Fru talman! Jag tror att detta på något sätt visar den avgrundsdjupa skillnaden mellan våra två partier. Ledamoten pratar om att ge jobb långsiktigt. Någon gång i framtiden får dessa människor vara en del av arbetsmarknaden. Men lösningen handlar, som jag var inne på tidigare, om här och nu. De här människorna måste komma i arbete nu. Det är så de kommer ur den ekonomiska krisen, både på kort sikt och framför allt på lång sikt.

Det är genom arbetskraftsdeltagande man får det självbestämmande man ofta behöver. Då handlar det inte om det långsiktiga, att ge ett jobb någon gång i framtiden, utan om att stärka dessa personer så att de kan skaffa sig ett jobb. Det är detta vi måste skapa drivkrafter för. Det handlar om utbildning och aktivitetskrav och också om en bidragsreform och ett bidragstak, som Moderaterna ofta är inne på. Det är så vi får människor i arbete, inte genom att titta på dem och säga: Vi ger er mer bidrag, så löser vi det här. Det handlar om något annat.

Jag vill återigen, som jag gjorde även tidigare, starkt motsätta mig den bild man målar upp. Regeringen har höjt riksnormen med 8,6 procent för 2023. Det kan jämföras med 2021 och 2022, då siffran var 1,6 procent. Något av dessa år var, om jag inte minns helt fel, Miljöpartiet med och styrde landet.

Riksnormen har alltså höjts, vilket är viktigt i den ekonomiska krisen, men drivkrafterna till arbete är något annat. Arbetslinjen är avgörande för att dessa människor faktiskt ska få en drägligare tillvaro.

(Applåder)

Fru talman! Jag tror egentligen att missuppfattningen kanske handlar om arbetslinjen och att Miljöpartiet inte fullt ut förstår vad den innebär. Det handlar om att skapa drivkrafter. Det handlar inte om att barn ska gå hungriga - det är fruktansvärt att ens antyda detta. Det kanske säger något om ledamotens syn på moderater, men det kan inte jag ta ansvar för.

Vi har gjort förändringar för den här gruppen, exempelvis genom en höjning av riksnormen. Tilläggsbidraget och de bostadsbidragshöjningar man gör i vårändringsbudgeten är andra saker, tillsammans med en rad andra åtgärder.

Men det jag pratar om är att lösningen inte är mer bidrag; lösningen är arbete och hur vi motiverar dessa personer och möjliggör för dem att arbeta. Det handlar om exempelvis utbildning, aktivitetskrav och bidragsreform.

I denna kammare måste vi också lyfta blicken och titta på systemet, kanske särskilt i den här debatten, som handlar om behandling av ett gäng motioner. Ingen av dessa motioner löser fullt ut det som Hirvonen pekar på. Vänsterpartiet tangerar det möjligtvis någonstans - det ska jag ändå ge dem kredd för.

Bidragen är inte lösningen. Vi har ett generöst bidragssystem och framför allt en generös familjepolitik. Försörjningsstödet är absolut en sak som hjälper utsatta familjer. Men lösningen för att få dessa personer ur utanförskapet är att få dem i arbete. Jag tror att vi måste våga prata om det. Det finns ingen motsättning, tror jag, i beskrivningen av de personer som uppenbarligen är utsatta och behöver hjälp. Men vi behöver också titta på hur vi får dessa människor ur utanförskapet. Det är så vi hittar lösningen.

Fru talman! Jag studsade till lite, kanske också lite mot bakgrund av en tidigare interpellationsdebatt om just barnbidraget och det förslag som Socialdemokraterna nu återkommer till om att höja det tillfälligt över sommaren. Argumentet är att man ger barnbidrag till barnfamiljer i stället för att sänka skatten för höginkomsttagare.

Men det är också symbolpolitik i dess mest tydliga bemärkelse. Mig veterligen får ju även höginkomsttagare barnbidrag, så det är ju ett trubbigt verktyg. Det är ju inte en försäkring som faktiskt når de mest utsatta, vilket till exempel bostadsbidraget gör.

