Mauricio Rojas (L) svarade Annika Hirvonen i en replik om Ekonomisk familjepolitik i debatten ”Protokoll 2022/23:103 Torsdagen den 4 maj” den 4 maj 2023.
Annika HirvonenMP· i en replikJag vill tacka ledamoten för svaret för den frågan. Jag ser fram emot att ta del av den tidigare motionen, så kan vi säkert återkomma. Jag tycker att det är viktigt att vi inte lurar oss själva att genomföra reformer som…Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag och därmed avslag på samtliga reservationer.
För närvarande pågår ett intensivt regeringsarbete angående den ekonomiska familjepolitiken, och flera viktiga utredningar är på gång inom detta viktiga område. Därför kommer vi med all säkerhet att få fler tillfällen att återkomma på ett mer konkret sätt till en rad centrala familjepolitiska frågor, och jag är övertygad om att många av förslagen i de motioner som vi debatterar i dag kommer att beaktas.
Av den anledningen vill jag i dag hålla mig till de mer principiella aspekterna av den ekonomiska familjepolitiken och ange Liberalernas långsiktiga perspektiv på detta område.
Fru talman! Liberalernas utgångspunkt är att Sverige ska vara ett jämställt, barnvänligt och föräldravänligt land. I det sammanhanget är tillgången till en väl utbyggd barnomsorg som gör att föräldrar kan kombinera jobb och föräldraskap under barnens uppväxt en avgörande förutsättning.
En annan hörnsten är rätten till föräldraledighet med ersättning, alltså det system som utgörs av föräldraförsäkringen tillsammans med lagstiftningen om föräldraledighet. Det är kring detta som jag kommer att uppehålla mig i dag.
För ett feministiskt parti som Liberalerna handlar det om frågor som på ett självklart sätt tillhör politikens viktigaste uppgifter. Vi liberaler är stolta över att Sverige har en generös föräldraförsäkring, och vi har också tagit striden för en väl utbyggd barnomsorg. Det ska vårt land ha också i fortsättningen.
Alltför länge har dock den offentliga diskussionen om föräldraförsäkringen handlat om förändringar inom ramen för dagens system trots dess uppenbara tillkortakommanden inte minst vad gäller jämställdhetsaspekten. Enligt vår mening är det just därför viktigt att på längre sikt åstadkomma större förändringar som kan leda till ett mer jämställt samhälle.
Fru talman! Föräldraförsäkringen infördes 1974 och har sedan dess varit oförändrad i sin grundkonstruktion. Det som har ändrats har varit försäkringens längd och ersättningsnivå samt att vissa perioder har öronmärkts för respektive vårdnadshavare. I övrigt har de grundläggande komponenterna varit bestående, trots jämställdhetsbristerna och att stora samhällsförändringar har inträffat sedan införandet.
Hit hör att synen på mäns och kvinnors ansvar för föräldraskapet har förändrats i grunden och att kvinnors deltagande i arbetslivet har ökat mycket kraftigt. Likaså råder numera i princip full behovstäckning i barnomsorgen för barn från ett års ålder och uppåt, detta i skarp kontrast till när föräldraförsäkringen infördes, då många föräldrar var tvungna att stanna hemma längre än så helt enkelt för att alternativ saknades.
Detta betyder dock inte att kvinnors och mäns utnyttjande av föräldrapenningen är likartat. Fortfarande är uttaget av föräldrapenning starkt könsuppdelat. År 2022 tog kvinnor ut omkring 70 procent av föräldrapenningdagarna, omräknat till nettodagar. Den långsiktiga trenden går visserligen i utjämnande riktning, men utvecklingen är långsam. För barn födda 2020 var det enbart en femtedel av föräldrarna som delade föräldrapenningdagarna någorlunda jämställt - ungefär 40 respektive 60 procent. Det är givetvis mycket bättre än vad det var exempelvis 2005, då inte ens en tiondel av föräldrarna gjorde det, men det är ändå långt ifrån vad som borde prägla ett mer jämställt samhälle.
Att tiden för att vara hemma med barnen är så ojämnt fördelad mellan kvinnor och män får betydande konsekvenser på många olika sätt. Det påverkar föräldramönstren inom familjen och kan också påverka omvärldens förväntningar, till exempel i förhållande till skolan och föräldrarnas arbetsgivare. Det påverkar barnets bild av föräldraskap och barnets uppfattningar om hur sysslor och ansvar förknippas med kön.
Men även föräldrarnas ekonomiska situation påverkas på ett högst väsentligt sätt. Fortfarande är deltidsarbete under längre tid i huvudsak något som kvinnor ägnar sig åt. Detta mönster grundläggs oftast i samband med att barnen kommer, och långvarigt deltidsarbete blir för många kvinnor en deltidsfälla.
