Roland Utbult (KD) svarade Anne-Li Sjölund i en replik om Idrott och friluftsliv i debatten ”Protokoll 2023/24:101 Torsdagen den 18 april” den 18 april 2024.
Anne-Li SjölundC· i en replikJag tackar ledamoten för svaret. Det är fantastiskt om det inte kommer att kosta en enda krona, vilket verkar helt omöjligt. Skulle det vara så är det bra. Jag blir glad över att få höra att pengar ska avsättas från…Fru talman! Vi debatterar kulturutskottets betänkande Idrott och friluftsliv. Jag ställer mig bakom utskottets ställningstagande.
Det är viktigt att röra på sig, det inser vi alla - ung som gammal. När jag växte upp fanns det en annons som jag aldrig glömmer. En man som hette Arne Tammer gav genom en annons i alla de större veckotidningarna ett löfte till svenska folket: Ge mig en kvart om dagen och jag ska ge dig en ny kropp! Det fanns en tid när man ansåg att det bara var idrottsmän och knäppgökar som sysslade med kroppsbyggande, men Arne Tammer fick igång en folkrörelse när 400 000 personer anslöt sig till hans korrespondenskurs. Det sägs inget om vilka som fick en ny kropp, men säkert var det många som kom i rörelse - åtminstone för en tid.
Jag skulle inte orka att sluta träna, sa Arne Tammer.
Vad gör då regeringen för de unga i dag? Det är väl känt att Riksidrottsförbundet får 100 miljoner kronor för att utveckla idrottsverksamhet för framför allt barn och unga i utsatta områden. Det är ett permanent årligt stöd. Det tas alltså inte bort förrän någon regering beslutar det. De här insatserna ska ske i områden där det finns förutsättningar för långsiktigt arbete, först och främst i områden där kriminella har inverkan på lokalsamhället.
Självklart blir det här en del i kampen mot brottsligheten och rekryteringen av unga till olika gäng. Satsningen möjliggör att fler barn och unga kommer att få tillgång till en meningsfull och aktiv fritid när de kommer in i sammanhang där de får uppleva gemenskap i föreningslivet och bli sedda och uppmuntrade av engagerade ledare.
Det kan få många positiva effekter. Vi vet att just känslan av sammanhang och att ha en uppgift är viktig för att må bra. Någon har till och med sagt att känslan av att vara i ett sammanhang och att ha en uppgift är meningen med livet.
Fru talman! Regeringen har gett Folkhälsomyndigheten i uppdrag att tillsammans med Mediemyndigheten sammanställa kunskap om barns och ungas medieanvändning, alltså skärmtid. I uppdraget ingår också att, som det heter, undersöka hur de kommersiella plattformarnas algoritmer och interaktionsdesign påverkar barns och ungas användning och hälsa. Utifrån den kunskapssammanställningen ska Folkhälsomyndigheten ta fram riktlinjer och rekommendationer för att stötta barn och unga och deras föräldrar till ett hälsosamt och balanserat användande.
Även våra grannländer har börjat inse hur viktigt det är att se över skärmtiden när det gäller framför allt barn. Norska regeringen har gett det som kallas Skjermbrukutvalget i uppdrag att ta fram kunskapsunderlag om hur barns och ungas skärmbruk i förskola och skola och på fritiden påverkar hälsa, livskvalitet, lärande och uppväxt. Delar av uppdraget utförs i samarbete med svenska Folkhälsomyndigheten.
Inom forskningen pratar man ofta om undanträngningseffekter, det vill säga att digitala medier konkurrerar ut andra aktiviteter. Det innebär till exempel att barn och unga rör sig mindre, äter sämre och sover mindre på grund av att de ägnar sig åt nätbaserade aktiviteter.
Forskning visar också att digitala medier kan ha negativa effekter på ungas psykiska hälsa och leda till försämrat lärande och bristande språkutveckling hos barn. När små barn använder skärmar hämmas den mänskliga interaktionen och barnen hamnar i en digital bubbla.
Det som Folkhälsomyndigheten gör skulle kunna vara åtminstone ett delsvar på de åtgärder från regeringen som man efterlyst i tidigare anföranden. Att Folkhälsomyndigheten har det här uppdraget är en viktig åtgärd.
Fru talman! En stor andel av barn och unga anser faktiskt att de använder digitala medier för mycket. I Statens medieråds senaste enkät uppgav minst hälften, alltså över 50 procent, av ungdomarna i åldern 13-18 att de ägnade för mycket tid åt sina mobiltelefoner och att de i stället skulle vilja ägna mer tid åt andra aktiviteter, som att umgås utanför nätet eller träna.
Rekommendationen är att barn och unga behöver och bör vara fysiskt aktiva minst en timme om dagen. I dag är det endast två av tio barn som når rekommendationerna för fysisk aktivitet.
