Camilla Hansén (MP) svarade Mathias Bengtsson i en replik om Högskolan i debatten ”Protokoll 2022/23:107 Torsdagen den 11 maj” den 11 maj 2023.
Mathias BengtssonKD· i en replikTack, ledamoten Camilla Hansén, för frågan och för möjligheten att få ge också min syn på saken. Vi har ju vevat frågan några gånger i ett antal replikskiften. Jag har ingen annan uppfattning än den som tidigare…Fru talman! Vi debatterar utbildningsutskottets betänkande som går under namnet Högskolan. Jag skulle vilja säga, fru talman, att den högre utbildningens viktigaste uppgift egentligen är två: att förmedla kunskap och att säkerställa landets kompetensförsörjning.
Kristdemokraterna tar tydlig ställning för kvalitet och excellens i högskola och forskning. Sverige ska vara ett av världens främsta forsknings- och innovationsländer och en framstående kunskapsnation. För att nå dit krävs kompetenta högskolelärare, kompetenta forskare, en stimulerande arbetsmiljö och studiesocial trygghet.
Den högre utbildningen måste tillvarata alla intresserade talanger för att hålla Sverige konkurrenskraftigt. Det ska vara möjligt att studera vid högskola eller universitet oavsett om du kommer direkt från gymnasieskolan eller om du är en ensamstående småbarnsförälder, och oavsett om du är uppvuxen i en arbetarfamilj eller en akademikerfamilj. Kristdemokratisk högskolepolitik har därför sin grund i kunskap, kvalitet, valfrihet och trygghet.
Fru talman! Jag skulle särskilt vilja lyfta fram studentkårernas viktiga roll för att utveckla högskolorna, bland annat genom att studentkårerna ur ett studentperspektiv identifierar kvalitetsbrister och kommer med förbättringsförslag. På det sättet bidrar studentkårerna till att främja studenternas studiesociala hälsa och driva på för en hög kvalitet inom högre utbildning. Det är därför viktigt att stödja studentkårerna och deras verksamhet.
Det är också viktigt att betona vikten av ett aktivt arbete från lärosätenas sida för att säkra studenternas arbetsmiljö. Det är inte minst viktigt att organisera studenthälsan så att de studenter som drabbas av psykisk ohälsa får tillgång till det stöd de behöver. Om fler ska få möjlighet till vidare studier, vilket jag förutsätter att alla här inne önskar, kommer vi också att behöva ge fler ett ökat stöd. Lärosätena måste vara på tårna och erbjuda förutsättningar för att alla studenter ska klara av studierna.
Fru talman! Så till högskolans viktiga uppgift att säkerställa kompetensförsörjningen i landet. Låt mig ta ett exempel: hälso- och sjukvården. Den högre utbildningen är naturligtvis helt avgörande för att förse Sverige med den viktiga kompetens som behöver finns inom sjukvården. Och behovet är enormt. Från ett kristdemokratiskt perspektiv har vi pratat om att det kan behövas ett tydligare nationellt ansvar för planering och samordning för att kartlägga behovet av legitimerad vårdpersonal.
I dag har vi inte riktigt någon nationell kunskap om hur många personer som finns inom de olika kompetenserna, och vi vet inte heller riktigt hur stort behovet faktiskt är och kommer att vara. Där finns det mer att göra. Vi tror att ett nationellt ansvar skulle kunna vara en fördel när det gäller att komma åt detta.
Det handlar också om att identifiera nya kompetenser som behövs framöver inom den moderna sjukvården. Det gäller inte minst matematiker, som kommer att behövas för att hantera och analysera den stora mängd hälsodata som krävs för att vi ska kunna fortsätta utvecklingen inom vården i Sverige.
Med en tydligare nationell samordning och planering av behovet av personal inom vården kan det sammantagna nationella behovet av antalet utbildningsplatser vid lärosätena förutses på ett bättre sätt. Därmed kan man skapa förutsättningar för en långsiktig planering och fördelning av antalet platser mellan de olika lärosätena.
