Magnus Jacobsson

Herr talman! I detta betänkande hanterar vi cirka 80 yrkanden från allmänna motionstiden som berör arbetsmarknadspolitiken och arbetslöshetsförsäkringen, vilket visar att det finns ett stort engagemang för dessa viktiga frågor i riksdagen. Samtidigt visar betänkandet att regeringen redan arbetar med dessa frågor samt att det pågår ett stort antal utredningar som kommer att komma till riksdagen vartefter att de blir klara.

Jag yrkar därför avslag på alla dessa motionsyrkanden samt bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Vi befinner oss i dag i det läget att vi har många som står utanför arbetsmarknaden samtidigt som vi har kommuner och företag som har svårt att hitta arbetskraft.

I mars 2023 uppgick antalet arbetslösa till 434 000. Detta motsvarar en arbetslöshet på 7,7 procent. Långtidsarbetslösheten minskar men från höga nivåer. Sverige har 123 800 personer som varit arbetslösa i mer än ett halvår.

Detta måste vi klara av att hantera. En av de viktigaste vägarna för att lösa detta är att vi skapar nya vägar till jobb. Etableringsjobb, enklare skatteregler för att underlätta egenföretagande, lärlingsutbildning, vuxenutbildning, folkhögskolor och fungerande regler avseende gigjobb - allt som jag nu räknar upp är olika metoder som gör det möjligt för fler att komma i försörjning.

En egen försörjning gör att man blir mer självständig och fri och att man kan utveckla det egna livet. Man får också en arbetsgemenskap som gör att man hittar nya vänner. Med den ekonomiska integrationen öppnas dörren in till den samhällsgemenskap som vi kristdemokrater har som vår vision. Arbetsmarknadspolitiken är därför ett viktigt område där vi tillsammans med arbetsmarknadens parter gör det möjligt för alla, såväl ungdomar som nya svenskar, att bli en del av vår samhällsgemenskap.

Herr talman! I betänkandet finns enskilda motioner från två kristdemokratiska ledamöter som lyfter fram behovet av att komplettera sysselsättningsmålet med ett självförsörjningsmål.

Jag har förståelse för att det är regeringen som beslutar om vilka ämnes- och statistikområden det ska finnas officiell statistik för samt vilka myndigheter som ska vara statistikansvariga. Därefter är det myndigheterna själva som ansvarar för metod och kvalitet samt för vilka statistiska mått som ska användas. Jag anser ändå att detta är ett intressant förslag, och jag kommer därför att ta med mig det i fortsatta samtal med övriga partier inom regeringsunderlaget.

Herr talman! Det är väldigt bra att parterna har förhandlat fram ett nytt omställningsstudiestöd. Samtidigt är det viktigt att staten fortsätter att utveckla arbetsmarknadsutbildningarna via folkhögskolor och vuxenutbildning samt olika former av arbetsmarknadsåtgärder. Målet måste vara att få fler av dem som befinner sig utanför arbetsmarknaden anställbara.

Samtidigt räcker det inte med att man blir anställbar. Vi måste underlätta för människor att flytta dit där jobben finns. Jag personligen tror därför att man bör titta på hur vi arbetade under 80-talet, när södra Sverige behövde arbetskraft. Vi löste det med att folk från Norrland flyttade söderut samt genom en arbetskraftsinvandring som fokuserade på att anställa personal inom våra bristyrken, och då framför allt inom industrin.

I dag har vi behov av att få människor att flytta norrut, samtidigt som jag är övertygad om att vi behöver reformera migrationspolitiken så att vi underlättar för studenter och strategiskt viktig arbetskraft att komma hit och jobba - både i den offentliga och i den privata sektorn. Detta kommer att vara en av våra riktigt stora utmaningar under kommande år.

Herr talman! Arbetsförmedlingen har befunnit sig i förändring under de senaste åren. I grunden är det bra förändringar, som öppnar upp för att fler kan vara med och förmedla arbeten. Samtidigt har förändringarna resulterat i en osäkerhet avseende Arbetsförmedlingens samverkan med kommuner.

Det är därför viktigt att påpeka att Arbetsförmedlingen har ett tydligt uppdrag att samverka med kommunerna samt att Arbetsförmedlingen ska underlätta och bistå samverkan mellan kommuner och de fristående aktörerna. Samverkan ska också ske så att övergång från arbetslöshet till studier i kommunal vuxenutbildning underlättas.

Det är viktigt att Arbetsförmedlingen har ett tydligt uppdrag, då vi behöver få till en bra samverkan om vi ska få fler personer att komma ut i jobb. Det är också viktigt att Arbetsförmedlingen finns väl representerad i hela landet.

I vår uppgörelse med Tidöpartierna betonar vi att den arbetsmarknadspolitiska insatsfloran bör förenklas med färre och mer kostnadseffektiva insatser som leder till jobb. Detta är en bra inriktning.

Herr talman! I betänkandet finns flera motioner som berör insatser för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga och Samhall. I dessa frågor står vi kristdemokrater bakom utskottets bedömning, men jag vill ändå passa på att påpeka att vi behöver se över hela detta område i syfte att underlätta för dem som på olika sätt har nedsatt arbetsförmåga.

För egen del har jag vid flera tillfällen lyft fram behovet av en mer individualiserad ersättningsmodell, där den enskilde får en arbetsförmågebedömning och därefter kan ta med sig samhällsstödet till vilken arbetsgivare som helst. En sådan mer personlig stödmodell hade gett den enskilde ett större utbud av arbetsplatser samt bättre möjligheter att komma in i en arbetsgemenskap.

(Applåder)

Fru talman! Jag delar till fullo uppfattningen att resurser är avgörande för hur en verksamhet fungerar, och därför tillför regeringen resurser.

Det är samma sak att det behövs fler utbildningsplatser. I det grundläggande systemet har mer resurser tillförts, även om de tillfälliga covidpengarna inte har förlängts. Jag kan personligen ha synpunkter på detta utifrån det uppdrag jag har i kammaren, men vi försöker göra båda sakerna.

Vid studiebesök träffar man många. Låt oss titta på psykiatrin: Regionerna avsätter pengar, men det finns ingen att anställa. I kommunerna är det fråga om barnskötare och vårdbiträden. Det är inte dåliga jobb, men ändå jobb där de anställda inte har behövt läsa på universitetet. Men kommunerna hittar ingen att anställa.

Det var därför jag ställde den viktiga frågan som rör arbetskraftsinvandring. Frågan väcktes i debatten. Vad gör då Tidöpartierna? Vi gör ett antal saker. Bland annat vill vi parera de fruktansvärda övergrepp som har skett genom att ställa krav på att höja lönenivån. Men vi vill också göra undantag inom jordbruk och inom de sektorer där det finns en tydlig brist på arbetskraft. Och vi vill underlätta för dem som studerar.

Allt detta har vi på olika sätt presenterat, givetvis via utredningar. Det ska bli spännande att se vilket resultat de landar i. Vi försöker möta ett problem som finns här och nu med resurser, utbildning och att rätt människor ska ha möjlighet att komma hit och bidra till vår välfärd. I dag finns en arbetskraftsbrist.

Jag har varit i Kiruna. Där finns 1 400 jobb som inte kan tillsättas, och det är ett problem.

Fru talman! Jag blir faktiskt lite provocerad när man efter åtta års regeringsinnehav kritiserar alliansregeringen. Det känns som att man då tappar det egna ansvaret. Jag blir också lite provocerad av att man efter att inte ha gjort särdeles mycket under de åtta åren förväntar sig att en ny regering ska göra desto mer på sex sju månader.

Låt mig konstatera hur det ser ut just nu. Vi har ett läge där personal lämnar skolan, äldreomsorgen och vården. Vi har en situation där personal, ofta kvinnor, får förslitningsskador, vilket gör att de lämnar arbetslivet i ett tidigare skede än andra. Detta påverkar deras pensioner och möjlighet till välfärd över tid. Vi har en situation här och nu där arbetstagarnas ekonomi försämras på grund av inflation, valutaförändringar och höga räntor.

Då kommer jag till mina frågor. Vad gör S för att förbättra den enskildes ekonomi? Vad gör S för att i den offentliga sektorn ta ett större ansvar för personalen så att personalen får en arbetsgivare som man vill jobba hos, där man stannar kvar och kan stanna kvar? Och med tanke på de demografiska förändringarna undrar jag vad S gör för att underlätta för kommuner, regioner och företag att anställa personal.

