Per Bolund

Kommunikationer

Herr talman! Jag vill tacka Helena Gellerman för debatten.

Det är lite svårt att få ihop det. Helena Gellerman säger att man driver på för biobränslen, men samtidigt kapar man nu efterfrågan genom att lägga reduktionsplikten på lägsta möjliga nivå. Detta går också rakt emot det som drivmedelsbranschen själv, transportbranschen och de gröna näringarna vill.

Det finns ambitiösa planer på att bygga ut biodrivmedelsproduktionen i Sverige. Dessa planer ifrågasätts nu starkt eftersom underlaget, det vill säga efterfrågan, nu kapas.

Jag vill också sätta ett stort frågetecken efter detta med att man driver på för elektrifiering. Det vi har sett efter att elbilsbonusen togs bort är ju att elektrifieringen hackar betänkligt och att försäljningen av elfordon har gått ned i stället för att gå upp, som den behöver göra.

Jag vill tacka Helena Gellerman för debatten.

Anledningen till att vi tycker att man ska dra ned på stödet till regionala flygplatser är att vi ser behov av att föra över trafik från flyg till järnväg och elektrifierade vägtransporter.

Kommunikationer

Vi ser också att det stöd som nu går till flygplatser i hyfsat stor utsträckning går till rena nöjestransporter, det vill säga resor till solen på sydligare breddgrader och liknande. Det tycker inte vi är någonting som samhället ska stödja med subventioner. Om det finns ett kommersiellt underlag må väl det vara hänt; då får man väl fortsätta att driva den verksamheten. Men i detta fall handlar det ju om att stödja en verksamhet som inte har tillräckligt ekonomiskt underlag. Vi tycker att det är bättre att satsa på de transportslag som trafikanterna faktiskt väljer att använda i ökad utsträckning, inte minst järnvägen.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 19 december.)

Herr talman! Jag tackar Helena Gellerman för frågan. Vi kan fortsätta att debattera lite till - det känns bra.

Det är intressant att notera diskrepansen i Liberalernas inställning till biobränslen. När biobränslen enligt Liberalernas bedömning höjer kostnaden för bränslen på vägsidan blir man plötsligt mycket emot, men däremot är man mycket för att använda biobränslen i flyget.

Hur ska vi kunna lita på att Liberalerna inte tvärvänder även när det gäller biobränsle i flyget när priserna eventuellt stiger, om man ska tro på Liberalernas förutsägelser? Det är lite svårt att känna att Liberalerna har någon trovärdighet och att lita på dem i den frågan också.

Miljöpartiet har en politik som står på två ben. Vi tillsatte Biojetutredningen. Vi var de som fick kvotsystemet för biobränsle för flyg på plats, och detta system levererar nu. Vi har ju också stött utvecklingen av elflyg. Men vi är också realister. Vi vet hur långsamt omställningen av flygplansflottan sker. Om Sverige över huvud taget ska ha någon möjlighet att klara de utsläppsmål som Helena Gellerman och Liberalerna har ställt sig bakom i denna kammare och de krav som EU ställer måste man fasa över trafik till andra trafikslag, se till att bygga ut järnvägstrafiken och se till att de bästa trafikslagen används. Man måste också arbeta med att minska transportefterfrågan.

Att vi bygger vår politik på två ben är det som krävs för att vi ska komma hela vägen i mål. Det kommer även i framtiden att finnas transporter som inte kan ske på något annat sätt än med flyg. Då måste vi se till att detta är hållbart. System för att till exempel upphandla samhällsnödvändigt flyg finns redan etablerade i staten.

Det som jag tycker är slående med denna debatt är att Liberalerna, liksom de andra regeringspartierna, som säger sig vara marknadstillvända och tycker att marknaden ska avgöra, inte tycker att man ska satsa på järnvägen när trafikanterna väljer den. Då ska man inte satsa på järnvägen utan i stället på flyget, som allt färre väljer. Det är för mig en gåta.

Herr talman! Miljöpartiet är teknikoptimister. Vi ser stora möjligheter med teknik, men vi vill gärna använda oss av den teknik som faktiskt finns, inte drömd teknik eller en överdriven tilltro till hur snabbt infasningen av ny teknik sker.

Tekniken för att producera fossilfritt stål med hjälp av vätgas är etablerad. Det pågår redan produktion. Jag har själv en stålbit hemma producerad med hjälp av vätgas. Självklart ska vi erbjuda en hemmamarknad för de nya banbrytande teknikerna och visa att de är framtidens tekniker, som sedan kan bli framtidens exportsuccéer.

Jag är orolig över att Moderaterna och de andra regeringspartierna i just det fallet är extrema teknikpessimister och motarbetar lösningarna. Det är en svår fråga för mig.

Det är också farligt att bara titta på utsläpp och personkilometer, utan man måste också titta på hur mycket resande det är fråga om. Nu ser vi en kraftig ökning av flygandet i världen, och det visar på att vi måste jobba med flera olika modeller. Vi ska absolut bejaka teknikutvecklingen, men med tanke på hur snabbt skiftet av flygplan sker inom flygplansindustrin kommer det inte att vara en tillräckligt stor del av lösningen för att klara utsläppen från flyget. Vi måste också föra över flyg till andra transportslag. För inrikestransporter är det görbart, särskilt om man väljer att satsa på moderna höghastighetsjärnvägar - som alla andra EU-länder gör utom Sverige. Inte minst Moderaterna har lagt hinder i vägen för den utvecklingen.

