Fru talman! Jag tror att alla som följer denna fråga vet att det finns väldigt få förutsättningar för EU att enas om någonting mer i närtid än det vi är eniga om just nu. På den principiella nivån är vi eniga om väldigt stora saker, men det är saker som inte har bäring på den omedelbara operativa hanteringen just nu.

När vi pratar om nutid och närtid är antagligen varje ord vägt på guldvåg, för olika länder har olika ingångar och resultatet ska vara enigt. Så enkelt är det.

Låt oss också säga, innan vi kommer till nästa steg, att EU inte är någon stor maktspelare i denna fråga. Det kan vara dåligt på många sätt, inte minst för självbilden efter allt vi har gjort i Ukraina. Men EU är ingen stor maktaktör i denna fråga. Länderna tycker därtill för olika.

Man ska därmed inte ringakta det som EU ändå gör, till exempel på lång sikt. Det finns ett massivt stöd för en tvåstatslösning, ett massivt stöd för Israels rätt att försvara sig mot en terroristorganisation och ett massivt stöd för att Israel måste utöva detta försvar inom ramen för folkrätten, och man ställer krav på Israel när det gäller humanitärt tillträde, till exempel. Det är inga små saker. Det är heller inte detta som kommer att avgöra situationen på marken. Jag skulle tro att olika ekonomiska stöd från EU-länderna i dag betyder mer.

Vi fortsätter agera. EU kan bara agera när vi är eniga. I fråga om denna konflikt är vi eniga på den mest övergripande nivån. Vi är också i ökande grad eniga om att konflikten där skapar närmast ohanterliga problem för många länder här. Varje land måste tänka som Sverige, att man har ett fullständigt ansvar för vad som händer på egna gator och torg. Detta bekymrar fler premiärministrar än just mig.

Fru talman! Först vill jag själv ta upp en sak som av naturliga skäl inte diskuterades på rådsmötet. De som ofta är emot pakten är de som vill ha mer invandring till Europa. Vi som tycker att det måste vara en reglerad invandring, så att vi har kontroll över våra gränser, är för detta samarbete. Det finns alltså en logik i olika ställningstaganden.

När Europas länder nu säger att de vill använda alla till buds stående medel kan man inte betrakta det som morot eller piska utan antagligen både och.

Det är klart att vi med pengar kan hjälpa länder att förbättra situationen på olika sätt så att färre människor känner att de tvingas lämna ett land där de av allt att döma och i huvudsak inte har asylskäl - det är därför de i mycket hög grad skickas tillbaka. Det är det ena.

Det andra är att det är klart att fler länder tycker som Sverige. Om vi ska hjälpa andra länder förväntar vi oss att de på olika sätt svarar mot legitima svenska krav. Att vi ska skicka bistånd till eller bidra till handelslättnader för länder som inte ens tar emot egna medborgare tror jag för många människor är ganska stötande. Detta tror jag att man nog får ha en ganska praktisk syn på. Det handlar helt enkelt om att hjälpa till på olika sätt.

(Applåder)

Fru talman! Jag håller med om detta med bred enighet. Förutom att det i allmänhet ökar EU:s förmåga att åstadkomma någonting och att det definitivt är en förutsättning för varje ställningstagande på toppmötena är bred enighet väldigt eftersträvansvärt även i andra fall. Det gäller till exempel när länder som är frontstater med yttre gräns ska samarbeta med länder som tar konsekvenserna när yttre gräns inte håller ordentligt. Det finns alltså många skäl till detta.

Som jag sa är det en ny ton i enighet i de här frågorna, och det är bland det viktigaste här. Jag tror att detta i mycket är präglat av vad som händer, förstås, men också av nationell politik i många olika länder. Trots olika politisk inriktning i länderna kan vi i dag enas på ett sätt som vi inte kunde förut. Jag sätter ett stort värde på detta.

Om det här kan bli en svår fråga som vi kan diskutera i sansade former tror jag att det helt enkelt är en fördel för problemlösningsförmågan.

