Fru talman! Tack, Joanna Lewerentz, för ditt anförande!

De senaste årens kraftiga prisökningar på livsmedel har slagit väldigt hårt mot hushållens ekonomi. Småbarnsfamiljer, ensamhushåll och pensionärer kämpar för att sätta näringsriktig mat på bordet. Köerna till matutdelningar och soppkök växer samtidigt som butiksjättarna tar ut rekordhöga vinster.

Vi socialdemokrater har föreslagit att det ska inrättas en matpriskommission för att få större insyn i butikernas prissättning men också för att identifiera eventuella oskäliga höjningar och diskutera hur konkurrenssituationen i dagligvaruhandeln kan förbättras.

Fru talman! Det behövs åtgärder som skyddar konsumenterna från de eventuellt oskäliga prishöjningarna. Vi socialdemokrater tycker inte att någon ska behöva välja mellan att betala hyra eller att köpa mat. Men tyvärr har regeringen inte nappat på förslaget om att införa matpriskommissionen.

Min fråga till ledamoten blir därför om hon tycker att det är rimligt att svenska butiker gör stora vinster på bekostnad av människor som redan kämpar väldigt hårt för att få vardagsekonomin att gå ihop.

Fru talman! Tack, ledamoten, för svaret!

Ledamoten nämner Konkurrensverkets uppdrag att titta på de stigande matpriserna. Det har ganska nyligen lanserat sin rapport som heter Stigande matpriser – vart tar pengarna vägen? Där kan man tvärtemot vad ledamoten säger läsa att butikerna har höjt priserna mer än vad som kan motiveras av ökade kostnader.

Ledamoten nämner ökat pris på insatsvaror, men de har börjat sjunka. Trots det fortsätter butikspriser att ligga kvar på väldigt höga nivåer. Ett tydligt exempel är priset på smör. När leverantörernas pris i butik ökar med 28 kronor valde dagligvaruhandeln att höja sitt pris med hela 36 kronor. Det är ett tydligt exempel på hur butikerna ökar kostnaden mot kund för att kunna öka sina egna marginaler. Det är just det som vi socialdemokrater tycker är fel.

Fru talman! Jag frågar återigen ledamoten om hon tycker att detta är rimligt eller om vi kan förvänta oss att Moderaterna kommer att driva på för att regeringen ska inrätta en matpriskommission som kan motverka de oskäliga prisökningarna mot kund.

Fru talman! Vi är här i dag för att debattera livsmedel. Det är ett årligt återkommande betänkande. Just den här gången får man faktiskt säga att det har hänt någonting positivt.

Från och med den 1 mars kommer det att vara ursprungsmärkning av kött i restauranger och storkök. Det är någonting som Miljöpartiet har drivit på för länge och något som vi fick igenom i januariavtalet. Det har sedan fått brett genomslag. Utskottet har också haft flera tillkännagivanden om det genom åren, och nu är det här. Det tycker jag är glädjande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

Samtidigt hade vi gärna sett att det skulle ha varit bredare. Det som nu innefattas, fru talman, är kött och chark i alla dess former, fryst och färskt, men däremot inget annat animaliskt. Det skulle vi gärna se.

Tidigare talare Joanna Lewerentz från Moderaterna nämnde att Sverige har en fantastisk livsmedelsproduktion. Vi är nästan bäst i världen på att ha så lite bekämpningsmedel som möjligt. Vi har rent vatten. Vi har god djurhållning, och vi har ett högt djurskydd som vi skattar väl.

Men vi ser också att det finns skillnader från andra länder. Ta en sådan sak som mjölkproduktion. Den skiljer sig åt ganska radikalt mellan olika länder.

Vi har haft en debatt och kommer att fortsätta att ha en debatt här i Sverige om förslaget om att ta bort beteskravet för kor. Det finns ett starkt stöd för att våra kor ska vara ute. Det är någonting som de får nu och som gör att vi faktiskt har ett gott djurskydd för kor. Men detta finns inte med. Många mejeriprodukter kommer också från mjölkråvara från andra delar av världen. Ägg är en annan sådan sak, där det fortfarande finns mycket att göra även inom svensk hållbarhet. Men vi har till exempel ingen salmonella i Sverige. Vi är jätteglada för att ursprungsmärkningen äntligen är här, men vi hade gärna sett att den gällde fler produkter.

Fru talman! En annan sak som jag skulle vilja ta upp är de nordiska näringsrekommendationerna, som kom 2023. Detta var ett brett arbete under Nordiska rådets ledning med forskare och en massa människor som kan de här sakerna. De tog fram nya kostråd, och de tittade då på både klimat och hälsa. Livsmedelsverket fick i uppdrag att införliva rekommendationerna och ta fram nya kostråd i Sverige.