Vi står inför en gigantisk personalkris, och den kommer att påverka arbetsmiljön. Finns inte personal på plats kommer någon att tvingas göra mer jobb än vad man orkar med, och då blir det förslitningsskador.

Visa lite mer ödmjukhet över vad som har skett under de egna åtta åren! Jag är nyfiken på svaren på mina frågor.

Fru talman! Jag tror att det absolut viktigaste är det jag redogjorde för i talarstolen: samverkan mellan olika myndigheter.

Mycket av den kriminalitet som sker uppfattas vid en första anblick som laglig. Men när man börjar gräva i det upptäcker man att det finns en systematik som leder till det som egentligen är stöld ur det gemensammas kassa.

Jag har själv lyssnat på en person som var aktiv som jurist i en av de största bedrägeriskandalerna i Södertälje. Det handlade om hur man jobbade med anhöriga till barn med funktionsnedsättningar och hur man jobbade systematiskt med såväl hyresåterbetalningar som falska löner och i det fallet även arbetskraftsinvandring på felaktiga premisser.

Det enda sättet att komma åt den typen av kriminalitet är att agera samfällt. Därför är jag väldigt glad för att även socialdemokratin åtminstone i riksdagen - det verkar inte vara så i alla kommuner - är beredd att stå upp mot den här typen av välfärdskriminalitet. Jag är också väldigt glad, som jag sa i mitt anförande, för att vi avsätter ytterligare pengar till just de rättsvårdande myndigheterna, för det är genom samverkan och mer resurser vi kan komma åt den typ av kriminalitet som tyvärr finns i en del av Välfärdssverige.

Sedan vill jag ännu en gång säga att det är extremt viktigt att regeringen sänker skatterna för dem som sliter ute i välfärden. Det är inte rimligt att människor får sin lön försvagad. Jag är djupt bekymrad över vänstersidans nonchalans över arbetstagarnas löneutveckling.

Fru talman! Låt mig börja med det sista. Jag delar ledamotens oro avseende den organiserade kriminaliteten. Jag ägnade en stor del av mitt anförande åt just det, av det enkla skälet att den organiserade kriminaliteten som framför allt arbetar gentemot välfärdssektorn plockar pengar som vi skulle behöva just för att skapa en trygg välfärd. I den delen tror jag att vi är helt överens.

Avseende skattesänkningar befinner vi oss i dag i en situation med hög inflation. Svenska kronan försvagas också gentemot andra valutor. Det gröper ur arbetstagarnas plånböcker på ett mycket hårdare sätt än alla tänker på. Om någon av oss här i kammaren skulle gå till val på att säga att man tänker sänka någons lön med 10-15 procent hade vi antagligen inte blivit valda. Men det är vad som sker just nu.

Trots att de fackliga parterna fick ett bra avtal är det fortfarande ett avtal som innebär att plånboken gröps ur för de flesta arbetstagare. Det parerar regeringen bland annat med de skattesänkningar vi gör för arbetstagare. Om man tittar på hur skattesänkningarna görs ser man att de framför allt når dem med lägst inkomster. Det är jag som kristdemokrat tacksam för. Vi måste värna dem som är anställda och deras köpkraft om vi ska ha en god ekonomi över tid.

Fru talman! Den sista frågeställningen gällde resurser till välfärden. Det är ett faktum att vi kristdemokrater återkommande har tillfört mer resurser till välfärden än socialdemokratin har gjort. Förra mandatperioden gjorde vi till och med en uppgörelse med Vänsterpartiet - alla var kanske inte medvetna om att det kunde ske - just för att tillföra mer pengar till välfärden.

Fru talman! Jag skäms alltså inte alls när jag är ute - tvärtom. Jag är stolt över att vi försöker värna välfärden i alla lägen, även under lågkonjunktur med hög inflation.

Fru talman! I detta betänkande hanterar vi cirka 80 yrkanden från allmänna motionstiden som berör arbetsmiljö och arbetstid, vilket visar att det finns ett stort engagemang för dessa viktiga frågor i riksdagen. Samtidigt visar betänkandet att regeringen redan arbetar med dessa frågor samt att det pågår ett stort antal utredningar som kommer att komma till riksdagen vartefter de blir klara. Jag yrkar därför avslag på alla dessa yrkanden och bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Med detta hade jag i princip kunnat avsluta mitt inlägg, men jag vill ändå passa på att redogöra för hur vi som kristdemokrater ser på dessa frågor.

För oss är det viktigt att vi håller fast vid den svenska modellen, då det är parterna som har huvudansvaret för alla de frågor som berör arbetsmiljö och arbetstider. Flera motionärer lyfter fram den psykiska ohälsan samt att det bör vara möjligt att införa sanktionsavgift när enskilda arbetsgivare misslyckas med att förebygga psykisk ohälsa.

Den tidigare regeringen tillsatte en utredning som bland annat tittade på dessa frågor. Utredningen Steg framåt, med arbetsmiljön i fokus överlämnades till regeringen i augusti 2022. Betänkandet har därefter remitterats, och förslagen bereds nu i Regeringskansliet. Vi kommer således att få möjlighet att återkomma till dessa frågor när ärendet återkommer till riksdagen. Det är dock viktigt att slå fast att det redan i dag är arbetsgivaren som är skyldig att se till att ha en god fysisk och psykisk arbetsmiljö för sina anställda.

Målet om god arbetsmiljö kommer alltid att handla om att vi tillsammans med arbetsgivarnas och arbetstagarnas parter, företagen och den offentliga sektorn ständigt arbetar för att förbättra arbetsmiljön. Detta är ett arbete som aldrig någonsin kommer att bli färdigt utan som är ett ständigt pågående arbete där nya förbättringar sker över tid.

Vi har uppmärksammat detta i Tidöavtalet, och för att staten ska kunna ta sitt ansvar har vi avsatt ytterligare 50 miljoner kronor till Arbetsmiljöverket samt 10 miljoner kronor till Myndigheten för arbetsmiljökunskap.

Fru talman! Ett par motioner handlar om arbetsmiljöbrott. Som kristdemokrat anser jag att det är viktigt att man ständigt arbetar för att minska kriminaliteten i samhället, oavsett vilken typ av brott vi pratar om. Att motverka överträdelser av arbetsmiljölagstiftningen bör ske genom både förebyggande åtgärder och straffrättsliga ingripanden.

Det är därför glädjande att Arbetsmiljöverket, Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten har förbättrat sitt samarbete, vilket resulterat i att fler brott har upptäckts och lett till lagföring. År 2017 beslutades om 52 lagföringar för personligt ansvar och företagsbot. År 2021 var motsvarande siffra 114. Detta är en positiv utveckling som är resultatet av lagändringar på området, och det är en utveckling som jag hoppas kommer att fortsätta. Regeringens historiskt stora satsningar på rättsväsendet med ytterligare 5 miljarder kronor under den kommande treårsperioden kommer att ge effekt även på det här området. Det är satsningar som Kristdemokraterna har varit pådrivande för.

Fru talman! Föregående regering genomförde en del utredningar samt förändringar som syftade till att myndigheterna skulle utöka sin samverkan för att komma åt arbetslivskriminalitet. Man upprättade även regionala centrum i syfte att förbättra detta arbete, vilket var bra.

I Tidöavtalet konstaterar vi att myndigheterna måste kunna dela information med brottsbekämpande myndigheter när det behövs för att bekämpa brott, bidragsfusk, felaktig bokföring och arbetslivskriminalitet. Det är glädjande att det finns en så stor samsyn om att arbetslivskriminalitet ska bekämpas. Dessa brott hotar inte bara de anställda utan snedvrider även konkurrensen. Seriösa företag får svårare att bedriva verksamhet när de konkurrerar med kriminella företag. Vi riskerar också att förlora skatteintäkter som kan användas till andra viktiga områden i samhället.

Fru talman! Betänkandet behandlar även våld och hot i arbetslivet. Tyvärr ser vi att det finns flera yrkesgrupper som på olika sätt utsätts för våld eller hot om våld. Som kristdemokrat tycker jag därför att det är bra att Tidöavtalet lyfter fram och pekar på det våld som blåljuspersonal drabbas av.