När det gäller Polen är det som vi pratar om en polsk nord-sydlig gräns mot Belarus. Jag har inte mätt den exakt, men den borde vara 40-50 mil eller något sådant. Den har i princip i hög grad varit obevakad, och man har kunnat instrumentalisera flyktingar eller asylsökande som i mycket liten grad skulle få asyl och som i huvudsak kommer från länder som Polen inte har avtal med för att kunna skicka tillbaka dem. Detta är ganska genomtänkt, och jag förstår att det vållar enorm ilska i ett land som Polen på samma sätt som det gjorde i Finland tidigare.

Man ska komma ihåg att biståndsfrågorna i allt väsentligt är nationella frågor. Alla länder har sina egna biståndsroller och regler. Demokrati och utbildning är i många länder en viktig del i biståndet, men den kanske inte är operativt användbar i just de här frågorna. Jag tror att det man omedelbart har större nytta av i stället är sådant som gör att länderna bättre kan se till att migranter inte vill lämna det aktuella landet eller att de vill komma tillbaka till sitt land vid ett avslag.

Fru talman! Jag glömde faktiskt bort den. Det finns ett datum - tror jag, men jag har det inte i huvudet. Det nämndes nog på EU-nämnden, så jag kan kolla upp det omedelbart efter detta.

Jag håller med; det är klart att om fler dysfunktionella länder som många stora migrantströmmar kommer ifrån kunde leva i fred och demokrati och ha en välfungerande ekonomi med frihandel och välståndsskapande hade det naturligtvis varit mycket bättre på alla sätt. Där är vi helt ense. Men riktigt så ser inte världen ut just nu, och ett stort problem vi har är att det i många länder finns starka krafter som inte heller vill ha det på det sättet.

Vi måste också vara realister, men när vi är realister måste vi också våga sätta hårt mot hårt ibland och inte tro att dessa länder automatiskt kommer att agera rätt bara för att vi ber dem om det. Ett tryck på dessa länder kommer också att behövas.

(Applåder)

Fru talman! Det var, som jag sa, allvarsmättat. Hela tonläget på mötet, som i allt väsentligt kretsar kring den sortens stora geopolitiska frågor, var allvarsmättat. Det tycker jag att man ska ta in. Vi lever i tider som är farliga i världen, men det finns också stora risker in mot vårt eget land. Det ska man ta in när vi diskuterar olika politiska frågor i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 17 oktober

Som jag sa har vi ett delansvar för att hjälpa till i världen, och det tar vi med råge. Men vi har hela ansvaret för hur det går i Sverige. Det måste vi också ta med råge.

Jag uppfattar att EU-toppmötet ställde sig bakom de ganska kortfattade men dock slutsatserna under COP-mötena. Det var ett sätt att understryka att man även på premiärministernivå bryr sig om de här frågorna. De ligger i allt väsentligt på alla ställen. EU förhandlar gemensamt. Vi tog inte ställning till enskildheter men enades om att det här är viktiga frågor i världen. Jag tycker att man ska notera det. Sedan var det ingen diskussion alls om detta på toppmötet.

Det var än mindre en diskussion om några enskilda länders agerande. Jag vet att ni är missnöjda med att Sverige försöker försvara svenska intressen i detta. Det kan man tycka olika om. Men jag kan säga att alla länder försvarar sina nationella intressen i de här frågorna, och det borde Sverige också göra. Att tillämpa olika europeiska regler som är dåliga för svenskt skogsbruk, till exempel, kommer inte den här regeringen att göra. Jag vet att vi inte har Miljöpartiet med oss på den resan, men det kommer inte att förändra vår ståndpunkt.

(Applåder)

Fru talman! Den frågan var inte alls uppe på toppmötet. Man får diskutera i de relevanta ministerråden exakt hur Sverige agerar. Det var inte uppe nu. Det kan jag alltså inte svara på. Däremot är finansieringarna viktiga, och vi är ju eniga om att nå finansieringarna. Sedan tar olika länder naturligtvis ställning till detta individuellt.