Fru talman! Låt mig ta ännu ett exempel på hur högskolan förser landet med viktiga kompetenser. Det gäller kompetensförsörjningen av lärare inom grundskolan. Lärarutbildningen behöver reformeras på flera olika sätt. Det handlar om ökat fokus på ämneskunskap och mer förståelse för hur viktig läsningen är för barnen. Det handlar om att stärka utbildningen i ledarskap och konflikthantering för att kunna stärka lärarnas ledarskap i klassrummet.
Arbetet med att få riktigt skickliga personer att vilja bli lärare behöver stärkas. Också arbetet med att få fler akademiker att vilja byta spår och bli lärare mitt i livet skulle behöva skalas upp.
Avslutningsvis, fru talman, behöver vi också se till att de som kommer in på högskolan har de förkunskaper som krävs. Det finns tyvärr flera exempel på studenter som har kommit in men som saknar tillräckliga kunskaper i exempelvis matematik eller svenska. Det leder till att utbildningens kvalitet sjunker, till att många hoppar av och till att färre klarar av utbildningen på den tid som det var tänkt.
Det finns alltså en del utvecklingspotential inom högskolan. Men, fru talman, jag skulle samtidigt också verkligen vilja betona att det finns mycket som fungerar riktigt bra. Det ska vi fortsätta att ta till vara för att Sverige ska ha en högskola för kvalitet och excellens.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.
(Applåder)
Fru talman! Regeringen har ensamt ansvar för regeringens beslut. I regeringen ingår även Kristdemokraterna. Jag vill därför ge Mathias Bengtsson möjlighet att redogöra för Kristdemokraterna ståndpunkt när det gäller styrelsetillsättningarna och regeringens beslut att halvera mandatperioden med bara några få dagars varsel.
Jag känner ganska väl till hur det är att vara ett litet parti i en regering med rätt mycket större partier. Det kan vara ganska hårda förhandlingar. Ibland får man nöja sig med att inte få exakt som man vill. Man får helt enkelt leva med vissa saker.
Det kan tyckas vara en fjuttig fråga, det här med mandattiderna. Att ändra tiden någon sitter i en styrelse - betyder det så mycket? Men samtliga rektorer anser att det betyder mycket.
I Miljöpartiet anser vi verkligen att den akademiska friheten - och att regeringen inte ska vara inne och fingra på lärosätenas oberoende - är ett fundament för en stark och levande demokrati. Djävulen sitter i detaljerna. Och det här beslutet är en sådan detalj, som är mycket större än den kan se ut på papperet.
Dels undrar jag hur Kristdemokraterna ser på akademins omfattande protester mot beslutet, dels undrar jag hur Mathias Bengtsson själv skulle vilja att man stärkte lärosätenas säkerhetsarbete.
Fru talman! Tack, ledamoten Camilla Hansén, för frågan och för möjligheten att få ge också min syn på saken. Vi har ju vevat frågan några gånger i ett antal replikskiften.
Jag har ingen annan uppfattning än den som tidigare företrädare för regeringspartierna och även utbildningsminister Mats Persson har gett uttryck för. Jag kan såklart förstå att man vid en första anblick reagerar och höjer på ögonbrynen när en sådan här sak kommer, men för den skull håller jag inte med om kritiken.
Om man funderar på anledningarna till beslutet och sätter sig in i detta lite djupare är det inte särskilt anmärkningsvärt, tycker jag. Det kommer rapporter från den militära underrättelsetjänsten. Det kommer varningar från Totalförsvarets forskningsinstitut. Säpo går ut och säger att det finns en uppenbar risk. Medierna bekräftar i sina granskningar att svenska patent försvinner utomlands. Vi har exempel där forskare med starka kopplingar till den kinesiska militären är verksamma vid svenska universitet och åker hem till Kina och tar patent inom samma område.
När vi får sådana varningssignaler tycker jag att det är ansvarsfullt av regeringen att agera. Det är ansvarsfullt att som en engångsåtgärd - för det ska man komma ihåg att det är - förkorta mandatperioden till 17 månader för att kunna se över vilken säkerhetspolitisk kompetens som behövs i styrelserna. Jag tycker att det är rimligt. Det är bra att regeringen agerar när det finns säkerhetspolitiska hot.