Men när Livsmedelsverket kom med sitt förslag blev Tidöregeringen fundersam, för helt plötsligt skulle vi äta lite mindre kött. Det är någonting som vi vet skulle vara bra för hälsan och klimatet. Men regeringen slog bakut och gav Livsmedelsverket ett nytt uppdrag med hänvisning till att detta helt enkelt inte var berett.

Regeringen överprövar alltså forskningen och vad den har kommit fram till. Dessutom är detta rekommendationer om vad den enskilde ska äta för att det ska bli bra; det är ju ingen lagstiftning! Jag tycker att det är anmärkningsvärt att regeringen lägger sig i och ger detta nya uppdrag till Livsmedelsverket. Myndigheten själv bedömer att skillnaden mellan de nordiska näringsrekommendationerna ur hälso- och miljösynpunkt var väldigt liten. Den livsmedelsgrupp där det fanns en tydlig skillnad mellan rekommendationerna var just rött kött. Trots detta väljer alltså regeringen att göra så här.

Argumenten, som man kan se i underlaget, är att vi ska ha en livsmedelsstrategi 2.0 där produktionen ska öka. Jag har ställt frågan tidigare, och jag gör det igen för det kanske blir ett replikskifte nu. Ska all produktion verkligen öka? Är all livsmedelsproduktion bra? Ska vi rikta detta till det som funkar i Sverige, som är bra och som vi vet är hållbart över tid? Eller ska allt bara öka för ökandets skull? Dessutom är vi ändå inte självförsörjande i de här delarna, så det borde inte vara något att ta upp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

Miljöpartiet har en reservation som gäller detta som handlar om att vi tycker att man ska implementera de nordiska näringslivsrekommendationerna. Jag tycker att regeringen bortser från fakta.

Fru talman! Jag skulle vilja ägna de sista minuterna av min talartid åt att prata om ett annat livsmedel, som vi kanske inte tänker på som livsmedel. Det är vatten. Vatten är det livsmedel som vi använder mest av, och nästan allt vatten som vi använder är livsmedelsklassat trots att vi använder det i andra delar. Även det som används i processvatten kommer ofta från reningsverken och är ett fullgott tjänligt livsmedel. Vi måste vara aktsamma om detta.

Förutom att vi behöver säkra dricksvattenförsörjningen och se till att vi alltid har tillgång till dricksvatten måste vi undvika att få in kemikalier i det. En kemikalie som vi ofta återkommer till i utskottet är PFAS. Det är en evighetskemikalie, eller egentligen många. Den används i jättemycket. I veckan kunde vi läsa en artikel om att vissa sorters ögondroppar till nästan hundra procent består av PFAS, som man alltså häller rakt i ögat. Samtidigt vet vi att PFAS är cancerframkallande. Vi vet också att det finns i medicin, till exempel i cancermedicin, som alltså används för att bekämpa cancer.

PFAS finns i en massa olika former, och det sprids med vatten. Vi vet också att det ackumuleras inom näringskedjan. Det finns studier från Frösön utanför Östersund som visar att sorkarna som bor på ett gammalt flygfält där har höga halter av PFAS men att rävarna i området har ännu högre. Det betyder att när vi äter någonting som innehåller PFAS ackumuleras det även i våra kroppar.

I dag finns det ingen bra provtagningsmetod för detta. Miljöpartiet har skrivit en reservation om detta, nummer 14, som jag yrkar bifall till.

Vi tycker att det borde finnas ett övergripande ansvar för provtagning av PFAS även i områden där det inte finns någon verksamhet men där man till exempel plockar svamp, jagar eller på annat sätt helt enkelt tar livsmedel från marken. Vi får in PFAS på det viset, och i dag finns inte denna övervakning. Vi vet att det varje gång man har undersökt och hittat PFAS har varit enormt mycket högre halter än man har trott. Det gäller dricksvattnet i Kallinge, och på till exempel Frösön är det alltså höga halter. Det gäller också flera ställen utanför Uppsala.

Miljöpartiet tycker att det borde finnas ett övervakningsprogram för detta och att man skulle ha riktlinjer och ett kontrollprogram. Jag vet tyvärr att miljöövervakning inte är prioriterat av regeringen, som har dragit ned på den väldigt mycket.

Men vi måste veta att den fisk vi fiskar, de kräftor vi äter samt den svamp och frukt och de bär som vi plockar är säkra att äta. Där har vi som samhälle ett ansvar, och jag hoppas att man kan gå vidare med det.