Jag vill fråga hur Socialdemokraterna resonerar i detta när man så aktivt, ofta och gärna vill trycka på vikten av att höginkomsttagare - vilket jag inte riktigt vet om en av fyra barnmorskor eller tre av tio poliser egentligen är - absolut inte ska få höjd brytpunkt för statlig inkomstskatt, utan i stället ska de få barnbidrag.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka avslag på samtliga motioner och yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande.

Frågor om ekonomi, familjepolitik och kopplingen mellan dessa två ligger mig och Kristdemokraterna varmt om hjärtat. Starkt fokus sätts på familjens roll, men framför allt sätts fokus på barnens bästa.

Fru talman! En av mina systrar bodde från 1993 och några år framöver med sin familj på Nordirland. Under denna tid föddes hennes andra barn, och mammaledigheten där var då sammanlagt endast 16 veckor. Ja, ni hörde rätt: mammaledighet. Då var det definitivt inte aktuellt att pappan skulle vara föräldraledig över huvud taget.

Detta är nu några år sedan, som ni hörde, och möjligheten till föräldraledighet på Nordirland har förbättrats något. Min syster frågade sin dåvarande arbetsgivare om det skulle gå bra att hon stannade hemma lite längre än de där 16 veckorna. Svaret hon fick var: "Det går jättebra; det finns väldigt många andra som vill ha ditt jobb. Var så god - var hemma så länge du vill!" Om hon hade valt att vara hemma lite längre hade hon alltså blivit av med sitt jobb.

Fru talman! Min avsikt med denna berättelse om min syster är att betona att vi i Sverige har en fantastiskt bra föräldraförsäkring. Den är till och med så bra att vissa förmåner glöms bort och används i alltför liten utsträckning. Ett exempel på detta är möjligheten att som nybliven förälder gå ned i arbetstid fram till dess att barnet är tre år. Det är en mycket bra och generös förmån.

Den svenska modellen för föräldraförsäkring ska vi som politiker vara stolta över och värna, vilket några andra redan har sagt från denna talarstol i dag. Hur den används och fördelas ska dock ligga hos föräldrarna och inte bestämmas av oss politiker eller av staten. Staten ska stötta familjerna - inte styra dem. Staten ska däremot bli duktigare på att informera och upplysa nyblivna föräldrar om de fantastiska möjligheter som finns att vara hemma och låta barnet få tid att knyta an till sina föräldrar.

Fru talman! Jag vill vara väldigt tydlig om mitt och mitt partis ställning när det gäller föräldraförsäkringen: Kristdemokraterna kommer att fortsätta kämpa för en helt fri föräldraförsäkring.

Ytterligare ett steg i rätt riktning för en helt fri föräldraförsäkring är att antalet dubbeldagar nu dubbleras från 30 till 60 dagar. Dessutom är förslaget att dessa dagar ska kunna användas fram till att barnet är 15 månader. Dubbeldagarna infördes av Kristdemokraterna under alliansregeringen och har lett till att fler pappor som annars sällan tar ut föräldrapenning nu faktiskt gör det. Forskning visar också på att dubbeldagarna har stora positiva effekter på nyblivna mammors fysiska och psykiska hälsa. Det låter som att alla partier kan vara eniga om att detta är mycket bra.

Regeringen gör enormt mycket bra för familjernas ekonomiska situation - detta tål att upprepas om och om igen, och jag kommer att upprepa det här i kammaren om och om igen. Ett exempel är de dubbla dubbeldagarna, som jag alldeles nyss berörde. Andra åtgärder och beslut kan läggas därtill, exempelvis det stärkta bostadstillägget för de familjer och ensamstående som har de minsta ekonomiska marginalerna. Detta innebär konkret att maxbeloppet höjs från 1 325 kronor i månaden till 2 100 kronor.

