Fru talman! Säkerheten är en viktig fråga. Jag tror att vi återkommer till den i kväll.

Låt oss stanna lite vid det här med politiseringen av högskolan. SD har ingen annan politik än den som är formulerad i våra kommittémotioner och den som framförs här i talarstolen. Ledamoten Malm kan ju berätta om vi har haft några hemliga förhandlingar utöver det som vi klart deklarerat i våra motioner och i våra anföranden, som är anledningen till att vi står här.

Jag anser tvärtom att det är Socialdemokraterna som har lyckats med Gramscis "marsch genom institutionerna", vilket inte minst visade sig inför förra valet i e-postlistan med 261 namn på opolitiska tjänstemän från bland annat UD. I e-postlistan uttrycktes stor oro för att fel partier skulle vinna valet. "Rätt" partier vann ändå valet den gången, men vid det senaste valet var ju olyckan framme.

Jag kan lugna alla här och meddela att varken alliansen eller SD ens är förmögna att genomföra någon liknande infiltration. Det går helt enkelt inte.

Tvärtom vill i alla fall vi avpolitisera högskolan. Vi pratar jämt om meritokrati och frihet för lärare och forskare. Vi pratar om att ta bort politiska pålagor helt, inte ersätta de gamla med våra egna.

Ledamoten Malm kan ju redogöra för sitt partis och regeringens ståndpunkt i frågan.

Fru talman! Jag kommer också att uppehålla mig vid tillsättningen av högskolestyrelser. Jag tror att vi behöver reda ut sakernas tillstånd från början innan vi kan gå vidare.

Ledamoten Malm redogjorde för ett försämrat säkerhetspolitiskt läge. Jag tror att alla ledamöter i Sveriges riksdag förstår och ser att det är ett försämrat säkerhetspolitiskt läge. Vi förstår att även universitet och högskolor är utsatta för risker, att det finns risk att patent försvinner utomlands, att det sker spionage och att det rent av kan vara organiserat av stater hur man infiltrerar svenska högskolor och universitet.

Problembilden delar vi alltså. Men det vi egentligen pratar om är ju den akademiska friheten och de åtgärder som regeringen har vidtagit här.

Man har valt att förkorta den tid styrelserna sitter från tre år till 17 månader. Det betyder att om vi har ett hotfullt läge nu ska vi vidta en åtgärd som blir verksam först om kanske två år. Läget är alltså inte mer akut än att vi kan vänta två år på att någonting händer på lärosätena.

Det normala förfarandet när man ser ett problem är ju att man för en god dialog, en ägardialog, och reglerar i regleringsbrev om det uppstår någon form av situation som rektorerna, de operativa cheferna, måste hantera.

Min fråga till ledamoten Malm är denna: Den upprördhet som vi har sett hos akademin över att den akademiska friheten faktiskt blir hotad här, kan ledamoten Malm förstå den upprördheten?

Fru talman! Det jag tänker på kan man relatera till det tidigare inlägget från Sverigedemokraterna.

Jag har svårt att se att det är en vänster-höger-skala i den fråga vi diskuterar nu. I stället är skalan frihet versus auktoritärt. Det är det som är det intressanta.

Och det handlar väl om själva förfarandet. Det går ju till så att man har ett antal nomineringspersoner som föreslår styrelser, och sedan fastställer regeringen ett förslag. Nomineringspersonerna var klara med sina förslag redan i början av året. Men fyra dagar innan styrelserna skulle tillträda, den 27 april, fick nomineringspersonerna uppdraget att ringa runt till alla styrelsemedlemmar och säga att nu är det så att det blir 17 månader i stället för tre år.

Någonting har gått väldigt snabbt här, och det som hela akademin känner är att det här liksom inte stämmer. Hur kan man ha en säkerhetspolitisk orsak bakom ett sådant hastigt agerande när det är en åtgärd som ska bli verksam först om två år? Det är någonting som verkar lite märkligt.

Jag tänker också att kompetens i fråga om säkerhetspolitik - eller jämställdhet eller hållbarhetsfrågor eller trakasserier - sätter man ju inte i styrelser. Det är en kompetens som rektor som operativ chef för en myndighetshögskola ska se till att han eller hon har på sitt lärosäte.

Det är precis därför akademin har blivit så upprörd. Lärosätenas självstyre kringskärs nu när regeringen går in och bestämmer vilka kompetenser som ska sitta i styrelsen.

Återigen, ledamoten Malm: Finns det någon förståelse för att alla landets rektorer uppvaktar utbildningsministern och är väldigt oroliga?

Fru talman! Torsdagen den 27 april fattade regeringen ett beslut som påverkar styrningen av landets universitet och lärosäten. Man beslutade att mandatperioden för externa styrelsemedlemmar halveras från dagens tre år till 17 månader. Orsaken som utbildningsministern angav var att regeringen vill få in mer säkerhetspolitisk kompetens i styrelserna. Finansministern har gett en delvis annan förklaring.

Regeringens agerande har orsakat en storm inom akademin, och företrädare för landets universitet och högskolor har skrivit ett protestbrev till regeringen. Deras huvudsakliga kritik gäller en oro för ökad politisk styrning av vilka som ges förtroende att sitta i lärosätenas styrelser och det hot mot den akademiska friheten som detta i förlängningen innebär.

Vad betyder den akademiska friheten för ledamoten Fredrik Malm? Och hur kan det plötsliga beslut om halverad mandattid för styrelseledamöterna som regeringen fattade rymmas under den akademiska friheten? Är inte risken uppenbar att de utsedda ledamöterna upplever sig granskade av regeringen och påverkas av detta i sitt arbete?

Fru talman! Vi socialdemokrater ifrågasätter inte den säkerhetspolitiska analysen, utan det vi ifrågasätter är hur man hanterar akademin.

Liberalerna var 2022 med och tog fram en forskningsproposition. Då var både S, C, MP och Liberalerna tydliga med att den akademiska friheten måste få råda.