I dag arbetar 26 procent av de förvärvsarbetande kvinnorna deltid men bara 11 procent av männen. Skillnaden är stor nog, men till detta kommer att de flesta män som jobbar deltid inte gör det som en följd av föräldraskapet. I stället arbetar männen deltid i början av sitt vuxenliv, i åldern 20-24 år, och när pensionen börjar närma sig, i åldern 55-64 år.
Jämförs i stället enbart siffrorna för deltidsarbete för föräldrar med hemmavarande barn blir skillnaderna i deltidsarbete ännu större.
Det är också vid detta tillfälle som löneskillnaderna mellan män och kvinnor på allvar börjar att växa. Skillnaden i livsinkomst påverkar kvinnors ekonomiska villkor och därmed deras självständighet livet ut. Därför har kvinnor i genomsnitt väsentligt lägre pensioner än män och en genomsnittlig ålderspension som endast motsvarar 69 procent av männens. Det är en viktig förklaring till att det i huvudsak är kvinnor som blir fattigpensionärer.
I detta perspektiv är det uppenbart att dagens konstruktion av föräldraförsäkringen har klara nackdelar som befäster en traditionell könsuppdelad arbetsfördelning och drabbar mödrarna på ett oacceptabelt sätt.
Dessutom utgår dagens föräldraförsäkring från den traditionella familjen där båda föräldrarna lever tillsammans. Det gör att föräldraförsäkringen är föga anpassad till att familjer ser ut på många olika sätt. Det behövs en modern föräldraförsäkring som fullt ut inkluderar alla typer av familjer och också familjer där föräldrarna har gått in i nya relationer.
Föräldraförsäkringen är inte heller anpassad till företagares villkor. Detta ger avtryck i att föräldrar som är egenföretagare tar ut väsentligt färre föräldrapenningdagar än andra trots att de är med och bidrar till systemet.
Fru talman! Det finns alltså många skäl till att tänka nytt vad gäller föräldraförsäkringen.
Vi liberaler har redan tidigare i denna kammare berört de idéer som skulle kunna vägleda ett långsiktigt reformarbete inom detta område.
I vår kommittémotion från riksdagsåret 2021/22 Liberala principer för en modern, flexibel och jämställd föräldraförsäkring lyfter vi fram följande principer som skulle kunna utgöra en lämplig utgångspunkt för en moderniserad föräldraförsäkring.
För det första borde föräldraförsäkringen utgå från barnets behov av trygghet och anknytning under den första viktiga tiden. Föräldraförsäkringen finns för att över huvud taget göra det möjligt för föräldrar att stanna hemma så att barnet får en trygg anknytning till föräldrarna under de allra första åren.
För det andra borde föräldraförsäkringen ge inkomstskydd när föräldrarna är hemma den första tiden och sedan underlätta en trygg återgång till arbetsmarknad och förvärvsarbete.
För det tredje borde föräldraförsäkringen underlätta och stimulera till ett jämställt föräldraskap.
För det fjärde borde föräldraförsäkringen ta hänsyn till familjernas olikhet.
Sist men inte minst borde föräldraförsäkringen vara flexibel och anpassad till en postindustriell ekonomi där några är anställda på ett traditionellt sätt medan många andra är egenföretagare, frilansare eller kombinatörer.
Fru talman! Utifrån dessa utgångpunkter har vi skisserat grunderna för en moderniserad föräldraförsäkring där man i stället för att ha en mycket lång föräldraförsäkring med partiellt inkomstskydd borde inrikta sig på en kortare försäkring med mycket bättre inkomstskydd. Vi vill också öppna möjligheter för helt nya former av flexibilitet och valfrihet.
Vi vill även komma till rätta med de mekanismer som skapar en deltidsfälla och i stället ge föräldrarna nya möjligheter att anpassa längden och nivån på försäkringen utifrån sina egna önskemål. Man ska, enligt norsk modell, kunna välja mellan en kortare föräldraförsäkring med full kompensation för inkomstbortfallet och en längre med en lägre grad av kompensation.
Vi vill dessutom stärka drivkraften till jämställt ansvarstagande genom en mer generös vab-ersättning.
Fru talman! Dessa är grundsatserna i den liberala vägen mot en reformerad föräldraförsäkring som på längre sikt kan bidra till ett mer jämställt samhälle. Vi hoppas att detta kan leda till ett öppet samtal om nödvändigheten av en moderniserad föräldraförsäkring nu när vårt gamla system snart fyller 50 år.
Fru talman! När jag letar igenom betänkandet hittar jag inte den motion som Mauricio Rojas hänvisar till, men den kanske har behandlats i något annat betänkande tidigare.
Jag har några funderingar.
