Fru talman! Jag tackar ledamoten Johan Hultberg för att han hastade hit för att hålla sitt anförande så att vi fick lyssna på detsamma.

Förra året, fru talman, ägnade jag hela mitt anförande åt frågan om gårdsförsäljning. Vidare ställde jag frågor om det till de olika ledamöterna från Tidöpartierna.

Vi har i dag en kraftig majoritet i den här församlingen för att införa gårdsförsäljning - om man kan tro på vad partierna sa i valrörelsen. I så fall står både Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna och förstås Centerpartiet bakom frågan om gårdsförsäljning. Det är en fråga som vi i Centern har drivit under snart 20 års tid, men under tiden har vi fått fler och fler anhängare.

I december 2021 var den tredje utredningen om gårdsförsäljning färdig. I juni 2022 var remissrundan klar. I oktober 2022 tillträdde den här regeringen, och nu befinner vi oss i mars 2024. Sista dagen för inlämnande av propositioner för vårterminen inföll nyligen, och vi kan konstatera att det inte kom någon proposition om gårdsförsäljning den här våren heller.

Eftersom alla partier i samarbetet och även Centerpartiet i kammaren står bakom gårdsförsäljning undrar man naturligtvis vad det är som tar sådan tid. Varför kommer det inte en proposition från regeringen om gårdsförsäljning? Utredningen innehöll både välgrundade analyser och färdiga förslag till författningsändringar. Så min fråga är: Vad är det som tar sådan tid?

Fru talman! Jag är ingen våldsam person, men jag skulle ändå vilja uppmana ledamoten att sparka något hårdare på det där smalbenet så att vi kan komma framåt i denna fråga.

Jag förstår av det som ledamoten säger att det finns en viss splittring mellan regeringspartierna - möjligen mellan dem som är för respektive emot i denna fråga - helt oberoende av vad de sa i valrörelsen, då alla var för införande av gårdsförsäljning.

Det är ingen tvekan om att det finns utmaningar. Två stora bitar tas upp i utredningen: folkhälsoaspekten och frågan om detaljhandelsmonopolet. Vad gäller folkhälsoaspekten konstaterar man i utredningen att det kommer att ha minimal påverkan på folkhälsan. Vad gäller frågan om detaljhandelsmonopolet går man igenom detta väldigt noggrant och konstaterar att detaljhandelsmonopolet inte utmanas av den form av rätt restriktiv gårdsförsäljning som föreslås i utredningen.

Därmed blir det, fru talman, lite svårt att förstå varför man på Socialdepartementet ska behöva sitta och älta denna fråga och utreda samma sak om och om igen. Det som behövs nu är ett lagförslag, en notifiering till EU-kommissionen om att detta är på gång och därefter en proposition på riksdagens bord. Det kommer inte att bli bättre för att man väntar.

Man kommer från regeringens sida till slut att bli tvungen att göra ett ställningstagande. Jag och många med mig väntar ihärdigt på detta, inte minst småskaliga producenter av alkoholhaltiga drycker, konsumenter och människor ute på Sveriges landsbygd som ser att detta är en möjlighet till utveckling av näringsverksamhet på landsbygden.

Därför avslutar jag inte med en fråga utan med en uppmaning: Se till att få fart på denna fråga så att vi kan få gårdsförsäljning i Sverige till slut!

Fru talman! Vi ska nu under någon timme debattera frågor som rör folkhälsa. Jag tror att vi politiker egentligen är ganska överens om att vi vill att alla människor ska kunna leva långa och friska liv och kunna göra sina egna, kloka livsval.

När det gäller alkohol, narkotika, dopning, tobaks- och nikotinprodukter och spel är vi nog också överens om att det går att förebygga ohälsa och andra problem. Debatten handlar om hur vi gör detta på bästa sätt. Vi har redan fått en inblick i hur man i olika partier resonerar kring dessa frågor.

Jag tänker att de frågor vi behöver ställa oss är:

Hur mycket gemensamt ansvar ska vi ta i det förebyggande arbetet, och hur mycket ska vi överlämna till individerna själva?

Hur hjälper vi barn och ungdomar till hälsosamma vanor?

Hur ska vi förhålla oss till de starka ekonomiska krafter som tjänar pengar på att individer gör val som inte gynnar vare sig deras egen hälsa eller folkhälsan?

Hur ska vi lagstifta för att kommuner och myndigheter ska kunna arbeta så effektivt som möjligt med sina uppdrag?

Hur ska vi på bästa sätt kroka arm med civilsamhället, exempelvis idrottsföreningar och andra organisationer som varje dag gör ovärderliga insatser för folkhälsan?