Vid de kontakter vi har haft med våra lärosäten - jag var själv ute på Högskolan Väst i förra veckan - har vi märkt att man känner en tydlig oro för framtiden, dels över den ökade politiska inblandningen i exemplet vi pratar om, dels över politiska viljeuttryck från de styrande partierna här i vår församling om införande av fler förändringar för våra lärosäten. Mer styrd litteratur och ökad koncentration av forskningen till våra stora lärosäten är några av förslagen i dagens betänkande.

Mina frågor till ledamoten är: Vad ska regeringen göra för att få tillbaka lärosätenas förtroende? Och finns det andra områden inom akademin där regeringen avser att fatta beslut som enligt regeringen inte faller under den akademiska friheten?

Fru talman! Jag hade tänkt fråga om Liberalerna står för detta överrumplande beslut, men det behöver jag inte slösa tid på - Fredrik Malm är extremt tydlig.

Fru talman! Malm ser inte att detta beslut kan skada den akademiska friheten. Rektorerna på landets samtliga lärosäten ser att detta är ett hot mot den akademiska friheten. Jag hade i vilket fall som helst inte lagt min röst på Liberalerna, men här har jag förtroende för landets rektorer.

Utbildningsministern menar att det är på det här sättet vi kan säkerställa att vi har rätt säkerhetspolitisk kompetens framöver. Detta grepp gjorde att alla rektorer lyckades enas i ett gemensamt upprop för att regeringen ska ändra sig. Vad jag förstår har utbildningsministern nyligen träffat rektorerna, och det har inte kommit några klargöranden därifrån.

Jag funderar på något som jag skulle vilja höra Fredrik Malm utveckla. Malm är själv en erfaren utrikespolitiker, som mycket väl vet att Kinas, Rysslands och Irans förmåga och deras intresse för olika typer av insatser mot Sverige när det gäller spionage inte är något nytt. Det är inte heller nytt för landets lärosäten.

Är detta verkligen det snabbaste och effektivaste sättet att höja den säkerhetspolitiska kompetensen på lärosätena?

Vad hände med myndighetsdialoger och kontakt med myndighetscheferna? Varför inte ge uppdrag åt expertmyndigheterna att ge stöd till lärosätena? Varför, för guds skull, inte ha en dialog med landets rektorer innan man örfilar upp dem offentligt?

Fru talman! Vilket kvalificerat trams att påstå att vi inte skulle vilja värna den fria akademin och skydda den mot utländsk påverkan! Det är ju självklart att vi vill det. Men det kan man göra med andra verktyg. Det handlar om att se till att kompetensen finns. Man behöver inte med några dagars varsel ändra mandattiden för styrelseledamöter.

Andra har redan varit inne på frågan om detta verkligen är brådskande eller inte. Fredrik Malm får det att låta som om det finns akut information att hantera. Det brukar man kanske i en del säkerhetspolitiska sammanhang inte basunera ut, utan man skrider till verket.

Jag ställde konkreta frågor om att använda andra verktyg, myndighetsdialoger och sådant. Uppenbarligen var detta att ha kontakt med lärosätena direkt när kandidaterna kom in inte något som fanns där.

Malm säger att detta verktyg bara ska användas en enda gång. Men det kan komma fler saker. Rektorerna behöver mer kunskap. Vi får väl se hur lång tid de utses på nästa gång de ska väljas.

Saken är den att det har funnits ett förtroende för regleringen i högskoleförordningen som säger att mandaten är på en bestämd tid, upp till tre år. Det har inneburit att mandattiden är tre år. Det har alltid varit så, och man har litat på det. Men att med några dagars varsel få besked om att den halveras upplevs som ett hot. Det är uppenbart i debatten.

Det kan tyckas vara en fjuttig fråga, men vi vet ju att fundamenten för en stark demokrati är akademisk frihet, oberoende domstolar, konstnärlig frihet, fri press och så vidare. Djävulen sitter i detaljerna, och just detta är en sådan detalj.

Det jag undrar är om Liberalerna är beredda att i lag och grundlag stärka akademins oberoende och forskningens och akademins frihet. Det tycker Miljöpartiet att det vore dags att göra nu. På vilka sätt vill Fredrik Malm skydda akademin från regeringens fingrar?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Högskolan

Fru talman! Timmen är sen, men vi ska väl inte somna än.

Jag står bakom alla våra reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservationerna 14 och 18.

Allt fler väljer att studera på universitet och högskola. Det är något vi kan vara stolta över. Rätten till fri och tillgänglig utbildning för alla är och har alltid varit viktig för oss socialdemokrater.

Sverige har också varit framgångsrikt med att låta högskolor och universitet få växa. Antalet studenter var under 1990-talet 190 000, och i dag har vi passerat över 400 000, alltså mer än en fördubbling på drygt 20 år. Detta är fantastiskt, och det gör att företag, kommuner och regioner har tillgång till många välutbildade som kan ta kvalificerade jobb inom olika sektorer.

Fru talman! I dag står dock våra lärosäten och utbildningssektorn vid ett nytt vägskäl med frågor som har uppstått: Hur höjer vi kvaliteten, och hur ser vi till att fler studenter klarar av sin utbildning?

För att förbättra kvaliteten höjde den socialdemokratiska regeringen grundanslagen till våra lärosäten år 2022. Tyvärr har regeringen och Sverigedemokraterna i stället gått åt motsatt håll med den senaste budgeten och minskat anslagen. Vi ser därför en oro om regeringen kommer att fortsätta att krympa budgeten för de små högskolorna eller om man förstår att utbildning måste finnas i hela landet.

Fru talman! Nu kommer jag in på den fråga vi nyss diskuterade.

När vi talar om akademisk frihet kontra styrning går det inte att undvika att nämna regeringens ingrepp i tillsättningen av nya styrelser för våra lärosäten. Regeringen har med sin klåfingrighet i ett slag ändrat mandattiden för de nya styrelserna från tre år till halva den tiden, alltså 17 månader.

