Fru talman! Tack till Emma Ahlström Köster för ett inspirerande anförande! Vi har samtalat ett antal gånger i olika forum om vikten av just rörelse och idrott för alla. Detta är ett engagemang som jag vet att ledamoten och jag delar.

I juni förra året lämnade Kommittén för främjande av fysisk aktivitet sitt slutbetänkande. Där betonas just det som ledamoten sa: Varje rörelse räknas. Vi vet att vi har en enorm utmaning med stillasittande och att vi har en rörelseklyfta i vårt samhälle, där olika grupper rör sig olika mycket.

Kommittén lämnade ett antal förslag brett för hur hela samhället ska kunna genomföra åtgärder för att främja den ökade fysiska aktiviteten. Det är alltifrån samhällsplanering och insatser inom hälso- och sjukvården till det som är vårt ansvarsområde och det vi debatterar i dag, det vill säga friluftsliv, idrott och civilsamhälle.

Bland annat föreslog kommittén några saker som rör det betänkande vi i dag debatterar. Det handlar bland annat om att stärka anslaget till svenskt friluftsliv, att inrätta ett statsbidrag för rörelsefrämjande organisationer och att förändra socialavgiftslagen så att man jämställer idrotten och friluftslivet när det gäller ledarledda aktiviteter. Kommittén tycker också att vi borde ta fram en strategi så att vi får ihop alla de här insatserna.

Jag vet att regeringen gör en del på både idrotts- och friluftslivsområdet, men jag saknar helhetsgreppet. Jag vill därför fråga ledamoten: Vad är på gång när det gäller att följa upp Kommittén för främjande av fysisk aktivitets slutrapport förra året?

Fru talman! När vi stod här i kammaren för ett år sedan hade jag lagt fram förslag när det gäller just Kommittén för främjande av ökad fysisk aktivitet. Det har jag gjort även i detta motionsbetänkande. Den här gången fick jag som svar på mina förslag att utskottet konstaterar att förslagen från Kommittén för främjande av ökad fysisk aktivitet bereds inom Regeringskansliet och att arbetet inte ska föregripas.

Nu kommenterade inte ledamoten beredningsarbetet, och jag är lite nyfiken på hur man ser på att ta fram en strategi, ett samlat arbete för att främja fysisk aktivitet, och även på att bredda stödet. Det är mycket bra med stödet till idrotten och till idrottssvaga områden, där jag vet att regeringen har avsatt pengar. Vi i Miljöpartiet vill stärka denna satsning ytterligare.

Men vi vet också att friluftslivsorganisationerna bidrar starkt och är viktiga för att nå en bredd. Det finns även ett behov av att satsa på organisationer som jobbar för att främja rörelse utanför de här båda etablerade grenarna i det rörelsefrämjande arbetet.

Jag skulle därför vilja höra lite mer om hur beredningsarbetet går och hur man ser på en strategi och de riktade satsningarna inom vårt ansvarsområde, som vi debatterar i dag.

Fru talman! Sveriges natur är helt fantastisk. Genom det organiserade friluftslivet och möjligheten att ta sig ut i naturen där man bor eller lite längre bort får vi alla chansen att uppleva Sveriges varierade natur med alla våra sinnen.

Vi vet att det är bra för hälsan att komma ut och röra sig, och vi vet att det är extra bra för hälsan att komma ut och röra sig just i naturen. Både kunskapen om den svenska naturen och möjligheten att vistas i den ger förutsättningar för ett livslångt positivt välbefinnande. Det är bekymrande i dag att vi även på detta område ser en klyfta mellan människor, en naturklyfta.

Sedan de friluftslivspolitiska målen kom på plats 2012 har mycket förändrats i vår omvärld. Stillasittandet hos barn ökar. Vi har en tilltagande psykisk ohälsa. Barn och unga tillbringar nu 70 procent av sin vakna tid stillasittande. Det här, fru talman, är naturligtvis djupt oroväckande. Att vända den utvecklingen är nödvändigt, både för enskilda barns och ungas välmående och för samhället som helhet.

Fru talman! Ett aktivt friluftsliv kan motverka de här trenderna och därmed bidra till stora samhällsvinster. Varje krona som samhället satsar på fysisk aktivitet ger nästan fyra gånger tillbaka, visar brittisk forskning. Förutom att vi mår bättre av fysisk aktivitet och den sociala kontakt som följer av friluftsaktiviteter har också själva naturupplevelsen i sig en positiv inverkan på vår hälsa. Det finns vetenskapligt stöd för att utevistelse och naturupplevelser leder till en minskning av både psykisk utmattning och stress, samtidigt som det också kan stärka vår självkänsla och vår kognitiva förmåga.

