Patrick Reslow (SD) svarade Daniel Riazat i en replik om Utbildning och universitetsforskning i debatten ”Protokoll 2022/23:42 Måndagen den 19 december” den 19 dec 2022.
Daniel RiazatV· i en replikVi befinner oss i ett nytt läge i svensk politik. För första gången har vi en regering som uppenbarligen anser att Pinochetregeringens lösningar avseende skolan är de allra bästa. Det är i sammanhanget lite lustigt att…Herr talman! Låt mig först och främst yrka bifall till utskottets förslag.
Att svensk skola brottas med stora problem och har ett mycket stort behov av förnyelse har nog framgått i varje debatt vi haft i den här kammaren under föregående mandatperiod. Vi har under lång tid sett hur den kunskaps- och bildningsinriktade skolan successivt har försvagats och numera ägnar sig mer åt social verksamhet än åt lärande.
Det finns såklart många undantag, men om man frågar lärarkåren skulle förmodligen en hög andel svara att deras yrke i dag handlar om mer än att bara undervisa och förmedla kunskap och sprida bildning. Det är en negativ utveckling som måste tas på största allvar.
Det allra tydligaste exemplet på denna utveckling är andelen elever som lämnar grundskolan utan fullständiga betyg. I dagsläget är det cirka en fjärdedel av alla elever i årskurs 9 som berörs. Detta kan såklart bero på många saker. Det kan bero på den enskildes inställning och ansträngningar, men det kan också ha gjorts insatser alldeles för sent. I vilket fall som helst måste systemet vara utformat så att det kan ställas krav som också kontinuerligt ska följas upp. Sommarlovsskola i årskurs 8 eller 9 är långt ifrån tillräckligt.
Men problemen i skolan handlar inte bara om kunskapstapp utan även om bristen på behöriga lärare och bristen på åtgärder för att på ett effektivt sätt få obehöriga lärare att bli behöriga. Skolan har också allvarliga ordningsproblem, där åtskilliga minuter vid varje lektionsstart får ägnas åt att få tyst på klassen, så att lektionen över huvud taget kan starta. Vi har problem med att lärare hotas och utsätts för våld.
Alla dessa saker är kända, men tillsammans utgör de de största hindren för att få en högpresterande skola. En god utbildningsnivå är viktig för vårt land om vi ska kunna konkurrera i den snabba utveckling som präglar vår samtid. Kunskap och bildning går hand i hand med utveckling och ekonomisk tillväxt. Men svensk skolpolitik har helt enkelt inte hängt med.
I åtta år har nödvändiga reformer för att lyfta skolresultaten och ta itu med de problem som svensk skola möter mer eller mindre lyst med sin frånvaro. Det har talats mycket om behovet av reformer och av att agera, men i själva verket har det varit åtta fullständigt handlingsförlamade och bortkastade år.
I stället för att leverera kraftfulla politiska förslag har vänstersidan totalt fastnat i frågor som vinstförbud, egenpåhittade begrepp som "marknadsskola" eller att konstruera skolors sammansättning som det anstår den sociala ingenjörskonsten - frågor som inte på något vis träffar de verkliga problemen. Och kanske skulle man efter en valförlust kunna vänta sig ett kritiskt förhållningssätt till den egna politiken, men i stället är det intet nytt på vänstersidan.
Så vänder vi nu äntligen blad. Sverigedemokraterna har tillsammans med Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna stakat ut en ny, välbehövlig och efterlängtad politisk inriktning för svensk skola, där fokus ligger på kunskap och bildning, där ambitionerna är höga och där eleverna ges alla förutsättningar att lyckas med sina studier, oavsett om de är hög eller lågpresterande. Det är en skola där det är lugn och ro i klassrummen och där läraren åter får vara just lärare och inget annat.
I det budgetbetänkande vi nu behandlar återfinns bärande delar av denna nya vision för svensk skola. Låt mig peka ut några av dessa:
En första prioritering är ambitionen att fler elever ska nå kunskapsresultaten. Det måste vara ambition nummer 1. Eleverna ska nå högre kunskapsresultat. Då talar vi inte bara om dem som balanserar mellan F och E, utan även om dem som balanserar mellan D och C, C och B och B och A, liksom om dem som har A och vill utvecklas mer och ha fler utmaningar. Det gäller att utveckla kunskaperna för samtliga elever och inte bara hela tiden fokusera på dem som inte lyckas uppnå ett E.
Tidiga insatser är A och O för att förhindra kunskapstapp i senare studier. Regeringsunderlaget föreslår därför satsningar på att bygga ut lovskolan redan i lägre åldrar, så att insatserna inte väntar till senare delen av högstadiet. Vi anslår 100 miljoner för detta ändamål.
