Riksflödet
Logga in
Talade i kammaren ·

Caroline Högström (M) om Ekonomisk familjepolitik

Caroline Högström (M) höll ett anförande om Ekonomisk familjepolitik i debatten ”Protokoll 2022/23:103 Torsdagen den 4 maj” den 4 maj 2023.

Fru talman! I detta betänkande hanteras en rad olika förslag på området ekonomisk familjepolitik. Önskelistan kan vara lång, samtidigt som mycket av det som vi behandlar i dag ibland nästan tas för givet. Den omfördelning som sker och finansieringen från skattebetalare glöms lätt bort i debatten om mer, fler och generösare regler och stöd till bland andra barnfamiljer. Det är också en ständig balansgång mellan att underlätta ekonomiskt för barnfamiljer och samtidigt vara varsam med marginaleffekterna. Vi måste stärka drivkrafter till arbete och återupprätta arbetslinjen, något familjepolitiken historiskt faktiskt har bidragit till.

Sverige har en generös ekonomisk familjepolitik - en av världens mest generösa. Det tycker jag att vi ska vara stolta över. En generös föräldraförsäkring gör det möjligt för alla att vara hemma med sitt nyfödda barn och ger en viktig möjlighet till anknytning och en bra start i livet. Vi har också barnbidrag, tillfällig föräldrapenning, underhållsstöd och bostadsbidrag - allt för att skapa bästa möjliga start för nybildade familjer. Hela 480 dagar betalas ut i föräldrapenning för ett barn, samtidigt som föräldraledighetslagen formellt sett säkrar rätten till ledighet i fler dagar.

Men, fru talman, systemet är inte perfekt och är fortsatt i behov av förbättringar. Den moderatledda regeringen, tillsammans med Sverigedemokraterna, gick i april ut med att man exempelvis dubblerar antalet dubbeldagar, från 30 dagar till 60 dagar, samtidigt som man förlänger tiden att ta ut dessa dagar till dess att barnet är 15 månader. Det är en liten men ack så viktig frihetsreform. Rapporter har visat att familjer som tar ut dubbeldagar tenderar att ha ett mer jämställt uttag av föräldradagarna, men framför allt ser man tydliga och positiva effekter på kvinnors och mammors hälsa och möjlighet till återhämtning efter förlossningen. Att dessutom i större utsträckning få självbestämmande över föräldradagarna och planera utifrån vad som passar den egna lilla familjen är givetvis också viktigt.

Vi moderater ser ett fortsatt behov av förändringar i föräldraförsäkringen inte bara för att göra livspusslet enklare utan också för att stärka anknytningen till arbetsmarknaden när man väljer att bilda familj. Det kan handla om att fördela föräldradagar även till andra viktiga vuxna i barnets liv eller att förbättra möjligheten för egenföretagare att ta ut föräldradagar.

I denna debatt kommer vi att få anledning att återkomma till de reserverade dagarna i föräldraförsäkringen, åt både det ena och det andra hållet. Moderaterna har landat i att antalet reserverade dagar bör bibehållas. Men framför allt säger vi i dag nej till förslaget att utöka antalet reserverade dagar. Detta grundar sig inte bara i en stark tro på individers förmåga och familjers möjlighet till självbestämmande utan också i att värna om den flexibilitet som har tjänat föräldraförsäkringen väl.

När föräldraförsäkringen infördes var den en möjliggörare för framför allt mammor att också delta på arbetsmarknaden. Den historien får vi inte glömma. Ett jämställt uttag är viktigt, men vi tror att morot i detta fall är en mer effektiv metod än piska för ett mer jämställt uttag.

Med medvetna val kan vi också stärka jämställdheten. Och ibland tror jag faktiskt att vi också måste sluta se kvinnor som offer i detta sammanhang. Familjer ser olika ut och har olika behov. Med detta sagt ska våra system uppmuntra och förenkla och, tror jag, även medvetandegöra vilka val man gör och vad de får för konsekvenser. Exempelvis kan en snedvriden fördelning av föräldraledighet och vab få stora konsekvenser för kommande pension. Det måste tydliggöras, och det måste fortsätta föras en diskussion om det. Det innebär inte att vi ska tvinga människor att göra andra val utan just att vi ska medvetandegöra valets konsekvenser, särskilt i ett system som är så pass generöst som det svenska systemet är.