Hur ska vi ge sjukvården de bästa förutsättningarna för att arbeta hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande och för att kunna bota och lindra när man har blivit sjuk?

Fru talman! Ställda inför de många frågorna ska vi inte glömma bort att politiska beslut gör skillnad och att det under det år som har gått sedan vi senast stod här i kammaren och diskuterade dessa frågor har kommit flera goda nyheter som kan vägleda oss framåt i detta arbete.

En god nyhet är att Systembolaget fortsätter vara det företag som svenska folket har allra störst förtroende för, enligt Medieakademin. Detta visar tydligt att svenska folket står bakom den restriktiva alkoholpolitiken och att Systembolaget klarar den väldigt svåra balansgång det innebär att å ena sidan tillhandahålla ett brett sortiment av alkoholhaltiga drycker till konsumenterna och å andra sidan begränsa alkoholens skadeverkningar.

Det Systembolaget gör skulle inget annat företag kunna göra. Företag som drivs av vinstintresse vill förstås att kunden ska handla, gärna lite mer, även om det inte behövs. Företag som drivs av vinstintresse har inget intresse av att informera om att de produkter de säljer faktiskt inte är bra för kundens hälsa.

Från Socialdemokraternas sida menar vi att alla förslag som hotar att undergräva Systembolagets ställning och Sveriges möjligheter att självständigt styra utvecklingen på det alkoholpolitiska området bör genomföras med väldigt stor försiktighet.

En annan god nyhet under året är det som ledamoten Johan Hultberg precis var inne på, nämligen att Narkotikautredningen har lämnat sitt slutbetänkande, med den uppfordrande rubriken Vi kan bättre!

Betänkandet innehåller förslag för ett effektivare narkotikaförebyggande arbete och förslag för en reformerad och moderniserad missbruks och beroendevård. Det är reformer som behövs, och vi hoppas att regeringen har för avsikt att ta narkotikautredningen hit till riksdagen för beslut. Tyvärr är det ju i princip tomt på Socialdepartementets lista över planerade propositioner.

Det är också goda nyheter att Läkemedelsverket häromdagen godkände att naloxon får säljas receptfritt på apotek. Det är ett läkemedel som snabbt häver effekten av en överdos. Men det räcker inte. Ska dödsfallen till följd av överdoser minska måste naloxon bli tillgängligt för fler än bara för dem som själva går in och köper en ampull på apoteket. Enligt läkemedelslagen får man inte dela den vidare. Lagen måste ändras så att fler, inte minst de som jobbar i verksamheter där de dagligen möter missbrukare med risk för överdoser, får tillgång till naloxon.

Detta var goda nyheter. Men som politiker kan vi inte blunda för nyheter om sådant som hotar att försämra den svenska folkhälsan. En sådan sak är att Tyskland nu legaliserar cannabis. Det innebär att tillgången till cannabis ökar kraftigt i Sveriges geografiska närområde. Det ger vind i seglen för dem som vill tillåta cannabis i Sverige, men skadeverkningarna av cannabisbruk får ingen större uppmärksamhet.

En annan dålig nyhet är att den dramatiska ökningen av nya nikotinprodukter också fortsätter. Det är inte bra. Däremot är det bra att fler uppmärksammar hälsoriskerna med de här produkterna och vill att man ska utreda en begränsning av nikotinhalten.

Det är också bra om vi genomskådar argumenten om att vitt snus och e-cigaretter skulle vara en svensk väg för att få folk att sluta röka eller att sluta använda brunt snus. Det är få vanerökare eller genomsnittliga användare av brunt snus som träffas av Tiktok-reklamen för vitt snus med smaken "blushy berry" i strassbeströdd dosa. Det vita snuset marknadsförs mot en ung målgrupp som inte är och inte på många år har varit några storkonsumenter av tobak. I bakgrunden finns samma gamla tobaksindustri som har uppfunnit nya sätt att tjäna pengar på sin tobak genom att utvinna rent nikotin ur den.

Vi socialdemokrater menar att målet för politiken måste vara att fler helt ska avstå från tobaksanvändning och att också användningen av tobaksfria nikotinprodukter ska minska.

Slutligen, fru talman, är det bra att vi i dag har en bredare diskussion om spelberoende. Vi har fått nya rapporter om hur nätkasinon försöker få dem som redan spelar väldigt mycket att spela lite till och att betala lite mer. Det behöver vi följa. Men vi hör också de allt tydligare larmen om att andra former av spelande vid datorn också skapar beroenden, liksom sociala medier. Det behöver vi politiker följa eftersom vi också kan se att det finns en risk för att det leder till eller förstärker annan ohälsa.

