Per Bolund

Fru talman! Vad underbart! Jag tackar såklart för de fina orden; de värmer verkligen. Det är kanske min bakgrund i forskningen som gör att sakligheten ligger mig varmt om hjärtat - kanske lite väl varmt eftersom en del tycker att jag är lite torr och tråkig i debatterna, men jag tycker att saklighet har sin funktion i politiken.

Ponchon kommer att göra underverk. Det är inte helt lätt att hålla sig torr när man cyklar till och från jobbet, och vi vet att det kommer att vara ännu svårare i framtiden med tanke på hur extremvädren kommer att slå mot både Sverige och världen. Alla borde därför få en regnponcho för framtiden.

Jag vill också tacka för fantastiskt gott samarbete. Jag vet hur mycket Nooshi Dadgostar brinner för mänskliga rättigheter och för ett mer rättvist och jämlikt samhälle. Det är också grunden för miljö- och klimatarbetet: att skapa goda förutsättningar för människor både nu och i framtiden. Jag hoppas verkligen att vi kommer att kunna ses på innergården även framöver. Vi kanske kan ta en fika i solen någon gång framöver nu när jag har lite mer tid. Vi får väl se om ditt schema tillåter det också. Stort tack för samarbetet!

(Applåder)

Fru talman! Tack så jättemycket, Ulf Kristersson!

Vi har som sagt arbetat med många olika frågor och i många olika roller. När jag var finansmarknadsminister jobbade vi mycket med den ekonomiska stabiliteten, alltså med att hålla budgetdisciplin och att se till att hålla den svenska ekonomin i balans och under kontroll. Detta engagemang vet jag finns, liksom engagemanget för många andra politiska frågor.

Jag hoppas att Ulf Kristersson och jag kommer att dela ett engagemang inte bara för den ekonomiska budgeten utan också för koldioxidbudgeten och se till att vi tillsammans kan hålla den på en nivå som gör att vi klarar klimatet för framtiden.

Jag tackar för presenterna. Jag ser verkligen fram emot detta. Vandring - eller joggning, för den delen - är ju ett fantastiskt sätt att få uppleva vår underbara svenska natur. Även där hoppas jag att vi kommer att kunna dela ett engagemang för att se till att den finns kvar till kommande generationer.

Jag vill också tacka för slipsen. Jag hävdar ju, som jag sa i mitt anförande, att vi måste förtjäna vårt mandat att uppbära svenska folkets förtroende. Jag tycker att man gör det också genom att vara lite välklädd i debatterna. Den här slipsen kommer att kunna vara väl till fyllest, vad jag nu än ska göra framöver.

Stort tack för presenterna!

(Applåder)

Fru talman! Jag får be Martin Kinnunen att tacka Jimmie Åkesson och skicka med ett stort "krya på dig" till min partiledarkollega.

Jag kan konstatera att passion kommer i många olika sorteringar. Detta gäller både i fotbollen, där passionen för AIK - och, såklart, för andra fotbollslag - kan gå långt över alla partigränser, och i politiken. Även om Sverigedemokraterna och Miljöpartiet har ganska få överlapp i uppfattningar kan man konstatera att våra partier driver sin politik med passion och engagemang. Vi gör inte samma analys av omvärlden, och vi kommer inte till samma slutsatser, till exempel när det gäller ambitionen i klimatpolitiken. Vi driver dock politik med passion, och det är i alla fall en bra början.

Jag vill också passa på att tacka Martin Kinnunen för att han i debatten har pratat mycket om klimatpolitik. Detta behöver vi prata mycket mer om, för det är verkligen vår tids ödesfråga. Jag hoppas att det gemensamma arbetet för havsmiljön i Miljömålsberedningen resulterar i att det blir handling och inte bara en väldigt bra plan.

(Applåder)

Fru talman! Tack så otroligt mycket, Magdalena, för allt framgångsrikt arbete, för alla trevliga stunder och för alla långa förhandlingar som vi hade, som också ledde fram till så väldigt mycket som jag tycker att vi båda kan vara glada och väldigt stolta över! Jag tycker att vi visade att vi kunde kombinera det bästa från våra två partier till en enhet och en helhet som levererade mer än vad vi skulle ha kunnat göra var och en för sig. Detta är ju någonting att verkligen vara stolt över.