Fru talman! Det inkomstprövade bostadsbidraget är en träffsäker förmån för att nå hushåll med svag ekonomi och för att ge ekonomiskt utsatta hushåll med barn extra resurser. Boendekostnaden är den största enskilda utgiftsposten för många hushåll. Och för att minska risken att barnfamiljer inte kan betala sina boendekostnader är det lämpligt att under en begränsad tid förstärka bostadsbidraget till barnfamiljer genom en förlängning och även en höjning av det tillfälliga tilläggsbidraget.

Både i regeringens höstbudget och i vårändringsbudgeten görs viktiga prioriteringar för de familjer som lever på marginalen. Den tillfälliga höjningen av bostadsbidraget är träffsäker och når de familjer som har störst behov av hjälp. Men det kommer vi nog att få skäl att återkomma till under kommande debatter med mer fokus på budgeten. Men denna politik är träffsäker på riktigt och når ofta ensamstående mammor som verkligen kämpar med ekonomin, samtidigt som vi varsamt hanterar den ekonomiska krisen.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut. I vissa delar pågår redan arbete men också utredningar som kan påverka vilka ställningstaganden och förändringar som är lämpliga att genomföra.

(Applåder)

I detta anförande instämde Magnus Resare (M).

DebattenHos riksdagen
Replikskiftet · 16 repliker

Fru talman! Precis som ledamoten nämner har vi i Sverige en väldigt generös föräldraförsäkring som vi är väldigt stolta över, en föräldraförsäkring som andra länder gärna studerar och imponeras av.

Jag har dock funderat länge på vad Tidölagspartierna menar när de säger att föräldraförsäkringen bör bli mer flexibel. Svaret fick jag kanske när statsrådet Tenje häromveckan intervjuades av tidningen Mama och sa att det ska vara möjligt att ge dagar ur föräldraförsäkringen till "en bekant". Vi kan börja med att smaka på ordet föräldraförsäkring. Det är en försäkring som är till för föräldrarna för att de ska kunna umgås med sitt barn. Där kan naturligtvis exempelvis bonusföräldrar ingå. Men "en bekant" känns som ett väldigt långt steg från den närmaste familjen.

Jag undrar därför om det är tänkt att föräldraförsäkringen i Sverige ska bli en form av vouchersystem där man kan ta in en barnflicka eller en nanny och ge bort dagar ur vår svenska föräldraförsäkring till någon helt annan - "en bekant".

Fru talman! Jag tror att vi ska vara medvetna om att familjer ser olika ut i dag. Familjekonstellationer är i vissa fall faktiskt bredare än bara mamma, pappa och barn. Ibland finns det viktiga vuxna som inte har ett formellt biologiskt släktskap med barnet men som kan vara viktiga komplement till familjen och för barnens möjlighet att få lite mer tid hemma i olika sammanhang.

I denna debatt tror jag inte att man ska smalna av det genom att säga det ena eller det andra, utan jag tror att vi måste titta på möjligheterna för andra viktiga vuxna i barnets liv att också ta ut föräldradagar. Det kan handla om en mormor eller en farmor eller en annan viktig vuxen i barnets liv. Men jag tänker inte stå här och definiera exakt vem det kan handla om, eftersom jag tror att familjer ser så olika ut att det vore mindre bra om vi i en riksdagsdebatt började definiera hur familjer ser ut och vilka viktiga vuxna som kan finnas i barns liv.

Fru talman! Jag tycker att just ordet "bekant" är så intressant i sammanhanget. För mig är nämligen inte en mormor eller en farmor en bekant. Sedan kan man i och för sig ifrågasätta även dem eftersom föräldraförsäkringen i grunden är till för just föräldrar så som vi har skapat den.

