Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Nu ska vi debattera utgiftsområde 22 Kommunikationer och anslagen för transport och infrastruktur. Jag vill börja med att tacka regeringen för ett bra samarbete mellan Tidöpartierna. Vi har nu fått fram en bra budget för de kommande åren. För vårt område, utgiftsområde 22, uppgår summan till ansenliga 94,4 miljarder.

Man brukar i kommunerna ofta prata om att fastigheter används som en budgetregulator, och många kommuner har ett eftersatt underhåll på fastigheter. Lite på samma sätt skulle man också kunna se våra vägar och järnvägar, i synnerhet i ljuset av att vi har en väldigt hög underhållsskuld. Bara för järnvägen beräknas den uppgå till otroliga 90 miljarder. För våra vägar är det inte fullt så illa - vi talar om storleksordningen 20 miljarder kronor. Trafikverket självt säger att 150 miljarder extra krävs till 2037 för att klara av det befintliga underhållet och planerade projekt, och det behövs ytterligare 120 miljarder för att amortera av hela underhållsskulden. I slutändan är jag tveksam till om det räcker, även om det är min absoluta förhoppning att det inte springer iväg mer.

Att anlägga infrastruktur var sannolikt inte billigt på romarrikets tid. Det var inte billigt att börja bygga stambanorna på 1850-talet, och det var inte billigt när motorvägarna började byggas på 1950-talet. Och en sak kan vi nog vara rörande överens om: Det är verkligen inte billigt 2024.

Jag tänkte göra en liten jämförelse mellan vad som budgeterades åren 2022 och 2025. År 2022 budgeterades 31,9 miljarder kronor för utveckling, eller om man så vill investeringar, gällande statens transportinfrastruktur. För kommande år, 2025, ligger denna post på 41 miljarder. För vidmakthållande eller underhåll var det 30,4 miljarder år 2022, och för 2025 är det 40,3 miljarder.

Tre år senare lägger vi alltså 28 procent mer på investering och 33 procent mer på underhåll. Det är inte heller så att vi har byggt nämnvärt mer eller underhåller nämnvärt mer, utan det är överlag ett resultat av att allting har blivit väldigt dyrt. Och för all del, det gäller ju det mesta i samhället, som mjölk och el. Bensin och diesel är lyckligtvis undantagna, och det tackar jag ett gott Tidösamarbete för.

Vad vill jag då ha sagt med detta, fru talman? Jo, en slutsats är att även om vi tycker att det är dyrt att bygga i dag kommer det ändå att vara avsevärt mycket dyrare i framtiden. En annan slutsats är liknande: Tycker vi att det är dyrt att underhålla vår infrastruktur i dag kommer det ändå att vara väsentligt dyrare i framtiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Således är det absolut mest okloka vi kan göra att inte lägga tillräckligt med pengar på att underhålla vår infrastruktur utan att låta den förfalla och bygga upp en underhållsskuld.

En tredje slutsats är att det sannolikt kommer att bli svårare och svårare att få råd att bygga ny infrastruktur om tio år, och det blir ännu svårare om 20 år, då mycket pekar på att det troliga scenariot är fortsatt stigande kostnader för nybyggnation. Sett i relation till allmänna kostnadsökningar kommer kostnaden sannolikt att springa iväg.

Således är det väldigt viktigt att vi nu lägger de pengar vi har avsatt i budgeten på rätt projekt. Det är projekt med hög samhällsnytta. Det handlar om vägar och järnvägar där många reser eller där mycket gods transporteras. Detta måste beaktas i den kommande nationella planen.

Fru talman! Jag noterar att oppositionspartierna anslår något mer - hos Miljöpartiet och Vänsterpartiet är det avsevärt mer - i sina budgetar, men jag noterar också att det som vanligt ska läggas mer pålagor, alltså skatter och avgifter, på dem som flyger, på dem som kör bil och på våra åkerier. Värt att notera är att bilister och åkerier redan i dag betalar in väsentligt mycket mer till statskassan än de som åker tåg eller kollektivt. Bara skatten på fordonsbränsle ligger på runt 100 miljarder kronor. Lägg därtill skatteintäkter från trängselskatt, vägavgifter, service och reservdelar.

Med en budget på runt 35 miljarder för innevarande år betalar alltså den vägburna trafiken in i runda slängar 70 miljarder mer än den kostar staten. Samtidigt har vi en budget för den spårburna trafiken på ungefär 37 miljarder, och vi får in ungefär 2 miljarder i banavgifter.

De övriga 35 miljarderna kan man alltså anse att vägtrafiken subventionerar järnvägstrafiken med. Järnvägstrafiken har en kostnadstäcknings-grad på 5-6 procent. Därtill blir det 35-40 miljarder till andra statliga poster i överskott från vägtransportsektorn.

Det är dyrt nog att köra bil för dagens familjer, och från Sverigedemokraternas sida är vi inte roade av att öka kostnaderna för vare sig åkerierna eller de av inflationen hårt tyngda familjerna, som är beroende av sin bil. Värt att notera är också att 82 procent av transportarbetet i Sverige utförs på vägarna, 11 procent sker på våra järnvägar, och 6 procent är lufttrafik. Endast 1 procent utgörs av sjöfart. Tåget har absolut en viktig funktion att fylla, men det har faktiskt våra lastbilar och bilar också.

Fru talman! Vår infrastruktur är grundläggande för vårt välstånd. När vi här debatterar järnväg, flyg, sjöfart och luftfart talar vi också om stommen i Sveriges ekonomi. Det handlar om grunden för vår konkurrenskraft men även om en så viktig sak som vår frihet att röra oss och att resa. Alltför länge har vi blundat för att vår infrastruktur slitits ned betydligt snabbare än vi har underhållit den.

Vi har också sett hur mycket kurvorna för trafiken ökat, och här ser vi framför allt stora utmaningar på väg och järnväg i storstadsområdena men även på järnväg med mycket gods och enkelspår. För att vi ska kunna fortsätta de projekt som ligger i nuvarande nationell plan välkomnar jag därför att vi kan skjuta till de medel i budgeten som krävs för att fortsätta stärka kapaciteten. Bara jämfört med förra årets budget förstärker vi medlen för investering med 12 procent och för underhåll med hela 19 procent.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Nu är det upp till Trafikverket att leverera. I rapport efter rapport har Riksrevisionen slagit ned på den bristande kostnadskontrollen och på bristfällig kompetens inom Trafikverket. Det ligger därför ett uppdrag på Trafikverket att ta fram mer effektiva upphandlingar.

Fru talman! Apropå upphandlingar har vi under en lång tid stött och blött bytet av kontaktledningar, stolpar och fundament samt det hjälpkraftssystem som försörjer växlar, ställverk och signaler med el på Västra stambanan. Det ska även konverteras till ett AT-system som, något förenklat, gör det möjligt att få ut ett större effektuttag på kontaktledningen. Den första etappen är Olskroken-Alingsås.

Det ska också sägas att det här är det första av fyra projekt. Om Trafikverket inte har ändrat sin planering ska detta följas av ytterligare tre sträckor i riktning mot Laxå.

Förr i tiden hade det här varit ett givet projekt för Banverket Industridivisionen, som rankades som Europas bästa järnvägsbyggare. Denna organisation lades dessvärre ned 2010. Industridivisionen var inriktad på industriellt byggande som gick snabbt och var effektivt. Man kunde genom sin storlek satsa på moderna maskiner i stor omfattning, och man hade mycket personal för att kunna genomföra projekten snabbt. I dag finns inte de resurserna, vare sig när det gäller bemanning eller när det gäller maskinpark. Denna första sträcka ska nu delvis stängas av, vilket skapar kapacitetsinskränkningar och extrem störningskänslighet under en lång tid - från januari 2025 till 2027.

Västra stambanan är en pulsåder för såväl gods- som resandetrafik. Projektet är upphandlat, och för just detta projekt kan vi inte göra mer än att hålla tummarna och hoppas att tidtabellsupplägget håller. Långsiktigt menar jag dock att det inte är samhällsekonomiskt hållbart att inte bygga industriellt, då flera hundra mil kontaktledning, räls och över 1 000 växlar är i behov av att bytas ut.

Enligt mig vore den bästa lösningen för detta såklart att återskapa Banverket Industridivisionen, men om det inte går att få en politisk samstämmighet om detta måste något annat göras. Det är möjligt att myndigheten skulle kunna införskaffa maskiner, men om man ska få dem att komma till sin rätt behövs specialistkompetens. Dagens maskiner är betydligt effektivare än till exempel Industridivisionens gamla trådbyteståg och kan även sätta fundament. Jag utgår från att Trafikverket i sitt uppdrag verkligen tittar på att kunna genomföra mer effektiva upphandlingar och tittar djupt just i frågan om hur man kan få till bättre maskiner och organisation för det hela.

Fru talman! Jag tänkte avsluta med mer järnväg, nämligen det nya signalsystemet ERTMS. Det har funnits ett tag, men det har inte införts på så många sträckor i Sverige. Vi sverigedemokrater har tidigare sagt att det inte ska införas brett förrän systemet är väl testat och risken för fel har minimerats.

