle få en fördel.
Herr talman! För det tredje vänder vi oss emot att det inte är arbetsgivaren som ska vara ansvarig för att det i alla lägen ska finnas en heltäckande sjukförsäkring. Detta öppnar såklart upp för osjyst konkurrens, för utnyttjande av arbetstagare och för fusk. Med arbetsgivaransvaret följer ett ansvar för att det som sker på arbetsplatsen i form av skador och sjukdomar ska hanteras som arbetsrelaterade olyckor.
Om man då väljer att hämta arbetskraft från länder utanför EU – det kan ju vara hundratals eller till och med tusentals mil härifrån – bör man som arbetsgivare rimligtvis också se till att det finns en heltäckande sjukförsäkring för hela livet. Det är trots allt för att man tar hit arbetskraft som man agerar som man gör. Annars innebär det en konkurrensnackdel för alla de företag som väljer att ta sitt ansvar och teckna en sjukförsäkring medan andra företag kan skippa det. Vi har också sett att den här typen av intyg och liknande går att fuska med, vilket vi inte vill öppna för.
För det fjärde är det för oss inte önskvärt att förlänga säsongsarbetet från sex till nio månaders löptid. En generell förändring där all säsongsarbetskraft kan användas under nio månader innebär stora risker för att detta kommer att ses som en mer permanent arbetskraftsreserv. Eftersom förutsättningarna för säsongsarbete också ser annorlunda ut skulle det skapa undanträngningseffekter för svenska löntagare, och arbetslösheten skulle till följd av det bli högre i Sverige. Det kan vi inte acceptera.
Herr talman! Jag ska avsluta med att konstatera att propositionen också innehåller delar som faktiskt är bra. Något vi socialdemokrater länge har drivit är att vi ska införa de två brottstyper som i detta förslag läggs på vårt bord att ta ställning till. Det handlar om att dels stoppa handel med arbetskraftstillstånd, dels införa ett nytt brott rörande exploatering av arbetskraft.
Vi tycker att detta är väldigt positivt. Det är såklart lite senkommet att leverera på detta så här sent under mandatperioden, men bättre sent än aldrig.
Vi skulle gärna ha velat se att regeringen också gick fram med tydligare åtgärder för att stärka kontrollen av de arbetsgivare som importerar arbetskraft, framför allt när det gäller dem som tidigare har begått felaktigheter. Riksrevisionen har med all tydlighet pekat på att systemet inte fungerar i dag, när man kan vänta 18 månader och sedan hoppa på arbetskraftsinvandringståget igen. Det tycker vi inte är rimligt.
Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation 6.
(Applåder)
Herr talman! Socialdemokraterna talar i dag om behovet av ordning och reda i migrationen, specifikt gällande arbetskraftsinvandringen. Detta är välkommet, och det menar jag verkligen. Det behövs en stark majoritet i riksdagen för en stram migrationspolitik. Det ligger i Sveriges intresse.
Under åtta år i regeringsställning accepterade Socialdemokraterna dock att arbetstillstånd kunde beviljas utifrån löner runt 13 000 kronor. Under dessa år växte missbruket i restaurang- och städbranscherna. Jag tror att Socialdemokraterna är väl medvetna om att ett så lågt försörjningskrav för arbetskraftsinvandring som 13 000 kronor leder till omfattande fusk. Jag tror att många undrar varför Socialdemokraterna under de år man hade regeringsmakten inte höjde försörjningskravet för arbetskraftsinvandring.
Socialdemokraternas proposition om att höja försörjningskravet lämnades in en vecka före valet 2022. I åtta år gjorde man ingenting från Socialdemokraternas håll. Var det så att Socialdemokraternas samarbetspartier hindrade Socialdemokraterna från att införa regler för arbetskraftsinvandring som skulle vara rättvisa och motverka fusk?
Hur kan man ha förtroende för Socialdemokraterna om de under åtta år inte hanterade de problem som fanns kring arbetskraftsinvandringen? Vad är det som har ändrats nu?