Det är väldigt intressant att ledamoten och regeringen pratar sig varma för ett jämställt uttag i föräldraförsäkringen. Och jag tror att vi båda är överens om att det ojämställda uttag som vi ser i dag skapar stora problem för att skapa jämställda löner på svensk arbetsmarknad. Det är det största hindret, menar flera av arbetsmarknadens parter. Att då i ena andetaget säga att vi behöver ett mer jämställt uttag - man har kvar detta mål i budgeten - och i andra andetaget säga att det ska gå att ge bort dagar till "en bekant" tycker jag rimmar illa, eftersom föräldraförsäkringen är till för att föräldrar ska få tid tillsammans med sitt barn. Människor som tillsammans har fått ett barn ska få tid att spendera på att lära känna sitt barn och skapa en relation med det. Jag tycker att det känns udda i det sammanhanget att säga att man kan ge bort dagar till en bekant, för det är inte en nära del av familjen. Själva ordet bekant antyder att det är någon som står längre från familjen.

Fru talman! Jag tror att det grundar sig i att vi vet att familjer ser olika ut. Att vilja sätta en definition på vad en bekant är tycker jag vittnar om synen på familjer. Familjer ser kanske inte likadana ut i dag som de gjorde historiskt sett.

Jag tror absolut att föräldraförsäkringen är oerhört viktig och att ett jämställt uttag också är det. Men vilka metoder har vi för att nå dit? Där tror jag att vi skiljer oss åt avsevärt.

Jag tror på flexibilitet, jag tror på individens förmåga att själv bestämma och jag tror att fler beslut borde fattas vid familjernas köksbord än här i riksdagens kammare. Det tror jag är grundinställningen, och jag tycker att det vore tråkigt om föräldraförsäkringen begränsade möjligheten för familjer att bygga andra konstellationer och andra relationer som kanske inte faller inom den vanliga normen.

Fru talman! Ledamoten talade om att man hjälper dem som har det allra svårast i krisen och att det tillfälliga bostadsbidraget och höjningen av detsamma är en del i det.

Då undrar jag varför det inte omfattar dem som har allra minst marginaler, det vill säga dem som har försörjningsstöd. Den här åtgärden är ju en tillfällig krisåtgärd. Det vore enligt Vänsterpartiet mycket rimligt att även de med försörjningsstöd får ta del av detta.

Normen för försörjningsstöd har höjts något i år, men det täcker inte på långa vägar upp för den höga inflationstakt som vi just nu har. Försörjningsstödet har också urholkats över tid, vilket gör att stödet är väldigt lågt. Familjer som har försörjningsstöd lever med mycket små marginaler, och det tillfälliga bostadsbidraget och höjningen av det skulle kunna innebära skillnaden mellan att kunna sätta mat på bordet eller inte.

Problemet att det tillfälliga bostadsbidraget räknas av försörjningsstödet har varit känt under många år nu, ända sedan det infördes som en pandemiåtgärd, och situationen för de mest ekonomiskt utsatta har förvärrats avsevärt från pandemin till den ekonomiska kris vi nu befinner oss i. Ändå gör regeringen ingenting för att åtgärda detta och se till att människor ska ha råd att sätta mat på bordet.

Jag vill helt enkelt fråga ledamoten: Varför vill ni inte hjälpa de mest ekonomiskt utsatta, som ni säger er värna i krisen, och se till att de också får ta del av den tillfälliga höjningen av bostadsbidraget?

Fru talman! Samtliga barnhushåll med bostadsbidrag får ju det tillfälliga tilläggsbidraget och därmed ett högre totalt bidrag med det här förslaget. Men precis som ledamoten Mixter var inne på gäller det här att de kanske inte fullt ut hanteras genom det ekonomiska biståndet och försörjningsstödet.

Det jag vill lägga till här är att ekonomiskt bistånd består av riksnormen. Det är det som försörjningsstödet följer och som är miniminivån för de behov som det ska täcka. Det skedde en höjning av försörjningsstödsnormen 2023. Den är nu 8,6 procent högre, så att säga att vi inte har gjort något för familjer som lever på försörjningsstöd är inte helt sant.

Jag tror att man måste hålla isär det här. Vi har en riksnorm som når de familjer som inte jobbar och är väldigt utsatta. Men det ekonomiska bostadsbidraget når formellt sett också dem.

Fru talman! Det både stämmer och inte stämmer, det som ledamoten säger. De får ta del av bostadsbidraget i så måtto att kommunerna får ett tillskott till sin kassa, men det når ju aldrig de personer som är i störst behov av det.

