Herr talman! Jag vill gratulera Bo Broman till rollen att vara med och styra Sveriges kulturpolitik. Det är ju så rollen är nu.

Jag har aldrig varit av uppfattningen att Sverigedemokraterna kommer att leva upp till den fundamentala kulturpolitiska och demokratiska principen om armlängds avstånd. Detta har inte minst visat sig under de senaste veckorna, då Sverigedemokraterna har krävt nedläggning av populära sagostunder för barn och stopp för luciatåg häromdagen. Bibliotekarier, konst- och kulturutövare och rektorer har måst utstå hatstormar. Region och kommunföreträdare har behövt ta debatten om konstens och kulturens frihet på regional och kommunal nivå.

Detta är kanske inte direkt kopplat till en budgetdebatt, men med anledning av att SD har allt med regeringsmakten att göra även om man inte sitter i regeringen - SD har till och med tjänstemän i Regeringskansliet - måste vi utnyttja tillfället att påminna väljarna om vem det egentligen är som styr vårt land och debattera de frågor som är högaktuella på vårt område.

De exempel som jag tar upp - stopp av luciatåg under gårdagen och att man vill lägga ned sagostunder - är helt och hållet orkestrerade av företrädare för Bo Bromans parti på kommunal och regional nivå, och de har även fått stöd på nationell nivå. Min fråga är: Kommer vi att få se mer av denna typ av agerande under den här mandatperioden? Hur länge ska detta få fortgå?

Herr talman! Jag vill tacka Bo Broman för anförandet. Det är trevligt att mötas i den här rollen i kammaren, där Bo Broman nu tillhör majoriteten och, precis som Lawen Redar sa, därmed också måste bära ansvar för kulturbudgeten.

Min första fråga till Bo Broman knyter an till Lawen Redars fråga om konstens frihet. När det gäller armlängds avstånd kan jag konstatera att det finns många sverigedemokrater som har uttalat sig på helt annat sätt än Bo Broman de senaste dagarna. Den diskussionen får vi ta.

Det finns andra frågor som rör konstens frihet som också har direkt med budgeten att göra, till exempel stöden till konstnärer och konstnärsstipendier. Vi vet att med goda arbetsvillkor och goda förhållanden att verka under ökar möjligheten att skapa fritt.

Här är jag förvånad, för Bo Bromans parti, Sverigedemokraterna, har i så gott som samtliga tidigare budgetförslag velat skära ned på konstnärsstipendierna. De har också velat ta från den fria konsten och stödet till fria grupper och lägga det på andra satsningar.

För det första undrar jag: Har Sverigedemokraterna ändrat sin politik när det gäller konstnärsstipendier?

För det andra talar Bo Broman om att kultursektorn står stark och har återhämtat sig väl. Jag läser inte rapporten från Myndigheten för kulturanalys på det positiva sätt som Bo Broman gör. Det gör inte heller en stor mängd av branschorganisationerna. Till exempel pekar man på att kulturarvssektorn har återhämtat sig betydligt svagare än vissa andra sektorer. Här har Sverigedemokraterna tidigare talat om stora satsningar. Vi ser inga sådana i budgeten. Vad säger Bo Broman om det?

Herr talman! Jag tackar Bo Broman för ett klart och tydligt besked. Ena stunden talar han väl om stärkta konstnärsstipendier. Nu får vi beskedet att den politiken ska se helt annorlunda ut och till och med minska om Sverigedemokraterna får bestämma - vi vet tyvärr att Sverigedemokraterna har det avgörande inflytandet över budgeten.

Detta är ett budskap som jag tycker att Sveriges konstnärer och kulturskapare ska lyssna väldigt noga på. Här lägger jag naturligtvis ett stort ansvar på de regeringspartier som har gett Sverigedemokraterna detta inflytande över kulturpolitiken.

Jag ska säga några ytterligare ord om återhämtningen efter pandemin. Bo Broman har talat om att det är den starkaste budgeten i nominella tal - eller den näst starkaste budgeten. Det är ju helt på grund av de satsningar som S och MP har gjort under den tid då vi styrde. Det är ingenting som Bo Bromans parti kan ta åt sig äran av.

Jag ser fram emot fortsatta debatter, och jag hoppas verkligen att ni får så lite inflytande som möjligt över konstnärspolitiken framåt.

Herr talman! Vi lever nu i en orolig tid, en tid där kampen för frihet präglar även vårt absoluta närområde. Det vi nu ser hända i Ukraina, i Iran, i Belarus och i Ryssland både förskräcker och ger hopp.