Fru talman! Ledamoten säger att det är viktigt att stärka den svenska livsmedelsproduktionen. Där är vi helt eniga. Saken är dock att våra åsikter går isär vad gäller betesrätten. Vi menar att betesrätten gör just det, alltså stärker den svenska livsmedelsproduktionen.

Varje år köper svenska kommuner, regioner och statliga myndigheter in livsmedel för ungefär 10 miljarder kronor. Ett viktigt verktyg för att kunna upphandla svenskt och stötta svensk livsmedelsproduktion är att de kan ställa krav genom hållbarhetskriterier som gör att man kan gynna svenska produkter. Därför är det väldigt oroande att se att förslaget om att slopa betesrätten för svenska mjölkkor kvarstår, eftersom det skulle kunna försvåra möjligheten att upphandla svenskt väldigt mycket.

Ledamoten sa själv i en intervju med Dagens Vimmerby: Tycker man att det är viktigt med svensk mat ska man köpa svensk mat, och det gäller såklart även kommuner och regioner, att man är noga med sina upphandlingar.

Mina frågor till ledamoten blir därför: Hur ska kommuner och regioner kunna vara noga med sina upphandlingar om ett av de viktigaste verktygen för att upphandla svenskt tas bort? Och har ledamoten tänkt på vilka konsekvenser det kan få för svensk livsmedelsförsörjning om betesrätten för svenska mjölkkor tas bort och möjligheten att köpa in svenska produkter vid offentlig upphandling då minskar?

Fru talman! Betesrätten kommer säkert att diskuteras mer i djurskyddsbetänkandedebatten. Jag vill återgå till temat för min fråga, som var offentlig upphandling. Kommunerna säger att ett av de viktigaste verktygen för att kunna upphandla svenska mejeri- och nötköttsprodukter är just att bönderna kan hänvisa till att korna får gå ute på bete under sommarhalvåret. Det är ett väldigt viktigt kriterium. Annars vet de inte hur de ska kunna köpa in just det svenska.

Jag hör vad ledamoten säger. Men om kravet på bete tas bort, vad blir då skillnaden mellan en svensk och en finsk mjölkliter eller ett nötfärspaket – jag tänkte först säga en oxfilé, men det kanske man inte köper in till skolköken – från Finland respektive Sverige? Det är det jag är ute efter.

Här är den offentliga upphandlingen ett väldigt kraftigt verktyg för att stärka produktionen i Sverige, som jag precis sa. 90 procent av det nötkött som köps in till offentliga kök är svenskt och upphandlas just med stöd av beteskravet. Konsekvensen av att slopa detta krav kan därför bli att väldigt stora volymer svenskt nötkött konkurreras ut av billigare alternativ eftersom man inte längre kan hänvisa till det. Det är det som oroar oss, och det är det jag vill att ledamoten svarar på.

Den handlar inte bara om att djurvälfärden blir påverkad. Det kan också ha stor negativ påverkan på målsättningarna i den kommande livsmedelsstrategin, som vi ännu inte har sett men som ledamoten återigen nämner, vad gäller att öka försörjningsgraden och förbättra vår krisberedskap.

Återigen frågar jag om ledamoten är beredd att riskera detta genom att inskränka betesrätten för våra svenska mjölkkor. Och när vi ändå pratar om livsmedelsstrategin skulle jag väldigt gärna vilja veta när vi kommer att få se den. Landsbygdsminister Peter Kullgren sa innan jul att vi skulle få se den innan det nya året, men ännu syns den inte till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 15.

Priset på mat har skjutit i höjden de senaste åren, och det slår hårt mot vanligt folk. Förra månaden ökade matpriserna med 0,8 procent, vilket är den största ökningen för en enskild månad sedan mars 2023. Samtidigt varnar experter för att priserna på mat kommer att fortsätta stiga ännu mer under februari och mars.

En oroande trend är också att de billigaste produkterna har ökat mest i pris, procentuellt sett. Det innebär att de som har minst marginaler och redan köper lågprislivsmedel, såsom pensionärer, ensamhushåll och småbarnsfamiljer, drabbas allra hårdast av de ökande priserna. Situationen för vanliga hushåll hade kunnat lindras genom att man höjde barnbidraget, studiebidraget och underhållsbidraget, som vi socialdemokrater föreslog. Men i stället valde regeringen och Sverigedemokraterna att sänka skatten för dem som tjänar allra mest.

Prioriteringen är tydlig: Mer pengar till champagne, och mindre pengar till välling. Det är inte hållbart. Regeringen måste vakna och inse hur mycket vanligt folk sliter för att kunna sätta näringsriktig mat på bordet åt sig själva och sina familjer.

