Fredrik Malm (L) svarade Muharrem Demirok i en replik om Utbildning och universitetsforskning i debatten ”Protokoll 2022/23:42 Måndagen den 19 december” den 19 dec 2022.
Muharrem DemirokC· i en replikJag tackar Fredrik Malm för frågan. Nej, jag kan nog inte referera en debatt som var i juni, men kanske om den gällde detaljplaner i Linköping. Men jag kan inte referera vad Fredrik Christensson har sagt i riksdagens…Herr talman! Jag vill börja med att önska talmanspresidiet och kammarkansliet en god jul. Jag vill även rikta en önskan om god jul till utskottets samtliga ledamöter och det fantastiska kansliet hos utbildningsutskottet. Framför allt vill jag rikta en önskan om god jul till all skolpersonal som varje dag gör ett fantastiskt arbete med Sveriges elever och studenter.
Jag vill också börja med att säga att Centerpartiet inte kommer att delta i beslutet med anledning av att vårt budgetförslag föll. Jag hänvisar i stället till vårt särskilda yttrande.
Herr talman! Med det vill jag ändå säga några saker. Grundläggande för Centerpartiets skolpolitik är att alla elever har rätt till en bra utbildning oavsett var i landet de bor och vilken bakgrund de har eller om de är flickor eller pojkar.
Grunden för barns och ungas möjlighet att göra en resa i livet och uppnå sina livsdrömmar läggs i trygga familjer och i en skola som möter varje elev på dess villkor.
En väl fungerande förskola, grundskola och gymnasieskola är grunden för en högre utbildning i världsklass och konkurrenskraftiga jobb. Alla ska ges förutsättningar att lyckas i hela landet.
De första trevande stegen i vårt utbildningssystem tar vi redan i förskolan. För att utjämna livschanserna och ge fler barn en bra start behöver vi därför en likvärdig förskola av hög kvalitet.
De barn som gynnas mest av en god förskola är de barn som har de svåraste förutsättningarna. Samtidigt är det barnen med de svåraste förutsättningarna som svensk förskola har svårast att nå.
För att nå de mest utsatta familjerna bör rätten till allmän förskola utökas så att den erbjuds till barn från två år. Avgiften bör sänkas i linje med detta.
Barn måste kunna lita på att det finns vuxna som ser dem även i förskolan. Två stora utmaningar är då barngruppernas storlek och bristen på utbildad personal.
En lösning på barngruppernas storlek enligt Centerpartiet är att se över det riktmärke som sätter gränser för hur många barn som får vara i en barngrupp. Vi borde i stället jobba med ett riktmärke för hur många barn som varje utbildad personal får ha ansvar för.
För att komma till rätta med personalbristen behöver fler förskollärare utbildas, och det måste bli lättare för barnskötare att vidareutbilda sig medan de jobbar i förskolan.
Centerpartiet vill därför säkra en kompetensutvecklingsgaranti för förskollärare samtidigt som vi vill se ett barnskötarlyft och en nationell standard för grundutbildning av barnskötare.
Herr talman! För Centerpartiet är det viktigt att varje elev möts av höga förväntningar och ges det stöd som krävs för att kunna nå kunskapsmålen i skolan och kunna förverkliga sina drömmar.
Var sjunde elev klarar inte grundskolan, och var fjärde elev lämnar gymnasiet utan fullständiga betyg. Samtidigt är antalet elever som gör fel val till gymnasiet stort. I bruksorter och förorter runt om i hela Sverige lämnas tusentals barn utan förutsättningar att skapa sin egen framtid.
Det får vi aldrig acceptera. Fokus måste nu lägga på att alla barn i hela landet ska få en bra start i livet. Avgörande för en bra skolgång är primärt framgångsrika lärare. Grunden för en framgångsrik lärare läggs redan under lärarutbildningen.