Det är förtryckande maktfullkomliga regimer som vill beröva kvinnor, män och länder deras frihet och deras framtid. Det är Rysslands orättfärdiga invasion av Ukraina. Det är Irans brutala angrepp, fängslanden och hot om massavrättningar av demonstranter. Det är förtrycket av det fria ordet i Belarus och i Ryssland. Ja, allt det förskräcker.

Men modiga kvinnor och män står i spåren av Mahsa Aminis död upp mot den islamistiska regimen för rätten att inte bära slöja och för sin frihet. Ukrainare står upp mot Rysslands invasion. Journalister, författare, konstnärer, civilsamhällesföreträdare och MR-aktivister i Ryssland och i Belarus fortsätter oförtröttligt sitt arbete för att öppna omvärldens ögon och synliggöra förtrycket och övergreppen. Det ger hopp. Dessa röstbärare, herr talman, är en omistlig del av motståndet mot förtrycket, men de är också en del för en demokratisk utveckling.

Samtidigt som vi behöver göra vad vi kan här i Sverige för att stötta frihetskämparna i dessa länder behöver vi göra vad vi kan för att stärka de demokratiska grundpelarna här i Sverige. Då tänker jag närmast på den fria konsten och kulturen, ett starkt civilsamhälle, ett tillgängligt kulturarv, oberoende medier och journalistik i hela landet, bildningens nyfikenhet och möjliggörandet för mänsklig växt. Jag tänker också på det fria ordet och den fria tanken, som är avgörande i en demokrati och för att människor ska kunna höja sin röst. För allt detta, herr talman, behövs det en stark kulturpolitik med yttrandefriheten och den fria kulturen i centrum.

Miljöpartiet har ett särskilt yttrande, då vi menar att regeringens ramar för kulturpolitiken är alldeles för små. Jag ska göra några nedslag i vår budgetmotion med fokus på kulturområdet.

Herr talman! Folkbiblioteken fyller en utomordentligt viktig funktion just för bildning och för en jämlik tillgång till kultur och litteratur i hela landet. Den rödgröna regeringen införde ett statligt stöd till folkbiblioteken som har varit mycket uppskattat. Insatser för att öka tillgängligheten har därmed kunnat göras, och biblioteken har tagit en större plats i lokalsamhällena.

Herr talman! Vid utgången av 2020 hade 435 bibliotek lagts ned de senaste 22 åren. Bokbestånden minskar. Antalet bokbussar minskar, och vi ser att sparkraven fortsätter. Det finns naturligtvis undantag. Det satsas på kvartersbibliotek, på filialer i tunnelbanestationer, på meröppna bibliotek och på nya bokbussar. Det är några exempel.

Vi kan se att sedan 2015 har nedläggningstakten när det gäller bibliotek avtagit, och antalet folkbibliotek var år 2021 detsamma som det var år 2020. Det statliga stödet till folkbiblioteken utgör en viktig morot för att sådana här satsningar ska kunna komma till, herr talman. Det är en markering om att folkbiblioteken, denna bildningens bastion, är något som är värt att kämpa för och värt att prioritera även i bistra tider. Därför, herr talman, är det mycket olyckligt att regeringen väljer att halvera det statliga stödet till folkbiblioteken för kommande år.

Vi i Miljöpartiet vill se att detta stöd fördubblas och även ges en långsiktig utformning och finansiering. Det är naturligtvis också helt centralt att biblioteken, som de kultur- och bildningsinstitutioner de är, ges möjlighet att verka utan politisk klåfingrighet. Principen om armlängds avstånd måste upprätthållas.

Herr talman! Kultur och kreativitet måste vara en stark del av uppväxten för alla barn i Sverige. Det lägger grunden för kunskap och förståelse för vårt samhälle. Och det stärker barnen som individer och som demokratiska medborgare. FN:s barnkonvention slår fast att alla barn har rätt att delta i det kulturella och det konstnärliga livet.

Herr talman! Varje dag går tiotusentals barn och unga till kulturskolan. För många är det en trygg plats att öva sig i att stå på scenen, spela instrument, dansa eller spela teater. Kulturskolan bidrar till att barn i hela vårt land, oavsett nivå eller ambition, får möjlighet att upptäcka en större värld. Det är värt att försvara.

Med det statliga stödet till kulturskolan, som även det har tillkommit under den rödgröna regeringens tid, har 33 000 nya barn och unga hittat in i kulturskolans verksamhet.

