Isabell Mixter (V) om Ekonomisk familjepolitik
Isabell Mixter (V) höll ett anförande om Ekonomisk familjepolitik i debatten ”Protokoll 2022/23:103 Torsdagen den 4 maj” den 4 maj 2023.
Fru talman! Det var mycket länge sedan så många i Sverige upplevde att det var så svårt att få pengarna att räcka till. Priset på nödvändigheter som bröd, smör och grönsaker har skenat. Hyrorna, räntorna, elräkningarna och bränslepriserna är mycket höga. För en typisk barnfamilj uppgår prisökningarna till omkring 17 procent. Människor tvingas skuldsätta sig för att ha råd att betala räkningarna.
Regeringen kan såklart inte hållas ansvarig för Rysslands anfallskrig eller pandemieffekterna som bidragit till den höga inflationen. Men hur krisens bördor fördelas är något som en regering definitivt kan påverka och borde intressera sig för. Den här regeringen är dock chockerande passiv. Samtidigt som matköerna till Stadsmissionen och Svenska kyrkan växer slår regeringen ut med armarna och säger att man ingenting kan göra för att det riskerar att spä på inflationen. Enligt Konjunkturinstitutet skulle dock stöd till hushållen bara få försumbara effekter på inflationen.
Den ekonomiska familjepolitikens utjämnande effekt har urholkats över tid, och det blir särskilt påtagligt i den ekonomiska situation vi nu befinner oss i. Särskilt svårt är det såklart för dem som redan innan krisen hade små marginaler: arbetslösa, sjukskrivna, pensionärer och ensamstående föräldrar. Men den höga inflationen äter sig in i plånboken även hos familjer som tidigare var ekonomiskt trygga. Regeringen och Sverigedemokraterna borde intressera sig för att underlätta situationen för familjer som nu har det väldigt tufft.
För att den ekonomiska familjepolitiken ska leva upp till sitt syfte behöver tak- och ersättningsnivåerna i föräldrapenning, barnbidrag, bostadsbidrag med mera indexeras så att de hänger med i pris- och löneutvecklingen. Måluppfyllelsen för den ekonomiska familjepolitiken har försämrats sedan 1990-talet. Den trenden behöver vändas.
Regeringen och Sverigedemokraterna har nyligen aviserat att de avser att fördubbla antalet dubbeldagar i föräldraförsäkringen från dagens 30 dagar till 60 dagar. De vill också förlänga tidsgränsen för hur länge de får tas ut från 12 till 15 månader. Argumentet som regeringen använder för att dubbeldagarna ska öka är att införandet har haft positiv effekt på pappors uttag av föräldrapenning. Det är sant. Men det finns inget i de studier som gjorts som visar på att ytterligare dubbeldagar skulle göra uttaget mer jämställt. Regeringen famlar på outforskad mark i stället för att göra det som verkligen krävs för att se till att uttaget av föräldraledighet blir jämställt på riktigt, det vill säga reservera fler dagar i föräldraförsäkringen för respektive förälder.
TCO har kritiserat regeringens förslag om att fördubbla antalet dubbeldagar. De säger att effekterna är tveksamma och att det är en mycket låg grad föräldrar som nyttjar samtliga dubbeldagar som finns i dag. Riskerna är att kvinnor är hemma mer med obetald föräldraledighet och att män inte tar huvudansvar för barnen.
Vänsterpartiet vill i stället se en individualiserad föräldraförsäkring. En sådan ska såklart ta hänsyn till att familjer kan se olika ut. Vi behöver också säkerställa att det blir lättare för egenföretagare att ta ut föräldrapenning. Nyligen kom en rapport från TCO som visar att föräldraledigheten är ännu mer ojämställd än vad som syns i statistiken. När man räknar in även obetald föräldraledighet är kvinnor i snitt borta från arbetet i mer än ett år under ett barns två första år. Det är drygt nio månader mer än männen.
Att se till att föräldrapenningen delas jämställt är oerhört centralt om man vill se till att kvinnor och män kan leva jämställda liv - där kvinnor slipper bli straffade i lönekuvertet för att de varit hemma betydligt längre med barnen än vad männen varit och där kvinnor får en pension som går att leva på. Varje månad som pappan är hemma ökar den framtida lönen med 7 procent för mamman.