Ett särskilt fritidskort införs, så att alla barn kan ta del av idrott, kultur och friluftsliv. Dessutom får barn i ekonomisk utsatthet ett högre belopp.

Regeringen gör även satsningar på idrott i utsatta områden. Detta är oerhört viktigt. Barn och unga i utsatta områden måste få bättre alternativ till den gemenskap som gatan och gängen erbjuder.

Familjens ekonomi har en stark inverkan på hur barn och unga klarar sig i livet. Barn ska inte behöva gå hungriga till skolan eller känna stress över att mammas pengar inte räcker till att betala räkningarna.

Familjen är "den viktigaste byggstenen i samhället och den livsform som har störst möjlighet att vara den lilla nära gemenskap som behövs för att människor ska växa. Fungerar inte familjen som en bas fungerar inte heller samhället." Detta är ett direkt citat från Kristdemokraternas principprogram; det finns på sidan 92, för den som undrar.

Trygga och välfungerande familjer gör att samhället som helhet fungerar och växer sig starkt. En bra familjepolitik är ett medel för att lösa många samhällsproblem, såsom ekonomisk utsatthet, fallande skolresultat och ungdomsbrottslighet. Genom att stötta familjer tidigt kan vi hindra att problem eskalerar och i stället förebygga. Detta bekräftas av forskning, om och om igen. Som kristdemokrat kommer jag aldrig att sluta arbeta för detta.

Fru talman! Regeringen styr helt och fullt på Sverigedemokraternas mandat. Tillsammans utgör de ett mycket passivt lag.

Ledamotens regering slår ut med händerna och säger att ingenting kan göras för att hjälpa de barnfamiljer som nu har det väldigt tufft därför att det riskerar att spä på inflationen. Det är en mycket klen tröst i de familjer som nu inte har råd med fotbollsskor till barnen eller ens att sätta mat på bordet - särskilt nu när sommarlovet kommer. Larmen duggar tätt om att barnen äter mer i skolan, och matköerna till Stadsmissionen och Svenska kyrkan växer. Människor tvingas skuldsätta sig för att ha råd med mat. Konjunkturinstitutet menar också att stöd till hushållen har en försumbar effekt på inflationen.

Man kan mycket väl prioritera annorlunda om man bara vill, men den här regeringen och Sverigedemokraterna verkar vilja mycket lite. De hade till exempel kunnat prioritera att inte sänka skatten med drygt 1 000 kronor för dem som tjänar över 50 000 kronor utan i stället prioritera annat, men det gjorde inte Sverigedemokraterna och regeringen.

Vänsterpartiet har föreslagit ett höjt barnbidrag, vilket skulle finansieras genom pausat rutavdrag. Varför vill ledamoten prioritera skattesänkningar för de rikaste framför stöd till vanliga barnfamiljer?

Fru talman! Nu var det ju inte dem som får försörjningsstöd som jag talade om. Det kanske var någonting som missuppfattades utifrån min tidigare replik till ledamoten från Moderaterna.

Nu pratar jag om barnfamiljer generellt. Det är en väldigt svår situation för många. Den tuffa ekonomiska situationen äter sig in i helt vanliga barnfamiljer där båda jobbar men ändå inte har råd att sätta mat på bordet eller betala alla räkningar. Prisökningen för en vanlig barnfamilj uppgår till 17 procent. Det är rätt många människor som inte hade de marginalerna innan inflationen kom.

Då är det helt absurt att regeringen inte gör någonting utan säger att familjerna får leta efter extrapriser på Ica. Så borde inte en regering agera, och ni är tillsammans med regeringen ansvariga för den politik som förs.

Gällande barnbidraget är jag jätteglad att ledamoten tar upp fördelningsprofilen. Det verkade vara lite förvirring i den tidigare repliken mellan Moderaterna och Socialdemokraterna kring att en höjning av barnbidraget inte skulle ha någon bra fördelningsprofil och inte vara ett bra stöd.

