Återrapportering från Europeiska rådets möte den 15 december

Herr talman! Det är nu, som vi alla vet, bara några dagar kvar tills Sverige tar över ordförandeskapet i EU:s ministerråd. Stora delar av regeringen och stora delar av kammaren är mycket entusiastiska inför denna annalkande uppgift.

Som jag beskrev när jag presenterade regeringens prioriteringar här i riksdagen häromdagen är vi väl förberedda på det uppdrag som väntar. Alla förstår att i tider som våra, med ett krig i vår omedelbara närhet och med stora ekonomiska problem, kommer det att hända saker som man inte kan förutse. Desto viktigare är att ha förberett det som går att förbereda.

Många viktiga förhandlingar pågår redan där vi som ordförande kommer att ta över ansvaret för de fortsatta förhandlingarna, driva frågor mot beslut där det är möjligt och driva frågor så långt det går där beslut inte är möjligt. Låt oss alla ha riktigt stor respekt för att vi tar över ordförandeskapet i en inte bara orolig utan rent farlig tid - allra mest för Ukraina, förstås, men också för oss som tänker på dem i Ukraina.

Rysslands krig mot Ukraina och konsekvenserna av det kriget kommer att fortsätta kräva kraftfulla samordnade insatser från EU, och de insatserna kommer att kräva fortsatt enighet mellan EU:s länder och mellan EU och USA om de ska få verklig betydelse. Ingen annan uppgift är på liv och död lika viktig som att uppnå denna enighet. Bara så kommer vi att få någonting gjort i verkligheten. Allt annat är bara ord på ett papper.

Herr talman! Nu över till förra veckans möte i Europeiska rådet.

På dagordningen stod två stora frågor: Rysslands krig mot Ukraina förstås och energipriserna och det ekonomiska läget förstås. Det är frågor som ständigt har återkommit på Europeiska rådets dagordning, och inget tyder på att de kommer att försvinna i närtid.

Vi diskuterade dessutom EU:s transatlantiska relation till USA, inte minst i ljuset av Inflation Reduction Act, IRA, det stora amerikanska klimatpaket som både understryker att USA nu är tillbaka på banan i det internationella klimatarbetet och riskerar att få negativa konsekvenser för europeiska företag och för Europas ekonomi.

Herr talman! 2022 kommer att gå till historien som ett dystert år för Europa. Rysslands invasionskrig mot Ukraina har satt sin prägel på i stort sett alla olika politikområden, givetvis på själva kriget och säkerheten men även på frågor som rör ekonomi, energi, livsmedelstillgång och migration samt många andra frågor.

Det har sagts många gånger, men EU:s enighet har varit och är fortsatt den absolut största tillgången för EU i hjälpen till Ukraina och för att isolera Ryssland. Mötet i förra veckan var inte något undantag på den punkten. Det rådde full enighet kring alla de punkter som fördömer Rysslands agerande, i synnerhet den senaste tidens missilangrepp riktade mot civila mål, men också enighet om att fortsätta stötta Ukraina ekonomiskt, militärt och humanitärt. Den kommande vinterns insatser uppmärksammades alldeles särskilt. Det var en mycket viktig markering mot Ryssland att vi också kunde nå en överenskommelse om det nionde sanktionspaketet.

Herr talman! Energifrågorna har behandlats gång på gång av Europeiska rådet de senaste åren, så även på mötet i förra veckan. I fokus stod återigen frågan om ett pristak på gas, där ett antal medlemsstater driver på hårt för att införa ett pristak medan andra medlemsstater är mer tveksamma och ser stora risker för Europas gasförsörjning. Även om samma meningsskiljaktigheter fanns kvar den här gången fanns också en vilja att trots allt försöka komma överens till slut och kunna gå vidare. Resultatet blev en tydlig signal till energiministrarna att än en gång nå en överenskommelse på nästkommande möte den 19 december, det vill säga i går. Så skedde också.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 15 december

Herr talman! Europeiska rådet diskuterade det ekonomiska läget i ljuset av krigets effekter - höga energipriser, hög inflation och stigande räntor. Många anser också att den amerikanska Inflation Reduction Act är ett potentiellt hot mot Europas ekonomi, att USA nu agerar i respons mot Kina och att det riskerar att drabba europeiska företag.

Regeringen ser på frågan så här.

