Robert Stenkvist

Fru talman! Vi kan inte bara säga det. Vi måste stifta lagar och införa regler. Det är så det går till inom politiken. Hur skulle den akademiska världen då reagera när det gäller akademisk frihet och så vidare? Jag tror att det skulle bli ett ramaskri utan like om vi stiftade sådana lagar och införde sådana regler.

Anders Ådahl var inne på något väldigt viktigt i slutet av sitt anförande. Jag har själv tänkt så många gånger, men jag har nog aldrig sagt det rent ut. Det gäller detta med frihet och ansvar. Med ökad frihet kommer ökat ansvar. Det skulle man faktiskt kunna applicera även på denna fråga. Det fungerar helt enkelt inte riktigt bra när det gäller många frågor.

Medfinansiering är ett problem. Det är många som klagar på det. Högskolorna har full frihet att besluta om det själva, men de klarar inte av det. De kanske har väldigt drivande forskare, och jag förstår hela denna problematik. Men jag är glad om Anders Ådahl har något recept på hur man ska klara av detta utan att vi ska få hela forskarvärlden runt halsen som klöser oss i ansiktet, för detta är inget enkelt problem.

Fru talman! Jag hade verkligen inte tänkt att ta upp säkerhetsarbetet inom högskolan i dag. Jag tänkte spara det som en liten godbit till nästa anförande om högskolan. Men nu nämnde Anders Ådahl detta.

Nej, högskolornas styrelser och högskolorna har inte klarat av detta. Det är faktiskt sanningen. Det kom en lagstiftning 2008 om detta. År 2011 gjordes en kontroll av Riksrevisionen på Mälardalens högskola. Skolan fick allvarlig och grundlig kritik. Man hade inte klarat av detta 2011. Nu gjordes en ny undersökning av Riksrevisionen. Men det har inte hänt någonting från 2011 till 2023. Det är ett antal år. Det har inte hänt någonting där när det gäller säkerhetsarbetet.

Sedan tog regeringen ett beslut som SD, som bekant, inte var inblandat i om att införa säkerhetsarbete i styrelserna på högskolorna. Jag tror inte att ens det kommer att räcka, utan jag tror att det krävs andra åtgärder.

Det var inte detta som jag egentligen skulle fråga Anders Ådahl om. Det var en spontan tanke som kom på slutet.

Jag skulle vilja ställa en fråga till Anders Ådahl om medfinansieringen. Det är ett problem som har nämnts jättemånga gånger. Men det är högskolorna själva som beslutar om detta. Om vi politiker skulle gå in och börja reglera detta är det en inskränkning av den akademiska friheten.

Nu ser jag att min talartid är slut, men jag hade velat utveckla detta lite mer.

Fru talman! Nej, det var den absolut inte. Som jag sa i mitt anförande drevs han och de andra industrisnillena på den tiden, i början av 1900-talet och kanske i slutet av 1800-talet, av en obändig inre drivkraft. Det saknar jag lite. Där är vi inne på ett annat område. Jag tycker faktiskt att forskarna gnäller lite för mycket i dag. Nu sticker jag ut hakan. Men titta på industrisnillena i Sverige! Vi var verkligen bäst i världen. Vad är det vi har tappat? Det är sådana tankar som jag får. De gnällde inte. De bara kavlade upp ärmarna och jobbade. Men det innebär ju inte att folk inom akademin och forskare inte ska få påtala brister och fel. Det ska de visst göra.

Det är en jätteintressant fråga vad det var som gjorde att industrisnillena, inte bara Gustaf Dalén utan en lång rad andra industrisnillen, verkligen förändrade ekonomin i hela världen. Det är faktiskt sanning. Det är på riktigt. Och det ska vi vara oerhört stolta över.

Sedan tror jag att vi lever i ett annat samhälle i dag. Alla de grundläggande sakerna kanske redan är uppfunna. Vi kanske befinner oss på en så hög nivå att man måste ha enorma ekonomiska resurser för att åstadkomma saker som de företrädesvis gör på de amerikanska universiteten.