Jag är jätteglad att kunna svara på den frågan. Vänsterpartiet har nämligen RUT:at vårt förslag om ett höjt barnbidrag, och det har en jättefin fördelningsprofil. Det höjs visserligen i alla decentiler men allra mest i den första decentilen, så det har en jättegod fördelningseffekt.

Om man också lägger på Vänsterpartiets förslag om att man samtidigt ska pausa rutavdraget som går till att städa poolerna för de allra rikaste får man en fantastiskt fin fördelningsprofil på det här. Det skulle vara ett stöd som inte spär på inflationen - Konjunkturinstitutet säger att det har en försumbar effekt - men som ändå skulle hjälpa människor i krisen. Varför vill inte Sverigedemokraterna göra det?

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag och därmed avslag på samtliga reservationer.

För närvarande pågår ett intensivt regeringsarbete angående den ekonomiska familjepolitiken, och flera viktiga utredningar är på gång inom detta viktiga område. Därför kommer vi med all säkerhet att få fler tillfällen att återkomma på ett mer konkret sätt till en rad centrala familjepolitiska frågor, och jag är övertygad om att många av förslagen i de motioner som vi debatterar i dag kommer att beaktas.

Av den anledningen vill jag i dag hålla mig till de mer principiella aspekterna av den ekonomiska familjepolitiken och ange Liberalernas långsiktiga perspektiv på detta område.

Fru talman! Liberalernas utgångspunkt är att Sverige ska vara ett jämställt, barnvänligt och föräldravänligt land. I det sammanhanget är tillgången till en väl utbyggd barnomsorg som gör att föräldrar kan kombinera jobb och föräldraskap under barnens uppväxt en avgörande förutsättning.

En annan hörnsten är rätten till föräldraledighet med ersättning, alltså det system som utgörs av föräldraförsäkringen tillsammans med lagstiftningen om föräldraledighet. Det är kring detta som jag kommer att uppehålla mig i dag.

För ett feministiskt parti som Liberalerna handlar det om frågor som på ett självklart sätt tillhör politikens viktigaste uppgifter. Vi liberaler är stolta över att Sverige har en generös föräldraförsäkring, och vi har också tagit striden för en väl utbyggd barnomsorg. Det ska vårt land ha också i fortsättningen.

Alltför länge har dock den offentliga diskussionen om föräldraförsäkringen handlat om förändringar inom ramen för dagens system trots dess uppenbara tillkortakommanden inte minst vad gäller jämställdhetsaspekten. Enligt vår mening är det just därför viktigt att på längre sikt åstadkomma större förändringar som kan leda till ett mer jämställt samhälle.

Fru talman! Föräldraförsäkringen infördes 1974 och har sedan dess varit oförändrad i sin grundkonstruktion. Det som har ändrats har varit försäkringens längd och ersättningsnivå samt att vissa perioder har öronmärkts för respektive vårdnadshavare. I övrigt har de grundläggande komponenterna varit bestående, trots jämställdhetsbristerna och att stora samhällsförändringar har inträffat sedan införandet.

Hit hör att synen på mäns och kvinnors ansvar för föräldraskapet har förändrats i grunden och att kvinnors deltagande i arbetslivet har ökat mycket kraftigt. Likaså råder numera i princip full behovstäckning i barnomsorgen för barn från ett års ålder och uppåt, detta i skarp kontrast till när föräldraförsäkringen infördes, då många föräldrar var tvungna att stanna hemma längre än så helt enkelt för att alternativ saknades.

Detta betyder dock inte att kvinnors och mäns utnyttjande av föräldrapenningen är likartat. Fortfarande är uttaget av föräldrapenning starkt könsuppdelat. År 2022 tog kvinnor ut omkring 70 procent av föräldrapenningdagarna, omräknat till nettodagar. Den långsiktiga trenden går visserligen i utjämnande riktning, men utvecklingen är långsam. För barn födda 2020 var det enbart en femtedel av föräldrarna som delade föräldrapenningdagarna någorlunda jämställt - ungefär 40 respektive 60 procent. Det är givetvis mycket bättre än vad det var exempelvis 2005, då inte ens en tiondel av föräldrarna gjorde det, men det är ändå långt ifrån vad som borde prägla ett mer jämställt samhälle.