Att halvera det statliga stödet till kulturskolan nästa år, som regeringen väljer att göra, innebär ett dråpslag för det arbete med att utveckla sin verksamhet som kulturskollärare just nu genomför runt om i landet. Hälften så många projekt kommer att få stöd nästa år, och jag vet att det här oroar många av landets kulturskolor. När kommunerna samtidigt inte får de höjda statsbidrag som de ser att de har behov av för att möta inflationen och den pågående lågkonjunkturen, ja, då hotar nedskärningarna även kulturskolan. Här måste en statlig kulturpolitik peka ut en annan färdriktning.

Miljöpartiet vill höja och också permanenta det statliga stödet till kulturskolan och även se över utformningen av det för att vi ska undvika de kortsiktiga projekten och kunna arbeta in alla de goda erfarenheter som dragits under åren som gått - alla nya metoder som har kunnat testas, alla nya konstuttryck som har kunnat inkluderas i kulturskolan, alla barn som inte har samma förutsättningar och vars föräldrars plånböcker kanske inte tidigare har gett dem möjlighet att delta i kulturskolan.

Vi vill ge dessa barn en bättre möjlighet att delta i kulturskolans verksamhet, herr talman, och därför är det prioriterat för Miljöpartiet att värna och stärka detta anslag.

Herr talman! Coronapandemin slog hårt mot kulturen. Återstartsutredningen pekade på behovet av långsiktiga stöd för återhämtningen. Kulturen var en av de sektorer som drabbades allra hårdast efter pandemin, just för att kultur bygger på möten mellan människor - i orkestrarna, på repetitionerna, mellan lärarna och elever på kulturskolan och mellan ensemblen och publiken på en teaterföreställning. Vi är alla väldigt glada över att det nu går att uppleva kultur igen, helt och fullt, både digitalt och fysiskt.

Vi avsatte många miljarder i stöd under åren i regering, både i akuta krisstöd och i stora återstartsstöd, och det är klart att dessa stora stöd har varit direkt avgörande för att vi nu börjar se vissa tendenser till återhämtning och att anställningarna ökar inom kultursektorn. Vi vet att det är många verksamheter som hade gått under om inte kris- och återstartsstöden hade skjutits till.

Svensk Scenkonst anser att regeringens återhållsamma kulturbudget är problematisk i detta avseende. Många verksamheter befinner sig i en lång och mödosam återstart efter pandemin. Man hade velat se fortsatta återstartsstöd och tydliga satsningar för att kulturen ska kunna återhämta sig. Samma budskap får vi från till exempel Fackförbundet Scen & Film och Riksförbundet Sveriges museer.

Det är bra att regeringen har avsatt 40 miljoner kronor i stärkta konstnärsstipendier. Det är positivt. Det var Återstartsutredningens förslag, och det är ett förslag som vi i Miljöpartiet delar. Men det är ju bara en liten del av allt det som Återstartsutredningen föreslog. Var är återstartsstöden till de fria grupperna, till dansen, teatern och musiken, till de kreativa näringarna, till hemslöjden, till bild- och formområdet, till alla landets museer? Var är de permanenta förstärkningarna som Återstartsutredningen pekar på är så viktiga just för en långsiktig återhämtning?

Det är positivt att vi kan se ljusglimtar nu. Men vad händer när alla de stöd som har funnits faktiskt försvinner nu när inflation och lågkonjunktur riskerar att än mer påverka kulturens återhämtning och när behovet av satsningar är så mycket större? Var, herr talman, är satsningarna på kulturarvet? Museisektorn har nu dubbla utmaningar - att återfå besökarna efter pandemin, samtidigt som behovet är skriande av både digitalisering och upprustning av de fysiska miljöerna.

Här är det också olyckligt, herr talman, att regeringen inte anslår mer pengar till region- och kommunsektorn. Vi vet ju att en stor del av kulturlivet finansieras kommunalt och regionalt, inte minst folkbiblioteken och kulturskolan, som vi redan har nämnt, men också stödet till den ideella kulturen och till alla de viktiga regionala institutionerna som länsmuseer och regionteatrar. Sveriges Kommuner och Regioner talar om behov i 20miljardersklassen, och att då enbart skjuta till 6 miljarder gör att risken för nedskärningar är stor. Då, herr talman, behöver den nationella kulturpolitiken visa vägen och visa att kulturen är ett viktigt välfärdsområde.

Det gör Miljöpartiet i sin budgetmotion. Vi har en mängd olika förstärkningar bland annat för att kunna genomföra Återstartsutredningens förslag. Vi tycker inte att det är läge att vänta på bättre tider under mandatperioden, utan vi ska här och nu skjuta till de stöd som behövs så att kulturen verkligen kan återhämta sig. Det är nu det gäller.