Vid sidan av detta vill jag även passa på att nämna socialsekreterare, lärare, handelsanställda, restaurangpersonal och dem som jobbar inom transportsektorn. Utöver dessa finns det givetvis fler grupper som jag antagligen har missat. Det är dock viktigt att vi fortsätter att se över hur vi kan öka säkerheten i arbetslivet, samtidigt som vi är tydliga med att detta i första hand är ett ansvar som åligger arbetsgivarna.

Fru talman! I betänkandet behandlas även motioner som rör arbetskläder och företagshälsovård. Även det är viktiga frågor som motionärerna lyfter upp. Men då vi i Sverige har valt att ha en arbetsmarknadsmodell där stora delar av ansvaret ligger på parterna konstaterar jag att även det i första hand är frågor där arbetsgivarna tillsammans med de fackliga parterna måste hitta lokala lösningar.

Fru talman! Svensk arbetsmarknad befinner sig ständigt i förändring. En gång i tiden gick vi från ett jordbrukssamhälle till ett industrisamhälle. Senare har det handlat om att gå in i ett kunskaps- och tjänstesamhälle, och i dag ser vi att vi får helt nya arbetsmarknader med gigarbeten och distansarbeten.

Vår arbetsmarknadsmodell har vuxit fram under dessa förändringar. Den har tjänat oss väl, vilket vi bland annat kan se genom en ständigt förbättrad arbetsmarknad avseende arbetsplatsernas utformning, löneutveckling, arbetstider, personlig utveckling och förhållandevis få konflikter på arbetsmarknaden.

Samtidigt tvingar varje förändring oss att fundera över vem som ansvarar för vad. Är det arbetsmarknadens parter som ska hantera en ny situation, eller behövs det stöd i form av nya lagar? Ofta har vi löst det genom samverkan där vi över tid löser de utmaningar som finns när nya arbeten och anställnings- samt företagsformer växer fram. Det kommer att ske även denna gång. Men det är viktigt att vi i politiken följer utvecklingen, så att vi tillsammans med arbetsmarknadens parter kan se om allvarliga problem uppstår.

Fru talman! Vi debatterar viktiga frågor som rör arbetsmiljö och arbetstid. Men jag vill vidga perspektivet. Ofta talar vi på den borgerliga sidan om arbetslinjen, vilket givetvis är bra. Men livet är större än bara jobb. Jag noterar att vi i detta betänkande försöker lösa väldigt många problem via arbetsgivarna. Det kan vara klokt när det handlar om frågor som arbetsgivarna kan påverka, men det finns ibland frågor som är större och mer komplexa.

Låt mig hämta ett exempel från skolans värld. Oavsett vad det är för problem i samhället tenderar vi politiker att peka på skolan. Den ska vara lösningen på problemen. Det gör att många lärare i dag säger att uppdraget som lärare är omöjligt att genomföra, då man har fått så många andra uppdrag via både staten och kommunerna.

På samma sätt tenderar vi att peka på arbetsgivarna oavsett vad problemet är. Ett exempel är att om någon skadar sig på fritiden när man spelar tennis är det arbetsgivaren som får bära sjuklönekostnaden. Om någon går igenom en livskris, vilket kan leda till tillfällig psykisk ohälsa, är det arbetsgivaren som får bära ansvaret. Arbetsgivarna har ansvar för att ta fram en åtgärdsplan för den anställde, även om problemet inte är arbetsplatsrelaterat.

Detta gör att många småföretagare tvekar att anställa fler medarbetare och att det blir svårare att vara företagare samt arbetsgivare. Det är också ett mycket ineffektivt sätt att möta människors behov i olika livssituationer.

Fru talman! Som kristdemokrat hoppas jag att vi alla lite till mans kan stanna upp och fundera över hur vi skapar ett samhälle och en vardag, inte bara ett arbetsliv, som gör att livspusslet går ihop.

Slutligen konstaterar jag att jag blev lite förvånad över ledamoten Johanna Haraldssons inlägg. Socialdemokratin har trots allt varit den största parten i diverse olika block under åtta år. Ändå har man inte genomfört det man för ett litet ögonblick sedan hävdade i talarstolen att man önskar genomföra. Det förvånar mig, fru talman.

Herr talman! Jag har haft förmånen att under den här eskalerande krigsperioden få vara i Ukraina tre gånger och kunna fotografera bostäder där man ser skotthål på ena sidan samtidigt som man ser hur människor försöker leva ett liv, installera nya fönster och reparera. Man signalerar att man har jättestor brist på denna typ av stöd: byggvaror, fönster och material. Det finns en tacksamhet över att Europa hjälper till med det militära.

Kommer regeringen att ta med sig denna typ av praktiska frågor in i EU-samtalet?

Herr talman! Min fråga kommer att gå till Jessika Roswall och handla om Ukraina, men innan jag ställer den vill jag säga grattis - det är första gången jag får chansen att gratulera dig till statsrådsposten.

Jag tycker att det är väldigt bra att regeringen har gjort stora satsningar när det gäller den militära delen. Personligen saknar jag i och för sig ett beslut om att också Jas-systemet ska vara med, men det är en senare fråga.

Det som däremot halkar efter och som jag känner att man behöver fundera mycket på är det här med Marshallplan och hur vi ska jobba för att civilt stärka Ukraina. Jag undrar hur regeringen gör och även hur vi jobbar inom EU för att stärka Ukraina på den civila sidan.

Herr talman! Jag har läst Tidöavtalet vid flera tillfällen. Det ligger i sakens natur att man läser ett dokument som ens eget parti står bakom. I flera av de stycken som Leila Ali Elmi hänvisar till, herr talman, finns det mycket tydliga skrivningar om att detta ska utredas och att det ska stämma överens med europeisk och internationell rätt. Jag kommer att vänta in de utredningarna innan jag kommenterar detta mycket mer, för jag tror att det kommer att bli rätt intressant att se vad de landar i. Men det vi är överens om i Tidöavtalet är att det ska stämma överens med europeisk och internationell rätt. Det är enligt min uppfattning otroligt viktiga principer när vi pratar om integration.

Sedan måste vi orka erkänna att vi inte har lyckats. Jag kan inte alla städer i Sverige, men jag kan Uddevalla rätt så bra. Vi har två områden som heter Dalaberg och Hovhult, där vi har skolan mitt i. Vi har elever som misslyckas i skolan, och språkmiljön på rasterna är egentligen inte svensk över huvud taget. Vi har en arbetslöshet bland de vuxna på 50 procent. Minns jag rätt är det 40-60 procent av barnen som inte klarar de grundläggande bitarna innan de går upp i högstadiet. De kommer till Ramnerödsskolan, som glädjande nog det senaste ett och ett halvt året har fått bättre resultat, men där man har haft det oerhört tungt med dåliga studieresultat.

Man kan jämföra detta med Ljungskile och Herrestad eller med Tureborg, som också är ett invandrartätt område i Uddevalla men där eleverna går på två olika skolor.

Vi måste orka erkänna att det är viktigt hur strukturerna ser ut om alla barn ska ha samma förutsättningar. Vi har misslyckats, och vi behöver bli bättre.

Herr talman! Tack, Leila Ali Elmi, för ditt anförande. Jag ser på dig - jag ber om ursäkt, herr talman - att det faktiskt vittnar exakt om det du bär med dig. Jag tar till mig mycket av detta och lyssnar till det, för jag delar den uppfattning som lyfts fram av ledamoten: att det i Sverige finns en attityd som går ut på att man förminskar, förenklar och skuldbelägger. Jag har ingen annan uppfattning, herr talman.

Det finns bara ett problem. På samma sätt som invandrare och flyktingar förminskas hörde jag, när jag lyssnade till detta tal, herr talman, ett kraftfullt förminskande av mig. Jag är borgerlig. Jag är till och med stolt höger. Jag har alltid jobbat med integrationsfrågor och tycker att de är viktiga. Det är faktiskt inte så enkelt att vi kan förminska varandra. Tvärtom skulle vi, herr talman, tjäna på att lyssna på varandra.

Jag tycker att det var ett väldigt bra tal i många stycken, herr talman, men jag blev också väldigt besviken över just förminskandet. Det kan finnas borgerliga som faktiskt brinner för solidaritet, rättvisa, ordning och reda och trygghet. Vi kan ha olika sätt att fundera på hur vi ska leva upp till detta, och jag skulle nog vilja säga, herr talman, att vi alla har misslyckats.