Det är mycket bra att USA nu har helt nya ambitioner i klimatpolitiken och att USA ser betydelsen av nya innovationer, ny teknologi och nya företag för att nå verklig klimatnytta. Detta är bra, och det bör sägas i klartext. Här bör EU och Sverige tvärtom välkomna amerikanska initiativ till en ny, offensiv agenda i klimatpolitiken.

Samtidigt är det uppenbart att det finns en risk att statsstöd och en lite för ensidig syn på just amerikansk produktion leder till simpel protektionism och en risk för internationella motåtgärder för att skydda andra länders företag i samma eller snarlika branscher. Just det har aldrig byggt vare sig konkurrenskraft, välstånd eller klimatnytta.

Dessutom är det uppenbart att Europa redan före dagens kriser tappade i konkurrenskraft mot sina globala konkurrenter. Europas företag växte till exempel 40 procent långsammare än sina amerikanska motsvarigheter mellan 2014 och 2019. Den internationella techindustrin domineras av den amerikanska västkusten och den kinesiska östkusten. Det är alltså hög tid för Europa att ställa även en del rätt självkritiska frågor om konkurrenskraft i vår del av världen.

Själv underströk jag att EU inte bara ska vidta kortsiktiga åtgärder för att möta USA. Det behövs, men EU måste också ha kraft att lyfta blicken till den långa sikten. Statsstöd kan behövas i det här läget, men statsstöd bygger inte framtidens mest framgångsrika företag.

Inför mötet tog vi därför från svensk sida fram ett textförslag som fokuserar på att också stärka det långsiktiga perspektivet. Initiativet förankrades hos de nordisk-baltiska länderna och fick senare gehör av alla medlemsstater.

Kommissionen ska alltså i början av nästa år, i början av det svenska ordförandeskapet, presentera en långsiktig strategi för att stärka europeisk konkurrenskraft och stärka europeisk produktivitet. Det här är en viktig del av det samlade arbetet. Det har saknats länge, och det är sammantaget bra att USA nu agerar så att EU får skäl att både samarbeta med USA om globala klimatproblem och samtidigt försöka stärka vår egen konkurrenskraft.

Herr talman! Vi var vid mötet också helt eniga om att fördöma den brutalitet som den iranska regimen bemöter fredliga demonstranter, särskilt kvinnor, med just nu - i vissa fall även dödsstraff. EU:s utrikesministrars beslut om stärkta sanktioner mot personer och företag i Iran uppmärksammas i den text som antogs.

Herr talman! Diskussionen om relationen till EU:s södra grannskap präglades till största delen av migrationsfrågor. Vi enades också, på Nederländernas Mark Ruttes förslag, om att fortsätta diskutera de akuta migrationsfrågorna vid ett extrainsatt toppmöte den 9 februari nästa år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 15 december

För att nå enighet i frågan om det gemensamma stödet till Ukraina kom ett krav från den polske premiärministern om att upprepa EU:s inriktning att genomföra både pelare 1 och pelare 2 i det omarbetade internationella skattesystemet. Kommissionen uppmanas att, om det är lämpligt, presentera ett förslag för det fall de internationella förhandlingarna om pelare 1 inte har nått i mål vid utgången av 2023. Det står, som vi vet, redan i dag kommissionen fritt att presentera vilka förslag man vill. Jag vill här bara vara tydlig med att enhällighet fortsatt gäller för EU:s beslut om skatter och att regeringen, likt flera andra stater, inte kommer att acceptera förslag som innebär att EU går en väg som straffar europeisk konkurrenskraft.

Slutligen, herr talman, välkomnades beslut om Kroatiens anslutning till Schengen samt beslutet om att bevilja Bosnien och Hercegovina status som kandidatland.

Med detta, herr talman, avslutar jag återrapporten från förra veckans EU-toppmöte.

(Applåder)

Herr talman! Till att börja med håller jag med om att det på alla sätt är viktigt med enighet om stödpaket och om sanktioner mot Ryssland. Allt detta är viktigt, och vi kommer gång på gång fram till att enigheten i sig har ett stort värde. Det är bra att understryka det även om det kanske är självklart.

När det gäller pristaket för gas får jag först, eftersom frågan är uppe, säga att det inte alls var korrekt som angavs före valet: att EU stod nära en överenskommelse som dramatiskt skulle sänka priserna på gas, vilket i sin tur skulle påverka Sverige. Det fanns ingen sådan enighet över huvud taget och har inte funnits sedan dess.

