Herr talman! Som det ser ut är detta min sista debatt i den här kammaren, och då vill man ju att den ska vara så länge som möjligt. Därför tänkte jag att jag tar en replik till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Det är lite roligt att höra ledamoten Helena Gellerman hänvisa till Norrbotniabanan. Det är värt att påminna om att om alliansregeringen inte hade stoppat Norrbotniabanan hade den varit färdigbyggd långt tidigare än vad som nu blir fallet. Även där kan man alltså se ett hattande fram och tillbaka, där man först säger kör och sedan stopp. Nu är man för att köra igen.

Men det var inte detta min fråga skulle handla om, utan den handlar om klimatet. Vi har precis i dag sett att det har slutits ett avtal i Dubai där världens länder har kommit överens om att man ska bort från de fossila bränslena. Det har Sverige nu skrivit under på. Vi har också skrivit under på att det ska ske skyndsamt. Att det ska göras de närmaste åren är avgörande, inte minst tiden fram till 2030. Det är också detta som står i överenskommelsen.

Men samtidigt - innan bläcket på dokumentet ens hunnit torka och miljöministern klivit av flyget - kommer den här regeringen att gå i rakt motsatt riktning mot vad man har skrivit under på i Dubai. Man kommer nämligen att riva upp reduktionsplikten, vilket kommer att öka utsläppen kraftigt. Man kommer än en gång att öka fossilsubventionerna kraftigt. Detta gör att transporternas utsläpp enligt riksdagens utredningstjänst kommer att öka med 50 procent från ett år till ett annat på grund av aktiva politiska beslut från regeringen. Det gör också att man inte kommer att kunna nå det mål som Sveriges riksdag har ställt sig bakom, nämligen att minska utsläppen från transportsektorn med 70 procent till 2030.

Det ser också ut som att man med denna politik inte heller kommer att kunna nå EU:s mål, som Sverige har ett åtagande att klara, eller för den delen Parisavtalet, som Sverige också skrivit under.

Min fråga till Helena Gellerman, som ju representerar samma parti som miljöministern, är: Hur ska det kunna finnas någon trovärdighet för Liberalerna, för regeringen eller för Sverige när man säger en sak och sedan gör en annan? Det är ju detta man nu gör i svensk politik.

Herr talman! Jag vill börja med att rätta till några frågetecken och tveksamheter i det som Helena Gellerman just sa.

Det stämmer att den förra regeringen, som jag satt i, inte satsade på järnvägen. Jag kan upplysa ledamoten om att det var för att vi samverkade med Liberalerna. Miljöpartiet gjorde allt för att vi skulle öka infrastruktursatsningarna, framför allt på järnväg, men Liberalerna gjorde allt för att vi skulle skära ned så mycket som möjligt och hålla nere pengarna för järnväg. Om Helena Gellerman menar att det satsades för lite på järnväg under den tiden får hon nog ta det med Mats Persson, som var den som från Liberalernas sida förhandlade med den rödgröna regeringen.

Jag vill också rätta det som Helena Gellerman påstår att Riksrevisionen säger om reduktionsplikten. Riksrevisionen säger tvärtom att den är ett effektivt verktyg, och om man tar bort reduktionsplikten måste man ha ett alternativ om man vill nå målen. Något sådant alternativ har inte regeringen.

Jag vill ställa ytterligare en fråga till Helena Gellerman. Det finns ju tre olika vägar man kan gå om man vill minska utsläppen från transporter. Man kan byta drivmedel från fossilt till el eller biodrivmedel, man kan minska transportbehovet och man kan gå över till andra färdmedel. På alla dessa områden går regeringens politik i totalt fel riktning.

Reduktionsplikten har vi redan talat om. Biodrivmedel kommer alltså inte att vara en del av lösningen med regeringens politik. Elektrifieringen går bakåt, för man har tagit bort elbilsbonusen. Det går alltså långsammare än det gjorde tidigare. Trafikverket säger också att även om varenda bil som såldes från och med nu skulle vara en elbil kommer man inte att nå målet till 2030. Och när det gäller övergång till andra färdmedel vill jag säga: Är det fullt på spåren och man inte vill investera i nya spår är det väldigt svårt att få till en sådan övergång.

Jag förväntar mig ett svar. Vad är regeringens lösning för att faktiskt nå inte bara 2045-målet utan också 2030-målet? Det Helena Gellerman hänvisar till är ju inte regeringens politik utan att en del industriprojekt har kommit vidare, och därför kan man i en kalkyl säga att man är närmare 2045-målet. Men hur ska utsläppen kunna minska med 70 procent till 2030? Vilket är svaret?

