Fru talman och Jessica Stegrud! Det var ett intressant anförande på många sätt. Ledamoten lyfter framför allt upp Riksrevisionens rapport och den kritik som har kommit, inte minst när det gäller bristen på konsekvensanalyser och att det bland annat grundar sig i att man har haft politiska överenskommelser.

Sverigedemokraterna har nu tillsammans med regeringen, som man nästan styr ibland, också gjort en politisk överenskommelse och lagt fram en inriktningsproposition. Där finns inte någon konsekvensanalys. Man vill inte ens kalla det för det utan kallar det för konsekvensbeskrivning, vilket verkar tämligen ovanligt. I propositioner brukar det kallas konsekvens eller konsekvensanalys.

Jag har en fråga till Jessica Stegrud. Riksrevisionen har framfört kritik exempelvis om att eventuella oönskade konsekvenser bör hanteras och redovisas i konsekvensanalysen. Tycker Jessica Stegrud att den konsekvensanalys som man har lagt fram möter de kriterier som Riksrevisionen tidigare har kritiserat?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

Fru talman! Ledamoten Stegrud och Sverigedemokraterna verkar vilja prata mer om inflation och volatila priser än om konsekvensanalys, som min fråga handlade om. Saken är den att om man tittar på energiöverenskommelsen från 2016 ser man att det fanns en betydligt mer omfattande konsekvensanalys i den än det gör i den inriktningsproposition som Sverigedemokraterna har skrivit under på.

I energiöverenskommelsen från 2016 finns det scenariobeskrivningar och ganska mycket siffror och analyser. Man kan absolut tycka att de är otillräckliga. Men det är en milsvid skillnad mot den icke-existerande konsekvensanalysen, som dessutom bara kallas beskrivning, i det som man nu har lagt fram.

Min fråga till ledamoten är återigen om man är nöjd med den konsekvensanalys som finns. Lägg resten av propositionen åt sidan! Det är nämligen konsekvensanalysen som Riksrevisionen kritiserar. Är man nöjd med den? Tycker Jessica Stegrud att den lever upp till de krav som Riksrevisionen ställer i den kritik som de har framfört mot tidigare regeringar?

Fru talman! Ledamoten inledde sitt inlägg med att tala om ansvarslöshet, dåliga konsekvensanalyser och maktpolitiska överenskommelser. Då kunde jag inte låta bli att tänka: Men vad är det som regeringsunderlaget har gjort i till exempel den energipolitiska propositionen? Jag utgår från att det är en överenskommelse inom det blocket. Jag gissar att man har samarbetat om den och sedan kommit överens om att man vågar lägga fram den för riksdagen.

Jag funderar också på det här med att man i den energipolitiska inriktningspropositionen exempelvis inte vill presentera något delmål fram till 2030. Man har tagit bort energieffektiviseringsmålet. Det är väl ett ganska viktigt mål om vi ska kunna ha tillräckligt med energi. Vad blir konsekvensen av det?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

Precis som ledamoten Rickard Nordin var inne på tidigare finns det inga konsekvensanalyser i inriktningspropositionen. Men ledamoten Stegrud står här och ondgör sig över att Riksrevisionen har sagt att vi inte gjorde några konsekvensanalyser. Ni har inte heller gjort några konsekvensanalyser i den energipolitiska överenskommelsen, Jessica Stegrud.

Vad kommer detta att innebära för de långsiktiga förutsättningarna för till exempel industrin och för den delen för elpriserna i stort?

(Applåder)

Fru talman! Om nu ledamoten Jessica Stegrud är så fruktansvärt upprörd över Riksrevisionens rapport, där det påpekas att vi inte gjorde några konsekvensanalyser av de beslut som fattades här i riksdagen - både energiöverenskommelser och andra beslut som många partier i den här kammaren stod bakom - borde hon se till att de politiska underlag och propositioner som den nuvarande regeringen i samarbete med Sverigedemokraterna tar fram innehåller väldigt bra konsekvensanalyser, så att man faktiskt vet vad man gör och vad det får för konsekvenser. Det är jättekonstigt att hon står här och ondgör sig över detta om det är så förfärligt upprörande. Det är väldigt konstigt.

Sedan säger ledamoten att vi har den sämsta kraftbalansen i EU. Det är ju inte sant. Det vet också Jessica Stegrud.

Men, som sagt: Den sittande regeringen och regeringsunderlaget Sverigedemokraterna borde ha tagit till sig av Riksrevisionens rapport om de nu tycker att det är så upprörande med det som har skett de senaste 20 åren.

Fru talman! I dag debatterar vi Elmarknadsfrågor, näringsutskottets betänkande nummer 9. Jag står bakom samtliga våra reservationer men yrkar bifall till reservation 15.

Detta är ett väldigt omfattande betänkande som bland annat behandlar regeringens skrivelse avseende Riksrevisionens rapport om statens åtgärder för utveckling av elsystemet men också ett antal motionsyrkanden.