Fru talman! Jag står förstås bakom alla Socialdemokraternas yrkanden i det här ärendet, men för att vinna tid yrkar jag bifall bara till reservation 2 om den svenska alkoholpolitiken.

Fru talman! Den skillnad som ledamoten redogör för när det gäller cancerfall och hälsorelaterade problem här i Sverige som har att göra med rökning är äldre än det vita snuset. Den är effekten av många års restriktiv tobakspolitik.

Sedan många år finns det väldigt bra rökavvänjningsprodukter på den svenska marknaden, som många rökare har fått hjälp av. Det är förstås också riktigt att en del använder brunt snus för att sluta röka.

Men jag kan inte förstå att det vita snusets tillskyndare inte ser att det vita snuset inte marknadsförs som en rökavvänjningsprodukt. Man använder detta som ett argument i den politiska diskussionen, men man marknadsför det mot unga människor - i stor utsträckning flickor - som inte har använt brunt snus tidigare och som inte heller röker i särskilt stor utsträckning.

Det är inte medelålders manliga snusare man når med strassbeströdda dosor och smaker som "peach" eller hallon. Det är inte de som är målgruppen. I stället är reklamen med unga influencers nischad mot unga människor. Det är dem som man marknadsför dessa produkter mot.

Jag tycker att man skulle kunna våga erkänna att det handlar om att tobaksindustrin har stora ekonomiska intressen att tjäna pengar på sin produktutveckling i stället för att hyckla om att det är tobaksavvänjningsprodukter vi talar om.

Fru talman! Det handlar inte primärt om smakerna - det är en kvasidiskussion. Smakerna är en del i frågan om hur man marknadsför dessa produkter. Det är en del i det faktum att dessa produkter vänder sig till en målgrupp som inte i första hand kommer att använda dem för att sluta med tobaksprodukter.

Smakerna har i många avseenden en precis träffsäkerhet gentemot en ung målgrupp. Jag delar inte riktigt uppfattningen att smakpreferenserna inte skiljer sig åt mellan olika befolkningsgrupper. Men, som sagt var, det är inte den stora frågan.

Den stora frågan är hur dessa produkter - på det sätt som de marknadsförs och under det regelverk som de omfattas av - faktiskt når fram till ungdomar, som börjar använda dem utan att de har rökt och utan att de har använt brunt snus.

Det är bra med många bra vägar för att kunna sluta använda brunt snus och cigaretter. Det är fantastiskt bra att vi har beforskade och beprövade rökavvänjningsprodukter som sedan decennier säljs på vartenda apotek i landet. De är effektiva. De är bra. Dem kan man använda.

Den som i vuxen ålder tänker att vitt snus kanske kan vara sättet att sluta med den bruna prillan under läppen ska naturligtvis kunna använda det. Men det är inte så dessa produkter används. Det är inte de personerna som är målgruppen. Det är bara ett politiskt argument, och det är hyckleri.

Fru talman! Politik kring alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel med pengar är intressant att diskutera. Det är sådana saker som är viktiga på så sätt att de direkt påverkar människors liv och ibland faktiskt kan förstöra människors liv fullständigt. I värsta fall kan de leda till död, något som tyvärr fortfarande är alltför vanligt. Det är därför väldigt glädjande att vi ändå kan se en ganska stor enighet i denna kammare, inte minst mellan Tidöpartierna.

Något som sällan förstör liv är snus och andra rökfria nikotinprodukter. Tvärtom kan de vara en räddning för många som ska ur sitt beroende av cigaretter. Här är det väldigt viktigt att Sverige antar en stark skademinimeringsprincip. Vi har nämligen partier som vill driva på ett smakförbud för tobaksprodukter. Sedan har vi det eviga EU som vi måste försvara oss mot. De vill bland annat kontrollera vilka produkter som ska få säljas men också miniminivåer för beskattning.

Värt att nämna är också ANDTS-strategin eftersom vi fortfarande verkar efter den gamla strategin där man mer eller mindre jämställer cigaretter och snus. Det finns som bekant ett tillkännagivande om en ny ANDTS-strategi, och vi ser behov av att ro detta i land.

Sverigedemokraterna är väldigt glada över att vi höjde punktbeskattningen på cigaretter och sänkte den på snus. Det är en skatteväxling för folkhälsan och en tydlig skillnad mot vad den föregående regeringen gjorde. Vi måste värna om alternativen till rökningen just ur ett skademinimeringsperspektiv. Vi i Sverige har per capita EU:s lägsta rökartal samtidigt som, vilket jag också nämnde tidigare, vår samlade konsumtion av tobaks- och nikotinprodukter ligger på genomsnittet i EU. Detta tyder på att vi gör någonting rätt.

