Herr talman! Först och främst vill jag tacka alla eminenta medarbetare på utbildningsutskottets kansli och önska dem en god jul. Jag vill också önska all personal i Sveriges skolor en riktigt god jul. Ni lägger grunden för att alla barn och ungdomar ska kunna gå i en bra och trygg skola.

Jag vill också, herr talman, yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. Den budget som regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna har lagt fram består av en klassisk borgerlig skolpolitik. Det är mycket viktigt för Sverige. Det handlar inte minst om att återupprätta kunskapsskolan och om att stärka tryggheten i skolan för alla elever. Detta är nödvändigt för att fler elever ska kunna nå sin fulla potential och kunna växa med kunskap och bildning.

Det är också, herr talman, en viktig del för att vi ska kunna få ordning på andra områden där vi har stora utmaningar i Sverige. Det gäller inte minst rättssamhället, den sociala utslagningen och den höga arbetslösheten.

Det finns mycket som måste göras. I dag lämnar 16 000 elever grundskolan utan gymnasiebehörighet. Ungefär var fjärde 25-åring i Sverige saknar slutbetyg från gymnasiet. Dessa siffror är alarmerande höga. Det håller inte att insatser sätts in sent när de måste sättas in tidigt.

En skolmiljö som präglas av trygghet och studiero är en förutsättning för att alla elever ska kunna klara skolan. Men enligt Skolinspektionens skolenkät 2022 upplever en sjättedel av de elever i årskurs 8 som har svarat på enkäten att de inte alls eller endast till viss del känner sig trygga i skolan. Så kan vi inte ha det. Lärarnas bild av trygghet överensstämmer dessutom med elevernas bild.

Vilka drabbas hårdast om det är kaos i korridorerna med mobbning och mycket grovt språkbruk och om elever kommer och går som de vill och inte lyssnar på lärarna och så vidare? Vi bör fundera över det. Vilka drabbas hårdast om det är stök och kaos i skolan? Jo, en sådan skolmiljö, herr talman, slår skoningslöst mot de elever som har de tuffast i skolan - de som inte har Vilhelm Moberg och Selma Lagerlöf trängandes med varandra i bokhyllan hemma, de som inte har föräldrar som engagerar sig i deras skolgång eller föräldrar som hjälper dem att byta skola om så krävs. De som är mest utsatta drabbas alltid mest om skolan sviker.

De elever som inte klarar skolan har ofta problem också utanför skolan. Det kan handla om en svår familjesituation eller om att eleven helt slutat gå till skolan. En viktig åtgärd är därför ett ökat samarbete mellan skola och socialtjänst. Därför är det bra att regeringen nu initierar en statlig satsning på sociala team för att bidra till trygghet och studiero, en ökad skolnärvaro och en förbättrad samverkan mellan skola och socialtjänst.

I dag saknas det ofta metoder för att hantera elever som behöver stängas av, om det har gått så långt, eller flyttas tillfälligt utanför den egna skolan. Så kallade akut- och jourskolor möjliggör att elever som till exempel stör ordningen, eller som bidrar till en väldigt otrygg miljö för andra elever, får ett bättre stöd och inte stör andra elever.

Herr talman! Regeringen aviserar också en mycket stor satsning på läroböcker. Det är hela 685 miljoner kronor för nästa år. Satsningen kommer sedan att vara permanent med över en halv miljard kronor per år. Detta är mycket välkommet. Det är något som mitt parti Liberalerna har arbetat för länge. Både digitala och fysiska läromedel är viktiga i dagens skola, men den fysiska läroboken har i alltför stor utsträckning fått stå tillbaka för datorer och paddor.

Lärare i Sverige lägger i genomsnitt 80 timmar per år på att göra egna läroböcker. Det är helt sanslöst. Bristen på läroböcker försvårar också för föräldrar att hjälpa sina barn med skolarbetet hemma.

Herr talman! Det behövs ett ökat fokus på skolans kunskapsuppdrag, på att stärka lärarnas yrkesroll, på att öka tryggheten och studieron samt på att förbättra tillgången till tidiga stödinsatser. Det ska vara mindre pappersarbete och mer undervisning.

Lärare ska också ges bättre möjligheter och fler verktyg för att kunna agera mot ordningsstörningar i skolan. Insatser kommer därför att göras för att öka antalet speciallärare och förstärka lovskolan.

Vi fokuserar väldigt mycket, vilket är fullt förståeligt, på de elever som har svårt att nå målen och som behöver mycket extra stöd. Men det bör i debatten sägas, herr talman, att vi också har elever i den svenska skolan som är mycket högpresterande. Den som är väldigt, väldigt duktig i till exempel matematik eller språk ska kunna nå riktigt långt redan i grundskolan och på gymnasiet. De eleverna behöver ofta större utmaningar i sitt lärande. Likvärdighet handlar inte om att alla elever är likadana utan om att alla ska kunna nå sin fulla potential. Det är därför mycket bra att de pågående försöksverksamheterna med spetsutbildningar inom grundskola och gymnasieskola nu ska bli permanenta och utvecklas. Förslaget innebär att 25 miljoner kronor avsätts för detta för nästa år. Sedan är det 50 miljoner per år från och med 2024.

Herr talman! Grundskolan och gymnasiet hänger nära samman med hur den högre utbildningen och forskningen fungerar. Om studenter inte har tillräckliga förkunskaper från gymnasiet får det en hämmande effekt när det gäller vilken nivå som undervisningen på universitet och högskolor kan bedrivas på. Den högre utbildningen ska vara just högre och inte behöva rusta studenter utan grundläggande kunskaper och färdigheter. Detta ska grund- och gymnasieskolan göra.

Om Sverige ska vara en kunskapsnation måste det finns en god tillgång till högre utbildning i hela landet. Dagens arbetsmarknad ställer ökade krav på omställning och kompetens, och detta underlättas av tillgång till högre utbildning och yrkesutbildningar av hög kvalitet i hela landet.

Forskning är grunden för svensk konkurrenskraft, för svensk tillväxt och för svensk välfärd. Betydelsen av den kan aldrig överskattas.

Låt mig lyfta fram två särskilt viktiga forskningssatsningar i den här budgetpropositionen. Först vill jag lyfta fram en större på 1 ½ miljard till färdigställandet av partikelacceleratorn ESS. Det är sådan forskning som bygger Sverige starkt och stärker oss som forskningsnation. Sedan vill jag lyfta fram en mindre men minst lika angelägen satsning på vår försvarsförmåga. Försvarshögskolans budget för forskning höjs med drygt 60 procent från drygt 24 miljoner i år till knappt 40 miljoner nästa år. Genom den satsningen kan Försvarshögskolan anställa fler forskare och doktorander, vilket också kan påverka hela totalförsvaret positivt.

Vårt land - ja, hela Europa - befinner sig just nu i en mörkare tid än på många år. Rysslands invasion av Ukraina och det pågående folkmordet - eller försöket till folkmord - är det tydligaste exemplet på detta. Vi ser också globala hot mot demokratin, och vi ser alltmer aggressiva diktaturer.

Satsningar på utbildning och kunskap är nödvändigt för att ge individen mer frihet att navigera i ett modernt samhälle som kräver mer av oss alla än tidigare. Men det är också nödvändigt för att vi ska kunna skydda, utveckla och förbättra den demokrati och upplysningstradition som utsätts för ökat hot i världen i dag.

Herr talman! Det är mycket intressant. Socialdemokraterna har haft ansvar för svensk skola i åtta år, och nu ser man resultatet. Det finns 16 000 elever som inte kommer in på gymnasiet. Det är mycket, mycket stora ordningsproblem i svensk skola. Många kommuner, även socialdemokratiskt ledda kommuner i Sverige, gör inte den nödvändiga kompensatoriska omfördelning som krävs för att skolor i mer utsatta områden ska få kapacitet att hjälpa de barn som till exempel inte har svenska som modersmål.