Fru talman! År 2020 beslutade kulturutskottet att genomföra en politisk uppföljning av de friluftslivspolitiska målen. Våren 2021 fastslogs att uppföljningen skulle inriktas mot fyra av målen - Allemansrätten, Attraktiv tätortsnära natur, Tillgång till natur för friluftsliv samt Ett rikt friluftsliv i skolan. Uppföljningen färdigställdes våren 2022 och redovisades i en väldigt intressant rapport som visar att det finns behov av att stärka friluftslivspolitiken inom flera områden.

Fru talman! Under förra årets allmänna motionstid väckte Miljöpartiet ett antal motionsyrkanden om hur vi skulle kunna göra just detta. Det handlade om att stärka friluftslivet brett genom att skydda mer natur, värna tätortsnära natur, vårda vår natur och våra friluftsområden och stärka friluftslivet i skolan men också om att gå vidare med de rekommendationer som kulturutskottets utvärdering pekade på, till exempel att vi måste stärka samordningen i arbetet med målen och titta på exakt vilka indikatorer vi har för att följa upp målen. En effektiv uppföljning är nämligen viktig för att vi ska veta vad vi kan göra för att faktiskt bli bättre.

Utskottet avstyrkte tyvärr motionsyrkandena. Utskottet skrev att man naturligtvis stod bakom uppföljnings- och utvärderingsrapporten men hänvisade till att Naturvårdsverket i december 2023 skulle lämna förslag på hur målen skulle nås. Man hänvisade också till en ny uppföljning 2025. Utskottet uttryckte det som att man förutsatte att Naturvårdsverket skulle beakta utskottets synpunkter när verkets förslag till måluppfyllelse skulle lämnas till regeringen i december 2023 och att man därför inte ville föregripa utredningen, och så avstyrkte man våra motionsyrkanden.

När jag nu tittar på vad Naturvårdsverket kom fram till i uppföljningen ser jag att många aktörer i samhället har genomfört insatser för friluftslivet. Tyvärr bedöms dock bara tre av de friluftslivspolitiska målen ha en positiv utvecklingsinriktning. De flesta är negativa eller neutrala. Till exempel har Tillgänglig natur för alla haft en negativ utveckling, Attraktiv tätortsnära natur likaså. Även God kunskap om friluftslivet pekar åt fel håll. Detta, fru talman, är också alarmerande.

Trots att många insatser har gjorts behöver vi göra mer. Det Naturvårdsverket gör - och det är här det blir intressant - är att lägga fram flera konkreta förslag till regeringen om vad som behöver göras. Det handlar om att se över möjligheterna för civilsamhället att verka för friluftslivet. Det handlar om de sociala avgifterna, som vi har motionerat om och debatterat här i kammaren tidigare, det vill säga att friluftslivet bör ha liknande förutsättningar som idrottsrörelsen att anställa ledare och därmed kunna guida människor ut i naturen. Naturvårdsverket pekar också på att man måste tydliggöra det friluftslivspolitiska målsystemet, alltså precis det som Miljöpartiet yrkade på förra året i sin friluftslivsmotion.

Fru talman! Detta är ett yrkande som naturligtvis kvarstår. Det är någonting vi fortsatt tycker att regeringen och riksdagens majoritet borde ta tag i. Ta ett samlat grepp om vår friluftslivspolitik! Allting finns på bordet. Det finns förslag från kulturutskottets utvärdering. Det finns förslag från Naturvårdsverket. Det finns också flera motionsyrkanden som vi nu behandlar och som också tyvärr avstyrks - med ganska luddiga argument. Både Centerpartiet och Miljöpartiet har motioner som man sveper över.

Jag tycker att det är tråkigt, fru talman. Jag är nämligen övertygad om att ett mer tillgängligt friluftsliv för alla och en mer tillgänglig natur skulle göra det bättre både för individer i vårt samhälle och för vårt samhälle som helhet.

Fru talman! Jag vill också säga några ord om idrottsrörelsen, vår fantastiska största folkrörelse. Vi debatterade nyligen hur viktigt det är att se till att alla barn och unga har tillgång till rörelse i vardagen. Det finns många sätt vi kan göra det på, men det är klart att idrottsrörelsen utgör en alldeles speciellt viktig del. I den organiserade idrotten får barn och unga inte minst fantastiska möjligheter att jobba tillsammans med andra, träna sig i demokrati och samspel och såklart också uppleva och utveckla rörelseglädje och fysisk hälsa.

Fru talman! Idrottsrörelsen är stark. Det har gjorts flera politiska satsningar, både av den tidigare rödgröna regeringen och av den nu sittande regeringen. Det är bra. Satsningen på idrott i utsatta områden är viktig och bör förstärkas. Idrotten är segregerad. Vi vet att idrotten i sig inte kan kompensera för en ekonomisk eller social ojämlikhet eller segregation. Till det behövs andra politiska insatser. Men idrotten betyder mycket för den enskilde, och alla barn borde få möjlighet att uppleva den meningsfullhet, det hälsofrämjande och den sociala gemenskap som engagemang inom idrottsrörelsen innebär. Vi vet också att idrotten i sig fyller en viktig funktion i arbetet med att främja integration och i det brottsförebyggande arbetet.

