Emma Ahlström Köster (M) svarade Azadeh Rojhan i en replik om Idrott och friluftsliv i debatten ”Protokoll 2023/24:101 Torsdagen den 18 april” den 18 april 2024.
Azadeh RojhanS· i sitt anförandeSvensk idrott är i vårt samhälle en viktig och positiv kraft som vilar på en stark grund av frivillighet och ideellt arbete. Med 3,2 miljoner medlemmar i 20 000 ideella föreningar och 650 000 ledare är idrottsrörelsen…Fru talman! Svensk idrott är i vårt samhälle en viktig och positiv kraft som vilar på en stark grund av frivillighet och ideellt arbete. Med 3,2 miljoner medlemmar i 20 000 ideella föreningar och 650 000 ledare är idrottsrörelsen Sveriges största folkrörelse med verksamhet i hela vårt avlånga land.
Idrott handlar inte bara om att utöva sport och skapa framtidens elitidrottare. Nej, idrott formar människor dagligen. Här tränas barn och unga i värden som samarbete, ledarskap och fair play - värden som är viktiga inte bara på idrottsplanen utan också utanför, i det vardagliga livet.
Idrottens betydelse för bättre fysisk och psykisk hälsa är allmänt känd. I en tid av ökat stillasittande och psykisk ohälsa i alla åldersgrupper, men främst hos barn och unga, är idrotten viktigare än någonsin.
Enligt Centrum för idrottsforskning är den grupp unga som rör sig minst också den grupp som är svårast att nå. Problemet är att de inte tilltalas av vare sig idrotten i skolan eller det som föreningsidrotten erbjuder. De uppfattar sig som exkluderade från den rådande idrottskultur som finns både inom idrottsföreningar och i skolan. Här behöver idrottsrörelsen ökade resurser för att kunna hitta nya och alternativa möjligheter till fysisk aktivitet som verkar inkluderande.
Fru talman! Svensk föreningsidrott skapar goda möjligheter till integration. Idrottens universella språk och dess förmåga att överbrygga kulturella och språkliga barriärer gör den till ett effektivt verktyg för att bygga broar mellan olika samhällsgrupper. Riksidrottsförbundet bedriver redan i dag en inkluderande verksamhet som bidrar till integration. Detta är en utveckling som vi socialdemokrater vill fortsätta stödja.
Fru talman! Vi socialdemokrater vill också att Sverige ska vara ett land där vi fortsätter fostra framtidens stora internationellt erkända idrottare. Sverige skulle vara väldigt mycket tråkigare utan Armand Duplantis, Zlatan Ibrahimovic, Charlotte Kalla och Sarah Sjöström och alla deras vinster. Sett till Sveriges storlek är det helt fantastiskt att vi kan stoltsera med så många internationellt erkända idrottare.
Men här finns också en hel del utmaningar. I en artikel i DN säger friidrottens förbundskapten Kajsa Bergqvist att det bara är en tredjedel av hennes VM-trupp på 32 personer som kan leva på sin idrott. Så ser det tyvärr ut inom många sporter. Många av de bästa idrottarna lever i dag under mycket knappa förhållanden.
Den förra S-ledda regeringen tillsatte utredningen om ett trygghetssystem för alla, som i juni 2023 presenterade förslag på alternativa sätt att beräkna en individs sjukpenninggrundande inkomst. Tyvärr har den utredningen hamnat i en byrålåda hos nuvarande regering, och ingen har sett röken av den. Vi socialdemokrater menar att unga idrottsutövare som vill satsa på sin idrott ska kunna känna samma trygghet som alla andra och omfattas av samma sociala försäkringar och framtida pensionsmöjligheter. Vi uppmanar regeringen att plocka fram denna utredning för att först och främst gå fram med de förslag som förbättrar förutsättningarna för många konst- och kulturutövare men också se över hur idrottsutövare kan omfattas av de förslag som finns i utredningen.