Fru ålderspresident! Många kommer säkert ihåg tiden innan valet när Ebba Busch stod på gator och torg och viftade med falukorvar, upprörd över hur dyr maten hade blivit. Då var det minsann väldigt viktigt att ingen unge skulle behöva lämna matbordet med kurrande mage. Frågan är vad som hände med Ebbas falukorvslöfte.

Vi socialdemokrater har länge föreslagit att regeringen ska tillsätta en matpriskommission för att få ökad insyn i butikernas prissättning, identifiera oskäliga påslag och diskutera åtgärder för att förbättra konkurrenssituationen i dagligvaruhandeln.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

Vi har också velat ställa krav på att butiker tydligt ska märka ut om en vara förändras, antingen innehållsmässigt till det sämre eller storleksmässigt till det mindre, samtidigt som priset behålls på samma nivå. Att helt plötsligt börja sälja kaffepaket som innehåller 50 gram mindre kaffe till samma pris som innan är inte okej – inte heller att byta ut dyrare ingredienser mot billigare alternativ, eftersom det kan innebära en försämring av kvaliteten som konsumenten kanske inte uppfattar om priset ligger kvar på samma nivå. Den här typen av krympflation och snålflation måste motverkas.

Fru ålderspresident! Det är inte bara konsumenterna som har fått en dyrare matkasse – även svenska livsmedelsproducenter pressas av stigande kostnader och en orolig omvärld. Klimatförändringar, pandemier och krig påverkar förmågan att producera livsmedel och gör det dyrare att föda upp djur, odla grödor och tillverka ost.

Fru ålderspresident! Låt oss prata lite mer om klimatförändringarnas effekter på livsmedelsproduktionen! År 2024 var det varmaste år som någonsin har uppmätts, och förra månaden blev den varmaste januarimånaden i historien. Temperaturökningarna leder till mer extremväder såsom längre torrperioder och fler översvämningar, vilket påverkar jordbruket i både Sverige och resten av världen. Redan i dag ser vi tydliga effekter på den globala livsmedelsproduktionen.

I flera delar av världen, särskilt i Afrika, Asien och Sydeuropa, minskar skördarna av viktiga basgrödor såsom vete, majs och ris till följd av torka och oförutsägbara väderförhållanden. Likaså har priset på globala livsmedelsprodukter som kakao, kaffe och apelsinjuice slagit i taket och toppar just nu listan över de livsmedel som har ökat mest i pris den senaste tiden.

Fru ålderspresident! Att stoppa klimatförändringarna och trygga vår livsmedelsproduktion är ett ansvar vi alla delar. Därför är det skrämmande att se att regeringen bedriver en politik som ökar utsläppen i stället för att minska dem. Vi socialdemokrater vill att Sverige ligger i framkant och tar klimatkrisen på allvar för våra bönders, våra konsumenters och kommande generationers skull men också för att kaffe inte ska bli en lyxvara som bara de mest välbärgade får fortsätta njuta av.

Fru ålderspresident! Det oroliga omvärldsläget har minst sagt tydliggjort hur sårbara vi är när det kommer till vår livsmedelsförsörjning. Endast varannan tugga som vi äter är producerad på hemmaplan. Det är en trend som måste vändas. Sverige ska i alla lägen kunna förse sina invånare med mat och rent vatten. Därför behöver vi se mer svenskt på tallriken och i glasen – inte mindre. För att öka vår självförsörjningsgrad, minska vår sårbarhet och göra oss bättre rustade för kristider behöver vi se till att det finns livsmedelsproducerande företag i hela landet.

Fru ålderspresident! I dag är livsmedelsförsörjningen i norra Sverige otillräcklig. Livsmedelsverket har till och med varnat för att de boende kan tvingas evakuera vid en större kris. Vi socialdemokrater tycker inte att det är rimligt att flytta norrlänningarna söderut utan vill i stället stärka deras eget lantbruk genom att höja stödet till mjölkbönder i norra Sverige med 60 miljoner kronor i förhållande till regeringens budget.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

Fru ålderspresident! Man måste också ta hänsyn till att små och stora företag har olika förutsättningar och att småföretagare i många fall har svårare att leva upp till livsmedelslagstiftningens krav och bära de kostnader som livsmedelstillsynen medför. Det gäller särskilt i ett tidigt skede när verksamheten precis har startat. För att få fler att vilja driva livsmedelsföretag i Sverige vill vi socialdemokrater därför utöka kontrollmyndighetens rådgivning till små företag i syfte att öka uppfyllelsen av livsmedelslagstiftningen.