Jag kommer från en stad där andelen utomnordisk befolkning var 12 procent när jag började med politik. När jag kom in i riksdagen var den 22 procent. Jag ser rätt många barn som inte får det de har rätt till.

Fru talman! Målet för integrationspolitiken har formulerats på olika sätt ända sedan det första målet sattes 1997/98. Men oavsett hur olika regeringar har valt att formulera målet syftar det till att vi alla som bor och verkar i Sverige ska arbeta tillsammans för att göra Sverige till ett bättre land att leva i.

Vi har ett gemensamt ansvar för att utveckla vårt land utifrån den förmåga som vi har, eller som Ebba Busch brukar uttrycka det: Vi ska inte bara låta människor komma hit; de ska komma hem!

Att komma hem är en bra beskrivning av god integration. I ett hem tar man gemensamt ansvar för allt det som behöver göras för att hemmet ska vara en plats som man längtar efter och som man är stolt över att visa upp för sina vänner.

Fru talman! Vi har i dag stora utmaningar. Många ungdomar som växer upp i vårt land känner sig utanför. De ser hur deras föräldrar har svårt att få ett jobb även om de har ansträngt sig och lärt sig svenska samt försökt att konvertera den egna tidigare utbildningen till en svensk yrkesutbildning. Detta skapar missmod och frustration, vilket i värsta fall leder till fortsatt utanförskap. Tyvärr kan vi konstatera att vi i dag har ett system där vi skapar ett utanförskap som drabbar invandrare i flera generationer. Vi måste göra allt vi kan för att bryta denna trend och skapa en integrationspolitik som leder till samhällsgemenskap i stället för utanförskap.

Fru talman! Redan i dag anvisar vi invandrare till kommuner i syfte att få till en fördelning över landet som ska underlätta integrationen. Samtidigt vet vi att det har funnits problem med denna modell. En del kommuner får ta emot fler än vad man klarar av att hantera på ett bra sätt medan andra kommuner önskar att fler bosätter sig i kommunen då man ser att man har möjlighet att erbjuda arbetsplatser till dem som bosätter sig i just den kommunen. Vi anser därför att modellen bör ses över, i syfte att skapa ett större kommunalt inflytande.

Vi har också inrättat ett etableringsprogram vilket möjliggör för invandrare att studera svenska eller att få praktikplats på heltid. Det är lite tidigt att utvärdera effekten av etableringsprogrammet. Inom Tidöavtalet säger vi att de framtida "insatserna bör handla om utbildning som krävs för att komma in på arbetsmarknaden, svenska språket, högre grad av arbetsplatsnära erfarenhet samt hög och effektiv sökaktivitet".

I det betänkande som vi i dag debatterar konstaterar vi att fler nyanlända så snart som möjligt måste lära sig svenska och ges möjlighet att arbeta. Detta är en grundläggande rättvisefråga och avgörande för att bryta utanförskap, öka tryggheten och stärka välfärden. Utbildning och jobb är nödvändigt om nya medborgare i Sverige ska gå från utanförskap in i en fungerande samhällsgemenskap.

Fru talman! Ett annat viktigt område som avgör om man bara har "kommit hit" eller om man har "kommit hem" är våra värderingar. Alla samhällen präglas av olika religiösa, filosofiska och politiska idéer. Det är summan av dessa idéer som skapar de traditioner som präglar ett land. Dessa idéer förändras givetvis över tid, och det är inte alltid så lätt att fånga upp denna typ av kulturella värderingar.

Samtidigt är detta viktigt för att man ska förstå det land där man bor och verkar. I vårt fall är det väldigt viktigt att man förstår hur vi ser på jämställdhet, barnuppfostran, äktenskap, hederskultur med mera. En del av detta kan man lära sig genom att kommunerna erbjuder samhällsorientering. Målet för dessa utbildningar ska vara att deltagarna utvecklar kunskap om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingarna, om den enskildes rättigheter och skyldigheter i övrigt, om hur samhället är organiserat och om praktiskt vardagsliv. Dessa utbildningar ska kunna kombineras med arbete, studier och andra aktiviteter för att underlätta och påskynda etableringen i arbetslivet och normalt vara avslutade ett år efter att de påbörjats.

Även Migrationsverket ger invandrare samhällsintroduktion, vilket är bra. Samhällsorientering och samhällsintroduktion är viktigt, då det ger våra nya svenskar bättre förutsättningar att komma in i det svenska samhället.

Vid sidan av dessa insatser gör även civilsamhället stora och viktiga insatser för att invandrare ska bli en del av det svenska samhället. Deras arbete har tyvärr ibland underskattats i den offentliga debatten. Utan civilsamhällets alla volontärer hade vi aldrig klarat av situationen 2015, och utan deras engagemang för våra ukrainska flyktingar hade flera av dessa farit ännu mer illa i dag.

Fru talman! Vi är många som har engagerat oss för Ukraina. Sverige hjälper i dag Ukraina med både civila och militära resurser, vilket är bra. Samtidigt har vi cirka 50 000 ukrainska flyktingar som kommit till Sverige på grund av massflyktsdirektivet. Dessa flyktingar omfattas inte av samma regelverk som övriga flyktingar. Denna skillnad bygger på fördragets grundidé: att man ska kunna ta emot väldigt många flyktingar på kort tid och under en begränsad tid.

Nu ser vi att de ukrainska flyktingarna kommer att vara kvar i Sverige under en längre tid, och även om många har lyckats hitta ett jobb har vi dem som har fastnat i ett utanförskap. Jag är därför glad för att regeringen via medierna har informerat om att man ämnar se över situationen för de ukrainska flyktingar som har kommit till Sverige i enlighet med massflyktsdirektivet.

Som kristdemokrat vill jag skicka med lite funderingar. Reglerna har inte förändrats sedan 1994, och bara i år har vi haft en 20-procentig inflation. Det är nog helt uppenbart att vi behöver se över detta regelverk.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag lyfta en fråga som inte berörs i detta betänkande men som är avgörande för en bättre fungerande integration, och det är den svenska bostadsmarknaden.

I princip alla svenska städer har byggts upp enligt samma princip, nämligen att hyreshus samlas i vissa områden, ägandebostäder i andra områden och fabriker och köpcentrum för sig, och allt ska kretsa runt ett centrum. Skolor och förskolor har placerats i de olika bostadsområdena.

Effekten av denna bostadsstrategi är att vi i dag har etablerat ett stort antal segregerade bostadsområden där de som kommit senast till Sverige bor i framför allt hyreslägenheter och deras barn går i skolor där de blir i majoritet och därmed riskerar att få svårare att lära sig det svenska språket.

Detta är inte en bra ordning. Ska vi bryta segregationen över tid måste vi förändra våra städer. En del hyreslägenheter måste säljas, och i andra bostadsområden behöver man bygga nya hyreslägenheter. En bättre bostadsmix är nödvändig om vi ska ge alla barn och ungdomar bättre förutsättningar att leva upp till sina framtidsdrömmar och inte fastna i utanförskap.

Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

Herr talman! Kristdemokraterna är ett borgerligt parti som till skillnad från många andra borgerliga partier har en lång facklig tradition, framför allt i Europa. Just denna frågeställning, brottningskampen mellan trygghet och flexibilitet, existerar inte bara i Sverige.

Ciczie Weidby lyfter, herr talman, fram ett antal branscher som mycket riktigt ofta har mindre trygghet i meningen att man inte har lika många heltidstjänster som många andra branscher. Samtidigt är det just dessa branscher som ofta erbjuder en möjlighet att komma in på arbetsmarknaden. Många unga människor börjar där, studerar vidare och jobbar senare med något annat.

Själv kommer jag från bevakningsbranschen, som också har väldigt konstiga arbetstider. Man kan exempelvis ta en sådan sak som karensdagen. Jobbar du ett tolvtimmarspass är karensdagen tolv timmar, och jobbar du ett åttatimmarspass är den åtta timmar. Det är inte alltid lagstiftningen når den perfekta rättvisan.

Men poängen i mitt anförande, herr talman, är att den svenska modellen försöker fånga upp detta. Den svenska modellen, som vi försvarar gentemot våra europeiska vänner, försöker fånga detta i form av en grundläggande lagstiftning, och sedan är det parterna som förhandlar. Jag har den största respekt för denna modell, för jag tror att den har tjänat oss väl. Jag skulle önska att Vänsterpartiet mer stod bakom den.