Jag delar inte den antydda beskrivningen av att Sverige skulle skövla skog på samma sätt som man gör i Amazonas. Det är en helt felaktig beskrivning. Sverige har ett hållbart skogsbruk.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 17 oktober

Man kan tycka olika om skogsbruk. Man kan tycka att det är bättre att skogen står och inte används, men det är inte regeringens uppfattning. Sverige kommer inte heller att driva en ståndpunkt som avsiktligt skjuter svenskt skogsbruk i sank, utan där kommer vi tvärtom att tillsammans med Finland och andra länder agera för att hållbart skogsbruk ska vara tillåtet även enligt EU-regler.

Fru talman! Ett sätt att svara är att säga att antingen har EU och EU-länderna kontroll över våra yttre gränser eller så har andra länder kontroll över våra yttre gränser. Det är närmast en binär fråga.

Jag uppfattar att det i dag finns ett helt annat ljus på frågan. Även vi som inte har EU:s yttre gräns påverkas extremt mycket av detta. Väldigt ofta vill ju migranter som tar sig in - instrumentaliserade eller inte - komma vidare till andra länder. Det är här alltså en otroligt viktig fråga.

Man kan bredda frågan och säga att det finns länder som är ganska känsliga för billig rysk propaganda av trivialaste slag. Det kan till exempel finnas stora ryskspråkiga minoriteter. Det fungerar rätt dåligt i ganska många länder. Sverige är nog ett land där sådant har ganska låg trovärdighet.

Ett annat modus operandi är att helt enkelt göra saker som får konsekvenser. Det kan handla om att instrumentalisera migranter, att skapa säkerhetsproblem och våldsbrott och om kopplingar mellan terrorliknande organisationer och inhemska brottslingar. Det kan alltså ske saker på marken som skapar stor oro. Det är ett helt annat sätt att uppnå samma verkan. Jag är mycket mer bekymrad över det senare, där länder med fientliga avsikter tar sig in i våra länder, agerar, använder proxyer - alltså ombud, medvetna eller ej - och skapar skada. Det är riktigt allvarligt.

Svaret är naturligtvis att länder ska ha ett nära samarbete, bland annat vad gäller underrättelsesamarbete, men också att länder gemensamt måste se till att de människor som kommer in i våra länder och som inte ska vara här lämnar landet. Det var ju en av de fatala lärdomarna från dådet i Bryssel. Det var personer som inte borde ha varit i vare sig Sverige eller Belgien över huvud taget.

Fru talman! Om Moldavien i grund och botten är ljuset är Georgien i många stycken mörkret. Det är ingen tvekan om det. Det är ingen naturlag att det ska vara på det sättet, varken det ena eller det andra. Vi får se vad oberoende utvärderingar visar om valet, men när jag i går pratade med Maia Sandu var det alldeles uppenbart att de är övertygade om att det skett omfattande fusk i bemärkelsen röstköp. Kontanta medel, inte sällan i rubel, har använts för att köpa röster. Det görs på ett sätt som är omöjligt för valobservatörer att identifiera till exempel vid vallokaler. Det är helt förfärligt. Vi har även sett informationskrig tidigare där man systematiskt har desinformerat om EU:s avsikter med Moldavien.

Demokratier är känsliga. Det ska man vara medveten om. Demokratier måste försvara sig, ibland med ganska hårdhänta metoder, för att de är känsliga - och ska vara känsliga - för folkviljan. Men de ska inte vara känsliga för vad ryssarna vill.

Fru talman! Först ska jag bara säga ett par ord om ceremonin. Jag glömde säga att jag fick tillfälle att tala med den taxichaufför som körde svenskarna, liksom med taxichaufförens fru. De försökte hjälpa till när dådet väl var ett faktum. Det var otroligt berörande att få prata med honom.

Jag skulle inte säga att det blir tuffare och tuffare. Det är uppenbart att Ungern och Slovakien är de två länder som nu systematiskt motsätter sig europeisk enighet. Det är alldeles uppenbart ett problem - det tror jag att alla förstår - och vi har gjort allt vi kan för att begränsa det problemet så långt det bara är möjligt.