Fru ålderspresident! Ett annat viktigt verktyg för att stärka och främja den svenska livsmedelsproduktionen är offentliga upphandlingar. Det redogjorde jag även för i debatten med den kristdemokratiska ledamoten. Vi socialdemokrater vill göra det obligatoriskt att vid alla upphandlingar av animaliska livsmedel ställa krav på att produktionen har skett med höga krav på djurskydd och låg antibiotikaanvändning – precis som i Sverige.

Det är också viktigt att de offentliga köken agerar förebilder och väljer svenska och lokalproducerade produkter när det är möjligt. På så sätt kan vi stärka matkvaliteten i förskolor och skolor, på äldreboenden och sjukvårdsinrättningar, samtidigt som vi värnar och stärker vår inhemska livsmedelsproduktion.

Fru ålderspresident! Ingen i Sverige ska behöva välja mellan att köpa mat och att betala sina räkningar. Vi socialdemokrater vill se konkreta åtgärder som minskar prispressen, stärker svensk livsmedelsproduktion och säkerställer att högkvalitativ mat är tillgänglig för alla, oavsett inkomst.

(Applåder)

I detta anförande instämde Joakim Järrebring, Malin Larsson och Anna-Caren Sätherberg (alla S).

Fru ålderspresident! Jag tackar Camilla Mårtensen för anförandet. Jag hälsar henne också välkommen till miljö- och jordbruksutskottet. Jag tror att det här är den första debatt som vi möts i.

Ledamoten talar om ursprungsmärkning av kött på restaurang, och det har väldigt länge varit en hjärtefråga för oss socialdemokrater. I tidigare regeringsställning skickade kollegan Anna-Caren Sätherberg, dåvarande landsbygdsminister, in en anmälan till EU-kommissionen om att få införa egna nationella regler för detta. Tyvärr drogs anmälan tillbaka av den kristdemokratiske landsbygdsministern Peter Kullgren när han tillträdde. Det gjorde att processen blev väldigt försenad, vilket är beklagligt. Men låt oss inte gråta över spilld mjölk.

Ledamoten nämner i sitt anförande att det här ska ske muntligt. Det är också det förslag som finns i föreskrifterna. Innan jag kom in i riksdagen jobbade jag med kontroller i sju år som livsmedelsinspektör i Eda kommun. Man skulle bland annat kolla på spårbarhet. För mig låter det väldigt svårt att man ska kunna följa upp om kött säljs på rätt grund. Hur kan man veta att restaurangägaren har sagt rätt till kunden om det inte står i menyn att oxfilén eller burgaren är svensk? Om det står i menyn kan man kolla i frysen eller kylen om produkten finns där.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

Det finns en annan viktig aspekt. När jag ska gå ut och äta vill jag först gärna kolla upp restaurangen och se om den fått bra recensioner och liknande. För mig är det också viktigt att det är svenska produkter jag får på tallriken. Men det blir svårt att välja restaurang baserat på köttets ursprung om man inte genom hemsidor och annat ser att de saluför exempelvis svensk oxfilé.

Menar ledamoten att det är tillräckligt med muntlig information? Jag delar inte den bilden.

Fru ålderspresident! Tack, ledamoten, för svaret!

Det är exakt detta min oro grundar sig i. Jag vet att alla inte alltid är ärliga. Man önskar att det var så; i den bästa av världar skulle ingen ljuga för sina kunder. Men jag ser också problemet med att kunna följa upp, för jag vet att det för att kunna följa spårbarheten är viktigt att få reda på att uppgifter är riktiga.

Om du går på restaurang med kollegor i ett arbetslag och ska ha en kul AW, spela bowling och äta burgare, är det kanske inte jättekul att vara den person som hela tiden förstör stämningen genom att fråga varifrån köttet kommer. Det skulle vara väldigt bra om man från restaurangens sida redogjorde för detta. Precis som ledamoten säger kommer flera restauranger säkert självmant att välja att märka ut detta eftersom man känner en väldigt stor stolthet över att erbjuda lokalproducerat eller svenskt på sin restaurang. Att så mycket ska läggas på kunden vet jag inte om jag riktigt håller med om. Det skulle vara bättre om man lade ansvaret för att redogöra för vad maten innehåller på restaurangägaren.

Jag vet också att man har denna typ av informationsinhämtning vad gäller allergener. Man måste skriva ut vissa allergener som folk generellt sett reagerar mest på. Jag har flera gånger stött på fall där mjölkproteinallergiker har köpt en grekisk sallad med fetaost och blivit allvarligt sjuka eftersom det visat sig att det egentligen var salladsost. Problemet finns alltså, och jag tänker att det kan finnas en risk även när det gäller ursprung för kött.