Jag tycker inte att Sverige ska ge upp. Vi ska ta upp kampen. Vi var världsledande en gång i tiden. Vi kanske inte kan få tillbaka riktigt den positionen, men jag tycker att vi ska kämpa oss upp så långt vi någonsin kan och med de gamla industrisnillena i åtanke. Dem ska vi vara väldigt stolta över.

(Applåder)

Fru talman! Det är ett antal yrkanden som vi inte lyfte fram och stod bakom i utskottet. Orsaken är att vi politiker inte kan detaljstyra alltför långt.

Fru talman! Anders Ådahl har helt rätt i att det får finnas en gräns för vad politiker kan detaljstyra. Det är alldeles riktigt och något som jag fullkomligt håller med om.

Det finns ledamöter här som brinner oerhört för sina frågor och gärna vill att vi ska satsa forskningsmedel på dessa. Det kommer säkert att göras och görs säkert. Vi politiker ska styra till viss del. Vi har här talat om en balanspunkt. Och vi har redan i dag, fru talman, de strategiska forskningsanslagen som Anders Ådahl känner till.

Vi har åsikter om vilka områdena är i de strategiska forskningsområdena. Men vi måste ha dem kvar, och jag tror att det finns politisk enighet om dem. Jag tror att det var en borgerlig regering, med Centerpartiets stöd, som införde dem en gång i tiden.

Det kommer att bli en evig fråga hur mycket vi politiker ska styra eller inte styra och hur långt vi ska gå i styrningen. Vi ska definitivt inte påverka forskningen i en viss riktning och resultatet av forskningen. Då är ju vi politiker inne där och vill styra den åt ett visst håll. Då begår vi ett grovt tjänstefel, som jag var inne lite på i mitt anförande. Och forskarna som låter det ske begår ett grovt tjänstefel, vill jag också påpeka.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 12.

Gult över Bandasjöns vattenklart genom fidjiska palmvindars susspeglar och blänker i nattenfyrarnas klippande ljus.

Djupt i hawaiiska lederi de vänliga fyrarnas skennämner kanaken med hederdet exotiska namnet Dalén.

Det var en dikt av Alf Henrikson. Alla har gissat vem och vilken svensk världsledande uppfinning det handlade om.

Som jag sagt tidigare här var Sverige en gång i tiden verkligen världsledande på uppfinningar och innovationer. Vi var stora i världen på riktigt. Daléns fyrar och Ericssons propellrar förändrade ekonomin i hela världen på ett uppenbart och konkret sätt. Jag tror att det är orealistiskt att försöka ta tillbaka just den positionen; det är nog min bedömning. Men vi borde höja oss ett par snäpp, taget vår stolta historia i beaktande.

Hur ska vi då höja oss ett par snäpp i den mördande globala konkurrensen? För att om möjligt hitta svar på den frågan tröskade jag igenom ett antal remissvar till den kommande forskningspropositionen, som har nämnts tidigare här i dag. Förutom att varje institution förvånande nog vill ha mer pengar och ökade anslag återfanns det några svar som återkom i remissvaren med viss regelbundenhet.

Tolkar jag remissvaren rätt bör vi förändra finansieringssystemet så att mer av pengarna går till excellent och produktiv forskning. Jag har själv sagt detta många gånger i talarstolen, men jag har också hört många inom akademin säga just det. Jag tror att vi någon gång måste göra slag i saken och verkligen reformera vårt finansieringssystem. Det går för mycket pengar till forskning av hobbykaraktär.

Det kommer att komma kraftiga reaktioner vid varje förändring av finansieringssystemet. De som riskerar att få minskade anslag kommer att tala om hot mot den akademiska friheten, hot mot demokratin och hot mot hela vår västerländska civilisation - var så säkra. Fast det här är ju vad många tunga remissinstanser faktiskt säger.

Fru talman! Det talas från alla håll om fri forskning. Ämnena ska väljas fritt, och politiker ska inte styra forskningen. Jag håller med - även om någon alltid tar besluten om vilka som får anslag och vilka som inte får anslag. Till viss del måste politiker styra forskningsmedel till områden som är helt nödvändiga för vårt samhälle och dess välgång. Det är regeringens ansvar. Självklart är det en grannlaga balansgång mellan nödvändig styrning och fri forskning.

