Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag. Det innebär ett bifall till vårt förslag om tillkännagivande och i övrigt ett bifall till propositionen.

I dag diskuterar vi en proposition om i huvudsak tre förändringar. Det är att de kommunala riktlinjerna för bostadsförsörjning ska ersättas med en handlingsplan. Denna nya handlingsplan innebär redogörande för behov av nya bostäder och att man i planeringen tar hänsyn till samordning med andra kommuner.

Det är även att lagen om kommunal markanvisning ges ett uttryckligt bostadsförsörjningssyfte.

Och det sista är att förtur i bostadskön kan ges även vid avgiftsbelagd bostadskö. Denna sista punkt innebär att respektive kommun tillsammans med fastighetsägarna ska bestämma lämpliga kriterier för förtur. Det innebär också en vidare syn på i vilka fall förtur kan ges.

Låt mig ge exempel från verkligheten ute i våra kommuner på hur detta med förtur i bostadskön har hanterats. Boverket har gjort en enkätsammanställning, bland annat om att ordna bostad åt nyanlända, som kom i mitten av 2024. Den visar att över hälften av alla kommuner ger tillsvidare- och förstahandskontrakt i och med att den här bosättningslagen trädde i kraft 2016.

Herr talman! Utöver det har vi 90 kommuner som ger tidsbegränsade kontrakt som kan övergå till tillsvidare- och förstahandskontrakt. En väldigt stor andel av våra kommuner ute i landet möjliggör på detta sätt att ge förtur till dessa nyanlända även efter etableringsperioden och även efter att bosättningslagens syfte har utgått.

Det är såklart en ordning som inte är okej. Det är helt orimligt att vi har en bostadspolitik som innebär att kommunerna kan ge gräddfil i bostadskön bara för att man är nyanländ migrant och därmed har utländsk bakgrund. Det är det som Sverigedemokraternas förslag och bland annat denna proposition handlar om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning

Herr talman! Låt mig sammanfatta en del galenskaper, som jag skulle vilja uttrycka det, i den gamla migrationspolitiken. Anvisningslagen möjliggjorde för eller tvingade i viss mån kommunerna att köpa bostäder för att ha till de migranter som anlände till Sverige, utifrån att man enligt anvisningslagen är tvungen att ordna fram bostäder.

Denna lagstiftning har också lett till många undanträngningseffekter och till att framför allt många av de utsatta grupperna utöver andra medborgares behov av bostäder har åsidosatts. Det blev en undanträngningseffekt för dem som kanske hade störst behov av en bostad, eftersom man enligt anvisningslagen i första hand gav bostäder till de migranter som kom till Sverige.

Vi - inte Sverigedemokraterna då - har också byggt upp ett latent bostadsbehov sedan 2006 utifrån tidigare regeringars beslut. Det finns, enligt Boverkets rapport, ett latent uppbyggt behov på 175 600 bostäder. Den gamla migrationspolitiken har alltså lett till att bostadsbristen ökat på ett sådant sätt att vi i dag ser hiskeliga siffror på ett uppbyggt latent bostadsbehov.

Befolkningen ökade med 1 miljon mellan 2012 och 2022, enligt SCB. Med vår nya migrationspolitik, som den här regeringen för fram tillsammans med Sverigedemokraterna i Tidöavtalet, har SCB visat att befolkningen kommer att öka med 500 000 personer de närmaste tio åren. Vi möjliggör alltså för första gången att komma ikapp den stora bostadsbrist som de tidigare regeringarna har skapat i Sverige.

Herr talman! Utöver det driver vi på för att nu se till att skapa förutsättningar för återvandring på riktigt.

I EBO-lagen, som har diskuterats i debatten före oss här i dag, har det gjorts förändringar när det gäller till exempel dagersättningen.

Och regler kring inneboende, alltså att juridiskt bestämma hur många människor som kan bo i en bostad, har också möjliggjorts genom tidigare lagändringar. Madrasslägenheterna, skuggsamhället och trångboddheten tas därmed bort i och med den nya regeringens och Sverigedemokraternas nya lagstiftningar.

Herr talman! Det som vi för fram i vår följdmotion - och i förslaget till tillkännagivande - när det gäller förturer, som det finns behov av i Sverige i dag, är att det i huvudsak ska ligga på individnivå. Förtur ska kunna ges till exempel av förvaltningsmässiga skäl, vid allvarlig hotbild mot hyresgäst, av medicinska skäl, i viss mån av näringslivsskäl, vid skilsmässor med barn inblandade och till brottsoffer. Det här behöver deklareras tydligare i lagstiftningen, så att inte förturer i bostadskön ges alltför vitt och brett. Vi måste respektera att vi har bostadsköer, och dessa behöver i största möjliga mån vara raka utifrån kötid.

I huvudsak ser vi att en stor brist i dagens möjligheter till förtur i bostadskön kommer sig av att kommunerna ger tillsvidarekontrakt och förstahandskontrakt till de nyanlända migranter som kommer till Sverige. Det har gjort att vi i dag har ett system där människor som kommer till Sverige inte bara ges en möjlighet till en bostad direkt när de kommer hit utan även får behålla den efter etableringstiden. Det är inte rimligt att ha ett sådant system. Det är också det som Sverigedemokraterna trycker på i motionen och i förslaget till tillkännagivande.

Herr talman! Jag tackar Markus Kallifatides för hans replik, som ger mig möjlighet att ytterligare förtydliga något som jag tyckte att jag förtydligade väldigt pedagogiskt redan i mitt huvudanförande.