Fru ålderspresident! I dag har vi alltså debatten om livsmedelspolitik. Jag yrkar till att börja med bifall till reservation nummer 28, Åtgärder från statens sida för att främja livsmedel som producerats i Sverige.

Varför yrkar vi bifall bara till en reservation? Vi står naturligtvis bakom alla våra reservationer, men vi har kommit överens om att varje parti yrkar bifall till endast en reservation. Det är inte så konstigt, för en reservation har inte fått majoritet i utskottet och har därmed inte hamnat i utskottets förslag; sannolikheten för att den ska gå igenom är alltså liten. Då vet ni det!

Vi vill se förändringar – den vi yrkar bifall till och många andra. Den nya verklighet som Sverige befinner sig i gör nämligen att nästan all politik måste anpassas, och det gäller även livsmedelspolitiken. Steg för steg och på område för område uppdaterar Tidöregeringen Sverige till de nya förutsättningarna. Och vet ni vad? Genom att förnyas på detta sätt blir Sverige vad det tidigare var: ett tryggt och fungerande land.

På detta vis och genom denna process är många av de förändringar som Sverigedemokraterna har velat och vill se på livsmedelsområdet redan på gång. Det handlar till exempel om en särskild nationell enhet för bekämpning av livsmedelsbedrägerier och fusk, ursprungsmärkning av kött på restaurang, åtgärder för att stärka livsmedelsproducenternas situation på marknaden samt inte minst många åtgärder för krisberedskap och ökad självförsörjning. Vi tar inte upp dessa frågor för omröstning i kammaren eftersom åtgärderna redan är på gång.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

Det finns dock ytterligare några saker som Sverigedemokraterna vill rätta till. Vissa frågor har hänvisats till andra utskott, såsom en utredning av skatteavdrag för den överskottsmat som butiker donerar till välgörande ändamål. Det är en viktig åtgärd för att minska matsvinnet. Det gäller även förslaget att se över lagstiftningen för upphandling så att tillämpliga undantag finns vid behov av ändrade inköpsmönster vid kris.

Det finns tre frågor kvar att arbeta på, som jag vill nämna i dagens debatt. Det handlar om dimensionen EU och livsmedel, om livsmedelsfusk och inte minst om åtgärder från statens sida för att främja svenska livsmedel.

När det gäller EU och livsmedel påverkar EU även inom det området förutsättningarna på väldigt många sätt. Det har pratats om ett svexit och om man är för eller emot det. Det beror naturligtvis för alla på vad EU är för något. Därför har vårt parti, helt logiskt, ställt krav på en utvärdering av EU.

Under tiden gör Sverigedemokraterna löpande ett mycket stort arbete för att förbättra EU. Vi vill ha ett EU som arbetar med det som är nödvändigt och ger fördelar – inget annat. I detta arbete är det helt centralt med flexibilitet, i både smått och stort. I det lilla är det viktigt att det i varje detaljregel finns möjlighet till anpassning till de förhållanden som råder i Sverige. En svensk skog ser inte ut som en tysk eller en grekisk skog. I det stora är det väldigt mycket värt om så mycket som möjligt kan bestämmas på nationell nivå. Det är vi här i Sverige som har kunskap om vad som är bäst för Sverige och så vidare.

Det finns ett antal godkännanden på EU-nivå. Ett exempel är när man godkänner livsmedel. Det kan handla om nya livsmedel enligt förordningen om novel foods, och det kan vara livsmedel som är framställda genom genmodifiering.

Vi har ett yrkande som handlar om att tillåta godkännanden på nationell nivå, fortsatt med samma höga grad av försiktighet när det gäller nya livsmedel och på ett sätt som gör att den inre marknaden inte påverkas mer än nödvändigt. Om man får nationella godkännanden kan en medlemsstat gå före och utveckla nya livsmedel, och sedan kan man fullfölja den gängse processen för livsmedlen i EU och godkänna dem för hela EU på vanligt sätt.

Nu kommer jag till livsmedelsfusket. Det är en styggelse. Det ökar, och nu utövas det ofta av kriminella nätverk. Det betyder också att nätverken kan dra nytta av det och växa.

Sverige har under de senaste årtiondena förfallit till ett helt annat land än det jag växte upp i. Vår nya Tidöregering tar tag även i denna fråga, efter att inte mycket har hänt i frågan under tidigare regeringar. Vi kommer att få en fuskenhet på Livsmedelsverket som kommer att syssla med myndighetsöverskridande arbete med underrättelser, samordning och kontroll.