Nu är tiden inne. Signalsystemet har driftsatts på delar av Malmbanan, och det jag har fått till mig är att det har fungerat väl. Så kallade signalfel, alltså olika former av fel kopplade till signalsystemet, orsakar runt 10 000 förseningstimmar om året, plus minus 20 procent. I Riksrevisionens granskning kan man också läsa att ERTMS markant minskar antalet fel kopplade till signalsystemet. Det ger också ett mer enhetligt system som bör bli betydligt billigare att underhålla.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Med Tidöpartiernas satsningar är tanken att ERTMS ska vara infört 2042 i stället för 2070, som det står i nuvarande plan. Då är jag 98 år, om jag lever. Vi kommer då också att slippa en stor del av kostnaden för att byta ut dagens ATC-system för att därefter avveckla det.

Från Sverigedemokraternas sida kommer vi liksom övriga Tidöpartier att arbeta enträget med att förbättra, förstärka och effektivisera underhållet av Sveriges infrastruktur och byggandet av densamma.

Fru talman! Tack, ledamoten Gunilla Svantorp, för frågorna!

Apropå den första, den smått filosofiska utläggningen om hur det var under 1800-talets mitt, stämmer det ju att jättemånga svenskar utvandrade. Jag tror att det var över 900 000 som åkte till Amerika. Det var verkligen fattigt, men vi ska också komma ihåg att vi hade oerhört låga byggkostnader. Vi hade inga anläggningsmaskiner, utan man stod med spade, hacka och rullebör. Timpenningen var jättelåg, så man fick väldigt mycket för pengarna. Det fanns också massor av arbetskraft att ta av. Infrastrukturprojekt har också använts som nödåtgärder och beredskapsjobb. När Göta kanal hade byggts och var färdig var den nästan dysfunktionell, för då hade tågen börjat rulla.

Det var alltså billigt att bygga. Hade vi mindre pengar då än vi har nu att lägga på detta? Nej, jag tror faktiskt att det var så billigt att bygga då, men visst var det dyrt i relation till den tiden. Jag kan faktiskt inte svara rakt av på den frågan.

Jag ska vända på den andra frågan: Vill Gunilla Svantorp i Socialdemokraterna bara bygga projekt med dålig samhällsekonomisk lönsamhet? Jag tror inte det. Jag menar att det är viktigt att vi prioriterar rätt när vi bygger, för det är så pass dyrt och svårt att få loss pengar till att bygga.

Jag tror att vi är ganska ense om att man verkligen ska vara noggrann med vilka projekt man väljer. Jag tänker på dessa sekunder som är kvar av min talartid inte gå in på projektet med höghastighetståg och nyttan med det, men vi får se om vi återkommer till det.

Fru talman! När det gäller vår vision har vi varit tydliga med att vi verkligen prioriterar att bygga infrastruktur och underhålla infrastruktur så att det ska komma och gå i tid.

Vi ska komma ihåg att Socialdemokraterna har suttit och styrt i åtta år. Det vi ser i dag är ett resultat av socialdemokratisk politik. Det är inte ett resultat av dessa två år. Det har inte skett några mirakel direkt. Det hinner man inte när det gäller infrastruktur. Det är längre planeringstider än så. Frukterna av det vi gör får vi skörda om två tre år. Då hinner man få lite effekt av dessa åtgärder.

Gunilla Svantorp pratar om vision. Socialdemokraternas tidigare vision handlade om att bygga en jättedyr höghastighetsanläggning för tåg med hastigheter på 320 kilometer i timmen.

Det går i dag ett tåg i timmen mellan Malmö och Stockholm i vardera riktningen. Mellan Göteborg och Stockholm går det ungefär 1,4.

Här ville man då lägga en höghastighetsansläggning för 400 miljarder. Det skulle vara en gigantisk gökunge som puttar ut alla andra angelägna projekt ur boet. Eller så skulle man få plocka pengar från annat - vård, omsorg och skola. Vad vet jag?

Vi ställer inte upp på den linjen. Det ska funka att arbetspendla. De flesta resor som görs är ganska korta eller medellånga. Andelen långväga resor är ganska liten. Det rör sig väl om ungefär 4-5 procent som kan anses vara långväga resor. Vi vill satsa rätt på det. Det är viktigt att prioritera. Det gör vi här - ordentligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Sedan var det frågan om den bristande kostnadskontrollen. Ja, jag kan bara konstatera att det var betydligt billigare att drifta anläggningen och att bygga när vi hade underhåll och byggnation i egen regi. Men även på den tiden tog man såklart in privata firmor för stora projekt. Det måste man göra. I dag är det inte någon bra kostnadskontroll. Det kan vi konstatera med hjälp av Riksrevisionen.

Fru talman! Först gäller det bredbandsmålet. Strax under 4 miljarder tillskjuts fram till 2027, vill jag minnas. Kommer det att räcka för att vi ska nå i mål? Jag är återigen ödmjuk. Jag säger: förhoppningsvis. Ju längre ut i periferin man ska bygga, desto mer kostar det. Det är ingen hemlighet att det är billigast att bygga ut bredband i städer, och där är det oftast ganska färdigutbyggt. De i en stad som vill ha bredband har ofta fått den möjligheten. Detta är en ganska hög summa, och vi har fromma förhoppningar om att det kommer att räcka för att nå bredbandsmålet.

Sedan var det en fråga om huruvida man kan anse att det är färdigbehandlat eller inte på det här sättet. Ja, det kan man väl göra. Man kan vara ganska generös i fråga om när man anser någonting vara färdigbehandlat i riksdagen. Jag kan väl ställa mig bakom detta - jag anser det.

Den sista frågan handlade om klimatmålen. Vi arbetar för att nå klimatmålen. Tidigare såg det inte ut som att man skulle nå klimatmålen. Det kommer att vara tufft och behövas åtgärder. Men vi bygger fler och fler laddpunkter, och vi har också stöd till det.

Jag tänker på när EU:s ETS 2 kommer. Oavsett vad vi gör i Sverige kommer bensin och diesel att bli dyrare, och incitamenten att skaffa sig en elbil kommer att öka. Vi kommer också att ha ett bredare utbud av begagnade elbilar, varför jag tror att vi ska se på detta med tillförsikt.

Fru talman! Där finns andra sätt att få bra bredbandstäckning än att just gräva ned fiber, även om fiber såklart är det absolut bästa och snabbaste om man bara ska ha en hög hastighet. Ibland får man kanske leta efter andra metoder som helt enkelt är mer prisvärda.

20 miljarder är en ganska hög summa, av skattemedel, att lägga på detta. Man får väl fundera på om det är motiverat. Vi får väl ge det lite tid och se: Hur långt kommer vi med dessa pengar? Jag tror faktiskt att vi kommer ganska långt. Ska man nå varenda kund allra längst ut i organisationen kan det absolut bli så att det kommer att kosta mer än 4.

Vi pratar om klimatmål. Jag måste säga att jag inte tycker att det känns riktigt bra att vi har länder som Kina och Indien, som är på väg att bygga, eller som de senaste åren har byggt, över 1 000 kolkraftverk, som släpper ut groteska mängder. Sveriges utsläpp är i princip knappt mätbara. Skulle vi stänga hela landet, stänga varenda fabrik och ställa varenda bil skulle det liksom inte gå att mäta.

Med det sagt ska vi såklart göra vad vi kan inom realismens gränser, och det gör vi. Om vi hinner exakt enligt tidtabell eller inte låter jag vara osagt. Det är möjligt att vi inte gör det. Det såg inte ut som att vi skulle göra det under den tid som ledamoten Ulrika Heie var med och styrde. Ulrika Heie satt inte i regeringen, men hon tillhörde ett stödparti till Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Någonstans måste man också låta hushållen ha en rimlig ekonomi. Alla har inte råd med en elbil. Alla har inte råd att skaffa det absolut senaste värmesystemet utan kör kanske på ett sämre värmesystem och så vidare. Vi måste vara rimliga och realistiska.

Fru talman! Tack så mycket, Linus Lakso, för frågorna! De är högst befogade.

Jag kan rakt av svara nej - jag är såklart inte nöjd med 10-15 procent. Men vi är lite i händerna på Trafikverket, och när de säger att de inte kan utföra mer underhåll är det såklart lönlöst att ge mer pengar. Jag kan ändå se en poäng i att följa upp det här. Vi kommer ju att ta nya omtag vart fjärde år.

Det är många saker jag kan tycka inte fungerar bra. Jag har själv jobbat som el- och bandriftsledare i över tio år, och jag upplever att det var betydligt effektivare då. Det var betydligt effektivare och lättare att komma till i spåren och få jobba. Det var smidigare planering. Det mesta var mycket smidigare.

Vi minns alla införandet av MPK. Jag påtalade att det skulle bli en katastrof och att vi måste kunna backa, torrköra och ha båda systemen parallellt. Men man gjorde ingenting åt det. Jag menar också att myndigheten är alldeles för stor och måste delas upp. Det är en lösning, men enbart det löser inte problemen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Jag är alltså absolut inte nöjd med de 10-15 procenten. Jag hoppas verkligen att vi kan återkomma och få bättre resultat, för vi är alla betjänta av att järnvägen ska fungera.

Det är också ett problem, vill jag säga, att vi har väldigt många utbildningsplatser som gapar tomma. Folk vill inte utbilda sig till ban-, signal- eller eltekniker, och man kan ju inte tvinga ungdomarna till att göra det.

Vill vi nå målen i klimatomställningen? Ja, det är väl önskvärt. Det finns inget självändamål med höga utsläpp. Tvärtom är det bra ju mindre vi släpper ut. Det gäller alla länder och varenda kotte i världen. Men det får vara rim och reson.