Fru talman! Riksrevisionens rapport är som vanligt en blick bakåt och en titt på det som inte fungerar. Det vi kan läsa i regeringens svar är att regeringen till viss del håller med men också att Riksrevisionen bedömer att konsekvensanalysen har varit tillräcklig när det gäller flera perspektiv.

Intressant är att regeringen anser att långsiktiga stabila förutsättningar för energipolitiken bör eftersträvas. Men att de bör eftersträvas är tydligen inte lika med att man ska se till att de faktiskt blir verklighet.

I den energipolitiska inriktningspropositionen försökte inte regeringen att få till långsiktiga förutsättningar, och detta beklagar vi socialdemokrater. Vi hade kunnat komma överens, vilket vi ville. Då hade det blivit stabilitet och långsiktighet i energipolitiken.

Regeringen anser i likhet med Riksrevisionen att elmarknaden bör kännetecknas av så hög grad av konkurrensneutralitet som möjligt och att regeringen har ett ansvar att hålla marknadens funktionssätt under uppsikt om konkurrensen på ett avgörande sätt påverkas av olika styrmedel. Då funderar jag: Gäller detta alla styrmedel, till exempel snabbspår för kärnkraft i miljötillståndsprocessen, som ju kan och bör införas enligt regeringen? Jag tycker att vi skulle behöva snabbspår för alla miljötillståndsprocesser vad gäller energiproduktion och nätutbyggnad.

Även i Tidöavtalet nämns elmarknadens utformning, och även där kan vi läsa att samtliga kraftslag ska ha likvärdiga spelregler. Då undrar man ju varför kreditgarantierna bara gäller kärnkraften och inte alla kraftslag.

Fru talman! Betydelsen av låga och stabila elpriser för Sveriges hushåll och företag kan inte nog understrykas. Det måste också finnas tillräckligt med el, när och där den behövs. Därför behövs all fossilfri energiproduktion, oavsett produktionsslag. Lyckas vi inte med det kommer investeringar och tiotusentals jobb i den gröna omställningen att hamna någon annanstans i världen. Konkurrensen är ju stenhård.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

Fru talman! Som jag tidigare nämnt i mitt anförande är tillståndsprocesserna en viktig del i utbyggnaden av elproduktion och nätutbyggnaden. Här tillsatte den socialdemokratiska regeringen utredningar som lämnade förslag som nu ligger klara, och nu har äntligen propositionen En tydligare process för tillståndsprövning för elnät lagts fram. Det är bra, men det räcker inte. Det behövs mer, och det finns flera förslag som man väljer att inte gå vidare med.

Man har också tillsatt nya utredningar och uppdrag som grundar sig i Klimaträttsutredningens förslag. Nu går vi bara och väntar på förslagen från Miljöprövningsutredningen, där regeringen tillsatte ytterligare en utredning.

Vi socialdemokrater har lämnat ett antal förslag för att snabba på tillståndsprocessen, och här skulle jag vilja säga: Skärp sig, regeringen, och gör verklighet av de förslag som redan finns på bordet! Det har snart gått två år, och de åren skulle ha gjort skillnad. Det behövs handling.

Fru talman! För att klara omställningen behöver vi alla kraftslag. Vi socialdemokrater och Centerpartiet vill att regeringen ska återkomma med ett tydligt mål till 2030 och ett kvantifierbart effektiviseringsmål. Vi behöver mer elproduktion innan kärnkraften är på plats.

Men regeringen vill inte ha tidsatta mål utan har föreslagit kontrollstationer på vägen åren 2030, 2035, 2040 och 2045 - vad en kontrollstation nu innebär.

Får vi inte till produktionen i närtid behöver vi sannolikt inte de drygt 300 terawattimmarna år 2045, för då kommer investeringarna att hamna någon annanstans.

Vi behöver mer vindkraft på land på kort sikt. Här är det viktigt att få ersättningarna till kommuner och närboende på plats. Men det är också viktigt att kommunerna tidigt i processen säger ja eller nej. Det kommunala vetot är viktigt att behålla.

Vi behöver också fortsätta med energieffektiviseringar. Vi behöver bygga mer solel och fjärr- och kraftvärme. Det handlar om flexibilitet, lagring och effekthöjningar i befintliga anläggningar som vattenkraft och kärnkraft.

Sedan har vi den havsbaserade vindkraften. Den nu sittande SD-regeringen avbröt arbetet med att ansluta större havsvindsparker direkt till stamnätet. Det hade gjort stor skillnad för investeringsviljan. Detta gjorde vi med kärnkraften och vattenkraften, och det skulle vara rimligt med tanke på att regeringen vill ha konkurrensneutralitet mellan kraftslagen. Men det verkar vara läpparnas bekännelse.

Detta hade bidragit till elsystemet med hög leveranssäkerhet, låg miljöpåverkan och en markant ökad elproduktion, speciellt i södra Sverige, där jag befinner mig när jag inte är här. Vi behöver kraftsamla för att inte gå miste om de investeringar och tiotusentals jobb som planeras i Sverige.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Anna af Sillén! Trevligt att ha dig med här i debatten!