Vad som nu har skett är framför allt att ett antal länder till slut kunnat enas om något som skapade konsensus: att sätta ett pristak med ett antal restriktioner och skyddsmekanismer därför att ett antal länder, med Tyskland i spetsen, var rädda för att det annars skulle leda till bristande tillgång. Alla ville ha lägre priser, men en del länder fruktade mer än andra att låga priser - eller i varje fall lägre priser - skulle leda till bristande tillgång. Och de tänkte inte äventyra tillgången.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 15 december

Sverige agerade som Sverige hela tiden har agerat. Kan vi medverka till lägre priser är det mycket bra, inte för att vi är gasberoende i Sverige utan för att marginalprissättningen på el skulle kunna påverkas av detta. Men konflikten, som har funnits hela tiden och till slut, i går kväll, kunde biläggas, var i grund och botten mellan de länder som i första hand vill trycka ned priset mycket och inte alls räds några tillgångsproblem och de länder, som Tyskland och andra industriländer, som var rädda att tillgången skulle påverkas.

Vi skulle medverka till många olika saker. Jag vill bara understryka att förhoppningen att detta snabbt skulle ha kunnat lösas på något möte, med dramatiska konsekvenser för svensk el, aldrig har funnits.

Herr talman! Detta är alltså en återrapportering från rådet, men jag tycker att det är bra att en representant från socialdemokratin, som under 40 år inte har kunnat bestämma sig för om man är för eller mot kärnkraft, nu än en gång visar att man inte vill ha kärnkraft i Sverige. Det är alldeles uppenbart.

Hade jag varit ansvarig för att lägga ned svensk kärnkraft hade jag varit lite mindre moraliserande mot andra. Hade jag dessutom utställt helt orimliga löften om att EU skulle kunna lösa den svenska energikrisen hade jag varit ännu mer ödmjuk.

Faktum är att olika länder är olika beroende av olika energislag. Det kan inte EU lösa. Men om man kan enas om upphandling, pristak och andra saker som fungerar i verkligheten är Sverige för detta, och så har Sverige agerat. Sedan får Sverige ta ansvar för sin egen energiproduktion, och den här regeringen lägger om den svenska energipolitiken och inkluderar förnybart och kärnkraft. Det kommer min regering att klara av.

Herr talman! När det gäller frågan om energin finns det några slutsatser man kan dra utöver den som Martin Kinnunen själv drog. Man ska inte några dagar före ett val ställa ut löften som man kan inse är helt orealistiska om man vet någonting om vad olika EU-länder tycker. Svenska energiproblem måste vi i huvudsak lösa själva. Kan vi samarbeta i EU är det mycket bra, men de kan inte lösa dem åt oss. Det är ett välkänt faktum.

Men jag förstår många länder. Man vill inte utpressas av Ryssland i tider med begränsad tillgång på energi. Det är många som behöver övergå till total fossilfrihet och göra det mycket snabbare. Det är ironiskt nog bra i den här förfärliga situationen. Kan det här påskynda övergången från fossildriven ekonomi till helt fossilfri energiproduktion är det mycket bra. Dessutom vill inte länder äventyra sin samlade energiförsörjning, framför allt inte länder med omfattande exportindustri. Vi har problem så det räcker i ekonomin just nu. Jag förstår båda de här lägren i EU, både dem som på alla sätt ville få ned priset och dem som på olika sätt var oroliga för hur det skulle påverka industriproduktionen.

Både Nederländerna och Österrike upplever nu migrationsvågor som är snubblande nära det vi såg 2015. För dem är det här ett akut problem, och de kräver att Europa agerar. Det som ligger närmast till hands är att i enlighet med Dublinförordningen hålla koll på varifrån människor kommer och att de registreras, så att man vet att man inte bara kan gå igenom vissa länder till andra. De yttre gränserna måste också respekteras. Vi är inte färdiga för några beslut i EU-kretsen, men det är där jag tror att de länderna kommer att lägga ned mycket av sitt engagemang i den här frågan nu.

Herr talman! Jag vill återigen understryka att enigheten är bra. Vi säger det ganska ofta. Alternativet hade varit oenighet. Då hade vi inte kunnat göra någonting alls. Jag tycker att det är värt att gång på gång understryka det. Enighet är ett vackrare ord för att man inte ska låta det bästa bli det godas fiende. Nästan varje land har en egen uppfattning om vad som vore det allra bästa. Om alla länder bara var beredda att göra det de tycker är allra bäst och inte det som andra föreslår och som de tycker är ganska bra hade inte EU fått något gjort över huvud taget. Där är ironiskt nog kravet på konsensus ganska bra, för det tvingar ihop länderna till gemensamt agerande. Jag delar uppfattningen att enigheten är viktig. Jag värdesätter verkligen om vi kan vidmakthålla den enigheten under en svår vinter, när Rysslands krig inte bara drabbar Ukraina med förfärande kraft utan också kan drabba många andra länder, om än på ett annat sätt.