Hur kvinnors och mäns livsvillkor ska utjämnas med regeringens politik ställer jag mig frågande till. I stället för att se till att föräldraskapet blir mer jämställt vill regeringen se en föräldraförsäkring som kan användas av andra än föräldrarna. Om det är en hbtq- eller stjärnfamilj som regeringen och Sverigedemokraterna har i åtanke känns det väl fint. Men det skulle kunna lösas genom att fler föräldrar får bli vårdnadshavare. Jag inbillar mig att detta inte är regeringens primära målgrupp. Om regeringens förslag skulle införas oreglerat skulle det kunna leda till att vi får ett nannysystem finansierat av våra skattepengar.
Fru talman! I stället för att hjälpa familjer genom krisen vill regeringen och Sverigedemokraterna införa bidragstak. De räkneexempel som regeringen med Sverigedemokraterna i fören har hittat på Timbros kontor, om att det är så fett att få bidrag, är som tagna ur fablernas värld.
Vänsterpartiet har ett litet tips till regeringen om ett bidrag som faktiskt går att dra in utan att det ger negativa effekter för de allra flesta familjers ekonomi: Pausa rutavdraget! För de pengarna kan vi höja barnbidraget till alla familjer med 400 kronor. Det är en prioritering som Vänsterpartiet vill göra, men regeringen har andra.
Vi har också föreslagit ett extra barnbidragstillägg för ensamstående på 500 kronor och ett extra bidrag för dem som har fler än två barn. Vi vet att det är ensamstående föräldrar och föräldrar med flera barn som har lägst ekonomisk standard. Den ensamstående mamman med ett barn skulle med Vänsterpartiets politik få 900 kronor mer per månad, en ensamstående med två barn skulle få 1 800 kronor mer per månad och en ensamstående med tre barn skulle få 3 180 kronor mer per månad.
Fru talman! Regeringen och Sverigedemokraterna ska faktiskt inte bara få skäll av mig här i dag. Det är bra att regeringen och Sverigedemokraterna har förlängt och höjt den tillfälliga höjningen av bostadsbidraget, även om det är det enda regeringen gör för att hjälpa hushållen.
Bostadsbidraget är det stöd som har urholkats mest över tid. Taket i bidraget och inkomstnivåerna har inte hängt med i prisutvecklingen, och därför behöver bostadsbidraget justeras och indexeras. Det förstärkta bostadsbidraget bör gälla fram tills detta är gjort.
Regeringen och Sverigedemokraterna har i sitt tillfälliga stöd valt att utelämna den grupp som har allra minst marginaler, nämligen dem som uppbär försörjningsstöd. Det uppstod viss förvirring på regeringens och Sverigedemokraternas presskonferens där förlängningen av bostadsbidraget presenterades och ministrarna skulle svara på om personer med försörjningsstöd omfattas eller inte. Nu har vi fått klarhet i att så inte är fallet, och detta har mött stor kritik. Att kommunerna kan göra på olika sätt leder till en stor ojämlikhet som beror på vilket postnummer man har, och detta tycker inte vi är särskilt bra.
Vidare finns det ett problem som har funnits under många år gällande bostadsbidraget, och det är att många människor blir återbetalningsskyldiga. Det är inte rimligt att människor fortsätter att hamna i skuld på grund av att systemet borgar för det. Därför behöver regeringen gå vidare med den del av BUMS-utredningen som handlar om månadsavstämningar av inkomster snarast. Utredningen är klar och ligger på regeringens bord. Mellan borttagandena av plastpåseskatt och danstillstånd kanske regeringen kan hitta lite tid att åtgärda till exempel detta, som är ett påtagligt och verkligt problem i människors vardag.
Snart kommer sommaren, vänner, och tankarna kanske förs till sol och bad. För många kommer det i stället att innebära en klump i magen över hur pengarna ska räcka till när barnen inte kommer att äta skollunch i skolan. Åt detta gör regeringen ingenting. Lidingöborna kan fortsätta använda sitt rutavdrag för poolrengöring så att barnen kan simma och ha det gött. I Kramfors eller Härnösand finns det mycket få rutbidragstagare, däremot gott om folk som vill få vardagen att gå ihop.
Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservation 23.
(Applåder)