Anvisningslagen, det vill säga bosättningslagen, regleras inte i civilutskottet. Det är inte här vi behandlar de förslagen. Jag följdmotionerar inte på en proposition i civilutskottet när den berör ett annat utskott. Den diskussionen har jag varit väldigt tydlig med.

Jag tyckte också att jag var tydlig i mitt huvudanförande om att anvisningslagen har en väldigt felaktig grund i och med att man ger en gräddfil. Framför allt blir den anvisningslagen väldigt felaktig när man har en sådan migrationspolitik som Socialdemokraterna utformade under sin regeringsperiod. Grundproblemet är att det kommer extremt många nyanlända migranter samtidigt som det inte finns bostäder.

Det som jag pratar om här är att man när etableringstiden gått ut inte ska kunna fortsätta behålla en bostad och ett förstahandskontrakt; det innebär en förtur i bostadskön, vilket inte är rimligt. Det är det som vi debatterar här i dag, och det är det som Sverigedemokraterna följdmotionerar om. Vi vill ha en förändring av nuvarande lagstiftning, som möjliggör att man efter etableringstiden kan behålla sin lägenhet, vilket innebär att man går före i bostadskön.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning

Men återigen: Att vi har den här situationen med en stor segregation, som Markus Kallifatides uttrycker det i debatten här i dag, beror i huvudsak, herr talman, på Socialdemokraternas migrationspolitik. Den fråga som i första hand ska ställas är: Varför hade man en migrationspolitik som skapade den situation som vi har i Sverige i dag och som Tidöregeringen i dag får ta hand om?

Herr talman! Det finns ett antal saker att lägga fram förslag om när det gäller hur vi ska lösa saker och ting. Vi har pratat om det här i många år. Konkurrensskapande åtgärder skulle jag säga är det viktigaste för att få till bostäder som folk har råd att efterfråga och därmed skapa flyttkedjor. Det är någonting som Socialdemokraterna aldrig tittade på över huvud taget under sin regeringsperiod. Vidare vill jag nämna startlånsmöjligheter, översyn av amorteringskravet och hyrköpsmodeller som möjliggör för svaga grupper att komma in på marknaden för ägda bostäder. Sedan finns det en rad andra förslag, såsom planeringsstimulans och omvandling av lokaler till bostäder för att få till fler bostäder på bostadsmarknaden.

Men i första hand, herr talman, är en stram migrationspolitik den bästa förutsättningen för att återigen få en balans på bostadsmarknaden, så att människor får möjlighet till en bostad. Hade den socialdemokratiska regeringen fått fortsätta hade bostadsbristen byggts på. På vilket sätt, herr talman, skulle det leda till en minskad segregation och till att utsatta personer på bostadsmarknaden får bostad? Det förstår inte jag. Det svaret vill jag gärna få nu, herr talman, från Markus Kallifatides i hans sista replik. Hur resonerade Socialdemokraterna? Tar ni ansvar för situationen på bostadsmarknaden? Hur kan det över huvud taget vara så att ni inte skäms för att ni skapat de situationer som vi ser på bostadsmarknaden i dag utan i stället försöker vända frågan till hur Sverigedemokraterna nu ska lösa den problematik som ni har skapat i Sverige?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning

(FÖRSTE VICE TALMANNEN: Nu var detta dessvärre slutrepliken. Markus Kallifatides har inte rätt till fler repliker.)

Herr talman! Det är klart att man kan ha tunnelseende när man diskuterar saker och ting och verkligen bara hålla sig till de exakta formuleringar som finns i propositionen. Men jag tror inte att det blir någon bra debatt i slutänden.

Det Sverigedemokraterna lyfter fram är vår följdmotion, som också blir ett tillkännagivande. Där förklarar vi varför vi kliver ifrån propositionens syfte i dess mening. I övrigt har vi stor gemenskap i att ställa oss bakom propositionens utgångspunkter.

Därför lägger jag såklart fokus där. Det handlar om möjligheterna till förtur som man i dag ger till människor med utländsk bakgrund. Det är klart att vi väljer att lyfta fram just den punkten i propositionen.

Det är föranlett av en migrationspolitik som har havererat och som har sett till att vi hamnat där vi är i dag. Med en sund migrationspolitik hade vi kanske aldrig ens behövt diskutera den här formen av förturer.

Herr talman! För att få en helhet behöver man ta in varför vi är där vi är i dag. Vilka förturer har getts, och varför vill vi förändra lagstiftningen i dag? Det är därför vi också diskuterar migrationspolitiken utöver de tre förslag som finns i propositionen.

I övrigt ställer vi oss bakom de förändringar som jag tog med i mitt anförande. Det handlar om att kommunala riktlinjer för bostadsförsörjning ska ersättas med en handlingsplan och att kommunerna ska ta hänsyn till varandra i samordningen av planeringen av bostäder.

Det är bra förutsättningar för en planering för att se långsiktigt på bostadspolitiken. Bostadspolitik är ingenting som man kan reglera på kort tid. Det är saker och ting som tar lång tid. Därför är förslagen väldigt bra för den långsiktiga planeringen.

Herr talman! Det är ett delat ansvar för att ordna planering och ordnande av bostäder till alla medborgare. Det kan varken staten eller kommunen helt självständigt ansvara för, utan det går i en röd tråd uppifrån och ned. Det är väl ganska självklart.

Herr talman! Jag vet egentligen inte vad man förväntar sig för svar när man ställer den frågan. Riksdagen är lagstiftande, och kommunerna är verkställande. Den kombinationen är ganska tydlig.