Det är självklart att vi nu ska göra de investeringar som krävs för att bygga framtidens fossilfria välfärdssamhälle. Att Moderaterna väljer att motarbeta detta är något som jag verkligen beklagar.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Herr talman! Jag tackar Maria Stockhaus för en mycket viktig fråga. Jag delar verkligen bedömningen att det är otroligt viktigt när vi bygger infrastruktur att vi bygger med så litet fotavtryck som det bara är möjligt. Den aspekten måste man verkligen ha med sig i planeringen.

Detta måste däremot ställas mot att skjuta på den typen av investeringar och även i fortsättningen ha höga utsläpp under en lång period, vilket regeringens politik leder till. Det är väl känt att det inte bara är slutåret 2045 som är avgörande utan att det handlar om vägen dit, det vill säga hur mycket utsläpp det är fråga om under resans gång. Det är det som avgör vilken klimatpåverkan det blir och om Sverige bidrar till att nå 1,5-gradersmålet eller inte, vilket vi nu är på väg att inte göra med regeringens politik.

Nu handlar det om att använda den utsläppsbudget som finns kvar. Med dagens utsläppsnivåer finns inte mer än åtta tio år kvar av utsläpp. Ska vi använda budgeten för att bygga motorvägar eller för att öka utsläppen från trafiken genom att subventionera fossila bränslen? Eller ska vi använda utsläppsbudgeten för att bygga framtidens hållbara fossilfria infrastruktur och välfärdssamhälle? För Miljöpartiet är det beslutet självklart. Självklart ska vi använda den utsläppsbudget vi har för att bygga det som vi i framtiden ska leverera, ett nollutsläppssamhälle. Där skiljer vi oss från regeringspartierna.

Den nya teknik som de svenska industriföretagen nu ligger i framkant i världen med att ta fram, till exempel fossilfritt stål, ifrågasätts nu av moderater, sverigedemokrater och andra. De försöker kasta in grus i maskineriet. Självklart välkomnar vi den utvecklingen. Vi har varit med och lagt grunden för den, och då ska vi självklart också använda tekniken för att producera infrastruktur, till exempel framtidens järnvägar.

Även för betong finns teknik som minskar fotavtrycket avsevärt. Då ska vi självklart använda den bästa tekniken.

Jag tycker att Maria Stockhaus missar en grundfråga. Hon pratar om tunga elbilar som rullar på vägarna. Varför rullar tunga elbilar på våra vägar? Det är för att vi tillsammans har stakat ut kursen. Vi har sagt att vi ska ha nollutsläpp om lite mer än 20 år. Det är det beslut som gör att många branscher nu ställer om. Men regeringens agerande, som nu ökar utsläppen, leder till tveksamhet. Gäller målet eller inte? Den frågan har regeringen kvar att svara på.

Herr talman! Tack, Magnus Oscarsson, för frågan!

För Miljöpartiet är det självklart att när man kommer överens om någonting, när man skakar hand, när man skriver under, menar man det man säger, och då genomför man också det som man har kommit överens om. I den överenskommelse som finns i Dubai, till exempel, har Sverige skrivit under på att vi ska tredubbla elen från förnybar energi. Menar man inte det man säger? Det är något jag slås av i den här debatten och i det här replikskiftet.

Miljöpartiet är väl nu det enda partiet som står bakom den energiöverenskommelse som slöts 2016, där vi kom överens om och skakade hand på att vi inte ska subventionera något energislag, utan alla energislag ska mötas på en jämn spelplan och betala sina egna kostnader. Vi ska inte bygga med statliga subventioner.

Vi står fast vid den överenskommelsen. Vi menar allvar med ett handslag. Tyvärr verkar det inte som om regeringspartierna gör det, vilket är ganska sorgligt. Det gör också att det blir svårare att tro på överenskommelser som sluts i svensk politik framöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Jag slås också av den fantastiska blandning som finns av extrem teknikoptimism i vissa fall och extrem teknikpessimism i andra fall. När det gäller flyget är allting redan löst för att det har gått ett flyg på biobränsle mellan Malmö och Stockholm. Eftersom det har varit diskussioner om kunskap vill man nästan fråga hur många starter och landningar vi har på svenska flygplatser varje dag i jämförelse med detta enda flyg.

Elflyg pratas det också mycket om. Hur många elflyg har gått i reguljär trafik med passagerare så här långt, jämfört med de många, många tusentals starter och landningar som har varit?

Från Miljöpartiet är det självklart att vi behöver jobba med två olika spår. Vi behöver minska flygandet, för det säger forskningen väldigt tydligt till oss. Vi behöver föra över flyg till andra trafikslag. Vi behöver också parallellt med detta jobba med att minska flygets miljö- och klimatpåverkan, och därför stöder vi också satsningar på teknikutveckling och på att hitta nya lösningar.

Men att lura svenska folket att vi kan lösa flygets utmaningar bara med ny teknik inom den tidsperiod som vi nu har för att minska klimatpåverkan är inte seriöst.

Herr talman! Tack, Magnus Oscarsson, för frågan och för berömmet i början! Det tar jag tacksamt emot.

Det är alltid roligt att ta en energidebatt, även i en transportdebatt som det är nu. Det backar vi i Miljöpartiet aldrig ifrån.

När det gäller transporterna, precis som när det gäller energin, är det självklart för oss att satsa på det som ger mest bang for the buck, det vill säga det som ger mest el för pengarna.

När det gäller de investeringar som görs runt om i världen och även i Sverige är det ingen tvekan om att det är på den förnybara energisidan som det kostar minst. Man får mycket mer el för de pengar man satsar när man bygger ut förnybar el. Där finns också investerare som vill investera. Utan några som helst subventioner finns det många som vill investera i förnybar el både från sol och från vind i Sverige.