Med detta sagt är nikotin långt ifrån något slags hälsoprodukt. Hälsofarorna är tvärtom väldigt väl belagda, och det är alarmerande, som flera har varit inne på tidigare, att inte minst fler unga väljer att bruka produkterna.

Sverigedemokraterna är därför öppna för att se över marknadsföringen som riktar sig till unga. Men vi är också öppna för att se över frågan om ett nikotintak för produkterna i fråga. Vi tror inte att ett smakförbud skulle hjälpa. Det är något naivt att tro att det är smaken som driver de unga till nikotin. Sedan är det nog fel att tro att deras smakpreferenser skiljer sig avsevärt från de vuxnas.

Det är absolut ett värdigt mål att betydligt färre ska vara nikotinister i Sverige. Men den ambitionen får inte förverkligas med mer rökning som resultat. Då blir det helt kontraproduktivt.

Ett annat ämne är att antalet personer som vårdas för diagnosen spelberoende tyvärr har ökat under det senaste årtiondet. Statistiken är begränsad, men det bör ända vara någonting som fångar vår uppmärksamhet.

En hel del kan göras på marknadssidan i fråga om spelproblematiken. En konkret och viktig åtgärd som vi har vidtagit är såklart det omtalade kreditförbudet för spel med pengar. Det nya förbudet ska bland annat innebära att spel om pengar inte får betalas med kreditkort. På så sätt motverkar vi att personer hamnar i en svår skuldsättning som kan leda vidare ned i en negativ beteendespiral.

Situationen på spelmarknaden före omregleringen och den nya lagstiftningen var ohållbar. Vissa delar av marknaden var i händerna på oreglerade aktörer, och Sverigedemokraterna står bakom den modell med ett licenssystem som numera finns på plats på den svenska spelmarknaden. Det är också därför som vi är så måna om det som kallas för kanalisering, det vill säga andelen spelande som sker via licensierade spelbolag som följer reglerna för bland annat konsumentskydd. Det är exempelvis förbjudet för spelbolag med svensk licens att erbjuda eller lämna kredit för insatser i spel. Men det kan också handla om marknadsföring, omsorgsplikt med mera.

Sedan ska jag ta upp dopning. Enligt Folkhälsomyndigheten har ungefär 1 procent av männen och mindre än en halv procent av kvinnorna i Sverige vid något tillfälle provat anabola androgena steroider, AAS. I Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysnings nationella skolundersökning svarar cirka 1 procent av eleverna i årskurs 9 och årskurs 2 i gymnasiet att de någon gång har provat anabola steroider. Nu verkar mängden användare vara mer eller mindre stabil över årtiondena, men det skulle inte förvåna mig om vi kommer att se en ökning till följd av ett kulturellt skifte.

Även om det finns mer information än någonsin på internet är det också fler än någonsin som är brukare och som tjänar pengar på att glorifiera denna anabola livsstil på internet. Det är miljontals visningar för videor där man mer eller mindre normaliserar detta eller åtminstone framställer anabola steroider som ett rimligt alternativ förutsatt att det bidrar till individens estetiska mål.

Dödliga överdoser kan förekomma. Vanliga biverkningar är svår acne, höjt blodtryck, ökat kolesterol, höjt blodvärde, leverskador och fertilitetsproblem. Allvarliga hjärt- och kärlsjukdomar förekommer också, liksom bröstkörtelförstoring hos män. Då talar vi inte om muskler utan om det som kan liknas vid kvinnliga bröst. Jag tror inte att det är den avsedda effekten för de allra flesta.

Här vill jag också göra ett medskick om att vi kanske behöver få en bättre uppfattning om statistiken och vara beredda på att behov av en ganska omfattande informationskampanj kan uppstå.

Sist men inte minst ska jag ta upp narkotikan. Sverige har misslyckats när det gäller narkotika. Beroende- och narkotikasituationen behöver därför kartläggas, och man behöver på ett övergripande och djupgående sätt utreda hur det ser ut i Sverige. Detta gjorde Brottsförebyggande rådet delvis i sin rapport Narkotikamarknader. Där estimerade man att den svenska narkotikamarknaden årligen omsätter mellan 3,7 och 9,2 miljarder kronor. Det är såklart enorma summor. Därför anser vi att en genomtänkt och tydlig strategi kring narkotika behövs.

Framtidens narkotikapolitik ska baseras på den senaste forskningen, med ett fokus på skademinimering snarare än ideologi. På så sätt skapar vi en konkret och effektiv lagstiftning som i förlängningen räddar liv.