Sveriges lärosäten framför skarp kritik och ser regeringens agerande som ett misstroende mot de nuvarande styrelsernas kompetens och den rådande processen att utse dessa. Argumenten från regeringen sägs vara en ökad säkerhetsrisk i landet.

Vi socialdemokrater har fullt förtroende för tillsättningen av lärosätenas styrelser och tycker att den akademiska friheten ska råda på områden där akademin har fått förtroende. Vi tror också att akademin är tillräckligt kompetent för att sköta sin egen planering av såväl kursutbud som innehållet på olika utbildningar. Här vill flera högerpartier i stället stoppa utvecklingen för våra små högskolor. Man har förslag som innebär en kraftig minskning av forskningen på högskolor, och man vill minska antalet platser på högskolor. Man beskriver också ett behov av ytterligare ett elituniversitet i Stockholm.

Fru talman! Det känns som att vår nya regering är beredd att slå undan fötterna för de små högskolorna och vill satsa mer på de stora universiteten i våra stora städer. Vi socialdemokrater anser tvärtom att utbildning på lärosäten ska kunna ges i hela landet, ibland fysiskt på ett universitet eller en högskola men ibland också på ett lärcentrum nära dem som inte kan pendla eller flytta till ett lärosäte.

Vi behöver också ge studenter möjlighet att få digital undervisning när de ser den möjligheten som den bästa lösningen i livspusslet. Vi måste bort från myten att högskola inte är för alla. Alla kanske inte ska gå på högskola, men högskolan ska vara anpassad för alla typer av studenter. Klass, inlärningsförmåga, psykiskt mående och familjesituation är några områden som våra lärosäten i dag faktiskt måste ta hänsyn till.

Detta ska inte hindra att vi också har topputbildningar som motsvarar de behov som finns på arbetsmarknaden, där företag behöver rekrytera just topputbildade. Men för att ha en bra topp måste man alltid ha en bra bredd, och därför är vi socialdemokrater noga med att fler ska kunna delta i och klara högre studier. Och utvecklingen där vi har sett en fördubbling av studenter på drygt 20 år visar att det är möjligt.

Fru talman! I tider som dessa, med lågkonjunktur, behöver lärosätena bli ännu mer flexibla. Under S-regeringen införde vi en möjlighet för blivande lärare att gå ett snabbspår genom att läsa en ettårig kompletterande pedagogisk utbildning. Vi har också sett till att stötta möjligheten att bli lärare för den som har ett annat jobb i botten. Vi vill dessutom ytterligare bredda möjligheten för människor att validera sin kunskap, och vi vill att yrkeserfarenhet återigen ska räknas som en merit vid ansökan till högre utbildning.

Vi vill även att regeringen ser över tillämpningen av etikprövningslagen. Vi kan se att flera fall där forskare har anmälts till åklagare har skapat en osäkerhet hos akademin. Det som tidigare har varit forskning enligt god forskningssed har sedan 2018 i vissa fall överprövats av GDPR. Nu har regeringen tagit ett initiativ till att titta på frågan, vilket vi välkomnar. Det har inte varit bra att forskare i vissa fall har fått begränsa sin forskning utifrån en otydlig lagstiftning.

Fru talman! Socialdemokraterna vill betona att den högre utbildningen är viktig för att vi ska klara de framtida rekryteringsbehoven och att det är en skyldighet att erbjuda fler vägar för att fler ska kunna komma in på utbildningar. Det behövs dock även bättre stöd till våra studenter, så att de klarar sin utbildning. Bara så klarar vi att tillgodose de kompetensbehov vi har i vårt land.

(Applåder)

Fru talman! Förra veckan ställde jag en fråga på frågestunden om regeringens beslut att korta mandattiderna för lärosätenas styrelser. Eftersom finansminister Elisabeth Svantesson svarade på allmänna frågor var det hon som svarade mig.

Till skillnad från utbildningsministern, som säger att det här är någonting man gör för att om 17 månader kunna välja in lämplig säkerhetspolitisk kompetens, svarar finansministern att man har fått signaler om att något inte är tillräckligt säkerhetsklassat eller tillräckligt bedömt och att man därför fattar ett aktivt och snabbt beslut för att se till att säkra processerna. Finansministern lägger till att vi nog alla tycker att det är klokt att vi vet vilka som sitter i styrelserna och att det inte förekommer någon otillbörlig påverkan.

Fru talman! Det jag reagerar på, liksom DN:s ledarsida häromdagen, är skillnaden mellan de båda statsrådens svar. Persson fokuserar på att det om 17 månader ska väljas in personer med bättre kompetens utifrån det säkerhetspolitiska läget, medan Svantesson fokuserar på att det nu finns signaler om bristande säkerhetsklassning och otillräckliga bedömningar och att det ska fattas beslut om att säkra processen. Det tolkar jag som att förändra processerna så att de blir säkrare.

Jag undrar var Moderaterna står som parti. Om det är akuta säkerhetspolitiska hot mot Sverige, som finansministern antyder i sitt svar, är det då en rimlig åtgärd att välja in nya ledamöter om 17 månader?

Fru talman! Jag blir fundersam över vad ledamoten tänker göra med sin förståelse för ilskan och oron som akademin visar upp, för det arbetet börjar för er i regeringen nu.

Det ni har gjort är att skada förtroendet mellan akademin och regeringen. Det behöver läkas, och det är regeringens ansvar. Det är inte bara Liberalernas ansvar för att de sitter på utbildningsministerposten.

Att det här är en tillfällig förändring kan vi ju säga, för den här regeringen, här och nu. Vi vet ingenting om kommande regeringar. Förordningen som regeringen beslutar över säger att man ska väljas på en bestämd tid upp till 3 år. Det vill säga, en annan regering kan ta 12 månader, någon annan 24 - vad man vill upp till 3 år.