Det finns också alla tekniska lösningar som behövs för att kunna lagra el från de tillfällen när det blåser och när solen skiner till de tillfällen när det inte gör det. Vi har vattenmagasinen som klarar långtidslagring, vi har batteriteknik som går framåt och som det investeras stort i både i Sverige och i resten av världen och vi har också stora planer på vätgaslagring, ett fantastiskt lagringsmedium, i industrier runt om i Sverige.

Vi står alltså inför en situation där kärnkraften bara blir dyrare och dyrare enligt de prognoser och bedömningar som görs, medan den förnybara energin har blivit mycket, mycket billigare och där tekniken har tagit så stora steg framåt att det utan tvekan är möjligt att bygga ett 100 procent förnybart elsystem. Studier från Statens energimyndighet och Chalmers visar att det inte bara är möjligt utan också det mest lönsamma alternativet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Att den här regeringen då väljer att investera i det som ingen vill bygga, som kräver enorma statliga subventioner och som ger mindre el för de pengar man satsar är för mig en fullständig gåta. Jag kan inte se det som något annat än en ideologisk inlåsning som man har fastnat i och inte kan ta sig ur. Men vi hjälper gärna regeringspartierna att ta sig ur den inlåsningen.

Herr talman! Världen befinner sig i ett klimatnödläge. Och är det något vi har fått väldigt tydligt visat för oss under de förhandlingar som världens länder har haft i Dubai så är det att det verkligen är akut. År 2023 kommer att bli det varmaste året som någonsin har uppmätts.

Vi ser varje dag resultatet av den globala uppvärmningen i form av alltmer extrema väderhändelser. Det är värmeböljor som kostar tusentals människor livet och som följs av extrem torka och skogsbränder. Det är fruktansvärda störtregn som orsakar dödliga översvämningar och dammbrott, som det i Libyen som kostade tiotusentals människor livet. Det är orkaner och stormar som skapar förödelse. Det är stigande havsnivåer som dränker kustområden.

Jag hade nog, som tidigare miljöminister, förväntat mig att detta skulle ge mer avtryck på dagens debatt. Men det är väl viktigt att det är någon som lyfter dessa perspektiv och ser till att vi får upp frågan på dagordningen. Det är också detta som Sverige har skrivit under på, inte bara i Dubai utan också i Paris och även inom EU-systemet.

Forskare, experter och internationella bedömare, som FN:s generalsekreterare, är tydliga. Alla länder måste göra mycket mer för att minska klimatskadorna. I Dubai kom vi nu överens om att ställa om från fossila bränslen, och man skulle göra det före 2030. Det är nu arbetet måste göras.

Som vi har hört tidigare står transporterna för ungefär en tredjedel av Sveriges utsläpp. Om vi inte ställer om transportsektorn till nollutsläpp kommer vi inte att klara av att ställa om hela Sverige till de mål som riksdagen har ställt sig bakom.

Tekniken finns. Vi har lösningarna. Det som krävs är politik för omställning, och det är det som i allra högsta grad saknas i Sverige i dag.

I detta läge väljer Sveriges regering att göra precis motsatsen mot det som behöver göras. Man ökar fossilsubventionerna något enormt. Det är 6,5 miljarder i år. Det var lika mycket förra året. Det är totalt 13 miljarder kronor över två år. Det är klart att det ökar utsläppen. Det minskar också attraktiviteten när det gäller att till exempel välja en elbil när man gör det billigare att använda fossila bränslen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Man slopar miljöstyrmedel som reduktionsplikten och elbilsbonusen. Man ökar utsläppen från trafiken med 50 procent från ett år till ett annat. Det är flera miljoner ton koldioxid redan nästa år.

När Miljöpartiet satt i regering visade vi att det gick att göra motsatsen. Det gick att snabbt sänka utsläppen. Det gick att ta de steg som krävs för att Sverige ska ta vägen mot ett transportsystem utan utsläpp.

Att regeringen väljer att vända håll och öka fossilbränsleberoendet och utsläppen - trots all den kunskap som finns, trots att man skriver under internationella deklarationer i andra länder och trots att det bevisligen går att ställa om trafiken - är inget annat än ett monumentalt svek.

Miljöpartiets transportpolitik innebär att vi använder de starka svenska statsfinanserna för att göra vår generations stora samhällsbygge. Det handlar om att nu investera i och bygga det fossilfria välfärdslandet Sverige. Där ingår det såklart också att bygga ett fossilfritt transportsystem med nollutsläpp. Men detta kräver att vi har mod, att vi bygger framtidens höghastighetsjärnväg mellan Stockholm, Göteborg, Malmö, Köpenhamn och Oslo och att vi samtidigt har resurser nog för att kunna satsa på övriga sträckor som behövs i vårt land, till exempel Norrbotniabanan.

Det är också otroligt viktigt att dagens järnvägssystem rustas för att kunna fungera bättre än vad det gör i dag. De ständiga förseningarna och de inställda tågen, som vi dagligen ser, håller på att undergräva förtroendet för hela järnvägen. Även där är situationen akut.

Och som jag har varit inne på i tidigare replikskiften: Faktum är att alla länder i EU utom Sverige bygger höghastighetsjärnväg. Bara Sverige är nu en öken i fråga om modern järnväg, till skillnad från våra grannländer Danmark och Finland, till exempel.

Så här är det i en situation där det redan är fullt på spåren och där vi vet att Fehmarn Bält-förbindelsen, som kommer att öppnas mellan Tyskland och Danmark om några år, kommer att ge en kraftigt ökad transportkapacitet i fråga om transporter av både personer och gods från Sverige till kontinenten. Utan omedelbara beslut om investeringar kommer Sverige att drabbas av svåra trafikstockningar och köer när trafiken till och från kontinenten möter ett underdimensionerat och omodernt svenskt järnvägsnät.

