Annika Hirvonen (MP) svarade Caroline Högström i en replik om Ekonomisk familjepolitik i debatten ”Protokoll 2022/23:103 Torsdagen den 4 maj” den 4 maj 2023.
Caroline HögströmM· i en replikJag begärde replik på ledamoten Hirvonens inlägg framför allt för att skapa någon sorts balans i bildsättningen. Man försöker måla upp en bild av regeringen och Tidöavtalet som inte på något sätt är förankrad i…Fru talman! Sverige behöver en kriskommission för att bekämpa barnfattigdomen. Barnfattigdomen i Sverige är ett av de mest akuta problemen här och nu. Frivilligorganisationer, Svenska kyrkan, Stadsmissionen, Röda Korset, Matmissionen och andra larmar om att det nu inte bara är personer som lever på dagersättning för att de är flyktingar från Ukraina som står i matköerna, utan det är också människor som har ett jobb och personer som samhället ger försörjningsstöd, som vi alla en gång var överens om skulle räcka till det mest grundläggande, det vill säga att ställa mat på bordet åt sina barn.
Skolor larmar om att det går åt mycket mer mat på fredag före helgen och på måndag när barnen inte har ätit skollunch på två dagar. Det här borde skaka om oss alla. I Sverige 2023 finns barn som går hungriga för att föräldrarna inte har råd med den allt dyrare maten i spåren av inflationen.
Vi behöver inflationssäkra barnbidraget, bostadsbidraget och underhållsstödet som går till de ensamstående, nästan alltid mammor, som är den grupp som drabbats hårdast i det här läget.
I stället för en kriskommission för att bekämpa barnfattigdom har vi alla kunnat läsa i Tidöavtalet om någonting som för mig låter precis som motsatsen, nämligen att fler barn ska bli fattigare - inte alla barn, men barn till föräldrar som är nyanlända.
Vi har i dag debatterat hur vi ska göra föräldraförsäkringen mer jämställd. Jag oroar mig för den dagen som regeringen vill ta bort rätten för nyanlända flyktingar som just fött barn att alls få ta del av föräldraförsäkringen därför att de inte har hunnit arbeta och kvalificera sig för en sådan försäkring.
Fru talman! Jag oroar mig för den dag då man tar bort rätten till barnbidrag och rätten till assistansersättning för nyanlända flyktingar som inte hunnit arbeta i Sverige. I ett läge där barnfattigdomen är en akut kris skulle det slå på ett fullkomligt förödande sätt, och vi skulle ännu mer dela upp barnen i våra klassrum i ett lag som har rättigheter och ett som inte har det. I ett land där barnkonventionen är lag borde det alltid vara barnets bästa och barns rättigheter som styr.
Fru talman! I replikskiftena har jag redan talat om Miljöpartiets politik för en mer jämställd föräldraförsäkring. Vi vill dubblera antalet dagar som är öronmärkta för varje förälder. Det är det mest verkningsfulla sättet att se till att föräldraskapet blir mer jämställt, att löneutvecklingen på arbetsmarknaden blir mer jämställd och att det obetalda hem- och omsorgsarbetet fördelas mer jämställt.
Jag vill därför yrka bifall till reservation 7.
Fru talman! Jag begärde replik på ledamoten Hirvonens inlägg framför allt för att skapa någon sorts balans i bildsättningen. Man försöker måla upp en bild av regeringen och Tidöavtalet som inte på något sätt är förankrad i verkligheten. Man målar upp en bild att vi nu avskaffar både det ena och det andra och tar bort skydd och stöd, vilket inte är sant.
Det finns dessutom något som blir lite lustigt i sammanhanget. Man pratar om de reserverade dagarna, som man vill utöka. Egentligen handlar det om att plocka bort möjligheten för familjer att välja. Har inte Miljöpartiet någon tanke kring de andra risker som finns med det här? Exempelvis har man i Norge, där man har mycket mer strikt tredelad försäkring, sett att många, framför allt kvinnor, kliver ur systemet helt och inte får någon ersättning över huvud taget. Vad får det för påverkan på till exempel pensionen när man helt kliver ur försäkringssystemet? Detta är det resultat man ser, för det finns föräldrar som vill välja och som behöver få möjlighet att välja hur de ska fördela tiden med det viktigaste de har: sitt barn.
Fru talman! Vi har ännu inte sett vad Tidöavtalets avsnitt om att minska pullfaktorerna ska handla om. Men i den punktlista som man räknar upp står det att man vill ta bort rätten till ersättningar för barnfamiljer och personer med funktionsnedsättning samt ekonomiskt bistånd, det vill säga försörjningsstöd. Detta gäller personer som inte har kvalificerat sig genom att ha arbetat eller varit i Sverige länge.
Jag hoppas att detta inte blir verklighet. Tänk er själva: En iransk flykting som får skydd i Sverige och får asyl är gravid och föder barn men har inte hunnit vara här länge eller arbeta. Ska denna flykting då straffas genom att inte få någon försörjning eller tvingas börja jobba när barnet är nyfött? Eller tänk er en person med svår funktionsnedsättning som behöver personlig assistans för att över huvud taget kunna ta sig till arbetet! Det ska man inte heller få om man inte har kvalificerat sig genom att arbeta eller vara här länge. Det är ett moment 22 som jag verkligen hoppas inte blir verklighet, för det skulle vara förödande i ett läge där barnfattigdomen redan är ett akut problem.
Fru talman! Den alarmerande verklighetsbeskrivningen är ju inte hela sanningen. Att vi behöver ha en kvalificering till välfärden är uppenbart, för vi har i dag problem med ett utanförskap som cementerar människor utanför arbetsmarknaden och som inte har gynnat vare sig Sverige eller individerna särskilt väl. En kvalificering till välfärden kommer alltså att införas, men exakt hur man utformar den tänker jag inte föregripa.
När det gäller den känslomässiga beskrivningen av hur en kvalificering till välfärden går till kan jag lugna de flesta där hemma med att det inte är så det kommer att se ut. Den här bildsättningen är absolut problematisk, tycker jag.
Sedan tycker jag också att det är viktigt att påpeka att politiken inte ska in vid köksborden och besluta hur föräldrar ska fördela sin föräldraledighet. Det måste i stället finnas morötter för hur vi kan skapa en bättre fördelning av föräldraförsäkringen.
Som jag uppmärksammade har man över huvud taget inte noterat att många, framför allt mammor, kliver ur försäkringen i länder som vi annars brukar jämföra oss med.
Fru talman! Nej, barnfattigdom är inte ett akut problem för alla. Vi med de högsta lönerna får lägre skatt av regeringen. Men köerna till matkassarna blir allt längre.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 7.)