Från vår sida skapar vi förutsättningar genom lagstiftningen för att kommunerna ska kunna verkställa möjliggörandet av att ta fram bostäder. Det är en del av den proposition som vi har framför oss och debatterar här i dag. Det handlar om att skapa förutsättningar för kommunerna att göra det.

Men det handlar också om att kunna ställa krav genom handlingsplanen för att kommunerna i större utsträckning ska samordna med varandra men också inom sig planera för bostadsförsörjningen.

Som jag var inne på tidigare är bostadsplanering någonting som man gör framför allt under en lång planeringsperiod. Då är den här propositionen ett bra exempel på hur man möjliggör att planera över tid för att bostäder ska kunna finnas.

Herr talman! Det blir däremot väldigt svårt att planera för bostadsförsörjningen när man har haft en regering som både Socialdemokraterna och Miljöpartiet har suttit i och som har sett till att slå sönder hela bostadsmarknaden och den långsiktiga planeringen genom att ta emot så pass många nyanlända migranter under en väldigt kort tid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning

Det förstår alla utom uppenbarligen den gamla regeringen att man inte kan hantera bostadspolitiken på det sättet. Det går inte att ordna fram bostäder på så kort tid. Därför behöver bostadsbyggandet harmoniera med migrationspolitiken. Det gör den i dag med Sverigedemokraternas migrationspolitik.

Fru talman! Sverige var för länge sedan känt över hela världen för sin sociala bostadspolitik, en politik där bostadspolitiken var en av den svenska socialdemokratiska generella välfärdens fyra bärande element. Vid sidan av gemensamt finansierade välfärdstjänster, inkomsttrygghet genom socialförsäkringarna och full sysselsättning genom partsmodellen och den aktiva arbetsmarknadspolitiken etablerades från 1930-talet och framåt en social bostadspolitik som gjorde att människor, ungefär när jag föddes i början av 1970-talet, faktiskt levde i ett land där en ung människa kunde välja mellan ägt, hyrt och kooperativt boende på den ort där man hade behov av en bostad.

Där är vi inte nu - alls. Vi har en strukturell och akut hemlöshet, en EU-genomsnittligt hög grad av trångboddhet och en bostadsmarknad med mycket höga priser både för ägt och för hyrt boende, något som formar vår numera mycket räntekänsliga ekonomi. Bostadsbyggandet är nu alldeles för lågt, och problemen hopar sig.

Fru talman! Regeringen föreslår i propositionen Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning att det ska tydliggöras att en kommunal bostadsförmedling får reservera lägenheter för sökande i kön eller använda ett förturssystem utan att det påverkar möjligheterna att ta ut köavgift.

Reservationer och förturer är redan möjliga och används de facto inom kommunal bostadsförmedling, något som klart framgår av allmän erfarenhet och underliggande statlig utredning. Vi socialdemokrater välkomnar i och för sig att detta tydliggörs ytterligare i den nu föreslagna uppdateringen av lagstiftningen. Vi vill dock se betydligt tydligare avgränsningar av hur dessa verktyg får användas i kommunal bostadsförmedling och står därför i dag bakom ett tillkännagivande om att regeringen ska återkomma till riksdagen med just sådana förtydliganden.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag under punkt 6.

Fru talman! I likhet med vad regeringen själv anför i propositionen är de förslag som presenteras i dag i praktiken av ytterst begränsad betydelse för bostadsförsörjningen i Sverige. Jag citerar ur propositionen: "Syftet med regeringens förslag är att tydliggöra att det finns ett utrymme att fördela lägenheter i en kommunal bostadskö med större inslag av förmedling efter behov. Huruvida förslaget kommer att innebära en reell förändring är beroende av hur de kommunala bostadsförmedlingarna kommer att utnyttja detta vidgade utrymme. Det i sin tur är förknippat med kommunens och bostadsförmedlingens förmåga att erbjuda service och fastighetsägarnas intresse av att ta del av sådan service."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning

Man skulle kunna tänka sig, fru talman, att en proposition med rubriken Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning skulle innehålla just sådana åtgärder. Men så är alltså inte fallet.

Regeringen och Sverigedemokraterna vill nämligen inte förbättra bostadsförsörjningen i landet. De vill sänka skatten för höginkomsttagare, stimulera redan rekordhögt och skattegynnat sparande, öka utsläpp av växthusgaser genom att lova billig diesel och bensin till allt och alla och bygga ny kärnkraft för allas våra pengar. Bostäder får nog gärna tillkomma, genom både nyproduktion och omvandling till bostad av lokaler, men det är i allt väsentligt upp till de autonoma enklaver i landet som kallas kommuner och till marknaden.

Jag vill ge ett exempel, fru talman. I mitt hemlän, Stockholms län, finns över 120 000 hushåll som är trångbodda och som inte kan få tag i en adekvat bostad, enligt Region Stockholm. Med mindre än att villaägare med utflugna barn i ett antal av länets kommuner helt enkelt byter plats med trångbodda barnfamiljer finns ett mycket stort behov av att tillskapa fler bostäder av rätt storlek för att möta behoven.

Det behöver byggas nytt, och det behöver omvandlas i stor skala för att möta de mycket stora behov som finns bland trångbodda barnfamiljer, ungdomar som önskar flytta hemifrån, arbetssökande och särskilt drabbade såsom hemlösa och våldsutsatta på flykt undan våld i en nära relation, detta på en bostadsmarknad där tillfälliga och otrygga boendeformer i andra, tredje och fjärde hand är mycket utbredda.