Samtidigt vill jag betona, när jag nu får chansen här, fru talman, att ingen behöver vara orolig för att regeringen skulle vilja inskränka någon akademisk frihet. Tvärtom arbetar den här regeringen för att minska de politiska kraven och minska uppdraget i regleringsbrevet för att stärka den akademiska friheten. Det kan man göra samtidigt som man tar säkerhetspolitiska hot på allvar.
Fru talman! Jag och Miljöpartiet är av den uppfattningen att vi kan stärka lärosätenas säkerhetspolitiska arbete utan att inskränka den akademiska friheten.
Det handlar inte bara om beslutet i sig utan också om tillvägagångssättet att ringa upp folk bara några dagar innan ett beslut - att man inte förankrar och arbetar systematiskt med, som ledamoten säger, en sådan här otroligt viktig fråga. Detta är ju yttre hot mot Sverige och mot svensk akademi.
Frågan jag ställde till ledamoten var: Hur vill ledamoten stärka säkerhetsarbetet? Kan vi få exempel på det? Det behöver ju vara någonting annat än att välja in nya ledamöter om 17 månader. Sverige utsätts för spionage och intrångsattacker varje dag, så att byta ut några personer om 17 månader är inte ett så himla kraftfullt agerande. Vilka andra åtgärder där man kan göra någonting fort ser ledamoten skulle vara verkningsfulla?
Detta är ett anmärkningsvärt beslut. Man får inte landets alla rektorer att enas om en ståndpunkt på mindre än ett dygn om något inte är anmärkningsvärt. Det ligger i akademins natur att bevara sin särart.
Ledamoten säger också att detta är ett engångsbeslut. Ja, det vet ju inte jag. Det är det ingen som vet. Den nuvarande lagstiftningen ger utrymme för olika mandattider för styrelserna. Det kan bero lite på om man gillar ledamöterna som sitter där eller om man har några man vill bli av med.
Fredrik Malm ville att vi skulle återkomma om 17 månader. Det gör jag gärna, för då ser vi vilka som uppenbarligen inte hade tillräcklig säkerhetspolitisk kompetens eller var komprometterade på något sätt, som Elisabeth Svantesson antydde.
Ge mig alltså gärna några exempel, ledamoten, på hur ni vill stärka säkerheten!
Fru talman! Det är klart att det behövs en bred palett av många olika åtgärder för att stärka säkerheten både på kort sikt i det akuta läget och på lång sikt. Det är ju ingen som tror att de säkerhetspolitiska hoten kommer att vara borta i morgon, om ett år, om två år eller om tre år. Vi har ett helt nytt säkerhetspolitiskt läge i världen.
Jag kan på ett sätt förstå att oppositionen ställer de här frågorna. Jag tycker att det är rätt och riktigt att man granskar regeringen. Det kan jag ha förståelse för. Det hör också lite till det politiska spelets natur att oppositionen ska kritisera regeringen för att göra för lite och för långsamt.
I det här fallet blir jag dock samtidigt lite konfunderad, fru talman, över att man väljer den angreppsvinkel som man gör. När det kommer varningar från den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, Totalförsvarets forskningsinstitut och Säpo och vi gång på gång ser exempel i medierna på hur Sveriges lärosäten utsätts för säkerhetspolitiska risker borde oppositionen vara upprörd för att regeringen gör för lite och ligga på för att den ska göra mer. Nu väljer man i stället att ge sig på regeringen för att den gör för mycket. Jag är något konfunderad över att man väljer den angreppsvinkeln när vi ser hur Kina, Iran, Ryssland med flera länder utmanar västvärlden.
Jag tycker att det är ansvarsfullt av den här regeringen att stärka den akademiska friheten genom att skydda våra lärosäten och studenter mot yttre hot. Jag hade kanske önskat att oppositionen drev på lite mer i den riktningen i stället för att kritisera regeringen för att göra för lite. Vi ska komma ihåg att det som faktiskt äventyrar vår forskning och vår fria akademi allra mest är de yttre hoten, inte att den här regeringen tar säkerhetspolitiken på allvar.
(Applåder)