Även vardagsrörelsen minskar. En undersökning visar att många tonåringar i princip inte rör sig alls på helgerna. De rullar knappt ur sängen, som några forskare uttrycker det.
Samtidigt uppgav så många som en tredjedel av föräldrarna att konflikter om skärmtid är den största utmaningen i föräldraskapet. De flesta föräldrar efterfrågar mer information och vägledning för att bättre kunna hantera sådana konflikter - därav regeringens satsning. Att påstå att man inte gör någonting är alltså felaktigt.
Det känns naturligt att avsluta mitt anförande med att tala om fritidskortet, som är ett av kulturutskottets mest debatterade förslag här i kammaren. Det är många som nu är delaktiga i att ta fram en lösning som fungerar över tid - Riksidrottsförbundet, MUCF, Svenskt Friluftsliv med flera. Vi ser fram emot att det under nästa år kommer att bli som jag så länge, flera år faktiskt, talat om här i kammaren: ett fritidskort som är laddat med en summa som barn och unga kan använda för att delta i ledarledda aktiviteter.
Tiderna förändras. Arne Tammer har lämnat jordelivet, men hans tankar om att varje dag vara i rörelse är högst relevanta också i dag. Men det är nya tider. Ny teknik och nya medier har gjort så att till och med politiken måste in och styra i människors beteenden. Det borde inte vara så, men det är för allas bästa.
(Applåder)
Fru talman! Jag var orolig en kort stund att ledamoten Roland Utbult inte skulle lyfta upp fritidskortet. Jag har nämligen laddat för detta.
Vi delar intentionerna. Vi vill alla barns och ungdomars bästa. Vi vill ge dem en aktiv och meningsfull fritid. Detta har vi pratat mycket om. Jag tror inte att det finns någon som tycker något annat. Men jag har ändå lite svårt att förstå det här med fritidskortet, som är den stora satsningen på barn och unga.
Intentionerna är fina, men i delrapporten från Försäkringskassan talar de om att endast att införa själva it-systemet kommer att kosta 291 miljoner kronor. Då är inget annat inräknat. De säger att det fram till 2031 kommer att kosta 1,8 miljarder kronor att administrera det här kortet.
Jag är otroligt nyfiken på att få höra hur man tänker. Menar ledamoten, efter Försäkringskassans delrapport, att det är en klok idé att låta miljontals kronor gå till administration och byråkrati?
Fru talman! Jag ska försöka hjälpa ledamoten Sjölund att förstå det här med fritidskortet och vad som händer just nu.
Försäkringskassan har lämnat in ett underlag där man är kritisk och ifrågasätter. Precis som ledamoten säger har man synpunkter, bland annat att det kommer att kosta mycket pengar.
Underlaget har lämnats till regeringen, som hanterar det just nu och kommer att svara på det. Jag har ingen möjlighet att svara på exakt vad det svaret kommer att bli. Det håller som sagt på att hanteras. Jag vet inte om ledamoten är nöjd med svaret, men så är det i alla fall.
Det är regeringen som handhar frågan, och vi vet att det finns en vattenfåra utanför huset som skiljer oss lite från regeringen. Vi vet inte allt som händer i regeringens arbete. Men jag vet en sak, nämligen att man hanterar frågan.
Precis som ledamoten säger delar vi ett stort engagemang för barn och unga. Vi anser att det är så viktigt att barn och unga kommer i rörelse. Vi vill att de ska må bra, att de ska uppleva att livet har utmaningar som de kan övervinna. Jag tycker att det är synd att politiken måste in i beteenden, men för barnens bästa vidtar regeringen olika åtgärder, till exempel att försöka minska skärmtiden.
Fru talman! Jag tackar ledamoten för svaret.
Det är fantastiskt om det inte kommer att kosta en enda krona, vilket verkar helt omöjligt. Skulle det vara så är det bra.
Jag blir glad över att få höra att pengar ska avsättas från årets pott på 730 miljoner. Jag har tidigare frågat vart pengarna ska gå och hur de kommer ut till barn och ungdomar nu på en gång. Det är fråga om 300 miljoner. De andra 430 kan man gissningsvis tänka ska gå till någon typ av uppbyggnad av ett system eller något annat. Det vet jag inte. Jag kan bara gissa, likaväl som du kan gissa när det andra är klart.
Det finns andra sätt att dela ut pengarna. Vi var båda och lyssnade på en kvinna som sa att i hennes verksamhet står 120 barn i kö. De kan ta in 30. När ett barn kommer med kortet och säger "yes, nu vill jag vara med" måste ledaren säga att hon är ledsen därför att kön är för lång.
Det finns ett problem med att det inte finns ledare. De inom fritidsverksamheten säger att de inte har resurser att ta emot fler därför att det finns för få ledare. Vi kanske ska se till att det finns ledare, lokaler och så vidare på plats innan vi kommer med ett kort. Jag är orolig att pengarna inte kommer att finnas för barnens bästa och användas så som intentionen är.
