Alireza Akhondi (C) svarade Markus Kallifatides i en replik om Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning i debatten ”Protokoll 2024/25:64 Onsdagen den 29 januari” den 29 jan 2025.
Markus KallifatidesS· i sitt anförandeSverige var för länge sedan känt över hela världen för sin sociala bostadspolitik, en politik där bostadspolitiken var en av den svenska socialdemokratiska generella välfärdens fyra bärande element. Vid sidan av…Fru talman! Sverige var för länge sedan känt över hela världen för sin sociala bostadspolitik, en politik där bostadspolitiken var en av den svenska socialdemokratiska generella välfärdens fyra bärande element. Vid sidan av gemensamt finansierade välfärdstjänster, inkomsttrygghet genom socialförsäkringarna och full sysselsättning genom partsmodellen och den aktiva arbetsmarknadspolitiken etablerades från 1930-talet och framåt en social bostadspolitik som gjorde att människor, ungefär när jag föddes i början av 1970-talet, faktiskt levde i ett land där en ung människa kunde välja mellan ägt, hyrt och kooperativt boende på den ort där man hade behov av en bostad.
Där är vi inte nu - alls. Vi har en strukturell och akut hemlöshet, en EU-genomsnittligt hög grad av trångboddhet och en bostadsmarknad med mycket höga priser både för ägt och för hyrt boende, något som formar vår numera mycket räntekänsliga ekonomi. Bostadsbyggandet är nu alldeles för lågt, och problemen hopar sig.
Fru talman! Regeringen föreslår i propositionen Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning att det ska tydliggöras att en kommunal bostadsförmedling får reservera lägenheter för sökande i kön eller använda ett förturssystem utan att det påverkar möjligheterna att ta ut köavgift.
Reservationer och förturer är redan möjliga och används de facto inom kommunal bostadsförmedling, något som klart framgår av allmän erfarenhet och underliggande statlig utredning. Vi socialdemokrater välkomnar i och för sig att detta tydliggörs ytterligare i den nu föreslagna uppdateringen av lagstiftningen. Vi vill dock se betydligt tydligare avgränsningar av hur dessa verktyg får användas i kommunal bostadsförmedling och står därför i dag bakom ett tillkännagivande om att regeringen ska återkomma till riksdagen med just sådana förtydliganden.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag under punkt 6.
Fru talman! I likhet med vad regeringen själv anför i propositionen är de förslag som presenteras i dag i praktiken av ytterst begränsad betydelse för bostadsförsörjningen i Sverige. Jag citerar ur propositionen: "Syftet med regeringens förslag är att tydliggöra att det finns ett utrymme att fördela lägenheter i en kommunal bostadskö med större inslag av förmedling efter behov. Huruvida förslaget kommer att innebära en reell förändring är beroende av hur de kommunala bostadsförmedlingarna kommer att utnyttja detta vidgade utrymme. Det i sin tur är förknippat med kommunens och bostadsförmedlingens förmåga att erbjuda service och fastighetsägarnas intresse av att ta del av sådan service."
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning
Man skulle kunna tänka sig, fru talman, att en proposition med rubriken Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning skulle innehålla just sådana åtgärder. Men så är alltså inte fallet.
Regeringen och Sverigedemokraterna vill nämligen inte förbättra bostadsförsörjningen i landet. De vill sänka skatten för höginkomsttagare, stimulera redan rekordhögt och skattegynnat sparande, öka utsläpp av växthusgaser genom att lova billig diesel och bensin till allt och alla och bygga ny kärnkraft för allas våra pengar. Bostäder får nog gärna tillkomma, genom både nyproduktion och omvandling till bostad av lokaler, men det är i allt väsentligt upp till de autonoma enklaver i landet som kallas kommuner och till marknaden.
Jag vill ge ett exempel, fru talman. I mitt hemlän, Stockholms län, finns över 120 000 hushåll som är trångbodda och som inte kan få tag i en adekvat bostad, enligt Region Stockholm. Med mindre än att villaägare med utflugna barn i ett antal av länets kommuner helt enkelt byter plats med trångbodda barnfamiljer finns ett mycket stort behov av att tillskapa fler bostäder av rätt storlek för att möta behoven.
