David Josefsson (M) svarade Katarina Luhr i en replik om Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning i debatten ”Protokoll 2024/25:64 Onsdagen den 29 januari” den 29 jan 2025.
Katarina LuhrMP· i en replikAlla vi som har jobbat i kommuner kan se att det är ganska mycket enklare när kommunens uppdrag och statens uppdrag går i takt, så att man kan hjälpas åt i olika frågor. Jag vill verkligen understryka detta. Att staten…Fru talman! Den moderatledda regeringen bedriver en offensiv politik för en bättre fungerande bostadsmarknad. Vi lättar på regelbördan för nybyggnation och ombyggnation, kortar ledtider i byggprocesser och arbetar för att skapa mer byggbar mark.
Men regeringens politik handlar också om att få bättre fungerande regelverk och lagstiftning kring hur bostadsmarknaden fungerar. Huvudproblemet, fru talman, är nämligen att vi under flera decennier inte har haft en fungerande bostadsmarknad i det här landet, med bostadsbrist, lågt bostadsbyggande och inlåsningseffekter som följd.
År 2024 svarade 148 av 290 kommuner i Boverkets bostadsmarknadsenkät att det råder bostadsbrist i deras kommun. Det är visserligen 59 kommuner färre än innan den sittande regeringen tillträdde men fortfarande över hälften av Sveriges kommuner. Bostadsbristen uppträder dessutom per definition främst i storstäder och på tillväxtorter - alltså där människor vill bo.
Konsekvenserna av den svenska bostadsbristen är enorma. På makronivå påverkar den samhället genom minskad tillväxt, ökad segregation och ökade sociala kostnader - något som bland annat Produktivitetskommissionen har pekat på. På mikronivå handlar det om enskilda människor som inte kan flytta dit där drömjobbet eller drömutbildningen finns, som inte kan bilda familj eller som tvingas leva under osäkra boendeförhållanden. Svårast drabbade blir de som har minst resurser, som unga eller ensamstående föräldrar.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning
Fru talman! För lite drygt ett år sedan fick jag möjligheten att tillsammans med Katarina Luhr från Miljöpartiet arrangera ett seminarium här i riksdagen, där Sveriges Stadsmissioners hemlöshetsrapport presenterades.
I rapporten kunde man bland annat läsa om Sara. Sara hade tagit kontakt med Stadsmissionen när hon var gravid med sitt tredje barn. Hon och hennes två barn var då inneboende hos en vän, ett boende som snart skulle behöva upphöra. Sara var ensamstående. Hon hade flera jobb och kombinerade dem till motsvarande en heltidstjänst. Hon stod i kö på olika boendesidor och sökte även aktivt boende på bland annat Facebook och Blocket, men utan resultat. När hemlöshetsrapporten skrevs flyttade familjen runt mellan olika tillfälliga boenden, vilket skapade stress och otrygghet för såväl Sara som barnen.
Fru talman! Namnet Sara är fingerat, men fallet är verkligt. Och tyvärr är fallet inte särskilt unikt. Sara och hennes familj är ett typexempel på hur människor råkar illa ut eftersom Sverige inte har en fungerande bostadsmarknad och på hur även människor med egen försörjning, egen inkomst, har svårt att ta sig ur hemlöshet.
Fru talman! Hemlöshetsrapporten innehöll också ett antal förslag på hur situationen skulle kunna förbättras - förslag för en bättre fungerande bostadsmarknad, där hemlösheten minskar och familjer som Saras får stadigare boendeförhållanden. Några av de förslagen kommer vi att fatta beslut om här i dag.
Förenklat kan man säga att denna proposition handlar om två saker. För det första handlar den om att kommunerna får ett tydligare uppdrag att aktivt planera för bostadsförsörjningen på orten. Nuvarande kommunala riktlinjer för bostadsförsörjning ersätts av en handlingsplan. Planen ska inkludera åtgärder för att hantera olika behov, till exempel nya etableringar i kommunen eller insatser för att minska hemlösheten. Handlingsplanen ska antas av kommunfullmäktige varje mandatperiod. Eftersom kommuner ofta är stora markägare ges också lagen om riktlinjer för kommunala markanvisningar ett uttryckligt bostadsförsörjningssyfte.