Herr talman! Världen befinner sig i ett klimatnödläge. Och är det något vi har fått väldigt tydligt visat för oss under de förhandlingar som världens länder har haft i Dubai så är det att det verkligen är akut. År 2023 kommer att bli det varmaste året som någonsin har uppmätts.

Vi ser varje dag resultatet av den globala uppvärmningen i form av alltmer extrema väderhändelser. Det är värmeböljor som kostar tusentals människor livet och som följs av extrem torka och skogsbränder. Det är fruktansvärda störtregn som orsakar dödliga översvämningar och dammbrott, som det i Libyen som kostade tiotusentals människor livet. Det är orkaner och stormar som skapar förödelse. Det är stigande havsnivåer som dränker kustområden.

Jag hade nog, som tidigare miljöminister, förväntat mig att detta skulle ge mer avtryck på dagens debatt. Men det är väl viktigt att det är någon som lyfter dessa perspektiv och ser till att vi får upp frågan på dagordningen. Det är också detta som Sverige har skrivit under på, inte bara i Dubai utan också i Paris och även inom EU-systemet.

Forskare, experter och internationella bedömare, som FN:s generalsekreterare, är tydliga. Alla länder måste göra mycket mer för att minska klimatskadorna. I Dubai kom vi nu överens om att ställa om från fossila bränslen, och man skulle göra det före 2030. Det är nu arbetet måste göras.

Som vi har hört tidigare står transporterna för ungefär en tredjedel av Sveriges utsläpp. Om vi inte ställer om transportsektorn till nollutsläpp kommer vi inte att klara av att ställa om hela Sverige till de mål som riksdagen har ställt sig bakom.

Tekniken finns. Vi har lösningarna. Det som krävs är politik för omställning, och det är det som i allra högsta grad saknas i Sverige i dag.

I detta läge väljer Sveriges regering att göra precis motsatsen mot det som behöver göras. Man ökar fossilsubventionerna något enormt. Det är 6,5 miljarder i år. Det var lika mycket förra året. Det är totalt 13 miljarder kronor över två år. Det är klart att det ökar utsläppen. Det minskar också attraktiviteten när det gäller att till exempel välja en elbil när man gör det billigare att använda fossila bränslen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Man slopar miljöstyrmedel som reduktionsplikten och elbilsbonusen. Man ökar utsläppen från trafiken med 50 procent från ett år till ett annat. Det är flera miljoner ton koldioxid redan nästa år.

När Miljöpartiet satt i regering visade vi att det gick att göra motsatsen. Det gick att snabbt sänka utsläppen. Det gick att ta de steg som krävs för att Sverige ska ta vägen mot ett transportsystem utan utsläpp.

Att regeringen väljer att vända håll och öka fossilbränsleberoendet och utsläppen - trots all den kunskap som finns, trots att man skriver under internationella deklarationer i andra länder och trots att det bevisligen går att ställa om trafiken - är inget annat än ett monumentalt svek.

Miljöpartiets transportpolitik innebär att vi använder de starka svenska statsfinanserna för att göra vår generations stora samhällsbygge. Det handlar om att nu investera i och bygga det fossilfria välfärdslandet Sverige. Där ingår det såklart också att bygga ett fossilfritt transportsystem med nollutsläpp. Men detta kräver att vi har mod, att vi bygger framtidens höghastighetsjärnväg mellan Stockholm, Göteborg, Malmö, Köpenhamn och Oslo och att vi samtidigt har resurser nog för att kunna satsa på övriga sträckor som behövs i vårt land, till exempel Norrbotniabanan.

Det är också otroligt viktigt att dagens järnvägssystem rustas för att kunna fungera bättre än vad det gör i dag. De ständiga förseningarna och de inställda tågen, som vi dagligen ser, håller på att undergräva förtroendet för hela järnvägen. Även där är situationen akut.

Och som jag har varit inne på i tidigare replikskiften: Faktum är att alla länder i EU utom Sverige bygger höghastighetsjärnväg. Bara Sverige är nu en öken i fråga om modern järnväg, till skillnad från våra grannländer Danmark och Finland, till exempel.