Fru talman! Idrottsrörelsen har i flera år lyft fram anläggningsfrågan som en av de största utmaningarna för idrotten i Sverige. Det gäller bristen på anläggningar och idrottsmiljöer samt det stora behovet av att renovera och tillgänglighetsanpassa redan befintliga. Bristen på anläggningar är en stor anledning till att barn och unga antingen inte får utöva sin idrott alls eller får göra det i mycket mindre utsträckning än önskat. En annan utmaning som idrottsrörelsen lyfter fram är det stora behovet av att utbilda och rekrytera ledare, inte minst unga ledare. Båda dessa utmaningar menar idrottsrörelsen är avgörande för hur rörelsen ska klara av att tillgängliggöra idrott för fler.
En praoelev, Linn, som jag träffade förra veckan här i riksdagen, berättade engagerat för mig om sin gymnastikklubb. Hon berättade att hon har idrottat hela sitt liv och därför vet hur mycket idrotten kan betyda. För henne är gymnastiken en fristad fylld av glädje och gemenskap, något hon vill dela med sig av till de barn som hon är tränare för. Hon berättade också att hennes gymnastikförening i dag har 1 210 aktiva medlemmar. Men de har också 1 000 barn och unga som står i kö till verksamheten, detta enbart på grund av lokalbrist och brist på tränare. Det här är inget unikt för Linns gymnastikklubb. I dag tvingas en tredjedel av barn- och ungdomsföreningarna att tacka nej till nya medlemmar på grund av brist på tid och plats.
Vi socialdemokrater vill se större omtag för att få bukt med anläggningsproblematiken. Den tidigare S-ledda regeringen genomförde en samordningssatsning på 80 miljoner kronor och utökade Centrum för idrottsforsknings uppdrag för att titta närmare på anläggningsproblematiken. Detta är dock inte tillräckligt. Kommunerna efterfrågar möjlighet till delfinansiering för nybyggnation och renovering av anläggningar. Det är också mot bakgrund av detta som vi socialdemokrater menar att frågan om en statlig idrottsanläggningsfond bör utredas skyndsamt.
Fru talman! Det är med hänvisning till de befintliga utmaningar som finns inom idrotten som vi socialdemokrater har svårt att förstå regeringens satsning på fritidskortet, som också ser ut att vara regeringens enda stora satsning på idrottsområdet. Det är en satsning på 700 miljoner som dessutom ständigt skjuts upp.
Jakob Forssmed sa i en interpellationsdebatt med mig förra veckan att vi snart skulle få se hur dessa pengar skulle användas. Nu har vi precis fått veta att regeringen avser att fördela ut 200 miljoner kronor av dessa 700 miljoner till bland andra Riksidrottsförbundet för förbättrad tillgång till idrottsanläggningar. Det är vi glada för. Regeringen har tagit till sig av den lösning som vi föreslog och hörsammat vårt förslag. Men var är resterande pengar, och vad ska de gå till?
Det här innebär inte att regeringen inte avser att fortsätta genomföra den dyra reform som fritidskortet är. Dyrt kommer det att bli. Nu när alla fem myndigheter som fick i uppdrag att förbereda införandet av fritidskortet återkommit med sina rapporter möts vi av häpnadsväckande siffror.
Försäkringskassan räknar i nuläget med kostnader på runt 700 miljoner kronor bara för de första åren. Utöver det framgår det i E-hälsomyndighetens rapport från januari att övriga myndigheter som arbetar med fritidskortet uppskattar kostnaderna till runt 239 miljoner kronor under kommande år. Sammanlagt handlar det om bara myndighetskostnader för närmare 1 miljard kronor.
Om vi då räknar på dessa siffror har vi 700 miljoner kronor för själva reformen, det vill säga de pengar som förhoppningsvis ska nå ut till barn och unga. Till det kommer 1 miljard kronor i byråkrati. Det innebär att för varje medlemskap som reformen är tänkt att ge stöd till "vaskas" ett medlemskap på grund av kostnader för byråkrati.
Fru talman! Vi socialdemokrater förstår regeringens ambition med fritidskortet. Dock menar vi att denna kostsamma reform riskerar att bli tandlös utifrån de befintliga utmaningarna och att den inte kommer att ge de effekter som regeringen önskar.