Jag vet också att det inte bara finns en rationell ekonomisk analytiker i dig utan också en sann naturvän som brinner för att värna den svenska naturen, friluftslivet och möjligheterna till rekreation. Detta är en passion som vi båda har, och jag ser verkligen fram emot att få dela den med dig för första gången. Jag hoppas att det inte blir den sista.

Stort tack - nu fortsätter vi att kämpa tillsammans för en grönare, och rödgrönare, framtid!

(Applåder)

Fru talman! Så här i min sista partiledardebatt som språkrör tänkte jag passa på att titta lite bakåt.

Jag vill se det arbete som jag och Miljöpartiet gjorde under vår regeringstid men också de beslut som har tagits i denna kammare. Det är så många viktiga beslut som har byggt en starkare grund för Sverige i framtiden. Jag tänker på klimatramverket, med en av världens skarpaste klimatlagar. Jag tänker också på alla de beslut - från elbilsbonus och bränslebyte till industrikliv, det vill säga hela paletten av klimatpolitik - som ledde fram till att målen inte bara fanns på papper utan var möjliga att nå, och det till och med i förtid.

När jag som miljöminister talade med mina kollegor, ministrar från andra länder, var det tydligt att det vi gjorde i Sverige gjorde Sverige till ett land som hamnade i fokus. Vi var ett land som visade att klimatomställningen inte är en belastning utan en möjlighet med enorma industriinvesteringar och den snabbaste elektrifieringen i hela EU. Detta var något som många såg med avundsjuka på. Även på EU-nivå har både gröna ministrar och gröna parlamentariker gjort EU till en viktig arena för skapandet av en hållbar värld.

Fru talman! Jag vill så här i min sista debatt även passa på att tacka. Jag vill rikta ett varmt tack till talmanspresidiet för att ni har lett debatterna så bra. Jag vill också tacka riksdagsdirektören och hela Riksdagsförvaltningen med dess fantastiska personal och medarbetare här i riksdagen - utan er skulle inte mycket bli gjort i den här kammaren.

Som tidigare minister vill jag också passa på att tacka alla fantastiska medarbetare på Regeringskansliet för den kompetens och det driv ni har hjälpt såväl min som tidigare och senare regeringar att genomföra sin politik med. Det är berömvärt.

Inte minst vill jag rikta ett stort tack även till alla riksdagsledamöter. Och till mina kollegor i partiledarkretsen vill jag säga: Tack för alla spänstiga debatter! Låt oss minnas att vi ska hålla demokratin levande - men också ha i åtanke att vårt mandat vilar på ett förtroende från väljarna. Det är ett förtroende vi varje dag måste förtjäna.

Tack så mycket för den här tiden!

(Applåder)

Fru talman! Man ska gärna hålla sig till fakta och sanning, inte minst när det gäller vad ett energisystem ska baseras på. Sanningen är att EU drev igenom så mycket som möjligt av Fit for 55-paketet innan Sverige blev ordförande för att man var orolig för den nya regeringens, och inte minst dess regeringsunderlags, inriktning. Regeringen röstade också nej till delar av paketet, så man har ju knappast hjälpt det på traven.

Jag tycker att det är väldigt spännande att debattera energi med Ebba Busch. Det jag möts av är en galopperande teknikpessimism: Det som EU-kommissionen har som mål och det som en majoritet av Ebba Buschs energiministerkollegor ser som en självklarhet - det vill säga att basera systemet på de tekniker som vi vet finns i dag och som är förnybara och att knyta ihop dem till ett fungerande och hundra procent förnybart energisystem - säger Ebba Busch inte är möjligt. Men hon kombinerar det med en galopperande energioptimism gällande att nya tekniker, som inte ens finns att köpa, ska lösa alla problem framåt - till exempel små modulära reaktorer.

Att kalla det svenska energisystemet nedmonterat är faktiskt en överdrift som heter duga när utvärderingar visar att det är miljövänligt, robust och motståndskraftigt.

Det jag vill fråga Ebba Busch är varför hon är en sådan pessimist gällande möjligheten att bygga ett förnybart energisystem i Sverige.

(Applåder)

Fru talman! Ebba Busch har verkligen lyft falukorven till nya nivåer, både i luften och i den politiska debatten. Men när man väl har köpt den där falukorven - vilket man förhoppningsvis har gjort om den nu ska levereras skiva för skiva - är det ju ganska bra om man har råd att tillaga den också. Där är jag nog inte ensam om att vara väldigt orolig över den inriktning som regeringen har valt.