Fru talman! Fritidskortet återkommer ofta Tidöpartierna till som denna mandatperiods stora satsning. Visst finns det goda skäl att ha en ambition om att fler barn och unga ska kunna idrotta. Vi ska nu se om fritidskortet kommer att kunna designas på ett sådant sätt att det når alla barn och fungerar. Jag har i tidigare debatter uttryckt tvivel om detta men följer naturligtvis arbetet med intresse.

Det var ju så, fru talman, att man avsatte 731 miljoner kronor i årets budget till fritidskortet. Det har varit en stor fråga vad som händer med de pengarna. Nu har Jakob Forssmed faktiskt lämnat besked i dag om vad som händer med delar av pengarna. Jag läste i ett pressmeddelande att man kommer att avsätta 300 miljoner delvis till idrottsrörelsen och delvis för att på olika sätt marknadsföra kortet för framtiden.

Det är bra med pengar till idrotten. Det är bra att det kommer pengar till idrottsanläggningar och till utsatta områden. Men jag ställer mig naturligtvis frågan: Var är de övriga pengarna? Det var 731 miljoner. Var är resten?

Fru talman! Min talartid är ute. Det finns väldigt många saker jag skulle kunna nämna, som e-sporten, idrottsanläggningsfrågan och vikten av att Sverige tar ledarskap när det gäller stora internationella idrottstävlingar. Samisk idrott har vi också ett motionsyrkande om.

Jag står naturligtvis bakom alla våra motionsyrkanden i betänkandet men väljer att yrka bifall endast till reservation 4 om idrott i utsatta områden.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ulrika Westerlund (MP).

Fru talman! Jag var orolig en kort stund att ledamoten Roland Utbult inte skulle lyfta upp fritidskortet. Jag har nämligen laddat för detta.

Vi delar intentionerna. Vi vill alla barns och ungdomars bästa. Vi vill ge dem en aktiv och meningsfull fritid. Detta har vi pratat mycket om. Jag tror inte att det finns någon som tycker något annat. Men jag har ändå lite svårt att förstå det här med fritidskortet, som är den stora satsningen på barn och unga.

Intentionerna är fina, men i delrapporten från Försäkringskassan talar de om att endast att införa själva it-systemet kommer att kosta 291 miljoner kronor. Då är inget annat inräknat. De säger att det fram till 2031 kommer att kosta 1,8 miljarder kronor att administrera det här kortet.

Jag är otroligt nyfiken på att få höra hur man tänker. Menar ledamoten, efter Försäkringskassans delrapport, att det är en klok idé att låta miljontals kronor gå till administration och byråkrati?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för svaret.

Det är fantastiskt om det inte kommer att kosta en enda krona, vilket verkar helt omöjligt. Skulle det vara så är det bra.

Jag blir glad över att få höra att pengar ska avsättas från årets pott på 730 miljoner. Jag har tidigare frågat vart pengarna ska gå och hur de kommer ut till barn och ungdomar nu på en gång. Det är fråga om 300 miljoner. De andra 430 kan man gissningsvis tänka ska gå till någon typ av uppbyggnad av ett system eller något annat. Det vet jag inte. Jag kan bara gissa, likaväl som du kan gissa när det andra är klart.

Det finns andra sätt att dela ut pengarna. Vi var båda och lyssnade på en kvinna som sa att i hennes verksamhet står 120 barn i kö. De kan ta in 30. När ett barn kommer med kortet och säger "yes, nu vill jag vara med" måste ledaren säga att hon är ledsen därför att kön är för lång.

Det finns ett problem med att det inte finns ledare. De inom fritidsverksamheten säger att de inte har resurser att ta emot fler därför att det finns för få ledare. Vi kanske ska se till att det finns ledare, lokaler och så vidare på plats innan vi kommer med ett kort. Jag är orolig att pengarna inte kommer att finnas för barnens bästa och användas så som intentionen är.

Hur tänker du? Tycker du att det känns rimligt att det går så mycket pengar till administration?

(ANDRE VICE TALMANNEN: Jag påminner om att vi tilltalar varandra med ledamot eller för- och efternamn.)

Fru talman! Jag noterar att jag inte fick höra något om nya reformer som rör idrottsområdet. Det förstår jag eftersom fritidskortet verkar bli regeringens enda satsning på idrottsområdet. Det är en otroligt dyr och kostsam reform. Det är fråga om 700 miljoner enbart för reformen, för att få ut pengar till barn och unga, men det blir närmare 1 miljard i byråkratipengar.

Detta lämnar inte så mycket över för att genomföra andra reformer. Det är reformer som hade bemött de utmaningar som vi kan se i idrottsrörelsen i dag och som hade sänkt trösklarna för fler barn och unga att få komma in i idrotten.