Nästan alla områden är eftersatta i svensk skola till följd av Socialdemokraternas slapphet. Det var visserligen inte en sosse utan en miljöpartist som hette Gustav som lovade att han skulle rädda svensk skola på 100 dagar, men sedan satt ni i åtta år, och det blev bara sämre och sämre.

Vi gör nu en historisk satsning på skolan. Det handlar om nya pengar - upp mot 5 miljarder de kommande tre åren, varav 1,6 miljarder under nästa år. Det innebär mycket stora satsningar.

Dessutom preciserar vi satsningar på områden som är extra viktiga och särskilt eftersatta. Det gäller till exempel, som jag nämnde i mitt anförande, satsningar på läroböcker och en stor satsning som omfattar 2 ½ miljard de kommande åren på fler speciallärare i skolan, satsningar på sociala team, särskilda undervisningsgrupper, lovskola och mycket annat.

Allt det där vill Socialdemokraterna stuva in i det vanliga kommunala statsbidraget, vilket innebär att man inte har några som helst garantier för att pengarna når fram till det som det är viktigast att de når fram till. De kan i stället användas av klåfingriga socialdemokratiska kommunpolitiker till helt andra saker än det som det är viktigt att de går till, nämligen skola, läromedel och stöd för elever som lever i utsatta situationer eller behöver mer stöd. Vi satsar avsevärt mer på skolan än vad Socialdemokraterna gör.

Herr talman! Jag blir lite konfunderad. Vi debatterar nu utbildningsutskottets betänkande 1 om utbildning och universitetsforskning, och det spelar ingen roll om jag läser det framlänges eller baklänges eller översätter det till tigrinja eller hindi - jag hittar ingenting om sänkta skatter i betänkandet. Jag hittar ingenting om värnskatten i betänkandet. Det jag hittar är satsningar på läromedel, sociala team, speciallärare och många andra viktiga och lovvärda satsningar.

Socialdemokraterna fick möjlighet att ta en replik mot regeringen och då drog de upp värnskatten - men den tog vi ju bort tillsammans för flera år sedan. Det konfunderar mig lite. Borde vi inte i stället tala om hur vi kan få fler elever att nå behörighet till gymnasieskolan och hur vi kan stärka den högre utbildningen så att vi får forskning i världsklass eller om hur vi kan öka tillgången till läromedel, ge lärarna en arbetsmiljö som gör att fler vill jobba kvar i yrket och få fler personer som lämnat läraryrket att komma tillbaka?

Vi har jättelika utmaningar för svensk skola som vi behöver ta tag i. I finansutskottets debatt kan man diskutera sänkta skatter hur mycket man vill. Jag diskuterar hellre hur vi kan få svensk skola på fötter nu igen efter åtta år av socialdemokratiskt styre.

(Applåder)

Herr talman! Jag behöver inte fråga någon om råd. Svaret är mycket enkelt. Jag ser inte att det skulle vara några problem med att man utvärderar modersmålsundervisningen precis som man kan utvärdera andra saker inom det svenska skolväsendet. Vi vet till exempel att det kan finnas stora kvalitetsbrister.

Vi vill inte att modersmålsundervisningen ska ske under ordinarie lektionstid i andra ämnen, vilket den enligt min uppfattning inte tycks göra. Om så sker är det klart att det inte är bra. I grund och botten är min och Liberalernas uppfattning att det är bättre ju fler språk människor lär sig. Vi predikar alltid vikten av att man lär sig språket.

Det svenska språket har självklart en särställning i Sverige, eftersom vi bor här, och det är jätteviktigt att vi har stora insatser för att alla ska lära sig svenska. Men om vi har barn och ungdomar som uppfyller de krav som finns i dag för att ges modersmålsundervisning, vilket betyder att man ska ha en viss kännedom om språket från början, är det självklart att de ska kunna ha det.

Att utvärdera kvalitet och annat tror jag bara är bra. Jag har även fått signaler från modersmålslärare och andra som menar att de läroböcker man har inte är särskilt ändamålsenliga. De kan vara från ett land där skolsystemet inte är särskilt demokratiskt, och läroböckerna kan vara gamla. Jag ser inte riktigt den problematik som Daniel Riazat ser i detta.

Herr talman! Jag tror att Daniel Riazat har missuppfattat detta med parlamentarisk demokrati lite. Vi är alltså åtta partier i denna kammare som är invalda i Sveriges riksdag, och fyra av dessa partier har valt att sluta ett avtal efter förhandlingar. Det är inte någonting som är särskilt märkligt.

Det enda avtal som jag kan minnas i svensk historia som har haft någon sorts klausul om att man inte får tala med någon var januariavtalet, och då fick man inte tala med just Daniel Riazats parti. Övriga avtal i Sverige sluts ju mellan olika partier i syfte att de ska kunna gå fram med det som de är överens om. Detta gäller även Tidöavtalet.

Det talas om att det skulle läggas upp någon sorts dimridå för att särskilt slå mot personer från andra länder. På skolområdet handlar ju väldigt mycket av satsningarna om att skolan ska bli mer kompensatorisk. Vi kommer bland annat att gå fram med att reformera skolpengssystemet och att få ett bättre antagningssystem som kommer att ge större möjligheter att välja skola för personer som kanske inte har så mycket kontakter i det svenska samhället.

Vi gör stora satsningar på Läslyftet för att stärka språk, läs- och skrivkunskaper tidigt. Det görs också stora satsningar för att öka deltagandet i förskolan bland personer som inte har varit i Sverige särskilt länge, vilket även gjordes under förra mandatperioden. Det görs jättemycket insatser.

Även den förra regeringen gjorde en hel del väldigt bra, och vi kommer att fortsätta med detta. Vi kommer att intensifiera det här arbetet. Det handlar om att integrationen ska fungera bättre, att fler personer ska komma in i det svenska samhället och att fler personer ska få möjligheter att utvecklas i Sverige.

Jag läser inte Tidöavtalet som fan läser Bibeln, så att säga, utan jag försöker att värdera det som står i avtalet, till skillnad från Daniel Riazat.

Herr talman! Tack så mycket för frågan, Camilla Hansén!

I grunden är det ju så att digitaliseringen har kommit för att stanna, i alla fall fram till att den ersätts av något annat i nästa stora utvecklingssprång som mänskligheten tar. Digitaliseringen är här, och den är en viktig del av svensk skola. Det är jätteviktigt att vi har digitala läromedel. De fungerar väldigt bra som komplement och ger möjlighet att individualisera undervisningen. När digitaliseringen och digitala verktyg används på rätt sätt, och när lärarna är utbildade i att använda dessa verktyg, är de viktiga för svensk skola.

Men det finns flera dimensioner i detta. Det är viktigt att titta på den forskning som finns om hur särskilt väldigt unga barn påverkas av till exempel läsplattor. Det finns hjärnforskare som talar om att det kan ha en hämmande påverkan på hjärnans utveckling och den neurologiska utvecklingen hos barn i väldigt ung ålder att exponeras tydligt för till exempel läsplattor och mobiler.

Det finns också en annan diskussion om hur särskilt barn och ungdomar som har stora läs- och skrivsvårigheter kan påverkas av olika metoder för att till exempel knäcka läskoden. Fysiska böcker och papper och penna kan vara nog så goda som digitala hjälpmedel.

Självklart ska man inte rulla ut stora förändringar i det svenska skolväsendet om de inte är vetenskapligt beprövade och om det inte är empiriskt bevisat att de bidrar till ökad kunskap och så vidare. Jag är helt övertygad om att detta är en diskussion som kommer att fortsätta.