Herr talman! Det korta svaret är att det inte fanns parlamentariska förutsättningar, alltså majoritet, här inne för att göra de här förändringarna. Vi vet också att Sverigedemokraterna har svajat i denna fråga. Linjen var ju behovsprövning ända fram till dess att man skulle göra sig möjliga för Moderaterna att samarbeta med. Man kunde då slänga ut detta genom fönstret bara för att möjliggöra sig som samarbetspartner, och detta gäller många av Sverigedemokraternas principer.
Det korta svaret är alltså att det inte fanns förutsättningar. Det var Moderaterna som lade om arbetskraftsinvandringspolitiken och tillsammans med sina allianskompisar satte det här lönekravet på 13 000. De hade också stöd av Miljöpartiet. Denna majoritet var beständig under de två föregående mandatperioderna.
Socialdemokraterna gjorde en enorm omläggning av migrationspolitiken 2015–2016 och även efter det genom arbetet i Migrationskommittén, vilket gjorde att vi lade om väldigt mycket av den politik som fördes på migrationspolitikens område.
Det är klart att vi önskade att förutsättningarna hade sett annorlunda ut och att det hade funnits möjligheter att göra denna förändring då, men förutsättningarna fanns helt enkelt inte på grund av att majoriteten här sviktade.
Herr talman! Jag uppfattar det som att ledamoten antyder att Socialdemokraterna inte kommer att regera med de partier som i dag motsätter sig detta lagförslag och som kommer att föra en liberal migrationspolitik. Det är enligt mig vad ledamoten antyder.
Regeringen och Sverigedemokraterna kommer nu att införa ett lönekrav som ligger på 90 procent av medianlönen. Detta borde ha gjorts för länge sedan. Det handlar om att skydda de enkla jobben på den svenska arbetsmarknaden så att de som är arbetslösa i Sverige kan ta dessa jobb. Vi ska inte ha människor som lever i utanförskap för att politiker möjliggör en arbetskraftsinvandring som gör det svårt för de mest utsatta på arbetsmarknaden att få sitt första jobb.
Nu har Socialdemokraterna tagit fram ett förslag om att man ska ha arbetsmarknadsprövning och att arbetskraftsinvandring endast ska tillåtas när det inte går att hitta rätt person i Sverige. Okej – men var fanns det här förslaget under de åtta år som Socialdemokraterna satt i Rosenbad?
När Socialdemokraterna hade regeringsmakten höjde de inte ens försörjningskravet för arbetskraftsinvandrare, men nu är det stora ord om att det ska vara svenska jobb åt svenskarna. Var fanns de orden när Socialdemokraterna hade regeringsmakten? Då var det Miljöpartiet som fick bestämma över migrationspolitiken.
Hur kan Socialdemokraterna garantera att det inte blir Miljöpartiet som bestämmer över migrationspolitiken och arbetskraftsinvandringen nästa gång Socialdemokraterna mot all förmodan får regeringsmakten?
Herr talman! Förslagen kring behovsprövning har funnits i socialdemokratin hela tiden – det är bara att läsa våra kongresshandlingar. Det går också att ta del av alla riksdagsmotioner och utskottsdebatter sedan Moderaterna ändrade lagstiftningen 2008.
Vi har hela tiden argumenterat för att vi ska gå tillbaka till den myndighetsbaserade behovsprövningen av arbetskraftsinvandringen. Problemet har varit att det funnits en stark liberal majoritet i riksdagen som har stoppat detta – det vill säga Moderaterna, deras allianskompisar och Miljöpartiet.
Om ledamoten hade ägnat mer tid åt att först och främst lyssna på vad jag säger och läsa vad oppositionspartierna har skrivit – i stället för att läsa färdigskrivna talepunkter – hade han märkt att vi i de partier som inte vill ha Ulf Kristersson eller Jimmie Åkesson som statsminister är helt överens om att det är kollektivavtalen som ska styra.