Emma Ahlström Köster sa i replikskiftet med Amanda Lind att fritidskortet är steg ett, men jag kunde tyvärr inte begära replik. Det väckte såklart frågor hos mig. Vad är steg två eller steg tre? Därför är frågan till Roland Utbult: Vilka andra reformer ser Roland Utbult och regeringen framför sig?

Om det finns steg två och tre - men de kanske inte finns - varifrån ska pengarna tas? Kommer det att komma några fler generella satsningar på idrotten, eller kommer alla pengar att gå till en kostsam reform?

Fru talman! Svensk idrott är i vårt samhälle en viktig och positiv kraft som vilar på en stark grund av frivillighet och ideellt arbete. Med 3,2 miljoner medlemmar i 20 000 ideella föreningar och 650 000 ledare är idrottsrörelsen Sveriges största folkrörelse med verksamhet i hela vårt avlånga land.

Idrott handlar inte bara om att utöva sport och skapa framtidens elitidrottare. Nej, idrott formar människor dagligen. Här tränas barn och unga i värden som samarbete, ledarskap och fair play - värden som är viktiga inte bara på idrottsplanen utan också utanför, i det vardagliga livet.

Idrottens betydelse för bättre fysisk och psykisk hälsa är allmänt känd. I en tid av ökat stillasittande och psykisk ohälsa i alla åldersgrupper, men främst hos barn och unga, är idrotten viktigare än någonsin.

Enligt Centrum för idrottsforskning är den grupp unga som rör sig minst också den grupp som är svårast att nå. Problemet är att de inte tilltalas av vare sig idrotten i skolan eller det som föreningsidrotten erbjuder. De uppfattar sig som exkluderade från den rådande idrottskultur som finns både inom idrottsföreningar och i skolan. Här behöver idrottsrörelsen ökade resurser för att kunna hitta nya och alternativa möjligheter till fysisk aktivitet som verkar inkluderande.

Fru talman! Svensk föreningsidrott skapar goda möjligheter till integration. Idrottens universella språk och dess förmåga att överbrygga kulturella och språkliga barriärer gör den till ett effektivt verktyg för att bygga broar mellan olika samhällsgrupper. Riksidrottsförbundet bedriver redan i dag en inkluderande verksamhet som bidrar till integration. Detta är en utveckling som vi socialdemokrater vill fortsätta stödja.

Fru talman! Vi socialdemokrater vill också att Sverige ska vara ett land där vi fortsätter fostra framtidens stora internationellt erkända idrottare. Sverige skulle vara väldigt mycket tråkigare utan Armand Duplantis, Zlatan Ibrahimovic, Charlotte Kalla och Sarah Sjöström och alla deras vinster. Sett till Sveriges storlek är det helt fantastiskt att vi kan stoltsera med så många internationellt erkända idrottare.

Men här finns också en hel del utmaningar. I en artikel i DN säger friidrottens förbundskapten Kajsa Bergqvist att det bara är en tredjedel av hennes VM-trupp på 32 personer som kan leva på sin idrott. Så ser det tyvärr ut inom många sporter. Många av de bästa idrottarna lever i dag under mycket knappa förhållanden.

Den förra S-ledda regeringen tillsatte utredningen om ett trygghetssystem för alla, som i juni 2023 presenterade förslag på alternativa sätt att beräkna en individs sjukpenninggrundande inkomst. Tyvärr har den utredningen hamnat i en byrålåda hos nuvarande regering, och ingen har sett röken av den. Vi socialdemokrater menar att unga idrottsutövare som vill satsa på sin idrott ska kunna känna samma trygghet som alla andra och omfattas av samma sociala försäkringar och framtida pensionsmöjligheter. Vi uppmanar regeringen att plocka fram denna utredning för att först och främst gå fram med de förslag som förbättrar förutsättningarna för många konst- och kulturutövare men också se över hur idrottsutövare kan omfattas av de förslag som finns i utredningen.

Fru talman! Idrottsrörelsen har i flera år lyft fram anläggningsfrågan som en av de största utmaningarna för idrotten i Sverige. Det gäller bristen på anläggningar och idrottsmiljöer samt det stora behovet av att renovera och tillgänglighetsanpassa redan befintliga. Bristen på anläggningar är en stor anledning till att barn och unga antingen inte får utöva sin idrott alls eller får göra det i mycket mindre utsträckning än önskat. En annan utmaning som idrottsrörelsen lyfter fram är det stora behovet av att utbilda och rekrytera ledare, inte minst unga ledare. Båda dessa utmaningar menar idrottsrörelsen är avgörande för hur rörelsen ska klara av att tillgängliggöra idrott för fler.