Herr talman! I våras satt jag i trafikutskottet och brydde min hjärna med hur vi ska få infrastrukturen i det här landet att fungera väl. Samtidigt har jag följt arbetsmarknadsfrågorna lite vid sidan av.

Det är grundläggande frågor som Ciczie är inne på, nämligen hur en arbetsmarknad fungerar och hur vi får dem som står långt från arbetsmarknaden att komma in på arbetsmarknaden. Som jag sa i mitt anförande har vi människor som står utanför arbetsmarknaden, och vi vill inget hellre än att de ska bli en del av samhället och en del av en samhällsgemenskap.

Här finns en brytpunkt mellan trygghet, som jag tror att vi alla uppskattar, och flexibilitet. Flexibiliteten gör att man kan byta jobb och ibland till och med blir tvingad att byta jobb.

Jag tror att vi är många som har studerat danskarna och den danska modellen och hur den fungerar. När jag satt i riksdagen 1998-2002 satt jag i arbetsmarknadsutskottet. Då studerade man Nya Zeeland för att se hur man jobbade med de här frågorna där.

Det är ett evigt spänningsfält eller en evig kamp mellan det trygga och det flexibla. Men i allt detta är det ändå så att arbetsmarknadens parter har träffats. De har gått igenom frågan och landat i en uppgörelse, och vi har ställt oss bakom den uppgörelsen.

Nu måste den uppgörelsen få vara en stund innan vi går in och börjar rycka i den, så även om jag kan förstå den oro som Vänsterpartiet lyfter fram är det oerhört viktigt att vi i politiken inte är inne och rycker i systemet hela tiden. Då kommer vi att skapa ännu större oro.

Herr talman! Jag vill inledningsvis konstatera att den svenska arbetsmarknadsmodellen bygger på en ansvarsfördelning mellan staten och arbetsmarknadens parter.

Statens roll är att bidra med ett ändamålsenligt regelverk och andra styrmedel för att säkra goda arbetsvillkor och underlätta tillkomsten av nya jobb, samtidigt som förutsättningar skapas för arbetsmarknadens parter att ta ansvar för löner och övriga villkors utformning. Sverige har en stark och väl fungerande arbetsmarknadsmodell, vilken har tjänat oss väl.

Herr talman! Under flera års tid har det funnits en diskussion om turordningsregler, kompetensbrist och flexibilitet på arbetsmarknaden. Det omställningspaket som nu genomförs på den svenska arbetsmarknaden med reformer för ökad flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden är ett bra exempel på att den svenska arbetsmarknadsmodellen klarar av att hantera de utmaningar som finns på arbetsmarknaden. Framförhandlandet av omställningspaketet visar på en bra balans mellan både arbetsgivares och arbetstagares behov av flexibilitet, trygghet och inflytande.

Jag tror att det är viktigt att vi samverkar med de omställningsorganisationer som nu växer fram, exempelvis TRR och TSL. Tittar man på hur de arbetar ser man att samverkan mellan arbetsmarknadens parter underlättar också när man går från ett arbete till ett annat.

Herr talman! För de allra flesta på arbetsmarknaden utgör inkomster från arbete den största inkomstkällan. Arbetsinkomsten är även viktig för andra inkomster eftersom den till stor del ligger till grund för exempelvis sjukpenning, föräldrapenning och pension.

Enligt siffror från SKR ökade andelen heltidsanställda i kommunerna från 70 till 83 procent mellan 2009 och 2020. Under samma period ökade andelen som arbetar heltid från 60 till 71 procent. För regionerna är motsvarande siffror en ökning av andelen heltidsanställda från 81 till 90 procent medan andelen som arbetar heltid har ökat från 63 till 71 procent.

Herr talman! Heltidsarbete bör vara utgångspunkten på arbetsmarknaden. Samtidigt måste regelverket möta arbetsgivarnas behov av flexibilitet och arbetstagarnas önskan om att arbeta i annan utsträckning än heltid.

Kristdemokraterna anser att det regelverk vi har i dag är väl utformat för att hantera de olika önskemål som finns. Samtidigt finns det behov av fler verktyg och ökat utrymme för flexibilitet som gör det möjligt att kombinera ett högt arbetsmarknadsdeltagande med ett fungerande fritids- och familjeliv.

Herr talman! Det är positivt att tekniken utvecklas. Det gör det möjligt att skapa nya tjänster och arbetstillfällen via digitala plattformar. En viktig uppgift för politiken och arbetsmarknadens parter är att skapa en god miljö för företagande och innovationer, vilket skapar möjligheter för nya företag och gör att fler kommer i arbete. I takt med att den tekniska utvecklingen går framåt krävs också nya lösningar för de sociala och arbetsrättsliga utmaningar som uppstår som en del av utvecklingen.

Det är också viktigt att vi alla tillsammans i en föränderlig värld värnar den svenska modellen, särskilt i relation till EU.

Herr talman! Även om vi har 422 000 arbetslösa som behöver komma i jobb vet vi att många företag har svårt att få tag på den arbetskraft som de efterfrågar. Åtta av tio företag uppger att de har svårt att rekrytera och hitta rätt kompetens.

Utifrån detta perspektiv är jag glad för att vi nu har en uppgörelse avseende arbetskraftsinvandring som innebär att de som kommer hit får skälig lön samtidigt som vi öppnar för undantag inom bristyrken samt säkerställer att säsongsarbete inom jord- och skogsbruket samt bär- och syltindustrin säkerställs. Det är bra, då vi behöver säkerställa att både näringslivet och den offentliga sektorn får den arbetskraft som man behöver.

Herr talman! Kompetensföretagens årsrapport 2021 visar att det fanns 190 700 personer som var sysselsatta i bemanningsbranschen någon gång under året. Av dessa var 102 000 årsanställda i branschen. Det innebär att cirka 2 procent av den sysselsatta befolkningen utförde sitt arbete i bemanningsbranschen 2021.

Som kristdemokrat konstaterar jag att samtliga arbetstagare på arbetsmarknaden ska garanteras goda och trygga arbetsvillkor. Bemanningsbranschen och alla de som på olika sätt utför arbete som tillfälligt inhyrd personal är viktiga aktörer på den svenska arbetsmarknaden. Många gånger är det inom dessa yrken samt i andra tjänstedominerade branscher som ungdomar och invandrare får sitt första jobb. Det är viktigt att vi tillsammans med arbetsmarknadens parter underlättar för dessa branscher.

Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Jag vill också passa på att svara på Ciczie Weidbys frågor.

För mig som kristdemokrat är det oerhört viktigt att vi hela tiden ser till arbetsmarknadens funktion. Vi stiftar lagar, men det är arbetsmarknadens parter som jobbar med dem.

Enskilda företag aktar jag mig för att kommentera, för jag vet inte riktigt hur den enskilda förhandlingen har sett ut. Men på den principiella nivån är vi kristdemokrater väldigt nöjda med den ordning vi har i dag och oerhört nöjda med att vi har den svenska arbetsmarknadsmodellen. Den har fungerat väl, och den har tjänat Sverige väl. Det kommer antagligen alltid att finnas enskilda förhandlingar som man kan ha synpunkter på. Men i grunden har vi en väl fungerande arbetsmarknad, och det är jag stolt över.

Fru talman! Första gången som jag var i Ukraina var 2000 eller 2002 strax före den orangea revolutionen när jag var ungdomspolitiker och var där och pratade om svensk demokrati, svenskt kommunalt självstyre och den frihet som vi har. Jag pratade med unga ukrainare som drömde om någonting annat, som drömde om att lämna det gamla och gå in i något nytt.

En av de vänner som jag lärde känna då har jag följt under hela hans resa som politiker i Ukraina. Han ringde en gång för ett antal år sedan och berättade att han var rädd. Det var 2014 när det var stora demonstrationer på Majdantorget. Han sa att han kände att det fanns risk för att man skulle hamna i inbördeskrig och att man måste få hjälp.

Jag hade förmånen att vara med under en hel vecka under händelserna på Majdantorget. Jag stod vid Hotel Ukraine och tittade ut över folkmassan en söndag. Det var 1 miljon demonstranter som demonstrerade för fred och frihet. Och i Sverige beskrevs det som en nazistisk revolution. Jag var djupt upprörd när jag kom hem.