Så här är det i en situation där det redan är fullt på spåren och där vi vet att Fehmarn Bält-förbindelsen, som kommer att öppnas mellan Tyskland och Danmark om några år, kommer att ge en kraftigt ökad transportkapacitet i fråga om transporter av både personer och gods från Sverige till kontinenten. Utan omedelbara beslut om investeringar kommer Sverige att drabbas av svåra trafikstockningar och köer när trafiken till och från kontinenten möter ett underdimensionerat och omodernt svenskt järnvägsnät.

Regeringspartiernas hantering av nya stambanor i Sverige har vi också varit inne på tidigare. Den är så usel att det skulle vara skrattretande om det inte vore så att det får stora och skadliga konsekvenser. Att starta, stoppa, starta och stoppa är inte ett sätt att hantera infrastruktur som tar årtionden att bygga och som kräver en långsiktighet. Även Norrbotniabanan och Citybanan i Stockholm har man hanterat på motsvarande sätt från regeringspartiernas sida, det vill säga man gasar och bromsar och gasar och bromsar.

Jag spanar in i kristallkulan. Jag misstänker att regeringspartierna - Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna - kommer att behöva ändra uppfattning en gång till i frågan om att bygga nya stambanor. Det är i så fall fjärde gången.

Industrin pekar väldigt tydligt på behovet av mer järnväg och ökad kapacitet för att klara den gröna industriexpansionen och exporten av fossilfritt stål och andra gröna produkter. Nu har även försvaret flaggat för att de överfulla spåren är ett problem när det gäller transporter av trupper och försvarsmateriel, inte minst mellan de nordiska länderna. Och utan järnvägssatsningar försenas det internationella försvarssamarbete som inte minst Nato understryker ett starkt behov av. Min fråga är alltså inte om utan när nästa omsvängning från Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna kommer i denna fråga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Även när det gäller underhåll av järnvägen går regeringen tyvärr åt fel håll. När det är tydligt att svensk järnväg är i kris väljer man att dra ned på pengarna för järnvägsunderhållet. Det är oförståeligt, och det tvingar miljontals resenärer att fortsatt lida av försenade och inställda tåg.

Miljöpartiet gör tvärtom. Vi lägger 15 miljarder mer än vad regeringen gör på järnvägsinfrastruktur under det kommande året och 5 miljarder mer på att underhålla och sköta järnvägssystemet.

För Miljöpartiet är det också självklart att vi behöver satsa på kollektivtrafiken och att det ska vara billigare och smidigare att ta sig till jobbet med kollektivtrafik än med till exempel bil. Vi vill satsa på att öka kollektivtrafiktillgången med stadsmiljöavtal, som regeringen nu tyvärr på väldigt dåliga grunder slopar. Det har visat sig få positiv effekt och ge ökad kapacitet runt om i landet.

Vi föreslår också att man ska stödja driften av kollektivtrafik runt om i vårt land genom att bibehålla och utöka kollektivtrafikstödet från staten på 5 miljarder kronor.

Vi vill inte minst stödja kollektivtrafikanterna genom att införa ett Sverigekort, som ger möjlighet att resa med lokal och regional kollektivtrafik i hela vårt land för mindre än 500 kronor per månad för vuxna och 250 kronor per månad för ungdomar, studenter och pensionärer.

Regeringens politik, däremot, leder nu till ökade kostnader för kollektivtrafiken runt om i Sverige. Det finns alternativ. Vårt gröna systerparti i Tyskland har genomfört motsvarande kort i den tyska kollektivtrafiken, och det har visat sig vara en succé. Det går att sänka kostnaden för alla vardagens klimathjältar.

Det finns insatser som kan göras och som behöver göras för att minska utsläppen från transporterna. Vi har politik på alla de områdena. Det handlar om att byta drivmedel, öka elektrifieringen och minska transportbehovet. Det handlar om insatser som kallas för steg ett och steg två - att effektivisera användningen av transportsystemet och att minska behovet av resande. Det skulle vara väldigt verksamt och samhällsekonomiskt lönsamt. Det handlar även om att stimulera övergången till andra transportmedel med mindre miljöpåverkan.

Det tråkiga är att regeringens politik just nu går i fel riktning på alla dessa områden. Det är det som också gör att man nu i praktiken avsäger sig möjligheten att nå de klimatpolitiska mål som man har ställt sig bakom bland annat i denna kammare. Det imponerar inte.

Vi anser att flygets miljöpåverkan är allvarlig. Det är viktigt att minska hela transportsektorns utsläpp. Det gäller även flyget. Och inte minst på de sträckor där det finns bra järnväg behöver vi gå över från flyg till järnväg. Därför behöver också kapaciteten på järnvägen ökas.