Jag tror att ledamoten sa något i stil med att det var den största omläggningen av energipolitiken i modern tid. Jag uppfattade inte riktigt det sista, men det var något i den stilen. Hon lyfte också bristen på konsekvensanalyser.

Vi kan börja med att konstatera att även Moderaterna var med på en hel del av de förslag som kom exempelvis kring elcertifikatssystemet, så det borde också vara lite självkritik från Moderaterna. Om inte annat blir man nyfiken på vilka lärdomar man har dragit, inte bara från Riksrevisionens rapport utan framför allt från den kritik som Riksrevisionen har haft gällande just konsekvensanalyser.

Min fråga blir därför ganska lik den jag ställde till Jessica Stegrud tidigare. Leveranssäkerhetsmålet är ju en tämligen stor sak som också har kommenterats i en hel del remissvar. I den inriktningsproposition som regeringen har lagt fram, tycker ledamoten att konsekvensanalyserna kring leveranssäkerhetsmålet är tydliga avseende exempelvis olika alternativ, vilka preciseringar man kan göra och vilka indikatorer, målnivåer och annat som skulle kunna vara relevanta?

Fru talman! Det är intressant att Anna af Sillén och Moderaterna säger att man har dragit lärdom och att man tycker att den här konsekvensanalysen är till fyllest. Den är ju betydligt kortare än de analyser som ledamoten själv nämnde, exempelvis i den energipolitiska inriktningspropositionen 2016. Och om man tittar på leveranssäkerhetsmål, som är en ganska stor sak som kan få tämligen stora konsekvenser beroende på hur man utformar det hela, finns det i konsekvensanalysen inga indikatorer, inga målnivåer, inga prisbilder, inga scenarioanalyser och inga beräkningar.

Till och med Svenska kraftnät, som man ju gärna hänvisar till och som ska få uppdraget att hantera leveranssäkerhetsmålet, säger att det inte finns någonting att ta ställning till, för det finns ingenting annat än talepunkter i propositionen. Det går alltså inte att göra några som helst bedömningar utifrån vare sig propositionen eller konsekvensanalyserna.

Om man tyckte att tidigare konsekvensanalyser var problematiska är detta i bästa fall vagt och generellt och i sämsta fall ren rappakalja. Det finns ingenting att ta fasta på, det finns ingenting som någon kan investera i och ingenting att ta ställning till.

Hur kan man alltså tycka att man har dragit lärdom av Riksrevisionens rapporter när det inte finns någonting konkret att ta ställning till? Det skulle jag gärna vilja ha svar på.

Fru talman! Det som förbryllar mig och säkert många andra är det som lyser med sin frånvaro i den kommande propositionen.

Det finns ingenting som pekar på att man skulle ha någon form av plan för hur mycket kärnkraften kommer att kosta. Man ger mycket stora kreditgarantier för det fall det kommer någon som är villig att investera, men det finns ingenting som pekar på hur mycket det får kosta och vem som ska ta notan. Det finns ingenting som pekar på det.

Om det visar sig att ny produktion av el, oavsett varifrån den kommer, landar på 1 spänn per kilowattimme håller inte kalkylerna för industrin. Är det skattebetalarna som ska ta notan då? Eller ska man fördela kostnaden på konsumenterna? Konsumenterna och industrin är i dag oroade. Som jag sa var LKAB i sin presentation i Kiruna mycket tydligt med sitt budskap: De säger inte nej till kärnkraft till 2045, men de behöver svar gällande 2030 och 2035. Vad finns på plats då, och vad kommer elen att kosta?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

Alla de bitarna saknas dock i den kommande propositionen. Nu går jag händelserna lite grann i förväg; vi kommer att behandla propositionen när den kommer. Men jag frågar igen: Rimliga priser för vem? Är det skattebetalarna, eller är det att vi ska ha konkurrenskraftiga priser så att vi inte konkurrerar ut våra tunga industrier från landet?

Fru talman! Ledamoten af Sillén tog i sitt inlägg upp otillräckliga konsekvensanalyser, precis som ledamoten Rickard Nordin var inne på i sitt replikskifte. Egentligen har jag samma fråga som jag ställde till Jessica Stegrud. Man borde ju ha dragit slutsatsen att man när man presenterar nya propositioner ska ha tillräckliga konsekvensanalyser av de förslag man lägger fram, men det finns faktiskt inte i propositionen.

Det jag också kan konstatera är att det är ganska farligt att man inte vill ha något mål på kort sikt för hur mycket el vi behöver producera eller hur mycket energi vi behöver ha i produktion. I princip det enda den sittande regeringen och regeringsunderlaget pratar om är kärnkraft. Kärnkraften kommer inte att vara på plats 2030. Den kanske inte kommer att vara på plats 2035 heller utan först 2040. Vilka kraftslag ska vi få fram tills kärnkraften är på plats? Det är min fråga. Inget annat har ju faktiskt någon betydelse, för om vi inte får fram kraft på kort sikt kommer vi inte att ha någon industri - och då kommer vi att förlora tiotusentals jobb. Det är alltså min fråga till ledamoten.