Det behöver byggas nytt, och det behöver omvandlas i stor skala för att möta de mycket stora behov som finns bland trångbodda barnfamiljer, ungdomar som önskar flytta hemifrån, arbetssökande och särskilt drabbade såsom hemlösa och våldsutsatta på flykt undan våld i en nära relation, detta på en bostadsmarknad där tillfälliga och otrygga boendeformer i andra, tredje och fjärde hand är mycket utbredda.
Med dessa utgångspunkter, fru talman, har vi socialdemokrater föreslagit en mycket lång rad åtgärder baserade på redan genomförda statliga utredningar.
Vi har föreslagit att en nationell handlingsplan för bostadsförsörjningen ska utarbetas vid inledningen av varje mandatperiod. Vi har föreslagit att en sådan ska omsättas i kommunala handlingsplaner. Vi har föreslagit att en parlamentarisk kommitté för bostadsförsörjningen ska tillsättas för en bred översyn också av till exempel skatter, momsregler, konkurrensen i byggsektorn både i produktion och i leverantörskedjan, mark- och planeringsfrågorna men också möjligen hur socialtjänstens roll i bostadsförsörjningen ska utformas på bästa sätt.
Vi föreslår alltså att man ska genomföra det som Karolina Skogs bostadssociala utredning föreslog som den naturliga fortsättningen på arbetet för en verkningsfull social bostadspolitik.
Vi har föreslagit att allmännyttan inte ska lyda under den kostnadsdrivande lagen om offentlig upphandling så länge som den drivs med affärsmässiga principer. Vi välkomnar främjande av byggemenskaper och stöd till organisationer som främjar det idéburna bostadsbyggande som faktiskt finns runt om i vårt land. Vi har även föreslagit byggstimulanser för studentbostäder och bostäder på orter med industriexpansion samt förmånliga statliga byggkrediter. Magdalena Andersson har också nyligen talat om att återinföra investeringsstöd för byggande av hyresrätter med lägre hyresnivå. Vi socialdemokrater säger som det är och är beredda att göra det som krävs!
Många av dessa förslag återfanns alltså i den bostadssociala utredning som den tidigare S-ledda regeringen tillsatte och som presenterande slutbetänkandet Sänk tröskeln till en god bostad. Tidögänget avslår i princip allt, fru talman.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning
Ett av de skarpa förslagen i Karolina Skogs utredning var att kommuner under vissa omständigheter ska vara skyldiga att, med statligt stöd till kommunen, ställa ut kommunala hyresgarantier för bostadssökande barnfamiljer. Det förslaget togs faktiskt ett steg vidare av den nuvarande regeringen, och en promemoria från departementet har varit ute på remiss. Men förslaget om hyresgarantier finns alltså inte med i den proposition som regeringen nu har lagt på riksdagens bord.
Vi socialdemokrater menar att förslagen som fanns i promemorian borde genomföras, och därför yrkar jag bifall till reservation 5.
Fru talman! Vidare innebär regeringens förslag att när en kommun vidtar åtgärder för bostadsförsörjningen ska kommunen ta hänsyn till behovet av samordning med andra kommuner. Därutöver ska det förtydligas att en kommun ska ta hänsyn till behovet av samordning i sin planering av bostadsförsörjningen.
Bland remissinstanserna kan nämnas Hyresgästföreningen, Malmö universitet, länsstyrelserna i Uppsala och Örebro län och Malmö kommun, som alla anser att förslaget riskerar att bli verkningslöst och att regleringen är för vag. Och det är den, fru talman. Det finns ingen uppföljning och inga sanktioner. "Saft och bullar" tror jag att det brukar kallas när man förhåller sig till lagöverträdelser och lagöverträdare på det viset. "Jaha, har ni inte byggt en enda hyresrätt med rimlig hyresnivå sedan 1970-talet i er kommun? Jamen, då blir det fika hos länsstyrelsen så att vi får prata om det här."
Regeringen föreslår vidare att lagen om riktlinjer för kommunala markanvisningar ska kompletteras med en bestämmelse om att det av riktlinjer för markanvisningar ska framgå hur markanvisningar används för att följa kommunens handlingsplan för bostadsförsörjning. Hyresgästföreningen med flera remissinstanser saknar i det sammanhanget ett resonemang om hur kommunalt markägande över huvud taget ska säkerställas.
