Sofia Skönnbrink (S) om (forts. från § 13) Livsmedelspolitik (forts. MJU8)

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut i betänkandet.

Fru talman! I dag har vi en debatt om livsmedelspolitiken. Det är väldigt spännande att få vara med och diskutera denna fråga, och man måste då nästan börja med att prata om livsmedelsstrategin. Vi antog den 2017, och det är så att säga full fart med den sedan dess. Ledorden i strategin var tydliga: Vi skulle öka livsmedelsproduktionen, ha mer lönsamhet i jordbruket, stärka konkurrenskraften och öka Sveriges livsmedelsförsörjning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

Däremot vet vi att det inte blev så mycket av det där. Så säger i alla fall många av dem som jag har frågat. Men den förra regeringen tyckte naturligtvis att det var full fart. Men hur blev det, fru talman? Det blev ingen ökad livsmedelsproduktion. Det blev inte mer lönsamhet i jordbruket. Det stärkte inte konkurrenskraften. Inte heller ökade vi Sveriges livsmedelsförsörjning.

Det här är bekymmersamt. När man träffar lantbrukarna och talar med dem hör man att de inte ser några synliga effekter av strategin. Livsmedelsindustrin är också tveksam till nyttan. Det är det här, fru talman, som är så allvarligt.

Sveriges livsmedelsförsörjning är nämligen fortsatt under 50 procent. Varannan tugga av det vi äter i vårt land kommer inte från Sverige. Vi har ett handelsunderskott på över 70 miljarder kronor. Det är oändligt mycket pengar, som vi skulle kunna odla mer för i vårt land. Tänk om vi kunde bestämma oss för att öka med bara 10 procent! Det skulle bli 7 miljarder som oavkortat skulle gå till våra svenska bönder.

Vi vet också, fru talman, att Sverige i dag är självförsörjande på tre livsmedel: vetemjöl, morötter och socker. Det är inte bra. Vårt lands skafferi är halvtomt, och det duger inte. Så här kan vi inte fortsätta! Vi har ett land där vi kan producera mycket mer. Vi har så mycket som talar för oss; vi har klimatet, och vi har våra duktiga bönder. Vi har resurser i vårt land som gör att vi skulle kunna öka väldigt mycket mer och även hjälpa andra länder mycket mer än vad vi gör i dag.

Fru talman! Hur är det då i vår omvärld? Ser det ut så här också runt omkring oss? Det är ganska intressant att se. Norge har det inte heller så bra, om jag ska vara ärlig, och de har ju inte heller samma åkermark som Sverige har.

Men om vi tittar österut, mot vårt fantastiska grannland Finland, ser vi att de har en helt annan politik. Trots att vi i den här kammaren beslutade att det inte skulle vara fler krig eller krigstider har man i Finland sagt att man inte kan tänka så. I Finland måste man vara beredd! Finland har därför haft en politik där man klarar beredskapen i sex månader utan att behöva ta in ett enda vetekorn. Och nu säger man att det är för lite och att man måste upp till nio månader. Detta klarar man nu i Finland.

I Sverige har vi tio till tolv dygn. Sedan är det slut. Det är mycket allvarligt att det är på det här sättet, och jag tror att våra medborgare skulle vara mycket bekymrade om de fick reda på hur illa det ser ut. Jag tror att många tänker att det är något basalt att man har sett över att det finns mat om det skulle bli kristider. Men tyvärr har vi inte haft det så i vårt land.

Jag är väldigt glad att den förra regeringen lade ett utredningsuppdrag på Ingrid Petersson. Utredningen kom förra året, och hon sa där att det är bekymmersamt i vårt land. Det är mycket som måste göras. Hon sa också så här: Det är avgörande att Sveriges livsmedelsberedskap byggs upp från grunden och att företagen i livsmedelskedjan är konkurrenskraftiga för att kunna möta framtidens kriser.

Detta är någonting som är väldigt viktigt för den här regeringen. Därför är jag också glad att vi har fått en ny regering som tar de här frågorna på högsta allvar. Därför känner jag också hopp om framtiden. Något vi verkligen jobbar för är ju att vi vill stärka livsmedelsproduktionen i hela landet. Grunden är, som min duktiga moderata kollega här sa, att lönsamheten ska öka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

En annan utredare, Elisabeth Nilsson, har tagit fram förslag på några saker, bland annat hur konkurrenskraften ska bli starkare och hur vi ska få fler bönder att vilja satsa och få mer pengar över. Hon har tittat på förändrade beteskrav, något som varit väldigt debatterat, och säger att vi måste lita på bönderna. De vet bäst när korna ska vara inne och ute. Det handlar också om minskade viltskador från bland annat dovhjort och vildsvin, minskad vargstam, som vi pratade om innan voteringen, villkorad läkemedelsanvändning med mera. Hon har massor av olika förslag.