När det gäller frysta tillgångar handlar det också lite grann om hur långt vi kan enas med USA om att med de begränsande sanktionsperioder vi nu har, sex månader, ändå få loss amerikanskt kapital. Det verkar finnas en viss flexibilitet där, men jag vågar inte gå i god för hur långt den kommer att sträcka sig.

Från svensk sida skulle vi gärna gå mycket, mycket längre; nu pratar vi om avkastning på kapitalet, men i grund och botten har vi inga begränsningar utan skulle kunna tänka oss att ta alla de frysta pengar som ryssarna har och använda dem för att rädda, hjälpa och återuppbygga Ukraina. Där krävs det dock enighet, och det är ganska många euroländer som är skeptiska och ser andra risker med detta. Just euroländerna förfogar vi inte över, som bekant, men vi driver på för att ha en så bred definition som möjligt av frysta ryska tillgångar.

När det gäller Mellanöstern var den enda FN-fråga som berördes naturligtvis den om att så att säga stå enat bakom FN:s generalsekreterares rätt att verka i sin institution. Det är legitimt att länder ibland tycker olika om generalsekreterarens agerande - det har hänt många gånger och kommer att hända igen - men det är viktigt att inte begränsa hans, eller för den delen hennes, möjlighet att fungera i sin roll.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 17 oktober

Fru talman! Som så ofta är det ihärdigt arbete och att man tjatar som gäller - och tyvärr att man ibland får belägg för sin egen uppfattning, vilket jag tycker att vi får nu. Jag uppfattar också att allt fler nu, till skillnad från i början, ser Iran inte bara som ett inhemskt problem - att de helt enkelt terroriserar sin egen befolkning, vilket är illa nog - utan som ett växande regionalt problem och även ett växande globalt problem med sina olika kontaktytor utåt, med Hamas och Hizbollah som de två extrema exemplen. De är nu kraftfullt decimerade, ska vi säga, och ingen vet vart det kommer att ta Iran.

Man skapar alltså permanent oro, vilket vi i Sverige som bekant själva har fått smaka på, med utväxlingen av två kidnappade svenskar som ett led i detta. Vi ser också Irans samröre med kriminella i Sverige, vilket skulle kunna få helt förödande konsekvenser. Nu är vi ju på dem dygnet runt, bokstavligt talat, så vi vet väldigt väl vad de gör. Men det här är riskabla saker, så jag tror att vi får tjata om detta. Och ju fler länder som har egna erfarenheter, desto fler kommer också att kunna enas om att terrorlista revolutionsgardet.

Fru talman! Jag ställde faktiskt exakt den frågan till Maia Sandu i går kväll på telefon, och jag frågade: Kan vi göra någonting ytterligare?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 17 oktober

Man kan egentligen säga att Ryssland förlorade den första omgången och nu satsar på den andra omgången. De förlorade folkomröstningen - 50,4 procent är trots allt majoritet, även om Ryssland hade hoppats på 49,4 procent. Det är trots allt majoritet, och nu tror jag att man ska räkna kallt med att de försöker se till att presidentvalets andra omgång utfaller till ett självständigt Moldaviens nackdel.

Jag frågade alltså detta, och hon svarade i princip: Ni gör så mycket redan. Vi gör vad vi kan i pengar, i politiskt stöd och med valobservatörer - allt det där - och jag hoppas verkligen att det är tillräckligt mycket. Det kan vi inte veta; många av de här operationerna görs i ett land som Ryssland tyvärr har större vana att navigera i än många västerländska diplomater och valobservatörer, och att köpa röster i ett relativt fattigt land kan ibland visa sig vara obehagligt framgångsrikt.