Att tiden för att vara hemma med barnen är så ojämnt fördelad mellan kvinnor och män får betydande konsekvenser på många olika sätt. Det påverkar föräldramönstren inom familjen och kan också påverka omvärldens förväntningar, till exempel i förhållande till skolan och föräldrarnas arbetsgivare. Det påverkar barnets bild av föräldraskap och barnets uppfattningar om hur sysslor och ansvar förknippas med kön.

Men även föräldrarnas ekonomiska situation påverkas på ett högst väsentligt sätt. Fortfarande är deltidsarbete under längre tid i huvudsak något som kvinnor ägnar sig åt. Detta mönster grundläggs oftast i samband med att barnen kommer, och långvarigt deltidsarbete blir för många kvinnor en deltidsfälla.

I dag arbetar 26 procent av de förvärvsarbetande kvinnorna deltid men bara 11 procent av männen. Skillnaden är stor nog, men till detta kommer att de flesta män som jobbar deltid inte gör det som en följd av föräldraskapet. I stället arbetar männen deltid i början av sitt vuxenliv, i åldern 20-24 år, och när pensionen börjar närma sig, i åldern 55-64 år.

Jämförs i stället enbart siffrorna för deltidsarbete för föräldrar med hemmavarande barn blir skillnaderna i deltidsarbete ännu större.

Det är också vid detta tillfälle som löneskillnaderna mellan män och kvinnor på allvar börjar att växa. Skillnaden i livsinkomst påverkar kvinnors ekonomiska villkor och därmed deras självständighet livet ut. Därför har kvinnor i genomsnitt väsentligt lägre pensioner än män och en genomsnittlig ålderspension som endast motsvarar 69 procent av männens. Det är en viktig förklaring till att det i huvudsak är kvinnor som blir fattigpensionärer.

I detta perspektiv är det uppenbart att dagens konstruktion av föräldraförsäkringen har klara nackdelar som befäster en traditionell könsuppdelad arbetsfördelning och drabbar mödrarna på ett oacceptabelt sätt.

Dessutom utgår dagens föräldraförsäkring från den traditionella familjen där båda föräldrarna lever tillsammans. Det gör att föräldraförsäkringen är föga anpassad till att familjer ser ut på många olika sätt. Det behövs en modern föräldraförsäkring som fullt ut inkluderar alla typer av familjer och också familjer där föräldrarna har gått in i nya relationer.

Föräldraförsäkringen är inte heller anpassad till företagares villkor. Detta ger avtryck i att föräldrar som är egenföretagare tar ut väsentligt färre föräldrapenningdagar än andra trots att de är med och bidrar till systemet.

Fru talman! Det finns alltså många skäl till att tänka nytt vad gäller föräldraförsäkringen.

Vi liberaler har redan tidigare i denna kammare berört de idéer som skulle kunna vägleda ett långsiktigt reformarbete inom detta område.

I vår kommittémotion från riksdagsåret 2021/22 Liberala principer för en modern, flexibel och jämställd föräldraförsäkring lyfter vi fram följande principer som skulle kunna utgöra en lämplig utgångspunkt för en moderniserad föräldraförsäkring.

För det första borde föräldraförsäkringen utgå från barnets behov av trygghet och anknytning under den första viktiga tiden. Föräldraförsäkringen finns för att över huvud taget göra det möjligt för föräldrar att stanna hemma så att barnet får en trygg anknytning till föräldrarna under de allra första åren.

För det andra borde föräldraförsäkringen ge inkomstskydd när föräldrarna är hemma den första tiden och sedan underlätta en trygg återgång till arbetsmarknad och förvärvsarbete.