Vi har gjort en rimlig avvägning och bedömer att vi kommer att nå målen. Vi får väl se var det landar.

Fru talman! Det är lovvärt att vilja göra världen mycket enklare för alla, som Linus Lakso säger. Men kostnaderna hamnar ju någonstans. I Miljöpartiets förslag vill man bland annat, vill jag minnas, dubblera flygskatten och öka kostnaderna väsentligt för bensin och diesel. Det drabbar jättemånga hushåll som har en bensin- eller dieselbil.

Är det ens rimligt att alla ska skaffa en ny elbil? En elbil måste gå ungefär 12 000 mil innan man ens har kommit i kapp de CO2-utsläpp som det medför att producera den jämfört med en bensin- eller dieselbil. Jag kör 300 mil om året med min bil. Det vore ju förkastligt att skaffa en elbil; det hade missgynnat miljön.

Linus Lakso och Miljöpartiet har tidigare varit positiva till att bygga höghastighetsbanor för ett tåg i timmen i vardera riktningen. Utsläppen från produktionen av den betong som går åt hade tagit hur många år som helst att hämta hem. Man måste liksom se konsekvenserna av sin politik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Jag tror inte på konceptet att ge något slags bidrag till mindre bemedlade personer för att de ska få billigare leasing. Jag tycker att det är rimligt att få avdrag för de kostnader du har för att köra till och från jobbet. Vi har höjt avdraget för dem som reser till och från jobbet, och det tycker jag är jättepositivt.

Jag tror alltså inte riktigt på Miljöpartiets politik. Jag tror att den skadar landet genom minskad tillväxt, och får vi mindre tillväxt får vi även mindre pengar till att göra insatser för miljön. Jag tror faktiskt att man skjuter sig själv i foten med den här politiken.

Fru talman! Då var det dags för budgetdebatten om Sveriges vägar, järnvägar, sjöfart, luftfart och digitalisering. Vi dyker ganska snabbt ned i antalet miljarder som ska satsas i olika sektorer, men allt handlar egentligen om att ge Sverige förutsättningar till en god konkurrenskraft. Människor ska ha möjligheter till jobb och så vidare. Andra utskott kanske pratar mer om detta i sina debatter, men det här är ändå vad det handlar om: att bygga ett Sverige som fungerar.

Det är viktigt, för var man än bor i Sverige har man rätt till en effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning. Målen säger att alla ska ha grundläggande tillgänglighet med god kvalitet och användbarhet samt att transportsystemets utformning ska bidra till utvecklingskraft i hela landet. Transportsystemet ska också vara jämställt.

Det ska också utformas så att ingen dödas eller skadas allvarligt. Det ska bidra till att generationsmålet för miljö nås och även bidra till ökad hälsa.

Utöver detta finns ett transportpolitiskt mål om att växthusgasutsläppen från inrikes transporter ska minska med minst 70 procent senast 2030 jämfört med 2010.

Hur går det då? Kan man lita på infrastrukturen i Sverige? Kan man lita på att vägarna håller och på att tågen kommer i tid så att man själv kommer i tid innan förskolan stänger för dagen?

Nej, det är mycket som går åt fel håll. Både tågets och flygets punktlighet försämras, varaktigheten i totalstoppen på vägarna har ökat, användbarheten för människor med någon form av funktionsnedsättning har inte förbättrats, allt fler dödas eller skadas allvarligt i trafiken och andelen som använder fysiskt aktiv transport - gång och cykel - har minskat.

Det finns alltid vissa staplar som visar att man går i rätt riktning. Men sedan finns det tyvärr områden som pekar i fel riktning. Och man kan verkligen vid varje tillfälle fundera på hur detta hänger ihop.

Sammanfattningsvis bedömer regeringen själv att det övergripande transportpolitiska målet inte har nåtts eftersom flertalet indikatorer har utvecklats negativt. Det är klart att det då är viktigt att vi funderar på vad som händer med allt detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Fru talman! Det handlar också om digitaliseringspolitiken. Målet är att Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter. Går det åt rätt håll? Nej, det gör det inte.

AI-kommissionen presenterade sitt arbete för ett par veckor sedan. Det är ingen rolig läsning för den som säger sig vilja vara bäst i världen på detta område, och vi ligger väldigt dåligt till när det gäller just de politiska förutsättningarna.

Nu finns det möjligheter att ändra på detta. Kommissionens ordförande sa att 63 av 75 förslag kan genomföras redan i nästa vårbudgetproposition. Jag tänker att regeringens företrädare uppskattar att så snabbt kunna omsätta dessa förslag i verkligheten. Kommissionen betonade att det inte var något smörgåsbord utan att alla 75 punkter, varav 63 kan genomföras ganska snabbt, behöver genomföras sammantaget eftersom allt hänger ihop.

Nu, med några veckor för genomläsning och reflektion, undrar man verkligen vad Tidöpartierna tänker och vad som kommer att genomföras. Ska förslagen genomföras, eller ska vi tappa ännu mer mark och konkurrenskraft? Jag hoppas att vi även kan prata om framtidsfrågor i denna budgetdebatt.

Fru talman! Hela utskottet är kritiskt till att regeringen inte ger en utförlig och långsiktig redovisning av väg- och järnvägsnätets kvalitet, som utskottet i ett flertal år har efterfrågat. Det gör det svårare att få en samlad bild av utvecklingen. Vi vet alla att vi har en stor underhållsskuld på både väg och järnväg, och en sådan här redovisning skulle faktiskt underlätta arbetet framåt när det gäller att intensifiera underhållet så att skulden betas av så snabbt det går.

Fru talman! En annan del av budgeten handlar om regeringens hantering av riksdagens tillkännagivanden. Man anser att fyra är färdigbehandlade. Vi i Centerpartiet instämmer i att två av dem är färdigbehandlade, men vi är synnerligen förvånade över att de två andra nu skulle vara färdiga.

I vårt särskilda yttrande beskriver vi utförligt varför vi inte anser detsamma. Jag ska här ge en kort beskrivning av det.

Det gäller först ökad samordning av myndigheternas arbete när det gäller kontroll av yrkestrafiken. Man hänvisar till ett rundabordssamtal mellan myndigheter. Dessutom har man gett ett uppdrag för tydligare ansvarsfördelning när det gäller kontrollplatser längs vägnätet. Det gjordes i augusti 2024.

Ett antal ledamöter från Tidöpartierna har drivit på i dessa frågor i många år, och plötsligt räcker det med ett rundabordssamtal och ett uppdrag till två myndigheter. Jag är förvånad. Jag trodde att man ville se resultat innan man ansåg att tillkännagivandet var färdigbehandlat.

Detsamma gäller tillkännagivandet om att Sverige bör utreda vilka konsekvenser som de svenska kraven på miljökontroll har fått i jämförelse med miljökontrollen i andra länder. Transportstyrelsen säger att vi har högre krav i vissa fall och lägre krav i andra fall och att det därmed på något sätt blir jämnt. Och regeringen säger att Transportstyrelsen ska inkludera förbättrade metoder på vissa områden och fortsätta regelutvecklingen. Man är på rätt väg, men det har ännu inte gett resultat. Jag förstår inte hur regeringspartierna kan vara nöjda med det.

Fru talman! Vad vill då Centerpartiet? I vår budgetmotion tillför vi ytterligare 1 000 miljoner för att stärka svensk infrastruktur. Vi tillför 600 miljoner till vägunderhållet och till underhållet på järnvägen. Vi tillför 200 miljoner till upphandlad trafik och 200 miljoner till de regionala flygplatserna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Skicket på det mindre vägnätet, inte minst alla grusvägar som också är statliga, är alarmerande dåligt på många håll. Därför behövs ytterligare och tydligare satsningar utöver det som regeringen orkar skriva in i sin budget.

I våras var jag i Fyrbodal som är en del av Västra Götalands län och som har ett för södra Sverige något annorlunda klimat, vilket också påverkar vägnätets kvalitet på ett något annat sätt än i södra Sverige i övrigt. Jag var närmare bestämt i Färgelanda kommun. Där visade man på det skrämmande dåliga underhållet på de statliga grusvägarna. Det handlar om vägar som kollapsar därför att vägkroppen är helt slutkörd när det står en mindre lastbil på den. Det handlar om vägtrummor som byts ut mot en mindre dimension. Och alla förstår säkert att om vatten behöver ta sig ut under en väg och man byter till en mindre vägtrumma kommer mindre vatten att rinna under vägen och mer vatten att vara kvar på den andra sidan och därmed också urholka vägens kvalitet.

Jag tycker att det är skrämmande att se så låg kompetens och att man utför den typen av underhållsåtgärder på det svenska vägnätet. Det är otroligt viktigt att vi satsar på detta. Inte minst i och med det Natomedlemskap som vi nu går in i vet vi att både stora och mindre vägar kommer att behöva stärkas på många olika sätt.

När det gäller järnvägen är det bland annat ett stort antal växlar som fortsatt behöver bytas. Och vi tror att man skulle kunna speeda upp farten något mer än vad man sagt från Trafikverket.