Herr talman! Det korta svaret på den sista frågan är att den bereds i Regeringskansliet. Det är fullt logiskt. Frågan har utretts, och regeringen har alldeles nyss tillträtt.

Det lite längre svaret är att från min horisont - och den tror jag delas av många andra - delar man de ambitioner och mål som finns för hur vi ska stärka skolbiblioteken i framtiden. De spelar en viktig roll, inte bara för att en elev går dit och lånar en bok. Bemannade skolbibliotek är viktiga eftersom det finns bibliotekspersonal som på olika sätt kan hjälpa elever att söka på nätet, att värdera fakta och information, stödja lärare i deras roll och så vidare. Sedan får vi under beredningens gång se remissutlåtanden och se vad som sedan kommer till riksdagen. Jag tycker definitivt att man ska ha ambitionen att så mycket som möjligt i utredningen ska genomföras.

Samma sak gäller Läromedelsutredningen. Det är en mycket viktig ambition att tydliggöra och specificera i styrdokument vad som är ett läromedel och så vidare.

Om ett bokförlag i dag, herr talman, utvecklar en ny lärobok i ett ämne utvecklas den tillsammans med digitala komplement. Man kan egentligen tala om en inlärningsmiljö. Det är fråga om både en fysisk bok och en digital miljö.

Om det sedan kommer en person och erbjuder en gratisapp med en lärobok som denne själv har snickrat ihop är det inte riktigt samma sak som det material som ett bokförlag har tagit fram som är kvalitetssäkrat, processat, avstämt mot styrdokument, kursplaner och så vidare under flera års tid. Det är två helt olika saker. Då är det viktigt att pengar till läromedel också finns i svenskt skolväsen. Läromedel är inte gratis utan ska prioriteras, det vill säga man ska inte bara gå på det billigaste som finns på marknaden.

Herr talman! Först och främst är det ganska solklart varför jag inte nämnde likvärdighetsbidraget. Det ligger ju inte under anslag 1:5. Jag berörde besparingar på anslag 1:5. Likvärdighetsbidraget ligger någon annanstans. Jag hoppas att man vet var anslagen ligger.

Jag noterade här att Åsa Westlund inte säger varför man gör detta. Anledningen till det, som jag läser i er egen motion, är det jag vill höra: Ni säger att det är bättre med generella statsbidrag än med riktade statsbidrag.

Det är intressant att när ni väl slår mot riktade statsbidrag handlar det om att slå mot spetsklasser. Det handlar om att slå mot sociala team. Det handlar om att slå mot lovskola, jourskolor och akutskolor och mot läromedel - saker som är viktiga för att få ordning och reda och en stark kunskapsutveckling. Det är det ni slår mot.

Men Åsa Westlund och Socialdemokraterna slår inte mot det allra största riktade statsbidraget, nämligen likvärdighetsbidraget. Där tycker man att det är okej att det är ett riktat bidrag och inte ett generellt. Men i de här fallen vill man ha generella bidrag eftersom det, som man uttrycker det i sin egen motionstext, är bättre att kommunerna själva får styra över medlen. Men det är det alltså inte när det gäller likvärdighetsbidraget.

Varför inte? Tanken som kommer direkt är att jourskola, akutskolor, lovskola, sociala team och spetsklasser inte är något som Socialdemokraterna brinner för. I åtta år har vi sett hur de har lämnat flummet därhän och låtit oordningen flöda på skolorna utan att komma med konkreta förslag.

Men varför väljer man att slå mot just de här riktade bidragen och inte mot andra?

(Applåder)

Herr talman! Det var en svavelosande salva från Socialdemokraterna här mot den nya regeringen. Vi hann knappt möblera kontoren innan det här kom om hur hemskt allting kommer att bli.

Särskilt använder man sig av en retorik som Socialdemokraterna ägnat sig åt till närmast fulländning de senaste åtta åren, riktad mot det man kallar marknadsskolan. Man försöker på något sätt klistra på de borgerliga partierna att vi skulle vara någons sorts vinstmaximeringsanhängare i skolsektorn. Inget är ju mer fel.

Sanningen är den, herr talman, att Socialdemokraterna hade åtta år på sig och gjorde ingenting. Man gjorde ingenting. Man var ute i tidningarna varenda dag och sa att friskolorna är hemska, vi ska stoppa marknadsskolan, vi ska stoppa vinsten och så vidare, och så gjorde man ingenting.

Man lade fram ett förslag - eller två, faktiskt - ett halvår före valet som mer var att betrakta som någon sorts pamfletter inför valrörelsen. De var så undermåligt underbyggda och det var ett så hafsigt lagstiftningsarbete från den socialdemokratiska sidan att det var helt omöjligt för utbildningsutskottet att ställa sig bakom dessa produkter för en ny lagstiftning.

Det hände praktiskt taget ingenting under åtta år med Socialdemokraterna.

I enlighet med Tidöavtalet kommer vi nu att skapa en ny friskolelag, reformera skolpengssystemet, reformera antagningen till skolorna och göra kösystemet mer restriktivt, skärpa ägarprövningen, införa vinststopp för friskolorna under de första åren och ställa krav på att ägarna ska kunna garantera att de är långsiktiga i sitt ägande.

Varför gjorde Socialdemokraterna inget av detta? Det är vi som tvingas göra detta nu.

Herr talman! Nu är inte beviset på att man gör något att man säger något i tidningen. Beviset på att man gör något är att man får en majoritet i detta rum att trycka på den gröna knappen och rösta igenom det förslag man lägger fram.

För vår del handlar denna fråga om att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Å ena sidan ska vi ha ett svenskt skolväsen där elever och föräldrar har möjlighet att välja skola och där alla skolor inte drivs av kommunen utan att det finns ett utbud av olika aktörer som kan driva skolor. Å andra sidan kan vi inte ha ett system som skapar alltför skeva ekonomiska incitament eller som på olika sätt öppnar skolsektorn för lycksökare eller personer som inte är seriösa i sin verksamhet.

Att kombinera dessa två sidor är verkligen inte omöjligt. Det handlar om att stärka kvalitetsindikatorer och strama åt regelverk, och det är precis det regeringen kommer att göra.

Vi värderar och värnar starkt rätten att kunna välja skola, och vi vill att skolsystemet ska fungera på ett rimligt sätt.

Vi kommer att reformera skolpengssystemet så som det i dag är utformat. Det klarade Socialdemokraterna inte av att göra på åtta år. Det kommer vi att göra nu. Vi kommer att införa ett stopp för att ta ut vinst för skolor under de första åren. Det klarade Socialdemokraterna inte av att göra på åtta år. Det kommer vi att göra nu. Vi kommer att stärka ägarprövningen. Det klarade Socialdemokraterna inte av att göra på åtta år. Det kommer vi att göra nu.

Vi kommer därtill att ställa en rad ytterligare krav på fristående aktörer, öka förvaltningsanslaget till Skolinspektionen så att den kan göra fler inspektioner och mycket annat för att få systemet att fungera bättre.

Vi vill inte välta valfriheten över bord och avskaffa den, utan vi vill att den ska komma fler barn och elever till del.

Herr talman! Socialdemokraterna har misslyckats med svensk skola. För åtta år sedan lovade Socialdemokraterna och sedan Magdalena Andersson när hon var partiledare att man skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet - vi vet hur det gick med det - man skulle halvera gängbrottsligheten och man skulle halvera andelen elever som fick underkänt.

Hur har det gått med de här olika målen man satte upp?