Man säger att man tycker att alla energislag är bra, men det man i praktiken gör är att motarbeta de billiga energislagen - de som kostar minst att bygga - för att i stället hoppas på en framtidslösning som inte ens är bevisad än och som i dagsläget kostar fyra eller fem gånger mer att bygga. Inte minst från Ebba Buschs sida har man uppviglat mot vindkraften, vilket gör att kommuner runt om i Sverige nu säger nej. Man pratar om att det är mörka stålskogar som ska byggas, man har behållit det kommunala vetot och man har motarbetat utredningen om att återbörda en del av vinsterna till kommunerna.

Min fråga är: Om man nu har råd att köpa falukorven, hur ska man med tanke på Kristdemokraternas energipolitik ha råd att tillaga den?

(Applåder)

Fru talman! Sverigedemokraterna brukar kalla sig själva för Sverigevänner. Klimatvänner tror jag vore mycket sagt, med tanke på den politik ni genomför. Men om ni nu är Sverigevänner kan man tycka att ni skulle vilja gynna svenska företags konkurrenskraft.

Svenska företag säger nu mangrant: Vi ska gå mot att bli fossilfria, minska våra utsläpp och elektrifiera oss. Volvo ska bara producera elbilar, och Scania går över till att producera eldrivna lastbilar. SSAB och LKAB ska producera grönt stål utan fossila bränslen.

Samtidigt röstar Sverigedemokraterna emot gränsjusteringsmekanismen. Man vill alltså i stället gynna dem som exporterar till Europa - produkter som konkurrerar ut svenska företags produkter. Man vill kasta grus i maskineriet för fossilfritt stål. Detta skriver man debattartiklar om; man är emot hela det projektet. Och man kämpar hårt för att göra det billigare att både köpa och köra fossildrivna bilar, som konkurrerar ut svenskproducerade bilar från Volvo, till exempel.

Martin Kinnunen, hur kan du säga att det är Sverigevänligt att konkurrera ut svenska industrier som vill bli fossilfria och hållbara?

(Applåder)

Herr talman! Sverigedemokraterna och Martin Kinnunen pratar gärna och ofta om att andra länder ska ta sitt ansvar i stället för Sverige när det gäller miljö- och klimatpolitiken. Men det korthus man har försökt bygga upp i klimatpolitiken faller väldigt snabbt när man tittar på hur Sverigedemokraterna faktiskt röstar i EU-parlamentet.

I våras röstade parlamentet till exempel igenom flera lagar som ska se till att unionen minskar sina utsläpp. Det handlade bland annat om en gränsjusteringsmekanism, det vill säga att länder utanför EU, som Kina, Indien och USA, ska få betala skillnaden mellan det utsläppspris de betalar och det vi betalar i EU, när de exporterar produkter till oss.

Sju av riksdagens åtta partier röstade för detta. Sverigedemokraterna var ensamma om att rösta emot, trots det höga tonläget och trots att man riktat kritik mot andra länder och menat att Kina och Indien skulle göra jobbet. Det går helt enkelt inte ihop. Klimatarbetet ska göras utomlands, enligt Sverigedemokraterna, men samtidigt ska man ge konkurrensfördelar till företag som inte betalar sin klimatnota i andra länder.

Jobbet ska alltså inte göras i Sverige, inte i EU och inte internationellt. På vilken planet ska klimatarbetet egentligen göras, Martin Kinnunen?

(Applåder)

Herr talman! Jag konstaterar att Ulf Kristersson inte säger emot, utan han har skrivit på ett upprop om att man ska ha ett stopp, ett moratorium, för ny klimatpolitik trots att siffrorna pekar i fel riktning.

Det är lite pinsamt att stå och stoltsera med Fit for 55-paketet när det är uppenbart att regeringspartierna har motarbetat innehållet i det genom sitt agerande i Europeiska rådet.

Jag har försökt prata med Ulf Kristersson om klimat och ansvar och om hoten mot framtiden. Det har inte gått så bra, kan man konstatera. Därför tänkte jag pröva att i stället för att prata om koldioxidutsläpp prata om kronor och se om det går bättre.

Vi har stora utmaningar. Vi har fått 38 miljarder från EU:s återhämtningsfond. EU-kommissionen hotar nu med att dra in de pengarna för Sverige för att man inte uppfyller klimatkraven.