Regeringspartiernas hantering av nya stambanor i Sverige har vi också varit inne på tidigare. Den är så usel att det skulle vara skrattretande om det inte vore så att det får stora och skadliga konsekvenser. Att starta, stoppa, starta och stoppa är inte ett sätt att hantera infrastruktur som tar årtionden att bygga och som kräver en långsiktighet. Även Norrbotniabanan och Citybanan i Stockholm har man hanterat på motsvarande sätt från regeringspartiernas sida, det vill säga man gasar och bromsar och gasar och bromsar.

Jag spanar in i kristallkulan. Jag misstänker att regeringspartierna - Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna - kommer att behöva ändra uppfattning en gång till i frågan om att bygga nya stambanor. Det är i så fall fjärde gången.

Industrin pekar väldigt tydligt på behovet av mer järnväg och ökad kapacitet för att klara den gröna industriexpansionen och exporten av fossilfritt stål och andra gröna produkter. Nu har även försvaret flaggat för att de överfulla spåren är ett problem när det gäller transporter av trupper och försvarsmateriel, inte minst mellan de nordiska länderna. Och utan järnvägssatsningar försenas det internationella försvarssamarbete som inte minst Nato understryker ett starkt behov av. Min fråga är alltså inte om utan när nästa omsvängning från Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna kommer i denna fråga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Även när det gäller underhåll av järnvägen går regeringen tyvärr åt fel håll. När det är tydligt att svensk järnväg är i kris väljer man att dra ned på pengarna för järnvägsunderhållet. Det är oförståeligt, och det tvingar miljontals resenärer att fortsatt lida av försenade och inställda tåg.

Miljöpartiet gör tvärtom. Vi lägger 15 miljarder mer än vad regeringen gör på järnvägsinfrastruktur under det kommande året och 5 miljarder mer på att underhålla och sköta järnvägssystemet.

För Miljöpartiet är det också självklart att vi behöver satsa på kollektivtrafiken och att det ska vara billigare och smidigare att ta sig till jobbet med kollektivtrafik än med till exempel bil. Vi vill satsa på att öka kollektivtrafiktillgången med stadsmiljöavtal, som regeringen nu tyvärr på väldigt dåliga grunder slopar. Det har visat sig få positiv effekt och ge ökad kapacitet runt om i landet.

Vi föreslår också att man ska stödja driften av kollektivtrafik runt om i vårt land genom att bibehålla och utöka kollektivtrafikstödet från staten på 5 miljarder kronor.

Vi vill inte minst stödja kollektivtrafikanterna genom att införa ett Sverigekort, som ger möjlighet att resa med lokal och regional kollektivtrafik i hela vårt land för mindre än 500 kronor per månad för vuxna och 250 kronor per månad för ungdomar, studenter och pensionärer.

Regeringens politik, däremot, leder nu till ökade kostnader för kollektivtrafiken runt om i Sverige. Det finns alternativ. Vårt gröna systerparti i Tyskland har genomfört motsvarande kort i den tyska kollektivtrafiken, och det har visat sig vara en succé. Det går att sänka kostnaden för alla vardagens klimathjältar.

Det finns insatser som kan göras och som behöver göras för att minska utsläppen från transporterna. Vi har politik på alla de områdena. Det handlar om att byta drivmedel, öka elektrifieringen och minska transportbehovet. Det handlar om insatser som kallas för steg ett och steg två - att effektivisera användningen av transportsystemet och att minska behovet av resande. Det skulle vara väldigt verksamt och samhällsekonomiskt lönsamt. Det handlar även om att stimulera övergången till andra transportmedel med mindre miljöpåverkan.

Det tråkiga är att regeringens politik just nu går i fel riktning på alla dessa områden. Det är det som också gör att man nu i praktiken avsäger sig möjligheten att nå de klimatpolitiska mål som man har ställt sig bakom bland annat i denna kammare. Det imponerar inte.

Vi anser att flygets miljöpåverkan är allvarlig. Det är viktigt att minska hela transportsektorns utsläpp. Det gäller även flyget. Och inte minst på de sträckor där det finns bra järnväg behöver vi gå över från flyg till järnväg. Därför behöver också kapaciteten på järnvägen ökas.

Jag vill avsluta med att säga att riksdagen genom beslut har fastställt de samlade utgifterna för utgiftsområde 22 på en alldeles för låg nivå. Vi i Miljöpartiet föreslår totalt 35 miljarder mer för infrastruktur och transporter i vårt budgetförslag. Men eftersom det har fattats ett annat beslut i denna kammare - det är majoriteten som har fattat det beslutet - kommer jag inte att reservera mig till förmån för vårt förslag. Jag har i stället ett särskilt yttrande som motsvarar satsningarna i vårt budgetförslag, och jag deltar då inte i detta beslut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Med detta tänker jag avluta min sista debatt - jag får se om det blir några repliker. Jag vill passa på att önska talmanspresidiet, tjänstemännen och de ärade ledamöterna god jul och gott nytt år.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att rätta till några frågetecken och tveksamheter i det som Helena Gellerman just sa.

Det stämmer att den förra regeringen, som jag satt i, inte satsade på järnvägen. Jag kan upplysa ledamoten om att det var för att vi samverkade med Liberalerna. Miljöpartiet gjorde allt för att vi skulle öka infrastruktursatsningarna, framför allt på järnväg, men Liberalerna gjorde allt för att vi skulle skära ned så mycket som möjligt och hålla nere pengarna för järnväg. Om Helena Gellerman menar att det satsades för lite på järnväg under den tiden får hon nog ta det med Mats Persson, som var den som från Liberalernas sida förhandlade med den rödgröna regeringen.