Med det sagt är jag mest orolig för politiskt influerad forskning - forskning som ger sken av att vara kliniskt ren från påverkan men som i själva verket följer en agenda eller av andra skäl inte granskas kritiskt. Vi har alla fallet Macchiarini i färskt minne. En väl påläst gymnasieelev kunde ha talat om att det hela inte skulle fungera. Ändå stöttades han av högt uppsatta personer inom sjukvårdsadministrationen och akademin. Hur kunde det komma sig? Det tycker jag att varje ledamot här inne ska fråga sig.

Vem granskar kritiskt IPCC:s rapporter? Jag har inte sett någon, nästan. Om en aldrig så angelägen forskning inte tål eller ens vill bli kritiskt granskad är det egentligen inte forskning utan religion eller politik. I själva verket borde forskarna lära av oss politiker. Vi är bra på att kritiskt granska varandra.

Fru talman! Vilka gjorde fordom de epokgörande uppfinningarna? Enligt vad jag uppfattat var det hyggligt utbildade personer som påfallande ofta kom från de lägre samhällsklasserna. De var dock inte överutbildade; det var inte utbildningens längd som var avgörande. De började ofta på industrigolvet efter avslutade studier för att arbeta sig uppåt. De hade en obändig inre drivkraft att åstadkomma och förbättra saker. Jag undrar om dagens forskare har samma drivkraft; jag hoppas det. De tillbringade inte heller sin tid i onödan inom universitetsvärlden.

Vi lever i ett annat samhälle i dag, med andra förutsättningar. Det måste vi konstatera. Men vad kan vi i dag lära oss av dem som lade grunden för världens främsta uppfinnarland en gång i tiden? Det är en tänkasjälv-fråga, men klart är att vi behöver mer industrinära forskning.

Vad säger då remissvaren till forskningspropositionen om en mer framgångsrik forskning? Det är inte bara Utbildningsdepartementet som har analyserat remissvaren utan även jag. Jag ska kort gå igenom några guld- och gruskorn.

Iva skriver att högskolorna ska utveckla profilområden och inte satsa på för många områden. Bra, Iva - jag håller med! En ökad andel av alla anslag bör gå till STEM-utbildningarna. Den andel av anslagen som gått till STEM-utbildningarna har över tid minskat. Jag håller med - mycket bra, Iva!

Chalmers anser att man bör höja ersättningsbeloppet för naturvetenskapliga utbildningar och teknikutbildningar. Bra, Chalmers! Jag tror också att det måste göras, och om jag minns rätt har regeringen höjt ersättningsbeloppet med 1,6 procent för de här utbildningarna.

KTH vill att man ska satsa på forskning och kompetenshöjning inom kärnteknik. KTH kan dessutom åta sig det uppdraget. Man vill också att det satsas på Sveriges deltagande i European Chips Act. Det handlar om riktad forskning mot halvledare och kvantchipp. Det låter jättebra. Bra, KTH!

Stockholms universitet: Mer av allt till alla! Det var en sammanfattning, fru talman.

Försvarshögskolans remissvar kan jag rent ut säga att jag är besviken på. Det står en massa om samverkan och att bli bäst. Jamen bli bäst då! Man har i ett remissvar en chans att säga vad man verkligen tycker och vill, och så tar man inte den chansen. Jag är besviken; jag hade väntat mig mer.

Kungliga Vetenskapsakademien har tagit upp det orimliga med Akademiska Hus. Modellen vi nu har är inte ändamålsenlig och bör reformeras. Det är en fråga för utbildningsministern att ta tag i. Det är många som säger samma sak.

Göteborgs universitet vill att man utvärderar tidigare forskningspropositioner. Det är ingen tokig idé egentligen. Där finns det också både guld och definitivt gruskorn. Man vill även att basanslagens andel av forskningsfinansieringen ökar. Den frågan är en vattendelare. Vi lutar åt att öka basanslagens andel av de totala forskningsanslagen. Men där råder det verkligen delade meningar ute i akademin.