Med dessa utgångspunkter, fru talman, har vi socialdemokrater föreslagit en mycket lång rad åtgärder baserade på redan genomförda statliga utredningar.

Vi har föreslagit att en nationell handlingsplan för bostadsförsörjningen ska utarbetas vid inledningen av varje mandatperiod. Vi har föreslagit att en sådan ska omsättas i kommunala handlingsplaner. Vi har föreslagit att en parlamentarisk kommitté för bostadsförsörjningen ska tillsättas för en bred översyn också av till exempel skatter, momsregler, konkurrensen i byggsektorn både i produktion och i leverantörskedjan, mark- och planeringsfrågorna men också möjligen hur socialtjänstens roll i bostadsförsörjningen ska utformas på bästa sätt.

Vi föreslår alltså att man ska genomföra det som Karolina Skogs bostadssociala utredning föreslog som den naturliga fortsättningen på arbetet för en verkningsfull social bostadspolitik.

Vi har föreslagit att allmännyttan inte ska lyda under den kostnadsdrivande lagen om offentlig upphandling så länge som den drivs med affärsmässiga principer. Vi välkomnar främjande av byggemenskaper och stöd till organisationer som främjar det idéburna bostadsbyggande som faktiskt finns runt om i vårt land. Vi har även föreslagit byggstimulanser för studentbostäder och bostäder på orter med industriexpansion samt förmånliga statliga byggkrediter. Magdalena Andersson har också nyligen talat om att återinföra investeringsstöd för byggande av hyresrätter med lägre hyresnivå. Vi socialdemokrater säger som det är och är beredda att göra det som krävs!

Många av dessa förslag återfanns alltså i den bostadssociala utredning som den tidigare S-ledda regeringen tillsatte och som presenterande slutbetänkandet Sänk tröskeln till en god bostad. Tidögänget avslår i princip allt, fru talman.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning

Ett av de skarpa förslagen i Karolina Skogs utredning var att kommuner under vissa omständigheter ska vara skyldiga att, med statligt stöd till kommunen, ställa ut kommunala hyresgarantier för bostadssökande barnfamiljer. Det förslaget togs faktiskt ett steg vidare av den nuvarande regeringen, och en promemoria från departementet har varit ute på remiss. Men förslaget om hyresgarantier finns alltså inte med i den proposition som regeringen nu har lagt på riksdagens bord.

Vi socialdemokrater menar att förslagen som fanns i promemorian borde genomföras, och därför yrkar jag bifall till reservation 5.

Fru talman! Vidare innebär regeringens förslag att när en kommun vidtar åtgärder för bostadsförsörjningen ska kommunen ta hänsyn till behovet av samordning med andra kommuner. Därutöver ska det förtydligas att en kommun ska ta hänsyn till behovet av samordning i sin planering av bostadsförsörjningen.

Bland remissinstanserna kan nämnas Hyresgästföreningen, Malmö universitet, länsstyrelserna i Uppsala och Örebro län och Malmö kommun, som alla anser att förslaget riskerar att bli verkningslöst och att regleringen är för vag. Och det är den, fru talman. Det finns ingen uppföljning och inga sanktioner. "Saft och bullar" tror jag att det brukar kallas när man förhåller sig till lagöverträdelser och lagöverträdare på det viset. "Jaha, har ni inte byggt en enda hyresrätt med rimlig hyresnivå sedan 1970-talet i er kommun? Jamen, då blir det fika hos länsstyrelsen så att vi får prata om det här."

Regeringen föreslår vidare att lagen om riktlinjer för kommunala markanvisningar ska kompletteras med en bestämmelse om att det av riktlinjer för markanvisningar ska framgå hur markanvisningar används för att följa kommunens handlingsplan för bostadsförsörjning. Hyresgästföreningen med flera remissinstanser saknar i det sammanhanget ett resonemang om hur kommunalt markägande över huvud taget ska säkerställas.

Remissinstanser framhåller att fler verktyg behövs för att det över huvud taget ska säkras tillgång till mark och finnas möjligheter att bidra till de bostadsförsörjningsmål som ställs upp. Det skulle till exempel kunna ske genom att kommunal förköpsrätt återinförs, men regeringen anför i stället att förköpsrätt endast ska användas i särskilt motiverade situationer. Bland dem finns alltså inte brist på adekvata bostäder. Det är samma sak igen - saft-och-bulle-politik från Tidöregeringen i bostadsfrågan.

Fru talman! Budskapet till Sveriges invånare är tydligt och klart. Tidölaget vill inte satsa några pengar på åtgärder för bättre bostadsförsörjning. De vill inte utmana enskilda fastighetsägares egenintressen, och då blir det inte heller bättre bostadsförsörjning. Vi får det som kommunalt planmonopol och marknad tillsammans levererar, det vill säga stor brist på goda bostäder med överkomlig hyra, framför allt för människor med lägre inkomster eller särskilda behov. Det gäller inte minst i vårt lands dynamiska tillväxtregioner.

Sverigedemokraterna och regeringen passade också nyligen på att åter sänka bostadsbidraget. Bostadsbidrag är en allt sämre fungerande åtgärd för bättre bostadsförsörjning som i praktiken är på väg att avvecklas, om det inte sker en rejäl uppgradering.

Man borde ju i dialogens anda ställa frågan till kollegorna i civilutskottet varför de gör så här. Men jag tror faktiskt att jag redan vet svaret: Därför att de representerar dem som redan har det riktigt bra och bor riktigt bra. För att parafrasera Jimmie Åkesson är det vad SD och regeringen har mäktat med att göra tillsammans - alltså att representera dem som redan har det riktigt bra och bor riktigt bra. Det är klassisk högerpolitik. Sverige borde kunna mycket bättre än så här.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning

(Applåder)

Fru talman! Tack, Alireza Akhondi, för frågan!