Jag vill också rätta det som Helena Gellerman påstår att Riksrevisionen säger om reduktionsplikten. Riksrevisionen säger tvärtom att den är ett effektivt verktyg, och om man tar bort reduktionsplikten måste man ha ett alternativ om man vill nå målen. Något sådant alternativ har inte regeringen.

Jag vill ställa ytterligare en fråga till Helena Gellerman. Det finns ju tre olika vägar man kan gå om man vill minska utsläppen från transporter. Man kan byta drivmedel från fossilt till el eller biodrivmedel, man kan minska transportbehovet och man kan gå över till andra färdmedel. På alla dessa områden går regeringens politik i totalt fel riktning.

Reduktionsplikten har vi redan talat om. Biodrivmedel kommer alltså inte att vara en del av lösningen med regeringens politik. Elektrifieringen går bakåt, för man har tagit bort elbilsbonusen. Det går alltså långsammare än det gjorde tidigare. Trafikverket säger också att även om varenda bil som såldes från och med nu skulle vara en elbil kommer man inte att nå målet till 2030. Och när det gäller övergång till andra färdmedel vill jag säga: Är det fullt på spåren och man inte vill investera i nya spår är det väldigt svårt att få till en sådan övergång.

Jag förväntar mig ett svar. Vad är regeringens lösning för att faktiskt nå inte bara 2045-målet utan också 2030-målet? Det Helena Gellerman hänvisar till är ju inte regeringens politik utan att en del industriprojekt har kommit vidare, och därför kan man i en kalkyl säga att man är närmare 2045-målet. Men hur ska utsläppen kunna minska med 70 procent till 2030? Vilket är svaret?

Herr talman! Som det ser ut är detta min sista debatt i den här kammaren, och då vill man ju att den ska vara så länge som möjligt. Därför tänkte jag att jag tar en replik till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Det är lite roligt att höra ledamoten Helena Gellerman hänvisa till Norrbotniabanan. Det är värt att påminna om att om alliansregeringen inte hade stoppat Norrbotniabanan hade den varit färdigbyggd långt tidigare än vad som nu blir fallet. Även där kan man alltså se ett hattande fram och tillbaka, där man först säger kör och sedan stopp. Nu är man för att köra igen.

Men det var inte detta min fråga skulle handla om, utan den handlar om klimatet. Vi har precis i dag sett att det har slutits ett avtal i Dubai där världens länder har kommit överens om att man ska bort från de fossila bränslena. Det har Sverige nu skrivit under på. Vi har också skrivit under på att det ska ske skyndsamt. Att det ska göras de närmaste åren är avgörande, inte minst tiden fram till 2030. Det är också detta som står i överenskommelsen.

Men samtidigt - innan bläcket på dokumentet ens hunnit torka och miljöministern klivit av flyget - kommer den här regeringen att gå i rakt motsatt riktning mot vad man har skrivit under på i Dubai. Man kommer nämligen att riva upp reduktionsplikten, vilket kommer att öka utsläppen kraftigt. Man kommer än en gång att öka fossilsubventionerna kraftigt. Detta gör att transporternas utsläpp enligt riksdagens utredningstjänst kommer att öka med 50 procent från ett år till ett annat på grund av aktiva politiska beslut från regeringen. Det gör också att man inte kommer att kunna nå det mål som Sveriges riksdag har ställt sig bakom, nämligen att minska utsläppen från transportsektorn med 70 procent till 2030.

Det ser också ut som att man med denna politik inte heller kommer att kunna nå EU:s mål, som Sverige har ett åtagande att klara, eller för den delen Parisavtalet, som Sverige också skrivit under.

Min fråga till Helena Gellerman, som ju representerar samma parti som miljöministern, är: Hur ska det kunna finnas någon trovärdighet för Liberalerna, för regeringen eller för Sverige när man säger en sak och sedan gör en annan? Det är ju detta man nu gör i svensk politik.

Herr talman! Jag tackar Magnus Oscarsson för svaret, även om jag inte riktigt fick svar på frågan om Kristdemokraterna och regeringen tänker göra någonting för att förändra dessa planer. Det lät mer som att man helt enkelt tycker att svenska folkets alla tågresenärer ska lida, för det verkar inte som att man kommer att lägga två strån i kors för att få en förändring på plats.

Det viktiga i den här frågan är att det faktiskt finns alternativ. Det finns andra sätt att göra det på som skulle innebära att det sker på ett mycket mer smärtfritt sätt. Faktum är att SJ, som ju är en statlig aktör och därmed företräder hela svenska folket och den svenska staten, säger att det sätt man har valt är det sätt som skadar trafiken maximalt.

Det finns sedan tidigare överenskommelser med tågoperatörer att man skulle kunna göra arbetet nattetid. Det skulle såklart minska effekterna väldigt mycket för trafikanterna och tågtrafiken, men det har Trafikverket gått ifrån.

Det finns också metoder med vilka man skulle kunna göra det mycket snabbare än med den man nu har valt. Man skulle till exempel kunna använda trådbyteståg som gör att man kan göra det mycket snabbare. Det skulle korta tiden från 24 timmar för en tågsträcka till åtta eller till och med sex timmar.