Som tidigare nämnts har regeringen gett besked om att naloxon inom kort kommer att säljas receptfritt på svenska apotek. Det tycker vi är bra. Det är också en konkret åtgärd för att minska de narkotikarelaterade dödsfallen.

Fru talman! Vi står naturligtvis bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 9, som handlar om att kartlägga den nuvarande narkotikasituationen i Sverige.

I detta anförande instämde Jonas Andersson (SD).

Fru talman! Det gläder mig att Jakob Olofsgård, precis som Johan Hultberg tidigare, tar upp frågan om gårdsförsäljning i sitt anförande och att det finns en förväntan på att detta ska införas. Men varför nöjer sig Tidöpartierna med en förväntan i stället för att gå från ord till handling? Frågan är utredd tre gånger, och den senaste utredningen innehåller väl avvägda bedömningar, bland annat vad gäller den EU-rättsliga biten och detaljhandelsmonopolet. Trots att det finns färdiga författningsförslag i utredningen dröjer regeringens proposition.

Av moderaten Johan Hultbergs inlägg kunde man ana att regeringspartierna inte är helt samstämmiga. Den debattartikel som bland andra Jakob Olofsgård undertecknade var rätt minimalistisk i sitt uttryck, men där sades ändå att man har ambitionen att införa gårdsförsäljning.

Jag funderar på hur engagerad man egentligen är i detta med tanke på tiden det tar att genomföra det. Vad är det som tar så lång tid med införande av gårdsförsäljning i Sverige, och varför får vi ingen proposition?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för klargörandet.

Jag har rätt mycket kontakt med olika småskaliga producenter i landet om just gårdsförsäljning, och jag kan konstatera att ingen tycker att denna fråga hanteras förhastat. Däremot anser väldigt många att denna fråga dras i långbänk av sittande regering och Sverigedemokraterna och att man inte vågar komma till skott för att man är så orolig för vad följderna kan bli att det som redan är utrett åter måste utredas och utredas i detalj efter detalj.

Fru talman! Till slut måste man ändå våga komma till ett beslut. Det går inte att bara skjuta en fråga framför sig och säga att vi ska utreda den lite till för att vi är så osäkra på vad vi egentligen vill och vad som blir konsekvenserna av det.

Självklart ska de lokala producenterna ha samma möjlighet som i dag att försälja sina varor via det lokala sortimentet på Systembolaget. Det har emellanåt förekommit en del skrämselpropaganda från Systembolagets sida om att man skulle göra förändringar, men så får naturligtvis inte ske. Alla vi som står bakom gårdsförsäljningen står självklart bakom att Systembolaget ska vara kvar.

Det är klart att det är noga med hur den här lagstiftningen ser ut. Men det som i dagsläget oroar rätt många av dem som väntar på att detta ska införas är det som ledamoten nämnde om att det finns ett förslag om en mer begränsad gårdsförsäljning. Ska jag tolka ledamotens tidigare anförande som att det är den vägen regeringen har tänkt att gå? Då är det många småskaliga producenter som kommer att bli oroliga över vad detta egentligen blir för lag i slutändan.

Fru talman! Alkohol är ingen vanlig vara, vilket innebär att vinstintressen och konkurrens ska hållas borta från handel med alkohol. Vi måste behålla den hyfsat restriktiva alkoholpolitiken, som har sin grund i ett folkhälsoperspektiv och som är solidarisk i stället för egoistisk.

Vi har kunnat se alkoholpopulistiska utspel från högern. Deras väg är en farlig väg att gå. Specifikt Centern verkar vara en ivrare av en alkoholpolitik som inkluderar en extrem tillgänglighet där Systembolagets roll är hotad.

Att tillåta gårdsförsäljning av alkoholdrycker vid sidan av Systembolaget skulle självklart innebära ett avsteg från den systematiska och sammanhållna alkoholpolitik vi har haft i Sverige och den strategi som de facto varit väldigt framgångsrik under mycket lång tid.

Vi vill ha en solidarisk och ansvarsfull alkoholpolitik som innebär att tillgängligheten till alkohol ska vara begränsad genom höga skatter, ett starkt Systembolaget och restriktiva regler för privatinförsel. Alkohol är ett av våra största folkhälsoproblem och orsakar bland annat cancer, neuropsykiatriska sjukdomar, hjärt- och kärlsjukdom, skrumplever och skador genom olycksfall. Ju mer alkohol som konsumeras, desto större blir skadorna.

Generellt vet vi i Sverige väldigt lite om vissa skador av alkohol. Inte minst finns det behov av en kunskapshöjning när det gäller den ökade risken att drabbas av cancer vid alkoholkonsumtion. Det är ett samband som få är medvetna om. Här behövs mer information.