Remissinstanser framhåller att fler verktyg behövs för att det över huvud taget ska säkras tillgång till mark och finnas möjligheter att bidra till de bostadsförsörjningsmål som ställs upp. Det skulle till exempel kunna ske genom att kommunal förköpsrätt återinförs, men regeringen anför i stället att förköpsrätt endast ska användas i särskilt motiverade situationer. Bland dem finns alltså inte brist på adekvata bostäder. Det är samma sak igen - saft-och-bulle-politik från Tidöregeringen i bostadsfrågan.
Fru talman! Budskapet till Sveriges invånare är tydligt och klart. Tidölaget vill inte satsa några pengar på åtgärder för bättre bostadsförsörjning. De vill inte utmana enskilda fastighetsägares egenintressen, och då blir det inte heller bättre bostadsförsörjning. Vi får det som kommunalt planmonopol och marknad tillsammans levererar, det vill säga stor brist på goda bostäder med överkomlig hyra, framför allt för människor med lägre inkomster eller särskilda behov. Det gäller inte minst i vårt lands dynamiska tillväxtregioner.
Sverigedemokraterna och regeringen passade också nyligen på att åter sänka bostadsbidraget. Bostadsbidrag är en allt sämre fungerande åtgärd för bättre bostadsförsörjning som i praktiken är på väg att avvecklas, om det inte sker en rejäl uppgradering.
Man borde ju i dialogens anda ställa frågan till kollegorna i civilutskottet varför de gör så här. Men jag tror faktiskt att jag redan vet svaret: Därför att de representerar dem som redan har det riktigt bra och bor riktigt bra. För att parafrasera Jimmie Åkesson är det vad SD och regeringen har mäktat med att göra tillsammans - alltså att representera dem som redan har det riktigt bra och bor riktigt bra. Det är klassisk högerpolitik. Sverige borde kunna mycket bättre än så här.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning
(Applåder)
Fru talman! Tack, Markus Kallifatides, för ett bra anförande!
Hade jag varit elak, vilket jag inte är, hade jag kunnat säga att Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna krokar arm för att förstöra rätten till förtur. Men både jag och Markus Kallifatides vet att det inte stämmer. Man har landat i samma slutsats även om man har vitt skilda perspektiv.
Sverigedemokraternas perspektiv är att man ska slå på allt som har med invandring att göra. Socialdemokraternas perspektiv ska ledamoten få tillfälle att redogöra för, eftersom kontentan ju blir att när regeringen ska hantera det så kallade tillkännagivandet uppstår målkonflikter som blir intressanta att reda ut.
Jag skulle alltså vilja fråga Markus Kallifatides hur ni har tänkt att det här ska hanteras, oavsett om det blir denna regering som diskar av tillkännagivandet eller om en annan regering får äran att hantera detta socialdemokratiska experiment att gå ihop med Sverigedemokraterna.
Fru talman! Tack, Alireza Akhondi, för frågan!
Som jag ser det diskuterar vi det sverigedemokratiska experimentet att ansluta till den socialdemokratiska linjen som kommer till uttryck i det tillkännagivande som vi står bakom i betänkandet som riksdagen har att ta ställning till i dag.
Vad gäller hur vi socialdemokrater tänker kring detta är en ganska enkel och lågt hängande, tillgänglig, fruktbar lösning att gå på Sveriges Allmännyttas linje i frågan, det vill säga bestämma att en majoritet av de förmedlade lägenheterna ska förmedlas enligt kötid. Det finns andra tänkbara procentsatser - 40 procent, 70 procent - men det skulle kunna hanteras så. Det finns remissvar, linjer och argumentationer som svarar upp mot tillkännagivandet i den delen.
Jag kan förtydliga att förtur ska användas för människor med sociala, ekonomiska och medicinska behov och inte för att ge till exempel näringslivet förtur. Det finns svar från tunga remissinstanser som man kan ta sin utgångspunkt i när den här regeringen - eller, vilket jag tror och verkligen hoppas är mer sannolikt, nästa regering, där vi socialdemokrater innehar statsministerposten - hanterar det tillkännagivande som ser ut att röstas igenom i eftermiddag.
Fru talman! Tack, Markus Kallifatides, för svaret! Men i ärlighetens namn är jag inte nöjd med det.