Fru talman! En del remissinstanser vill öka andelen lärarledd undervisningstid, vilket är ett mycket bra förslag. Jag har själv framhållit detta många gånger i talarstolen. Vi ligger bland de lägsta i hela världen avseende lärarledd undervisningstid. Efter pandemin har vi en gyllene chans att minska antalet platser för att höja kvaliteten på utbildningarna, och vi höjer kvaliteten främst genom att öka den lärarledda undervisningstiden.

(Applåder)

Fru talman! Det är möjligt att anslaget till utvecklingsforskning var mycket bra. Jag skulle väldigt gärna vilja se lite resultat av sådan forskning. Hur ger man bidrag till länder utan att de hamnar i fickorna på fel personer så att man håller diktaturer under armarna? Det är ju väldigt viktig forskning. Jag vet inte om det var sådant det här anslaget gick till, men det är verkligen begärlig forskning.

När det gäller kvinnor anser jag att om någon styrelse inte anställer en kvinna när hon är mest meriterad gör den styrelsen sig skyldig till tjänstefel, rätt och slätt. Sådant ska naturligtvis inte ske. Men jag vill påtala att jag anser att kvinnor har exakt samma förutsättningar som män att ta positioner och göra resultat inom högskolan. Jag tyckte att Mats Wiking sa något annat, men förutsättningarna för kvinnor är exakt samma. Kvinnor är inte dummare än män när det gäller högskolestudier.

Fru talman! Jag lovade att inte ta replik, men jag gjorde det i alla fall.

Ledamoten Mats Wiking pratar om att fler kvinnor ska komma i beslutande position och på andra positioner inom högskolevärlden.

Vi sverigedemokrater vill ju ha en strikt meritokratisk syn - att den bäst lämpade tar positionen, så att säga, oavsett om det är en kvinna eller en man. Vi ser att det nu är fler kvinnor än män på våra högskolor och universitet, och det är helt okej om de bäst lämpade kommer in.

Fru talman! Jag undrar om Socialdemokraterna är beredda att överge de meritokratiska principerna för att få in fler kvinnor på olika positioner. Det är fråga ett.

Sedan har jag lite undringar om det här med utvecklingsforskning och det indragna anslaget. Det har sänkt Sveriges rykte utomlands - hur man nu kan veta det, fru talman. Det kan ju vara så att ju mer man pratar om indragningen, desto mer sänker det Sveriges rykte för att man så att säga spär på det lite extra själv.

Om jag förstått det rätt var det här ursprungligen ett anslag som infördes av föregående regering. Nu tog en annan regering bort det anslaget. Det borde väl vara naturligt, fru talman, att olika regeringar kan ta bort anslag som är införda av tidigare regeringar.

Fru talman! Det jag kritiserade var att studenterna krävde att högskolan skulle ta parti och göra uttalanden. De själva får absolut uttrycka vilka åsikter de vill, men det jag kritiserade var just att de börjar kräva vad högskolan ska göra och vad rektorn ska göra. De är där som studenter. Det är studenterna som ska lära sig saker, inte de som ska lära rektorn saker. Det var just det jag kritiserade, inte att de får uttrycka sig.

Det är fruktansvärt för befolkningen på Gaza. Men vad skulle Israel ha gjort efter den hemska attacken när 1 500 kvinnor och barn i princip lustmördades? Skulle de ha gått till FN och kritiserat den hemska attacken?

Vad har Hamas för ansvar? Hade Hamas kunnat räkna ut att Israel skulle svara på det sättet? Ändå attackerade de. Hade Hamas räknat med att vinna västvärldens sympati redan när de planerade attacken?

Man måste tänka lite längre, och man måste titta på vad Hamas sysslar med. Hamas har påfallande stort stöd. Enligt undersökningar har Hamas ett oroande stort stöd på Gazaremsan, och nu börjar de få stöd på Västbanken. Vi får en ensidig bild. Framför allt tycker jag inte att studenter ska styra våra statliga, skattefinansierade institutioner och tala om vad rektorn ska stå för eller inte.

(Applåder)

Fru talman! Vi hade kommit överens om att inte begära några repliker så att alla kan gå hem någon gång, men slutet på detta anförande angående studentprotesterna gjorde att jag inte kunde låta bli att trycka på knappen.