När det gäller arbetslösheten vet vi, och det har analyserats ganska väl. Det har rent ut sagt gått käpprätt åt skogen. Sverige låg först på plats 11, och 17 länder hade högre arbetslöshet än Sverige. Men sedan var det bara en handfull krisländer som hade högre arbetslöshet än Sverige, med Grekland och Italien i spetsen.

När det gäller gängbrottsligheten vet vi alla att det bara har gått åt fel håll.

När det gäller andelen underkända elever ser det tyvärr lika nattsvart ut. Det är ungefär lika många elever som slås ut. Ungefär 16 000 elever lämnar årskurs 9 utan fullständiga kunskaper, och vart fjärde barn lämnar årskurs 6 med underkänt i ett eller flera ämnen.

Vad gjorde egentligen Socialdemokraterna under sina åtta år på Utbildningsdepartementet? Reformerna har lyst med sin frånvaro. Men i våras, sista våren före valet, blev man plötsligt desperat och portionerade ut ett antal slarvigt ihopsatta propositioner om att bussa och lotta elever till skolor. Dessa reformer lyckades vi tack och lov stoppa här i kammaren. Reformer för ökad kunskap i svensk skola lyste dock med sin frånvaro.

Därför frågar jag Åsa Westlund: Varför skulle Socialdemokraternas politik nu plötsligt ge ett annat resultat?

Herr talman! Jag får väl börja med att vara väldigt tydlig. Jag är på intet sätt nöjd med Socialdemokraternas reformer när det gäller ordning och reda i svensk skola - bara så att det inte råder någon som helst tveksamhet på det området. Tvärtom ser vi att utvecklingen har gått åt helt fel håll de senaste åren, och även här finns ett omfattande reformbehov som jag noterar att den socialdemokratiskt ledda regeringen helt har bortsett från under de gångna åtta åren.

Även min fråga till Åsa Westlund kvarstår: Vilka reformer har man genomfört för att säkerställa att fler elever ska få godkänt och att vi ska nå målet om att halvera andelen underkända elever? Jag kan inte hitta några sådana reformer. De lyser fortfarande med sin frånvaro.

Det enda jag hör från Socialdemokraterna är ord om marknadsskola och att de 16 procent av eleverna som går i fristående skolor skulle vara hela svaret på Sveriges skolmisslyckanden. Inget kunde vara mer fel här!

Nu presenterar vi en omfattande reformagenda tillsammans inom ramen för Tidöavtalet för att återupprätta Sverige som kunskapsnation. Här finns reformer för ett ytterligare ökat kunskapsfokus i svensk skola, för att få fler välutbildade lärare, för att fler ska vilja jobba inom svensk skola och för ordning och reda i svensk skola. Det är reformer på område efter område som har lyst helt med sin frånvaro under de gångna åtta åren.

Resultaten talar sitt tydliga språk. Vi ser inte någon förbättring inom svensk skola med socialdemokratisk ledning på Utbildningsdepartementet. Här står Åsa Westlund fortfarande och säger att om vi bara förbjuder friskolor och bussar elever så löser vi segregationen. Detta ska lösa svensk skola, menar hon. Det har inte fungerat hittills. Varför skulle det fungera nu?

Herr talman! Låt mig först och främst yrka bifall till utskottets förslag.

Att svensk skola brottas med stora problem och har ett mycket stort behov av förnyelse har nog framgått i varje debatt vi haft i den här kammaren under föregående mandatperiod. Vi har under lång tid sett hur den kunskaps- och bildningsinriktade skolan successivt har försvagats och numera ägnar sig mer åt social verksamhet än åt lärande.

Det finns såklart många undantag, men om man frågar lärarkåren skulle förmodligen en hög andel svara att deras yrke i dag handlar om mer än att bara undervisa och förmedla kunskap och sprida bildning. Det är en negativ utveckling som måste tas på största allvar.

Det allra tydligaste exemplet på denna utveckling är andelen elever som lämnar grundskolan utan fullständiga betyg. I dagsläget är det cirka en fjärdedel av alla elever i årskurs 9 som berörs. Detta kan såklart bero på många saker. Det kan bero på den enskildes inställning och ansträngningar, men det kan också ha gjorts insatser alldeles för sent. I vilket fall som helst måste systemet vara utformat så att det kan ställas krav som också kontinuerligt ska följas upp. Sommarlovsskola i årskurs 8 eller 9 är långt ifrån tillräckligt.

Men problemen i skolan handlar inte bara om kunskapstapp utan även om bristen på behöriga lärare och bristen på åtgärder för att på ett effektivt sätt få obehöriga lärare att bli behöriga. Skolan har också allvarliga ordningsproblem, där åtskilliga minuter vid varje lektionsstart får ägnas åt att få tyst på klassen, så att lektionen över huvud taget kan starta. Vi har problem med att lärare hotas och utsätts för våld.

Alla dessa saker är kända, men tillsammans utgör de de största hindren för att få en högpresterande skola. En god utbildningsnivå är viktig för vårt land om vi ska kunna konkurrera i den snabba utveckling som präglar vår samtid. Kunskap och bildning går hand i hand med utveckling och ekonomisk tillväxt. Men svensk skolpolitik har helt enkelt inte hängt med.

I åtta år har nödvändiga reformer för att lyfta skolresultaten och ta itu med de problem som svensk skola möter mer eller mindre lyst med sin frånvaro. Det har talats mycket om behovet av reformer och av att agera, men i själva verket har det varit åtta fullständigt handlingsförlamade och bortkastade år.

I stället för att leverera kraftfulla politiska förslag har vänstersidan totalt fastnat i frågor som vinstförbud, egenpåhittade begrepp som "marknadsskola" eller att konstruera skolors sammansättning som det anstår den sociala ingenjörskonsten - frågor som inte på något vis träffar de verkliga problemen. Och kanske skulle man efter en valförlust kunna vänta sig ett kritiskt förhållningssätt till den egna politiken, men i stället är det intet nytt på vänstersidan.

Så vänder vi nu äntligen blad. Sverigedemokraterna har tillsammans med Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna stakat ut en ny, välbehövlig och efterlängtad politisk inriktning för svensk skola, där fokus ligger på kunskap och bildning, där ambitionerna är höga och där eleverna ges alla förutsättningar att lyckas med sina studier, oavsett om de är hög eller lågpresterande. Det är en skola där det är lugn och ro i klassrummen och där läraren åter får vara just lärare och inget annat.

I det budgetbetänkande vi nu behandlar återfinns bärande delar av denna nya vision för svensk skola. Låt mig peka ut några av dessa:

En första prioritering är ambitionen att fler elever ska nå kunskapsresultaten. Det måste vara ambition nummer 1. Eleverna ska nå högre kunskapsresultat. Då talar vi inte bara om dem som balanserar mellan F och E, utan även om dem som balanserar mellan D och C, C och B och B och A, liksom om dem som har A och vill utvecklas mer och ha fler utmaningar. Det gäller att utveckla kunskaperna för samtliga elever och inte bara hela tiden fokusera på dem som inte lyckas uppnå ett E.

Tidiga insatser är A och O för att förhindra kunskapstapp i senare studier. Regeringsunderlaget föreslår därför satsningar på att bygga ut lovskolan redan i lägre åldrar, så att insatserna inte väntar till senare delen av högstadiet. Vi anslår 100 miljoner för detta ändamål.

Det är också viktigt att öka tillgången till speciallärare, inrätta särskilda undervisningsgrupper och införa andra specialpedagogiska insatser för att fånga upp eleverna så bra som möjligt. Det anslås 400 miljoner för detta.

När det gäller högpresterande elever noterar vi att den förra socialdemokratiska regeringen valde att inte lämna besked huruvida försöksverksamheten med spetsklasser skulle permanentas eller inte. Vi frågade hur det skulle bli med detta men fick inga svar, utan det bara sköts på framtiden. Nu har vi en ny regering, som är tydlig på den här punkten: Spetsklasser är bra, och de ska finnas och utvecklas.