När två vitt skilda perspektiv ska jämkas samman i ett tillkännagivande byggs det i det här fallet in en väldigt märklig situation på så sätt att ni också adderar inkomstkrav.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning
Vi vet ju varför Sverigedemokraterna vill ha detta tillkännagivande. De vill slå på allt som har med invandring att göra. Den sverigedemokratiska ledamoten var inne och tassade på migrationspolitikens område med allt från EBO-lagstiftning till anvisningslag och så vidare, men jag hör från min socialdemokratiska kollega att det finns andra skäl för det socialdemokratiska ställningstagandet.
Någonstans blir ändå resultatet att en regering - oavsett om det blir denna eller nästa - på något sätt ska hantera detta tillkännagivande. Förutom att det är fel i sak att ge sig på det kommunala självstyret och kommunernas möjligheter att baserat på sina unika förutsättningar rigga ett kö och förturssystem till gagn för individen skapas det en målkonflikt i det Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna de facto föreslår.
Än är debatten inte över. Än finns det möjligheter för Socialdemokraterna att backa. Både jag och ledamoten vet ju att det här inte kommer att gå ihop.
Fru talman! Tack, ledamoten Akhondi, för uppföljningen!
Det som tillkännages, om det går den vägen när vi voterar i eftermiddag, är att regeringen ska återkomma med hur instrumenten reservationer och förtur får användas inom ramen för kommunal bostadsförmedling. Det blir då upp till en regering att hantera detta utifrån vilket underlag de vill.
Jag har pekat ut några vägar att gå för att följa tillkännagivandet, så som det ser ut, för denna eller någon annan regering. Sedan får varje parti ta ställning till det som den regeringen föreslår i form av åtgärder med anledning av ett tillkännagivande. Det är väl så det fungerar?
Jag kan försäkra ledamoten Alireza Akhondi att jag är mycket medveten om att Roger Hedlunds och Sverigedemokraternas perspektiv är att det är invandringen som är problemens problem. Det har framgått av denna debatt. Det spelar ingen roll vad det handlar om. Även i en ärendedebatt om en proposition vill man hellre prata om allt som inte ska lösas med den egna politiken än om bristerna i de åtgärder, eller icke-åtgärder, som läggs på riksdagens bord.
Jag tror att Alireza Akhondi från Centerpartiet och jag i långa stycken delar bilden att det inte finns särskilt många verkningsfulla åtgärder här som leder till en bättre social bostadspolitik. Och så länge Sverigedemokraterna styr och ställer med Sveriges regering kommer vi heller inte att få någon sådan politik.
Fru talman! Det blev lite olyckligt i mitt förra replikskifte med Markus Kallifatides. Jag ställde en fråga när en replik inte var möjlig. Därför ställer jag frågan igen i detta replikskifte.
Markus Kallifatides nämnde i sitt anförande att det finns strukturell hemlöshet, höga bostadspriser, familjer som efterfrågar större lägenheter men har svårt att få det och unga som måste bo kvar hemma på grund av att det råder bostadsbrist i Sverige. De som är mest utsatta är nu ännu mer utsatta.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning
Fru talman! Det går inte att komma ifrån att det hela föranleddes av den socialdemokratiska migrationspolitiken. En stor andel nyanlända har haft behov av bostäder, och man har gett dem förtur i bostadskön. Därmed har vi fått en kraftig bostadsbrist i Sverige. Frågan är hur Socialdemokraterna och ledamoten tänkte när de genomförde sin migrationspolitik med vetskap - hoppas jag - om att när migrationskurvan ökar hänger bostadsbyggandet inte med. Vilken problemlösning hade de? De måste väl ha haft en tanke om hur de skulle lösa den bostadsbrist som uppstod?
Nu kommer man i efterhand och säger att det är regeringen som har ansvar för situationen. Självklart ansvarar vi för dagens situation, men orsaken till situationen är Socialdemokraterna. Därför ställer jag frågan: Hur har de tänkt lösa det här? Socialdemokraternas politik innebär att man slår hårt mot dem som redan är utsatta på grund av bostadsbristen i Sverige. Det är dessa som drabbas av Socialdemokraternas migrationspolitik.