Att använda den modernaste tekniken är också enligt alla bedömare det som skulle vara mest samhällsekonomiskt lönsamt. Men det skulle kräva att regeringen ger direktiv och är tydlig gentemot Trafikverket att man ska använda innovativa lösningar och de bästa metoderna även om det kanske bara är en statlig aktör som kan tillfredsställa det och som har den tekniken på plats.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Vi måste väl ändå kunna vara överens om att det är bättre att använda den teknik som är bäst även om det bara är en leverantör som kan använda den än att i stället använda sämre teknik som tar längre tid och ger mycket större trafikkonsekvenser för både gods- och persontrafik.

Återigen: Kommer Kristdemokraterna att bara låta det här eländet ske? Kommer man att låta trafikanterna ha plågan och lidandet, eller kommer man att agera för att göra renoveringen på bästa och mest effektiva sätt?

Herr talman! Det har pratats en hel del i kammaren om att den nya regeringen prioriterar befintlig järnväg och att man ska få det järnvägssystem vi har i dag att fungera bättre. Därför vill jag fråga om ett projekt som jag är väldigt orolig för med tanke på vilka konsekvenser det kommer att få. Projektet kommer att startas om nästan precis ett år och sedan pågå i ett antal år framåt, och det handlar om att byta ut elsystemledningar och stolpar längs med Västra stambanan och Södra stambanan.

Eftersom det verkar vara en favoritsysselsättning att försöka missförstå varandra i denna kammare vill jag verkligen understryka att jag inte är emot att man gör renoveringar. Det vi behöver diskutera är dock hur vi gör de renoveringarna, och det är också det som är min fråga till ledamoten.

Det projekt man har valt - den inriktning som finns från Trafikverket - innebär att man kommer att minska kapaciteten på Västra stambanan med mellan 55 och 65 procent. Det betyder att vartannat tåg riskerar att bli inställt. Man går från dubbelspår till enkelspår, och var tredje helg kommer man att ställa in trafiken mellan Sveriges största städer helt och hållet.

Arbetet kommer som sagt att pågå under flera år. Vi har redan nu järnvägsresenärer som är hårt prövade av tåg som blir inställda eller försenade, och med den här planen för hur projektet ska genomföras är jag rädd att den sista gnuttan av förtroende för vårt järnvägssystem riskerar att ryka all världens väg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Det är Kristdemokraterna som i regeringen har ansvaret för infrastrukturen i och med att man innehar infrastrukturministerposten. Min fråga till Magnus Oscarsson är: Kommer Kristdemokraterna att låta detta projekt genomföras på det sätt som planeras, med de enorma konsekvenser det kommer att ha för järnvägstrafiken i Sverige?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Fru talman! Jag skulle kunna ta Maria Stockhaus på orden och tro på det hon säger om det var så att regeringen satsade mer på underhåll av järnvägen, men det gör man inte. Det görs ju nedskärningar. Även när det gäller investeringar satsar man mindre än tidigare. Det ligger alltså inte så mycket bakom Maria Stockhaus ord.

När det gäller kostnaden har vi bett Trafikverket ta fram nya förslag, och de visar att det går att spara mycket och göra det billigare. Ett alternativ om man hade velat ha en trovärdighet i transportfrågor hade alltså varit att försöka få fram nya stambanor eftersom det är fullt på spåren och inte går att få all den järnväg som inte minst industrin behöver.

Det är intressant att titta på hur det ser ut i resten av Europa. Faktum är att alla andra EU-länder håller på att bygga höghastighetsjärnväg och nya stambanor. Våra grannländer Finland och Danmark gör det. Det är bara Sverige som genom Moderaternas politik är en öken vad gäller att bygga ny, modern järnvägsinfrastruktur. Detta får närmast löjliga konsekvenser. När Fehmarn Bält-bron, som Maria Stockhaus nämnde i sitt anförande, öppnar innebär det snabbare transporter Malmö-Hamburg än Malmö-Stockholm. Hur rimmar det med att vi ska ha ett transportsystem som binder ihop hela Sverige och gör att hela landet håller samman? Det är eländigt att Moderaterna har lyckats förstöra infrastrukturplaneringen på detta sätt och att de inte har kunnat skapa den samsyn som krävs för den typ av generationsprojekt som nya stambanor är.

Vi är alla stolta över att vi kunde bygga järnväg som band samman Sverige och de stora städerna. Nu har Moderaterna gett upp denna ambition och väljer att vända järnvägen ryggen för att i stället skapa illusioner om att det går att hålla ihop Sverige med bara andra transportslag. Med Moderaternas politik kommer järnvägen varken att klara dagens eller morgondagens behov.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Fru talman! När man som jag kan se tillbaka på en ganska lång politisk karriär inom många olika områden inser man att infrastruktur och infrastrukturplanering är något som sammanbinder. Det är viktigt när man jobbar med näringspolitik eller miljöpolitik eller trafikpolitik, som vi gör i trafikutskottet.

Det vi hör från framför allt näringslivsföreträdare är att långsiktighet är avgörande. De behöver veta vad som ska gälla.

Då är det intressant att följa Moderaternas inställning till infrastrukturplanering, inte minst när det gäller nya stambanor. Moderaterna började med att vara starkt emot. Vi hade en finansminister som kallade det science fiction-teknik trots att många länder i Europa redan hade byggt eller höll på att bygga höghastighetsjärnväg. Sedan tvärvände de, satte igång Sverigeförhandlingen och sa: "Nu kör vi, hela Sverige tillsammans!" De förhandlade med kommuner och regioner som började avsätta mark och planera för 100 000 bostäder, och Trafikverket började planera. Alla var på tårna. Vad gjorde Moderaterna då? Jo, de tvärvände igen och är nu helt plötsligt åter jättemycket emot.