Herr talman! Detta var några nedslag i Miljöpartiets budgetmotion på detta utgiftsområde. Vi får återkomma i fortsatt debatt om andra delar. Jag vill avsluta med att säga att budgeten inte enbart handlar om siffror utan också om att ge en fingervisning, en riktning, åt vilket håll prioriteringarna för regeringen som helhet pekar och vad kulturministern kommer att jobba för under de år som kommer. Jag kan tyvärr konstatera att regeringens budget för 2023 saknar den typen av fingervisningar liksom ambitioner.

I tider av lågkonjunktur och inflation i en orolig omvärld behöver vi kulturen som mest, och vi behöver visa kulturlivet vårt stöd. Detta misslyckas man med. Man drar ned på stödet till folkbiblioteken och till kulturskolorna. Man tar bort i princip allt återstartsstöd och gör det svårare och dyrare för människor att ta del av kulturarvet, och man skär ned på folkhögskolornas budget när människor så väl behöver utbildning för att sedan kunna komma i arbete.

Herr talman! Det hade gått att prioritera annorlunda. Det gör Miljöpartiet. För oss är ett starkt och rikt kulturliv viktigt både för dess inneboende egenvärde och för att det är en bärande del av både välfärden och demokratin och därmed väl värt att satsa på.

Herr talman! Jag kan börja med den sista frågan. Detta framkommer naturligtvis i hela vårt budgetförslag. Jag kan dock glädja Roland Utbult med att vi även har förslag i vår budget som tydligt dämpar inflationen, alltifrån kraftfulla investeringar i klimatet till energieffektivisering. Vi har också vissa höjda skatter, vilket även det kan fungera inflationsdämpande.

Jag tycker framför allt inte att vi ska se satsningar på kulturen som någonting ovanligt eller någonting som vi ska behöva skämmas för här i kammaren. Jag tycker att det är viktigt att alla partier nu står upp för kulturens behov av investeringar. Alla de områden som jag pratade om i mitt anförande är ju sådana som det är lätt att prata om. Det är viktigt med kulturskolan, och det är viktigt med folkbiblioteken. Men då måste man även våga lägga pengarna bakom de orden.

Jag är glad att Roland Utbult så tydligt lyfter fram också här att man ligger på ganska höga nivåer i regeringens budget efter pandemin. Det är ju för att S och MP med samarbetspartier under många år har jobbat för att pressa upp kulturbudgeten för att kunna satsa på konstnärer, på kulturskola och på folkbibliotek.

Sedan är ju det här utgiftsområdet större. Det handlar också om allt från mediestöd till civilsamhälle. Här kan jag konstatera att ni i Kristdemokraterna har ett antal förstärkningar i er budget som vi är positiva till, till exempel när det gäller satsningar på att motverka äldres ensamhet.

När det gäller stöd som upphör är det ändå så, Roland Utbult, att man måste ta ställning inför varje budget när ett stöd upphör. Vi i Miljöpartiet gick till val på att förlänga och även stärka stödet till både kulturskola och folkbibliotek. Ni väljer att agera så att det halveras inför nästa år. Det är ett faktum.

Herr talman! Att i tider med en rekordlåg statsskuld låna för att kunna göra långsiktiga klimatinvesteringar för att både klara klimatet och pressa ned kostnader för medborgarna föreslår inte bara Miljöpartiet utan också institut och framstående forskare.

Det handlar om prioriteringar - helt rätt, Roland Utbult. Att vi precis som andra oppositionspartier väljer att inte gå fram med den automatiska indexeringen på skattesänkning är en prioritering. Vi tycker att det är bättre att lägga de pengarna på välfärden i det här läget.

Kulturen har haft det oerhört tufft under pandemin. Då tycker vi att det är viktigt att vi går vidare med de förslag som är lagda för att kulturlivet ska kunna återhämta sig.

Jag kan konstatera när jag tittar på kulturbudgetens utveckling under tidigare mandatperioder att under åren 2010-2014, då jag vet att Alliansregeringen gjorde väldigt stora skattesänkningar och satsade på till exempel jobbskatteavdrag, höjde man kulturbudgeten med lite drygt 400 miljoner. Under åren 2014-2022, när den rödgröna regeringen styrde, höjde vi kulturbudgeten med över 2 miljarder.

Det handlar om prioriteringar. Vi står upp för kulturen.

Herr talman! Jag tyckte att det var tydligt att jag i mitt anförande talade om det statliga stödet till kulturskolan, som är halverat till nästa år från 200 miljoner till 100 miljoner.

Jag sa också att kommunerna står för huvuddelen av finansieringen, precis som Kristina Axén Olin säger. Och jag sa att det är oroväckande när regeringen går fram med stöd till kommuner och regioner med statsbidrag på bara 6 miljarder när de själva ser behov av ungefär 20 miljarder.