Många lärarstuderande lämnar lärarutbildningen utan att vara förberedda på vad som krävs av dem i deras lärarroll. Trots otaliga förändringar av lärarutbildningen finns fortfarande brister. Att undervisa är ett hantverk. Det är inte något man enbart lär sig genom att lyssna på föreläsare i en lektionssal.
Studenter måste kunna lita på att lärarutbildningen håller hög kvalitet och ger de verktyg som behövs. Centerpartiet har i flera år drivit och kommer att fortsätta att driva att lärarutbildningen ska reformeras. Lärarutbildningen måste på ett bättre sätt utveckla studenternas färdigheter i själva undervisandet.
I dag har vi lärarbrist i svensk skola, och den har blivit än mer påtaglig. Lärare tvingas ägna alltför mycket tid åt annat än att förbereda och genomföra undervisning. Det är en utveckling som måste vändas.
Inom ramen för januariavtalet återfanns flera av våra förslag. Det var bland annat frågan om karriärsystem, professionsprogram och fler karriärtjänster. Det har även införts lärarassistenter, vilket är viktigt för att lärare ska kunna fokusera mer på undervisning och mindre på administration.
Samtidigt ser vi nu att mer måste göras. Vi behöver fler yrkesgrupper och fler trygga vuxna i skolan för att avlasta lärarna och stötta barnen. Vi behöver få bort administration från lärare som inte leder till kunskapshöjning.
Digitaliseringen av skolan har än så länge främst fokuserat på själva undervisningen. Men de riktigt stora vinsterna finns att göra genom att digitalisera de administrativa systemen.
För att få fler lärare till skolan behöver vi höja statusen i yrket och se till att lärarna har en god arbetsmiljö.
Herr talman! När vi här i kväll diskuterar skolan vill jag särskilt lyfta fram ungas psykiska ohälsa. För många unga är roten till ohälsa saker som har skett eller sker dagligen i skolan. Arbetet med att förebygga och upptäcka psykisk ohälsa är tätt förknippat med skolan. Men ansvaret kan inte läggas enskilt på lärarna.
De får redan i dag ta hand om barn med stora behov utan att ha adekvat utbildning för att hantera psykisk ohälsa. I stället måste elevhälsan värderas upp och byggas ut med fler skolsköterskor, kuratorer och psykologer. Elevhälsan måste också utgå från elevernas behov och finnas varje dag, varje stund när eleverna behöver det.
Herr talman! En central del av Centerpartiets politik handlar om att skapa livskraft i hela landet. Det innebär bland annat att skapa förutsättningar för små skolor. Allt fler små skolor runt om i hela vårt land läggs nu ned när kommunerna måste spara pengar eller när kraven för att driva skola blir alldeles för stora.
Det ska inte vara så att små skolor stängs för att det är för besvärligt att ha dem kvar. Staten och samhället i stort ställer stora krav på skolorna. Det är på många sätt bra. Men det måste också bli större flexibilitet i hur insatser kan genomföras så att små skolor får rimliga arbetsvillkor.
Fokus ska vara på resultat och inte detaljstyrning. Ett exempel på en insats där små skolor måste kunna anpassa verksamheten inkluderar till exempel tillgången till skolbibliotek. Jag tror att vi alla värnar skolbibliotek. Men lägger man det kravet på en småskola som inte klarar av att hantera situationen kommer vi i stället för ett skolbibliotek att få en stängd skola.
Vi ska ha en skola med hög kvalitet. Men vi ska också ha en skola som kan se den enskilda elevens behov och förutsättningar. Barn ska inte behöva pendla i timmar för att gå i skolan för att nitiska regler tvingar skolan till nedläggning.
Herr talman! Svensk skola är bra. Det är mycket beroende på all fantastisk personal som varje dag jobbar hårt för att utbilda och bilda kommande generationer.
Tillsammans i denna kammare i denna sena stund tror jag faktiskt att vi kan skapa ännu bättre förutsättningar både för lärare och för barn.
Herr talman! Tack för anförandet, ledamoten Demirok!