Vi ser att argumenten för spetsklasser saknas i Socialdemokraternas budgetmotion. Det finns ingenting om hur man vill utveckla detta. Varför inte? Tidöpartierna är däremot av en annan uppfattning: Specialklasser är positivt, och det är även positivt att också elever som inte går i spetsklasser kan söka fler utmaningar i de fall de har särskilda kompetenser. Vi behöver fler av dessa inslag, inte färre. Därför föreslår vi att 20 miljoner anslås till att stärka kvaliteten i och tillkomsten av spetsklasser.

Att det är lugn och ro i klassrummen är en grundläggande förutsättning för lärarna. Lärarna har också fått utökade befogenheter att agera för att upprätthålla ordning och studiero, och det tycker vi är bra. Men det finns fortfarande ett behov av att bygga ut akut- och jourskolor, och det är väldigt stort. Därför anslår vi medel även för detta ändamål.

Tillgången till läromedel är ännu en viktig förutsättning för lärande. Tyvärr finns det alldeles för många exempel på att skolor väljer bort traditionella läromedel, och Sverige är det land i Norden som satsar minst pengar på tryckta läromedel per elev. Sverigedemokraterna har under lång tid krävt reformer, och vi gläds nu över att det avsätts 685 miljoner för 2023 i syfte att stärka tillgången till läromedel av hög kvalitet.

Utöver detta innehåller budgeten också omfattande satsningar på fortbildning av lärare och förskolepersonal samt bidrag till lärarlöner som kan användas antingen för att höja lärarlönerna eller inom karriärstegsmodellen.

Det anslås även medel för att möta det växande behovet av utbildad arbetskraft. Vuxenutbildningen tilldelas därför 4 miljarder och yrkeshögskolan cirka 3,75 miljarder. Dessutom ges yrkeshögskolan momskompensation med motsvarande 43 miljoner, något som är efterlängtat från yrkeshögskolans sida.

Herr talman! Sverigedemokraterna är förvisso inte en del av regeringen, men vi tillhör regeringsunderlaget och har varit högst delaktiga i framtagandet av denna budget. Det är en stark budget och en budget som tydligt signalerar en kursändring. Det är nämligen just en kursändring som behövs i svensk skolpolitik.

Det är ett digert arbete att laga det som har förstörts. Men vi är redo att göra det tillsammans med de tre andra partier som delar vår syn på behovet av reformer i svensk skola. Det kommer att behöva fattas svåra beslut, och det kommer kanske till och med att behöva fattas impopulära beslut. Men det är just det som har saknats tidigare: förmågan att agera och att agera rätt. Vi är redo att ta vårt ansvar i detta för att stärka kunskapsutvecklingen i svensk skola.

Med detta sagt, herr talman, skulle jag vilja avsluta med att tacka för det gångna året och önska talmannen, kammarkansliet, utskottskansliets personal samt utskottsledamöterna en god jul och ett gott nytt år.

(Applåder)

I detta anförande instämde Robert Stenkvist (SD).

Herr talman! Jag har nog aldrig mött någon som är så fascinerad och besatt av Sverigedemokraterna som Daniel Riazat. Jag tycker faktiskt att det är intressant att han är det.

Vi har dock många bra idéer, så Daniel Riazat får gärna lov att fortsätta fascineras av Sverigedemokraterna och ta till sig av vad vi tycker. Det är jättebra. Men det blir lite märkligt när han sedan börjar prata om diktaturer. Är det någon i den här salen som har vurmat för diktaturer är det väl ändå Vänsterpartiet. Det är väl ändå de som har vurmat för diktaturer där val inte ens finns. Och på tal om detta med att säga en sak före valet och en sak efter är fördelen här att vi förespråkar ett system där vi har val, medan Daniel Riazats kamrater i andra länder inte ens vill ha val. Det är en stor skillnad.

Jag tycker att det är lite märkligt att ställa frågor som handlar om en ledare på 70-talet som inte ens är i livet längre och som inte har någon som helst koppling till Sverigedemokraterna och svensk politik. Det är mycket märkligt.

Daniel Riazat är såklart ute efter om Sverigedemokraterna vill lägga ned vinstdrivande skolor. Nej, det vill vi inte. Daniel Riazat undrar varför vi har ändrat oss. Ja, politik funkar så i vissa partier - det är en dynamisk process. Om Daniel Riazat säger att hans parti inte har haft en dynamisk process de senaste 30 åren undrar jag vad det är för politik Daniel Riazat står för. Vi har en öppen demokratisk process i vårt parti. Vi kan ändra oss om vi upptäcker att vi har fel, och det är det som gör vårt parti så fantastiskt och bra.

(Applåder)

Herr talman! Hatretorik är någonting som Daniel Riazat får stå för. Vi hatar ingenting. Vi älskar Sverige, och vi älskar det svenska skolsystemet. Vi tycker att eleverna är värda en bra skola. Vi är beredda att varje dag försvara elevernas rätt till en bra utbildning.

Vi hatar inte saker. Vi är inte som Daniel Riazat. Vi hatar inte - vi har inte så starka begrepp.

Vi tycker om skola och utbildning. Vi tycker att det är viktigt och att eleverna förtjänar det. Men eleverna och föräldrarna ska vara med och välja. Det måste finnas valfrihet och fler utförare. Där skiljer sig Daniel Riazats parti från mitt. Det är en stor, en avsevärd, skillnad. Det är en avgrund mellan oss. Den avgrunden ska bestå.

Det är också intressant att Daniel Riazat förfäras över att man söker kontakt med samhället. Vi diskuterar med Svenskt Näringsliv, lärarförbunden, LO eller vad det kan vara för någonting. Vi är beredda att diskutera med alla. Vi är beredda att ta till oss åsikter från allt och alla i det demokratiska samhället.

Det är en demokratisk process. Kanske borde Daniel Riazat ibland pröva det också.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar för svaret.

Lärarutbildningen är redan den största utbildningen. Det är många som söker sig till lärarutbildningen för att bli lärare. En lärarutbildningsreform tar väldigt lång tid. Om vi skulle besluta om en sådan här i kväll, vilket vi inte ska, och det tror jag att de flesta är väldigt tacksamma för, tar det i runda slängar tio år innan en lärare som utbildas på en ny lärarutbildning står i klassrummet. Jag ville ändå lyfta fram den delen.

Jag funderar också på om bekymret handlar om det praktiska handlaget att undervisa elever. Som lärarstudent har man 20 veckors verksamhetsförlagd utbildning då man bör lära sig hantverket.

Det kan vara så att det behövs reformer. Och jag håller helt med ledamoten om att vi har en akademi att utvärdera det. Signalerna som jag hör från den akademin är inte att de vill ha tre parallella lärarutbildningar kontinuerligt utan att de funderar på varför just lärarutbildningen till exempel är extremt mycket mer reglerad än andra utbildningar och därför blir ganska svår att utveckla.

Detta är inte en fråga utan mer en önskan om reflekterande samtal kring vad detta kan vara och om det verkligen är rätt väg att gå att fokusera på lärarutbildningen när vi vill få ännu fler att drömma om att bli lärare.

Fru talman! I juni i år debatterade utbildningsutskottet ett betänkande om ökad trygghet och studiero i svensk skola som riksdagen sedan röstade om. För sakens skull bör sägas att Muharrem Demirok då inte var ledamot i riksdagen.

I detta betänkande, som var en följd av skrivningar i januariavtalet som båda våra partier tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet enats om, var detta en punkt i att stärka studieron i skolan. En del i detta förslag var att reglera användningen av mobiltelefoner i klassrum.