Man frågar sig vilka förutsättningar Moderaterna ger för Sverige som land att över huvud taget ha en aning om vad som kommer att komma. Hur ska industrier som planerar för produktion kunna veta hur de ska transportera sitt gods när Moderaterna växlar fram och tillbaka i frågan? Man frågar sig om det här är en lekstuga. Är Moderaterna ett regeringsbärande parti? Hur ska man över huvud taget kunna lita på Moderaterna i infrastrukturfrågor?

Nästa år ska det komma en infrastrukturproposition. Hur ska någon i Sverige kunna lita på det som står i den när Moderaterna hela tiden byter fot och inte kan bestämma sig och faktiskt för svenska folket och investerare bakom ljuset? Moderaterna säger kör, och sedan tvärvänder de. Hur ska man kunna lita på Moderaterna?

(Applåder)

Fru talman! Tack, Thomas Morell, för ett tydligt åskådliggörande av att det inte finns någon plan! Det Thomas Morell nämner är de små rännilarna av trafikens utsläpp. Den stora utsläppskällan, det vill säga personbilstrafiken, nämns inte med ett enda ord. Flygets utsläpp nämns inte heller, för den delen.

Det är helt uppenbart för alla som på något sätt är insatta i frågan att de åtgärder som Thomas Morell nämner inte på något sätt kommer att föra Sverige i närheten av att minska utsläppen med 70 procent. Det finns inte någon som helst chans med de åtgärder som Thomas Morell föreslår.

Uppenbarligen har inte Sverigedemokraterna någon plan. Det kan man tycka är väldigt olyckligt eftersom de med full kraft ägnar sig åt att riva ned klimatpolitiska åtgärder och reformer. Då borde man åtminstone ha någon sorts idé eller tanke om vad som ska göras i stället. Detta är att lämna walkover, eller för att tala med finansministerns röst: Når vi inte målen så når vi dem inte. Det är helt enkelt en uppgivenhet.

Det är också lite uppseendeväckande att ett regeringsunderlag som nu ägnar sig åt att kraftigt skära ned på järnvägsinvesteringar och järnvägsunderhåll pratar om att föra över gods till järnväg. Våra myndigheter och experter är ju tydliga med att det är fullt på många spår, särskilt på de stora sträckorna. Det finns helt enkelt inte kapacitet. Men regeringen har ingen plan på hur det skulle kunna gå till att få kapacitet.

Thomas Morell pratar om elektrifieringen, vilket är uppseendeväckande eftersom den politik som Thomas Morell har drivit igenom nu med full kraft leder till att vi minskar elektrifieringen. Takten går ned. Det säljs färre elbilar än det gjorde innan Sverigedemokraterna fick inflytande över svensk politik. Att då lyfta fram elektrifiering som en lösning är som sagt ganska uppseendeväckande.

När man frågar Trafikverket säger också de att elektrifieringen inte är en lösning. Det räcker inte. Även om varenda bil som säljs från och med nu skulle vara en elbil kommer man ändå inte att nå trafikens mål till 2030.

Återigen, Thomas Morell: Vad är Sverigedemokraternas svar? Hur ska utsläppen minska med 70 procent till 2030?

Fru talman! Det var intressant att höra Thomas Morells anförande. Som vanligt var det ett område som var helt obefintligt och som inte nämndes över huvud taget, nämligen miljö- och klimatfrågan.

Det kan man tycka är lite märkligt, för Sverigedemokraterna har enligt regeringen gjort en stor omsvängning. Det var en ståtlig presskonferens där man konstaterade att Sverigedemokraterna nu står bakom de nationella klimatmålen - både de mål som är långsiktiga till 2045 och de mål som ligger i närtid.

Eftersom vi inte fick några svar i anförandet är den stora frågan hur dessa mål ska nås. Det är inte särskilt lång tid kvar. Vi har nu 2023 och snart 2024, det vill säga sex år kvar till 2030. Det mål som gäller, som riksdagen har ställt sig bakom och klubbat och som alltså är det beslut som vi har att följa, är att vi ska minska utsläppen från trafiken med 70 procent till 2030.

Detta är också avgörande för att vi ska ha någon som helst chans att nå det långsiktiga målet, nämligen att minska utsläppen till nettonoll 2045 - det är bara 22 år bort - och att vi också ska klara av de åtaganden som EU har krävt från Sverige och alla andra medlemsländer. Det innebär att om vi inte minskar utsläppen från trafiken kommer vi inte att ha en chans att klara vare sig det nationella målet eller EU:s krav på Sverige, vilket kan resultera i dryga EU-böter.

Samtidigt pekar den politik som Sverigedemokraterna nu driver igenom via sitt samarbete med regeringen i en helt annan riktning. Elektrifieringen avstannar för att man har tagit bort elbilsbonusen. Vid årsskiftet kommer reduktionsplikten att dras ned, vilket innebär att vi kraftigt kommer att öka användningen av fossila bränslen och att utsläppen från transportsektorn kommer att öka med 50 procent redan nästa år. Hur ser Sverigedemokraternas plan ut för att nå målen om minskade utsläpp från transporterna?

Fru talman! Jag anser att Liberalerna har en hel del att bevisa just när det gäller att stå upp för liberala värderingar i sitt val av samarbetspartner. Det gäller tyvärr även arbetet för biologisk mångfald.

Man ska komma ihåg att klimathotet inte är den enda planetära gränsen vi har gått över. Vi har även gått över gränsen när det gäller just artutrotning.