Miljöpartiet vill lyfta in akademisk frihet i en bredare bemärkelse på grundlagsnivå. Tidöpartierna har aviserat en grundlagsutredning, och jag tycker att det skulle vara lämpligt att de tog bollen kring akademisk frihet där för att säkra friheten för akademin från regeringar som kan göra som de vill med styrelsernas mandatperioder.

Hur ser ledamoten på att säkra den akademiska friheten genom bättre grundlagsskydd och bättre lagskydd?

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 i detta betänkande.

Återigen till dessa styrelser: För ett par veckor sedan aviserade regeringen en ändring i lärosätenas styrelser gällande längden på styrelsernas mandatperioder men också sammansättningen av dessa styrelser.

Just detta område ligger inte inom Tidöavtalet, och Sverigedemokraterna hade sålunda ingenting med beslutet att göra. Vi blev inte ens informerade innan förslaget presenterades.

På en direkt fråga i 30 minuter sa statsrådet Mats Persson att SD inte hade med beslutet att göra, vilket tydligen ingen hörde, trots att statsrådet upprepade svaret inte mindre än fyra gånger om jag räknade rätt.

Medierna bombarderade den intet ont anande befolkningen med spekulationer angående SD:s inblandning i beslutet. Det talades om att SD ville ta över och politisera hela högskolevärlden.

Som bedrövliga exempel kan nämnas att en professor i klinisk bakteriologi, känd från coronapandemin, samt en före detta socialdemokratisk finansminister kom med de mest fantastiska spekulationer om ett fullständigt maktövertagande av högskolevärlden.

Tyvärr är allt lögn och förbannad dikt. Jag tycker att det är sorgligt att personer som vanligtvis betraktas som auktoriteter kommer undan med att sprida rena fantasifoster.

Fru talman! Före detta socialdemokratiska ministrar och tv-personligheter med akademisk bakgrund spekulerar och gissar vilt. De matar allmänheten med rena fantasier och lögner. Ingen, absolut ingen, frågar oss om saken. Ingen, inte ens statsmedierna, kollar upp vad som står i vår kommittémotion i frågan. Det blir underkänt, fullständigt underkänt. Jag ger betyget F. Och nu förstår jag varför vissa vill ta bort detta betyg.

Vår politik går annars på tvärs mot vad som påstås. Vi anser till exempel att man bör förtydliga tanke- och åsiktsfriheten i högskolelagen, liksom man bör stipulera någon form av lärarfrihet inom högskolan. I till exempel Tyskland tar de lärarfriheten på betydligt större allvar än man gör i Sverige. Och jag anser att även vi bör ha en skrivning om detta i högskolelagen.

Varför är det viktigt med lärarfrihet? Jo, för att vi har sett problem med detta på vissa av våra högskolor. Lärare som undervisar i kurser om historia har tvingats föra in litteratur som inte har ett vitten med själva kursen att göra.

Detta, mina vänner, är rena diktaturfasoner. Det blir inte bättre av att man skriker sig hes om akademisk frihet i en insändare veckan efter. Vi kan inte ha frihet bara för lärosätenas styrelser. Vi måste bredda begreppet akademisk frihet till att också gälla lärarna och forskarna.

Tankefrihet ska självklart gälla också studenterna. Men tankefrihet och åsiktsfrihet ska inte heller innebära att lärarna på högskolan tvingas anpassa undervisningen för att den blir obekväm för vissa studenter. Tvärtom, undervisningen ska vara obekväm och otrygg för studenterna, annars är den tämligen meningslös. Studenter lär sig inte tänka om de bara får sina dogmer och åsikter bekräftade, och då ofta till vänster. I begreppet tänka ligger att man ger sig ut på okänd mark i viss mån. Gamla föreställningar kolliderar med nya fakta och perspektiv. Det är exakt detta som våra högskolor ska bjuda på.

Något som jag hoppas att regeringen kommer att ta tag i, vilket den redan har gjort, gäller otillbörlig informationshämtning från utländska studenter. Det gäller främst kinesiska studenter. Detta handlar inte bara om militära, tekniska hemligheter utan om avancerad teknik över huvud taget.

Om regeringens förändring av styrelserna vid våra lärosäten kommer att åtgärda detta problem ska jag i alla fall låta vara osagt. Klart är att man måste vidta åtgärder och att detta är en fråga rörande nationens säkerhet och inte bara en fråga för de enskilda lärosätena.

Fru talman! Vid kontakter med företag och deras organisationer har det framkommit att det råder en skriande brist på tekniker, ingenjörer och naturvetare. Företag har svårt att växa på grund av denna brist, och det ankommer på oss i denna församling att åtgärda detta problem. Jag tror att vi i framtiden måste satsa mer på naturvetenskap och teknik och se till att få rätt balans mellan å ena sidan de humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnena och å andra sidan de naturvetenskapliga ämnena inom högskolan. Detta är en stor och komplicerad fråga, men jag tror faktiskt att vi måste börja ta i denna fråga.

Fru talman! Så till den återkommande frågan om studentbostäder. Systemet med Akademiska Hus för att förse studenterna med bostäder fungerar långt ifrån tillfredsställande. Jag har tagit upp detta många gånger förut, men jag fortsätter att tjata. Jag anser att det är dags att lägga ned Akademiska Hus och ersätta det med ett annat system, alternativt ge Akademiska Hus helt andra direktiv. Högskolorna borde dessutom få både äga och hyra ut bostäder. Detta är någonting som man skulle kunna införa direkt utan utredningar och annat. Det sker nämligen redan i dag för gäststudenter.

Fru talman! Till sist: Vi måste i framtiden titta på frågan om att koncentrera vissa utbildningar till lärosäten där de kan bedrivas på ett framgångsrikt och rationellt sätt. Har ett lärosäte en högklassig utbildning i ett ämne är det bättre att all utbildning sker där än att ett annat lärosäte bedriver en halvdan utbildning med sex platser 15 mil därifrån.