Jag vill avsluta med att säga att riksdagen genom beslut har fastställt de samlade utgifterna för utgiftsområde 22 på en alldeles för låg nivå. Vi i Miljöpartiet föreslår totalt 35 miljarder mer för infrastruktur och transporter i vårt budgetförslag. Men eftersom det har fattats ett annat beslut i denna kammare - det är majoriteten som har fattat det beslutet - kommer jag inte att reservera mig till förmån för vårt förslag. Jag har i stället ett särskilt yttrande som motsvarar satsningarna i vårt budgetförslag, och jag deltar då inte i detta beslut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Med detta tänker jag avluta min sista debatt - jag får se om det blir några repliker. Jag vill passa på att önska talmanspresidiet, tjänstemännen och de ärade ledamöterna god jul och gott nytt år.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Magnus Oscarsson, för frågan och för berömmet i början! Det tar jag tacksamt emot.

Det är alltid roligt att ta en energidebatt, även i en transportdebatt som det är nu. Det backar vi i Miljöpartiet aldrig ifrån.

När det gäller transporterna, precis som när det gäller energin, är det självklart för oss att satsa på det som ger mest bang for the buck, det vill säga det som ger mest el för pengarna.

När det gäller de investeringar som görs runt om i världen och även i Sverige är det ingen tvekan om att det är på den förnybara energisidan som det kostar minst. Man får mycket mer el för de pengar man satsar när man bygger ut förnybar el. Där finns också investerare som vill investera. Utan några som helst subventioner finns det många som vill investera i förnybar el både från sol och från vind i Sverige.

Det finns också alla tekniska lösningar som behövs för att kunna lagra el från de tillfällen när det blåser och när solen skiner till de tillfällen när det inte gör det. Vi har vattenmagasinen som klarar långtidslagring, vi har batteriteknik som går framåt och som det investeras stort i både i Sverige och i resten av världen och vi har också stora planer på vätgaslagring, ett fantastiskt lagringsmedium, i industrier runt om i Sverige.

Vi står alltså inför en situation där kärnkraften bara blir dyrare och dyrare enligt de prognoser och bedömningar som görs, medan den förnybara energin har blivit mycket, mycket billigare och där tekniken har tagit så stora steg framåt att det utan tvekan är möjligt att bygga ett 100 procent förnybart elsystem. Studier från Statens energimyndighet och Chalmers visar att det inte bara är möjligt utan också det mest lönsamma alternativet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Att den här regeringen då väljer att investera i det som ingen vill bygga, som kräver enorma statliga subventioner och som ger mindre el för de pengar man satsar är för mig en fullständig gåta. Jag kan inte se det som något annat än en ideologisk inlåsning som man har fastnat i och inte kan ta sig ur. Men vi hjälper gärna regeringspartierna att ta sig ur den inlåsningen.

Herr talman! Tack, Magnus Oscarsson, för frågan!

För Miljöpartiet är det självklart att när man kommer överens om någonting, när man skakar hand, när man skriver under, menar man det man säger, och då genomför man också det som man har kommit överens om. I den överenskommelse som finns i Dubai, till exempel, har Sverige skrivit under på att vi ska tredubbla elen från förnybar energi. Menar man inte det man säger? Det är något jag slås av i den här debatten och i det här replikskiftet.

Miljöpartiet är väl nu det enda partiet som står bakom den energiöverenskommelse som slöts 2016, där vi kom överens om och skakade hand på att vi inte ska subventionera något energislag, utan alla energislag ska mötas på en jämn spelplan och betala sina egna kostnader. Vi ska inte bygga med statliga subventioner.

Vi står fast vid den överenskommelsen. Vi menar allvar med ett handslag. Tyvärr verkar det inte som om regeringspartierna gör det, vilket är ganska sorgligt. Det gör också att det blir svårare att tro på överenskommelser som sluts i svensk politik framöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Jag slås också av den fantastiska blandning som finns av extrem teknikoptimism i vissa fall och extrem teknikpessimism i andra fall. När det gäller flyget är allting redan löst för att det har gått ett flyg på biobränsle mellan Malmö och Stockholm. Eftersom det har varit diskussioner om kunskap vill man nästan fråga hur många starter och landningar vi har på svenska flygplatser varje dag i jämförelse med detta enda flyg.