Fru talman! No niin, skulle vi säga på meänkieli. Betänkandet som debatteras här handlar om elmarknadsfrågor. I detta betänkande behandlar utskottet regeringens skrivelse Riksrevisionens rapport om statens åtgärder för utveckling av elsystemet. Jag börjar med att yrka bifall till Vänsterpartiets reservation 1 i betänkandet. Den innebär att vi i Vänsterpartiet vill att skrivelsen läggs till handlingarna och innehåller även vår motivering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

Riksrevisionen har granskat om de statliga aktörerna har förberett och genomfört åtgärder med påverkan på elsystemet så att de tre energipolitiska grundpelarna kan förenas på ett effektivt sätt. Granskningen omfattar de delar av energiområdet som har påverkan på elsystemet. Den omfattar tidsperioden 2000-2022 och har fokus på de senaste tio åren. Det går förstås att ifrågasätta varför man har landat där.

Riksrevisionen drar slutsatsen att regeringen behöver bli bättre på att förbereda och genomföra åtgärder med påverkan på elsystemet, och det låter ju rimligt. Riksrevisionen menar också att regeringen och Svenska kraftnät behöver bli bättre på att hantera konsekvenserna av beslut med påverkan på elsystemet. Riksrevisionen anser således att de statliga aktörerna varken har förberett eller genomfört åtgärder med påverkan på elsystemet på ett sätt som effektivt förenar de energipolitiska grundpelarna.

Jag kan konstatera att regeringen välkomnar granskningen. Man ser den som ett värdefullt bidrag till regeringens fortsatta arbete med att utveckla energipolitiken och instämmer i huvudsak med Riksrevisionens bedömningar. Den som läser den kommande propositionen blir kanske lite mer fundersam - någonting i kritiken har man missat.

Jag vill understryka att jag och Vänsterpartiet redan från början var emot den avreglering av elmarknaden som hastades fram av ideologiska skäl i mitten av 1990-talet. Genom denna avreglering har det offentliga Sverige tyvärr tappat kontrollen över en mycket viktig samhällsfunktion. Jag vill också belysa att de flaskhalseffekter som råder mellan prisområde 2 och 3 har varit kända av Svenska kraftnät i decennier, men affärsverket har ändå inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att avhjälpa dessa problem.

Ytterligare ett problem är att den avreglerade elmarknaden inte ger det svenska elsystemet den stabilitet och förutsägbarhet som är så betydelsefull för både producenter och konsumenter av el. Marknadens spelregler tillåter till exempel att vindkraftsägare säljer sin produktion utomlands under flera årtionden. Detta underminerar elsystemets tillförlitlighet och förutsägbarhet, för att inte tala om hur de medborgare som ser dessa vindkraftsparker ser på det hela.

Jag är starkt kritisk till att regeringen inte har gjort tillräckligt för att skydda de svenska elkunderna från hiskeliga pristoppar. Hushåll och företag knäcks av de höga elpriserna, samtidigt som Sverige är den största exportören av el i hela Europa. Enligt min uppfattning behövs det därför en ny prismodell som återställer elpriserna till mer normala nivåer.

Jag förordar det som kallas Sverigepriser, som efterfrågades i ett tidigare replikskifte. Sverigepriser innebär separata priser för å ena sidan den el som konsumeras i Sverige och å andra sidan den el som exporteras. Svårare än så är det inte. Därigenom stabiliseras de svenska elpriserna utan att det påverkar Sveriges möjligheter att exportera fossilfri el till kontinenten. Vi blir inte en ö för det.

Fru talman! Det finns mycket att säga om elmarknaden och hur den regleras och fungerar - eller rättare sagt hur den inte fungerar. Ni skulle bara veta hur mycket reaktioner jag får från medborgare som har det knapert när de ser hur elnätsägare och elproducenter höjer sina avgifter. Nätägarna har höjt de fasta avgifterna med 70 procent sedan nyår. Är det rimligt?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

Jag förundras över hur vi i oppositionen har misslyckats med att söka alla möjliga synergier inom energiområdet. Där har vi i oppositionen misslyckats.

Vi får nog alla signaler om vad som gäller för ersättningar till kommuner när de till exempel upplåter närmiljö till vindkraft. Det saknas incitament.

Den enorma kapitalöverföring som skett från svenska företag och konsumenter till elproducenterna, nätägarna och staten är hutlös - och allt med regeringens tysta godkännande. Jag väntar bara på att svenska folket ska säga att nu är det nog.

Som jag nämnde i ett replikskifte kommer jag när vi om ett tag debatterar propositionen om energipolitikens långsiktiga konkurrenskraft att ge mer detaljerade exempel på hur regeringen äventyrar svensk konkurrenskraft.