Det är svårt att återge stämningen i ett rum, men det var ett genuint engagemang i Iranfrågan. Vid varje möte finns det bara 100 procents samlat engagemang, så man måste dela upp gracerna, men engagemanget var stort i Iranfrågan. Jag tyckte att Sverige och andra gjorde sitt till på utrikesrådets möte genom att få till stånd de skrivningar som det blev enighet om. Temat var: Låt inte det bästa bli det godas fiende! Här kunde vi enas om starka markeringar.

Vad gäller kandidatlandsstatus var det inget annat som sades. Jag har ingen annan ståndpunkt än att vi har regler för hur man ska agera som kandidatland för att bli medlem. Det är ingen som har några andra föreställningar än att det här blir en lång resa och att man ska leva upp till de krav som finns.

Civilpakten var vi inte närmare inne på just denna gång. Den kommer säkert att komma tillbaka under vårt ordförandeskap, men den var inte nämnvärt uppe till diskussion på det här toppmötet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 15 december

Herr talman! Man brukar säga att på 70-talet var behovet av fossilfrihet en prisfråga. Man ville sänka priset, för det var dyrt med olja. På 80- och 90-talen blev det mer och mer en miljö- och klimatfråga. Man visste mer då om vilka andra risker som fanns. Nu på 2020-talet har det blivit en säkerhetspolitisk fråga.

Dessa frågor står inte emot varandra - det är det enda goda med allt detta - utan understryker varandra. Världen ska bli fossilfri, Europa ska bli fossilfritt och Sverige ska bli fossilfritt. Ju mer enighet vi kan få om detta, desto bättre.

Om det förfärliga kriget kan föra med sig något gott genom insikten om beroendet av länder som Ryssland och beroendet av klimatskadliga energikällor som olja, kol och gas är det i grund och botten bra. Att vi dessutom vill ha en gemensam marknad och konkurrenskraft i Europa och att vi inte gör ensidiga saker i något så gemensamt som klimatet är också bra. Det var därför jag sa att det i grund och botten är bra att USA är med på banan. Allt detta är bra.

Sedan kommer alla länder att välja olika vägar. När jag och Frankrikes president diskuterar kärnkraft med stor entusiasm är alla inte lika entusiastiska. Det är så, och vi har respekt för det. En del saker kommer vi att göra gemensamt. Om vi få ett Europa som är en konkurrenskraftig plats för investeringar i batteriteknologi, som vi just nu har ganska mycket av i till exempel Sverige, och i innovativa lösningar är det bara en fördel.

Varje land fortsätter att ha ansvar för sin egen energiproduktion. Jag vill inte göra någon besviken, men Sveriges energipolitik var inte med på agendan för Europeiska rådets toppmöte. Det var däremot behovet av att bli helt fossilfria, vilket Sverige delar med många andra europeiska länder i allt högre grad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 15 december

Herr talman! Att enas med Centerpartiet om Ryssland känns inte svårt. Jag känner mig inte så långsam i den frågan, om jag ska vara ärlig, tvärtom.

Faktum är, när det gäller det inhemska, att olika länder kommer att göra på olika sätt och har olika förutsättningar. Det är alldeles uppenbart. Alla har inte hav, till exempel. Det är ett gott skäl för en del att inte ha havsbaserad vindkraft, för att säga det uppenbara.

Det investeras enormt mycket i förnybart i Sverige just nu, och det investeras enormt mycket i vindkraften i Sverige. Vi tittar, precis som den förra regeringen, på möjligheterna för havsbaserad vindkraft, med alla de restriktioner som finns när det gäller många miljö, natur- och försvarshänsyn som ska tas. Det fanns nog skäl till att inte ens Miljöpartiet lyckades fatta nämnvärt många beslut i den frågan.

Det görs mycket stora effektiviseringsinsatser, och det kommer dessutom ny teknik för infångning av koldioxid. Det görs alltså enormt stora insatser. Om man till detta lägger kärnkraften blir Sverige helt koldioxidfritt.

(Applåder)

Herr talman! Mitt svar kommer i tre delar.