En praoelev, Linn, som jag träffade förra veckan här i riksdagen, berättade engagerat för mig om sin gymnastikklubb. Hon berättade att hon har idrottat hela sitt liv och därför vet hur mycket idrotten kan betyda. För henne är gymnastiken en fristad fylld av glädje och gemenskap, något hon vill dela med sig av till de barn som hon är tränare för. Hon berättade också att hennes gymnastikförening i dag har 1 210 aktiva medlemmar. Men de har också 1 000 barn och unga som står i kö till verksamheten, detta enbart på grund av lokalbrist och brist på tränare. Det här är inget unikt för Linns gymnastikklubb. I dag tvingas en tredjedel av barn- och ungdomsföreningarna att tacka nej till nya medlemmar på grund av brist på tid och plats.

Vi socialdemokrater vill se större omtag för att få bukt med anläggningsproblematiken. Den tidigare S-ledda regeringen genomförde en samordningssatsning på 80 miljoner kronor och utökade Centrum för idrottsforsknings uppdrag för att titta närmare på anläggningsproblematiken. Detta är dock inte tillräckligt. Kommunerna efterfrågar möjlighet till delfinansiering för nybyggnation och renovering av anläggningar. Det är också mot bakgrund av detta som vi socialdemokrater menar att frågan om en statlig idrottsanläggningsfond bör utredas skyndsamt.

Fru talman! Det är med hänvisning till de befintliga utmaningar som finns inom idrotten som vi socialdemokrater har svårt att förstå regeringens satsning på fritidskortet, som också ser ut att vara regeringens enda stora satsning på idrottsområdet. Det är en satsning på 700 miljoner som dessutom ständigt skjuts upp.

Jakob Forssmed sa i en interpellationsdebatt med mig förra veckan att vi snart skulle få se hur dessa pengar skulle användas. Nu har vi precis fått veta att regeringen avser att fördela ut 200 miljoner kronor av dessa 700 miljoner till bland andra Riksidrottsförbundet för förbättrad tillgång till idrottsanläggningar. Det är vi glada för. Regeringen har tagit till sig av den lösning som vi föreslog och hörsammat vårt förslag. Men var är resterande pengar, och vad ska de gå till?

Det här innebär inte att regeringen inte avser att fortsätta genomföra den dyra reform som fritidskortet är. Dyrt kommer det att bli. Nu när alla fem myndigheter som fick i uppdrag att förbereda införandet av fritidskortet återkommit med sina rapporter möts vi av häpnadsväckande siffror.

Försäkringskassan räknar i nuläget med kostnader på runt 700 miljoner kronor bara för de första åren. Utöver det framgår det i E-hälsomyndighetens rapport från januari att övriga myndigheter som arbetar med fritidskortet uppskattar kostnaderna till runt 239 miljoner kronor under kommande år. Sammanlagt handlar det om bara myndighetskostnader för närmare 1 miljard kronor.

Om vi då räknar på dessa siffror har vi 700 miljoner kronor för själva reformen, det vill säga de pengar som förhoppningsvis ska nå ut till barn och unga. Till det kommer 1 miljard kronor i byråkrati. Det innebär att för varje medlemskap som reformen är tänkt att ge stöd till "vaskas" ett medlemskap på grund av kostnader för byråkrati.

Fru talman! Vi socialdemokrater förstår regeringens ambition med fritidskortet. Dock menar vi att denna kostsamma reform riskerar att bli tandlös utifrån de befintliga utmaningarna och att den inte kommer att ge de effekter som regeringen önskar.

För vad sker när fler barn och unga kommer och knackar på hos en förening och vill bli medlemmar men i stället blir hänvisade till en kö som har tillkommit på grund av för få ledare eller på grund av den anläggningsproblematik som finns runt om i landet? Eller riktar sig denna reform främst till barn och unga som redan finns inom idrotten? Risken är att det är så här utfallet av reformen kommer att bli.

Om syftet med fritidskortet är att fler barn och unga ska idrotta och komma ut på meningsfulla aktiviteter samt att minska stillasittandet i denna målgrupp menar vi att fritidskortsreformen är att börja i fel ända.

Fru talman! Friluftsliv är en hörnsten i naturvårdspolitiken. Oavsett förutsättningar ska alla människor, däribland barn och unga, ha möjlighet att vistas i naturen och utöva friluftsliv med allemansrätten som grund. Vi socialdemokrater anser att förutsättningarna för människor att utöva friluftsliv ska fortsätta att utvecklas i alla delar av landet. Därför satsade vi socialdemokrater 250 miljoner kronor mer än regeringen på naturvårdsanslagen i statsbudgeten för 2023. Vi menade att anslaget skulle användas till insatser för skötsel och förvaltning av skyddad natur, bevarande och restaurering av biologisk mångfald och för att tillgängliggöra naturreservat och göra insatser för ett förstärkt friluftsliv.

Vi vill också stärka friluftsorganisationernas stöd till skolans verksamhet med friluftsdagar och utomhuspedagogik samt främja satsningar på utevistelse för barn och unga, inte minst barn i socioekonomiskt utsatta områden.

Fru talman! Svensk idrott och svenskt friluftsliv är unika. Det är folkrörelser som förenar sport med samhällsengagemang och som formar framtidens ledare. Vår roll som politiker är att vara lyhörda inför hur vi kan skapa de bästa förutsättningarna för dessa rörelser och agera därefter.