Jag tänkte gå ned för landning här och prata om hur fantastiska våra svenska bönder är på att använda lite antibiotika. Jämfört med andra EU-länder är Sverige det land som använder absolut minst antibiotika. Här är det inte politiken som ska ha äran utan våra bönder, som tog ett beslut om att faktiskt göra någonting åt detta och visa andra länder att vi kan förändra och minska antibiotikaanvändningen. Det tycker jag är något vi verkligen ska lyfta fram.

Vår regering har tänkt göra skillnad på gårdsnivå. Det kan låta som en klyscha, men vi menar det verkligen. Faktum är att när jag nu är ute bland bönder, som jag varit sedan jag kom in i riksdagen 2014, märker jag en väldig skillnad. Jag måste ändå säga det. De säger: Magnus, du fattar inte! Ta bara det här med dieselskatten! Vilken skillnad det är för mig! Kom ihåg det! Det var en som sprang i fatt mig på ett möte: Du måste komma ihåg, sa han, att det är en jätteskillnad nu. Vi får mycket mer pengar över.

I kristider, som vi verkligen har haft, är det en otroligt viktig signal att vi har det på detta sätt.

Jag ska avsluta med något jag tog en bild på. Jag var på något ställe där det stod: Om vi inte äter svenskproducerad mat när det inte är kris finns det heller ingen mat när det är kris.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

Fru talman! Tack för din fråga, ledamoten Sofia Skönnbrink!

Jag tror verkligen inte att detta är något bekymmer över huvud taget. När utredaren besökte vårt utskott berättade hon hur de hade tänkt, och som de ser det kommer de flesta mjölkbönder att släppa ut sina kor. Det blir väldigt märkligt om man ska förstå det som att vi i politiken vet bättre exakt när kossan ska vara inne och när den ska vara ute. Vi måste kunna lita på att våra svenska bönder vet bäst.

Ledamoten säger att detta att kan vara ett kriterium för att kunna köpa in svensk mjölk, men det är som sagt bara ett av kriterierna. Det kan också vara att man vill köpa från Sverige. Det är ett väldigt bra kriterium. Att säga att det bara handlar om ifall korna står inne eller går ute är att förminska det. Dock kan kommunerna fortsätta att ha det kriteriet. De flesta – man pratar om 80–85 procent – kommer ändå att släppa ut korna och ha den friheten. Det är viktigt.

Frågan har blivit otroligt polariserad. Det är svart eller vitt. Det tycker jag är tråkigt. Om man är ute bland våra svenska bönder märker man vilken skillnad det är nu. Ni andra är säkert också ute bland bönder. Ledamoten nämnde Vimmerby, och jag har besökt en jättestor, fin gård där. Det är klart att det inte ser ut som när min pappa var mjölkbonde. Det var mörkt i ladugården och helt annorlunda.

Jag tar resten sedan.

Fru talman! Tack, Sofia Skönnbrink, för frågorna! Jag ska ta dem i tur och ordning.

Vad gäller det ledamoten sa om att man vid köp av kött ska ha kriteriet att det är svenskt och att det innebär att djuret har fått gå ute menar jag på att det viktiga snarare är att köttet är från Sverige. Ledamoten sa att kriteriet för till exempel nötkött är att korna ska ha fått gå ute. Mig veterligen går visserligen kvigor ute – men tjurar gör inte det på det sätt man kanske tror. De är faktiskt inomhus. Det blir alltså lite skevt när ledamoten säger att det är enda kriteriet.

Jag tror att det viktiga är att man visar på att svensk djurhållning innebär att vi litar på våra bönder. Det var jag också inne på förut vad gäller antibiotikaanvändning med mera. Det är en viktig signal att vi inte har någon överförmyndare. Våra bönder vet ju vad som är bäst för deras egna kor.

Livsmedelsstrategin väntar även jag på, men det viktiga är väl att den kommer. Det senaste jag hörde var att den kommer väldigt snart, alltså inom en snar framtid.