Det har ingenting med yttrandefrihet att göra att högskolorna beslutar att de som institutioner inte ska lägga sig i utrikespolitiken. Studenterna är fria att demonstrera utanför campus, de är fria att skriva debattartiklar och de har fullständig yttrandefrihet. Vi pratar om institutioner som inte ska ha att göra med utrikespolitik.

Det här är en mycket långvarig konflikt. Jag hörde talas om den när jag var ett litet barn och fröken berättade om konflikten. Konflikten är oerhört komplicerad, och den är oerhört känslig. Jag tror inte att studenter med lila hår som springer omkring på campus, till exempel på Konstfack, kan göra en riktig avvägning, en utrikespolitisk bedömning, av konflikten. Den är oerhört känslig. Ska statliga institutioner blanda sig i utrikespolitiken?

Jag läste den artikel som studenterna på Konstfack skrev. Där stod inte ett ord om Hamas hemska attack på Israel, hur de mördade israeliska kvinnor och barn på ett bestialiskt sätt. Det visar på att dessa studentgrupper fullständigt saknar fingertoppskänsla.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut i UbU1.

Ja, regeringen har minskat anslaget till högskolorna. Det är uppenbart en pandemieffekt - pandemin är över, och satsningen som gjordes då ebbar ut. Det är fullt naturligt att det då blir vissa neddragningar.

Antalet sökande 2022 hade också minskat med 11 procent jämfört med föregående år, vilket också är ett tecken på en avtagande pandemieffekt. Det är fullt naturligt att det då blir en viss neddragning.

På tal om anslag har myndighetskapitalet inte heller använts som det ska. Det ligger cirka 15 miljarder kronor i oanvänt myndighetskapital för forskning och undervisning. De här pengarna borde väl användas till något vettigt, kan man tycka, om det saknas pengar.

Däremot, och mycket glädjande, satsar regeringen på de så kallade STEM-utbildningarna - science, technology, engineering, mathematics - och naturvetenskap. Regeringen har sjösatt ett så kallat ingenjörspaket, vilket är mycket välkommet. Civilingenjörsutbildningarna får 49 miljoner kronor extra i det paketet för att permanent bygga ut utbildningen.

Regeringen satsar också 74 miljoner kronor för att permanent bygga ut civilingenjörsutbildningarna på avancerad nivå. Inklusive studiemedel blir summan 93 miljoner kronor kommande budgetår.

Ersättningsbeloppet per helårsstudent för tekniska och farmaceutiska utbildningar höjs med 1,6 procent utöver vad andra utbildningar får. Det är ett förslag som går i den riktning vi i SD hela tiden har argumenterat för.

Regeringen satsar också 100 miljoner kronor detta år för att bygga ut naturvetenskapliga utbildningar inom högskolan.

Det här tycker vi är bra satsningar. Vi i SD har faktiskt argumenterat för den här linjen under många år. De här satsningarna menar jag är helt avgörande för att bibehålla svensk konkurrenskraft och tekniskt framåtskridande. Det är av yttersta vikt för vårt framtida välstånd att svenska tekniska och naturvetenskapliga utbildningar håller hög kvalitet.

Under de senaste tre decennierna har kvaliteten på de här utbildningarna systematiskt urholkats genom att kostnaderna för utbildningarna inte hängt med prisutvecklingen i samhället. Dessa viktiga utbildningar kan ha tappat så mycket som 40 procent, enligt en rad högskolerektorer. Det måste till en satsning på de här utbildningarna nu. Just därför är budgetsatsningarna på dessa discipliner mycket glädjande och, menar jag, helt nödvändiga.

Det jag efterlyser inför framtiden och som jag hoppas kommer i forskningspropositionen är en satsning på ingenjörsutbildningar inom kärnteknik och kärnfysik. Vi var en gång världsledande inom dessa områden. Sedan monterade vi ned kärnkraften och med den även den oerhört viktiga kompetensen inom dessa områden. Det handlar inte bara om kapitalförstöring här utan om kompetensförstöring av drastiska mått. Nu måste arbetet börja med att återställa denna kritiska kompetens.