För vad sker när fler barn och unga kommer och knackar på hos en förening och vill bli medlemmar men i stället blir hänvisade till en kö som har tillkommit på grund av för få ledare eller på grund av den anläggningsproblematik som finns runt om i landet? Eller riktar sig denna reform främst till barn och unga som redan finns inom idrotten? Risken är att det är så här utfallet av reformen kommer att bli.
Om syftet med fritidskortet är att fler barn och unga ska idrotta och komma ut på meningsfulla aktiviteter samt att minska stillasittandet i denna målgrupp menar vi att fritidskortsreformen är att börja i fel ända.
Fru talman! Friluftsliv är en hörnsten i naturvårdspolitiken. Oavsett förutsättningar ska alla människor, däribland barn och unga, ha möjlighet att vistas i naturen och utöva friluftsliv med allemansrätten som grund. Vi socialdemokrater anser att förutsättningarna för människor att utöva friluftsliv ska fortsätta att utvecklas i alla delar av landet. Därför satsade vi socialdemokrater 250 miljoner kronor mer än regeringen på naturvårdsanslagen i statsbudgeten för 2023. Vi menade att anslaget skulle användas till insatser för skötsel och förvaltning av skyddad natur, bevarande och restaurering av biologisk mångfald och för att tillgängliggöra naturreservat och göra insatser för ett förstärkt friluftsliv.
Vi vill också stärka friluftsorganisationernas stöd till skolans verksamhet med friluftsdagar och utomhuspedagogik samt främja satsningar på utevistelse för barn och unga, inte minst barn i socioekonomiskt utsatta områden.
Fru talman! Svensk idrott och svenskt friluftsliv är unika. Det är folkrörelser som förenar sport med samhällsengagemang och som formar framtidens ledare. Vår roll som politiker är att vara lyhörda inför hur vi kan skapa de bästa förutsättningarna för dessa rörelser och agera därefter.
Med dessa ord yrkar jag bifall till reservation 1.
(Applåder)
Fru talman! Jag vill tacka för ett anförande av Azadeh Rojhan som i alla fall var engagerande. Men ingen kan förvånas över fräckheten i detta anförande. Azadeh Rojhan lyfter fram punkt efter punkt med saker som hon ser ett behov av i Sverige i dag när det gäller idrott. Det är saker som hon vill ska göras - problem och utmaningar. Men hon har samtidigt missat att regeringen har plockat upp alla dessa punkter.
Regeringen jobbar i dag med att få ett fritidskort på plats. Det är en helt unik satsning som har syftet att nå precis den grupp som ledamoten Rojhan önskar ska få tillgång till idrotten. Vi har en sådan satsning.
Vi har också meddelat att vi nu har räddat tävlingar på statlig väg. Tidigare kunde Trafikverket ta ut en kostnad för det. Vi har gjort det möjligt att man ska slippa denna kostnad. Vi har gjort ett undantag för att det fortfarande ska kunna ske. På så sätt kan fler vara med och tävla och utmana sig själv, och fler kan vara med och arrangera, arbeta runt omkring och vara en del av idrottsrörelsen.
Vi satsar också 100 miljoner kronor på anläggningar. Det är helt nya pengar för att antalet anläggningar i Sverige ska kunna utökas - idrottsanläggningar som gör det möjligt för fler att komma till och idrotta.
Vi satsar också 100 miljoner kronor på barn och unga och idrottande i utsatta områden. Det är också mer pengar avsatta till Riksidrottsförbundet för uppsökande arbete.
Då är min fråga: Vad gjorde Socialdemokraterna under åtta år som motsvarar en liten del av det som regeringen nu lägger fram förslag om?
Fru talman! Detta är ett retoriskt knep som många använder sig av, alltså att man använder frågan till att hänvisa till någonting som har skett tidigare i stället för att stå för den politik som man bedriver här och nu.
Faktum är att regeringen styrs av Moderaterna med stöd av SD. Och faktum är att 2 miljarder kronor ska gå till att genomföra en reform som vi inte har sett röken av och som inte har bidragit till att ett enda barn har kommit i rörelse. Faktum är att alla kommuner skriker efter pengar för att kunna bemöta de problem som de ser i sina anläggningar och pengar för de behov som de har för att också bygga nya anläggningar.