Jag sa i mitt anförande att detta skapar en risk för neddragningar av kulturskolan. Vi vet, herr talman, att kulturskolan är en verksamhet som inte är lagstadgad. I tider av lågkonjunktur och i tider av kris tenderar kommunpolitikerna av nödvändighet, för de kanske inte ser några lagstadgade verksamheter som de kan skära i, att försöka minimera och dra ned på resurserna för till exempel kulturskolan.

Det här är inget man gör av illvilja, tror jag. Kulturskolan är älskad av befolkningen och av väldigt många kommunpolitiker. Därför hade det varit viktigt, som jag också sa i mitt anförande, om vi på nationell nivå hade kunnat visa vägen när det gäller statsbidragen till kommunerna, naturligtvis, men också det statliga stödet som vi vet har möjliggjort så många utvecklingsprojekt och varit så uppskattat runt om i landet.

Herr talman! Jag vill bara återigen upprepa att det har jag inte sagt. Det är det statliga stödet till kulturskolan som halveras, och det var väldigt tydligt i mitt anförande.

Kulturministern har tidigare i debatten uttryckt att man verkligen värnar det här stödet och att man är positiv till att man kunnat freda de här 100 miljoner kronorna som redan fanns i budgeten. Men när jag tittar tillbaka vet jag ju att 2019 kapade Moderaterna och Kristdemokraterna stödet till kulturskolan. Vi fick lägga stor kraft på att återinföra det. I tidigare budgetar har Moderaterna helt tagit bort det.

Ska jag tolka Kristina Axén Olins anförande nu som att man egentligen inte ser det här statliga stödet som så viktigt? Precis som Bo Bromans stöd till konstnärsstipendier kanske det är lite svajigt och riskerar att försvinna i nästa års budget. Kan Kristina Axén Olin ge besked om Moderaterna kommer att stå upp för det här viktiga bidraget till kulturskolan och även permanenta det framåt?

Herr talman! Det var en väldigt intressant debatt här tidigare avseende kulturskolans finansiering och förutsättningar. Den analys som lyftes fram var helt rätt. Rapporten från Myndigheten för kulturanalys har verkligen visat att under de åtta år regeringen leddes av Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet gjordes oerhörda investeringar. Välfärdssatsningar i kommuner och regioner gjorde att man kunde expandera kulturbudgetarna kommunalt och regionalt, och det var också en otroligt expansiv kulturbudget på nationell nivå som presenterades år efter år.

Men trots det har vi haft utmaningar med kulturskolan. Över 30 000 barn står i kö. Många vill träda in i verksamheten. Den stora utredning som gjordes av kulturskolans verksamhet landade i slutsatsen att den primärt ska vara en kommunal angelägenhet och finansieras på det sättet, men att staten kan bistå när det gäller att utveckla verksamheterna och nå de grupper som kanske inte har kommit in i kulturskolans verksamheter.

Det har varit ett väldigt populärt bidrag, och det går inte att konstatera annat än att den här regeringen tar bort de 100 miljoner som var en särskild satsning med anledning av ett återstartsstöd. Som läget är nu har många ungdomar på grund av coronapandemin blivit stillasittande och stannat hemma. Det har varit tufft för dem att komma tillbaka till de verksamheter som erbjudits barn och unga.

En av de verksamheterna är just kulturskolan, som i fortsättningen skulle behöva ha ett återstartsstöd för att nå de barn och unga som nu har hamnat ännu längre från kulturskolans verksamhet. Varför skär man ned med 100 miljoner som hade kunnat gå till att nå de barn och unga som med anledning av pandemin har kommit långt från verksamhetens insatser och inte fått möjlighet att träda in i kulturskolan?

Herr talman! Jag betvivlar verkligen inte ledamoten Kristina Axén Olins engagemang för framför allt musiken och barns och ungas tillgång till den. Men den moderatledda regeringen har lagt mindre resurser på kulturskolan - det är ett faktum. Man kommer inte att nå ut till de barn och unga som med anledning av en återstart nu faktiskt skulle behöva mer resurser.

Man hänvisar också till satsningar på välfärden. SKR har meddelat att det krävs 20 miljarder om kommuner och regioner ska kunna behålla nuvarande nivå på bland annat kulturbudgetar. Regeringen lägger 12 miljarder och prioriterar höginkomsttagare i vårt land. Det är så den här budgeten ser ut.