Under denna konfliktperiod har jag hunnit vara i Ukraina fyra gånger. Jag var där cirka tio dagar innan eskaleringen skedde. Detta har gjort att jag hela tiden har argumenterat för att Ukraina behöver två saker. De behöver ekonomiskt stöd, och de behöver militärt stöd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Jag har varit så tacksam för att denna riksdag har kunnat ta de beslut som den har gjort. Det är nödvändigt för att Ukraina ska värna sin fred och frihet. Jag tror också att Sverige, EU, USA och många andra behöver gå längre. Ukraina kommer att behöva ha tyngre vapen. De kommer att behöva flyg och stridsvagnar. Och jag hoppas att vi i Europa möter upp för frihetens skull.

Det har varit en glädje för mig att sitta på rummet och lyssna på alla som har lyft fram Ukraina i debatten. När man har vänner där som befinner sig vid fronten är detta stöd viktigt, och det är viktigt att just Sverige är så enat. Vi är det land som procentuellt har den största folkopinionen som stöder Ukrainas rätt till fred och frihet.

Jag vill kortfattat också nämna Belarus. Jag har vänner därifrån också. Tittar man på vad som har hänt rent militärt har Ryssland inte lyckats få Belarus att agera på det sätt som Ryssland vill. Jag tror personligen att det beror på att det inte finns något folkligt stöd för ett krig i Belarus.

Därför måste vi i Sverige och EU hjälpa till på olika sätt och stödja det belarusiska folket mot den diktatur som man har, så att även folket i Belarus kommer att få den fred och frihet som Ukraina kämpar för.

Känner jag någon oro i detta? Man känner alltid oro när det är krig. Men jag känner faktiskt ytterligare oro som jag kanske har saknat lite grann under debatten, och den gäller Balkan. Under hela den konfliktfas som nu har varit är det helt uppenbart att Ryssland har agerat för att skapa ytterligare konflikter. Man har agerat för att försöka få en smitta. Vi såg det i Bosnien och Hercegovina, och vi har sett det på gränsen mellan Serbien och Kosovo. Jag har känt en jättestor oro för att det skulle kunna ske ytterligare eskalering. Vi ser det för övrigt i Moldavien just nu.

Det som är spännande att notera de senaste månaderna är att den serbiska retoriken faktiskt håller på att svänga. Man har tonat ned en del saker. Man har signalerat en mycket mer positiv inställning till Ukraina, vilket jag hoppas ska leda till en förändring över tid.

Jag tror att det är viktigt att vi i Sverige och i EU fortsätter att arbeta med Balkan. Vi ser att det händer positiva saker. Exempelvis firar Kosovo snart 15 år som ett fritt land, och de kommer nu att få visumfrihet. Vi ser att förhandlingarna med EU går framåt. Ett tryggt Balkan minskar risken för ytterligare krig i Europa. Och jag hoppas att vi i denna riksdag kan fortsätta att värna frihet och demokrati.

(Applåder)

Den utrikespolitiska debatten var härmed avslutad.

Fru talman! Just på frågan varför kommer jag att bli svaret skyldig. Däremot avsätter vi resurser till Arbetsmiljöverket. Jag tror också att det är viktigt att Arbetsmiljöverket jobbar med både planerade och oplanerade granskningar. Precis som jag sa i mitt anförande är det viktigt att ha en dialog mellan Arbetsmiljöverket och de olika parterna. Det är oftast hos parterna man ser arbetet. Facket gör ett stort arbete med att ibland anmäla olika former av oegentligheter.

I grunden är vi principiellt överens, och i framtiden när jag ska träffa ministrar tar jag gärna med mig hur frågorna ska ses på längre sikt. Men just i dag blir jag svaret skyldig.

Jag vill ändå skicka med en reflektion avseende våra budgetar. Det skiljer 1,8 procent mellan vad det röda laget, socialdemokratin, satsar och vad vi satsar. Däremot skiljer det sig med 2 till 2 ½ procent åt andra hållet om man tittar på Centerns budget. Även om vi inte är överens om varenda detalj är det fyra partier som lägger fram en stabil budget som kommer att gå igenom i riksdagen.

Jag har ställt frågan vid flera tillfällen, och jag kommer att låta följande fråga hänga i luften, fru talman: Var finns socialdemokratins framtida regeringsunderlag?

Fru talman! Den diskussion vi har fört internt har handlat väldigt mycket om att se över kontrollsystemen. Det tas i dag exempelvis beslut om en ny myndighet som ska ha ansvar för hur de ersättningar som kommer från staten utbetalas, vilket i sig syftar till att kunna se när någon fuskar och beter sig på ett negativt sätt.

Vi har också haft stora rättsprocesser, bland annat inom LSS, där vi har sett hur man ganska systematiskt har bluffat med systemen och på så sätt kommit åt ersättningar som man egentligen inte har laglig rätt till.

Just när det gäller dessa principfrågor tror jag faktiskt inte att ledamoten Johanna Haraldsson behöver vara orolig, för vi är nog principiellt helt överens. Jag delar uppfattningen om de dokument som nu har gått fram i samband med förhandlingen om en ny regering. Alla som sitter här i huset vet ju att det finns en budgetlag som säger när saker och ting ska vara på plats. Det är inte så mycket text i dokumenten, men jag är helt övertygad om att vi är överens om själva grundprincipen. Jag tycker för övrigt att socialdemokratin har gjort ett bra jobb på detta område med att ta tag i att påbörja processen.

Framgent kommer vi att diskutera exempelvis anställningar från utlandet. Hur ska vi jobba med detta? På vilket sätt kontrollerar man? Vad har vi för ersättningsnivåer? Det handlar ju minst lika mycket om att ingen av oss, mig veterligen, vill ha en situation där exempelvis en kock kommer hit och sedan sover på golvet i köket. Den typen av arbetsmarknad är det ingen av oss som är intresserad av.

Fru talman! Jag vill inleda mitt anförande med att yrka bifall till förslagen i utskottets betänkande.

Arbetslösheten är just nu 6,6 procent, totalt 331 000 individer. Av dessa är cirka 50 procent långtidsarbetslösa. Jämfört med 2021 är detta en förbättring, men nu ökar varslen, och läget är svårt med tanke på att vi har gått ut ur en pandemi som påverkar världsekonomin samt Rysslands fruktansvärda angrepp på Ukraina.

Detta i kombination med att vi i Sverige genom tidigare politiska beslut har skapat problem inom både energi- och bränslemarknaden gör att inflationen ökat, vilket i sig påverkar hela ekonomin. Allt detta gör att vi måste göra det vi kan för att förbättra matchningen på arbetsmarknaden och underlätta för människor att hitta ett jobb eller en utbildning som på sikt leder till jobb.

Fru talman! Jag delar regeringens mål avseende att arbetsmarknadspolitiken ska bidra till en väl fungerande arbetsmarknad samt att arbetslivspolitiken ska leda till goda arbetsvillkor och möjligheter till utveckling i arbetet för både kvinnor och män.

Även om jag är väl medveten om den forskning som finns avseende rörlighet på arbetsmarknaden i relation till hur ersättningsystemen ser ut anser jag att det är bra att regeringen förlänger den tillfälliga bestämmelsen i arbetslöshetsförsäkringen. Vi är mitt i en lågkonjunktur, och då är det viktigt att de som riskerar att förlora jobbet på grund av förändringar på arbetsmarknaden har en väl fungerande arbetslöshetsförsäkring.

Även om regeringen genom detta betänkande har svarat på alla tillkännagivanden avseende Samhall anser jag att det är viktigt att regeringen på sikt återkommer med en större översyn av denna verksamhet.

Samhall och lönebidrag är olika metoder som syftar till att få fler personer i jobb. Detta är bra då ett jobb inte bara ger lön och bättre välfärd. När man har ett jobb att gå till får man också ett sammanhang, en gemenskap där man behövs och där man även kan finnas till för andra. Att vara utanför arbetsmarknaden är inte bara negativt för den personliga ekonomin - det är minst lika illa för den personliga känslan av delaktighet. Det är därför viktigt att fortsätta arbeta för att alla som är arbetslösa får möjlighet att få ett jobb eller en utbildning.

Fru talman! Vi i riksdagen och regeringen kommer inte att ensamma klara av att bryta arbetslöshetens ok. För att det ska kunna lyckas måste vi ha ett bra samarbete med näringslivet och de fackliga parterna. Vi måste också lyssna till samt samverka med kommunerna, som ofta är de som får fånga upp de personer som av olika skäl inte lyckas komma in på arbetsmarknaden.