Jag är ärligt talat mycket förvånad över hur en regering som många tänker står på industrins och småföretagarnas sida saboterar svensk konkurrenskraft bara för att blidka kärnkraften - oavsett vad jag tycker om den. Till syvende och sist handlar det om att man inte vill ha ett scenario där elsystemet klarar av att balansera effekt med förnybar produktion, lagring, ny teknik, smarta elnät och så vidare, för om detta skulle fungera 2035 skulle planerna på ny kärnkraft urholkas och investerarna dra sig ur. Men om regeringen inte bryr sig om hur dyrt det kommer att bli för skattebetalarna eller att konkurrenskraften urholkas, ja, då dansar man fortfarande efter SD:s pipa.

Fru talman! Detta måste jag få sagt. Det är bara från ett parti jag har hört en riksdagsledamot säga att LKAB aldrig kommer att tillverka järnsvamp med hjälp av vätgas.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Jessica Stegrud för frågorna.

Givetvis finns det självkritik, bland annat vad gäller skatten på kraftvärmeverk och konsekvenserna av det. Den kritiken tar jag till mig.

Men Sverigedemokraterna och Jessica Stegrud får nog också vara självkritiska så småningom. Vänsterpartiet vill se över elsystemet i sin helhet, men vad säger industrin? Det var en representant från Sverigedemokraterna med i Kiruna, och jag hoppas att han förmedlade det LKAB sa. Budskapet var tydligt. De vill ha tillförlitlighet så att de vet att det finns så mycket energi som de behöver när de gör sina investeringar. De pratade om förnybart, vindkraft och det som levererar billig el. Det var tydligt och utan frågetecken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

Man bör ha bilden framför sig att vi har investerare som i dag står på kö men att det finns kommuner som säger nej till havsbaserad vindkraft från vindkraftverk som står så långt ut i havet att de knappt syns. Högerstyrda kommuner säger nej, men man törs inte trampa dem på tårna och säga att detta inte är rimligt.

Vad gäller Stegruds anförande råder det ingen tvekan om Stegruds och Sverigedemokraternas syn på vindkraft. Ni vill inte ha det. Ni tar bara upp nackdelarna med vindkraft, och det är ett problem.

Fru talman! När det gäller vindkraftsparker som går med förlust hoppas jag att ledamoten har satt sig in i varför det ser ut så. Man har sålt mycket billigt på långtidskontrakt, och när Ukrainakrisen kom steg priserna. Det är inga konstigheter. Men vindkraftsparkerna är fortfarande det billigaste produktionsslag som finns. Jag har träffat ägare som huserar på samma områden och hört hur de ser på det kinesiska ägandet, och jag hoppas att det kommer att lösa sig. Några har förhandlat sig till nya kontrakt, och de klarar sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

Ledamoten säger att det är några få bolag i norra Sverige, men på sträckan Kiruna-Narvik går den tyngsta lasten i Sverige. Industrierna där uppe kommer att göra stordåd när de tar bort sina utsläpp, men utsläpp är inget som berör några partier i Sverige på kort sikt. Givetvis ska även södra Sverige ha el när det behövs, men då kan borgerliga kommuner inte stup i ett säga nej till varje vindkraftspark. Det är havsbaserade vindkraftsparker som står en mil ute till havs och knappt syns, men de säger nej.

Jag är övertygad om att om fem till tio år har vi effektbalans med förnybart, om man låter det ske. Men om man sätter käppar i hjulet blir det givetvis svårare.

Fru talman! Jag och Camilla Brodin sa just här utanför kammaren att vi väl kan chilla med replikerna, men det är svårt ibland!

Det finns mycket riktigt en del kritik i Riksrevisionens rapport, vilket Camilla Brodin framför på ett rätt syrligt sätt. Men då ska man komma ihåg att så sent som till 2019 var Kristdemokraterna med på i princip all energipolitik som ligger inom den här granskningens tidsperiod: energipolitiken som byggde på alliansregeringens energiöverenskommelse som sedermera byggdes ut till energiöverenskommelsen. Det finns en kritik mot att den låg fast, att vi inte förhandlade om den.

Jag var med på den tiden, dock i en annan roll än i dag. Jag var alltså inblandad när Kristdemokraterna och Moderaterna ville lämna energiöverenskommelsen för att man hade kritik. Då fördes det förhandlingar, och vi var beredda att omförhandla massor av punkter för att fortsätta att ha en bred stabilitet för att möta den kritik som fanns. Det är alltså ganska anmärkningsvärt att man är så totalt ansvarslös inför sin egen del i den kritiken.

Inte nog med det, utan när man sedan själv lägger fram en proposition för en långsiktig energipolitik har den inte bara en bristfällig konsekvensanalys, utan den saknas totalt. Det som finns kallas en konsekvensbeskrivning, och den ryms på ett A4-blad per del i den otroligt viktiga framtida energipolitiken.