Ledamoten berörde en av mina hjärtefrågor, nämligen lärarutbildningen. Mina frågor ställs av genuin nyfikenhet när det gäller hur lärarutbildningarna ska utvecklas.
Det jag funderar på är: Är det en större reform av lärarutbildningen som man ser framför sig? Vad är de stora kvalitetsproblemen? Vad vill man i så fall att en sådan reform ska åtgärda?
Vi vet att det behövs fler lärare. Då handlar det om att läraryrket behöver bli ett drömyrke. Hur spelar lärarutbildningen i sig in där? Var ska vi lägga krutet? Är det på lärarutbildningen, eller är det på förutsättningarna för att läraryrket verkligen ska bli ett drömyrke?
Fru talman! Jag tackar för frågan. Jag tror att vi står inför en situation där vi inte har råd att välja antingen eller. Situationen i Sveriges kommuner är ganska akut när det gäller personalbristen. Det råder brist på förskollärare, det råder brist på lärare och det råder överlag brist på personal i skolan. Detta är en fråga som behöver adresseras på flera håll. Det räcker inte att bara göra arbetsmiljön bättre om inte fler söker sig till lärarutbildningen. Det räcker inte att reformera lärarutbildningen om arbetsmiljön upplevs på ett sådant sätt att den inte lockar lärare att vara kvar i skolan.
Det som vi i dag ser är allt fler, särskilt unga nyutexaminerade lärare, som får en alltför stor börda i skolan och som ganska snabbt söker sig bort från skolan. Då måste insatser göras i arbetsmiljön. Men om en lärare inte är rustad för att möta den verklighet som faktiskt finns där ute, om läraren inte har fått dessa verktyg, är det då lärarens fel att han eller hon söker sig vidare? Eller finns det faktiskt någonting att göra, att reformera, i lärarutbildningen?
Jag har inte alla svar på hur en reformerad lärarutbildning ser ut i detalj. Det ska jag inte heller ha. Vi har en akademi som är fullgod och rustad att faktiskt hantera denna situation. Vår uppgift är att ge de verktyg som akademin behöver för att kunna hantera detta.
I denna kammare tror jag att det inte är bara en eller två gånger som lärarutbildningen och förutsättningarna för lärare har diskuterats. Och någonstans tror jag att den debatten kommer att fortsätta oavsett vad vi landar i här i kväll.
Fru talman! Jag tackar för svaret.
Lärarutbildningen är redan den största utbildningen. Det är många som söker sig till lärarutbildningen för att bli lärare. En lärarutbildningsreform tar väldigt lång tid. Om vi skulle besluta om en sådan här i kväll, vilket vi inte ska, och det tror jag att de flesta är väldigt tacksamma för, tar det i runda slängar tio år innan en lärare som utbildas på en ny lärarutbildning står i klassrummet. Jag ville ändå lyfta fram den delen.
Jag funderar också på om bekymret handlar om det praktiska handlaget att undervisa elever. Som lärarstudent har man 20 veckors verksamhetsförlagd utbildning då man bör lära sig hantverket.
Det kan vara så att det behövs reformer. Och jag håller helt med ledamoten om att vi har en akademi att utvärdera det. Signalerna som jag hör från den akademin är inte att de vill ha tre parallella lärarutbildningar kontinuerligt utan att de funderar på varför just lärarutbildningen till exempel är extremt mycket mer reglerad än andra utbildningar och därför blir ganska svår att utveckla.
Detta är inte en fråga utan mer en önskan om reflekterande samtal kring vad detta kan vara och om det verkligen är rätt väg att gå att fokusera på lärarutbildningen när vi vill få ännu fler att drömma om att bli lärare.
Fru talman! Jag tackar Camilla Hansén för möjligheten att ha ett reflekterande samtal. Jag tror att vi får söka fler tillfällen för just detta.
Jag har lyssnat på många debatter från kammaren där läraryrket har problematiserats och där lärarnas status har problematiserats till den grad att det faktiskt är färre och färre som söker till lärarutbildningen. Det är klart att ord har betydelse. Det som sägs i denna kammare kommer ut och påverkar förutsättningarna för människor att söka sig till en arbetsplats.