Sverigedemokraterna anser dock att även nya verktyg behövs för bevissäkring. Man kan inte stävja den här brottsligheten om man inte kan få säkrare bevis mot dem som fuskar. Den delen får inte glömmas. Det räcker inte att gripa och lagföra; sannolikheten för att nå en fällande dom måste också öka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

Den tredje sak jag vill lyfta fram är att vi vill främja svenska livsmedel. Det är också detta som är innehållet i den reservation jag yrkade bifall till i början. Vi ser många goda exempel på att både medborgare och upphandlare väljer att köpa svenska livsmedel.

Sedan har vi haft inflation som har drivit upp matpriserna, vilket gör att många får behov av att vända på slantarna. Då kanske de köper billigare livsmedel.

Svenska livsmedel har stora mervärden. Det är flera talare som har sagt det i talarstolen i dag. Detta borde tala för sig självt, men inte minst i svårare tider bör staten påminna både upphandlare och medborgare om vad som står på spel och vad vi kan vinna genom våra val av livsmedel.

Vi vill att länsstyrelserna ska få i uppdrag att genomföra en kampanj riktad mot offentliga och privata konsumenter för att förmå dem att köpa närproducerade livsmedel. Ökad efterfrågan kommer också att öka svensk livsmedelsproduktion och därmed stärka Sveriges beredskap. I förlängningen kommer även priserna att gå ned i och med skalfördelar i produktionen.

(Applåder)

Fru ålderspresident! Jag vill börja med att yrka bifall till Centerpartiets reservation 17 om en självförsörjningsgrad på minst 80 procent av det vi konsumerar och kan producera i Sverige. Självklart står jag bakom alla Centerpartiets yrkanden, men för tids vinning gör vi så här.

I förrgår besökte jag en bonde i Ale utanför Luleå. Han äger en av fyra mjölkgårdar i Luleå kommun. År 2010 fanns det sexton stycken. Bonden som jag besökte är på väg att lägga ned sin mjölkverksamhet. Då kommer det bara att finnas tre mjölkgårdar.

I norra Sverige har mjölkproduktionen minskat med 40 procent under samma tid. På 15 år har alltså 40 procent av mjölkgårdarna försvunnit. Man skulle kunna tro att de har ersatts av större mjölkgårdar. Det har de till viss del, men den totala andelen mjölk har minskat i norr. Betänk att det är halva Sveriges yta! Det är allvarligt. Till största delen beror det här på minskad lönsamhet.

Jag skulle vilja påpeka, fru ålderspresident, att jag är väldigt glad för Arlabönderna, för äntligen får man lite mer pengar per kilo mjölk. Det är fantastiskt. Men vi har ändå en stor sårbarhet när det gäller jordbruket generellt i Sverige.

Jag kommer då åter till bonden utanför Luleå. Jag frågade honom om det svenska jordbrukets utvecklingsmöjligheter. Han svarade krasst att han faktiskt inte tror att vi konsumenter kommer att reagera på allvar förrän det blir en allvarlig kris och hyllorna i affärerna är mer eller mindre tomma.

Vi är så vana vid att hyllorna dignar av massor med olika produkter. När man går i affären tror jag inte att det första som slår en är: Tänk om det blir kris! Då kommer det att vara tomt i hyllan. Kanske är det så att vi har haft det för bra, och vi har inte drabbats av krig i hyfsad närtid. Och därför tar vi kanske de dignande butikshyllorna, fulla med mat, för givna.

Det finns en sanning i det, tror jag. Men framför allt beror den låga självförsörjningsgraden i Sverige på att politiken har bestämt att det ska vara så. Ja, ni tycker säkert att det är lite uppstudsigt att säga så, men vad ska man annars säga?

Jag kommer ihåg hur det var när jag kom in i riksdagen. Det börjar vara några år sedan nu; tiden går ju fortare nu för tiden. Då pratade man i princip enbart om frihandel. Det fanns nästan inget fokus på att jordbruken i Sverige blev färre. Det var inget diskussionsämne. Det jag fick höra var att vi lever i en global värld och kan importera. Det sa vissa. Andra tyckte att den finska jordbrukspolitiken var mossig. Vissa sa till och med att den var nationalistisk, hur man nu kunde få den till det. Det sistnämnda tror jag faktiskt ingen skulle komma på tanken att säga i dag om Finland.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

Fru ålderspresident! Det geopolitiska läget har snabbt förändrats, och vi står i dag inför ett helt annat läge i Europa. Vad händer när krisen eller kriget knackar på dörren? Sverige har ju en ganska dålig beredskap för att klara livsmedelsförsörjningen i en sådan situation.