Med dessa ord yrkar jag bifall till reservation 1.

(Applåder)

Fru talman! Detta är ett retoriskt knep som många använder sig av, alltså att man använder frågan till att hänvisa till någonting som har skett tidigare i stället för att stå för den politik som man bedriver här och nu.

Faktum är att regeringen styrs av Moderaterna med stöd av SD. Och faktum är att 2 miljarder kronor ska gå till att genomföra en reform som vi inte har sett röken av och som inte har bidragit till att ett enda barn har kommit i rörelse. Faktum är att alla kommuner skriker efter pengar för att kunna bemöta de problem som de ser i sina anläggningar och pengar för de behov som de har för att också bygga nya anläggningar.

700 miljoner kronor för denna reform hade kunnat vara starten för att bygga upp en ny anläggningsfond, någonting som vi faktiskt föreslog från Socialdemokraterna när vi såg att denna reform uteblev gång på gång. 1 miljard kronor i byråkrati, är det rimligt? Är det kanske dags för denna regering att lägga prestigen åt sidan och säga att detta blev mycket större än man hade tänkt? Dessa pengar kan komma till användning på ett helt annat sätt.

Min fråga är: Är det inte fräckt att gå fram med en reform som ser ut att utarma idrottsrörelsen och generella satsningar på idrottsrörelsen under många år framöver?

(Applåder)

Fru talman! Jag hoppas verkligen att vi inte kommer att ha ett scenario där barn och unga som nu faktiskt söker sig till idrotten inte kommer att knacka på och bli hänvisade till att ställa sig i kö för att man inte har fått bukt med anläggningsproblematiken och för att man inte har gjort så att föreningarna och idrottsrörelsen ska kunna rekrytera och utbilda nya ledare som ska kunna ta emot barn och unga. Jag hoppas verkligen att det inte blir så, men allt pekar ditåt. För de satsningar som ledamoten hänvisar till och som regeringen nu har gjort är en droppe i havet för att kunna bemöta den problematik som finns.

Dessa 700 miljoner hade kunnat bli början till en anläggningsfond som skulle kunna bemöta den problematik som vi ser runt om i vårt land. Det hade gjort att vi hade fått fler timmar i idrottshallarna, så att man hade kunnat öppna dörren för fler barn och unga att kliva in och få utöva sin sport. Idrottsrörelsen hade kunnat använda dessa pengar för att rekrytera fler ledare och ha mer tid till att göra det.

Jag har inte ens nämnt vilken administrativ börda som denna reform kommer att innebära för varje enskild förening. Den administrativa bördan kommer att ta tid från de ideella krafterna som egentligen ska vara ute och ta emot nya barn och unga.

Nej, jag måste tyvärr säga att jag tror att ni har börjat i fel ända. I stället för att bemöta de problem som finns har ni en prestigereform som ni vill visa upp och som ni tror ska vara lösningen på alla problem. Det kommer den tyvärr inte att vara.

Men vi kommer att stå här den dag som ni är beredda att överge denna reform och göra de riktiga satsningar som behövs för att stärka idrottsrörelsen och få fler barn och unga i rörelse.

(Applåder)

I detta anförande instämde Lawen Redar (S).

Fru talman! Idrott är en del av Sveriges hjärta och själ. Det är där vi möts, inspireras och bygger gemenskap.

För Sverigedemokraterna är idrott inte bara en fritidssysselsättning. Det är en viktig del av vårt samhälle, en kraftig plattform för hälsa och nationell stolthet.

Vi tror på en idrottspolitik som främjar jämlikhet och tillgänglighet för alla. Varje individ, oavsett bakgrund eller ekonomisk situation, ska ha möjlighet att delta och att njuta av idrottens fördelar. Vi kommer att prioritera att investera i idrottsanläggningar och infrastruktur som når ut till alla delar av landet, så att ingen lämnas utan möjlighet att delta i sin favoritsport eller favoritmotion.

Dessutom är vi fast beslutna att bekämpa alla former av dopning och matchfixning. Vi vill säkerställa en ren och rättvis idrottsmiljö i Sverige, där våra idrottare kan tävla på lika villkor och fansen kan lita på att resultaten är äkta.

Ett av våra största folkhälsoproblem i dag är det ökande stillasittandet, särskilt bland barn och unga. Vardagsmotionen minskar och de naturliga relationerna till rörelse, motion och vistelse i naturen blir allt färre. För att få bukt med denna negativa utveckling krävs krafttag, och ett led i det är att stärka friluftslivets ställning i samhället.

Fru talman! Jag är övertygad om att idrottens potential att främja hälsa och välmående inte får underskattas. Genom att uppmuntra till fysisk aktivitet och sunda levnadsvanor från ung ålder kan vi bidra till att minska sjukdomar och öka livskvaliteten för alla våra medborgare. Med en stark och visionär idrottspolitik kan vi bygga ett Sverige där varje individ har möjlighet att uppnå sin fulla potential, oavsett om det är på idrottsarenan eller i livet i allmänhet. Tillsammans kan vi göra idrotten till en kraft för förändring och en källa till stolthet för alla svenskar.