Skillnaden är att vi tycker att lönekravet på 90 procent ska finnas kvar eftersom det rensar bort på de arbetsplatser där kollektivavtal inte finns, men om det finns kollektivavtal kan vi helt klart vara överens med dessa fyra partier om att det gäller.
Om ledamoten hade fokuserat på detta i stället för att argumentera om att man vill återgå till 13 000 – vilket ingen i den här kammaren vill – skulle han vara helt okej med att vi styr. Ledamoten kan rösta på oss också, nu när han har fått försäkringar om att det kommer att funka även efter höstens val.
(Applåder)
Herr talman! Jag vill inledningsvis säga att jag tycker att det i grunden är bra att Socialdemokraterna, precis som jag nämnde i mitt anförande, i allt väsentligt stöder den moderatledda regeringens förslag vad gäller nya regler för arbetskraftsinvandringen.
Det finns några undantag, som Ola Möller har redogjort för, men det är bra att det i grunden finns ett brett parlamentariskt stöd för det vi nu genomför. I olika rapporteringar framställs det ibland till och med som att Socialdemokraterna är det femte Tidöpartiet när det kommer till migrationspolitiken, eftersom man nu vill lägga sig mycket nära de styrande partierna för att inte väcka misstro i väljarkåren inför valet i höst. Och det förstår jag, för väljarkåren står i allt väsentligt bakom det vi nu genomför.
Med tanke på de replikskiften och all annan debatt som har ägt rum och där Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet ganska kraftigt har redovisat alternativa ståndpunkter – Vänsterpartiet och Miljöpartiet står i princip för fri invandring och ifrågasätter starkt principer för reglerad invandring – finns det dock anledning för väljarna att fundera över vad konsekvenserna blir när Socialdemokraterna ska förhandla med dessa tre partier.
Det är därför jag vid återkommande tillfällen i den här talarstolen har frågat Ola Möller hur det kommer att se ut efter valet om Socialdemokraterna ska bilda majoritet tillsammans med Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet. Ska de till och med ingå i regering alla fyra måste de ju enas om varje förslag de lägger fram på riksdagens bord. Det kommer alltså inte att gå att vara överens bara i några delar, utan vill de komma fram med några förslag på förändringar måste de vara fullt eniga; det är så regelverket ser ut när man sitter i en koalitionsregering tillsammans.
Därför är frågan till Socialdemokraterna kanske något annorlunda formulerad nu än tidigare, men jag skulle vilja veta – och jag hoppas att Ola Möller kan svara på – om det över huvud taget finns några röda linjer för Socialdemokraterna i migrationspolitiken, alltså frågor där man inte kommer att vika sig för Centern, Vänstern och Miljöpartiet.
Herr talman! Jag ska börja med att vara tydlig med att vi i Socialdemokraterna över huvud taget inte är något slags femte Tidöparti i migrationspolitiken.
Vi har sagt nej till det rättsvidriga förslaget att dra tillbaka permanenta uppehållstillstånd, som regeringen fortsätter att driva. Vi har sagt nej till angiverilagen. Vi har sagt nej till att utvisa tonåringar; vi har sagt att det ska frysas. Vi har drivit det som regeringen nu äntligen kom fram till, nämligen att man skulle kunna öka antalet möjligheter att söka arbetstillstånd inifrån landet.
Vi har velat se till att inte privatisera förvarsverksamhet. Vi har inte velat att man på förvaren ska avskilja barn från vuxna med glasskivor. Vi tyckte att Sverige skulle ta emot fler kvotflyktingar innan regeringen monterade ned mottagandeverksamheten. Vi tyckte att man skulle stötta kommunerna i mottagandet av människor från Ukraina. Vi tycker att vi ska ha en behovsprövad arbetskraftsinvandring – och så vidare.