Först och främst håller jag med Märta Stenevi om beskrivningen av vad Ryssland gör, och vi håller med varandra när det gäller sanktionerna och det sameuropeiska ansvaret för Ukraina mot Ryssland. Jag uppskattar att vi har ett antal stora viktiga - på-liv-och-död-viktiga - frågor där vi har total enighet i Sveriges riksdag, vilket är bra på alla sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 15 december

Det andra som är värt att säga är att något som inte alls togs upp i rådets diskussioner var hur ukrainska flyktingar, enligt EU:s massflyktsdirektiv, har det i enskilda länder. Det var ingenting som diskuterades. Sedan diskuterar jag gärna i ett annat sammanhang huruvida Sverige gör allt vi ska för Ukraina, i Ukraina och i Sverige. Hjälper svenska familjer till på ett tillräckligt bra sätt? Gör vi vår andel av vad hela Europa gör? Detta tål verkligen att diskuteras.

Min bild är att det finns ett mycket stort engagemang i Sverige för att hjälpa till. Min bild är att vi lever upp till de krav som ställs på oss och alla andra länder. Min bild är att det är bra att det finns ett europeiskt gemensamt regelverk för detta. Allt det här tycker jag i grund och botten är bra. Min bild är också att många ukrainare, inte minst mammor och barn, som Märta Stenevi sa, hoppas kunna komma tillbaka till Ukraina och sina familjer så fort som möjligt.

Om brott begås ska detta beivras alldeles oavsett vilka förmåner man har i olika länder. Märta Stenevi nämnde flera exempel på brott som begås, och då ska man agera kompromisslöst och hårt. Förövare ska ställas inför rätta, fällas och dömas, och offren ska skyddas. Det råder ingen tvekan om detta.

Herr talman! Först vill jag, utan att på minsta sätt ringakta brott som har begåtts och som kan komma att begås, säga att min bild inte är att de flesta ukrainska flyktingar i Sverige upplever sig illa mottagna, förföljda eller utnyttjade. Jag skulle säga att det är precis tvärtom. Det är min absoluta bild och verkligen min förhoppning att Sverige på alla vis visar att vi vill hjälpa till och att vi gör det.

Vi följer EU:s massflyktsdirektiv. Det gör de allra flesta andra länder i Europa också, och jag tror att det var mycket bra att det fanns ett sådant gemensamt regelverk som gjorde att det var mycket enkelt för länder att hjälpa varandra i att hjälpa Ukraina.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 15 december

För formens skull, herr talman, vill jag också bara säga att de här frågorna alltså inte var uppe för diskussion på Europeiska rådets toppmöte.

Herr talman! Jag tycker att Hans Wallmark rätt väl beskriver komplexiteten i frågan. Det är lätt att se både för- och nackdelarna. Det är även lätt att se att det är mycket bra att USA ser möjligheterna att med teknologi, innovation och företagsamhet också agera mot klimatförändringarna. Det är bara bra. Det motsatta hade varit mycket sämre. Det är bra om man vill bekämpa inflationen, även om en del av insatserna kanske inte är lika övertygande som inflationsdämpande. Det är också bra att USA åtminstone ser att det finns risker för andra länder.

Jag tror att man ska se det här i ljuset av vad Kina har gjort. Det fritar inte USA från ansvar för vad USA riskerar att göra, men under lång tid har Kina agerat i den fria världens ekonomier på ett sätt som väst inte har kunnat göra i Kina. Det är ett ganska oblygt sätt att uppmuntra, skydda och försvara sin egen industri, ibland på andras bekostnad, och detta är inte hållbart i längden.

I allt detta har EU rigoröst noggranna regler mot statsstöd för att Europas olika länder inte ska börja statsstödskonkurrera med varandra, till andras nackdel och på lång sikt vår gemensamma nackdel. Allt detta blir nu tvärtom ett litet problem för oss när andra länder, som är ett land - läs USA - kan göra motsatsen.

Detta är alltså komplext. Jag tror att alla såg komplexiteten. Och de länder som har lättare till protektionism och interventionism såg större möjligheter i detta. Det förvånar inte någon. De länder i norra Europa - alla våra nordiska och baltiska grannar - som i första hand ser fri handel och ingen protektionism och som ser riskerna med intervention, vi agerade för vår sak. Vi landade till slut i att det kan finnas behov av att göra kortsiktiga saker för att industrier nu inte ska lämna Europa för USA av den här anledningen men också att det kan finnas behov av långsiktiga förändringar som stärker europeisk konkurrenskraft. Båda är rätt, och båda benen behövs.