Hur tänker du? Tycker du att det känns rimligt att det går så mycket pengar till administration?
(ANDRE VICE TALMANNEN: Jag påminner om att vi tilltalar varandra med ledamot eller för- och efternamn.)
Fru talman! Jag tackar ledamoten Anne-Li Sjölund för ytterligare en fråga om hur jag upplever detta och vad pengarna ska användas till.
Det kan bli problem i föreningarna. Det händer saker hela tiden överallt. Man kan inte undgå alla hinder på vägen.
Men själva intentionen är att barn och unga ska komma i rörelse, att de ska få ett kort laddat med möjligheter till idrottsaktiviteter eller att gå till kulturskolan. Jag menar att kortet kan hjälpa barn och unga som normalt sett inte kommer i kontakt med idrotten eller kulturskolan. Jag tror att ledamoten Sjölund och jag brinner för att fler ska få komma in i ett sammanhang där de upplever gemenskap och kan utvecklas som människa.
Var de 450 miljonerna finns är inget som jag kan svara på just nu, men 300 miljoner går till verksamhet som gynnar idrottsrörelsen. De övriga miljonerna kommer säkert att hanteras på ett bra sätt. Jag känner förtroende för minister Forssmed.
Fru talman! Att fritidskortet betyder mycket för Roland Utbult och regeringen har inte gått någon förbi.
Vilka andra viktiga reformer ser Roland Utbult och regeringen för idrottsområdet?
Fru talman! Jag tackar ledamoten Azadeh Rojhan.
Det finns en räcka intentioner från regeringens sida. Det finns också förslag, och det finns sådant som har genomförts. Det finns 100 miljoner till idrott i utsatta områden, en intervention till områden där det saknas möjligheter. I områden där man inte når fram till barn och unga kommer dessa 100 miljoner att bli viktiga. Pengarna är permanenta och kommer att finnas år efter år till dess en regering - gud förbjude - tar bort möjligheten. Det är en reform.
Jag beskrev i mitt anförande att Folkhälsomyndigheten har fått i uppdrag att se över datoranvändandet - skärmbruket, som jag kallar det. Låt oss vända på detta; det är en mycket viktig reform. Om man minskar användandet av skärmar och datorer, och inte hamnar i bubblan, kommer man att aktivera sig på annat sätt. Jag tror mycket på det.
Det är synd att politiken ska in i människors beteende, men på något sätt blir det så. Samhället ser ut som det gör, tekniken utvecklas, och det betyder att vi har svårt att stå emot om inte politiken inför vissa regleringar.
Fru talman! Jag noterar att jag inte fick höra något om nya reformer som rör idrottsområdet. Det förstår jag eftersom fritidskortet verkar bli regeringens enda satsning på idrottsområdet. Det är en otroligt dyr och kostsam reform. Det är fråga om 700 miljoner enbart för reformen, för att få ut pengar till barn och unga, men det blir närmare 1 miljard i byråkratipengar.
Detta lämnar inte så mycket över för att genomföra andra reformer. Det är reformer som hade bemött de utmaningar som vi kan se i idrottsrörelsen i dag och som hade sänkt trösklarna för fler barn och unga att få komma in i idrotten.
Emma Ahlström Köster sa i replikskiftet med Amanda Lind att fritidskortet är steg ett, men jag kunde tyvärr inte begära replik. Det väckte såklart frågor hos mig. Vad är steg två eller steg tre? Därför är frågan till Roland Utbult: Vilka andra reformer ser Roland Utbult och regeringen framför sig?
Om det finns steg två och tre - men de kanske inte finns - varifrån ska pengarna tas? Kommer det att komma några fler generella satsningar på idrotten, eller kommer alla pengar att gå till en kostsam reform?
Fru talman! Jag tackar Azadeh Rojhan för frågan. Jag skulle kunna ställa en provocerande motfråga, nämligen vad barnen är värda.
Jag vet att ledamoten och jag delar uppfattningen att vi värnar om barns rättigheter och möjligheter. Jag tvekar inte om att vi är överens om det.
Det här bygger på en vision om att verkligen göra skillnad. Det förslag som Kristdemokraterna från början lade fram och som vi har debatterat och diskuterat här år efter år bygger på en verklig önskan att få skapa en förändring för barn och unga.
Om man gör kostnaden till den stora frågan är det klart att det blir svårt med väldigt många reformer. Men det här med 1 miljard i byråkrati blev jag lite fundersam över. Det får jag kolla upp. Jag tycker att det låter lite ogrundat faktiskt.
Det som gläder mig är att vi delar ett engagemang för barn och unga. I och med att vi gör det tror jag att vi framöver kommer att forma det här på allra bästa sätt. Oavsett regering tror jag att det kommer att stanna och förbli. Jag hoppas det, fru talman och ledamoten Azadeh Rojhan.