Vi måste uppnå en kritisk kreativ massa för att driva utvecklingen framåt. Mindre lärosäten bör nischa sig på det som de är bäst på. På så vis höjer vi kvaliteten på samtliga högskolor.

Jag tror att alla kan bli bäst på någonting, också när det gäller lärosäten. Jag brukar här i talarstolen prata om kvalitet före kvantitet. Men det gäller också regionalpolitik - kvalitet framför regionalpolitiska hänsyn.

Fru talman! Vi tänker inte dra bort universitetsstatusen den närmaste tiden för något enda lärosäte. Vi kan heller inte det. Vi är regeringsunderlag, vi sitter inte i regeringen.

Det vi har varit kritiska mot är till exempel omvandlingen av en del högskolor som inte håller måttet. De har blivit universitet fast de inte borde ha blivit det. Att frånta den statusen är en helt annan sak. Det kan man inte göra hur som helst.

Det sista universitetet i Mellansverige hade fått allvarliga anmärkningar för bristande kvalitet. Det var en student som fick tillbaka sin studieavgift för att hennes matematikundervisning var så undermålig. Hon dömdes att få tillbaka sin studieavgift. Därefter blev högskolan utnämnd till universitet. Nu är det väl Mälardalens högskola som ska bli utnämnd till universitet.

Det tyckte vi var fel. Det tycker jag fortfarande. Men vi kommer inte att dra bort någon universitetsstatus. Ingen behöver vara orolig för det.

Vi har talat om ökat samarbete mellan högskolorna för att vinna synergieffekter. De gjorde en reform i Danmark. Nu börjar det bli ganska länge sedan. Det kan ha varit 20 år sedan de gjorde reformen.

Den reformen blev väldigt lyckad. Den skedde på frivillig grund. Det innebar att man specialiserade högskolorna mer på det de var bäst på.

Det innebär inte att någon högskola får mindre att göra och färre antal studenter. Det är en ökad specialisering, helt enkelt.

Fru talman! Vi vill inte att någon högskola ska läggas ned. Det finns regionalpolitiska hänsyn att ta, och vi ska ta regionalpolitiska hänsyn. Högskolan i Trollhättan ska nog vara kvar under överskådlig tid.

Däremot finns det lägen när saker och ting ställs på sin spets. Ska vi behålla hög kvalitet på en utbildning, eller ska vi ta bort en utbildning från en mindre högskola så att den får syssla med annat? Där får kvalitet gå före regionalpolitiska hänsyn.

Sedan var det frågan om forskningspengarna. Vi står bakom den budget som regeringen har lagt fram. Nu hittar jag inte Trollhättans högskola. Men vi står bakom de siffror som finns här.

Jag har någon gång i något anförande nämnt att det har gått till överdrift att det måste vara forskning kopplad till varje utbildning. En regional högskola kan ha en utbildning för förskollärare. De kanske inte behöver en forskningsinstitution där bara för att de utbildar förskollärare som ska jobba på förskolorna i byarna kring högskolan.

Där tycker jag att det har gått lite till överdrift. Man måste kunna ha vissa utbildningar utan att ha en stor forskningssektion. Det är någon idé som man har fått helt enkelt.

Inga forskningsanslag ska i princip dras ned i Sverige. Om vi ska gör någonting så ska vi öka dem.

Fru talman! Nej, jag gör inte samma analys att det här förslaget skulle hota den akademiska friheten. Oavsett om det är en alliansregering eller en vänsterregering med sossarna som bara tillsätter eget folk i styrelserna som mestadels har politiska meriter så är det en klar politisering. Jag tror att det vore en mycket olycklig utveckling.

Jag tycker att man ska tillsätta personer på grund av deras meriter och att de passar i styrelserna. De ska ha bra idéer för hur lärosätena och högskolevärlden ska utvecklas. Det är en jättestor fråga som jag har funderat jättemycket på.

Jag anser att sossarna är ganska bra på att politisera olika myndigheter och styrelser. Att regeringen tillsätter någon i universitetsstyrelser sker väl redan i dag. Det tror jag att ledamoten Anders Ådahl vet. Det är två nomineringspersoner varav en utses av regeringen och en för akademin.

Vi har ett annat förslag. Jag vet inte om ledamoten Ådahl har läst vårt förslag i vår kommittémotion. Vi tror att det skulle bredda och stärka den akademiska friheten. Vi skulle få en större tyngdpunkt inom akademin än att tyngdpunkten blir från regeringshåll och politiken. Det tror vi.

Däremot vill jag betona att regeringen har det yttersta ansvaret i vissa frågor. När det gäller säkerheten har regeringen det yttersta ansvaret, och högskolan har inte alltid visat sig vuxen uppgiften. Det är min åsikt.

Fru talman! Nu har ledamoten Ådahl avslutat sina repliker, men jag hade en liten grej som skulle vilja ta upp. Ådahl får svara mig personligen ute i korridoren i stället.

Det gäller det här att SD har varit inne och varit delaktiga i beslutet och att vi vill politisera högskolorna. Det har förts fram av jättetunga akademiker i tidningar, i tv och i radio. Jag får inte nämna några namn, fru talman, för de är inte här och kan försvara sig. Men det är verkligen tunga akademiker som bara går ut och gissar vilt när det gäller hur det här har gått till.

Jag kan garantera att det jag säger är sant: Vi har inte varit med om detta beslut. Men de här akademikerna går ut i tv och tidningar och gissar vilt, och sedan blir de citerade av tio tidningar till. Det är ju en falsk uppgift från början! Vi pratar om källkritik. Är det ingen som har ägnat sig åt källkritik och kontrollerat varifrån de här uppgifterna ursprungligen kommer? Nej.