En annan sak, fru talman: Jag läste att utbildningsminister Persson nyligen besökte Konstfack. Jag kom att tänka på en intressant undersökning i Norge 2017 angående politiska sympatier inom högre utbildning korrelerat till partisympatierna i samhället totalt. Det här låter intressant, va? Jag avser att knyta ihop säcken på slutet om det här med Konstfack.

Undersökningen gjordes av Johannes Due Enstad och Kjersti Thorbjørnsrud, om ni vill googla, i samband med stortingsvalet 2017. I själva valet vann högerblocket knappt. Bland forskarna kunde man dock konstatera att det fanns en tydlig vänstermajoritet. Forskare inom den humanistiska disciplinen röstade till 80 procent på vänsterblocket. Bland samhällsvetare var samma siffra 77 procent. Det var ju definitivt inte så norska folket hade röstat.

Går det att översätta det här till svenska förhållanden? Jag tror det, tyvärr. Jag ska också säga att det inte behöver vara något problem så länge forskare, lärare och andra inom akademin kan skilja på sin yrkesroll och sina personliga uppfattningar.

Klarar de då av detta? Ett övertydligt svar på den frågan kom med det upprop som Konstfack och flera andra högskolor gjorde i samband med den pågående Mellanösternkonflikten, som har nämnts förut här i kväll. Studenter och lärare krävde att högskolorna som institutioner ensidigt skulle ta ställning för palestinierna, detta utan att nämna Hamas bestialiska attack mot israeliska kvinnor och barn.

Det finns två delar i det här, minst. Det finns många fler delar.

Den första är det ensidiga ställningstagandet för den sida som faktiskt startade konflikten. Man nämner - enligt medierna, i alla fall - inte ett ord om Hamas hemska attack, inte en stavelse om den.

För det andra, när började studenterna styra våra högskolor och rektorer? Vi pratar alltså om en skattefinansierad verksamhet där vi låter omogna drömmare bestämma vad högskolan och rektorn ska stå för - fullständigt oacceptabelt.

Avslutningsvis, fru talman: Om vi gjorde om den norska undersökningen av partisympatier på Konstfack, vad skulle resultatet bli? Kanske skulle Tidöpartierna även där vinna en knapp majoritet, som i riksdagsvalet? Jag överlåter svaret på den frågan till var och en här.

(Applåder)

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Mats Persson.

Helt avgörande för svensk konkurrenskraft och tekniskt framåtskridande är att våra naturvetenskapliga utbildningar håller högsta kvalitet. Under de senaste tre decennierna har kvaliteten på dessa utbildningar systematiskt urholkats genom att kostnaderna för utbildningarna inte hängt med i prisutvecklingen i samhället i övrigt. Dessa utbildningar kan ha tappat så mycket som 40 procent, enligt en rad högskolerektorer. Tillsammans med att Sverige har lägst andel lärarledda timmar i Europa är detta oerhört allvarligt, speciellt då dessa utbildningar är laboratorieintensiva - eller ska vara i alla fall. Sverige riskerar att hamna rejält på efterkälken gällande teknisk utveckling, vilket på sikt riskerar hela vårt välstånd.

Tänker statsrådet vidta några åtgärder mot denna allvarliga utveckling?

Herr talman! Jag ska inte vara retorisk utan försöka vara lite mer konstruktiv i mitt sista anförande.

Målet med dessa pengar är inte att ge svenska forskare jobb, vilket man nästan får uppfattningen om här. Målet är faktiskt att man ska förbättra förhållandena i fattiga länder och förbättra utvecklingen i tredje världen.

Den forskning som verkligen skulle behövas och som jag skulle applådera handlar om hur biståndspengar hamnar rätt och inte går till korrupta makthavare. Jag har själv läst någon rapport som handlar om utvecklingsforskning för länge sedan. Det alltigenom största hindret för välstånd och ekonomisk utveckling är korruption och korrupta myndigheter. Därnäst kommer brist på demokrati.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vårt främsta mål borde vara att se till att biståndet inte hamnar i orätta händer. All information som kan hjälpa till när det gäller den saken skulle vara oerhört mycket värd, skulle jag säga. Att biståndet hamnar rätt och inte fel menar jag är tusen gånger mer värt än hela detta anslag.