Fru talman! För det andra reformerar vi lagstiftningen så att det tydliggörs att kommunala bostadsförmedlingar får förmedla bostäder som reserverats utifrån olika behov och erbjuda förturer utan att det påverkar möjligheten att ta ut en köavgift av de sökande. En bostadskö blir givetvis inte kortare beroende på hur man fördelar ut bostäderna. Samtidigt kan konstateras att hur lång tid som gått sedan någon anmälde intresse för en bostad i alla fall inte per definition avgör vem som har störst behov av bostaden.
Lagstiftningen har redan tidigare medgett vissa avsteg, men rättsläget har varit väldigt oklart. Nu förtydligar vi detta, och kommunerna ges ökade möjligheter att fördela ut bostäder i bostadskön på andra grunder än kötid. Det här, fru talman, är förslag som en enig riksdag är beredd att ställa sig bakom.
Samtidigt finns det paradoxalt nog också en majoritet i kammaren som vill tillkännage för regeringen att den återigen bör komplicera lagstiftningen på detta område genom att införa nya regler för hur kommuner får fördela ut bostäder i bostadskön. Jag kan inte låta bli att konstatera att det, vilket vi också hört tidigare i debatten, är en ganska brokig argumentation som förs fram för att regeringen återigen ska se över lagstiftningen kring förturer i bostadskön. I dag förenklar vi, men vi riktar också ett tillkännagivande om att återigen försvåra.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning
Riksdagen är givetvis fri att rikta tillkännagivanden till regeringen; det är en viktig del av den svenska parlamentariska demokratin. Men jag som ledamot är också fri att ifrågasätta att man återigen vill komplicera regelverket för kommunerna kring förturer. Är verkligen detta, fru talman, en av de mest prioriterade frågorna för regeringen att arbeta med på den bostadspolitiska fronten?
Fru talman! Som jag började mitt anförande med att konstatera bedriver den moderatledda regeringen en offensiv bostadspolitik. Förutom att arbeta med att minska regelbördan, korta ledtiderna och öka den byggbara marken vill vi också få till ett mer ändamålsenligt och fungerande regelverk - allt i syfte att återigen få en fungerande bostadsmarknad i Sverige.
Dagens beslut kommer inte att lösa bostadsmarknadens alla problem. Men de kommer att innebära ett tydligare uppdrag till kommunerna kring bostadsförsörjningen och ge utökade möjligheter för kommunerna att fördela ut bostäder i bostadskön till dem som behöver dem mest. Kort sagt: Dagens beslut ökar möjligheten för hemlösa som Sara och hennes barn att få en lägenhet i den kommunala bostadskön.
Fru talman! Jag hör en annan inriktning från David Josefsson än den som tidigare Tidöpartier har gett uttryck för. Vi har tillsammans pratat om hemlöshetsfrågor tidigare.
Jag tycker ändå att den proposition vi pratar om innehåller ganska få åtgärder jämfört med hur många åtgärder man kunde ha tagit fram med tanke på de betänkanden propositionen vilar på. Det jag reagerade kanske mest på när jag fick propositionen i handen var att statens roll helt har dragits undan. Väldigt många av åtgärderna i propositionen bygger i grunden på att alla aktörer behöver ta en delad roll när det gäller bostadsförsörjningsfrågorna.
Man inför nu till exempel en kommunal handlingsplan, vilket jag tycker är bra. Men i betänkandet var den väldigt starkt länkad till en nationell handlingsplan, där regeringen skulle ta ett större ansvar för bostadsförsörjningsfrågorna och kommunerna skulle vara utförare.
Min fråga till David Josefsson är om han inte anser att staten ska ha en roll när det gäller att agera för en bättre bostadsförsörjning. Tänker man kanske komma med ytterligare en proposition framöver, där man kopplar på statens roll, eller är det här det vi kommer att se på bostadsförsörjningsområdet under den här mandatperioden?
Fru talman! Tack, Katarina Luhr, för frågan!