Det är också viktigt att öka tillgången till speciallärare, inrätta särskilda undervisningsgrupper och införa andra specialpedagogiska insatser för att fånga upp eleverna så bra som möjligt. Det anslås 400 miljoner för detta.
När det gäller högpresterande elever noterar vi att den förra socialdemokratiska regeringen valde att inte lämna besked huruvida försöksverksamheten med spetsklasser skulle permanentas eller inte. Vi frågade hur det skulle bli med detta men fick inga svar, utan det bara sköts på framtiden. Nu har vi en ny regering, som är tydlig på den här punkten: Spetsklasser är bra, och de ska finnas och utvecklas.
Vi ser att argumenten för spetsklasser saknas i Socialdemokraternas budgetmotion. Det finns ingenting om hur man vill utveckla detta. Varför inte? Tidöpartierna är däremot av en annan uppfattning: Specialklasser är positivt, och det är även positivt att också elever som inte går i spetsklasser kan söka fler utmaningar i de fall de har särskilda kompetenser. Vi behöver fler av dessa inslag, inte färre. Därför föreslår vi att 20 miljoner anslås till att stärka kvaliteten i och tillkomsten av spetsklasser.
Att det är lugn och ro i klassrummen är en grundläggande förutsättning för lärarna. Lärarna har också fått utökade befogenheter att agera för att upprätthålla ordning och studiero, och det tycker vi är bra. Men det finns fortfarande ett behov av att bygga ut akut- och jourskolor, och det är väldigt stort. Därför anslår vi medel även för detta ändamål.
Tillgången till läromedel är ännu en viktig förutsättning för lärande. Tyvärr finns det alldeles för många exempel på att skolor väljer bort traditionella läromedel, och Sverige är det land i Norden som satsar minst pengar på tryckta läromedel per elev. Sverigedemokraterna har under lång tid krävt reformer, och vi gläds nu över att det avsätts 685 miljoner för 2023 i syfte att stärka tillgången till läromedel av hög kvalitet.
Utöver detta innehåller budgeten också omfattande satsningar på fortbildning av lärare och förskolepersonal samt bidrag till lärarlöner som kan användas antingen för att höja lärarlönerna eller inom karriärstegsmodellen.
Det anslås även medel för att möta det växande behovet av utbildad arbetskraft. Vuxenutbildningen tilldelas därför 4 miljarder och yrkeshögskolan cirka 3,75 miljarder. Dessutom ges yrkeshögskolan momskompensation med motsvarande 43 miljoner, något som är efterlängtat från yrkeshögskolans sida.
Herr talman! Sverigedemokraterna är förvisso inte en del av regeringen, men vi tillhör regeringsunderlaget och har varit högst delaktiga i framtagandet av denna budget. Det är en stark budget och en budget som tydligt signalerar en kursändring. Det är nämligen just en kursändring som behövs i svensk skolpolitik.
Det är ett digert arbete att laga det som har förstörts. Men vi är redo att göra det tillsammans med de tre andra partier som delar vår syn på behovet av reformer i svensk skola. Det kommer att behöva fattas svåra beslut, och det kommer kanske till och med att behöva fattas impopulära beslut. Men det är just det som har saknats tidigare: förmågan att agera och att agera rätt. Vi är redo att ta vårt ansvar i detta för att stärka kunskapsutvecklingen i svensk skola.
Med detta sagt, herr talman, skulle jag vilja avsluta med att tacka för det gångna året och önska talmannen, kammarkansliet, utskottskansliets personal samt utskottsledamöterna en god jul och ett gott nytt år.
(Applåder)
I detta anförande instämde Robert Stenkvist (SD).
Herr talman! Vi befinner oss i ett nytt läge i svensk politik. För första gången har vi en regering som uppenbarligen anser att Pinochetregeringens lösningar avseende skolan är de allra bästa.
Det är i sammanhanget lite lustigt att det råkar vara just Sverigedemokraterna som har varit med och i princip beslutat vad som ska stå i slottsavtalet och i stora delar av budgeten. Min fråga blir till att börja med: Varför gillar Sverigedemokraterna Pinochets skolpolitik? Den gick ut på att man skulle göra ett marknadsexperiment av den chilenska skolan. I det här fallet gäller det den svenska skolan, där ett fåtal ägare av riskkapitalbolag och andra bolag ska kunna göra vinst på bekostnad av barnens utbildning.
Det kanske inte bara är Sverigedemokraterna som har varit med och beslutat om detta. Vi känner ju till detta med att man säger en sak före valet och en annan efter valet. Jag undrar varför Sverigedemokraterna har sagt en sak till folket för ett antal år sedan, för att nu helt plötsligt vara Pinochets företrädare i Sveriges riksdag och vilja skydda ett fåtal aktieägare på bekostnad av barnens framtid.
Herr talman! Jag har nog aldrig mött någon som är så fascinerad och besatt av Sverigedemokraterna som Daniel Riazat. Jag tycker faktiskt att det är intressant att han är det.