Herr talman! Detta har också varit en medialt uppmärksammad sak. Speciellt frågan om politisk styrning har varit uppmärksammad, och jag tror att den fanns med i interpellationen också.

Högre utbildning ska vara fri från politisk styrning, och vi ska ha fri forskning. Det säger många debattörer och även debattörer inom akademin. "Att . dra in finansiering av utvecklingsforskning riskerar att ses som politisk styrning", står det i interpellationen.

Herr talman! Det är politisk styrning. Det var också klockren politisk styrning att införa detta öronmärkta bidrag.

Ett politiskt styrt anslag dras in - ett anslag som från början var ett gott exempel på politisk styrning. Sedan klagar man på politisk styrning när samma anslag dras in. Men man klagade inte när det en gång infördes. Varför inte? Kanske för att man gillar bidrag, och då spelar det ingen roll om det är politiskt styrt eller inte.

Det talas om att Sveriges anseende och inflytande riskeras i och med att bidraget dras in. Tillåt mig att tvivla på det. Det finns ungefär en miljon saker i omvärlden som på olika sätt påverkar Sveriges anseende negativt eller positivt, bland annat beroende på hur regeringen agerar i viktiga inrikes- och utrikesfrågor. Det spelar förmodligen mycket större roll för Sveriges anseende än ett enskilt bidrag.

Forskningssamarbete är generellt av godo. Det ska uppmuntras och utvecklas, självklart. Det är inte beroende av ett enskilt bidrag.

Jag dristade mig att gå in på Vetenskapsrådets sida och titta igenom utvecklingsforskningen. Jag ska säga att det absolut finns en del vettig forskning. Man forskar till exempel om gruvdrift i Ghana. Men frågan är hur vi kan påverka gruvdriften i Ghana över huvud taget. Det är liksom inte kunskap som fattas här utan politisk vilja att förbättra förhållandena. Det finns en övertro på kunskap i vårt land. Man tror att det löser alla problem, men det är kanske inte just där knuten finns.

Låt mig ge ett annat exempel på forskningsprojekt inom utvecklingsforskningen: "Klimatförändringarna på kakaoodlingarna drabbar kvinnor värre än män." I texten skriver man: "Vi strävar efter att bidra till kvinnors och flickors ekonomiska rättigheter och egenmakt genom att kvantifiera nuvarande ojämlikhet mellan könen . Vår förhoppning är att resultaten kan förbättra försörjningen för kakaoberoende hushåll i Västafrika och runt om i världen."

Nej, sorry, vi kommer inte att kunna förbättra försörjningen för kakaoberoende hushåll genom att kvantifiera ojämlikheten mellan könen. Jag tycker att statsrådet ska dra in bidraget. Här går definitivt gränsen för svensk samhällsingenjörskonst.

I Vetenskapsrådets forskningsöversikt står också: "Forskningsstödet för utvecklingsforskning finansieras av medel från Sveriges internationella bistånd, vars mål är att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck." Då tror jag att det är bättre att biståndet går till handfasta projekt med synliga resultat. Framför allt är både Vetenskapsrådet och landets högskolor fria att finansiera goda projekt under anslaget, och det finns goda projekt också. Det är bara att anslå pengar till dem genom den normala beslutsgången.

Fru talman! Min fråga går till utbildningsminister Mats Persson.

Svenskt utbildningsväsen bygger på studentens fria åsikter och eget tänkande. Att ifrågasätta en lärares påståenden är inte bara en rättighet utan också vad som faktiskt förväntas av studenterna.

Statsrådet har nyligen sagt att regeringen avser att göra det enklare för lärosäten att stänga av studenter - detta baserat på att en student ifrågasatte en lärares analyser under kursen Ras och vithet i Sverige. Läraren valde att sjukskriva sig för att inte behöva bli ifrågasatt, men lärosätet meddelade att det saknas grund för att stänga av studenten.

Oavsett vilka obehagliga åsikter som förknippas med en student är vi ute på väldigt hal is om vi öppnar upp för att stänga av studenter om deras åsikter är obekväma.

Anser statsrådet att godtycklig avstängning av studenter för att de utnyttjar sin yttrandefrihet är rätt väg att gå i ett land där vi uppmuntrar yttrandefriheten och håller den högt?