Fru talman! Sverigedemokraterna tror på ett inkluderande och respektfullt samhälle, där alla ges möjlighet att delta och blomstra oavsett individuella utmaningar eller hinder. En viktig del är ett idrottsliv för alla.

Idrott för dig som inte är som alla andra och som möter andra hinder än den som är fullt frisk och utan handikapp finns inom parasporten. För oss är parasporten inte bara en fråga om tävling och prestation utan en symbol för vår vilja att överbrygga gränser och stå upp för människovärdet i dess bredaste bemärkelse.

Parasporten är en källa till inspiration och stolthet för hela nationen. Genom sin uthållighet, passion och dedikation visar våra parasportare att ingenting är omöjligt och att motstånd kan övervinnas med viljestyrka och målmedvetenhet.

Parasport har på senare tid ökat i popularitet i Sverige, och av goda skäl. Det är en fantastisk möjlighet för personer med funktionsnedsättningar att delta i sport och motion på lika villkor som alla andra. Trots att allt fler föreningar i landet erbjuder parasport är det fortfarande många kommuner där det inte finns tillgängligt.

Det är därför viktigt att riksidrotten gör en större insats för att hjälpa och stödja föreningar som vill erbjuda parasport i dessa kommuner.

Alla borde ha tillgång till parasport oavsett var de bor i landet. Det är en rättighet för alla att kunna delta i idrott och motion, och det är viktigt att det inte finns några hinder för personer med funktionsnedsättningar att delta i sport och motion.

Fru talman! Det finns flera regelverk inom färdtjänstlagen som försvårar för parasportare. Personer med funktionsnedsättningar som behöver specialutrustning för sitt idrottsutövande stöter ofta på hinder när de reser med färdtjänst. Till exempel kan de inte ta med sig sin specialrullstol med färdtjänsten, vilket kan göra det svårt att delta i träningar och tävlingar. Dessutom kan vissa personer ha en begränsad mängd färdtjänstresor till sitt förfogande, vilket kan göra det svårt att ta sig till idrottsanläggningar.

För att möjliggöra parasportande för personer med funktionsnedsättningar är det nödvändigt att förändra vissa av de befintliga reglerna.

Regeringen måste se över bland annat färdtjänstlagen och andra lagar som påverkar parasportare så att personer med funktionsnedsättningar kan ha med sig sin utrustning och ta sig till sina träningar. Genom att ändra dessa lagar kan vi göra det lättare för personer med funktionsnedsättningar att delta i sport och motion på lika villkor som alla andra.

Genom att främja medvetenheten om parasport och genom att stödja initiativ som främjar inkludering och tillgänglighet kan vi bygga ett samhälle där alla känner sig välkomna och respekterade.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Centerpartiets reservation nummer 13.

Det ideella engagemanget - människors lust att tillsammans med andra skapa aktiviteter för aktivitetens skull - är idrottens och friluftslivets största resurs.

Idrotten får samhället att hänga ihop. Den är en av landets största folkrörelser. Idrottsföreningar finns över hela landet, och varje dag går nästan 150 000 barn och ungdomar till träningen. Men de skulle kunna vara fler. För trots att det finns fantastiska ledare runt om i landet råder stor ledarbrist, liksom platsbrist. Att inte kunna välkomna nya medlemmar är en förlust för både föreningarna och samhället i stort.

Idrott och friluftsliv är inte bara roligt. Det är också viktigt för inkludering, hälsa och gemenskap och har en central roll för att stärka sammanhållning och engagemang på lokal nivå, främja integration och skapa en gemensam plats där människor kan mötas oavsett bakgrund eller socioekonomiska skillnader. Därför behöver ett brett idrotts- och friluftsliv främjas i hela landet och bli tillgängligt för fler.

Centerpartiet är ett liberalt parti som tror på lokala och privata initiativ. Idrotten och friluftslivet har stora möjligheter att bidra till politiska mål som en levande landsbygd, ökad trygghet i socioekonomiskt utsatta områden, minskad ofrivillig ensamhet bland äldre samt bättre integration och folkhälsa - om det får ske på idrottens och friluftslivets egna villkor. Politikens uppgift är att riva hinder och röja väg för denna utvecklingskraft.

Centerpartiet anser också att stat, regioner och kommuner aktivt bör underlätta för föreningslivet att verka mer långsiktigt genom satsningar som gynnar jämställd och jämlik folkhälsa. Detta kan göras till exempel genom idéburet offentligt partnerskap. Ett systematiskt arbete som involverar idrotten, kommunerna och myndigheterna behövs för att säkerställa en mer jämställd tränar- och ledarkår och jämlika möjligheter att utöva idrott både i stad och på landsbygd. Mer behöver även göras för att bredd och elitidrotten ska vara trygga arenor där ingen utsätts för trakasserier, hot eller våld.