Vi har dock många bra idéer, så Daniel Riazat får gärna lov att fortsätta fascineras av Sverigedemokraterna och ta till sig av vad vi tycker. Det är jättebra. Men det blir lite märkligt när han sedan börjar prata om diktaturer. Är det någon i den här salen som har vurmat för diktaturer är det väl ändå Vänsterpartiet. Det är väl ändå de som har vurmat för diktaturer där val inte ens finns. Och på tal om detta med att säga en sak före valet och en sak efter är fördelen här att vi förespråkar ett system där vi har val, medan Daniel Riazats kamrater i andra länder inte ens vill ha val. Det är en stor skillnad.
Jag tycker att det är lite märkligt att ställa frågor som handlar om en ledare på 70-talet som inte ens är i livet längre och som inte har någon som helst koppling till Sverigedemokraterna och svensk politik. Det är mycket märkligt.
Daniel Riazat är såklart ute efter om Sverigedemokraterna vill lägga ned vinstdrivande skolor. Nej, det vill vi inte. Daniel Riazat undrar varför vi har ändrat oss. Ja, politik funkar så i vissa partier - det är en dynamisk process. Om Daniel Riazat säger att hans parti inte har haft en dynamisk process de senaste 30 åren undrar jag vad det är för politik Daniel Riazat står för. Vi har en öppen demokratisk process i vårt parti. Vi kan ändra oss om vi upptäcker att vi har fel, och det är det som gör vårt parti så fantastiskt och bra.
(Applåder)
Herr talman! Patrick Reslow pratar om en öppen process. Jag tror att vi ser lite olika på demokratiska och öppna processer, för i det här fallet var det de facto en väldigt stängd process där Sverigedemokraterna ena dagen sa en sak och dagen efter, när de hade haft lite middagar med Svenskt Näringsliv, sa en annan sak. Jag vet inte hur öppet det kan kallas när man gör på det viset.
Ja, det stämmer att jag kommer att fortsätta att stå i den här kammaren och ta upp detta. Så länge vi har världens mest extrema marknadssystem och marknadslogik i den svenska skolan kommer Vänsterpartiet, tillsammans med andra partier, att stå här och ta upp frågan. Det finns inte en chans att vi kommer att låta Sverigedemokraterna komma undan med det faktum att man gör stora nedskärningar på skolan och ser till att överkompensera vissa skolkoncerner på bekostnad av barnens framtid och nutid. Man gör det på bekostnad av personalens välmående på de olika skolorna runt om i landet, och man gör det på bekostnad av Sverige som kunskapsnation. Det kommer vi att fortsätta säga så länge det här systemet får fortsätta.
Detta handlar inte om något slags fascination över Sverigedemokraterna. Det är knappt så att Sverigedemokraternas egna väljare och medlemmar är fascinerade av Sverigedemokraterna, och det är verkligen inte jag heller - lika lite som jag är fascinerad av andra fascistiska partier som har funnits i historien. I det här fallet handlar det om att Sverigedemokraterna alltid döljer sig bakom den råa, hårda retorik som Patrick Reslow visar oss i dag. Den går ut på att alltid prata om de andra när Sverigedemokraterna inte vill svara på frågan varför man hatar det svenska skolsystemet.
En gång i tiden byggde det svenska skolsystemet på principen om likvärdighet och jämlikhet, men Sverigedemokraterna och deras samarbetspartier tycker någonting helt annat, nämligen att det ska bli större skillnader. Det kommer vi aldrig att ställa upp på.
Herr talman! Hatretorik är någonting som Daniel Riazat får stå för. Vi hatar ingenting. Vi älskar Sverige, och vi älskar det svenska skolsystemet. Vi tycker att eleverna är värda en bra skola. Vi är beredda att varje dag försvara elevernas rätt till en bra utbildning.
Vi hatar inte saker. Vi är inte som Daniel Riazat. Vi hatar inte - vi har inte så starka begrepp.
Vi tycker om skola och utbildning. Vi tycker att det är viktigt och att eleverna förtjänar det. Men eleverna och föräldrarna ska vara med och välja. Det måste finnas valfrihet och fler utförare. Där skiljer sig Daniel Riazats parti från mitt. Det är en stor, en avsevärd, skillnad. Det är en avgrund mellan oss. Den avgrunden ska bestå.
Det är också intressant att Daniel Riazat förfäras över att man söker kontakt med samhället. Vi diskuterar med Svenskt Näringsliv, lärarförbunden, LO eller vad det kan vara för någonting. Vi är beredda att diskutera med alla. Vi är beredda att ta till oss åsikter från allt och alla i det demokratiska samhället.
Det är en demokratisk process. Kanske borde Daniel Riazat ibland pröva det också.
(Applåder)