För det tredje borde föräldraförsäkringen underlätta och stimulera till ett jämställt föräldraskap.

För det fjärde borde föräldraförsäkringen ta hänsyn till familjernas olikhet.

Sist men inte minst borde föräldraförsäkringen vara flexibel och anpassad till en postindustriell ekonomi där några är anställda på ett traditionellt sätt medan många andra är egenföretagare, frilansare eller kombinatörer.

Fru talman! Utifrån dessa utgångpunkter har vi skisserat grunderna för en moderniserad föräldraförsäkring där man i stället för att ha en mycket lång föräldraförsäkring med partiellt inkomstskydd borde inrikta sig på en kortare försäkring med mycket bättre inkomstskydd. Vi vill också öppna möjligheter för helt nya former av flexibilitet och valfrihet.

Vi vill även komma till rätta med de mekanismer som skapar en deltidsfälla och i stället ge föräldrarna nya möjligheter att anpassa längden och nivån på försäkringen utifrån sina egna önskemål. Man ska, enligt norsk modell, kunna välja mellan en kortare föräldraförsäkring med full kompensation för inkomstbortfallet och en längre med en lägre grad av kompensation.

Vi vill dessutom stärka drivkraften till jämställt ansvarstagande genom en mer generös vab-ersättning.

Fru talman! Dessa är grundsatserna i den liberala vägen mot en reformerad föräldraförsäkring som på längre sikt kan bidra till ett mer jämställt samhälle. Vi hoppas att detta kan leda till ett öppet samtal om nödvändigheten av en moderniserad föräldraförsäkring nu när vårt gamla system snart fyller 50 år.

Fru talman! Nej, vi vill inte gå vidare på den vägen. Vi politiker måste vara försiktiga med hur mycket vi vill bestämma över familjers viktiga beslut. Vänsterpartiet har föreslagit att den ska delas 50/50, men jag tror inte att vi ska göra sådana ingrepp.

Det vi borde förändra, som man kan läsa om i Liberalernas motion från förra riksdagsåret, är att möjliggöra för en kortare period där föräldern kan få full kompensation för inkomstbortfallet. Det skulle göra det lönsamt för båda föräldrarna att stanna hemma med barnet, och man skulle inte välja den med lägre lön. Vi tror att detta är en bra väg att gå. Det praktiseras i Norge sedan några år tillbaka med mycket gott resultat. Vi väljer ett annat sätt att vara flexibla som fortfarande ger föräldrarna frihet att utforma föräldraledigheten - till en viss punkt, för vi har reserverade dagar - men vi vill inte gå längre på den vägen.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågorna och kommentarerna.

Det vi vill är att öppna ett samtal om detta. Vi får pröva olika vägar. Ledamoten säger att detta har fungerat i Sverige; jag säger att detta har fungerat i Norge, som inte är så väsensskilt från Sverige. Vi måste öppna debatten och se. Vi måste också se hur andra länder har gjort. Det är sant att de nordiska länderna är pionjärer i detta avseende, men kanske finns det också något att lära av andra länder.

Det vi vill är att flexibilisera och betala full kompensation för inkomstbortfallet. Vi ogillar det längre utnyttjandet av föräldraförsäkringen, för det visar sig att det blir ett bestående sätt för kvinnorna att gå ned till oftast 75 procent i arbetstid. Det leder till många andra konsekvenser, inte minst att deras livsinkomst och pension blir lägre. Det har alltså många effekter som vi borde motarbeta på något sätt.

Meningen med min presentation var att öppna samtalet. Sedan har vi mycket som är kortsiktigt. Vi har diskuterat det, och regeringen kommer att återkomma - det är naturligtvis jätteviktigt. Men det långsiktiga samtalet skulle vara bra, för jämställdhetseffekten av det system vi har är uppenbarligen bristfällig. Vi kan inte nöja oss med ett system som ger detta resultat.