700 miljoner kronor för denna reform hade kunnat vara starten för att bygga upp en ny anläggningsfond, någonting som vi faktiskt föreslog från Socialdemokraterna när vi såg att denna reform uteblev gång på gång. 1 miljard kronor i byråkrati, är det rimligt? Är det kanske dags för denna regering att lägga prestigen åt sidan och säga att detta blev mycket större än man hade tänkt? Dessa pengar kan komma till användning på ett helt annat sätt.
Min fråga är: Är det inte fräckt att gå fram med en reform som ser ut att utarma idrottsrörelsen och generella satsningar på idrottsrörelsen under många år framöver?
(Applåder)
Fru talman! Nej, jag använder inte några retoriska knep för att försöka få fram en annan poäng än den som är relevant här, det vill säga att man står och talar sig varm för att man brinner för att engagera sig i idrottsfrågor när man inte har presterat någonting själv på åtta år. Men därefter, när man har förlorat regeringsmakten, har man plötsligt en hel palett med saker som man skulle vilja göra. Men dessa saker är dessutom redan påbörjade.
Jag förstår att det är besvärande för Socialdemokraterna att vi nu har kommit med så konkreta förslag som faktiskt kommer att göra skillnad. Jag förstår att det är besvärande för Socialdemokraterna att vi kommer att kunna nå fler av dem som står allra längst bort.
Självklart skulle man kunna lägga in pengarna i det system som vi redan har. Men om man gör precis samma sak som man redan gör får man också det resultat som man redan har.
Här försöker regeringen göra någonting annat för att verkligen kunna nå den grupp som är svår att nå. Ja, det kommer att kosta. Och i den bästa av världar hade det kostat mindre. Men det är viktigt för regeringen att pengarna går ned i rätt fickor, till rätt personer och till rätt verksamheter och inte landar fel. För att säkerställa det kommer vi inte att hasta igenom en reform som inte är genomtänkt, som inte är förberedd och som inte är förankrad, utan det kommer att ta tid. Men på det sättet säkerställer vi också kvaliteten, och vi säkerställer att sakerna går dit de ska.
Men utöver det, trots denna enligt Socialdemokraterna dyra satsning, gör vi fem, sex eller sju saker till. Det kallar jag inte för att utarma idrotten. Det kallar jag för att satsa på idrotten.
(Applåder)
Fru talman! Jag hoppas verkligen att vi inte kommer att ha ett scenario där barn och unga som nu faktiskt söker sig till idrotten inte kommer att knacka på och bli hänvisade till att ställa sig i kö för att man inte har fått bukt med anläggningsproblematiken och för att man inte har gjort så att föreningarna och idrottsrörelsen ska kunna rekrytera och utbilda nya ledare som ska kunna ta emot barn och unga. Jag hoppas verkligen att det inte blir så, men allt pekar ditåt. För de satsningar som ledamoten hänvisar till och som regeringen nu har gjort är en droppe i havet för att kunna bemöta den problematik som finns.
Dessa 700 miljoner hade kunnat bli början till en anläggningsfond som skulle kunna bemöta den problematik som vi ser runt om i vårt land. Det hade gjort att vi hade fått fler timmar i idrottshallarna, så att man hade kunnat öppna dörren för fler barn och unga att kliva in och få utöva sin sport. Idrottsrörelsen hade kunnat använda dessa pengar för att rekrytera fler ledare och ha mer tid till att göra det.
Jag har inte ens nämnt vilken administrativ börda som denna reform kommer att innebära för varje enskild förening. Den administrativa bördan kommer att ta tid från de ideella krafterna som egentligen ska vara ute och ta emot nya barn och unga.
Nej, jag måste tyvärr säga att jag tror att ni har börjat i fel ända. I stället för att bemöta de problem som finns har ni en prestigereform som ni vill visa upp och som ni tror ska vara lösningen på alla problem. Det kommer den tyvärr inte att vara.
Men vi kommer att stå här den dag som ni är beredda att överge denna reform och göra de riktiga satsningar som behövs för att stärka idrottsrörelsen och få fler barn och unga i rörelse.
(Applåder)
I detta anförande instämde Lawen Redar (S).