Jag hoppas alltså att vi gör vad vi kan. Jag ser ett otroligt solitt stöd i EU-kretsen, och jag ser ett väldigt solitt stöd även hos våra ukrainska vänner. De vet att allt ljus nu faller på dem men att nästa offer, så att säga, utan tvekan skulle kunna bli Moldavien. Jag känner alltså en enorm respekt för dem, och jag känner en väldig respekt för det hon gör. Hon är en otroligt stabil kraft i detta, och jag förstår varför Ryssland inte vill ha henne som moldavisk president. Hon står nämligen för precis motsatsen till vad Ryssland står för. Därför ska vi göra allt vi kan för att hjälpa henne och dem.

Fru talman! Med den bredaste definitionen skulle man helt enkelt använda alla de tillgångar som nu är frysta. Då pratar vi om flera hundra miljarder dollar eller euro - sannolikt euro - och vi är verkligen helt öppna för detta.

Alltså: diskussion - ja, beslut - nej. Det finns ingen enighet just nu. Det finns mer eller mindre begripliga skäl bland dem som är emot detta, som följdkonsekvenser och sådana saker. Det finns också mer eller mindre begripliga skäl bland euroländerna för att inte gå längre än så här, som att det skulle påverka valutans trovärdighet. Jag tycker att allt det där sammantaget väger lättare än att tvinga Ryssland och ryska skattebetalare att stå för uppbyggnaden av Ukraina. Vi driver alltså på den linjen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 17 oktober

Vi har gott stöd av USA, till exempel, men USA är som bekant ingen beslutsfattare i EU, och detta kräver enighet. Vi driver alltså på, men än finns det ingen annan enighet än den vi har nu, om avkastningen. Det är i varje fall en bra början.

Fru talman! Jag håller helt med om analysen och tycker att den är träffsäker. Om jag ska lägga till någonting som ändå är lite nytt bland förfärligheterna kan jag nämna den direkta kopplingen mellan terroraktiviteter och ett slags operationalisering av organiserade kriminella i Sverige. Den har inte alla länder sett, och den är oerhört oroväckande. Vi talar om människor med ett enormt våldskapital. De kanske inte alls är politiskt motiverade, men de tar stora risker, har ett stort våldskapital och är benägna att göra extremt farliga saker. Dessa människor får på olika sätt resurser av en terrorrörelse, och det är riktigt farligt. Jag tycker att argumenten är väldigt starka.

Det var inget nytt i Europeiska rådet. Det finns ingen enighet om att detta är rätt väg att gå. En del hävdar att det är bättre med precisa sanktioner mot precisa individer, eller att det i varje fall räcker. Vi delar inte den uppfattningen, och vi ligger på.

Språkbruksmässigt tycker jag att det finns en ökande insikt - tyvärr på grund av det som nu händer i Mellanöstern - om att detta är ett problem som växer också på vår kontinent. Skam den som ger sig.

Fru talman! Jag tror att jag ska undvika att peka ut enskilda länder. Däremot kan jag säga att många länder, på ett mycket brett sätt, uttryckte sig väldigt kritiskt om Irans agerande både där och här. Det skedde inte minst, förstås, i samband med en informell och rätt öppenhjärtig diskussion med GCC, alltså Gulfstaterna. Sedan har de ju sin geografiska belägenhet; de har Iran i sin omedelbara närhet.

Jag tycker att det vanligaste argumentet är att det vi har är tillräckligt bra, eller att detta inte skulle förbättra situationen. Jag känner till alla de argument som jag tycker talar emot att det skulle vara på det sättet, men det finns en resa att göra vad gäller att övertyga fler länder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 17 oktober

Det är också så att varje formuleringsförändring i allt som har med Mellanöstern att göra är komplicerad när man ska ha enighet. Vartenda ord vägs på guldvåg. Detta understryker att EU inte riktigt har den starka leveransförmåga när det gäller att fatta beslut och agera geopolitiskt som man kanske har lärt sig att EU har när det gäller Ukraina. Detta är inget argument för att inte fortsätta, men möjligen säger det någonting om orsaken till att vi inte kommer längre just nu.

Återrapporteringen var härmed avslutad.