Hur regeringen i sin budget hanterar den upphandlade trafiken är alarmerande. Trafikverket talar om hur mycket resurser som behöver kopplas till de olika avtal som man har för trafiken som går över regiongränserna, bland andra Norrtåg, Stångådalsbanan i Region Kalmar, nattågstrafik till norra Sverige med mera. Och företrädare för regeringspartierna kallar det för en ren miss på departementet. Eller är det ren ovilja att inte se till den viktiga tåg- och busstrafik som finns runt om i landet?

Det vi vet är att det fattas pengar som man kunde ha skjutit till för att ha en infrastruktur som fungerar i hela landet. Nu drabbas människor som ska till jobbet eller som ska hälsa på släkt och vänner, alltså helt vanligt folk som behöver kunna ta tåget i Kalmar län, i Norrbotten eller i Jämtland, bara för att ta några exempel. Framtiden för dessa tågsträckningar och antalet tåg som kan trafikera är fortfarande osäker på grund av regeringens plumpa misstag eller ovilja. För Centerpartiet måste tågtrafiken fungera i hela Sverige.

Flyget har haft det tufft sedan pandemin och har inte kommit i fatt. Det drabbar många flygplatser i vårt avlånga land. Här knackar den gröna omställningen för flyget på dörren. Men det dröjer ett tag innan den kan öppnas fullt ut och tekniker av olika slag är framme, liksom hållbart bränsle. Vi tillför ytterligare 200 miljoner kronor till de regionala flygplatserna för att de ska kunna ställa om och helt enkelt överleva.

Fru talman! Jag har en sista kommentar. Det femte transportslaget, de digitala kommunikationerna, har ännu en bit kvar innan målet om att alla ska ha tillgång till det 2025 är uppnått. Regeringen pekar själv på att det finns indikationer på att det kommer att bli dyrare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Jag skulle önska en tydligare redovisning när det gäller detta och hur vi kan uppnå detta mål. Och jag hoppas att vi alla kan önska varandra ett gott nytt bredbandsår.

Fru talman! Tack, Maria Stockhaus, för frågorna!

Precis som ledamoten inledde med att säga ligger vi relativt nära varandra i ganska många delar av den budgetproposition som lagts fram. Det handlar också om att ytterligare förstärka både underhållet, flyget och den upphandlade trafiken - det är de tre delar som Centerpartiet har valt att lyfta in för att förstärka det arbete som Tidöregeringen har med i sin budget för 2025.

Vad som händer om två år är en hypotetisk fråga. Vi ska ha ett val dessförinnan. För Centerpartiet är det otroligt viktigt att gå till val på den politik som vi driver och som, vilket ledamoten själv nämnde, på transportområdet ligger relativt nära den breda mitten, skulle man väl kunna säga, i det politiska landskapet i Sverige. Ledamoten nämnde själv att också Socialdemokraterna ligger i detta härad.

Vilka sedelpressar som finns i källaren hos olika partier tänker jag inte uttala mig om.

Det finns ett uttryck som användes av en tidigare partiledare för Centerpartiet: Man säljer inte skinnet förrän björnen är skjuten. Det finns ingen möjlighet att uttala sig om vilka konstellationer som kan bli möjliga efter valet 2026. Det beror på hur väljarna lägger sina röster. Det går alltid att resonera utifrån dagsläget, det förra valresultatet eller de opinionsundersökningar som görs med jämna mellanrum. Som det ser ut just nu går det inte särskilt bra för Tidöpartierna. För Centerpartiet är det viktigt att få igenom sin politik, oavsett vilket samarbete man finns i.

Fru talman! Jag skulle önska att ledamoten Stockhaus höll sig för god för att lägga ord i min mun och tala om vad jag borde säga i olika sammanhang.

När det gäller snyfthistorier tror jag att vi alla är med om att besöka olika delar av vårt land och se brister i infrastrukturen. Jag har suttit i riksdagen i 18 år, och det har varit både alliansregeringar och socialdemokratiskt ledda regeringar under den tiden. Jag tycker att man har ett samlat ansvar för hur vägnätet, järnvägsnätet och så vidare har sett ut under den tiden.

När det gäller den plan som togs fram under förra mandatperioden var Centerpartiet inte en del i arbetet med att ta fram den; det var efter att januarisamarbetet hade fallit. Det stämmer alltså inte riktigt.

När det gäller planeringen av svensk infrastruktur borde den vara mycket mer långsiktig och bygga på mycket bredare majoriteter. Detta tycker jag är en jätteviktig del. Jag hoppas att den här regeringen tar åt sig av att de lappkast vi har sett på senare år inte främjar vare sig investeringar eller ett hållbart utnyttjande av våra gemensamma resurser.

Det finns möjligheter att göra riktigt breda överenskommelser i svensk politik på infrastrukturens område. Då skulle ledamoten inte behöva vara så orolig för vägsnuttar i olika delar av landet, utan man skulle kunna vara trygg med att det finns förutsättningar för att säkerställa en god infrastruktur, oavsett om det gäller sjöfart, luftfart, väg eller järnväg - eller digital kommunikation, för den delen.

När det gäller dessa olika delar finns det verkligen förutsättningar i Sveriges riksdag för att lösa detta på ett bra sätt. I nästa debatt deltar infrastrukturministern, som i och för sig inte tillhör samma parti som ledamoten Stockhaus. Det har, tycker jag, hörts positiva kommentarer som handlar om att man ser vikten av långsiktiga lösningar. Detta efterfrågar både enskilda människor och företagen, för att Sveriges konkurrenskraft ska byggas stark framåt.

Fru talman! Tack, ledamoten Magnus Jacobsson, för frågorna!

Jag tänkte inte fördjupa mig i en fråga om värdegemenskaper eller huruvida olika värderingar antingen står stabilt eller har förändrats under de senaste fem sex åren. Den diskussionen tänker jag att vi kan ta någon annanstans.

Haken när det gäller att få igenom sina egna frågor diskuterade jag nyss med ledamoten Stockhaus. Det handlar om att skapa breda uppgörelser. Den retorik som Tidöregeringen nu har - vi behöver inte lyssna på någon annan, för vi får med nöd och näppe igenom våra egna förslag - tycker jag är synnerligen olycklig för hela Sveriges utveckling. Tar man på sig att leda ett land finns också möjligheten att skapa breda majoriteter och uppgörelser och även hålla dem. Ledamotens parti kanske inte alltid har visat sig vara det mest pålitliga när det gäller att hålla olika energiöverenskommelser eller andra överenskommelser.

Jag är tacksam för ledamotens omsorg och för att han bekymrar sig över hur Centerpartiet ska få igenom sin politik. Men jag var också tidigare inne på att det handlar om att skapa breda överenskommelser. De partier som står upp för att hela Sverige ska leva och för Sveriges konkurrenskraft skulle kunna bidra till betydligt bredare överenskommelser, som då skulle vara beständiga över tid, oavsett om det blir ett skifte på statsministerposten eller inte.

Jag tackar för medkänslan från den kristdemokratiske ledamoten, men jag ser inga problem med att på olika sätt driva frågor som är viktiga för Centerpartiet, oavsett om det gäller sjöfart, luftfart, väg eller järnväg. Vi vill att hela systemet ska fungera, inte minst kopplat till de digitala kommunikationerna.

Fru talman! Man får rätta mig om jag har fel, men jag skulle tro att detta med att hela landet ska fungera lyfts fram i alla partiers motioner när det gäller kommunikationer. Jag har väldigt svårt att se att något av de åtta partierna i Sveriges riksdag skulle säga att vi kan strunta i Skåne eller Norrland eller att vi kan strunta i Krokom eller någon annan kommun ute på någon ö. Alla vill att hela Sverige ska leva - det är en grundläggande värdering när det gäller hur kommunikationer ska fungera i Sverige.

Det finns andra arbetssätt, Magnus Jacobsson. Försvarsberedningen är ett sådant. Där sätter sig alla åtta partier i Sveriges riksdag ned tillsammans och tittar på hur situationen ser ut, vilka utmaningar och hot man ser framöver och hur vi behöver stärka Sveriges gemensamma försvar. Jag skulle säga att infrastruktur, i och med Sveriges Natomedlemskap, bör ha liknande planeringsförutsättningar och inte det nuvarande arbetssättet. Jag blir lite förvånad när man kramar det nuvarande arbetssättet med sådan emfas och säger att vi ska göra som vi alltid har gjort. Indikationer pekar på att detta - att göra som vi alltid har gjort - gör att vi faktiskt går bakåt.

Vi borde prova nya arbetssätt som kan ge oss nya förutsättningar och koppla ihop infrastrukturområdet med försvarsområdet och kompetensförsörjningsområdet. Det har vi ett ansvar att göra, oavsett om vi sitter i majoritet eller i opposition.

Vi har ett gemensamt intresse av att skapa framtida förutsättningar som är viktiga för Sverige. Det finns andra arbetssätt som gör att man kan inkludera och ge förutsättningar för alla partier att komma till tals. Alla förstår att uppgörelser handlar om förhandling, men för Sverige, Sveriges konkurrenskraft och de människor som bor och vill verka här vore ett annat arbetssätt, där man kom överens om långsiktiga förutsättningar, mycket bättre.

Fru talman! Tack till Maria Stockhaus för anförandet!