Jag vill ställa en fråga sist i det här replikskiftet. Det lyftes fram av den sverigedemokratiska ledamoten men också av Kristina Axén Olin att man gör en särskild satsning på Skansen. Jag finner inte den bland anslagen. Vad är det för en typ av satsning? Har jag missuppfattat anförandet?

Vi socialdemokrater lägger 10 miljoner mer på de renoveringsbehov som Skansen har. Gör Moderaterna någon särskild satsning i budgeten vad gäller just Skansen?

Herr talman! Jag tänkte begära ordet, för det blev lite fel i det förra replikskiftet. Jag ställde en fråga till Kristina Axén Olin om kulturskolan och om Moderaterna nu, till skillnad från 2019 då man helt tog bort det statliga stödet till kulturskolan, står bakom det stödet och också är beredda att förlänga och permanenta det. Det vore ett viktigt besked till landets kulturskolor. Just nu är de 100 miljonerna bara för nästa år.

Den andra frågan jag tänkte ställa till Kristina Axén Olin rör kulturella och kreativa näringar. Jag delar ledamoten Kristina Axén Olins engagemang för KKN-politiken. Jag upplevde också att detta var en fråga där vi kunde enas under förra mandatperioden, när det gällde de olika krisstöden till kulturen. Inte minst Moderaterna var talespersoner för att få till stöd som fungerar även för egenföretagare och företagare inom kultursektorn. Jag tackar för det engagemanget.

Vad ser Kristina Axén Olin mer konkret där? Återstartsutredningen hade förslag inom KKN-området. Jag ser inga sådana budgetsatsningar, men Moderaterna kan ju ha andra idéer på detta område. Min fråga är hur ni konkret tänker gå vidare med KKN-arbetet.

Herr talman! Jag hör att Kristina Axén Olin inte är så passionerad när det gäller kulturskolestödet. Det kanske ligger i linje med att Moderaterna för några år sedan helt skar bort det.

Det är precis som Kristina Axén Olin säger ett utvecklingsstöd, och det har inneburit väldigt mycket positivt för verksamheten, inte minst för att barn och unga som har stått långt från kulturskolan kan ges möjlighet att testa och att komma in i kulturskolans verksamhet. Det Miljöpartiet säger är: Låt oss ta del av de positiva erfarenheterna av stödet, och låt oss permanenta det och hitta nya former för det. Det skulle vi vilja se - inte att man tar bort det och säger att det var tillfälligt. Man har alltid möjlighet att ompröva den typen av beslut.

När det gäller KKN gläder det mig att Kristina Axén Olin tar upp SGI-utredningen. Den var Miljöpartiet med om att driva fram - ett viktigt steg, inte minst nu efter pandemin, när det har blivit smärtsamt tydligt hur svårt många kulturskapare och kombinatörer har det. Detta är något som jag tror att både Kristina Axén Olin och jag har varit medvetna om väldigt länge, men nu måste vi komma framåt.

Flera andra viktiga utredningar är också på gång när det gäller de kreativa och kulturella näringarna. Det handlar om trygghetssystemen, där det nu finns tre olika utredningar på bordet, som ska landa under mandatperioden, och om den strategi för kreativa näringar som har tagits fram, också på initiativ av vår regering.

Jag följer noggrant vad som händer här och hoppas verkligen att det kan bli rejäla förstärkningar och förbättringar på detta område. Det skulle vara bra för svenskt kulturliv.

Herr talman! I förra veckan ledde jag ett samtal på ABF-huset här i Stockholm om barns uppväxtvillkor i det alltmer ojämlika Sverige. En av paneldeltagarna var Nicolas Lunabba, författare, sommarpratare i P1 och verksamhetsansvarig för organisationen Hela Malmö. Samtalet kom att kretsa kring hans uppmärksammade bok Blir du ledsen om jag dör?, som skildrar vad det innebär att ta sig an ett barn som växer upp i ett område där samhällsväven har trasats sönder, där fattigdomen kommer till uttryck i skolan genom att elever äter en större måltid till lunch. Det är ett område där barnen vet att de går i samhällets sämsta skola och, värst av allt, ett område där barn mördar och mördas. Vad gör det med barn att växa upp i områden som präglas av arbetslöshet, trångboddhet, dåliga skolresultat och kriminalitet?

Nicolas beskrev forskaren Abraham Maslows trappa över barns basala behov. Det handlar om de fysiologiska behoven, som mat på bordet, om den gemenskap som kärlek och vänskap ger och om hur dessa nivåer lägger grunden för att stärka individens självkänsla och egenmakt genom trygghet, säkerhet och stabilitet, för att slutligen möjliggöra en ung människas självförverkligande - ett förverkligande av allt man vill och kan vara.