Jag vet inte om jag delar ledamotens uppfattning att det bara är kommunerna som ansvarar för bostadsförsörjningen. Jag tycker att staten tar ett väldigt stort ansvar. En grund i bostadspolitiken i Sverige är att det finns ett kommunalt självstyre - kommunen ansvarar för sin mark eller sitt område - men också ett regelverk på statlig nivå.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning
Då är frågan: Ska det också finnas en statlig handlingsplan eller inte? Jag tycker att det viktigaste nu är att vi i denna proposition förtydligar det kommunala uppdraget: att gå från riktlinjer till en handlingsplan.
Jag skulle säga att det viktigaste uppdraget för staten, som den moderatledda regeringen arbetar med, är att få till stånd ett fungerande regelverk så att det inte finns hinder för kommunen kring till exempel markanvändning. Det finns många kommuner som säger att de jättegärna skulle bygga fler bostäder men att det finns ett strandskydd, riksintressen eller andra regler som gör att de inte kan bygga.
Då blir statens uppgift, som jag ser det, framför allt att skapa förutsättningar för kommunen att ta sitt ansvar. Men det är kommunen som har det huvudsakliga ansvaret för bostadsförsörjningen. Som moderat tror jag på det kommunala självstyret. Jag tror inte på att det ska finnas en överrock i staten som bestämmer över kommunernas huvuden. Däremot ska staten tydliggöra kommunens uppdrag och ge kommunen förutsättningar att fullfölja uppdraget.
Fru talman! Alla vi som har jobbat i kommuner kan se att det är ganska mycket enklare när kommunens uppdrag och statens uppdrag går i takt, så att man kan hjälpas åt i olika frågor. Jag vill verkligen understryka detta. Att staten ska vara en överrock tror jag inte att någon vill, men staten behöver hjälpa till när kommunerna har det tufft.
Detta är svåra frågor att jobba med. Bostadsförsörjningsansvaret behöver vara mycket bredare än vad som finns med i propositionen.
Jag skulle vilja hoppa till den andra stora frågan i detta. När själva propositionen presenterades var det nya förslaget med obligatoriska hyresgarantier för barnfamiljer den stora, övergripande frågan. Det var den frågan man presenterade först. Sedan försvann den helt spårlöst. Jag vill bara fråga: Hur ställer sig Moderaterna till dessa hyresgarantier? Vi har fått svaret att detta fortfarande bereds i Regeringskansliet. Är detta något som Moderaterna vill se eller inte?
Fru talman! Tack, Katarina Luhr, för frågan! Jag kan bara instämma. Jag har också arbetat kommunpolitiskt. Jag var politisk sekreterare i Stadshuset i Göteborg och arbetade just med stadsbyggnadsfrågor. Det vi upplevde mest frustration kring var precis det som jag beskrev: Vi vill bygga bostäder, men staten säger av olika skäl nej för att det finns ett strandskydd, riksintressen eller en länsstyrelse som kanske inte alltid upplevs som den hjälpande handen.
Utifrån mitt perspektiv menar jag att statens uppgift framför allt är att ta bort hindren och möjliggöra för kommunerna att bedriva en aktiv stadsbyggnadspolitik.
Låt mig svara på den andra frågan. Det tråkiga svaret är just att frågan bereds i Regeringskansliet. Vi stänger absolut inga dörrar för den frågan. Den har till och med varit uppe i promemorian. Den är absolut inte borta från bordet.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning
Samtidigt kan jag konstatera att det stora problemet oftast inte är förmågan att betala hyra, utan det är att över huvud taget få tillgång till en bostad. Som jag beskrev i fallet med Sara: Det finns en inkomst och en möjlighet att betala. En kommunal hyresgaranti skulle inte hjälpa. Däremot skulle det hjälpa om hon faktiskt fick möjlighet att hyra en bostad.
Vi ska också vara försiktiga med att skapa parallella system. Vi har bostadsbidrag. Vi har en socialtjänst som har möjlighet att ge försörjningsstöd. Ska vi då också ha en skyldighet för kommuner att utfästa hyresgarantier som ska vara statligt finansierade?
Vi ska vara noggranna när vi genomför lagstiftningen. Jag tror att den proposition som nu läggs fram kommer att innebära viktiga steg som kommer att hjälpa till. Sedan är vi alltid öppna för att prova ytterligare saker, men detta är viktiga och bra steg för att få en bättre kommunal bostadsförsörjning.