Om det har uppfattats som att vi har sagt att hela lärarutbildningen nu ska göras om från grunden har det inte varit min avsikt, och jag hoppas inte att det är så det har kommit ut härifrån heller. Men jag är helt övertygad om att saker behöver göras i lärarutbildningen.
Tvärtemot vad Camilla Hansén möter där ute möter jag många som lyfter fram just detta. Det finns flera saker som behöver hanteras i en lärarutbildning.
Däremot tror jag inte på lösningen att det måste vara antingen eller, att vi nu ska sluta titta på lärarutbildningen därför att det kan ta lång tid. Då skulle vi inte debattera något av det som vi debatterar i denna kammare, för ingenting går snabbt.
Jag tror att man måste titta på alla led. Man måste titta på förutsättningarna för lärarna, de kommunala förutsättningarna. Man måste titta på arbetsmiljön. Man måste titta på lönesättningen. Men man måste också titta på utbildningen. För om vi inte rustar lärarna rätt redan från början kommer vi att möta den verklighet där fler och fler nyutexaminerade lärare snabbt söker sig från skolan. Det är inte en verklighet som jag vill se.
Fru talman! I juni i år debatterade utbildningsutskottet ett betänkande om ökad trygghet och studiero i svensk skola som riksdagen sedan röstade om. För sakens skull bör sägas att Muharrem Demirok då inte var ledamot i riksdagen.
I detta betänkande, som var en följd av skrivningar i januariavtalet som båda våra partier tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet enats om, var detta en punkt i att stärka studieron i skolan. En del i detta förslag var att reglera användningen av mobiltelefoner i klassrum.
I detta förslag stod bland annat: Mobiler ska vid undervisning i regel endast få användas efter lärarens instruktion, och möjligheten att omhändertaga sådana samt ha mobilfria dagar ska öka.
Jag hade följt att det hade kommit väldigt tydliga önskemål från skolledare, från lärare och även från elever att de vill att detta regleras. Man vill inte att elever sitter och använder mobiler privat under lektionstid. Man vill inte att lärare ska tvingas konkurrera med elevernas mobiler om uppmärksamheten och så vidare.
Därtill var det också tydligt i lagförslaget att om läraren säger att man får använda mobilen för att det behövs i till exempel undervisningsmoment, eller om elever som är i behov av särskilt stöd eller har funktionshinder kan behöva mobilen för sin inlärning, ska det tillåtas.
Det intressanta är att det bara var Miljöpartiet och Centerpartiet som reserverade sig mot detta och yrkade avslag på propositionen i denna del.
Jag har en fråga till Muharrem Demirok. Nu kommer vi att lägga fram en rad olika förslag av liknande karaktär som kommer att stärka lärares och rektorers befogenheter för mer studiero i skolan. Hur kommer Centern att ställa sig till detta framöver?
Fru talman! Jag tackar Fredrik Malm för frågan.
Nej, jag kan nog inte referera en debatt som var i juni, men kanske om den gällde detaljplaner i Linköping. Men jag kan inte referera vad Fredrik Christensson har sagt i riksdagens talarstol.
Däremot har jag sett konsekvenserna av det som ni kallar ett ökat arbete för mer lugn och ro i skolan. Jag träffar lärare som beskriver oron som nu har krupit in i klassrummet. Jag har hört lärare som beskriver hur elever, barn, funderar på vad detta innebär för dem. Jag har hört lärare prata om ifall de nu ska bli ordningspoliser, inte bara när det gäller mobiltelefoner utan när det gäller om barn är lagligt eller olagligt i Sverige. Det är vad jag har sett.