Fru talman! Det är ganska populärt att lämna in kvartalsrapporter, och jag tänker att regeringen också ska göra det. Då tänker väl alla att det har gått tre månader nu - ett kvartal - men för mig blir kvartalet två år eftersom den förra regeringen hade åtta år på sig att komma till rätta med Sveriges situation och den ekonomiska utsatthet som vissa familjer och ensamstående har. Vänsterpartiet stöttade den förra regeringen under de åtta åren. Låt den här regeringen återkomma med en kvartalsrapport om två år, även om vi redan nu vet vad regeringen gör.

Jag skulle vilja fråga ledamoten Isabell Mixter hur Vänsterpartiet tänker. Man lägger fram en budget med ogenomförbara förslag som är underfinansierad med 21 miljarder. Om denna budget skulle gå igenom skulle det innebära högre räntor och ännu mindre pengar kvar i plånboken för vanligt folk. I en tid med hög inflation där arbetsmarknadens parter har tagit ansvar för att hålla nere löneökningarna väljer man att underfinansiera sin budget med 21 miljarder. Är detta att ta ekonomiskt ansvar? Är detta att se till de svagaste?

Sedan vill jag ställa en fråga till ledamoten Isabell Mixter, som pratar mycket om jämställdhet, som är oerhört viktigt för mig. Jag skulle vilja fråga - om vi nu måste ställa två saker mot varandra - om det viktigaste är jämställdhet eller barnens bästa.

Fru talman! Kristdemokraterna, som är en del av den nuvarande regeringen, vill verkligen inte se några barn gå hungriga till skolan eller gå i urvuxna kläder. Ni kanske inte tror det, men jag är så gammal att jag är uppväxt i en familj där man fick vända på kronorna, som hade en enda inkomst eftersom pappa var den som arbetade och där jag fick erfara att något som det alltid fanns pengar till var tobak och alkohol.

Regeringen kommer inte att lämna dem som har det svårast ekonomiskt bakom sig, utan regeringen ska se till att alla som behöver hjälp får det. Jag litar helt och fullt på den regering som vi har nu. Den förra regeringen hade åtta år på sig. Det är ju inte så att situationen för dem som nu har det svårast ekonomiskt har uppstått de senaste sex månaderna, utan den uppkom ju långt tidigare.

Jag vill upprepa min fråga till Isabell Mixter: Är jämställdhet eller barnets bästa viktigast?

Fru talman! Ekonomisk familjepolitik kan innehålla många olika delar, och det är omöjligt att gå in på allt. Jag kommer att fokusera på ett par saker.

Syftet med föräldrapenningen är att underlätta familjelivet när man har små barn och att man inte ska vara borta för länge från arbetsmarknaden eftersom det påverkar livsinkomsten och löneutvecklingen. Det är ett av skälen till att Centerpartiet tycker att 80 procent av föräldraledigheten ska tas ut redan under barnets tre första levnadsår, inte fyra som det är i dag.

Tiden när barnet är litet är viktig och värdefull för föräldrarna. Det är också viktigt att värdesätta båda föräldrarna lika mycket, vilket vi inte gör i dag i svensk lagstiftning eftersom det inte finns automatisk gemensam vårdnad för båda föräldrarna om man får barn och är ogift. Då ska den kvinna som föder barnet godkänna den andra föräldern som vårdnadshavare. Det är klart att det påverkar hur vi ser på familjen och ledigheter när den ena föräldern inte automatiskt får vårdnaden om sitt barn.

Bygger vi vidare på detta är det självklart att det ska vara fler dubbeldagar. Vi vill egentligen att det ska vara obegränsad tillgång, men det är bra att regeringen går vidare med att de åtminstone ska vara fler än hittills.