Jag tänkte ställa samma fråga till Maria Stockhaus som till ledamoten för Sverigedemokraterna tidigare. Regeringen och framför allt regeringspartierna har pratat väldigt mycket om hur otroligt viktigt det är att återta underhållet av järnvägen. Jag upprepar det faktiska resultatet av regeringens budget och framtida satsningar: Man höjer anslaget med 5 procent, och man lyckas återta 10-15 procent av underhållet under planperioden. Det här kommer att leda till fortsatt försenade och inställda tåg och fortsatt tågkaos, så min fråga är om ledamoten Stockhaus verkligen är nöjd med det här.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Fru talman! Maria Stockhaus är väldigt upprörd över att Miljöpartiet har en investeringsbudget. Jag kan upplysa om att det finns olika åsikter om det även inom regeringsunderlaget. Kristdemokraterna har uttryckt att man vill se en investeringsbudget.

Jag tycker inte att det är så konstigt som Maria Stockhaus vill få det att framstå. De flesta kommuner har en investeringsbudget. Den som köper en fastighet lånar ofta till en bostadsrätt eller en villa, något som Moderaterna ofta uppmuntrar som boendeform, så jag tror att det är en ganska spelad upprördhet.

Tvärtom ser vi att det är ett systemfel att vi inte klarar av att både återta underhållet och investera i den framtida infrastruktur som vi ser behövs. Jag vill höra Maria Stockhaus reflektioner över detta, fru talman.

Fru talman! Tack till Maria Stockhaus för svaret!

Ja, det är ju lite i det dilemmat man hamnar när man inte samtidigt vill utöka kapaciteten så att man faktiskt får möjlighet att styra om trafik och återta underhållet.

Jag noterar att Tidöpartierna inte verkar särskilt överens om huruvida det här går att göra effektivare. Patrik Jönsson var ganska tydlig i sin uppfattning att det absolut borde finnas utrymme för att återta mer av underhållet. Han var inte alls nöjd med regeringens politik på området, så jag kan bara konstatera att man inte är överens. Där hoppas jag faktiskt att Patrik Jönsson gör en än bättre förhandling nästa gång för att vi ska få tåg som fungerar och kapacitet på järnvägen som motsvarar framtidens förväntningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Vi vet ju att Trafikverket dessutom har underskattat utvecklingen på järnväg kraftigt. Nu gör den här regeringen om precis samma misstag. Man misslyckas med att återta underhållet, och man investerar inte i den kapacitet som faktiskt behövs.

Det här är för att man inte inser det faktum att det är ett systemfel att vi inte har en investeringsbudget för nödvändig infrastruktur. Det är investeringar som vi gör kanske vart hundrade år. I mitten av 1800-talet investerade vi i de stambanor vi har. Man har alltså haft 100-150 år på sig att betala av en sådan stor investering. Och man gör det på löpande budget, vilket i princip inga andra organisationer eller företag eller ens privatpersoner gör när de gör en väldigt stor investering som de gör en gång under en väldigt lång tidsperiod. Då hamnar man ju i de här problemen, så upprördheten över en investeringsbudget är kanske det mest förvånande när vi ser att det är det som behövs för att lösa problemet.

Där hoppas jag att Kristdemokraterna verkligen sätter ned foten och driver igenom sin politik i nästa förhandling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Fru talman! Vi diskuterar infrastrukturen och dess budget för kommande år. Detta är viktigt, inte minst med tanke på att det är infrastrukturen som binder ihop hela Sverige och också binder ihop Sverige med andra länder, framför allt våra nordiska grannländer.

Med tanke på vad som händer när det gäller Danmark, Tyskland, Fehmarn Bält och pågående satsningar där kan man fundera på vår riktning och hur vi ska se till att tågen kan gå framöver.

Vi vet att vi har underinvesterat under många år, oavsett vilka som har styrt. Detta märks, inte minst på urspårningar av tåg, vägar som går sönder, tågförseningar, försämrad framkomlighet och mycket stor trängsel på våra järnvägsspår. Det är ett reellt hot mot den gröna industriella utveckling som vi ser är nödvändig i vårt land.

Sverige har alltid varit ett land som har legat i framkant i den tekniska utvecklingen. Infrastrukturen får inte vara det som hindrar att vi fortsätter att göra det, men just nu ser det faktiskt ut så. Det är också så att Sveriges del i den globala konkurrensen utmanas. Om hela Sverige ska kunna leva och utvecklas och om man ska kunna bo i hela vårt land är infrastrukturen den livsnerv som vi måste satsa på.

Vi har, som tidigare talare har nämnt, en viktig utmaning i klimatutmaningen. Vi måste ställa om alla våra trafikslag. Vi har redan i dag trafikslag som är fossilfria och som vi borde satsa betydligt mer på än vad vi gör nu.

Sedan behöver vi kanske samarbeta mer med andra utskott. Precis som någon sa tidigare hanteras en del av de förslag som rör vårt utskott i andra utskott, och vi kanske behöver ha lite mer samarbete med dem för att komma fram till rätt saker att titta på.

Sedan har vi en fråga som jag tycker är jätteviktig och som har blivit ännu viktigare i och med Natointrädet och den säkerhetspolitiska situationen. Det är frågan om samhällsviktig infrastruktur. Vad är det egentligen, vad ska räknas dit och hur ska vi hantera den?

Jag tycker att vi pratar alldeles för lite om detta, inte minst med tanke på det marknadiseringssystem som vi har i Sverige när det gäller järnvägen men också vägarna och där man tycker att det är viktigare att Trafikverket lär sig att bli en bra upphandlingsmyndighet än att de lär sig att underhålla våra vägar och järnvägar.

Jag tycker att det är ett jättemärkligt synsätt. Vi behöver verkligen titta på detta. Hur kan vi behålla rådigheten? Om det är något vi har lärt oss av Ukraina är det att de - mitt i ett brinnande krig - har rådighet över sin infrastruktur, vilket gör att den fungerar.

Man kan fundera i en minut på hur det skulle fungera i vårt land, med 59 eller 60 aktörer på järnvägen och med upphandlade små kontrakt överallt för vägunderhållet. Det skulle inte fungera en dag. Jag skulle därför önska att rådigheten över samhällsviktig infrastruktur var en viktig punkt som alla våra partier diskuterade. Detta är något som borde vara viktigt inte bara för vårt parti utan för alla.

I budgeten har vi några satsningar där vi skiljer oss från Tidöpartierna och deras framlagda förslag. Det handlar framför allt om den upphandlade trafiken, som är viktig för att hela Sverige ska kunna leva. Väldigt mycket av den upphandlade trafik som nu riskerar att försvinna finns ju på ställen där det inte lönar sig att bedriva trafik, och då är det ännu viktigare att vi sätter ned foten och pekar och säger att detta är jätteviktigt. Man ska kunna leva, bo och verka i hela Sverige, och därför lägger vi mer pengar på det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Vi tycker också att det är viktigt att barn och unga inte är beroende av sina föräldrars plånböcker för att kunna åka kollektivt, och därför återkommer vi med ett gammalt förslag: att det ska vara avgiftsfritt för unga att åka kollektivt på sommaren. Helst skulle man önska att de kunde göra det hela tiden.

Vi var med utskottet i Estland och besökte Tallinn, där kollektivtrafiken för invånarna är avgiftsfri. Det skulle vara spännande om vi kunde diskutera kollektivtrafik lite mer ur ett medborgarperspektiv och ett rättviseperspektiv. Vi lägger alltså mer pengar på avgiftsfri kollektivtrafik för unga.

Vi lägger också mer pengar i budgeten än vad Tidöpartierna gör på underhåll av järnvägar och vägar. Vi lägger även mer pengar på att flytta över gods från väg till sjöfart.

Vi återkommer med ytterligare ett gammalt förslag, CSN-lån för körkort, men nu utvidgar vi det till att också gälla bussar och lastbilar. Det är viktigt, inte minst med tanke på den personalbrist som finns inom olika sektorer i transportbranschen.

Körkort har blivit en klassfråga i dag. Det är väldigt dyrt att ta körkort. Om det är något som vi har lyckats med i Sverige är det studielånen. Det spelar ingen roll varifrån du kommer - du kan ändå få möjlighet att plugga vidare, och med vårt förslag får du också möjlighet att klara av att betala för ett körkort.

Mot vårt förslag står den verklighet som vi ser i dag, med inställda eller försenade tåg och med nattåg och annan upphandlad trafik som hotas av indragning med två månader kvar. Nu löste man det, säger man lite grann så där, men det är ändå inte löst för alla i vårt land. Detta gäller inte minst i norr, där regionen fortfarande kommer att få betala ganska många miljoner ur egen ficka. Vi ser också busslinjer som försvinner.

Jag skulle också vilja säga något om digitalisering. AI-kommissionen kom med sitt förslag häromveckan. Det är ett väldigt spännande förslag, och jag håller med ledamoten Stockhaus om att det är spännande läsning. Det som är intressant med AI-kommissionen är att de har varit väldigt intresserade av vad alla partier tycker i denna fråga. De vill se en långsiktighet och långsiktiga spelregler.

Alla partier har fått tillfälle att träffa Carl-Henric Svanberg och ge sina inspel. Han har också varit flera gånger hos oss i utskottet och verkligen poängterat att han tycker att det är viktigt att alla partier är med. Jag tycker att det har varit föredömligt arbetat. Jag hoppas verkligen att vi nu inte bara får ett färdigt förslag om hur det kommer att bli utan att vi även fortsättningsvis får vara delaktiga i arbetet, eftersom det är långsiktighet Sverige behöver. Man behöver veta vad det är som gäller.