I detta förslag stod bland annat: Mobiler ska vid undervisning i regel endast få användas efter lärarens instruktion, och möjligheten att omhändertaga sådana samt ha mobilfria dagar ska öka.

Jag hade följt att det hade kommit väldigt tydliga önskemål från skolledare, från lärare och även från elever att de vill att detta regleras. Man vill inte att elever sitter och använder mobiler privat under lektionstid. Man vill inte att lärare ska tvingas konkurrera med elevernas mobiler om uppmärksamheten och så vidare.

Därtill var det också tydligt i lagförslaget att om läraren säger att man får använda mobilen för att det behövs i till exempel undervisningsmoment, eller om elever som är i behov av särskilt stöd eller har funktionshinder kan behöva mobilen för sin inlärning, ska det tillåtas.

Det intressanta är att det bara var Miljöpartiet och Centerpartiet som reserverade sig mot detta och yrkade avslag på propositionen i denna del.

Jag har en fråga till Muharrem Demirok. Nu kommer vi att lägga fram en rad olika förslag av liknande karaktär som kommer att stärka lärares och rektorers befogenheter för mer studiero i skolan. Hur kommer Centern att ställa sig till detta framöver?

Fru talman! Det här införs bland annat för att förebygga till exempel kränkande fotografering i skolan, vilket sker. Det är tydligt reglerat att om läraren säger att man kan använda mobiltelefon för ett visst moment i undervisningen eller om man behöver den som till exempel särskilt stöd och en mobiltelefon kan vara till hjälp ska man kunna göra det. Men att elever sitter med mobilen och ägnar sig åt privata saker, för att chatta eller fotografera folk och så vidare, på lektionstid vill man komma bort ifrån.

På de allra flesta skolor är det här hanterat. Eleverna kommer in på morgonen och lägger sina mobiler i en låda. Den läggs in i ett skåp, och det är inget större problem. Men det kan dyka upp på vissa skolor. Då måste rektor eller lärare ha befogenhet att säga: Den här lektionen eller vår skoldag på den här skolan ska vara fri från mobiltelefoner.

Vad Centerpartiet tillsammans med Miljöpartiet, som enda partier i kammaren, säger är: Det här vill vi absolut inte ha. Det är repression och auktoritärt.

Centerpartiet hänvisar också till att det i stället ska vara tillitsfulla relationer och dialog mellan lärare och elever. Jag skulle säga att det fungerar i de allra flesta fall. Men i en del fall gör det inte det. Då måste vi ha verktygen.

Fru talman! Jag blir lite fundersam när Muharrem Demirok talar om att detta har fått fruktansvärda konsekvenser. Lagstiftningen infördes ju den 1 augusti i år. Men om det har fått sådana konsekvenser, är då Centerpartiets uppfattning att vi ska riva upp lagstiftningen så att det blir fritt fram för elever att sitta med mobiltelefonen på lektionstid och ägna sig åt en massa privata saker? Jag har svårt att se hur man lär sig mer i skolan då.

Fru talman! Skolan är avgörande för varje elevs möjlighet att förverkliga sina egna drömmar, forma sin egen framtid och nå sin fulla potential. Skolan är också avgörande för Sveriges position som kunskaps- och forskningsnation i världen och för att vända den negativa trend vi haft på senare år med segregation och utanförskap. Utbildningsväsendet är centralt för att möta de senaste årens stora invandring av lågutbildade personer och ge fler möjlighet att bli en del av vårt svenska samhälle. Skolan är kort och gott avgörande för att bevara och utveckla Sveriges roll som välfärdssamhälle och kunskapsnation.

Kvaliteten i skolan i Sverige är avgörande för ekonomisk tillväxt och utveckling. Sedan 1960 har vi sett en utveckling i de internationella mätningarna - vi känner dem väl, Timss och Pisa. Vi ser ett samband mellan högre poäng i dessa internationella mätningar och högre ekonomisk tillväxt för landet. Faktum är att man har sett att 100 poäng i Pisa ger 1,3 procent högre ekonomisk tillväxt. Här finns ett väldigt tydligt samband. Att skolan är central för Sveriges tillväxt råder det alltså ingen tvekan om.

Men kanske än viktigare är varje enskild individs, varje enskild elevs, möjlighet att förverkliga sina drömmar. Det är därför jag blir så beklämd över den utveckling vi har sett inom svensk skola på senare år. 16 000 elever lämnar årskurs 9 utan ordentliga kunskaper. Var fjärde elev i årskurs 6 har underkänt i ett eller flera ämnen.

Det här är en fråga som är helt avgörande för vår utveckling framöver. Lägg därtill de brister vi ser i fråga om studiero inom svensk skola. Fler och fler rapporterar nu om att man använder hörselkåpor, olika typer av hörlurar, för att ens kunna koncentrera sig på lektionerna.

Det påverkar inte bara elevernas arbetsmiljö utan också lärarnas arbetsmiljö. Vi ser också att alltfler lärare tyvärr väljer att lämna yrket. I dag lämnar ungefär hälften under lärarutbildningen eller under de första åren i yrket. I dag är det uppskattningsvis 45 000 utbildade lärare som väljer att inte jobba som lärare i Sverige. Vi har en diger uppgift att fundera på vad det beror på. När vi frågar lärarna, när vi frågar de personerna, vad det beror på ser vi att stöket i svensk skola är en av de viktigaste anledningarna till att man väljer bort att jobba som lärare.

Det är uppenbart att svensk skola behöver omfattande reformer och en helt ny inriktning. Det handlar om reformerad lärarutbildning, om minskade dokumentationskrav för lärare och om att återupprätta ordning och reda.

Jag noterar att flera under debatten känner sig nöjda med de lagförslag som passerade kammaren i våras. Det är bra att vi har tagit några steg i rätt riktning. Men det räcker inte på långa vägar. Vi behöver säkerställa att de absolut bästa i Sverige vill jobba som lärare och orkar jobba ett helt yrkesliv som lärare i Sverige. Vi har en ganska lång väg kvar att vandra för att möjliggöra det.

Vi behöver också återupprätta en traditionell kunskapssyn inom svensk skola, med mätbara kunskaper. Vi behöver reformera våra läroplaner och kursplaner för att få ett ökat fokus på mätbara kunskaper. Det är helt centralt om vi ska stå oss i den internationella konkurrensen.

Vi behöver se ökad lärarledd undervisning i Sverige med böcker, med läroböcker. Vi vill se en lång rad reformer, bland annat externa examinatorer och slutprov för att kunna kvalitetssäkra och följa upp de mätbara kunskaperna.

Fru talman! I dag diskuterar vi ett utgiftsområde inom ramen för statens budget. Här tar vi nu några första nödvändiga steg i rätt riktning i den reformagenda som vi har ritat upp vägen för inom ramen för Tidöavtalet. Det handlar om sociala team, om jour- och akutskolor, om ökad tillgång till läromedel av hög kvalitet, om utvidgat och breddat läslyft och om ökad tillgång till speciallärare. Ja, listan kan göras väldigt lång.

Fru talman! Jag vill yrka bifall till utskottets förslag i det betänkande som vi nu debatterar. Jag ser fram emot att under mandatperioden få återkomma i denna kammare för att beskriva och klubba igenom reform för reform för att på olika sätt återupprätta Sverige som kunskapsnation. Det behöver vi för varje enskild elevs skull. Det behöver vi för Sveriges tillväxt och konkurrenskraft långsiktigt. Detta ser jag fram emot att få fortsätta att kämpa för.