Det finns tusentals människor som vittnar om att de har kanske hundra kronor kvar på kontot när räkningarna är betalda. Det är människor som har försörjningsstöd och som när staten inte täcker upp behöver gå till Stadsmissionen eller Svenska kyrkan och säga: "Kan ni hjälpa mig med mat? Jag har inte råd med mat till mina barn." Det är en fruktansvärd situation, och jag förstår inte hur regeringen inte kan agera i den här situationen.

Det stämmer mycket väl, som ledamoten är inne på, att normen har höjts för försörjningsstöd. Men det täcker ju inte upp för den svåra ekonomiska situation vi nu befinner oss i med den skenande inflationen.

Jag undrar varför man inte åtgärdar problemet med att försörjningsstödet inte räknas upp med tillägg för bostadsbidrag.

Fru talman! Jag håller som sagt inte med om hela den bild som ledamoten målar upp. Regeringen har höjt riksnormen för försörjningsstöd. Man har därmed också gjort en stöttning i en särskilt svår tid.

Det jag skulle vilja säga är att lösningen för familjerna som lever på försörjningsstöd är arbetslinjen, att vi får dem i arbete. Det är så vi på allvar hjälper dem ur krisen, och då är det kanske andra saker som behövs i sammanhanget som regeringen också gör.

Jag tror att man ibland stirrar sig blind på bidraget. De här personerna, som jag absolut känner med, måste ju i arbete. Det är så vi får dem ur den ekonomiska kris de befinner sig i, ibland alldeles för permanent.

Svaret på frågan är alltså arbetslinjen, som jag vet att Vänsterpartiet tyvärr har varit väldigt emot.

Fru talman! Ledamoten Högström har ett par gånger nu använt ordet arbetslinjen. Centerpartiet och Moderaterna är ofta överens om arbetslinjen.

Det finns faktiskt motioner i det här betänkandet som bygger på hur viktigt det är med arbetslinjen - motioner som utskottet nu avslår. De handlar om ekonomin, vad som ingår i beräkningen av ett bostadsbidrag.

Det handlar om när barn eller ungdomar - kanske inte så många barn men ungdomar; låt oss säga en 15-åring - får sitt första sommarjobb, sitt första extrajobb, och bryter eller är på väg att ta sig ur de ekonomiska svårigheter som familjen har och utanförskapet som vi har gemensamt att ofta prata om. Det gäller ju att ungdomen som är i en familj där föräldrarna inte har arbete kan ta sig därifrån.

Men det som händer i praktiken när vi har de gränser som vi har i dag är att lönen som den här unga personen tjänar går in i beräkningen av bostadsbidraget, vilket gör att bostadsbidraget sjunker för familjen. Vad är då incitamentet för den här unga personen att ta klivet ut på arbetsmarknaden, bidra till familjens ekonomi och sin egen ekonomi, bryta utanförskapet och ingå i arbetslinjen? Det är min fråga till ledamoten.

Fru talman! Tack, ledamoten Johansson, för frågan och kanske också stödet för arbetslinjen! Man behöver faktiskt återupprätta den för att på allvar bryta utanförskapet.

Jag har inget jättebra svar på helheten av ledamotens fråga. Jag vet att det finns en utredning, BUMS-utredningen, som tar upp delar av det som ledamoten lyfter fram. Den ligger på regeringens bord, och jag vill inte föregå någon process kopplad till den utredningen.

Jag kan dock hålla med om problembilden, framför allt kopplad till beräkningsgrunden för bostadsbidraget, men det är kanske en lite annan fråga än den som ledamoten riktar in sig på.

Det är en svår fråga om vad som ska räknas som ett hushåll och så vidare. Det är inte en helt lätt fråga att hantera när man ska beräkna olika bidrag kopplade till hushållets totala inkomster, så jag blir nog svaret skyldig för framtiden. Jag är inte beredd att bifalla någon motion i dagsläget, men jag vet att det pågår arbete på Regeringskansliet kopplat till bostadsbidraget och beräkningsgrunden med anledning av den utredning som kom tidigare.