Många personer med funktionsnedsättningar möter hinder när de försöker delta i idrottsaktiviteter. Parasport kan vara ett sätt för dem att vara fysiskt aktiva, men det är inte alltid lätt att få tillgång till passande idrottsmöjligheter. Det kan krävas olika former av stöd, som färdtjänst, ledsagare, specialutrustning och kunniga ledare inom parasporten. Här behöver vi skapa kunskap och ha mer samordnad forskning för långsiktiga och hållbara beslut. Om vi gör problematiken synlig hittar vi lättare lösningar, som parasportens ordförande Åsa Llinares Norlin brukar säga.

Fru talman! Elitidrottare spelar en viktig roll som förebilder för att motivera barn, unga och vuxna att själva börja träna eller delta i organiserad idrott och för att motivera till frivilliga insatser i idrottsföreningar. Elitidrottens förutsättningar och samlade resurstilldelning behöver ses över och förbättras i takt med förändringar i omvärlden. Politiken på nationell nivå behöver ta ansvar för att lösa elitidrottens frågor kring sådant som föräldrapenning, sjukskrivning och försäkringar.

Sverige har en viktig roll att spela i kampen mot dopning inom idrotten. Insatserna som med statligt stöd genomförs inom idrotten är av betydelse både för folkhälsan och för att upprätthålla världsantidopningskoden. Regeringen bör ta initiativ till en strategi för att fler myndigheter och civilsamhällesaktörer ska kunna bidra till att stärka och vidareutveckla antidopningsinsatser, både i och utanför Sverige.

Fru talman! Jämställdhet inom idrotten är en kamp som måste föras med envishet och beslutsamhet. Vi strävar efter en värld där varje idrottskvinna har samma möjligheter och får samma erkännande som varje idrottsman. Genom att bygga en plattform av jämställdhet inom idrotten skapar vi inte bara rättvisa utan inspirerar också kommande generationer av unga tjejer att ta plats och ta ledningen.

Tidigare i år fick jag som representant för kulturutskottet åka ned till Bryssel på ett kommittémöte anordnat av FEMM, utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet.

En av de inbjudna var Pia Sundhage. Hon föddes i en tid då det var allt annat än självklart för tjejer att spela fotboll. Om man älskar fotboll över allt annat hittar man en väg, sa Pia. Pia hade tur, med bra vuxna omkring sig. Tränaren kallade henne Pelle, och hon fick spela med pojkarna.

Pia har nått stora framgångar i en manlig värld, och hon är en riktigt stor förebild. Samtidigt har det varit en ständig kamp för jämlika och rättvisa villkor. Att skapa bra och rättvisa förutsättningar redan från början, när flickor och pojkar börjar idrotta, borde vara en självklarhet.

Fru talman! Sedan har vi friluftslivet. Att tillbringa tid utomhus och utforska naturen kan vara en fantastisk upplevelse, där fler kan upptäcka glädjen i rörelse i naturen, utan krav på prestation eller jämförelser med andra. Det kan hjälpa oss att koppla av och minska stress. Därför är det viktigt att se till att friluftslivet är tillgängligt för alla.

Fysisk aktivitet och naturupplevelser är viktigt både för att människor ska må bra här och nu och för att undvika kostnader och lidande i framtiden. Det kan handla om bättre tillgång till lokala spontanidrottsytor, utegym och idrottsplatser eller nya stigar, löpspår och skidspår i ett naturområde.

Det handlar också om frågor som belysning och trygga vägar till dessa platser, vilket är viktigt inte minst ur ett jämställdhetsperspektiv. Därför bör civilsamhällets förutsättningar att bidra långsiktigt i satsningar som gynnar friluftsliv och folkhälsa i hela landet kartläggas.

Inte minst idrotts- och friluftsföreningar i glesbygden och socioekonomiskt utsatta områden behöver utrymme och förutsättningar att vara en nod och mötesplats för bland annat barn, unga, nyanlända och äldre. Regeringen bör se över hur friluftslivet kan få långsiktigt stabila ramvillkor.

Idrott och friluftsliv

Idrottsevent, både nationella och internationella, är riktigt viktiga för svensk idrott. De gör inte bara idrotten starkare och roligare, utan de är också en mötesplats där människor engageras och gemenskap främjas. Detta kan öka intresset för idrottande och är positivt för besöksnäringen, och det skapar jobb och ekonomisk tillväxt. Konkurrensen om att få arrangera dessa mästerskap är stor. Här skulle en långsiktig strategi behövas för att locka fler idrottsevenemang till Sverige.

Idrott och friluftsliv

Som jag började: Människors lust att tillsammans med andra skapa aktiviteter för aktivitetens skull är idrottens och friluftslivets största resurs.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 24 april.)