Min fråga blir: Har Kristdemokraterna inte dragit några som helst lärdomar av den kritik man nu så gärna kastar mot Miljöpartiet och Socialdemokraterna?

Fru talman! Jag noterar att Camilla Brodin är väldigt stolt, men inget svar kom på om man drog några slutsatser av frågan om konsekvensanalyser och ingen självreflektion över den lilla A4 som kallas konsekvensbeskrivning. Med rätta vågar man inte kalla det konsekvensanalys. Det kan jag förstå, för med den här regeringen kommer energipolitiken tyvärr åter att haverera.

Förut, under många av de år då Kristdemokraterna styrde med Alliansen, var vi beroende av import av tyskt kol och polsk kolkraft. Sedan hade vi en rödgrön regering. Vi byggde ut elsystemet kraftigt, och vi fick in väldigt många terawattimmar. Samtidigt behöll vi, enligt World Energy Council, världens bästa energisystem. Detta hör man när man lyssnar till oberoende granskare och inte till regeringsföreträdarnas egna fantasier.

Det är så det ser ut, men prognoserna framåt ser desto dystrare ut. Regeringen saknar helt verktyg för att upprätthålla en hög utbyggnadstakt. Enligt prognoserna minskar utbyggnadstakten, och det finns inga ytterligare incitament för att bygga ut snabbt.

Regeringens politik kommer återigen att leda till effektbrist och elunderskott, kanske redan till 2030, för det finns ingen politik. Eller är det något som jag har missat här, Camilla Brodin, som du vill berätta i dag och som gör att det inte kommer att bli som prognoserna säger? Det skulle göra mig glad.

Fru talman! Vi har det lite roligt och glatt i näringsutskottet. Det är också kul att andra partier tittar på Centerpartiets pressträffar. Om man på riktigt hade varit intresserad av våra förslag, som har efterfrågats, hade man kunnat läsa innantill i till exempel de texter som vi skickade in till regeringen i samband med den typ av glorifierad fika som man bjöd in till.

Där står till exempel att Centerpartiet tycker att vi borde planera för 100 terawattimmar till 2030, att vi borde ha ett energieffektiviseringsmål som också tar hänsyn till den potential som Energimyndigheten har lagt fram, alltså 20-25 terawattimmar i lönsam effektivisering till 2030, eller för den delen ett tidigarelagt mål om fördubbling av energiproduktionen med tanke på de behov som Energimyndigheten också visar på. Det finns alltså gott om förslag för den som är intresserad på riktigt snarare än att bara vara retorisk i talarstolen.

Här debatterar vi framför allt elmarknadsfrågor i allmänhet och Riksrevisionens rapport i synnerhet. Regeringen och dess styrparti SD brukar ofta säga att Riksrevisionen sågar tidigare regeringars energipolitik. Detta inkluderar såklart de egna regeringarna och den egna energipolitiken som, vilket har sagts här tidigare, framför allt KD och M själva har varit med och fattat beslut om.

Det intressanta är dock vad den kritik som har framförts av Riksrevisionen har bestått i. Låt oss titta på den allra första punkten, som lyder så här: "Se till att det inför beslut med större påverkan på elsystemet alltid finns tillräckliga konsekvensanalyser som beaktar hela elsystemet. Dessa analyser bör också innefatta förslag på lämplig hantering av eventuella oönskade konsekvenser."

Detta är något som Tidögänget har tagit fasta på, och om vi läser deras egen inriktningsproposition med till exempel leveranssäkerhetsmål borde vi alltså kunna förvänta oss en gedigen konsekvensanalys med beräkningar, analyser, scenarier och slutsatser. Men nej, analysen kan i bästa fall beskrivas som vag och generell och i sämsta fall som ren rappakalja utan mening. Det är så vagt att det inte ens beskrivs som en analys utan som en beskrivning. Det är inte något som finns i speciellt många propositioner, där man i stället pratar om konsekvenser eller just konsekvensanalyser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

Låt mig citera från den två och en halv sida långa texten i propositionen, som regeringen beskriver som en kraftig kursomläggning, vilket är ganska storslagna ord. Där står: "Ett kraftigt expanderande elsystem kan komma att få konsekvenser för möjligheten att uppfylla andra samhälls- och miljömål. För att klara denna expansion behövs effektiva plan- och tillståndsprocesser. Utvecklade kunskaps- och planeringsunderlag kan bidra till detta."

Först och främst är detta inte någon konsekvensanalys, utan det är ett konstaterande gånger tre. Då undrar man vilka samhälls- och miljömål regeringen menar. Kan man undvika konsekvenser för miljömål genom effektiva tillståndsprocesser och utvecklade kunskapsunderlag? Hur då, och till vilken kostnad? Vi får inga svar om detta.

Jag tar nästa citat: "Ett leveranssäkerhetsmål kan indirekt påverka vilka kraftslag som byggs ut." Nähä - snacka om att slå in öppna dörrar! Vi får dock inte veta hur, och det står ingenting om de kravspecifikationer som förväntas beslutas om och ingenting om de indikatorer som regeringen har flaggat för - oklart vad dessa innehåller. Där finns ingenting som går att ta fasta på, som någon kan investera utifrån eller som industrin kan göra bedömningar av eller skapa sig en uppfattning om.