(Applåder)

Fru talman! Ja, svensk skola är i ett stort behov av reformer - för ett ökat kunskapsfokus, för ökad ordning och reda, för ökad tillgång till fysiska läromedel och läroböcker. Listan kan göras väldigt lång. Det är reformer som har lyst med sin frånvaro under de gångna åtta åren. Det är reformer som vi nu sjösätter - reform för reform - för att långsiktigt kunna vända den negativa utveckling som vi ser inom svensk skola.

Det stämmer att skolan också behöver resurstillskott. Därför tillför vi riktade resurstillskott i denna budget, och vi tillför generella statsbidrag i denna budget. Det är en del av det som svensk skola behöver.

Men jag noterar att Vänsterpartiet gör det väldigt enkelt för sig. Reformer lyser med sin frånvaro - reformer som forskning och internationellt beprövad erfarenhet visar verkligen behövs för att man ska kunna återupprätta ett kunskapsfokus i svensk skola. Dessa reformer lyser helt med sin frånvaro. I stället fokuserar man enkom på att förbjuda friskolor och på mer pengar. Det kommer inte att lösa problemet.

Min fråga tillbaka till Samuel Gonzalez Westling är därför: Hur ska vi säkerställa att fler elever får godkänt i svensk skola? Hur bidrar vi till att minska andelen elever som får underkänt i svensk skola? Var är dessa reformer i er politik, Samuel Gonzalez Westling?

Fru talman! Jag tycker att detta är väldigt intressant, och jag ser fram emot att vi kan ha en saklig debatt kring finansieringen av svensk skola de kommande åren. Jag tror att det behövs. Inom ramen för Tidöavtalet kommer vi att tillsätta en utredning som exempelvis ska titta på skolpengen och på en nationell skolpengsnorm, som bland annat rör stödet till skolan. Jag tror att det är ganska mycket i detta som vi behöver fundera över.

Ett konkret exempel gäller hur mycket skolor lägger på lokalhyra i Sverige. Det skiljer mellan 500 kronor per kvadratmeter och 3 000 kronor per kvadratmeter. Det är en enorm skillnad i resurser som tas från det pedagogiska uppdraget.

Vi kan jämföra oss med andra OECD-länder. Sverige är ett av de länder inom OECD som lägger mest pengar på skolan. Men om vi fokuserar på den delen av resurserna som läggs på det pedagogiska uppdraget, på elevernas möjlighet att lära sig, på läroböcker och på undervisning ser vi att Sverige är ett av de länder som lägger minst pengar på skolan.

För att besvara Samuel Gonzalez Westlings fråga kan jag glädja ledamoten med att jag med glädje kommer att diskutera finansieringen av svensk skola under kommande år för att säkerställa att betydligt mer resurser går till den undervisning som våra elever så desperat behöver, till läromedel, till lärare och till det pedagogiska uppdraget. Här behövs det omfattande reformer, och jag ser fram emot att få återkomma i denna kammare med en diskussion kring just detta.

(Applåder)

Fru talman! Ja, Sverige behöver ett ökat fokus på yrkesutbildningar. Vi ser att bransch efter bransch skriker efter kompetens samtidigt som vi har en växande grupp som står väldigt långt från svensk arbetsmarknad. Därför behöver vi mer fokus på utbildningssatsningar som faktiskt leder till jobb - utbildningssatsningar som riktar sig mot bristyrken, där vi vet att arbetsmarknaden skriker efter personal.

Det var bland annat därför som vi hade vissa invändningar mot den tidigare regeringens proposition om dimensionering av gymnasieskolan. Vi såg att branscherna behöver få ett ännu större inflytande över utbildningarnas utformning och dimensioneringen i fråga om platser.

Jag är glad över att vi i den här budgeten kan bibehålla dagens nivå inom yrkeshögskolan där nästan var fjärde plats står tom. Jag är glad över att vi gör en satsning på 5 000 nya platser inom den regionala yrkesutbildningen. Det är viktiga tillskott för att säkra Sveriges kompetensförsörjning.

Men de här platserna kommer inte att lösa hela problemet. Både Åsa Westlund och jag vet att en stor del av problemet också handlar om att säkerställa att det finns sökande till utbildningsplatserna - att personer efterfrågar dem och vill delta i utbildningarna för att de faktiskt leder till jobb.

Här återstår ett betydande reformbehov från politikens sida, och jag ser fram emot att bland annat kunna titta på hur studie- och yrkesvägledningen som ett konkret exempel kan utvecklas för att säkerställa att fler efterfrågar de här utbildningarna.

Fru talman! Felaktigheterna duggade tätt från ledamoten Westlund. Jag ska försöka beta av dem en efter en. I dag debatterar vi statens budget, utgiftsområde 16. Det är det vi diskuterar i dag.

Jag noterade att Åsa Westlund gärna vill prata om branschskolor. Branschskolor är alltså en försöksverksamhet som pågår fram till nästa sommar. Skolverket har just genomfört en utvärdering av på vilket sätt den verksamheten ska fortsätta. Vilken form den ska ha och hur man säkerställer att medlen blir så träffsäkra som möjligt får vi helt enkelt återkomma till.

När det gäller platser på yrkesutbildningar, yrkeshögskolor och vuxenutbildning stämmer det inte vad ledamoten står här och säger. Vi bygger ut med 5 000 nya platser på regionalt yrkesvux eftersom vi ser att det behövs. Inom yrkeshögskolan blir det ungefär samma antal utbildningsplatser som det varit i år. Här sker ingen neddragning.

På område efter område måste jag alltså säga att det är beklagligt och också lite talande för Socialdemokraterna att det är vad de har att komma med. Till slut står de här i talarstolen och försöker greppa efter halmstrån i stället för att själva bedriva en reforminriktad politik för fler utbildningsplatser och högre kvalitet - också inom yrkesutbildningen - för att säkerställa den försörjning vi behöver i Sverige med till exempel utbildade yrkeslärare. Det är ju ett av bristområdena och en anledning till att det inte är lätt att bygga ut antalet utbildningsplatser långsiktigt.

Jag ser fram emot förslag från Socialdemokraterna. Efter åtta år på Utbildningsdepartementet har vi fortfarande inte sett några sådana förslag. Det hoppas jag få se mer av framöver, för det är bara så man långsiktigt kan säkra Sveriges konkurrenskraft och kompetensförsörjning.

(Applåder)

Fru talman! Nu blir det väldigt sent och väldigt speciellt att komma upp som sista talare kvart i elva, men vi får göra det bästa av situationen.

Med anledning av att vi i Vänsterpartiet av olika skäl inte kunde vara med på justeringen hade vi kanske behövt tala lite längre, men vi fördelar om det mellan våra ledamöter. Samuel Gonzalez Westling kommer att ta den biten under morgondagens debatt.

Dagens debatt är väldigt speciell för mig. Även om det inte är unikt med svenska politiker som antingen före eller efter sin tid som förtroendevalda politiker har haft fingrarna i syltburken hos riskkapitalbolag inom välfärden är det nog första gången under mina år i riksdagen som jag får vara med om att stå i opposition till en SD-ledd regering vars skolminister först var skolpolitiker i Sveriges huvudstad för att därefter bli skolkapitalist och sedan bli skolminister. Låt oss ha med oss denna utgångspunkt när vi debatterar den svenska skolpolitiken och statsbudgeten avseende skolväsendet.

Det finns ännu en sak som vi måste ha med oss när vi diskuterar den SD-ledda regeringens budget och den generella skolpolitik som man för, och det är slottsavtalet, som dessa partier kallar Tidöavtalet. Vilka är de röda trådarna i detta avtal? Vad är den röda tråden - eller de röda trådarna - när det gäller valet av Sveriges skolminister och den nu lagda budgeten för 2023?