Regeringen vill luta sig hårt mot flexibiliteten, det vill säga köpa utsläppsrätter från andra länder. Det kommer enligt bedömningar att kosta tiotals, kanske hundratals, miljarder kronor. Gör man inte det kommer man i stället att få betala EU-böter på ungefär samma nivå.

Min fråga till Ulf Kristersson är: Hur mycket tycker Ulf Kristersson att det ska kosta för svenska folket att köpa sig fri från att göra klimatjobbet på riktigt?

(Applåder)

Herr talman! Som jag sa i mitt anförande är EU tyvärr på väg att missa alla stora klimatmål för 2030. Det visar de senaste utvärderingsrapporterna. Medlemsländernas gemensamma åtgärder är inte tillräckliga för att man ska kunna nå målet om att minska utsläppen, för att man ska kunna öka kolinlagringen i skog och mark eller för att man ska kunna bygga ut tillräckligt mycket förnybar energi. Sverige, med den nya regeringen, är tyvärr en del av problemet på alla dessa tre områden.

Det krävs alltså fler verktyg för att hjälpa människor, företag och organisationer runt om i Europa att ställa om. Men i stället för att leta efter nya vägar framåt och driva på för fler åtgärder som tar Sverige och EU framåt i omställningen har Ulf Kristersson skrivit under ett krav i sin partigrupp, EPP, om ett totalstopp för all ny klimat- och miljöpolitik.

Prognosen är att EU missar sina klimatmål. Statsministerns prioritet är att kräva ett stopp för ny klimatpolitik. Därför undrar jag, Ulf Kristersson: Tänker regeringen behandla EU:s klimatlag på samma sätt som man tänker hantera den svenska klimatlagen? Som Elisabeth Svantesson sa: Når vi det inte, så når vi det inte.

Herr talman! När jag som språkrör i dag gör min sista partiledardebatt gör jag det i en osäker tid och i en osäker omvärld. Rysslands olagliga och fruktansvärda anfall på Ukraina skördar människoliv varje dag. I konflikten mellan Israel och Gaza förlorar många människor, varav många barn, liv eller hälsa. Då är det viktigt att Sverige är medlem i en union där vi tillsammans kan vara en stark aktör för global säkerhet och mer trygghet och tillsammans kan ha en stark röst för alla människors rätt till liv, hälsa och frihet. Men EU är också en otroligt viktig kraft för att motverka grunden för osäkerhet. Då tänker jag inte minst på klimat- och miljöhoten.

Ännu en månad har passerat, och ännu ett globalt temperaturrekord har noterats, skrev TT förra veckan, när rapporter kom om att det här är på väg att bli det varmaste år som någonsin registrerats. Det har aldrig varit tydligare att vi kan möta en mörk framtid om vi inte ändrar riktning. Som FNchefen António Guterres uttryckte det nyligen: "The era of global boiling has arrived." Han gjorde ett medskick till alla länders ledare, även de svenska: "Leaders must lead. No more hesitancy. No more excuses."

Samtidigt möts vi i Sverige av närmast bedövande ointresse bland Tidöpartierna. Det duger inte att kalla det här för en ödesfråga i regeringsförklaringen och liknande men sedan låta Sverigedemokraterna styra klimatpolitiken och behandla den så styvmoderligt som sker. Vad betyder då orden? Klimatpolitiken ska uppenbarligen göras av någon annan någon annanstans någon annan gång. Det här verkar vara vad Ulf Kristerssons sida i politiken är allra mest överens om: Klimatkrisen är inte vårt problem.

För alla oss andra utanför regeringen är problemet att Ulf Kristersson har fel. Det är nämligen vårt problem när människors hem i Gävle, Västerås och Uppsala förstörs efter extrema regnfall och när lantbrukares skördar torkar bort och regnar bort om vartannat. Det är vårt problem när äldre dör på äldreboenden i extremvärmen. Det är vårt problem när tiotusentals människor förlorar livet i översvämningar då Västantarktis kollapsande isar är på väg att höja havsytan med flera meter och när Europa drabbas av den värsta torkan och de värsta skogsbränderna på över 500 år.

Allt detta är vårt problem, och det är också vårt ansvar att göra någonting åt det. Men det är också vår stora möjlighet, för en aktiv och ambitiös klimatpolitik har visat sig vara avgörande för länders konkurrenskraft. Det säger inte bara vi. Det säger också våra allra största företag och industrier.