Det går helt enkelt inte att ta ställning till förslag som är så dåligt underbyggda att de inte går att analysera. De är som direkt tagna ur en talepunkt. De skapar mer osäkerhet än klarhet när näringslivet skriker efter långsiktiga spelregler och en kortsiktigt snabb utbyggnad av elsystemet.

När det gäller det energieffektiviseringsmål som regeringen i praktiken slopar genom att säga att man ska se över det utan att säga någonting alls, låter hela konsekvensanalysen av en ganska stor förändring så här: "Ett mål för energieffektivisering bidrar till att peka ut en politisk viljeinriktning, motivera insatser för att effektivisera energianvändningen och följa upp resultaten från sådana insatser." Vi kan konstatera att det är ett mål, men nu vill ju regeringen inte ha något mål utan se över det.

Vi fortsätter: "En översyn av dagens mål för energieffektivisering ska ge underlag för att utforma ett nytt mål som inte begränsar omställningen eller nyetablering i industrin, men samtidigt styr mot en samhällsekonomiskt och resursmässigt effektiv användning av energi och effekt i alla sektorer."

Vad det är i dagens mål som ger sådana konsekvenser att man inte kan ha samhällsekonomisk eller resurseffektiv användning är högst oklart. Vad det får för konsekvenser under tiden, medan man försöker ta fram ett sådant mål, vem det är som ska göra det, på vilket sätt och vilka förutsättningar man vill ha finns det ingenting alls om.

Det som på riktigt får konsekvenser här är att arbetet med energieffektivisering blir lidande. Om det hade varit i normala fall och man tycker att man borde se över en målsättning så gör man ju det först, och så kommer man med ett nytt mål till riksdagen för att vi inte ska få ett glapp.

Detta följer precis samma scenario som klimatfrågan. I stället för att säga att man slopar målen på kort sikt - i det här fallet energieffektivisering - ser man över dem, men man har inte sagt hur, när och framför allt inte varför.

När nu regeringen använder Riksrevisionens rapport som kritik mot tidigare regeringar, inklusive sin egen tidigare politik, vore det kanske rimligt när man själv lägger fram propositioner att börja följa de riktlinjer och rekommendationer som Riksrevisionen har gett. Tyvärr verkar det snarare vara tvärtom. Den här propositionen har inte ens en hälften så lång konsekvensanalys. Den saknar helt scenarier i analysen och helt bedömningar. Det finns inte en enda siffra som har med de årtal som regeringen själv tar upp att göra. De går helt enkelt inte att bedöma.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

Det finns faktiskt lite annat i betänkandet som är värt att lyfta fram. Vi från Centerpartiet lägger fram ett antal förslag.

Elnätet borde i mycket högre grad ses som en statlig angelägenhet. En grundläggande infrastruktur, likt motorvägar, borde byggas ut dit där de behövs. Därför anser vi att all storskalig kraft som vill ansluta till stamnätet ska få göra det med hjälp av redan insamlade flaskhalsintäkter.

Vi pratar om 60 miljarder kronor som ligger på ett konto hos Riksgälden utan att användas, trots att vi vet att Forsmarks kärnkraftsreaktor skulle kunna effekthöjas, trots att vi vet att anslutningarna till havsbaserad vindkraft skulle göra det möjligt att bygga dem snabbare. Ändå väntar man, trots att vi vet att näringslivet behöver elen snart. Man pratar om ett 50-procentigt ökat behov till 2030. Det är enorma volymer som måste in snabbt. Om regeringen inte löser problemet med 2030 blir det ingen kärnkraft till 2045 heller. Det måste lösas här och nu. Annars kommer vi att se stora industriprojekt falla.

Om vi tittar vidare kan vi tydligare se frågor som också behöver diskuteras.

Jag vill först passa på att yrka bifall till reservation 16, som har just med elnäten att göra.

För att alla ske bli vinnare på klimatomställningen och vilja bidra till utbyggnad av mer elproduktion krävs fungerande ersättningssystem för markägare, kommuner, närboende. När sådana ersättningssystem finns på plats kommer det att skynda på, förenkla och förbättra även tillståndsprocesserna. Det gäller såväl elnät som elproduktion. Här är det så fiffigt att förslagen redan finns på regeringens bord. De är färdigberedda och färdigremitterade. Och ändå händer ingenting. Så är det trots att alla partier i en Agenda-debatt för ett par månader sedan uttalade sig samstämmigt och trots att statsministern uttalade att de behövs. Ändå kommer inte förslagen. Varför?

Vi är helt ense om att tillståndsprocesserna måste kortas radikalt. Problemet är att regeringens småduttande här och där inte leder någonstans. Det behövs regelförenklingar på bred front, inte bara inom energisektorn utan för hela näringslivet. Det skulle också frigöra tid hos länsstyrelser, domstolar och polismyndigheter, så att de kan syssla med sådant som är viktigt på riktigt.