Analysen att dagens föräldraförsäkring leder till ojämställdhet delar jag med Liberalerna. Miljöpartiet införde därför tillsammans med Liberalerna, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet en tredje pappamånad, eller öronmärkt månad, i föräldraförsäkringen eftersom vi vet att det är det effektivaste sättet att göra föräldraförsäkringen, föräldraskapet och i förlängningen också arbetsmarknaden mer jämställd.
Ett jämnt uttag av föräldraförsäkringen är det mest effektiva sättet som vi politiskt kan arbeta på för att nå målet om ökad jämställdhet i både arbetslivet och det obetalda hem- och omsorgsarbetet.
Jag förstår inte riktigt hur Liberalernas förslag ska få samma effekt som fler reserverade dagar i föräldraförsäkringen, som Folkpartiet och Liberalerna tidigare drev, faktiskt fått.
Det har testats olika former av premiesystem, som bonus för jämställdhet med mera, men de har inte funkat och inte gett ökad jämställdhet.
Därför är Miljöpartiets slutsats att man ska fortsätta med det som fungerar, nämligen öronmärka fler månader i försäkringen till respektive förälder.
Fru talman! Nej, vi vill inte gå vidare på den vägen. Vi politiker måste vara försiktiga med hur mycket vi vill bestämma över familjers viktiga beslut. Vänsterpartiet har föreslagit att den ska delas 50/50, men jag tror inte att vi ska göra sådana ingrepp.
Det vi borde förändra, som man kan läsa om i Liberalernas motion från förra riksdagsåret, är att möjliggöra för en kortare period där föräldern kan få full kompensation för inkomstbortfallet. Det skulle göra det lönsamt för båda föräldrarna att stanna hemma med barnet, och man skulle inte välja den med lägre lön. Vi tror att detta är en bra väg att gå. Det praktiseras i Norge sedan några år tillbaka med mycket gott resultat. Vi väljer ett annat sätt att vara flexibla som fortfarande ger föräldrarna frihet att utforma föräldraledigheten - till en viss punkt, för vi har reserverade dagar - men vi vill inte gå längre på den vägen.
Fru talman! Jag vill tacka ledamoten för svaret för den frågan. Jag ser fram emot att ta del av den tidigare motionen, så kan vi säkert återkomma.
Jag tycker att det är viktigt att vi inte lurar oss själva att genomföra reformer som låter bra, vilket till exempel jämställdhetsbonusen verkligen gjorde. Man trodde att en bonus, mer pengar, skulle leda till att fler pappor skulle välja att vara hemma mer med sina barn under den första tiden i livet. Det blev inte så, utan det var samma familjer - familjer där föräldrarna har en högre utbildning och högre inkomst - som stannade hemma i högre utsträckning, precis som tidigare. Man såg ingen ökning. I dag tar faktiskt var tredje pappa inte ut någon föräldradag alls.
Några av nycklarna tror jag att är vi överens om. Vi måste se till att föräldraförsäkringen anpassas även för företagare. Det gäller alla socialförsäkringssystem. Vi har också infört en delning med tre reserverade månader även för dem som inte har en sjukpenninggrundande inkomst, alltså de som är allra fattigast: studenter eller personer som har varit i etableringsersättningen eller ännu inte tagits ut på arbetsmarknaden. Men vi ska göra det som fungerar, för ojämställdhet är ett av våra största samhällsproblem. Det vi har sett i Sverige historiskt är att fler reserverade månader för vardera föräldern, det som kallas pappamånader, har haft effekt. Det viktigaste detta har lett till är att fler barn har fått en nära relation till sina pappor.
Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågorna och kommentarerna.
Det vi vill är att öppna ett samtal om detta. Vi får pröva olika vägar. Ledamoten säger att detta har fungerat i Sverige; jag säger att detta har fungerat i Norge, som inte är så väsensskilt från Sverige. Vi måste öppna debatten och se. Vi måste också se hur andra länder har gjort. Det är sant att de nordiska länderna är pionjärer i detta avseende, men kanske finns det också något att lära av andra länder.
Det vi vill är att flexibilisera och betala full kompensation för inkomstbortfallet. Vi ogillar det längre utnyttjandet av föräldraförsäkringen, för det visar sig att det blir ett bestående sätt för kvinnorna att gå ned till oftast 75 procent i arbetstid. Det leder till många andra konsekvenser, inte minst att deras livsinkomst och pension blir lägre. Det har alltså många effekter som vi borde motarbeta på något sätt.
Meningen med min presentation var att öppna samtalet. Sedan har vi mycket som är kortsiktigt. Vi har diskuterat det, och regeringen kommer att återkomma - det är naturligtvis jätteviktigt. Men det långsiktiga samtalet skulle vara bra, för jämställdhetseffekten av det system vi har är uppenbarligen bristfällig. Vi kan inte nöja oss med ett system som ger detta resultat.