I mitt eget arbete med att lära mig mer om Sveriges arbetsmarknadspolitik har jag under hösten träffat olika arbetsmarknadsparter samt gjort ett antal studiebesök i ett par kommuner. Ett av de starkaste mötena var när jag fick träffa studieförbundet Bilda i Örebro och se hur de jobbar med att få människor som är långt borta ifrån arbetsmarknaden att få jobb som solpaneltekniker.

Ett annat spännande möte var när jag var i Norrköping och lyssnade till hur de jobbar med frågor om arbetsmarknad, integration, vuxenutbildning och försörjningsstöd i en nämnd. Utifrån mina tidigare kommunpolitiska erfarenheter tror jag att denna typ av samlade nämnder är ett bra sätt att arbeta på när man ska försöka minska framför allt långtidsarbetslösheten.

Fru talman! I mina samtal med arbetsmarknadens parter återkommer man till behovet av en reglerad och väl fungerande arbetskraftsinvandring. Även när jag besökte Örnsköldsvik, där bland annat Hägglunds stora exportframgångar resulterar i att andra företag har svårt att hitta rätt personal, lyfte man fram frågan om väl fungerande arbetskraftsinvandring.

Alla som jag samtalat med är överens om att detta måste vara reglerat och att vi inte kan ha en situation där enskilda människor far illa. Men alla signalerar också att de är oroliga över om regelverket blir alltför strikt, vilket kan försvåra för den ekonomiska utvecklingen i företagen och landet.

För egen del hoppas jag att regeringen väljer att använda sig av den metod som vi har använt oss av på den övriga arbetsmarknaden, med arbetsmarknadens parter och de minimilöner som finns inom kollektivavtalen. Detta är en metod som stämmer väl överens med den övriga arbetsmarknaden, och den kan man använda utan att man ger de fackliga parterna veto avseende vilken personal som behövs på ett företag.

Oavsett vilken metod regeringen använder är det viktigt att vi klarar av att minska arbetslösheten i landet samtidigt som vi underlättar för de företag som växer och behöver rekrytera personal både innanför och utanför EU.

Fru talman! För att underlätta matchningen är det viktigt att vi fortsätter att arbeta med olika former av utbildningsinsatser. I detta sammanhang vill jag passa på att säga att jag anser att det är väldigt bra att arbetsmarknadens parter har nått en ny uppgörelse, trygghetsöverenskommelsen. Detta är den största överenskommelsen på svensk arbetsmarknad sedan Saltsjöbadsavtalet.

I denna överenskommelse har man också kommit överens om ett omställningsstudiestöd, vilket gör att de som redan har ett jobb får möjlighet att vidareutbilda sig för att på så sätt förbättra sina egna förutsättningar på arbetsmarknaden. Som kristdemokrat är jag extra glad för omställningsstudiestödet, då detta är en reform som vi började arbeta för redan i slutet av 90-talet. Det är otroligt bra att den nu blir verklighet.

En annan reform som jag är väldigt positiv till handlar om etableringsjobb. Den har arbetats fram tillsammans med arbetsmarknadens parter i syfte att minska långtidsarbetslösheten och skapa förutsättningar för nyanländas etablering på arbetsmarknaden. Modellen bygger på ett initiativ från Unionen, LO och Svenskt Näringsliv.

Etableringsjobben riktar sig till två målgrupper bland de arbetssökande: långtidsarbetslösa och nyanlända i Sverige. Målet är att förbättra arbetsgivarnas förutsättningar för kompetensförsörjning genom en enkel stödmodell. Som kristdemokrat tycker jag att detta är en väldigt bra reform, fru talman, då flera parter samverkar.

Kristdemokraterna är starka anhängare av civilsamhället och den svenska arbetsmarknadsmodellen, som bygger på principen att arbetsmarknadens parter gör upp om förutsättningarna på arbetsmarknaden och att vi som lagstiftare enbart går in med lag där detta stöder de uppgörelser som parterna är överens om. Detta är en bra princip som vi tillsammans måste värna gentemot bland annat EU, där man arbetar utifrån andra modeller enligt vilka lagstiftning reglerar mer. Sveriges modell har bidragit till att Sverige har kunnat bygga upp en välfärdsstat där gemensamma effektivitetsvinster har kunnat fördelas på ett sätt som gynnat både arbetstagare, arbetsgivare och övriga delar av samhället.

Fru talman! Det är viktigt att vi har ett bra och tryggt arbetsliv. Därför har regeringen tre delmål för att följa utvecklingen inom arbetslivet.

Det första är en arbetsmiljö som förebygger ohälsa och olycksfall, som motverkar att människor utestängs från arbetet, som tar hänsyn till människors olika förutsättningar och som bidrar till utvecklingen av både individer och verksamhet.

Det andra är en arbetsrätt som skapar förutsättningar för ett arbetsliv som tillgodoser både arbetstagarnas och arbetsgivarnas behov av flexibilitet, trygghet och inflytande.

Det tredje är en lönebildning i samhällsekonomisk balans och arbetsfred.

Utifrån de indikatorer som regeringen följer för att se om dessa mål är uppfyllda konstaterar regeringen att man lever upp till de flesta av målen. Samtidigt finns det skillnader mellan män och kvinnor på arbetsmarknaden, och vi kan aldrig vara helt nöjda när det sker arbetskraftsolyckor.

Vi måste därför fortsätta att tillsammans med arbetsmarknadens parter arbeta för ett bra arbetsliv som präglas av att personalen har goda förutsättningar att utvecklas och av att arbetsgivarna kan utveckla sin verksamhet, oavsett om det handlar om den offentliga sektorn eller det privata näringslivet.

Fru talman! Under debatten har det, ännu en gång, förts fram en hel del om den generella ekonomiska politiken. Jag vill göra några kortare kommentarer om detta.

Det sägs bland annat att vi för en ansvarslös politik vad gäller det arbetsmarknadspolitiska området. Jag kan konstatera att det avsätts 90 miljarder och att den röda sidan lägger ytterligare 1,7 miljarder, vilket motsvarar en skillnad på 1,8 procent. Det är alltså 1,8 procent i en budget som är skillnaden mellan en god politik och en ansvarslös politik. Någonstans får vi här i kammaren vara lite försiktiga med hur vi använder orden.

Vi har också diskussionen om de hårda skattehöjningarna - eller skattesänkningarna, hur vi nu vill använda begreppen. Faktum kvarstår: När man ändrar skiktgränsen är det 1,3 miljoner arbetare som får höjd skatt. Det handlar generellt inte om höginkomsttagare utan om poliser, lärare, barnmorskor och sjuksköterskor. Det är vanliga arbetare som kommer att få höjd skatt i ett läge där vi behöver värna köpkraften.

Fru talman! Jag står fast vid att yrka bifall till regeringens politik.

(Applåder)

Herr talman! Nu debatterar vi nyanländas och invandrares etablering, vilket är ett stort och viktigt område. Innan jag går in på själva anförandet vill jag inleda med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Integration är en av Sveriges viktigaste politiska frågor, som vi måste lyckas med om vi ska ge alla människor som bor i Sverige samma förutsättningar att utvecklas och lyckas med sina liv.

Regeringen har sagt att målet för integrationspolitiken är lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter för alla oavsett etnisk och kulturell bakgrund. Målet för politiken mot segregation är minskad segregation, jämlika och jämställda uppväxt- och levnadsvillkor samt goda livschanser för alla. Det är bra mål - mål som förpliktar.

För egen del har jag jobbat en hel del med integration som kommunpolitiker. Jag har också haft förmånen att göra studiebesök i både Storbritannien och Kanada. Jag har även många vänner som kommer ifrån olika delar av världen, och jag lever i en mångkulturell familj. Allt detta gör att jag har landat i att man aldrig kan komma till rätta med utanförskapet om man inte jobbar med en bred palett.

Herr talman! Under alla år som jag har varit politiker har jag uppfattat det som att många partier har haft svårt för begrepp som moral och etik. Har någon talat om värderingar har man hävdat att det är något som politiken bör hålla sig borta ifrån samt att var och en blir salig på sin egen tro.