Herr talman! Samtidigt som Sverige nu monterar ned sin egen klimatpolitik sätter vi och många andra hoppet till EU. Här i den svenska riksdagen sägs det ofta att klimatpolitiken ska göras internationellt och på EU-nivå. Men det verkar tyvärr också bara vara tomma ord från regeringspartierna, för när den sittande regeringen haft chansen att verka i EU:s ministerråd har den röstat nej till naturrestaureringslagen, motarbetat avskogningslagen och försökt blockera EU:s lag om minskad användning av miljögifter i jordbruket. Man ställer sig inte ens bakom lagstiftningen om att öka kolsänkorna i skog och mark. Man slår sig för bröstet för en överenskommelse som kom till när Sverige var ordförande men som man själv faktiskt har motarbetat.

Vi har alltså en regering som ökar utsläppen här hemma och som inte ens menar allvar med att EU ska ta ledningen. När EU agerar så är det inte heller konstigt att klimatarbetet hackar. Förra veckan kom en rapport som visar att EU är på väg att missa samtliga klimatmål till 2030. För att komma vidare krävs det alltså fler åtgärder, inte färre, både på EU-nivå och nationellt. Sverige lyfts i rapporten fram som ett land som var på väg att nå målen med råge. "Var", säger jag, för det var med den förra regeringens politik. Så är det inte längre.

Vi har mycket att vara stolta över i EU:s klimat- och miljöpolitik. Många gröna ministrar och gröna europaparlamentariker har jobbat hårt för det. Men vi behöver också se till att takten ökar nationellt, för EU är inte mer än summan av sina medlemsstater.

Herr talman! Genom hårt arbete av gröna politiker har EU blivit en motpol till den svenska regeringens klimat- och miljöpolitik. När regeringen sviker varje klimatlöfte och bryter mot varje klimatmål står vårt och många andras hopp till ett starkt, grönt EU.

I dag vill jag också ta chansen att uppmuntra svenska väljare som tittar på debatten inför EU-valet 2024: Ge inte de partier som nu monterar ned klimatpolitiken i Sverige chansen att göra det också i EU, utan gör ett förändrande val. Rösta för en stark grön kraft i EU för en ljusare framtid!

(Applåder)

Fru talman! När vi läser budgeten ser vi att det sker nedskärningar på områden som vi tycker är otroligt väsentliga för att klara klimatanpassningen av Sverige. Jag tycker att miljöministern försöker förvirra debatten om hon hävdar att man kan göra neddragningar utan att det får någon effekt över huvud taget. Så brukar regeringen inte tänka på några andra områden. Man låtsas inte som att pengar som satsas på försvaret eller transportområdet inte ger någon effekt.

Det är självklart så att man behöver satsa för att kunna få saker att hända i samhället. Det är ett misstag att säga att om pengarna inte går åt drar man in dem. Då borde man i stället se till att pengarna faktiskt kan göra nytta här och nu. Det är det jag saknar från regeringens sida. Miljöpartiet tycker att 500 miljoner inte är nog, trots att vi är stolta över att vi 20-dubblade anslagen under vår tid i regering. Det borde göras mycket mer.

I vår budget lägger vi 3 miljarder per år, och då börjar vi närma oss den nivå som skulle behövas för att verkligen kunna hjälpa privatpersoner som får sina källare översvämmade, företag som får sina verksamheter sönderslagna och kommuner som nu kämpar för att klara arbetet med att säkra sina medborgare.

(Applåder)

Fru talman! Det är inte svårare än att vi gjorde som vi brukar när vi debatterar budgetfrågor, det vill säga gick till regeringens budget och läste vilka anslag man skär ned på och vilka man satsar på. Där är det väldigt tydligt att det finns tre olika neddragningar av anslag till klimatanpassning på 100, 20 och 20 miljoner kronor, som tillsammans ger 140 miljoner kronor. Det gällde just frågan om skredsäkring, och det är särskilt allvarligt.

Vi vet ju att klimatkrisen drabbar människor i form av översvämmade källare och järnvägar och vägar som rivs ned. Det innebär såklart kostnader. Men när det gäller skredsäkring har vi både i Sverige - som miljöministern själv sa i sitt anförande - och i vårt grannland Norge sett exempel på hur skred är någonting som direkt hotar människors liv. Därför är det extra allvarligt att göra nedskärningar på just det området.