Nu kan ledamoten inte ge något svar, men min tanke är att det kan skada förtroendet för akademin på sikt att tunga akademiker går ut och spekulerar på detta oansvariga sätt.

Fru talman! Regeringen har ensamt ansvar för regeringens beslut. I regeringen ingår även Kristdemokraterna. Jag vill därför ge Mathias Bengtsson möjlighet att redogöra för Kristdemokraterna ståndpunkt när det gäller styrelsetillsättningarna och regeringens beslut att halvera mandatperioden med bara några få dagars varsel.

Jag känner ganska väl till hur det är att vara ett litet parti i en regering med rätt mycket större partier. Det kan vara ganska hårda förhandlingar. Ibland får man nöja sig med att inte få exakt som man vill. Man får helt enkelt leva med vissa saker.

Det kan tyckas vara en fjuttig fråga, det här med mandattiderna. Att ändra tiden någon sitter i en styrelse - betyder det så mycket? Men samtliga rektorer anser att det betyder mycket.

I Miljöpartiet anser vi verkligen att den akademiska friheten - och att regeringen inte ska vara inne och fingra på lärosätenas oberoende - är ett fundament för en stark och levande demokrati. Djävulen sitter i detaljerna. Och det här beslutet är en sådan detalj, som är mycket större än den kan se ut på papperet.

Dels undrar jag hur Kristdemokraterna ser på akademins omfattande protester mot beslutet, dels undrar jag hur Mathias Bengtsson själv skulle vilja att man stärkte lärosätenas säkerhetsarbete.

Fru talman! Jag och Miljöpartiet är av den uppfattningen att vi kan stärka lärosätenas säkerhetspolitiska arbete utan att inskränka den akademiska friheten.

Det handlar inte bara om beslutet i sig utan också om tillvägagångssättet att ringa upp folk bara några dagar innan ett beslut - att man inte förankrar och arbetar systematiskt med, som ledamoten säger, en sådan här otroligt viktig fråga. Detta är ju yttre hot mot Sverige och mot svensk akademi.

Frågan jag ställde till ledamoten var: Hur vill ledamoten stärka säkerhetsarbetet? Kan vi få exempel på det? Det behöver ju vara någonting annat än att välja in nya ledamöter om 17 månader. Sverige utsätts för spionage och intrångsattacker varje dag, så att byta ut några personer om 17 månader är inte ett så himla kraftfullt agerande. Vilka andra åtgärder där man kan göra någonting fort ser ledamoten skulle vara verkningsfulla?

Detta är ett anmärkningsvärt beslut. Man får inte landets alla rektorer att enas om en ståndpunkt på mindre än ett dygn om något inte är anmärkningsvärt. Det ligger i akademins natur att bevara sin särart.

Ledamoten säger också att detta är ett engångsbeslut. Ja, det vet ju inte jag. Det är det ingen som vet. Den nuvarande lagstiftningen ger utrymme för olika mandattider för styrelserna. Det kan bero lite på om man gillar ledamöterna som sitter där eller om man har några man vill bli av med.

Fredrik Malm ville att vi skulle återkomma om 17 månader. Det gör jag gärna, för då ser vi vilka som uppenbarligen inte hade tillräcklig säkerhetspolitisk kompetens eller var komprometterade på något sätt, som Elisabeth Svantesson antydde.

Ge mig alltså gärna några exempel, ledamoten, på hur ni vill stärka säkerheten!

Fru talman! Jag önskar att jag kunde inleda med att vi ser en förbättring, en positiv utveckling av samhället. Det har ju varit flera grejer som har haft enorm påverkan. Först hade vi en period av pandemi, därefter invasionen av Ukraina, och som plåster på såren är Sverige nu ett av de länder som har högst inflation. Det är klart att vi är ett rikt land och har en någorlunda stabil samhällsstruktur som gör att vi kan möta upp kriser på ett bättre sätt än de flesta länder ute i världen. Men vi har också haft regeringar som skapat sprickor i vårt samhällsbyggande i stället för att utveckla det positiva, och i det positiva räknar jag såklart in våra högskolor och universitet som en oerhört viktig pusselbit.

Studenternas och lärosätenas situation är inte frikopplad från de kriser vi möter. Levnadskostnaderna fortsätter att stiga, och många studenter kämpar för att klara sig. Det innebär att fler söker hela studiemedlet och att många får jobba extra, inte alltid med helt lyckade resultat avseende hälsa och stress.

Prisökningar och effektiviseringskrav gentemot lärosätena har också satt sina spår. I dag tvingas lärosätena se över sina hyreskontrakt och antalet lärarledda timmar, i en situation där svenska studenter redan har lägst lärarledd tid i Europa, i snitt elva timmar i veckan - och då är det medlet; vissa utbildningar har lägre snitt än så. Detta påverkar såklart både studenter och lärare, men det kommer också att påverka vår framtida innovationsförmåga och försämra vår kompetensförsörjning än mer.

Det är detta som gör att jag får svårt att se poängen med den här regeringens politik. Alla är överens om att kompetensförsörjning är nummer ett för näringslivet och det offentliga, och därmed jobbskapandet. Ändå försvårar man för Sveriges studenter. Vi har behov av att öka och bredda studenters möjligheter till utbildningar, öka antalet lärarledda timmar, behålla och utöka labben och öka jämställdheten. Det är ganska stora frågor, som nu möter nedskärning. Till det har vi nu en situation där regeringen vill ha mer kontroll över lärosätenas styrelser utan att ha förankrat förändringarna, något som självklart skapar oro hos alla högskolor och universitet.

En fri akademi, oberoende domstolar, fri konst och fri press är alla hörnstenar för att upprätthålla demokrati och skydda mänskliga rättigheter.

För att Sverige ska vara ledande inom forskning krävs det att vi också satsar på grundutbildningen, eftersom dagens studenter är framtidens forskare. Nuvarande resursfördelningssystem för högre utbildning har funnits i snart 30 år. Vänsterpartiet var redan vid införandet av prislappsystemet kritiska till att en del av pengarna fördelades genom en prestationsdel baserad på poängproduktion.