Fru talman! Självklart måste det finnas gränser för vad som ska räknas in i ett bidrag som staten bidrar med till en familjs ekonomi. Men att gränsen är så pass låg som den är i dag när det gäller ungdomars första jobb, som är så viktigt ur så många olika aspekter, gör att intresset för att ta det där jobbet kanske minskar. För familjens ekonomi är det ju till nackdel.

Nu tog ledamoten upp BUMS-utredningen. Där finns det ett förslag som både den förra regeringen och den här regeringen borde ha kunnat göra något åt redan nu. Det gäller månadsavstämningen av bostadsbidraget.

De familjer vi pratar om här, de som har de lägsta inkomsterna, riskerar nämligen att hamna i skuld till staten - inte till något företag för att man tagit ett lån utan till staten.

Återigen: Under våren har jag inget arbete. Då har jag rätt till bostadsbidrag. Under hösten får jag ett arbete. Helt plötsligt är min totala inkomst för året för hög för bostadsbidraget, vilket gör att jag blir satt i skuld. Men det finns ett färdigt förslag om att räkna inkomsten varje månad så att vi kan säkerställa att dessa familjer inte hamnar i skuld och att man tar de möjliga arbeten som finns.

Fru talman! Jag håller helt med när det gäller problembilden. Det uppstår en överrepresentation för dessa familjer bland återbetalningskraven. Hur detta har slagit under lång tid är otroligt problematiskt.

Utredningen ligger som sagt på regeringens bord; den presenteras i juni. Som jag har varit inne på tidigare har jag hög tillit till den här regeringen, så jag tror att man kommer att kunna hitta kloka avvägningar när det gäller hur man kan se över detta.

Jag är dock inte helt övertygad om att det som presenteras i BUMS-utredningen fullt ut är rätt väg. Det kanske behöver vara en annan variant eller liknande - vad vet jag. Men jag tror att det finns skäl att titta på frågan, särskilt kopplat till de familjer som, som ledamoten var inne på, är i behov av bostadsbidrag på våren men inte på hösten, då de inte heller tar ut det men ändå blir återbetalningsskyldiga. Detta är jätteproblematiskt och något som vi behöver titta vidare på.

Fru talman! I replikskiftet med Isabell Mixter tidigare sa Caroline Högström att lösningen för de barnfamiljer som lever på försörjningsstöd, som inte har räknats upp i takt med prisökningen på välling och blöjor, och inte har pengar att köpa mat för när räkningarna för hyran, elen och försäkringen är betalda är arbetslinjen. Familjer som i dag står i kö utanför Röda Korset, Stadsmissionen och Svenska kyrkan för att med mössan i handen be om det mest grundläggande, mat till sina barn, ska alltså förlita sig på att arbetslinjen någon gång i framtiden ska ge dem ett jobb.

Detta är inte ett svar på den akuta kris som många familjer, speciellt ensamstående mammor, befinner sig i här och nu. På lång sikt ska vi självfallet göra allt vi kan för att alla som kan jobba också ska få en anställning och en lön att leva på. Men nu, i den akuta ekonomiska krisen, har regeringen ett ansvar.

Regeringen har valt att ge mig, som har en hög lön, lägre skatt i stället för att korta köerna till matutlämningen på Röda Korset, där de allra fattigaste nu står, för att matpriserna har ökat snabbare än riksnormen för försörjningsstödet. Försörjningsstödet finns ju i grunden till för att människor inte ska behöva tigga mat till sina barn från välgörenhetsorganisationer.

Fru talman! Jag tror att detta på något sätt visar den avgrundsdjupa skillnaden mellan våra två partier. Ledamoten pratar om att ge jobb långsiktigt. Någon gång i framtiden får dessa människor vara en del av arbetsmarknaden. Men lösningen handlar, som jag var inne på tidigare, om här och nu. De här människorna måste komma i arbete nu. Det är så de kommer ur den ekonomiska krisen, både på kort sikt och framför allt på lång sikt.