Vänsterpartiet anser därför att det offentliga behöver ta ett större ansvar för att förmedla kunskap till befolkningen vad gäller alkoholkonsumtionens inverkan på hälsan, såsom den ökade risken för cancer. Vi vill se att regeringen ger lämplig myndighet i uppdrag att ta fram en nationell informationsinsats om alkoholkonsumtionens inverkan på hälsan. Vi vill se en utredning med uppdrag att ta fram förslag på en långsiktig plan med åtgärder för att motverka alkoholens skadeverkningar, till exempel att ta fram förslag på hälsotexter på alkoholprodukter.

Jag yrkar därför bifall till reservation 7.

Fru talman! Skadorna av alkohol drabbar inte bara den som dricker. Det kanske inte högern har tänkt på. Barn till beroende föräldrar far mycket illa. Vart fjärde barn som växer upp i familjer med beroendeproblem går till exempel ut grundskolan utan gymnasiebehörighet. Det är dubbelt så många som i andra familjer.

Att misslyckas i skolan är en tydlig indikation på en ökad risk för beroende. Den enskilt största förebyggande insatsen är en fungerande jämlik förskola och skola där målet är att samtliga elever går vidare från grundskolan till gymnasiet.

Barns rätt till eget stöd när de växer upp i ett hem med beroende är en fråga om jämlikhet. Stödet till barn och unga upp till 18 år i familjer där en förälder eller en annan vuxen i barnets direkta närhet har missbruksproblem eller psykisk sjukdom varierar över landet. I dag får barnen förlita sig på projekt som kommer och går.

Vänsterpartiet har tidigare lyft behovet av ändrad lagstiftning i syfte att barn i familjer med beroende och psykisk ohälsa ska ha rätt till egen hjälp. Endast en bråkdel av barn i familjer med missbruk får delta i stödverksamhet. Det är inte rimligt.

För Vänsterpartiet är det viktigt att barns och ungas rätt till en lättillgänglig, jämlik och likvärdig hälso- och sjukvård stärks. Vi vill att regeringen tillsätter en utredning med uppdrag att ta fram förslag på hur regioner och kommuner ska utveckla det förebyggande arbetet för unga i riskzonen för missbruk och psykisk ohälsa.

Fru talman! Tobaksfabrikanterna är duktiga på att ta fram nya lönande koncept. Vänsterpartiet anser att det inte bör vara tillåtet att använda tillsatser av smakämnen som gör tobaksfritt snus attraktivt för barn, unga och icke-rökare.

Det tobaksfria smaksatta nikotinsnuset lanserades 2016 och är den vanligast förekommande produkten bland de tobaksfria nikotinprodukterna. Vi vill att regeringen ger lämplig myndighet i uppdrag att utreda ett eventuellt förbud mot smaksatt tobaksfritt snus på liknande premisser som när det gäller förbudet mot smaksatta tobaksprodukter.

Fru talman! Sist men verkligen inte minst: Vänstern har gått i fronten för en narkotikapolitik som utgår från forskning och evidens. Vi har gått längst fram när det gäller krav på sprututbyte, skademinimerande insatser, jämlik hälsa för beroende och bättre vård och behandling samt när det gäller att utreda avkriminalisering av det egna bruket.

Under perioden 2006-2019 ökade dödligheten i läkemedels- och narkotikaförgiftning med 79 procent. Men 2018 vände kurvan nedåt. Under pandemiåren 2020 och 2021 sågs lägre siffror, men förra året skedde i stället en uppgång till 860 dödsfall. Det är svårt att se det som ett mått på en lyckad narkotikapolitik. Drabbade är mammor, pappor, barn, systrar, bröder, vänner och den döde själv - ett förlorat liv.

Stigmatiseringen och utsattheten har ökat. Narkotikapolitiken håller inte längre ihop. Jämfört med hur det ser ut i andra EU-länder är Sverige i dag ett land där många dör på grund av narkotika. Personer med missbruk stigmatiseras och behandlas som brottslingar i stället för att få den vård de behöver. Den svenska narkotikapolitiken måste därför ändras.

Nu väntar vi på propositionerna efter Samsjuklighetsutredningen och Narkotikautredningen. Vad händer på Socialdepartementet? Kommer ni loss? Kommer de fram?

Vi vill förändra narkotikapolitiken från en livsfarlig politik till en politik som gynnar de beroende och ger dem chanser till vård och behandling och till att överleva. Beroende är en sjukdom, och sjukdomar behandlas. Det kan börja med att mer frikostigt dela ut naloxon - det medel som gör att beroende som får en överdos snabbt kan få hjälp att överleva.