Styr- och resursutredningen kom 2019 med sitt förslag om förändrad finansiering av högre utbildning. Utredningen konstaterade bland annat att det prestationsbaserade resurstilldelningssystemet medför att utbildningar på grundnivå och avancerad nivå, som på olika sätt är flexibla för studenter, ofta är ekonomiskt ofördelaktiga för lärosäten att erbjuda. Det begränsar.

Som en del av detta föreslogs att prestationsdelen i utbildningsfinansieringen skulle minska, för att öka möjligheterna för fler att studera och för att trygga lärosätenas finansiering och möjlighet till utveckling.

I dag får utbildningarna finansiering via en prislapp där olika utbildningar får olika stora anslag. Det är ganska stora skillnader mellan anslagen. Den låga prislappen påverkar såklart kvaliteten på utbildningarna, bland annat genom att det blir ännu färre lärarledda timmar. Vänsterpartiet tycker att prislapparna behöver ses över och anpassas till högskolans och utbildningarnas behov och förändringar i kostnader.

Vänsterpartiet föreslår också en jämställdhetsbonus för att främja jämnare könsfördelning. Det finns mycket att göra att öka jämställdheten vid Sveriges universitet och högskolor. Det här skulle bli ett verktyg för att uppnå det.

Sedan länge har vi ett forsknings- och högskolesamhälle där de flesta studenterna väljer utbildningsplatser baserat på stereotypa könsrollsmönster. Det är till största delen män som är professorer, och män har lättare att avancera på karriärstegen. Trots att kvinnor länge har varit i majoritet på grundutbildningen har män varit i majoritet på forskarutbildningen.

Det skiljer också mellan olika områden. Kvinnor är överrepresenterade inom medicin och folkhälsovetenskap, medan männen är överrepresenterade inom teknik och naturvetenskap.

Sist men inte minst vill jag lyfta upp de problem som de tidsbegränsade anställningarna skapar. Osäkra anställningar är ett generellt problem inom den akademiska världen. Organisationer som Naturvetarna har beskrivit det som "det största hindret för att Sverige ska vara ledande inom naturvetenskaplig forskning". De beskriver vidare att "arbetsförhållandena inom akademin upplevs som omoderna, ohälsosamma och direkt familjefientliga. Det gynnar varken forskning och innovation eller Sveriges konkurrenskraft".

Eftersom forskarna inte får en trygg framtid eller trygga arbetsförhållanden där de kan koncentrera sig på sitt arbete väljer de bort till exempel forskningstjänster till förmån för administrativa tjänster, och vi som samhälle förlorar möjligheten att ha forskare.

Man kan också fundera på hur fri forskningen och utbildningen är om forskare och lärare måste anpassa sig för att få förnyad tjänst eller finansiering.

Inom de konstnärliga utbildningarna finns dessutom en specialregel som innebär att en lärare kan anställas i fem plus fem år, alltså tio år. Det är en särskild regel som skapades förr i tiden, då man trodde att det skulle gynna konstnärligheten. Här tycker vi liksom Fackförbundet Sulf, Sveriges universitetslärare och forskare, att paragrafen som tillåter dessa tioåriga visstidsanställningar bör strykas.

Med det vill jag yrka bifall till reservation 16 och passa på att bjuda in er till interpellationsdebatten om universitetsstyrelsernas mandatperioder den 1 juni.

Fru talman! Ledamoten Ådahl talar om ett sluttande plan för den akademiska friheten. Ledamoten menade att det är för mycket påverkan och klåfingrighet och så vidare från regeringen. Men alla Tidöpartier har nog sagt att de vill minska klåfingrigheten och den politiska påverkan, och det är så vi arbetar.

Nu var det ett exceptionellt läge, vilket många har nämnt här tidigare, och vi har också talat om vilka som tyckte att det var så. Jag undrar hur ledamoten tycker att man ska göra i stället om man vill påskynda detta. Han nämnde ägardialog, men om man känner att det inte finns möjlighet till det - hur anser ledamoten att man skulle kunna göra det på ett bättre sätt?

Det är inte sagt att man ska ändra nomineringsprocessen så att regeringen utser vissa styrelseledamöter och lärosätena andra. Så är det inte sagt. Det låter på ledamoten som om allt har kastats över bord och att det är någon katastrof som har hänt. Jag vet att många är oerhört besvikna, men jag tycker nog inte att man kan säga att detta har raserat den akademiska friheten.

Fru talman! Det verkar som om ledamoten Ådahl har en spåkula som inte jag har, eftersom han talade om att vi kommer att byta ut personer och nästan visste vilka personer vi ska sätta in. Så är ju inte fallet, utan vi vill göra en utredning på grund av det yttre hot som är alarmerande och som har varit det under en längre tid. Tyvärr blir det värre och värre, och det har man ju pratat om ganska mycket här i dag.

Ledamoten har tydligen sett framför sig att alla kommer att bytas ut och att det bara blir våra personer i styrelserna. Så är det absolut inte tänkt. Jag tycker nog att det tidigare snarare har varit Socialdemokraterna som har satt in sina personer, som även kanske har varit mer politiska. Vi i Tidöpartierna talar i stället i termer av mindre politiskt inflytande. Vi vill ha fler professionella i styrelserna.

Jag tycker att ledamoten Ådahl har en spåkula som visar på något värre än vad som ens är tänkt, och ledamoten vet tydligen vad regeringen kommer att göra, vilket jag i så fall inte instämmer i.

Fru talman och kära kollegor i utbildningsutskottet! Om en stund stänger vi kammaren för i kväll efter en lång dag.