Pojken som Nicolas tog sig an, Elijah, är basketproffs i USA i dag, medan hans vänner dessvärre antingen är mördade eller har mördat.

Motsvarande slutsatser drar två andra författare. Journalisten Diamant Salihu beskriver i boken Tills alla dör en tröstlös, ändlös, meningslös serie tragedier i våldsspiralens spår.

Advokaten Evin Cetin har kommit ut med en ny bok, Mitt ibland oss, om unga killar från invandrarfamiljer, födda och uppvuxna i Sveriges förorter, som har hamnat långt från föräldrarnas ursprungskultur. I stället har de uppfostrats av män som de säljer narkotika åt. Hon kallar dem narkotikans barnsoldater, och de är offer för den kriminella världens största skam: utnyttjandet av barn för att själv undgå straff. Men hon beskriver också samhällets agerande, med hårdare straff för 16-åringar, som gör att kriminella nu rekryterar 11-åringar. Detta är ett cyniskt och alldeles fruktansvärt utnyttjande av samhällets yngsta.

Herr talman! Enligt dessa tre författare är det påtagligt att de barn som rekryteras sällan har föräldrar som finns där för dem för att skjutsa till fritidsaktiviteter eller läsa läxor med dem. Det typiska offret för kriminalitet är barnet som saknar en närvarande pappa och har en ensamstående mamma med dålig ekonomi. Enligt Rädda Barnen är de fattigaste barnen i Sverige de som lever med en ensamförsörjande förälder. Det är 196 000 barn som lever i det som betecknas som barnfattigdom.

Trenden är tydlig. De ekonomiska klyftorna i Sverige ökar. De allra fattigaste barnfamiljerna halkar efter samtidigt som majoriteten har fått det bättre ställt. Det kan också konstateras att den välfärds- och skattepolitiska profil som har rått från 1990-talet till i dag, med marknadisering av skolan, vinstuttag i välfärden och kapitalinkomster som går om arbetsinkomster, framför allt har gynnat de redan välbeställda i samhället.

Herr talman! När vi socialdemokrater presenterar vårt alternativ till nationell budget tar vi utgångspunkt i att de som drabbas värst av hög inflation, redan ökade räntor, höga elpriser och en stundande lågkonjunktur är de som har det tuffast ställt. Reallönerna urholkas, och den ekonomiska verkligheten tränger rakt in i barnfamiljernas ekonomier. Konsekvenserna riskerar att bli fler barn i barnfattigdom och minskade möjligheter till fritidsaktiviteter som idrott, kulturskola med mera.

Högerregeringens budget är inte bara ett pärlband av löftesbrott. Den visar också tydligt vad Sverigedemokraterna och regeringspartierna prioriterar: att underlätta för dem som har det bäst ställt.

Den höga inflationen gör att brytpunkten för att betala statlig inkomstskatt höjs. Fler höginkomsttagare kommer att undgå den statliga inkomstskatten på 20 procent. För den som tjänar 60 000 kronor i månaden kommer en skattesänkning på posten med 1 300 kronor i månaden. Är det verkligen en nödvändig prioritering här och nu?

Till och med kulturministern har uttryckt att man måste ha en återhållsam budget. Varför gäller inte det dem i samhället med de absolut högsta arbetsinkomsterna?

Herr talman! Vi socialdemokrater valde att slopa denna uppräkning, vilket enligt Moderaternas språkbruk är att höja skatten.

Dessutom säger regeringsföreträdare att man satsar på välfärden. Men det som kommer att ske och som svenska folket kommer att känna av är mindre personal och mindre resurser till vår välfärd, till barnen och till kulturen.

SKR menar att det krävs 20 miljarder för att upprätthålla nuvarande kvalitet och standard på välfärden, men Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna satsar 12 miljarder. Vi står alltså inför stundande nedskärningar.

Den nationella högerbudgeten kommer också att ha en inverkan på kulturbudgetarna på kommunal och regional nivå och därmed drabba grundfinansieringen av bland annat kulturskolan, folkbiblioteken, idrottsföreningarna, civilsamhället och lokalt medborgardrivna mötesplatser - egentligen all verksamhet som våra yngsta behöver för att möta vuxna förebilder och odla sitt självförverkligande.

Vårt förslag till budget innebär en fördubbling av de generella statsbidragen till välfärden, ett förhöjt barnbidrag under de tuffa vintermånaderna, en kraftfull satsning på socialtjänsten för att motverka nyrekryteringen av unga till kriminalitet och över 1 miljard för att stötta de skolor som har störst utmaningar.