Det duger inte heller att säga att pengarna inte har använts, utan det man då borde göra från regeringens sida är att se till att pengarna faktiskt kan göra nytta och att kommunerna kan använda dem och göra de investeringar som krävs för att skydda människors liv och egendom.

Fru talman! Jag tackar för en debatt som om inte annat var väldigt klargörande. Det är ju tyvärr så att vi inte har en regering som svarar upp mot de hot som många människor nu känner - både genom nyheterna och i sin vardag - varken genom att minska klimathotet eller ta hand om dess konsekvenser.

För två veckor sedan var jag i Västerås och Sala. Då träffade jag Michel, en restaurangägare som sett sitt livsverk förstöras i översvämningarna. Regnmängder som vanligtvis faller över en månad faller nu på bara några enstaka timmar. Michel har en enorm strid framför sig för att försöka rädda sitt livsverk, sina förstörda restauranger. Det handlar om mängder av förlorade intäkter och kunder, och det i en bransch som knappt hunnit återhämta sig från pandemin.

Michel är tyvärr inte ensam om att drabbas. Priset för klimatkrisen betalas av medborgare runt om i vårt land - av villaägarna som får sina källare översvämmade, av företagarna som tvingas bomma igen sina verksamheter och av lantbrukarna som får se sina åkermarker bli till sjöar och sina intäkter gå förlorade.

Där stormarna har sin framfart följer en enorm förödelse, och när regnet lagt sig och tv-reportrarna åkt hem står de drabbade ensamma kvar om vi inte hjälper till att stötta dem. Flera av dem som sitter här på läktaren i dag kommer från kommuner som har drabbats.

Det är klart att det inte är gratis att klimatanpassa Sverige. Men kostnaderna för att låta bli är ju mycket, mycket större! Om man inte har insett det förrän nu har man inte möjlighet att ta ansvar för vårt land. Planeten är varmare än vad den har varit på 120 000 år. Människor drabbas här och nu av skadorna, och vi har en regering som fortsätter att blunda för allvaret.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om klimatanpassning

De andra partierna är tyvärr oftast tysta eller tar upp klimatkrisen i en bisats, som mest. Det visar väl om inte annat på varför Miljöpartiet är så otroligt viktigt i svensk politik. Utan Miljöpartiet hade vi inte haft den här debatten och kunnat diskutera klimatkrisens effekter.

Jag saknar fortfarande svar från regeringen. När kommer man att ta klimatkrisen på det allvar den förtjänar? Kommer man att stötta privatpersoner, företag, kommuner och regioner i den här krisen, eller kommer man att fortsätta kasta dem under bussen?

Fru talman! Jag hoppas att Kjell-Arne Ottosson och Kristdemokraterna tar den här frågan på allvar, för det är egentligen ganska självklart att försäkringar handlar om att försäkra sig mot det oväntade - och i takt med att hundraårsregn blir tioårsregn, och i värsta fall i framtiden årsregn, kommer den typen av väderhändelser inte att vara oväntade längre. Då kommer man inte att kunna försäkra sig mot dem. Det är därför det är så viktigt att förebygga att det här händer och att göra vad man kan för att minska klimatkrisen - vilket ju tyvärr inte går så bra just nu med den här regeringen - men också att skydda och rusta Sverige och minska sårbarheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om klimatanpassning

Jag vill ställa en fråga till Kristdemokraterna och Kjell-Arne Ottosson. Ni brukar försöka presentera er som ett parti i regeringen som värnar välfärden, men när man drar ned på pengarna för klimatanpassning till kommunerna tvingas kommunerna välja mellan att klimatanpassa och att lägga pengarna på skola, vård och omsorg. Varför hjälper inte regeringen kommunerna att både skydda sig mot sårbarhet och satsa på välfärden? Nu drar man ju faktiskt ned i båda ändarna.

Fru talman! Jag vill ställa en fråga till Kjell-Arne Ottosson med anledning av att det är Kristdemokraterna som ansvarar för både infrastruktur och bostadsfrågor i regeringen. Den har att göra med våra försäkringsskydd. Vi har sett exempel i andra länder, inte minst i USA och delstaten Louisiana, på att extremväder har slagit så hårt att försäkringskostnaderna har stigit så mycket för vanliga familjer att de inte har råd att betala dem eller ens bo kvar. Stora försäkringsbolag i USA har slutat försäkra i katastrofdrabbade områden.