Som jag ser det diskuterar vi det sverigedemokratiska experimentet att ansluta till den socialdemokratiska linjen som kommer till uttryck i det tillkännagivande som vi står bakom i betänkandet som riksdagen har att ta ställning till i dag.

Vad gäller hur vi socialdemokrater tänker kring detta är en ganska enkel och lågt hängande, tillgänglig, fruktbar lösning att gå på Sveriges Allmännyttas linje i frågan, det vill säga bestämma att en majoritet av de förmedlade lägenheterna ska förmedlas enligt kötid. Det finns andra tänkbara procentsatser - 40 procent, 70 procent - men det skulle kunna hanteras så. Det finns remissvar, linjer och argumentationer som svarar upp mot tillkännagivandet i den delen.

Jag kan förtydliga att förtur ska användas för människor med sociala, ekonomiska och medicinska behov och inte för att ge till exempel näringslivet förtur. Det finns svar från tunga remissinstanser som man kan ta sin utgångspunkt i när den här regeringen - eller, vilket jag tror och verkligen hoppas är mer sannolikt, nästa regering, där vi socialdemokrater innehar statsministerposten - hanterar det tillkännagivande som ser ut att röstas igenom i eftermiddag.

Fru talman! Tack, ledamoten Akhondi, för uppföljningen!

Det som tillkännages, om det går den vägen när vi voterar i eftermiddag, är att regeringen ska återkomma med hur instrumenten reservationer och förtur får användas inom ramen för kommunal bostadsförmedling. Det blir då upp till en regering att hantera detta utifrån vilket underlag de vill.

Jag har pekat ut några vägar att gå för att följa tillkännagivandet, så som det ser ut, för denna eller någon annan regering. Sedan får varje parti ta ställning till det som den regeringen föreslår i form av åtgärder med anledning av ett tillkännagivande. Det är väl så det fungerar?

Jag kan försäkra ledamoten Alireza Akhondi att jag är mycket medveten om att Roger Hedlunds och Sverigedemokraternas perspektiv är att det är invandringen som är problemens problem. Det har framgått av denna debatt. Det spelar ingen roll vad det handlar om. Även i en ärendedebatt om en proposition vill man hellre prata om allt som inte ska lösas med den egna politiken än om bristerna i de åtgärder, eller icke-åtgärder, som läggs på riksdagens bord.

Jag tror att Alireza Akhondi från Centerpartiet och jag i långa stycken delar bilden att det inte finns särskilt många verkningsfulla åtgärder här som leder till en bättre social bostadspolitik. Och så länge Sverigedemokraterna styr och ställer med Sveriges regering kommer vi heller inte att få någon sådan politik.

Fru talman! Jag tackar Roger Hedlund för möjligheten att besvara de frågor som blev hängande i luften vid det tidigare replikskiftet.

Det har snart gått tio år sedan Magdalena Andersson och andra ledande socialdemokrater lade om svensk migrationspolitik. I en partiledardebatt nyligen visade min partiordförande i denna talarstol upp en graf för att försöka förklara för Roger Hedlunds partiordförande när den svenska migrationspolitiken lades om. Det gjordes utifrån ståndpunkten att ett alltför stort flöde till Sverige under samma tid blev övermäktigt. Detta var argumentationen 2015-2016. Vi som parti står kvar vid den uppfattningen.

Bristen på adekvata bostäder i Sverige i närtid grundlades inte minst under alliansregeringen. Stora delar av de integrationsproblem som har tillåtits bli stora grundlades också under alliansregeringen. Jag vill särskilt peka på Ulf Kristerssons insatser som socialborgarråd i Stockholm när det begav sig.

Roger Hedlunds parti samarbetar nu här i riksdagen och kring regeringsmakten med just de partier som styrde den migrationspolitik som gällde under 2010-talet, till exempel 2015, 2016 och 2017. Det gällde såväl asyl- som arbetskraftsinvandring. Man styrde också över stora delar av den bristfälliga bostadspolitiken, inklusive social bostadspolitik.

Roger Hedlund medgav ändå att regeringen är ansvarig för situationen nu. Det är väldigt bra att det sägs. Därmed kvarstår mina frågor. Vilka av de åtgärder som föreslås här i dag kommer att bidra till en bättre situation? Vad gör Sverigedemokraterna för att få till en bättre bostadsförsörjning?

Fru talman! Jag tackar Roger Hedlund för frågorna.

För mig sitter det sverigedemokratiska och Roger Hedlundska perspektivet på politiken fast. Det är som om klockan har vridits tillbaka. Man pratar om saker som hände för 10, 20 och 25 år sedan, trots att man är det största partiet i regeringsunderlaget och har den lagstiftande, budgetfastställande och statsministerutseende makten i Sveriges demokrati. Man befinner sig mer än halvvägs in i mandatperioden och lägger fram propositioner på riksdagens bord baserade på stora statliga utredningar med långa räckor av förslag för att få till en bättre fungerande social bostadspolitik i Sverige, men nästan inte ett enda av förslagen blir kvar.