Herr talman! Vi socialdemokrater prioriterar välfärden, för vi vet att det är den enskilt viktigaste faktorn för att utjämna skillnader i livsvillkor. Därför är vårt förslag till kulturbudget en fråga om välfärd för barn och unga.

Vi lägger 600 miljoner mer i kulturbudgeten, och de prioriteringar vi gör är följande.

Vi lägger 100 miljoner mer än regeringen på kulturskolans utvecklingsbidrag, vilket ger en satsning på totalt 200 miljoner kronor.

Vi vill att barn ska kunna låna hem instrument, att fler barn får möta engagerade pedagoger och att fler barn ges möjlighet till en fritid fylld av bildning, kultur och musik. Konsekvenserna av regeringen nedskärning ska min kollega Kristoffer berätta mer om senare i debatten.

Vi avsätter 100 miljoner mer än högerregeringen på idrott för barn och unga och satsar totalt 200 miljoner kronor. Vad kan vara viktigare och roligare än att vi tillsammans utökar möjligheterna för barn att vara med i den verksamhet som har lägst trösklar och som ger både tävlingsfostran och föreningsfostran enligt den svenska folkrörelsetraditionen? Här måste vi dock komma åt den snedrekrytering som uttrycks genom att pojkar idrottar mer än flickor och att barn till mer bemedlade föräldrar idrottar mer än andra barn.

Folkrörelsebakgrunden och det ideella engagemanget gör att idrott engagerar föräldrar, och det blir därför en viktig plats för nyanlända att möta Sveriges föreningsliv och människor som levt och verkat i vårt land betydligt längre än de.

Vi skriver också i vårt förslag till budget att det är hög tid att utreda frågan om en anläggningsfond i Sverige. Kulturutskottet gjorde ett intressant studiebesök i Danmark förra mandatperioden, och vi vet att kommunerna har ansträngda förutsättningar att kunna bygga idrottsarenor eller renovera befintliga. Det är därför hög tid att börja titta på denna fråga och se om det finns möjlighet för det nationella att stötta upp.

Vi avsätter 200 miljoner mer än regeringen på folkbildningen för att nå framför allt de unga som kanske inte har klarat den grundläggande utbildningen, de unga som behöver en andra chans eller de unga vuxna som står längst från arbetsmarknaden i en stundande lågkonjunktur.

Vi vill också att studieförbunden ska kunna utveckla sitt demokrati, kultur- och bildningsarbete som når nästan alla i vårt land.

Vi vill förstås behålla den fria entrén på statliga museer, som innebär att barnfamiljer tillsammans kan ta del av konsten, kulturen och det svenska kulturarvet. Jag tycker att det är så oerhört tråkigt att det i denna svåra ekonomiska tid för barnfamiljer håller på att byggas kassor på våra statliga museer. Under åren med fri entré lyckades vi sänka trösklarna för de människor som kanske inte hade gått till ett museum annars och väckte även nyfikenheten för svensk kultur hos turister och andra Sverigebesökare. Högerregeringens förslag tycks gå ut på att barnen ska på museum själva.

Denna reform kommer min kollega Louise att tala mer om i sitt anförande.

Vi lägger även 10 miljoner extra till Skansen eftersom det råder ett akut behov av renoveringar där för att kunna säkerställa att detta viktiga och folkkära kulturarv kan bibehållas. Det är kanske inte det anslag som Skansen efterfrågar, men det är i varje fall en start för att kunna åtgärda det mest akuta. Jag noterar att regeringsunderlaget inte lägger en krona på detta.

Jag reagerar också på Sverigedemokraternas prioriteringar. De har i många års tid byggt upp förväntningar på att svenskt kulturarv ska prioriteras. Men nu slår de undan alla ben för det som finansierar detta.

Konsten och kulturen kräver särskilda insatser i en tid av återstart efter pandemin och brist på biljettintäkter på grund av hushållens ansträngda ekonomi och höjda elkostnader. Här satsar vi totalt 90 miljoner för att Sveriges konst- och kulturskapare ska kunna återhämta sig.

Herr talman! Vi tycks vara tillbaka i den klassiska ekonomiska formuleringen av samtiden. Medan de högerkonservativa underlättar för väletablerade höginkomsttagare gör vi socialdemokrater allt i vår makt för att mildra den kris som nu uppstått hos Sveriges barnfamiljer i spåren av sämre ekonomi, höjda elpriser och inflation. Vi är av uppfattningen att barn och unga inte ska straffas i den ekonomiska krisen. Väl valda prioriteringar hade varit att stötta Sveriges framtid.

Socialdemokraterna deltar inte i beslutet, men jag hänvisar till vårt särskilda yttrande i betänkandet.