Jag tänker avsluta med några fler ord om klimatet och klimatutmaningen. Flera har varit inne på hur vi ska nå våra klimatmål. Det är inte så enkelt med de partier som styr i dag, där fokus inte ligger på klimatlagen, vars mål sju av åtta partier ändå var överens om att vi ska nå.

Vi vet att den sektor som vi är satta att hantera - transportsektorn - är den sektor som måste få ned utsläppen allra mest. Vi har förbundit oss att skära ned dem med 70 procent till 2030. Vi är snart framme vid 2030, och utsläppen ökar. Det är allvarligt.

Mitt parti har lagt mer pengar, fru talman, än vad som var sagt. Då kan man inte reservera sig, och därför har vi i stället ett särskilt yttrande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

(Applåder)

Fru talman! Tack, ledamoten Stockhaus, för frågan! Jag tycker att det är spännande att vi ska stå här i talarstolen och svara på hypotetiska frågor - speciellt när vi ser på siffrorna att delar av Stockhaus underlag riskerar att åka ur riksdagen vid nästa val. Man kanske skulle fundera på hur det egna underlaget ser ut.

Jag tror att ledamoten Stockhaus är ganska klar över vad vi socialdemokrater tycker om flyget. Vi tillsatte ju flygutredningar, bland annat en som kom med sitt betänkande alldeles i samband med valet men som har hanterats som popcorn; man har plockat lite här och där. Ledamoten Stockhaus sa i sitt anförande att man snart kommer med förslag på hur man ska hantera resten. Det tycker jag är väldigt bra.

Vi tillsatte utredningen under förra mandatperioden för att få en inriktning. Vi tycker nämligen att flyget är viktigt. Vi tycker att det är viktigt att man kan leva, verka och bo i hela Sverige. Det kommer vi att fortsätta driva. Sedan är det en förhandlingsdiskussion, som allt annat.

Det är spännande att flyget ligger i topp för ledamoten Stockhaus. Det finns ju några andra transportslag som borde vara mer intressanta om man ska styra det här landet - inte minst järnväg. Jag skulle alltså vilja höra ledamoten Stockhaus berätta hur Tidöpartierna tänker se till att man kan ta sig fram, som person men kanske framför allt som gods, i hela vårt land. Vad ska hända med Malmbanan? Det är mycket snack men väldigt lite verkstad. Hur ser ledamoten Stockhaus på järnvägens framtid i Sverige?

Fru talman! Den här debatten handlar om nästa år. Den handlar inte om det vi ska diskutera senare, alltså tolvårsperioden. Nästa år ökar Socialdemokraterna den budgetpost som gäller väg och järnväg med 500 miljoner. Så har i alla fall jag förstått att det ser ut när jag har läst. Den andra frågan får ledamoten gärna ställa till mig under nästa debatt. Jag tycker att vi ska hålla oss till ämnet för den här debatten.

Nu när ledamoten Jacobsson ändå är på plats skulle jag vilja ställa en fråga om ett uttalande ledamoten ska ha gjort på mässan Persontrafik i Göteborg för någon vecka sedan. Det handlade om kollektivtrafiken och att ledamoten inte tror på målet att fyra av tio transporter framöver ska ske kollektivt. Det tycker jag låter väldigt märkligt med tanke på att det finns en klimatlag med klimatmål som faktiskt går ut på att vi ska använda de transportslag som är fossilfria. Vi kan inte vänta tills det har utvecklats längre fram. Vad som händer då är det ju ingen som vet. Dessutom har jag inte uppfattat att Tidöpartierna är negativt inställda till kollektivtrafiken. Jag blev alltså väldigt överraskad och vill därför fråga om det jag har hört stämmer.

Fru talman! Krisen i svensk infrastruktur beskrivs som ett nationellt haveri. Jag har själv haft ett litet personligt haveri här. Jag hade nämligen förstått det som att debatten om budget och debatten om infrastrukturpropositionen skulle hanteras samlat, vilket var extremt fel uppfattat av mig. Men därför hade jag förberett hela mitt anförande på det sättet och har nu fått skriva om det de senaste 15 minuterna. Så ser läget alltså ut för mig.

I landet finns ett starkt driv för att få till en hållbar transportinfrastruktur. Det finns också gott om exempel på kommuner och regioner som går före och ställer om. I till exempel Gnosjö kommun har hemtjänsten i centralorten ställt bilen och cyklar till sina hemtjänsttagare. Huddinge kommun planerar för ett nytt område där man kommer att ha ett väl utbyggt system för en storskalig bilpool. Ockelbo kommun har avgiftsfri kollektivtrafik sedan 29 år tillbaka. Och i Lunds kommun planerade man sin nya stadsdel, Brunnshög, utifrån tredjedelsmålet, alltså att max var tredje resa ska göras med bil. Det är en kommun som jobbar integrerat med transporteffektivitet i sin ordinarie planering. Så här kan man fortsätta väldigt länge. Det finns gott om positiva exempel ute i landet. Det händer väldigt mycket.

Den stora bilden skulle också kunna vara betydligt mer positiv om vi inte hade ett läge där landets kommuner och regioner går före medan regeringen och den nationella nivån släpar efter. Klimatkommunerna, som samlar kommuner och regioner, konstaterar att ett alltför stort ansvar för att minska utsläppen från transportsektorn landar på kommunerna.

Många kommuner och regioner har också, som en del i sitt klimatarbete, skärpt sina resepolicyer och tagit fram nya riktlinjer för kurser, konferenser och tjänsteresor. Flera kommuner ser också tydliga effekter och är stolta över att det arbetet ger resultat.

Men vad gör regeringen? Jo, man väljer att se de resepolicyer som antagits som ett problem och uppmanar i stället landets kommuner och regioner att flyga mer. Regeringen väljer också att avskaffa stadsmiljöavtalen, alltså det verktyg som finns för att i samverkan och tillsammans jobba för en hållbar stadsutveckling och ökad transporteffektivitet.

Vänsterpartiet gör tvärtom. Vi avskaffar inte stadsmiljöavtalen, utan vi förstärker dem för att den nationella nivån även fortsättningsvis ska kunna bidra till mer kollektivtrafik, cykling, gång och klimatsmarta godstransporter.

Fru talman! Förutom arbetet som sker i våra kommuner och regioner finns det ett starkt tryck och en förväntan från civilsamhället och branschens aktörer. Här finns till exempel pendlaruppropet som kräver en hållbar arbetspendling med billigare kollektivtrafik och en storsatsning på järnvägen och cykelinfrastrukturen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Här finns också Majblommans Riksförbund, som har tagit fram rapporten Framtidstro till priset av en bussbiljett. De föreslår en nationell reform med fri kollektivtrafik för alla barn och unga mellan 12 och 18 år, för att vi ska möta barnkonventionens krav på att alla barn ska ha rätt till en meningsfull fritid men också för att motverka den transportfattigdom som i dag breder ut sig i Sverige.

Fru talman! I uppföljningen av de transportpolitiska målen från Trafikanalys ser vi att funktionsmålet, som handlar om allas rätt till grundläggande tillgänglighet av god kvalitet, utvecklas negativt. Uppföljningen visar också tydligt att transporternas ekonomiska överkomlighet minskar.

Priset för att resa kollektivt har ökat kraftigt i Sverige, med 139 procent de senaste decennierna. Det betyder att priserna i kollektivtrafiken har ökat dubbelt så mycket som bränslepriset, 139 procent kontra 70 procent. Höga bränslepriser engagerar. För flera partier i den här kammaren var det en av valrörelsens viktigaste frågor. Men prisökningen i kollektivtrafiken får inte alls den uppmärksamhet och det fokus som den förtjänar, trots att den är större.

Om vi ska nå funktionsmålet behövs en utbyggd, tillgänglig kollektivtrafik som folk har råd med. Vänsterpartiet budgeterar därför för en Sverigebiljett, som ska gälla på all kollektivtrafik i landet och som ska kosta 450 kronor i månaden. Vi avsätter också resurser för en utbyggd, förstärkt kollektivtrafik och krokar på så sätt arm med landets regioner och delar på ansvaret för en ökad mobilitet och ett hållbart transportsystem.

Fru talman! Avslutningsvis: I debatten i dag har vi hört att det är viktigt att hålla ihop landet. En ledamot nämnde också reseavdraget, som kompenserar den som har långa avstånd till jobbet. Men det reseavdrag som finns i dag exkluderar flera transportslag.

Vi föreslår därför det som sju av åtta partier var överens om så sent som sommaren 2022, nämligen ett färdmedelsneutralt och avståndsbaserat reseavdrag. Det skulle alltså behandla alla transportslag neutralt, samtidigt som det också skulle utjämna regionala skillnader. Det är ett mer rättvist reseavdrag, men det är också ett effektivt styrmedel för att sänka utsläpp från transportsektorn och klara våra klimatmål.

Med detta vill jag be om ursäkt för att jag överskridit talartiden. Jag vill också hänvisa till vårt särskilda yttrande kopplat till budgeten och tacka så mycket för mig.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågorna eller kanske snarare synpunkterna.

När man lyssnar på när Tidöpartierna pratar flyg kan man få intrycket att flyget redan i dag är fossilfritt eller väldigt nära fossilfritt. Så ser det ju inte riktigt ut, utan 98 procent är fossila bränslen i dagens flyg. Inblandningen av biobränslen har ju också sina begränsningar. Den ska inte överstiga 50 procent, för då blir det inte längre säkert. Också flygets dubbla klimatpåverkan på hög höjd kvarstår. Det finns alltså flera problem med flyget.