Under senare år har det skett en förändring. I dag existerar inga företag eller kommuner som inte talar om behovet av en värdegrund. Jag välkomnar den förändringen. Samtidigt är det viktigt att man är tydlig med vad det är för värdegrund som man anser ska prägla ett företag, en gemenskap eller ett land.

För egen del anser jag att det är den judisk-kristna etiken som skapar de bästa förutsättningarna för att bygga ett samhälle där man betonar allas lika värde samt klassiska dygder som att vi alla har både rättigheter och skyldigheter. Ska vi lyckas med integrationen är det viktigt att vi är tydliga med vilka värderingar som gäller i vårt land. Och det är i arvet från Aten, Jerusalem och Rom som västerlandet har utvecklat alla de friheter som vi i dag tar för givna.

Vid sidan av tydliga värderingar är det när en person får ett eget jobb som det stora klivet in i samhället börjar. På samma sätt som jämlikhet mellan män och kvinnor bygger på möjligheten att försörja sig själv skapas förutsättningarna för ett jämlikt och integrerat samhälle på arbetsplatsen.

Det är därför det är så viktigt att vi underlättar för människor att komma in på arbetsmarknaden samt att vi förbättrar förutsättningarna för studier. All forskning visar att den enskildes utbildningsnivå avgör vilka möjligheter man har att få ett jobb. Vi måste därför göra allt vi kan för att barn och ungdomar ska lyckas med sina studier. Vi måste också fortsätta att ge människor möjlighet att vidareutbilda sig under livet.

Bra teoretiska utbildningar som ger möjlighet att läsa vidare på universitet ger människor bättre förutsättningar att ta ansvar för det egna livet. På samma sätt är det med bra yrkesutbildningar. Det finns åtskilliga exempel på enskilda personer som fastnat i utanförskap men som har fått en bra yrkesutbildning och därmed klarat av att förbättra livet för sig själva och sina familjer.

Samtidigt som man utbildar sig och får ett jobb får man också möjlighet att förändra sin bostadssituation. Men, herr talman, detta är ett av våra stora problem. När man en gång i tiden började bygga städer utifrån idén om kategoriboende byggde man automatiskt in segregation i våra städer. Själva konstruktionen med villaområden, bostadsrätter, hyresrätter, handel och industrier som placeras ut i något som liknar ett Simcityspel har skapat utsatta områden.

Inget bostadsområde borde ha mer än max 30-40 procent hyreslägenheter. Hyresområden i sig skapar tyvärr en del problem, då det oftast är de som kommer sist till Sverige eller som är på väg in på bostadsmarknaden som bor i dessa lägenheter - vilket i och för sig var själva idén med kategoriboende. Men vartefter en enskild individ eller en ny invandrargrupp lyckas med att förbättra sina förutsättningar flyttar man bort från området samtidigt som någon annan som är ny flyttar in. Detta gör att bostadsområdet i sig sällan får en bättre utveckling då det i princip alltid är de som är på väg någon annanstans i livet som bor där för tillfället.

Detta fenomen påverkar även kvartersskolor, då de flesta föräldrar väljer att placera sina barn i den skola som är närmast bostaden. En segregerad stadsdel får därför även en segregerad skola, vilket i sig har lett till att vi har skapat ett samhälle där segregation och utanförskap går i arv.

Ska vi lyckas med att skapa ett bra samhälle där ingen hålls tillbaka och ingen lämnas efter måste vi jobba med både trygghetsfrågor, utbildning, jobb och bostadssegregation.

Även om jag hade hoppats på att det fanns någon snabb lösning för att bryta utanförskapet så finns inte det, utan vi måste jobba tillsammans med kommuner, näringslivet, civilsamhället, familjen samt den enskilde för att bryta utanförskapet över tid. Det är bland annat därför jag själv är väldigt glad över att de fackliga parterna tillsammans med arbetsgivarna nu arbetar fram etableringsjobb.

Jag vill också berätta två solskenshistorier.

År 2015, mitt i den stora och tunga krisen när folk flydde från Syrien, ringde en kurdisk kvinna till mig, som då var skolpolitiker. Hon berättade att hon hade 15 läkare sittandes i stora rummet. Själv var jag trött. Det var måndag och jag hade varit på gruppmöte. Jag ville inget hellre än att komma hem. Men det var bara att vända bilen och åka och träffa min kurdiska vän. Mycket riktigt - där satt läkarna. Vad jag inte hade reflekterat över, vilket jag borde ha gjort med tanke på det jag studerat på universitetet, var att just läkare från Syrien har pluggat antingen i Italien och Frankrike eller i Ukraina och Ryssland. Hälften av de läkare som satt i rummet var innanför Erasmus och hade rätt betyg.

I Uddevalla kunde vi skapa en vuxenutbildning där vi gav sfi samtidigt som vi gav vårdsvenska och samarbetade med regionen. I dag när jag går till min vårdcentral uppe på Dalaberg är det en av de läkarna som tar hand om mig. Vi måste klara av att bli bättre på att samverka mellan det statliga och det kommunala och mellan näringslivet och politiken om vi ska klara den här typen av problem.

Herr talman! Vi har tidigare haft en debatt om vårdnadsbidrag. Låt mig ta ett annat exempel på en solskenshistoria. Det handlar om annan pedagogisk omsorg, som lagen säger. Den har gett människor möjlighet att själva ta hand om sina egna barn. Det var en valfrihetsreform. Ofta har vi debatterat denna reform utifrån barnperspektivet - lär de sig tillräckligt mycket svenska eller inte? Jag satt för ett tag sedan med en av mina somaliska vänner, som tackade för den här reformen. Men han tackade från ett annat perspektiv. Han konstaterade att flera av de somaliska kvinnor i Uddevalla som aldrig någonsin hade ägt ett eget bankkort fick sitt första jobb och sin första lön. Nu när barnen har växt vidare, hör och häpna, jobbar man med annat. Man kom in på arbetsmarknaden. Man fick ett betyg som berättade att man gjort någonting.

Vi måste gå samman och bli bättre på den här typen av samverkan. Vi kommer inte att lösa det här från riksdagens talarstolar, och vi kommer inte att lösa det enbart i kommunerna. Men vi kommer att kunna samverka och göra Sverige till ett bättre land.

Herr talman! När det gäller integrationspolitiken framhåller regeringen att det främst är genom generella åtgärder för hela samhället som målen uppnås, vilket är en uppfattning som jag delar. Samtidigt gör regeringen följande satsningar:

förstärkning av arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck

en satsning på idrottsrörelsen i utsatta områden, vilket jag personligen tror är oerhört viktigt

ökat stöd till kvinnors och flickors organisering i utsatta områden

en långsiktig satsning på förebyggande och hälsofrämjande arbete inom barn- och ungdomshälsovården

fler praktikplatser.

Vid sidan av dessa satsningar arbetar regeringen för att öka tryggheten i samhället och förbättra kvaliteten inom vuxenutbildningen. Allt detta är bra åtgärder, men jag tror att vi behöver göra mer, framför allt inom bostadssektorn. Dagens segregation har etablerats under årtionden, och det kommer tyvärr att ta flera år att arbeta bort segregationen, vilket är ett av skälen till att vi måste göra allt vi kan för att ge alla människor bättre förutsättningar till utbildningar och jobb.

Herr talman! Väl medveten om att mitt anförande blir lite långt vill jag ändå kommentera Tidöavtalet. Jag är kristdemokrat. Som sådan står jag bakom den naturrättsliga idétraditionen, eller naturrättsfilosofin, för dem som orkar googla det. I naturrätten, en rättstradition som till viss del inte är så vanlig i Sverige, där man snarare har jobbat utifrån Uppsalaskolan, finns det ett antal grundläggande värderingar. FN-stadgan, EU:s olika stadgar om mänskliga rättigheter och barnkonventionen är exempel på naturrätt.

Jag är personligen väldigt stolt över naturrätten och att den får mer inflytande i den svenska politiska diskussionen. Jag vill i all ödmjukhet påpeka att Tidöavtalet bygger på ett antal utredningar men att allt är upphängt på att det ska stämma överens med vanliga traditionella rättsprinciper. Det ska stämma överens med EU-rätten och de mänskliga rättigheterna. Detta är viktiga begränsningar som gör att Sverige med nuvarande regering kommer att stå fast vid den rättstradition som är fastslagen i internationell rätt. Det är jag väldigt stolt över, herr talman.