Talet om mobiltelefoner kan vi nog hantera. Om ni lägger fram ett förslag får vi ser hur vi ställer oss till det. Men om frågan om studiero och ordning och reda går över till att lärare faktiskt ska kontrollera om barn får eller inte får vara i Sverige, om barn ska anklagas för val som deras föräldrar har gjort, då funderar jag, Fredrik Malm, på vad ordning och reda i skolan egentligen betyder.
(Applåder)
Fru talman! Det här införs bland annat för att förebygga till exempel kränkande fotografering i skolan, vilket sker. Det är tydligt reglerat att om läraren säger att man kan använda mobiltelefon för ett visst moment i undervisningen eller om man behöver den som till exempel särskilt stöd och en mobiltelefon kan vara till hjälp ska man kunna göra det. Men att elever sitter med mobilen och ägnar sig åt privata saker, för att chatta eller fotografera folk och så vidare, på lektionstid vill man komma bort ifrån.
På de allra flesta skolor är det här hanterat. Eleverna kommer in på morgonen och lägger sina mobiler i en låda. Den läggs in i ett skåp, och det är inget större problem. Men det kan dyka upp på vissa skolor. Då måste rektor eller lärare ha befogenhet att säga: Den här lektionen eller vår skoldag på den här skolan ska vara fri från mobiltelefoner.
Vad Centerpartiet tillsammans med Miljöpartiet, som enda partier i kammaren, säger är: Det här vill vi absolut inte ha. Det är repression och auktoritärt.
Centerpartiet hänvisar också till att det i stället ska vara tillitsfulla relationer och dialog mellan lärare och elever. Jag skulle säga att det fungerar i de allra flesta fall. Men i en del fall gör det inte det. Då måste vi ha verktygen.
Fru talman! Jag blir lite fundersam när Muharrem Demirok talar om att detta har fått fruktansvärda konsekvenser. Lagstiftningen infördes ju den 1 augusti i år. Men om det har fått sådana konsekvenser, är då Centerpartiets uppfattning att vi ska riva upp lagstiftningen så att det blir fritt fram för elever att sitta med mobiltelefonen på lektionstid och ägna sig åt en massa privata saker? Jag har svårt att se hur man lär sig mer i skolan då.
Fru talman! Jag vill återigen tacka Fredrik Malm för ett förtroligt samtal här i kammaren om ordning och reda i klassrummet. Jag tror att vi delar ambitionen att det ska vara ordning och reda i klassrummet. Men vi delar kanske inte alltid synen på vägen dit.
Jag tror på starka lärare som har styrkan att äga sitt klassrum. Den dag vi börjar känna att det måste till lagstiftning för att läraren ska äga sitt klassrum har vi större problem.
Det kan vara så att fler partier i kammaren har landat i att det här är en bra väg att gå.
Man ska kanske inte börja med anekdotisk bevisföring. Men jag ska ändå göra ett försök. Jag har besökt en skola i Linköping, och just mobilförbud kom upp. Det stora problemet har nu blivit att barn vill gå på toaletten allt oftare. Det är nämligen där de sitter och tittar på sin privata mobiltelefon. De har den i fickan, och läraren kan inte ta den från fickan. Det är deras ingång i detta. Man har nu fått problem med hur man ska reglera toalettbesöken. Det är dit det har kommit.
När vi inte börjar med att jobba utifrån tillitsbaserad verksamhet, när inte tilliten mellan lärare och elever finns där, kommer vi bara att behöva jaga dem alltmer med ytterligare lagstiftning. Problemen hittar hela tiden sin väg runt. Det är det jag menar med att det ska vara tillitsbaserad verksamhet. Jag tror att läraren måste ges förutsättningar att äga sitt klassrum. Eleven ska känna så stort förtroende för och tillit till sin lärare att man faktiskt gör det den säger.
Vi får nog möjlighet att återkomma till detta. Men jag skulle framöver också vilja höra mer om den situation som många lärare nu beskriver för mig. De är rädda för vad de nya besluten i Tidöavtalet innebär för tilliten i klassrummet och vad lärarna ska göra. Ska de jaga elever på sina raster eller inte?