Ledamoten beskrev det som att de kommuner och regioner som har antagit skärpta resepolicyer missgynnar flyget. Så ser jag det inte alls. Det man säger är att om det finns ett alternativ till flyget ska man välja det. Det handlar ju om att klara våra klimatmål och framför allt 2030-målet, som jag utgår från att vi är överens om eftersom det har klubbats i riksdagen.

Om man kan ta sig från punkt A till punkt B med tåg på en tid som understiger tre till fyra timmar ska man välja tåget framför flyget. Det utesluter inte på något sätt flyget till hundra procent, men man gör ett val vid varje givet tillfälle. Det tycker jag är rimligt. Jag tycker också att det är rimligt att man har den typen av resepolicyer, och det tänker jag att ledamoten också skulle kunna tycka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågorna.

Jag tycker att det vevas ganska friskt. Det kan vara svårt att urskilja frågorna, för det peppras på ganska rejält.

Maria Stockhaus pratade om siffror och att vi från vårt parti har missuppfattat siffror, men jag tänker att det går åt båda håll. Man pratar exempelvis om att flyget har minskat sina utsläpp. Men utsläppen från flyget har ökat med 28 procent 2004-2019. Det är ett faktum.

Sedan tänker jag på begreppet flygskam, som ledamotens parti och övriga Tidöpartier är väldigt angelägna om att problematisera. Flygskam handlar för mig om att reflektera över sina val, helt enkelt. Precis som jag nämnde tidigare handlar det om en resepolicy där man på ett enkelt sätt kan ta sig med tåg från punkt A till punkt B. Är det då inte rimligt att göra den avvägningen, att göra det valet?

Avslutningsvis, vad gäller frågan om framtiden för flyget ur ett vänsterpartistiskt perspektiv: Det finns en framtid för flyget och för de regionala flygplatserna, absolut. Vi förstår definitivt behovet av beredskapsflygplatser. Men vi anser inte, som Tidöpartierna, att samtliga regionala flygplatser ska vara beredskapsflygplatser per automatik.

Jag hoppas att detta var svar på frågorna.

Fru talman! Jag tackar Helena Gellerman för anförandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Jag tycker egentligen att väldigt mycket av det som nämndes och som Liberalerna lyfte fram med budgeten var bra. Det är dock inte riktigt det som är problemet.

Det gjordes en oberoende granskning av alla partiers klimatpolitik inför valet. Där blev Liberalerna näst bäst, efter Miljöpartiet. Ni har väldigt goda ambitioner. Men sedan kom problemen och krocken med verkligheten. Inte minst verkar Liberalerna otroligt bekymrade över hur oppositionen ska kunna förhandla ihop sig.

Tidöpartierna verkar ha lyckats, och tyvärr lyckas de genom att Liberalerna har lagt sig totalt platt och har övergett hela sin miljö- och klimatpolitik. Det resultat vi ser är i stället för Liberalernas ambition kraftigt ökade utsläpp. Nu börjar Tidöpartiernas politik få genomslag. Under både det första och det andra kvartalet i år fick vi kraftigt ökade utsläpp av växthusgaser.

När det gäller investeringarna i hållbart flygbränsle, som alla Tidöpartier talat sig så varma om, drar man i handbromsen runt om i Sverige på grund av en misslyckad industripolitik och en misslyckad energipolitik. På grund av den här regeringens politik är företag rädda för att investera i grön hållbar omställning i Sverige. Problemet är att de vackra orden över huvud taget inte stämmer överens med verkligheten, som går i totalt motsatt riktning.

Min enkla fråga är om Helena Gellerman är nöjd med att utsläppen ökar kraftigt.

Fru talman! Jag noterade att Helena Gellerman inte svarade på min fråga eller över huvud taget bemötte någonting av det jag sa om det totala misslyckandet med att nå klimatmålen och få till gröna investeringar i hållbart flygbränsle runt om i Sverige. Även när det gäller att klara elektrifieringen går politiken åt helt fel håll. Andelen elbilar i nybilsförsäljningen minskar, tvärtemot Helena Gellermans ambition.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Det är ganska tydligt att Tidöpartierna konstant använder just kärnkraften som ett fikonlöv för att skyla sin totalt misslyckade klimatpolitik. Nu blir det ännu mer tydligt att det också är ett misslyckande i sig att lägga alla ägg i samma korg och satsa på kärnkraften. På grund av den extremt långa tid det tar att bygga ut kärnkraften kommer utsläppen enligt vad Naturskyddsföreningen visat att öka med 220 miljoner ton när man satsar på det i stället för det förnybara.

Det som Helena Gellerman säger är inte alls med verkligheten överensstämmande. Den här regeringen motarbetar ju konstant det förnybara. Man tog bort 60-öringen för solceller, sänkte det gröna avdraget och säger nej till havsbaserad vindkraft i hela Östersjön. På fredag kommer en utredning som sannolikt kommer att lägga en död hand över resten av den havsbaserade vindkraften. Man använder det kommunala vetot; inom Tidöpartierna inklusive Liberalerna säger man nej till mellan 70 och 100 procent av vindkraften på land. Företagen ser att regeringen och Tidöpartierna totalt misslyckas med att få fram billig hållbar energi till 2030 och 2035, och det är det som är avgörande för om man ska våga investera här och nu.

Fru talman! Miljöpartiets vision är billiga och hållbara transporter och kommunikationer i hela landet. För att uppnå det behövs rätt lösning på rätt plats. De hållbara alternativen behöver bli billigare och attraktivare.

Vi behöver se till att återta underhållet på både väg och järnväg; det kommer vi in mer på i nästa debatt. Där satsar vi betydligt mer än regeringen. Vi behöver också göra stora investeringar i att bygga ut infrastrukturen.

Vi vill att man ska kunna resa hållbart här och nu, var man än bor i landet och vilka behov man än har. Därför vill vi ha ett leasingstöd på 2 500 kronor i månaden för elbilar och andra hållbara lösningar, som biogas. Stödet ska vara riktat mot landsbygd och låginkomsttagare. Syftet är att den som vill köra hållbart men inte vill eller kan köpa en bil ska ha möjlighet att köra med både låg driftskostnad och låg klimatpåverkan. Det är så vi hjälper människor att ställa om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Här har regeringens politik misslyckats totalt. Det är också så att inte bara den totala mängden utan även andelen elbilar i nybilsförsäljningen sjunker kraftigt, medan andelen bensin- och dieselbilar ökar. Det här sätter fast människor i ett beroende av fossila bränslen, som vi nu sannolikt bland annat importerar från Ryssland.

Det har blivit på tok för dyrt att resa kollektivt. Det vill vi ändra på. Vi vill ha en månadsbiljett som gäller för all kollektivtrafik i hela landet, ett Sverigekort. Ett sådant kort har man till exempel infört i Tyskland, där det kostar under 500 kronor i månaden att resa kollektivt, hälften för unga och studenter. Kostnaden för att resa kollektivt har ökat, mycket mer än för andra reseformer, som nämndes tidigare. Närmare bestämt har den ökat med 140 procent de senaste 20 åren. Det är dubbelt så mycket som ökningen av bensinpriset. Det kanske kommer som en nyhet för Tidöpartierna eftersom man i stället väljer att lägga över 31 miljarder på fossila subventioner.

I Norrbotten kostar ett månadskort över 3 000 kronor och i Stockholm bara en tredjedel av det. Vi vill minska kostnaderna för hållbart resande kraftigt. Det kommer i synnerhet att gynna människor med små marginaler.

Det saknas dessutom ett nationellt biljettsystem för kollektivtrafiken, något som försvårar resor över länsgränserna och gör det svårare att resa kollektivt när man kommer till en ny region. Ett Sverigekort skulle lösa även det problemet.

För att samtidigt bidra till att kollektivtrafiken utvecklas och kan investera i mer turtäthet vill vi lägga ett investeringsstöd för kollektivtrafiken på 5 miljarder kronor för nästa år.

I betänkandet behandlas också anslaget 1.7 Trafikavtalen. Det finns för att säkerställa just tillgänglighet i hela landet. Miljöpartiet vill att tågen ska fungera och även kollektivtrafiken såväl i norra Sverige som i Bergslagen och i Kalmar i Småland. Det tycks regeringen inte vilja.

Trafikverket hade redan under 2024 äskat 195 miljoner kronor för att kunna upprätthålla nuvarande tillgänglighet. Det är väldigt små pengar i de sammanhang vi diskuterar i dag. Det är medel som regeringen valt att inte tillföra i budgeten för 2025.

Nu sitter Norrtåg och deras resenärer med indragna linjer och försämrad tillgänglighet som följd. Norrtåg har stora osäkerheter om hur plötsliga kostnader ska kunna täckas upp.

Även om Trafikverket inte minst tack vare hård press från Miljöpartiet har tillfört huvuddelen av pengarna ofinansierat för att skyla regeringens misslyckande saknas ännu 48 miljoner för Norrtåg.

Ska Norrtåg spara de saknade pengarna kan hela tåglinjer behöva läggas ned, som till exempel mellan Luleå och Haparanda eller mellan Vännäs och Vindeln. I dag är det bara Norrtåg som trafikerar de sträckorna. Alternativt får man göra kraftiga neddragningar i turtäthet, vilket försämrar tillgängligheten i hela norra Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

De vackra orden vi hörde från regeringsföreträdarna om att man ska kunna resa i hela landet ger jag inte mycket för när vi ser vad man faktiskt gör i verkligheten.