Elflyg pratas det också mycket om. Hur många elflyg har gått i reguljär trafik med passagerare så här långt, jämfört med de många, många tusentals starter och landningar som har varit?

Från Miljöpartiet är det självklart att vi behöver jobba med två olika spår. Vi behöver minska flygandet, för det säger forskningen väldigt tydligt till oss. Vi behöver föra över flyg till andra trafikslag. Vi behöver också parallellt med detta jobba med att minska flygets miljö- och klimatpåverkan, och därför stöder vi också satsningar på teknikutveckling och på att hitta nya lösningar.

Men att lura svenska folket att vi kan lösa flygets utmaningar bara med ny teknik inom den tidsperiod som vi nu har för att minska klimatpåverkan är inte seriöst.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Herr talman! Jag tackar Maria Stockhaus för en mycket viktig fråga. Jag delar verkligen bedömningen att det är otroligt viktigt när vi bygger infrastruktur att vi bygger med så litet fotavtryck som det bara är möjligt. Den aspekten måste man verkligen ha med sig i planeringen.

Detta måste däremot ställas mot att skjuta på den typen av investeringar och även i fortsättningen ha höga utsläpp under en lång period, vilket regeringens politik leder till. Det är väl känt att det inte bara är slutåret 2045 som är avgörande utan att det handlar om vägen dit, det vill säga hur mycket utsläpp det är fråga om under resans gång. Det är det som avgör vilken klimatpåverkan det blir och om Sverige bidrar till att nå 1,5-gradersmålet eller inte, vilket vi nu är på väg att inte göra med regeringens politik.

Nu handlar det om att använda den utsläppsbudget som finns kvar. Med dagens utsläppsnivåer finns inte mer än åtta tio år kvar av utsläpp. Ska vi använda budgeten för att bygga motorvägar eller för att öka utsläppen från trafiken genom att subventionera fossila bränslen? Eller ska vi använda utsläppsbudgeten för att bygga framtidens hållbara fossilfria infrastruktur och välfärdssamhälle? För Miljöpartiet är det beslutet självklart. Självklart ska vi använda den utsläppsbudget vi har för att bygga det som vi i framtiden ska leverera, ett nollutsläppssamhälle. Där skiljer vi oss från regeringspartierna.

Den nya teknik som de svenska industriföretagen nu ligger i framkant i världen med att ta fram, till exempel fossilfritt stål, ifrågasätts nu av moderater, sverigedemokrater och andra. De försöker kasta in grus i maskineriet. Självklart välkomnar vi den utvecklingen. Vi har varit med och lagt grunden för den, och då ska vi självklart också använda tekniken för att producera infrastruktur, till exempel framtidens järnvägar.

Även för betong finns teknik som minskar fotavtrycket avsevärt. Då ska vi självklart använda den bästa tekniken.

Jag tycker att Maria Stockhaus missar en grundfråga. Hon pratar om tunga elbilar som rullar på vägarna. Varför rullar tunga elbilar på våra vägar? Det är för att vi tillsammans har stakat ut kursen. Vi har sagt att vi ska ha nollutsläpp om lite mer än 20 år. Det är det beslut som gör att många branscher nu ställer om. Men regeringens agerande, som nu ökar utsläppen, leder till tveksamhet. Gäller målet eller inte? Den frågan har regeringen kvar att svara på.

Herr talman! Miljöpartiet är teknikoptimister. Vi ser stora möjligheter med teknik, men vi vill gärna använda oss av den teknik som faktiskt finns, inte drömd teknik eller en överdriven tilltro till hur snabbt infasningen av ny teknik sker.

Tekniken för att producera fossilfritt stål med hjälp av vätgas är etablerad. Det pågår redan produktion. Jag har själv en stålbit hemma producerad med hjälp av vätgas. Självklart ska vi erbjuda en hemmamarknad för de nya banbrytande teknikerna och visa att de är framtidens tekniker, som sedan kan bli framtidens exportsuccéer.

Jag är orolig över att Moderaterna och de andra regeringspartierna i just det fallet är extrema teknikpessimister och motarbetar lösningarna. Det är en svår fråga för mig.

Det är också farligt att bara titta på utsläpp och personkilometer, utan man måste också titta på hur mycket resande det är fråga om. Nu ser vi en kraftig ökning av flygandet i världen, och det visar på att vi måste jobba med flera olika modeller. Vi ska absolut bejaka teknikutvecklingen, men med tanke på hur snabbt skiftet av flygplan sker inom flygplansindustrin kommer det inte att vara en tillräckligt stor del av lösningen för att klara utsläppen från flyget. Vi måste också föra över flyg till andra transportslag. För inrikestransporter är det görbart, särskilt om man väljer att satsa på moderna höghastighetsjärnvägar - som alla andra EU-länder gör utom Sverige. Inte minst Moderaterna har lagt hinder i vägen för den utvecklingen.