Inte ens det enda skarpa förslag som även kom som en promemoria blev kvar, det vill säga förslaget om kommunala hyresgarantier, med statligt stöd, till barnfamiljer under vissa villkor. Det skulle ha gjort det möjligt för barnfamiljer med lägre inkomster att efterfråga adekvata bostäder i olika områden. Därigenom hade det kunnat fungera som en mekanism för att börja bryta den bostadssegregation som är en helt överväldigande verklighet och som vi socialdemokrater har förbundit oss att bekämpa. Men för det krävs annat än ord; då krävs reformer. Här i dag får vi inga sådana.

Fru talman! Jag hör en annan inriktning från David Josefsson än den som tidigare Tidöpartier har gett uttryck för. Vi har tillsammans pratat om hemlöshetsfrågor tidigare.

Jag tycker ändå att den proposition vi pratar om innehåller ganska få åtgärder jämfört med hur många åtgärder man kunde ha tagit fram med tanke på de betänkanden propositionen vilar på. Det jag reagerade kanske mest på när jag fick propositionen i handen var att statens roll helt har dragits undan. Väldigt många av åtgärderna i propositionen bygger i grunden på att alla aktörer behöver ta en delad roll när det gäller bostadsförsörjningsfrågorna.

Man inför nu till exempel en kommunal handlingsplan, vilket jag tycker är bra. Men i betänkandet var den väldigt starkt länkad till en nationell handlingsplan, där regeringen skulle ta ett större ansvar för bostadsförsörjningsfrågorna och kommunerna skulle vara utförare.

Min fråga till David Josefsson är om han inte anser att staten ska ha en roll när det gäller att agera för en bättre bostadsförsörjning. Tänker man kanske komma med ytterligare en proposition framöver, där man kopplar på statens roll, eller är det här det vi kommer att se på bostadsförsörjningsområdet under den här mandatperioden?

Fru talman! Alla vi som har jobbat i kommuner kan se att det är ganska mycket enklare när kommunens uppdrag och statens uppdrag går i takt, så att man kan hjälpas åt i olika frågor. Jag vill verkligen understryka detta. Att staten ska vara en överrock tror jag inte att någon vill, men staten behöver hjälpa till när kommunerna har det tufft.

Detta är svåra frågor att jobba med. Bostadsförsörjningsansvaret behöver vara mycket bredare än vad som finns med i propositionen.

Jag skulle vilja hoppa till den andra stora frågan i detta. När själva propositionen presenterades var det nya förslaget med obligatoriska hyresgarantier för barnfamiljer den stora, övergripande frågan. Det var den frågan man presenterade först. Sedan försvann den helt spårlöst. Jag vill bara fråga: Hur ställer sig Moderaterna till dessa hyresgarantier? Vi har fått svaret att detta fortfarande bereds i Regeringskansliet. Är detta något som Moderaterna vill se eller inte?

Fru talman! Jag hoppas innerligt att Sara inte tittar på den här debatten, för om jag vore Sara hade jag blivit djupt besviken.

Den proposition som vi debatterar i dag heter Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning. Helt ärligt hittar jag i den inte ett enda förslag som faktiskt ger en bättre bostadsförsörjning för sådana som Sara. Jag är bekymrad såtillvida att det har gått två och ett halvt år av mandatperioden - två och ett halvt år då fina ord har sagts i den här kammaren, men vi väntar fortfarande på konkreta förslag för att faktiskt se till att öka utbudet av bostäder.

Vi har talat om ganska mycket i den här talarstolen. Min sverigedemokratiske kollega pratade om det latenta behovet av bostäder - antalet är cirka 170 000. Det är en siffra som ökar för varje år. Det är en siffra som flera regeringar av olika kulörer bär ansvar för. Den här regeringen sticker dock ut i det avseendet att man på två och ett halvt år inte har lagt fram ett enda förslag för att lösa problemet.

Visst, det är superbra att vi byter namn från kommunala riktlinjer till kommunala handlingsplaner. Men vad löser det om man inte ser till att vi har ett utbud som löser bostadsmarknadens grundläggande problem?

Men låt mig byta fot lite grann. Jag vill yrka bifall till reservation 9.

Vi i Centerpartiet vill trycka på för att det börjar bli dags att komma med konkreta förslag på hur man ska ta tag i dessa viktiga frågor. Vi vet ju att detta framför allt är ett fenomen i storstäder och tillväxtorter. Ingen här kan med 100 procents säkerhet säga hur stort behovet är. Vi har ju ett kösystem, och för att få en bostad i Stockholms innerstad måste man stå i kö i ungefär 30 år. Har man då alltså inte haft en bostad under 30 år? Det faller på sin egen orimlighet att de som har stått 20-25 år i bostadskön skulle vara de som har störst behov av bostäder här och nu.

Min sverigedemokratiske kollega talade om anvisningslagen. Han gav sken av att folk skulle få förtur. Det stämmer inte. Väldigt många moderatledda kommuner ägnar sig åt social dumpning. Under den period när man enligt anvisningslagen måste erbjuda tak över huvudet kontaktar de aktivt andra kommuner - Filipstad, Hofors och andra ställen - för att slippa erbjuda bostad till de människor det gäller. Det är människor vars barn går i skola. De har börjat sin etableringsprocess, men kommunen dumpar ansvaret på andra kommuner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning

Roger Hedlund, låt mig ta ett exempel från min hemkommun Danderyd. Vet ledamoten hur man har löst den här frågan där? Jo, man har byggt baracker vid en bensinmack vid en skogsdunge för att hantera anvisningslagens krav. Vem vill bo vid den där skogsdungen vid en bensinmack, långt från kommunikationer? Att stå här i talarstolen och ljuga vore att visa förakt mot väljarna.

Vi har också talat om andra saker. I ett tidigare replikskifte tog jag upp det så kallade tillkännagivandet.