För att upprätthålla dessa avtal har vi skjutit till de pengar som behövs och lite mer därtill. Vi tycker även att det ska finnas nattåg mellan Göteborg och Umeå och att nattågen ska kunna fortsätta förbi Åre ända till Trondheim för att bättre bygga ihop Norge och Sverige.

Det stora misslyckandet här från regeringen är att man satsar alldeles för lite på underhåll av järnvägen. Det har blivit smärtsamt tydligt för svenska folket hur dåligt skick järnvägen är i.

Under december förra året och januari i år hade vi 11 000 inställda avgångar. Det var år 2010 med Alliansen vid rodret som underhållet lades ut på entreprenad. Det ser vi konsekvenserna av i dag.

När det gäller järnvägstrafiken som går på till exempel Södra och Västra stambanan landar punktligheten på ungefär 50 procent. Det menar jag är helt oacceptabelt.

Trafikverkets och järnvägens underhållsskuld måste täppas igen. Här misslyckas regeringen totalt. Vi behöver göra mer. Sverige behöver rejäla investeringar i klimatet, i omställningen och även i hållbar infrastruktur.

Därför föreslår Miljöpartiet på totalen en investeringsbudget som vi menar är helt nödvändig för att både nå målen och skapa förutsättningar för att kunna resa hållbart i hela Sverige.

Mer av transporterna behöver ske på tåg men även till sjöss. Vi vill också ha nationella planer för att bygga ut laddinfrastruktur och möjlighet att tanka biogas och vätgas för att möjliggöra hållbara alternativ.

Vi behöver en snabb elektrifiering som lyckas i verkligheten, bättre kollektivtrafik och ett främjande av cykel som transportmedel. Inte minst därför behåller vi och utökar i stället de stadsmiljöavtal som vi anser är helt nödvändiga för att hjälpa kommunerna och regionerna i deras omställning. Vi vill också se att man genomför ett färdmedelsneutralt reseavdrag.

Det stora och flagranta misslyckandet här är ändå att regeringen totalt misslyckas med att nå klimatmålen. Det nämndes tidigare att transportsektorn står för ungefär 30 procent av utsläppen. Det är också inom den sektorn som utsläppen ökar kraftigt.

Hur mycket olika ministrar och regeringsföreträdare än försöker att prata bort det och vilseleda är det ett faktum att regeringens politik leder till kraftigt ökade utsläpp.

Därtill lyckas man ändå inte göra satsningar så att tågresenärerna ska komma fram i tid eller att man i stället ska kunna resa hållbart till låga priser runt om i Sverige.

Fru talman! Vi menar att Miljöpartiets förslag till budget i stället hade rått bot på dessa problem. Det kan man läsa mer om i vårt särskilda yttrande.

Fru talman! Först och främst är vi överens om att vi inte tycker att Trafikverket fungerar optimalt i dag, Patrik Jönsson. Eftersom det finns en majoritet i Sveriges riksdag som anser det är det synd att det inte går att komma vidare i den frågan.

Det är grundorsaken till att vi inte lyckas återta underhållet. Där skulle vi behöva mycket effektivare metoder, något som jag tror att ledamoten också nämnde i sitt anförande och i sina repliker.

Det är väldigt synd att Sverigedemokraterna inte har satt ned foten där i regeringssamarbetet och krävt att man styr upp det. Nu dras vi med fortsatt eftersatt underhåll, försenade tåg, resenärer som står på perrongen och väntar på tåg som är inställda, tåg som aldrig kommer. Det borde nog vara lite mer av självkritik från Sverigedemokraterna när det gäller hur de har lyckats i förhandlingarna med tanke på vilka ambitioner de har haft.

Många här har pratat om att man vill se ett hållbart flyg. Vi kan konstatera att någon då behöver producera ett hållbart flygbränsle. Sverigedemokraterna verkar ju nästan vara nöjda när stora och viktiga industrisatsningar misslyckas i Sverige, så var ska då detta hållbara flygbränsle produceras?

Allting tenderar att bli en energidebatt, så jag får väl fortsätta på det spåret i nästa replik.

Fru talman! För att vara tydlig: Jag tror att Patrik Jönsson missade en viktig detalj. Vi pratade om billiga och hållbara transporter. Det behöver hänga ihop.

Din egen statsminister, som du har röstat fram, upprepade ganska frekvent i valrörelsen dessförinnan att man behöver kunna hålla två saker i huvudet samtidigt. Jag har faktiskt inte hört honom använda uttrycket sedan han blev statsminister, och jag tror att det beror på att den här regeringen är totalt oförmögen att göra detta.

Vi behöver alltså göra det lätt och så billigt som möjligt för folk att använda det hållbara alternativet, men vi behöver också klara klimatmålen. Det är där Tidöpartierna totalt misslyckas. Jag ifrågasätter Sverigedemokraternas ambition att över huvud taget nå klimatmålen, och om man inte har den ambitionen blir det ju lätt. Men faktum är att om man ger människor möjligheten att byta till elbil blir driftskostnaderna betydligt lägre.

Det är framför allt Sverigedemokraterna som är orsaken till de höga elpriserna, för Sverigedemokraterna stoppar de absolut nödvändiga investeringarna i mer hållbar elproduktion här och nu. Det är det som driver upp priserna. Vi vet att vi behöver använda mer el, och då behöver vi investera i mer elproduktion. Sätter man stopp för det genom kommunala veton, genom regeringsförhandlingar och genom att försämra för alla möjliga kraftslag som man inte gillar utom just sitt favoritkraftslag, kärnkraften, blir elen mycket dyrare.

För övrigt kan jag, apropå en lögn som ofta upprepas, nämna att kärnkraften lades ned på kommersiella grunder. Det har bland andra Vattenfalls tidigare ordförande varit tydlig med.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka Magnus Jacobsson för ärligheten att säga att han inte nådde hela vägen i förhandlingarna. Så kan det vara; Miljöpartiet är väl medvetet om att det kan hända. Men det får tyvärr konsekvenserna att vi, precis som ledamoten är inne på, kommer att fortsätta med en stor underhållsskuld och med investeringar som vi skulle behöva men som inte blir av.

Miljöpartiet föreslår en investeringsbudget. Man kan se det som att det ibland behöver tänkas lite nytt eller snarare lite nygammalt, eftersom vi faktiskt har haft en investeringsbudget. Som jag nämnde i ett tidigare replikskifte är det väldigt många, om inte de flesta, kommuner som har det. Alla företag lånar upp för stora investeringar, och de flesta privatpersoner gör det. Det är bara konstigt att staten inte har en investeringsbudget. Jag hoppas att fler partier kan tänka om när det gäller detta.

När det gäller Trafikverket och att kunna använda pengarna har vi i Miljöpartiet varit tydliga med att vi inte tycker att det funkar bra i dag. Vi skulle egentligen behöva återgå till en myndighet som enbart fokuserar på järnvägen och har den spetskompetensen. Väg och järnväg skiljer sig åt genom att järnvägen är mer av ett sammanhållet system där alla delar behöver funka med varandra. Vi behöver effektivisera underhållet kraftigt genom innovationsupphandlingar och genom att använda den moderna teknik som finns.

Det har varit en ganska massiv kritik mot hur man har gjort med Västra stambanan, där andra operatörer menar att de hade kunnat göra det radikalt mycket fortare och med mycket mindre trafikstörningar som följd.

Jag tror att man behöver tänka lite nytt. Man behöver tänka lite innovativt.

Fru talman! Vi verkar vara överens, Magnus Jacobsson, om en hel del. Självklart tror inte heller jag att det är så enkelt att vi med ett trollslag delar upp allt, och så blir allt frid och fröjd. Det är klart att det är en process, och man får alltid väga investeringskostnad mot vad som kan hota effektiviteten vid en delning av myndigheten.

Jag tror att man kan göra detta på ett smart sätt. Utskottet har nyligen varit på studieresa till Danmark, och vi har tidigare erfarenheter här i Sverige av att jobba mer projektbaserat eller i konsortium. Det kan vara en övergångslösning att jobba med den riktningen, att successivt dela upp Trafikverket och se till att rikta den kompetens som verkligen behöver få utlopp.

Kommunikationer

Jag vill vara tydlig för alla åhörare med att jag inte tror att det är något fel på medarbetarna på Trafikverket. Jag tror att de är ytterst kompetenta, och jag tror att de själva är frustrerade över att de inte får utlopp för sin kompetens och kan göra vad de brinner för, nämligen att få Sveriges tågsystem att fungera så bra som möjligt så att tågen kommer fram i tid. Här har vi ett politiskt ansvar att ge förutsättningar för dem som vill få detta att fungera, som har valt att utbilda sig på området för att de vill att det ska finnas fungerande tåg.

Det är synd att vi inte kan ta lite snabbare och tydligare steg framåt. Det är klart att det behöver vara en process när man eventuellt ska dela upp en myndighet, men om det görs på ett klokt sätt tror jag att vi inte tappar så mycket utan i stället ökar effektiviteten och jobbar på smartare sätt. Jag tror att det är fullt möjligt, men jag tycker inte att regeringen lyckas över huvud taget där. Och det är synd.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)