Det är hög tid att politiken ser till att den som lever med beroende ges ett anständigt liv.

Fru talman! Det har nog inte undgått någon som lyssnar just nu att Christofer Bergenblock är gårdsförsäljningens främsta tillskyndare. Jag förstår att detta är av stort intresse för besöksnäringen och för många lokala producenter runt om i vårt land, och när vi lyssnar till debatten låter det väldigt idylliskt. Det är nästan så att vi hör fåren bräka i hagen bredvid och vinden susa i träden eller kornåkern.

Jag måste ändå fråga ledamoten Bergenblock: Hur tänker han kring det faktum att det i de allra flesta fall inte är den där idylliska gården det handlar om? De flesta lokala producenter ligger ju inte på landsbygden utan i städernas utkanter eller i tätorter.

Jag gissar att många av de lokala producenter som ledamoten Bergenblock talar om att han har besökt ligger i ett industriområde med gunnebostängsel runt omkring. Av de 800 försäljningsställen som utredaren identifierade som tänkbara ligger många just där, att jämföra med de 448 systembolagsbutiker som finns i landet.

Ledamoten säger att vi självfallet ska ha Systembolaget kvar, men då blir frågan om han inte är det minsta orolig för det som många remissinstanser varnar för, nämligen att detta aldrig kommer att godkännas av EU och att det kommer att innebära att vi bakvägen avskaffar det detaljhandelsmonopol som Centerpartiet säger sig vilja värna. Eller är detta kanske rent av en målsättning i sig, att avskaffa det bakvägen?

Fru talman! Jag tycker att två saker är bra i ledamotens svar. Den ena är att Centerpartiet står starkt bakom Systembolagets detaljhandelsmonopol. Den andra är att han medger att det är en ganska stor spännvidd i remissinstansernas svar i den utredning som vi nu diskuterar och som ligger till grund för den tänkta reformen.

Jag tänker att vi åter behöver ställa de 800 försäljningsställen som man nu menar ska öppnas för personer att kunna handla alkohol från mot de 448 systembolagsbutiker som finns i landet.

Det finns remissinstanser som menar att det här är ett grundskott mot Systembolaget så som vi känner det i dag. Då behöver man än en gång betänka den brådska som uttrycks från Centerpartiets sida. Borde vi inte vinnlägga oss om att processen mot gårdsförsäljning sker på ett sådant sätt att det inte äventyrar monopolet och förutsättningarna för att Sverige ska kunna fortsätta förfoga över det som en huvudsaklig försäljningskanal? Det är ju trots allt, tänker jag och Socialdemokraterna, oerhört mycket viktigare än att man kan sälja alkohol rakt över disk på landsbygden eller i industriområden i våra tätorter.

Fru talman! Jag kan trösta ledamoten med att det garanterat finns enskilda ledamöter i andra partier som också vill gå i den här riktningen. Den saken är nog klar.

Det är väl inte särskilt önskvärt att försöka öka tillgängligheten till alkohol för unga, även om det i vissa fall kan vara i samband med ett trevligt firande eller så. Jag känner att vi som socialutskott har ett ansvar för de mer problematiska fallen. Jag förordar inte större alkoholkonsumtion för någon egentligen, men det är ju särskilt känsligt för unga.

När jag ser tillbaka är jag ganska tacksam över att mina klasskompisar inte hade tillgång till Systembolaget när vi gick på gymnasiet och var 18 år gamla. Man talar om just efterfrågan, och efterfrågan minskar. Då tänker jag att den liberala principen borde säga att det inte krävs ett större utbud, för att förenkla det lite grann. Har Centerpartiet några reflektioner kring detta och, återigen, en analys av riskerna? Jag förstår möjligtvis det positiva med förslaget, men Centerpartiets syn på riskerna skulle jag vilja höra mer om.

Fru talman! För Miljöpartiet är det viktigt att betona att frågorna kring alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel är en del av det större folkhälsopolitiska arbetet. Det är angeläget att se hur riskbruk av olika slag skapar ohälsa som drabbar både individ och samhälle, och åtgärder som vidtas måste utgå från det perspektivet. I en kommande folkhälsolag som Miljöpartiet vill se ska ANDTS-frågorna därför också ha en plats.

Förutom det folkhälsopolitiska perspektivet vill Miljöpartiet även betona vikten av att ha ett skadereducerande förhållningssätt och att politiken på området ska syfta till att rädda liv och minimera skador som går att undvika. Det perspektivet måste vara starkare än en repressiv hållning.