Här i Sverige har stormen Hans tvingat tusentals i Mellansverige att söka ersättning. Även här varnar nu försäkringsbolagen för att de som bor i områden som konsekvent utsätts för mycket skador kanske blir av med möjligheten att skydda sig genom att teckna en försäkring och för att försäkringarna kommer att tvingas bli mycket dyrare. Då blir det helt enkelt en fråga om man har råd att skydda sig själv.

Nu vill jag fråga Kristdemokraterna vad de har att säga till dem som riskerar att bli utan både bostad och försäkring och att stå tomhänta i krisens spår.

Fru talman! Det talar jag gärna om, trots att detta är en klimatanpassningsdebatt. Vi är stolta över att vi har gjort precis motsatsen till det som Moderaterna brukar hävda, det vill säga kraftigt ökat svensk elproduktion under vår tid vid makten. Vi har dessutom gjort den mer klimatsäker eftersom förnybar energi är mer klimatsäker än vad kärnkraft är. Det här med att vi har ett nedmonterat energisystem är bara spinn som inte har någon som helst faktabas.

Jag vill också ge en kommentar till Helena Storckenfeldts anförande. Hon sa där att vi inte har några skilda uppfattningar om klimatanpassning. Det är inte heller sant, och det är lika bra att vi uppmärksammar det. I den rödgröna regeringen 20-dubblade Miljöpartiet anslagen till klimatanpassning. För varje krona som den tidigare moderatledda regeringen satte av lade vi 20 kronor då vi lämnade regeringen.

Vi har nu i stället en regering som drar ned anslaget till skredsäkring, som är en del av klimatanpassningen, med 140 miljoner kronor. Vi byggde vår politik på expertis; vad Moderaterna bygger sin politik på vet jag inte riktigt.

En annan moderat slogan var: Nu får vi ordning på Sverige. Tror Helena Storckenfeldt att de som får sina källare översvämmade tycker att Moderaterna har fått ordning på Sverige?

Fru talman! Jag tror att vi alla minns Moderaternas slogan på valaffischerna i valrörelsen för ett år sedan: Nu får vi ordning på klimatet.

Nu närmar vi oss årsdagen för Moderaternas regeringsbildande tillsammans med resterande Tidöpartier. Det är tyvärr ingenting att fira för alla oss som är oroliga över vart klimatet och planeten är på väg. Aldrig förr har väl en regerings politik mötts av ett så kompakt motstånd från forskare från alla våra stora universitet, från samtliga miljöorganisationer, från regeringens egna myndigheter och expertråd och till och med från tjänstemännen på Regeringskansliet, som skriver i budgeten att med den förra regeringens politik var vi på väg att nå klimatmålen men med den här regeringens politik är vi inte på väg att göra det. Även företagen kräver att regeringen skärper klimatpolitiken och gör den mer ambitiös.

Nu har vi en väldigt uppenbar klimatkris. Vi har samtidigt en regering som ökar utsläppen men också drar ned på klimatanpassningsanslagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om klimatanpassning

Nu får vi ordning på klimatet - så lät det då. Jag vill fråga Helena Storckenfeldt: Hur tycker Moderaterna att det går med det?

Fru talman! Det låter attraktivt, och det är ju lätt att låtsas som att man inte har påverkat. Men faktum är att Sverigedemokraterna har påverkat även tidigare. Det gäller nu när de stöder regeringen och får igenom hela sin miljöpolitik, vilket ju inte är någon miljöpolitik alls. Men det gällde också när de 2014, 2018 och 2022 fick möjlighet att påverka budgeten och varje gång drog ned kraftfullt på åtgärderna för klimatpolitiken. Det är klart att det får effekter.

Nu när Sverigedemokraterna har regeringsmakten i sina händer och påverkar budgeten drar man ned, mitt i en klimatkris, när människors källare fylls med vatten och när vägar och järnvägar rivs ned. Då drar man ned 140 miljoner kronor på klimatanpassning. Det är att skratta människor som drabbas rakt upp i ansiktet.

Jag förstår inte hur man kan få ihop retoriken och låtsas att man är "Sverigedemokraterna" - att man står bakom Sverige och stöder svenskarna - samtidigt som man faktiskt lämnar dem åt sitt öde och låter dem ta hand om klimatkrisens effekter själva. Hur kan Martin Kinnunen förklara och försvara det?

(Applåder)