För att undvika importberoende och få en mer decentraliserad livsmedelsproduktion krävs det en reformagenda för radikalt högre lönsamhet hos svenska bönder. Det är faktiskt pudelns kärna.

Svenska jordbruk har långsamt utarmats och dött. Jag har sagt det förut och säger det igen: Bara sedan 2003 har över 9 000 jordbruksföretag lagts ned, och mängden brukad åkermark har minskat.

Svårigheterna när det gäller djurhållningen märks också tydligt i statistiken. Antalet kor för kött- eller mjölkproduktion har sedan 2010 minskat med ungefär 139 000. Det är fler än antalet människor i Jämtlands län. Antalet grisar har samtidigt minskat med fler än det bor människor i Luleå kommun. Fåren är ett helt Gotland färre. Det får givetvis konsekvenser för ett land.

Fru ålderspresident! Sverige har gått mot att det inhemska jordbruket år för år blivit alltmer otillräckligt för att försörja befolkningen med livsmedel samtidigt som vårt beroende av import och fungerande leveranskedjor har ökat. Det är egentligen inte en önskvärd situation ens i fredstid, men ser man på den oroliga omvärlden och att vi har krig i Europa skulle man kunna säga att det är rent dumdristigt. Vid en krigssituation är en god egen livsmedelsförsörjning av största strategiska vikt, och därför bör Sverige omgående inleda ett reformarbete för att, som jag sa, radikalt förändra situationen till det bättre.

Fru ålderspresident! I dagsläget är den inhemska försörjningen av mat knappt 50 procent. Det brukar vi ofta säga här i talarstolen. I norra Sverige är det ännu värre. Kan ni gissa hur låg självförsörjningsgraden är där i dag? Den varierar mellan 25 och 30 procent. Kapaciteten i det svenska jordbruket är kraftigt underdimensionerad. En viktig orsak till det är, som jag sa, att lönsamheten är alldeles för låg, vilket naturligtvis påverkar möjligheterna och viljan att bedriva jordbruk. Det påverkar även bankernas vilja till lån vid generationsskiften.

Fru ålderspresident! Hela vägen från jord till bord bidrar tyvärr staten via olika skatter och avgifter till att höja kostnaden på inhemskt producerad mat och sänka dess konkurrenskraft. Även det har jag sagt förut. Som en följd av detta har bönderna styrts mot centraliserad stordrift men har, trots detta, ändå svårt att erbjuda konkurrenskraftiga priser. Det här är inte rimligt!

Vi har med eftertankens kranka blekhet nu insett att vi behöver satsa kraftigt på försvaret. Det behövs, men en av de viktigaste delarna i försvaret är ju mat. Om inte vi kan mätta våra magar vid krig, hur ska vi då kunna försvara vårt land? Därför är det nödvändigt att riksdagen även samlas runt en offensiv agenda för ökad lönsamhet hos bönder, mer småskalig och lokal matproduktion och genom detta en bättre säkerhet vid krig eller kris.

Livsmedelspolitik

Av den anledningen har Centerpartiet föreslagit att regeringen skyndsamt ska utreda hur kostnaderna, särskilt skatter och avgifter, ser ut i livsmedelskedjans alla led, inte minst i primärproduktionen. Vi vill att det ska föreslås reformer för att, som jag sa, öka lönsamheten för svensk livsmedelsproduktion så att vår livsmedelsförsörjning kan täcka minst 80 procent av den mat som det är möjligt att producera i Sverige.

Fru ålderspresident! Tyvärr har förslaget inte fått något större gehör hos de flesta av de partierna här i salen. Ni behöver ändra åsikt! Det är aldrig för sent att ändra sig, och hoppet är väl det sista som lämnar människan. Regeringen har aviserat att man ska komma med en ny livsmedelsstrategi, och vi när en förhoppning att en utredning av lantbrukets kostnader och en efterföljande reformagenda blir en central del i denna strategi.

Avslutningsvis vill jag säga att den väg vi har slagit in på när det gäller jordbrukspolitiken är felaktig på samma sätt som de stora ambitionsminskningarna avseende Försvarsmakten var det. Båda dessa linjer grundade sig i en alltför optimistisk syn på att fredstiden efter kalla kriget skulle vara för evigt. Det har tyvärr skadat svensk krisberedskap.

Därför behöver politiken se till att radikalt minska de statliga pålagor som har begränsat konkurrenskraften för svenska jordbruk.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 26 februari.)