Det är genom arbetskraftsdeltagande man får det självbestämmande man ofta behöver. Då handlar det inte om det långsiktiga, att ge ett jobb någon gång i framtiden, utan om att stärka dessa personer så att de kan skaffa sig ett jobb. Det är detta vi måste skapa drivkrafter för. Det handlar om utbildning och aktivitetskrav och också om en bidragsreform och ett bidragstak, som Moderaterna ofta är inne på. Det är så vi får människor i arbete, inte genom att titta på dem och säga: Vi ger er mer bidrag, så löser vi det här. Det handlar om något annat.

Jag vill återigen, som jag gjorde även tidigare, starkt motsätta mig den bild man målar upp. Regeringen har höjt riksnormen med 8,6 procent för 2023. Det kan jämföras med 2021 och 2022, då siffran var 1,6 procent. Något av dessa år var, om jag inte minns helt fel, Miljöpartiet med och styrde landet.

Riksnormen har alltså höjts, vilket är viktigt i den ekonomiska krisen, men drivkrafterna till arbete är något annat. Arbetslinjen är avgörande för att dessa människor faktiskt ska få en drägligare tillvaro.

(Applåder)

Fru talman! Jag tror att det kanske blir lite förvirrat när det gäller vad vi pratar om på kort och lång sikt. Jag pratar om här och nu, i dag - om dem som den här veckan behöver gå och tigga matkassar för att barnen inte ska gå hungriga till skolan på morgonen. Om Moderaterna kan ge folk en anställning samma vecka eller nästa månad - jättegärna! Det vore en dröm. Men när vi pratar om att man behöver skaffa sig en utbildning handlar det om en längre tidshorisont än så.

Den akuta ekonomiska kris som vi ser nu för de mest utsatta, som inte hade några marginaler till att börja med, har vi inte sett tidigare. Inflationen har ökat så snabbt att den automatiska uppräkningen inte hänger med. Den utgår från hur det sett ut bakåt i tiden. Men när matpriserna har skenat med mer än de 8 procent som försörjningsstödet har räknats upp med leder detta till att fler barn går hungriga till skolan i Sverige 2023. Det kan väl ändå inte vara lösningen för att få folk i arbete, ens från Moderaternas sida?

Fru talman! Jag vill ändå be om att Moderaterna nyanserar resonemanget. Man kan väl inte mena att arbetslinjen är att barn ska gå hungriga och föräldrar ska tigga mat från frivilligorganisationer?

Fru talman! Jag tror egentligen att missuppfattningen kanske handlar om arbetslinjen och att Miljöpartiet inte fullt ut förstår vad den innebär. Det handlar om att skapa drivkrafter. Det handlar inte om att barn ska gå hungriga - det är fruktansvärt att ens antyda detta. Det kanske säger något om ledamotens syn på moderater, men det kan inte jag ta ansvar för.

Vi har gjort förändringar för den här gruppen, exempelvis genom en höjning av riksnormen. Tilläggsbidraget och de bostadsbidragshöjningar man gör i vårändringsbudgeten är andra saker, tillsammans med en rad andra åtgärder.

Men det jag pratar om är att lösningen inte är mer bidrag; lösningen är arbete och hur vi motiverar dessa personer och möjliggör för dem att arbeta. Det handlar om exempelvis utbildning, aktivitetskrav och bidragsreform.

I denna kammare måste vi också lyfta blicken och titta på systemet, kanske särskilt i den här debatten, som handlar om behandling av ett gäng motioner. Ingen av dessa motioner löser fullt ut det som Hirvonen pekar på. Vänsterpartiet tangerar det möjligtvis någonstans - det ska jag ändå ge dem kredd för.

Bidragen är inte lösningen. Vi har ett generöst bidragssystem och framför allt en generös familjepolitik. Försörjningsstödet är absolut en sak som hjälper utsatta familjer. Men lösningen för att få dessa personer ur utanförskapet är att få dem i arbete. Jag tror att vi måste våga prata om det. Det finns ingen motsättning, tror jag, i beskrivningen av de personer som uppenbarligen är utsatta och behöver hjälp. Men vi behöver också titta på hur vi får dessa människor ur utanförskapet. Det är så vi hittar lösningen.

0 kommentarer
Kommentarer skrivs under eget namn och stannar på Riksflödet — de skickas aldrig till källan.
Ingen har kommenterat än.
    Här kommenterar ledamöter, statsråd och partier. Är du en av dem, ta över din profil.