Jag nämnde naturrestaureringslagen. Där röstade Liberalerna emot både vetenskapen och sin egen EU-parlamentariker. Jag vill också nämna avskogningslagen, som är tänkt att skydda mot skogsskövling i inte minst regnskogsområden. Även regelverket om att öka inbindningen av koldioxid - just skogen är en kolsänka, om man sköter den rätt - valde Liberalerna att rösta emot. Det är alltså svårt att förstå hur det här med att Liberalerna vill skydda skogen går ihop med hur de agerar.

Återigen: Samarbetet med Sverigedemokraterna leder inte rätt när det gäller liberala värderingar och inte heller när det gäller miljöarbete. Jag hoppas att Johan Pehrson vill utvärdera det i grunden och inte fördjupa det.

Fru talman! När man är med i sin sista partiledardebatt vill man ju förlänga den så mycket det bara går. Därför måste jag ta en replik till.

Med tanke på utbytet mellan Johan Pehrson och Martin Kinnunen från Sverigedemokraterna är det inte utan att man vill ställa en fråga till Johan Pehrson. Är Johan Pehrson beredd att utvärdera samarbetet med Sverigedemokraterna, eller kommer det tvärtom att fördjupas, så som han rekommenderade i sin äktenskapsanalogi tidigare? Jag hoppas att man i en sådan utvärdering kommer fram till att det finns andra samarbeten som gynnar liberala krafter bättre.

Jag vill också fråga om Liberalernas politik när det gäller en annan stor miljöfråga: biologisk mångfald. På Liberalernas hemsida står det att Liberalerna vill skydda skogen. Men när man i EU röstar om till exempel naturrestaureringslagen, som beskrivits som en game changer för miljöarbetet i EU, röstar man emot förslaget. Det går också emot det som Liberalernas Karlsbro i EU-parlamentet säger. Hon menar att det är "ett beslut emot vetenskapen och internationella åtaganden".

Är Johan Pehrson beredd att utvärdera även det beslutet?

Fru talman! Tack så jättemycket, Johan! Bollen var verkligen rätt sak till rätt person. Jag är basketfantast av stora mått, både när det gäller att titta på och att utöva. Då är som sagt längden en viss fördel, och det tycker jag att den har varit lite grann i politiken också. Jag berömde mig själv av att vara längst i partiledarkretsen ända tills jag blev utkonkurrerad av en viss Johan Pehrson, som kom och slog mig med om inte med hästlängder så i alla fall några centimeter.

Det är som sagt en fördel att vara lång också på basketplanen, så om Johan Pehrson vill utvärdera mina dribblingskunskaper finns alltid den möjligheten. Jag ställer alltid upp på en bra basketmatch, eller hur?

Jag vill passa på att tacka Johan Pehrson för alla bra debatter. Du har också tillfört väldigt mycket gott humör och glädje i politiken. Det tycker jag ibland att det finns alldeles för lite av, så du tillför politiken en krydda som den länge har behövt. Jag ser fram emot att mötas, kanske på basketplanen eller i andra sammanhang. Jag hade hoppats på att få ett besök vid grillen av killen, och jag kanske grillar någonting som också är hållbart. Grillade grönsaker, till exempel, tycker jag väldigt gott. Det kanske vi får pröva någon gång. Tack så jättemycket!

(Applåder)

Fru talman! Stort tack till dig, Ebba Busch! Vi landar som sagt inte alltid i samma slutsatser, men jag har alltid uppskattat de meningsutbyten som vi har haft. Ofta har vi visat väldigt tydligt var vi står i de olika positionerna och väckt engagemang, och det tycker jag verkligen att Ebba Busch har bidragit väldigt mycket till.

Jag vill tacka dig för att det, även om det ibland är hett i debatterna och det kan framstå som att vi står extremt långt ifrån varandra, alltid har varit möjligt att mötas som personer. Just förmågan att skilja mellan sak och person och att ha respekt för varandra även om man inte delar varandras uppfattningar tycker jag verkligen att du, Ebba Busch, har levt upp till på ett fantastiskt bra sätt. Jag uppskattar det väldigt mycket.

Jag försöker vara välklädd men utan att snobba, som sagt! Det där är alltid en utmaning, för det finns lite olika bedömningar. I den gröna rörelsen är det inte alltid alla som tycker att slips är att inte snobba, utan det finns de som tycker att det är lite över gränsen. Jag har ändå hållit hårt på att klädseln har sin betydelse.

Jag tackar så jättemycket för presenten och engagemanget för en mer hållbar konsumtion. Jag märker att det är fler och fler som delar det, och en begagnad slips är alltid en fantastiskt bra väg för att bli lite mer hållbar och inte snobbig men välklädd.

Jag ser också fram emot att mötas, kanske på basketplanen. Jag tolkar det som en inbjudan.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Muharrem, för en fantastiskt fin gåva. Som biolog är detta det finaste man kan få, en gåva för ett mer blomstrande landskap och inte minst för våra pollinerande insekter, som tyvärr står inför en del utmaningar.

Jag har verkligen uppskattat möjligheten att samarbeta med dig och diskutera, debattera och hitta vägar framåt. Jag hade tyckt att det hade varit fantastiskt att få fortsätta denna resa, och det känns tryggt att Centerpartiet har en partiledare som är så djupt förankrad i sina värderingar, inte minst när det gäller en hållbar framtid, att hela landet ska leva, en levande landsbygd och miljöfrågorna. Jag tror att vi hade kunnat göra underverk, men nu får jag överlåta åt min efterträdare att förhoppningsvis göra det med er. Jag tror verkligen att ett rödgrönt samarbete där två gröna partier ingår kan göra väldigt mycket bra för Sverige. Jag ser fram emot att följa detta från åskådarläktaren.

Tack så mycket!

(Applåder)