För det första handlar det om stora skattesänkningar för de allra rikaste i Sverige på bekostnad av eleverna. För det andra handlar det om en fortsättning på det misslyckade marknadssystemet och marknadslogiken i den svenska skolan. För det tredje handlar det om enorma nedskärningar för landets kommuner. För det fjärde handlar det om de rasistiska dimridåer som hela det här avtalet genomsyras av för att föra bort fokus från de tre föregående punkterna.

Jag börjar med frågan om marknadsskolan. I Tidöavtalet skriver man bland annat att man ska ha ett återkrav på skolpengen vid bland annat brott. Vi har i utbildningsutskottet haft timmar av möten med de berörda skolmyndigheterna om denna fråga. De konstaterar att detta kommer att bli otroligt svårt på grund av aktielagstiftningen, som också innefattar Sveriges friskolor, eftersom majoriteten av de fristående skolorna ägs av aktiebolag och stora bolag.

Man pratar om att vinstutdelning inte ska få förekomma under de första åren efter att en skola har startats eller köpts av en ny ägare. Vad betyder detta i praktiken? Den som kan någonting om svensk skolpolitik vet att det inte innebär någonting. Det finns i dag inga skolkoncerner som tar ut vinst de första åren när de startar eller tar över en skolverksamhet.

Man pratar om ökad insyn. Det behövs bättre insyn i fristående skolor, både juridiskt, ekonomiskt och pedagogiskt. Man skriver att eftersom offentlighetsprincipen lämpar sig dåligt för mindre friskolor borde det klargöras i en insynsprincip som gäller friskolor.

Här måste vi ta fram de fakta som finns. Friskolornas riksförbund har sagt en sak i frågan, och det är vad som står i Tidöavtalet. Men när man pratar med Idéburna Skolors Riksförbund säger de att offentlighetsprincipen även skulle gynna de mindre friskolorna. Det här är en punkt som man har lagt till för att komma bort från det faktumet att man röstar nej till offentlighetsprincipen i den svenska skolan. Varför gör man det? Man gör det för att man inte vill att det ska finnas insyn i de största koncernerna. Man gör det på beställning av de största koncernerna.

Man pratar om obligatoriskt skolval med bättre information och kortad kötid. Samtliga av dessa partier har röstat ja till att behålla kösystemet i den svenska skolan. Nu vill man dessutom förlänga och försämra valsystemet ytterligare genom att ha ett obligatoriskt val, det vill säga det räcker inte med att en fjärdedel av eleverna har fått det sämre utan nu ska alla få ett sämre system.

Det här var de punkter som finns, och det finns ytterligare några som ärligt talat inte ens är värda att nämna när det gäller marknadsskolan. Det här är symtomatiskt för denna blåbruna regering. Hela budgeten och hela slottsavtalet handlar om hur man kan behålla dagens extrema system, som handlar om marknadslogik i den svenska skolan.

Låt mig gå över till frågan om nedskärningar. Det var den andra röda tråden. Den förklarades bäst av ordföranden för Lärarförbundet Johanna Jaara Åstrand. Den 8 november 2022 sa hon i tidningen Läraren att budgeten i praktiken innebär en svångrem för förskola och skola. Det är stor risk att det kommer att ske stora besparingar. Kommunerna får 6 miljarder i statsbidrag, men vi har konstaterat att det behövs 25,4 miljarder för att kompensera för kostnadsökningar och höjda löner inom skolan. De räcker inte på långa vägar.

Johanna Jaara Åstrand konstaterar också att många poster i budgeten handlar om omfördelningar av pengar i stället för nya satsningar. Hon tycker att det är högst anmärkningsvärt att regeringen inte inser att det är i en lågkonjunktur som man måste satsa på utbildning och kunskap för att skapa framtidstro.

Johanna Jaara Åstrand säger vidare att förbundet nu i stället anser att elever, barn, lärare och rektorer kommer att ha mindre pengar att röra sig med samtidigt som debatten handlar om ökade kunskaper, stärkt likvärdighet och att lärare ska få en vettigare arbetssituation. Det går inte ihop med budgeten.

Utöver detta ser vi att man ställer allt högre krav på lärare och personal. Dessa krav ökar med regeringens politik, men den ekonomiska kompensationen uteblir.

Låt mig ge några exempel på högre krav. Först och främst handlar det om att utöka studietiden. Vem ska kompensera detta? Ska de blåbrunas nedskärningsbudget göra det? Nej. Man pratar om fler speciallärare och fler elever i särskilda undervisningsgrupper. Varifrån kommer de pengarna? Är det i de blåbrunas besparings- och nedskärningsbudget? Svaret är nej.

Man pratar om spetsklasser i en tid där vi inte ens kan ge samtliga elever en grundläggande utbildning på grund av de nedskärningar som borgerliga kommuner har gjort under många år och som tyvärr även tidigare borgerliga regeringar har gjort.

Man pratar om att läsning och läsförståelse ska få större plats i skolan. Man pratar om att samtidigt minska lärarnas administrativa börda. Hur går nedskärningar och ökade krav på skolpersonalen ihop med att minska lärarnas administrativa börda? Är det genom de blåbrunas nedskärningsbudget? Svaret är nej.

Det pratas om att förbättra elevhälsan. Var är satsningarna på att förbättra elevhälsan?

Det pratas om att skärpa granskningen av skolor med konfessionell inriktning, men vid varje tillfälle där riksdagen har röstat om detta har de blåbruna partierna stoppat alla förslag att på något sätt röra friskolesystemet.

Man pratar om att ha snabbare integration och mer likvärdiga förutsättningar för nyanlända elever. Gör man detta med en nedskärningsbudget? Svaret är nej.

Låt mig gå över till de rasistiska dimridåerna som genomsyrar hela Tidöavtalet. Vi kan bland annat ta fram frågan om angiverisystem för lärarna. Är det vad svenska lärare ska få besked om i budgeten och Tidöavtalet? Vad de ska satsa på i dag och framöver är angiverisystem, och det är så deras administrativa börda ska minska. Det är så de ska utföra sitt uppdrag för att skapa en likvärdig skola. Svaret är nej.

Som jag nämnde tidigare finns ett känt citat som en av ledarna för budgeten och Tidöavtalet har uttalat tidigare: När man går till val säger man en sak innan valet. Sedan genomförs valet, och då säger man samma sak efter valet.

Är det verkligen så den svenska skolpolitiken ska vara? Vi menar från Vänsterpartiets sida att för att kunna skapa en likvärdig skola, en jämlik skola, är det politikens ansvar att se till att den genomförs. För att se till att alla barn ska få likvärdiga möjligheter att lyckas att vara demokratiska samhällsmedborgare i vårt land och bygga upp landet för framtidens utmaningar är det politikens ansvar att se till att de kan göra det. Då är det viktigt att säga en sak när det är val och sedan säga samma sak efter valet. Det finns inte i den budget som den blåbruna regeringen har visat upp för oss eller i det slottsavtal som Sverigedemokraterna snickrade fram åt denna konservativa nationalistiska regering.

Dessutom finns en stor fara när det kommer till frågan om angiveri, nämligen att man ifrågasätter vetenskapen bakom modersmålsundervisning och sänder en signal till Sveriges lärare att de ska jaga elever, inte hjälpa elever. Nio av tio lärare har redan sagt att de inte kommer att göra detta.

Vi kommer att få bevisat att den borgerliga regeringens budget och avtal kommer att vara den mest misslyckade skolpolitiken som vi har sett i modern svensk politisk historia. Jag ser fram emot att stå i talarstolen igen och säga detta återigen till dess vi får en ny regering och till dess vi kan ändra på den inriktning ni har tagit in i den svenska skolpolitiken.

(Applåder)

(forts. prot. 43)