Miljöpartiet anser att narkotikalagstiftningen ska utvärderas för att se om det finns skäl att ändra i den i syfte att underlätta för personer med missbruk och beroende att söka hjälp. Sedan 1988 är det straffbart att bland annat inneha och bruka narkotika i Sverige. Lagen har inte utvärderats. När det nu har gått över 35 år efter det att den svenska kriminaliseringen infördes vet vi fortfarande mycket lite om dess effekter. Därför var det en stor framgång att ett enigt socialutskott ställde sig bakom ett tillkännagivande om att dagens narkotikapolitik behöver utvärderas.

Flera aktörer, inklusive Sveriges Kommuner och Regioner, har återkommande framfört att lagen bör utvärderas för att reda ut om den försvårar hjälpinsatser för människor med beroendesjukdom eller inte. Sverige bör snarast utvärdera kriminaliseringen som infördes 1988 och i utredningen med fördel även se om det kan finnas goda exempel från andra länders politik.

Miljöpartiet välkomnar i det här sammanhanget den utannonserade straffreformsutredningen, som ska göra en översyn av straffskalorna och reformera påföljdssystemet. Syftet med uppdraget är, enligt vad som uppgivits, att straffskalorna på ett bättre sätt än i dag ska återspegla brottens allvar och att påföljderna som döms ut ska framstå som rimliga. Av direktivet framgår att det i framtidens påföljdssystem oftare än i dag kan bli möjligt att använda en påföljd med vårdinriktning när någon döms för ringa narkotikabrott där gärningen har sin grund i beroendesjukdom. Miljöpartiet hade velat att direktivet gick längre men välkomnar initiativet.

Fru talman! Människor som missbrukar narkotika är en av samhällets mest utsatta grupper, och den narkotikarelaterade dödligheten i Sverige är stor. Åtgärder som kan rädda liv måste därför vidtas. Miljöpartiet vill ha en narkotikapolitik som fokuserar på skadereduktion och vill bland annat genomföra försök med injektionsrum eller brukarrum. Vi vill också utöka kretsen av personer som kan överlämna naloxon i en akut situation. Det kan till exempel vara fråga om poliser, personal inom missbruksvården, personal på boenden för hemlösa eller anhöriga.

I det här sammanhanget vill jag passa på att påminna regeringen om att den viktiga Samsjuklighetsutredningen kom med ett delbetänkande redan i november 2021. Remissrundan var klar för nästan två år sedan. Utredningen föreslår bland annat att hälso- och sjukvården ska bli huvudman för all beroendevård, vilket Miljöpartiet drivit länge. Det finns också ett viktigt fokus på hur människor med både psykisk problematik och missbruk inte ska falla mellan stolarna längre. Vi ser fram emot att snart få se en proposition.

Jag vill också påpeka att det förebyggande arbetet är viktigt även på missbruksområdet. Vi anser att regeringen bland annat bör tillsätta en utredning med uppdrag att ta fram förslag på hur regioner och kommuner ska utveckla det förebyggande arbetet för unga i riskzonen för missbruk.

Fru talman! Jag vill även säga något om den svenska alkoholpolitiken. Enligt vår mening är det viktigt att behålla den existerande alkohollagstiftningen för att minska de medicinska och sociala skadeverkningarna av alkohol. Den möjliggör olika verktyg för att begränsa tillgången, till exempel införselregler, åldersgränser och försäljningsmonopol. Det är viktigt att vi har möjlighet att fortsätta arbeta med den här typen av verktyg.

Med anledning av domen i Högsta domstolen från sommaren 2023 där det slogs fast att det enligt alkohollagen är tillåtet med distansförsäljning, alltså där alkoholen vid köpet finns i en annan EU- eller EES-stat och därefter transporteras till Sverige av en transportör som anlitats av säljaren, borde regeringen tillsätta en utredning med uppdrag att ta fram förslag på restriktioner av kommersiell förmedling av alkohol som riskerar att undergräva detaljhandelsmonopolets rättsliga ställning.

Vi vill se mer information riktad till allmänheten om alkoholens inverkan på hälsan. Kunskapen är relativt låg hos befolkningen, inte minst när det gäller den ökade risken för att drabbas av cancer vid alkoholkonsumtion. Regeringen bör därför ge en lämplig myndighet i uppdrag att ta fram en nationell informationsinsats gällande alkoholkonsumtionens inverkan på hälsan. Regeringen bör också tillsätta en utredning med uppdraget att ta fram förslag på en långsiktig plan med åtgärder för att motverka alkoholens skadeverkningar.

Fru talman! Jag står bakom Miljöpartiets samtliga reservationer men yrkar bifall till reservation 13.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 3 april.)