Fru talman! Jag tackar Roger Hedlund för möjligheten att besvara de frågor som blev hängande i luften vid det tidigare replikskiftet.
Det har snart gått tio år sedan Magdalena Andersson och andra ledande socialdemokrater lade om svensk migrationspolitik. I en partiledardebatt nyligen visade min partiordförande i denna talarstol upp en graf för att försöka förklara för Roger Hedlunds partiordförande när den svenska migrationspolitiken lades om. Det gjordes utifrån ståndpunkten att ett alltför stort flöde till Sverige under samma tid blev övermäktigt. Detta var argumentationen 2015-2016. Vi som parti står kvar vid den uppfattningen.
Bristen på adekvata bostäder i Sverige i närtid grundlades inte minst under alliansregeringen. Stora delar av de integrationsproblem som har tillåtits bli stora grundlades också under alliansregeringen. Jag vill särskilt peka på Ulf Kristerssons insatser som socialborgarråd i Stockholm när det begav sig.
Roger Hedlunds parti samarbetar nu här i riksdagen och kring regeringsmakten med just de partier som styrde den migrationspolitik som gällde under 2010-talet, till exempel 2015, 2016 och 2017. Det gällde såväl asyl- som arbetskraftsinvandring. Man styrde också över stora delar av den bristfälliga bostadspolitiken, inklusive social bostadspolitik.
Roger Hedlund medgav ändå att regeringen är ansvarig för situationen nu. Det är väldigt bra att det sägs. Därmed kvarstår mina frågor. Vilka av de åtgärder som föreslås här i dag kommer att bidra till en bättre situation? Vad gör Sverigedemokraterna för att få till en bättre bostadsförsörjning?
Fru talman! Den så kallade omläggningen som Markus Kallifatides nämner skedde för ett antal år sedan. Jag kan inte säga att situationen ser direkt bättre ut på svensk bostadsmarknad efter den omläggningen, utan den har fortsatt att försämras även efteråt. Uppenbarligen skapar inte all den politik som Socialdemokraterna lägger fram på området bättre, utan snarare sämre, förutsättningar på bostadsmarknaden. Underskottet av bostäder har byggts på under varje år som Socialdemokraterna har regerat.
Bostadspolitik är något som behöver lösas på lång sikt, inte på kort sikt. Om man öppnar upp landet för en extremt stor migration skapar man också en extremt stor bostadsbrist.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning
Jag antar att vi även i fortsättningen får leva med att Socialdemokraternas politik alltid kan presenteras med orden "vi såg det inte komma" när saker och ting går åt skogen.
Nu löser vi bostadsproblematiken, vars huvudorsak löses genom en minskad migration, med en långsiktighet på bostadsmarknaden och genom att skapa förutsättningar för ökad konkurrens så att vi kan få ned bostadspriserna och få fler som efterfrågar det som byggs. Men jag måste också få ställa en fråga till Socialdemokraterna: Varför ska migranter få gå före i bostadskön även efter bosättningslagens upphörande?
Fru talman! Jag tackar Roger Hedlund för frågorna.
För mig sitter det sverigedemokratiska och Roger Hedlundska perspektivet på politiken fast. Det är som om klockan har vridits tillbaka. Man pratar om saker som hände för 10, 20 och 25 år sedan, trots att man är det största partiet i regeringsunderlaget och har den lagstiftande, budgetfastställande och statsministerutseende makten i Sveriges demokrati. Man befinner sig mer än halvvägs in i mandatperioden och lägger fram propositioner på riksdagens bord baserade på stora statliga utredningar med långa räckor av förslag för att få till en bättre fungerande social bostadspolitik i Sverige, men nästan inte ett enda av förslagen blir kvar.
Inte ens det enda skarpa förslag som även kom som en promemoria blev kvar, det vill säga förslaget om kommunala hyresgarantier, med statligt stöd, till barnfamiljer under vissa villkor. Det skulle ha gjort det möjligt för barnfamiljer med lägre inkomster att efterfråga adekvata bostäder i olika områden. Därigenom hade det kunnat fungera som en mekanism för att börja bryta den bostadssegregation som är en helt överväldigande verklighet och som vi socialdemokrater har förbundit oss att bekämpa. Men för det krävs annat än ord; då krävs reformer. Här i dag får vi inga sådana.