Typexemplet på ögontjäneriet är ju hur man valde att avskaffa danstillståndet men glömde berätta att krögarna i stället måste skicka in en anmälan. Det slutade med att krögare är åtalade för att de lyssnade på regeringen när man sa att danstillståndet är avskaffat. Samma sak ser vi även på energiområdet. Det sker få förenklingar och förbättringar.

Det som regeringen däremot gör duktigt är att stirra sig blind på kraftproduktion, men man glömmer viktiga pusselbitar som överföring, flexibilitet, lagring och effektivisering. Alla dessa saker finns med i betänkandet, men vi har inte hört någonting om detta från regeringsföreträdarna. Dessa bitar är avgörande för att få loss kapacitet, effekt, skapa sänkta elpriser och ökad konkurrenskraft i ett stärkt elsystem i närtid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

Elnätsregleringen behöver ses över så att det inte bara är utbyggnad som ger ersättning. Batterier på hjul måste också hjälpa elsystemet, inte bara stationära batterier. Men inget av det här verkar regeringen intresserad av. Det kanske inte blir storslagna presskonferenser, fina band och spadtag, men de behövs för systemet, för konkurrenskraften och för klimatomställningen.

Listan på vad som verkligen behövs kan göras lång. Det sista jag vill lyfta fram i det svåra säkerhetsläge som Sverige befinner sig i är Gotlands elförsörjning. Svenska kraftnät behöver skynda på utbyggnaden omgående, se till så att de planer som är dragna i långbänk blir klara senast 2030. Det är helt vitalt med redundans i Gotlands elförsörjning, speciellt med det strategiska läget. Här behöver regeringen agera.

Uppenbarligen saknas inte frågor att ta tag i. Däremot verkar det saknas vilja att se bortom kärnkraftsretoriken och en vilja att agera på det som behövs här och nu. Det finns mycket som inte når mediernas ljus, men det behöver göras ändå. Det verkar regeringen inte ha förstått. Tyvärr kommer notan snabbare än någon anar; försämrad konkurrenskraft, försenad och fördyrad klimatomställning, sämre säkerhetsläge och högre elpriser. Centerpartiet är redo att lösa frågorna, sitta ned, diskutera seriöst på riktigt och ge näringslivet den långsiktighet man efterfrågar. Nu är bollen hos regeringen. Är man beredd att göra densamma?

I detta anförande instämde Birger Lahti (V).

Fru talman! Först vill jag ge en dementi. Centerpartiet har kritiserat Tysklands Energiewende. Den är helt bakvänd. Man borde ha börjat med att stänga ned kolkraften. Det är för oss helt centralt och självklart. Självklart borde man också ha indelat landet i elprisområden. Det får mycket stora konsekvenser inte minst för södra Sverige, med tanke på att man egentligen exporterar sina problem till andra länder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

Här borde regeringen agera. Sverigedemokraterna skulle kanske kunna ta initiativet med tanke på den påtryckningsmöjlighet man har i regeringen. Min första fråga tillbaka till Jessica Stegrud är om man är beredd att agera så att Tyskland tvingas att införa elprisområden. Det är Jessica Stegrud och Sverigedemokraterna som sitter på möjligheterna.

Det andra är att man pratar om att industrin emigrerar från Tyskland. Det är precis det vi ser framför oss i Sverige, om man inte löser elbehoven på kort sikt. Det finns enorma behov till 2030. Löser vi inte dem kommer industrin att flytta dit där de får vettiga förutsättningar.

Vi kan inte bara tänka att vi ska lösa allt med kärnkraft någon gång i framtiden, i bästa fall kanske 2035. Då är det verkligen i bästa fall. Westinghouse säger att om man hade beställt i går hade de löst problemet till den tidpunkten, men det finns fortfarande inga sådana planer från regeringen. De kommer att börja flytta till andra länder, och vi kommer att se stora projekt falla.

Låt mig svara konkret på frågorna. Vad ser vi framför oss? Vi vet att vi kan effekthöja kärnkraften. Det handlar om möjligheter om man får vettiga förutsättningar för nätet. Det är nätet vi agerar på, inte marknaden. Där kan vi tänka oss 2-5 terawattimmar, enligt Vattenfall. Biokraften kan enligt Svebio öka 10-15 terawattimmar. Enligt Svensk Solenergi kan solenergi öka med 30 terawattimmar. För havsvinden är det enligt Energiforsk 70 terawattimmar. För landvinden är det enligt Energimyndigheten och Energiforsk 35 terawattimmar. Effektiviseringar kan enligt Energimyndigheten uppgå till 25 terawattimmar. Slår vi samman detta blir det ungefär 175 terawattimmar som vi kan lösa till 2030.

Ett mål på friare kapacitet om 100 terawattimmar är inte helt omöjligt, om man faktiskt vill.