Jag skulle ändå också härifrån vilja vädja till Socialdemokraterna att tänka om. När man skickar två motstridiga signaler är jag beredd att skriva under här och nu på att resultatet bara blir en komplicering av regelverket, precis som David Josefsson var inne på.

Ska vi se till att de människor som har störst behov av att få en bostad faktiskt får det, låt oss börja i rätt ände! Låt oss börja med att se till att det finns bostäder! Det kanske inte är en dum början att se till att det faktiskt finns bostäder att söka.

För Centerpartiets del vill vi inte bli en överrock för kommunerna. Vi vet att kommunerna vet bäst hur deras bostadsförsörjningsansvar kan se ut. Visst, det är jättebra med förtydliganden i vissa delar. Men det här tunna dokumentet har inte någonstans åtgärder för en bättre bostadsförsörjning. Jag vet ärligt talat inte vad jag ska kalla det - en handlingsplan för handlingsplanen, kanske.

Fru talman! Man kan tolka statistik som fan läser Bibeln. Jag brukar säga att statistik är bland det allra svåraste att tyda. Man kan i princip få ut argument för sin ståndpunkt oavsett vad. Jag kan läsa samma dokument och komma med helt andra argument.

Samtidigt vet vi ju att det här med bostadsbrist framför allt är ett storstadsfenomen. Vi vet också hur storstadskommuner väljer att hantera bosättningslagen.

Jag vill också påpeka att det är ungefär var tredje av dem som får uppehållstillstånd som omfattas av bosättningslagen. Det är cirka 30 procent. Resten hänvisas till att lösa sin egen bostadssituation, så 50 procent av kommuner som kanske inte har bostadsbrist - you do the math!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning

Fru talman! Debatten om det här betänkandet är inte en debatt mellan mig och Roger Hedlund. Det är en debatt om åtgärder för en bättre bostadsförsörjning. Kan Roger Hedlund peka ut ett enda förslag som faktiskt löser bostadsförsörjningen för utsatta grupper, som ledamoten menar att det här betänkandet syftar till att göra?

Fru talman! Roger Hedlund pratar om starka och svaga grupper på bostadsmarknaden. Då blir min motfråga till ledamoten varför vi har ett kösystem om det inte är så att det finns starka och svaga parter på en bostadsmarknad.

I det här betänkandet går Sverigedemokraterna ihop med Socialdemokraterna i fråga om att se över regelverket för kötid och förtur. När man gör det medger man i min värld att det finns starka och svaga grupper på bostadsmarknaden.

Grunden för en nyanländ persons etablering i det svenska samhället är att man har tak över huvudet. Man lär sig språket, får ett arbete och bidrar konstruktivt till det samhälle som man är en viktig del av.

Problemet uppstår när Roger Hedlund i samma veva börjar prata om återvandringsbidrag. Han pratar om migrationspolitik. Det är ju inte ämnet för debatten. Den här debatten rör människor som har fått uppehållstillstånd enligt gällande lagstiftning, som Sverigedemokraterna nu har varit med och fattat beslut om. De har fått uppehållstillstånd, och för att underlätta deras etablering i samhället föreslår vi att det här ska ordnas till. Men den delen vägrar Sverigedemokraterna att prata om. De väljer att prata om återvandringsbidrag.

Fru talman! Det är inte direkt någon nyhet att många har stora svårigheter att ta sig in på bostadsmarknaden i dag. Utmaningarna för bostadsförsörjningen är stora. Förutom den avstannade byggtakt vi sett de senaste åren är det tydligt att utbudet på bostadsmarknaden inte matchar människors bostadsbehov.

Det finns stora utmaningar med alltifrån ansträngd boendeekonomi till osäkra boendelösningar och hemlöshet. Vissa grupper drabbas extra hårt av en tuff bostadsmarknad, som barnfamiljer med svag ekonomi eller våldsutsatta som snabbt kan behöva ett nytt boende.

Boverket uppskattade i en utredning från 2021 att 56 000 hushåll i Sverige var trångbodda med en ansträngd boendeekonomi och att 44 000 hushåll av dessa var familjer med barn som bodde hemma.

Den proposition vi debatterar har namnet Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning. Tyvärr är det en tunn samling åtgärder vi ser i dag, trots ett skriande behov av att skapa möjligheter för fler att hitta en bostad där man också kan skapa sig ett tryggt hem. Detta är också extra tråkigt då flera relativt nya utredningar tagit fram en större samling åtgärder som tillsammans faktiskt skulle kunna göra skillnad för ganska många.

Att se regeringens proposition är som att titta på ett trasigt pussel. Man kan ana en bild och några färger, men man får inte direkt ett sammanhang. Alldeles för många pusselbitar saknas.

Jag vill därför börja med att lyfta upp behovet av en samlad bostadspolitik - en politik som syftar till att skapa förutsättningar för alla att leva i goda bostäder, och en politik för att främja jämlika uppväxtvillkor och för att motverka boendesegregation och hemlöshet. För att uppnå detta behövs faktiskt politik på alla nivåer.

Jag ställer mig bakom att de nuvarande kommunala riktlinjerna för bostadsförsörjningen nu ersätts av en kommunal handlingsplan för bostadsförsörjningen, för handling är ju vad som behövs. Den självklara kopplingen till att bostadsförsörjningen även är en nationell angelägenhet saknas dock i regeringens proposition.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning

Staten behöver ta sin del av ansvaret för den nationella bostadsförsörjningen och inte skjuta över allt ansvar på kommunerna. I betänkandet Sänk tröskeln till en god bostad, som delvis ligger till grund för regeringens proposition, är den kommunala handlingsplanen tätt knuten till en nationell handlingsplan för bostadsförsörjning för att tydliggöra hur stat och kommun ska hjälpas åt med bostadsförsörjningsfrågorna. I betänkandet föreslås att den nationella handlingsplanen ska presenteras i början av varje mandatperiod. Detta står vi i Miljöpartiet bakom.