Då börjar jag närma mig frågan om jämställt uttag av föräldrapenning. Det har pratats mycket om att föräldraledigheten är en kvinnofälla, att kvinnor är hemma mer än männen. Då kan jag inte låta bli att fundera över vad det är som gör att det är så. Det är fullt möjligt med dagens regelsystem att dela exakt lika på antalet dagar man är hemma. Det är fullt möjligt att båda föräldrarna väljer att vara tjänstlediga en viss period, eller att inte välja det. Vad är det då som styr detta? Är det regelverket, eller är det normer och värderingar som styr oss? Hur mycket ska vi ändra i regelverket om vi inte ändrar synen på vem vi förväntar oss ska vara hemma mest? Det finns en gemensam kollektiv värdering hos både män och kvinnor; annars skulle det inte se ut som det gör. Då skulle kvinnor och män vara hemma mer lika, och jag skulle nästan våga säga att kvinnorna skulle låta männen vara hemma.

Det är klart att reglerna kan ses över. Det går också att problematisera. Vi har hört från talarstolen hur värdefullt det är att vara hemma deltid, att vara tjänstlediga när våra barn är små. Men vad betyder det om jag är hemma 25 procent under ett antal år? Hur påverkar det min lön, och hur påverkar det min pension? Om vi vill problematisera frågan kanske vi inte ska tillåta något sådant, om vi vill ha jämställda pensioner i framtiden. Det är bara fråga om att problematisera, inte att lägga fram ett färdigt förslag.

Vad händer när det finns fler öronmärkta dagar? Vi kan inte enbart jobba med den faktorn om vi vill att det ska bli en förändring på riktigt. Det som händer när fler dagar öronmärks till den ena föräldern - som oftast är pappan - är att fler pappor stannar hemma längre, men kvinnorna är inte hemma kortare tid för det, utan de är hemma lika länge fast för en lägre ersättning. Vilka regler ändrar vi så att vi också förändrar de grundläggande normer och värderingar som finns där vi förväntar oss olika saker av mammor och pappor?

Sedan kan vi självklart jobba med hur vi sprider kunskap och så vidare. Jag skulle vilja se ett nära samarbete mellan Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten. När jag går in och planerar min föräldraledighet, vilket vi är otroligt duktiga på i Sverige - hur många dagar kan jag vara hemma och hur länge kan jag vara hemma - ska det också automatiskt komma upp en flagga som talar om att det här kommer att ge mig si och så många kronor, eller procent, mer eller mindre i pension. Då kan vi också se vad livsvalen innebär, och det kanske påverkar våra normer och värderingar i framtiden.

När det gäller bostadsbidraget har jag tidigare i dag lyft upp vikten av att vi måste förändra några grundläggande saker. Den förra regeringen hade kunnat, och den nuvarande regeringen kan, vara snabbare med att lägga fram förslag på en månadsavstämning på bostadsbidraget, så att vi inte fortsätter att sätta barnfamiljer i skuld. De som har störst behov av bidrag för att klara sitt uppehälle riskerar att hamna i skuld med nuvarande regelverk.

Jag vill återigen nämna vikten av att bryta utanförskap. En ung person som får sitt första arbete ska tjäna på det. Familjen måste tjäna på det. Därför måste vi tillåta att ungdomars inkomster inte spelar lika stor roll i beräkningen av bostadsbidraget.

Det finns frågor som skapar konflikter i familjer som har levt lyckliga ihop så att de sedan av någon anledning går isär. Här finns saker i bostadsbidraget att hantera, till exempel hur många dagar ett barn ska bo hos den ena eller andra föräldern för att bostadsbidraget inte ska påverkas. Återigen: Familjen med de sämsta ekonomiska förutsättningarna kommer att räkna på antalet dagar för att klara sitt uppehälle. Det skapar onödiga konflikter.

Jag måste få kommentera att rutbidraget skulle vara lösningen för att barnfamiljer ska få det bättre. Vad betyder det i praktiken om rutavdraget pausas? Det betyder att en massa människor som i dag jobbar i branschen inte har ett jobb att gå till. Då hjälper det inte att få ett högre bidrag.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nummer 24, även om jag står bakom samtliga reservationer från Centerpartiet.