Det är självklart att vi nu ska göra de investeringar som krävs för att bygga framtidens fossilfria välfärdssamhälle. Att Moderaterna väljer att motarbeta detta är något som jag verkligen beklagar.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar Helena Gellerman för frågan. Vi kan fortsätta att debattera lite till - det känns bra.

Det är intressant att notera diskrepansen i Liberalernas inställning till biobränslen. När biobränslen enligt Liberalernas bedömning höjer kostnaden för bränslen på vägsidan blir man plötsligt mycket emot, men däremot är man mycket för att använda biobränslen i flyget.

Hur ska vi kunna lita på att Liberalerna inte tvärvänder även när det gäller biobränsle i flyget när priserna eventuellt stiger, om man ska tro på Liberalernas förutsägelser? Det är lite svårt att känna att Liberalerna har någon trovärdighet och att lita på dem i den frågan också.

Miljöpartiet har en politik som står på två ben. Vi tillsatte Biojetutredningen. Vi var de som fick kvotsystemet för biobränsle för flyg på plats, och detta system levererar nu. Vi har ju också stött utvecklingen av elflyg. Men vi är också realister. Vi vet hur långsamt omställningen av flygplansflottan sker. Om Sverige över huvud taget ska ha någon möjlighet att klara de utsläppsmål som Helena Gellerman och Liberalerna har ställt sig bakom i denna kammare och de krav som EU ställer måste man fasa över trafik till andra trafikslag, se till att bygga ut järnvägstrafiken och se till att de bästa trafikslagen används. Man måste också arbeta med att minska transportefterfrågan.

Att vi bygger vår politik på två ben är det som krävs för att vi ska komma hela vägen i mål. Det kommer även i framtiden att finnas transporter som inte kan ske på något annat sätt än med flyg. Då måste vi se till att detta är hållbart. System för att till exempel upphandla samhällsnödvändigt flyg finns redan etablerade i staten.

Det som jag tycker är slående med denna debatt är att Liberalerna, liksom de andra regeringspartierna, som säger sig vara marknadstillvända och tycker att marknaden ska avgöra, inte tycker att man ska satsa på järnvägen när trafikanterna väljer den. Då ska man inte satsa på järnvägen utan i stället på flyget, som allt färre väljer. Det är för mig en gåta.

Kommunikationer

Herr talman! Jag vill tacka Helena Gellerman för debatten.

Det är lite svårt att få ihop det. Helena Gellerman säger att man driver på för biobränslen, men samtidigt kapar man nu efterfrågan genom att lägga reduktionsplikten på lägsta möjliga nivå. Detta går också rakt emot det som drivmedelsbranschen själv, transportbranschen och de gröna näringarna vill.

Det finns ambitiösa planer på att bygga ut biodrivmedelsproduktionen i Sverige. Dessa planer ifrågasätts nu starkt eftersom underlaget, det vill säga efterfrågan, nu kapas.

Jag vill också sätta ett stort frågetecken efter detta med att man driver på för elektrifiering. Det vi har sett efter att elbilsbonusen togs bort är ju att elektrifieringen hackar betänkligt och att försäljningen av elfordon har gått ned i stället för att gå upp, som den behöver göra.

Jag vill tacka Helena Gellerman för debatten.

Anledningen till att vi tycker att man ska dra ned på stödet till regionala flygplatser är att vi ser behov av att föra över trafik från flyg till järnväg och elektrifierade vägtransporter.

Kommunikationer

Vi ser också att det stöd som nu går till flygplatser i hyfsat stor utsträckning går till rena nöjestransporter, det vill säga resor till solen på sydligare breddgrader och liknande. Det tycker inte vi är någonting som samhället ska stödja med subventioner. Om det finns ett kommersiellt underlag må väl det vara hänt; då får man väl fortsätta att driva den verksamheten. Men i detta fall handlar det ju om att stödja en verksamhet som inte har tillräckligt ekonomiskt underlag. Vi tycker att det är bättre att satsa på de transportslag som trafikanterna faktiskt väljer att använda i ökad utsträckning, inte minst järnvägen.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 19 december.)