I propositionen från regeringen läggs i stället allt ansvar på kommunen. För mig är det obegripligt att en nationell handlingsplan för bostadsförsörjning inte tagits vidare i propositionen. Att det motiveras med att förslaget fortfarande bereds i Regeringskansliet verkar ganska osannolikt när regeringen samtidigt nu går vidare med kraven på en kommunal handlingsplan, men också efter att jag lyssnat på den tidigare debatten i dag. Vi som vill se en nationell handlingsplan för bostadsförsörjning får helt enkelt hålla utkik efter en ny proposition från regeringen - en proposition med åtgärder som hänger ihop.

Vi har också en förhoppning om att i en eventuell kommande proposition få en ny samlad bostadsförsörjningslag som omfattar såväl stat som kommun. Vi vill se en lag som förtydligar det gemensamma ansvaret mellan stat och kommun för bostadsförsörjningen. Där ska ett arbete inriktat på mål och åtgärder ingå. Vi vill också se ett gemensamt mål för bostadsförsörjningen, som syftar till att skapa förutsättningar för alla att leva i goda bostäder med jämlika uppväxtvillkor utan någon boendesegregation eller någon hemlöshet.

För att ta detta arbete vidare och tydliggöra det gemensamma ansvaret vill vi också att regeringen ska inrätta ett råd för en socialt hållbar bostadsförsörjning där regeringen varje år skapar ett forum för diskussioner om åtgärder som behövs för att utveckla mer politik för att fler ska kunna få tillgång till en lämplig bostad.

Fru talman! Jag nämnde tidigare att vissa grupper är extra viktiga att ha i åtanke när det gäller att trygga möjligheten till en fast bostad. Det gäller exempelvis barnfamiljer och våldsutsatta. Det är därför välbehövligt att det införs en reglering som tydliggör att kommunala bostadsförmedlingar får förmedla bostäder som reserverats utifrån olika behov och erbjuda förturer i bostadskön, eftersom vissa utsatta grupper kan drabbas oerhört hårt av en osäker bostadssituation. En diskussion om vad som går att göra finns i vissa kommuner.

Vi tycker samtidigt att det är viktigt att bostadskön fortsatt har kötid som huvudprincip och att den huvudsakliga andelen av bostäderna ska fördelas baserat på kötid. Det är därför viktigt att kommunerna håller sig till vissa i förväg bestämda regler när det gäller vilka fall som behandlas som förturer.

För många är det trots betalningsmöjligheter svårt att komma in på hyresmarknaden på grund av att de krav som en hyresvärd ställer på sin hyresgäst kan vara mycket höga. Därför hade Miljöpartiet även velat se att regeringen tog vidare förslaget från SOU 2022:14 gällande en reglering av kraven som en hyresvärd får ställa. Vi tycker att det finns ett stort behov av att sätta ramar för de krav som hyresvärdar ställer på en ny hyresgäst när ett hyresavtal tecknas. Kraven behöver vara rimliga när det gäller exempelvis en hyresgästs betalningsförmåga, så att man inte stänger ute en stor grupp som väl skulle klara av att betala den hyra som begärs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning

Fru talman! Sist men inte minst skulle jag återigen vilja lyfta frågan om hyresgarantier för barnfamiljer. När regeringen för ungefär ett år sedan presenterade den proposition som vi diskuterar i dag var obligatoriska hyresgarantier för barnfamiljer själva huvudnumret. Syftet var mycket lovvärt, nämligen att underlätta för bostadslösa barnfamiljer att få tillgång till en bostad, med stat och kommun som garant för att hyran kommer att betalas. Men som vi tidigare har diskuterat smögs förslaget iväg lite diskret, utan förklaring, trots att pengarna till kommunerna finns kvar i den nationella budgeten.

Vi vet att barn som lever med en osäker boendesituation drabbas extra hårt. Man lever i osäkerhet, kanske i tillfälliga bostäder hos släkt och vänner. Man kan behöva byta skola ofta och riskerar att förlora sina sociala sammanhang med vänner och fritidsaktiviteter. Att satsa på trygga bostäder för just barnfamiljer kan därför vara en av de viktigaste bostadspolitiska åtgärder vi kan vidta. Frågan handlar inte främst om att någon annan ska betala hyran utan om att barnfamiljerna ska få tillgång till en lägenhet genom att det för hyresvärden finns en garanti om att hyran kommer att betalas.

Jag har framför mig en lång lista på åtgärder som jag hade velat se i betänkandet. Svaret från regeringen när det gäller flera av dem är att de bereds i Regeringskansliet, vilket oftast är en omskrivning för att ministern har lagt frågan åt sidan. Jag hoppas verkligen att det inte är så i det här fallet, och jag vill därför att regeringen återkommer med en ny proposition som kompletterar den som vi nu har debatterat och därmed kompletterar det trasiga pussel vi har framför oss med alla de bitar som saknas.

I dag har Socialdemokraterna yrkat bifall till reservation 5 om hyresgarantierna. Jag väljer därför att yrka bifall till reservation 4, som handlar om en nationell handlingsplan för bostadsförsörjning.