Fru talman! Vår ställning som kunskapsnation bygger på en välutbildad befolkning och på forskning av hög kvalitet. Bildning är viktigt för både människan och samhället. Sverige ska vara ett land där alla har möjlighet till livslångt lärande. Kunskap bidrar till förståelse för omvärlden, oavsett om den är av kommersiellt intresse eller inte. Humaniora, konst och tvärvetenskapliga ämnen stärker och utvecklas i samklang med utbildningar i teknik, naturvetenskap och samhällsvetenskap. Grundforskning och forskningsfinansiering som inte är öronmärkt är nödvändiga förutsättningar för framtida kommersiella genombrott och framgångsrik spetsforskning.

Jag vill lyfta fram studenternas situation och helt kort påminna om att Miljöpartiet i vårändringsbudgeten åter föreslår höjt studiebidrag och extra utbetalningar under sommaren. Det här är en grupp som har tuffa ekonomiska förutsättningar. Studenterna har också rätt till en riktigt bra utbildning. Studenterna behöver mer tid med skickliga forskare och lärare samt en trygg och inkluderande studiemiljö.

Jag vill också lyfta fram de skickliga lärarna och forskarna. De behöver bra förutsättningar. De behöver trygga anställningar. De behöver tid att forska. De behöver tid att utveckla sina utbildningar. De behöver en bra arbetsmiljö och frihet att utforma både forskning och utbildning.

Fler dörrar behöver öppnas till högre utbildning. Rekryteringen till högskola, vuxenutbildning och eftergymnasiala yrkesutbildningar behöver breddas. De här utbildningsformerna har en viktig uppgift i att förmedla kunskap och bildning och på så vis skapa välstånd och ett öppet och demokratiskt samhälle. Tillgången till kunskap är en demokratisk rättighet. Det är därför det är viktigt att bredda rekryteringen till de här utbildningarna.

Ibland framstår det som att en breddning skulle vara något slags kvalitetssänkning; man tror att anledningen till att vissa inte kommer till högskolan är att de inte har tillräcklig förmåga. Men vi ska komma ihåg att det finns många andra anledningar till att man väljer bort högre utbildning, till exempel att man kommer från ett studieovant hem. Varje år är det tusentals unga med toppmeriter från gymnasiet som väljer bort högre utbildning och forskning. Det är en förlust för Sverige.

Precis som inom idrotten och kulturen behöver vi både bredd och spets. Vi vill att många barn idrottar, och vi är stolta över att ett så litet land som kalla Sverige kan ha så många stora idrottsstjärnor ute i världen. Vi vill att alla barn ska ha möjlighet att utveckla sina konstnärliga förmågor, för det är en del av att vara människa och har ett egenvärde. Dessutom övar det förmågor som krävs i deras framtida yrkesliv: kreativitet och problemlösningsförmåga. Vi behöver också högre utbildning i hela landet för att fler ska kunna utbilda sig och för att fler ska kunna bli forskare.

Forskningen ska vara fri, men inte bara forskningen utan också den högre utbildningen. Oberoende grundforskning är viktigt för Sverige och faktiskt även för Sveriges bidrag till världens utveckling. Samtidigt är det rimligt att en del av de pengar som samhället satsar kan vara föremål för politiska prioriteringar och strategiska satsningar. Vi vill särskilt satsa på forskning som hjälper oss att hantera den klimat- och miljökris vi står i.

Det här får dock inte gå ut över grundforskningen. Basanslagen har därför en viktig roll att spela. De ska ge universitet och högskolor förutsättningar att fatta långsiktiga självständiga beslut om sin forskning och värna lärosätenas integritet gentemot samarbetspartner. Detta är viktigt, inte minst i det säkerhetspolitiska läge som vi pratar om i dag och som ärligt talat inte är någon nyhet. Det här är någonting som har pågått länge.

Det kan tyckas vara en liten fråga att det med kort varsel ändras hur länge man ska sitta i en styrelse. Men vi vet att fundamenten för en stark demokrati är akademisk frihet, oberoende domstolar, konstnärlig frihet och en fri press. Djävulen sitter i detaljerna, och regeringens beslut om att halvera mandatperioden är just en sådan detalj.

Svensk akademisk frihet är konstitutionellt svag i jämförelse med andra länder. Vi ser nu att vi inte längre kan ha den tillit till statsmakternas förmåga att hålla armlängds avstånd som vi har haft tidigare. Det är en förtroendeskada som har skett i och med beslutet om de förkortade mandattiderna.

Forskningens frihet skyddas i grundlag, men högre utbildning skyddas inte lika starkt. Vi behöver stärka den akademiska friheten genom att ge ett tydligare grundlagsskydd och förtydliga värnandet av den akademiska friheten för forskare och lärare. Den ska dels värnas av lärosätena själva inom deras verksamhet, dels respekteras av staten. Det vore mycket välkommet om regeringen gav en kommande grundlagsutredning direktiv om det.

Jag vill vara extremt tydlig med att det säkerhetspolitiska läget är allvarligt. Det vet var och en som följer nyheterna. Det vet vi riksdagsledamöter, som har fattat ett flertal beslut utifrån det förändrade omvärldsläget. Det vet vi som har bläddrat igenom årsrapporterna från FRA, Must och Säpo fler år än detta. Jag har inte med mig dem upp i talarstolen, fru talman, för här får vi inte ha rekvisita. Men jag har dem på min plats.

Det jag tar med mig från dagens debatt är de oklara beskeden om vilka reformer som kommer att ske när det gäller det säkerhetspolitiska skyddet för Sverige och för lärosätena. Vi vet att regeringen vill vidta snabba och omfattande åtgärder för att stärka Sveriges säkerhetspolitiska situation. Vi är inne i en stor omläggning av politiken. Frågorna som blir hängande i luften är: Vad är det som kommer att hända nu? Vilket är nästa steg? Vad innebär den här stora omläggningen?

Fru talman! Jag yrkar för tids vinnande bifall endast till reservation 32 om breddad rekrytering.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 24 maj.)