På punkt efter punkt tycker socialdemokratin alltså inte som Tidöpartierna i migrationspolitiken. Vi driver nämligen en stram migrationspolitik, inte en korkad migrationspolitik, vilket de facto är vad Tidöpartierna driver.
Det är också därför man gång på gång faktiskt får backa från sina fina statuter – till exempel frågan om lönekravet. I Tidöavtalet stod det att det skulle vara 100 procent, men där fick man backa till 90 procent. Man har fått backa när det handlar om att kasta ut tonåringar – man fick stå på en presskonferens och konstatera att man haft fel. Man har backat när det gäller spårbytesfrågan eftersom man konstaterade att det inte fungerade. Man har backat kring angiverilagen, där man insåg att vi inte kan göra enskilda tjänstemän till angivare i statsförvaltningen – och så vidare.
Bildsättningen att Tidöpartierna minsann har rätt varenda gång – att allt blir perfekt när Tidöpartierna gör något – stämmer alltså inte. Framför allt stämmer det över huvud taget inte att socialdemokratin på något sätt skulle backa upp Tidöpartiernas migrationspolitik fullt ut. Vi driver en stram migrationspolitik, inte en korkad.
(Applåder)
Herr talman! Var det någon som över huvud taget hörde svaret på min fråga i det Ola Möller nu sa? Det var inte ett ord om huruvida Socialdemokraterna har några röda linjer gentemot de aktivistiska strömningar som finns i Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det var inte ett ord om var man drar gränsen för de andra partier som man ju kommer att behöva samarbeta med efter valet.
Inget parti i den här kammaren har i närheten av 50 procent av väljarkårens stöd. Därför måste vi samlas och hitta olika koalitioner för att kunna genomföra vår politik. Därför är det också relevant att få svar på frågan var gränsen går för Socialdemokraterna.
Jag förstår att det finns ganska starka grupper i Socialdemokraterna som är rätt frustrerade över den omläggning av migrationspolitiken som vi nu genomför och som har brett stöd i väljarkåren och hos svenska folket. Vi ska inte särskilja oss från övriga europeiska länder. Vi ska se till att i allt väsentligt ligga på EU:s miniminivå för att inte få ytterligare vågor av asylsökande till just Sverige som gör att vi får svårt att integrera de människor som redan befinner sig här.
Vi vet att det är så, och det är därför vi vet att Socialdemokraterna lägger sig så nära att man till och med i olika mediala rapporteringar kallas det femte Tidöpartiet. Det är inte mina ord, utan det handlar om omröstningsresultat – hur ni röstar, Ola Möller. Det handlar om hur det sett ut här i Sveriges riksdags kammare när ni har röstat i voteringarna om de lagförslag som vi har lagt fram.
Det är därför jag återkommande ställer frågan till Ola Möller och Socialdemokraterna: Vad är det som gäller om olyckan skulle vara framme och de rödgröna partierna skulle få majoritet? Var drar Socialdemokraterna gränsen? Är det fri invandring som kommer att få gälla i Sverige – det Miljöpartiet och Vänsterpartiet helst av allt vill – eftersom man är så sugen på statsministerämbetet? Eller vad kommer att gälla efter valet?
Herr talman! Vi kommer inte att återinföra EBO – absolut inte. Det är en röd linje. Vi ska inte heller återinföra permanenta uppehållstillstånd som huvudregel, som i den lagstiftning som Moderaterna införde 2011 och som ledde fram till migrationskrisen 2015 – absolut inte. Där har du alltså två tydliga röda linjer, Viktor Wärnick, som vi absolut inte kommer att – som Fälldin sa – dagtinga med.
Dessutom kommer vi givetvis inte att gå med på försörjningskrav under kollektivavtalsnivå. Det är också en oerhört viktig fråga. Vi tänker värna de svenska kollektivavtalen. Där har du alltså tre frågor där socialdemokratin definitivt inte kommer att vika ned sig i regeringsförhandlingar, vem de än må hållas med.