Fru talman! Jag har samlat ihop lite anteckningar som jag tänkte dra.

Aylin Nouri nämnde de små stegens tyranni. Jag är mycket bekant med de små stegens tyranni. Det är när vår migrationspolitik är så full av kryphål att den blir helt värdelös. De små stegens tyranni är när den ena myndigheten motarbetar den andra. Det är när vi har en asyllagstiftning som görs så ihålig att den blir helt värdelös. De små stegens tyranni är när en socialdemokratisk statsminister säger att de som fått avslag ska lämna landet men samma parti därefter arbetar åt rakt motsatt håll i praktisk handling.

Dessa små stegens tyranni är jag mycket välbekant med. Jag har levt här i 65 år, och det finns en orsak till att jag blev sverigedemokrat.

Apropå fackförbundens politiska hemvist har vi ju ett lärarfack som har skrivit debattartiklar ihop med inte Socialdemokraterna utan med vänsterpartisten i utbildningsutskottet. I rest my case.

Helmersson Olsson nämner att vi tar ut svängarna lite grann och att det blir en helhetsdiskussion. Ja, vi har dragit alla argument, så vi vidgar diskussionen. Det är ju en helhet, och alla delar i helheten är viktiga.

Avslutningsvis nämns här att det finns en enormt stor folklig förankring. Vi har upplevt protester. Lärarfacket har protesterat, och medierna har varit snabba att rapportera om de här protesterna. Sanningen är dock att vi inte har någon aning om hur den folkliga förankringen egentligen ser ut.

(Applåder)

Fru talman! Det här var en kanonad av interpellationer. Man kan ju misstänka en samlad attack.

Först vill jag påpeka att det vi talar om i dag är en utredning som precis har startats, men på grund av debatten här vill jag ställa en fråga till statsrådet Lotta Edholm. Socialdemokraternas tidigare ordförande, tillika dåvarande statsminister Stefan Löfven, sa 2016 att de som fått avslag på sin asylansökan ska lämna landet. Han sa det klart och tydligt utan darr på stämman. Om Löfven och Socialdemokraterna hade menat allvar med sitt uttalande, hade då det här med rapportering av människor som illegalt vistas i landet över huvud taget varit ett problem? Och alla de här socialdemokraterna som nu vänder sig mot den nämnda utredningen, har de ändrat uppfattning om det som Löfven så tydligt sa? Han sa: De som fått avslag ska lämna landet.

I dag fungerar återvändandet för dem som fått avslag under all kritik. Massvis med människor lever i ett skuggsamhälle och vägrar återvända till sitt hemland efter att de fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd. Varför då? Jo, delvis för att signalerna från politiskt håll och från myndigheterna har varit otydliga eller i värsta fall gått tvärsemot varandra. Signalvärdet kan inte överskattas i det här sammanhanget. Vi kan och ska inte ha myndigheter som undergräver andra myndigheters beslut.

I går var det ett långt inslag i SVT Nyheter som handlade om socialtjänstens svåra ekonomiska situation. Kort därefter kom inslaget in på möjligheterna till att socialsekreterare får anmälningsplikt för dem som vistas illegalt i landet. Intervjun gick ut på att det här skulle vara förfärligt. Men nu kan ju dessa två företeelser höra ihop, vilket varken reporter eller svarande hade haft en tanke på. Detta är lite typiskt. Självklart måste de som är i akut behov av stöd få det, men i förlängningen måste vår välfärd vara till för dem som åtminstone vistas legalt i vårt land.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill också påpeka att det vi talar om här i dag är en utredning som vi inte vet resultatet av. Men utredningen grundar sig på just det som den socialdemokratiske tidigare statsministern sa: De som fått avslag ska lämna landet.

Sedan vill jag kort nämna något som Sigvardsson sa: att fackföreningarna protesterat vilt mot den här lagen. Ja, fackföreningarna går väl i Socialdemokraternas band. Sverigedemokrater och andra blir ju utsparkade från facket. De här fackföreningarna gör väl som ni säger. Om ni säger "hoppa" så hoppar väl fackföreningarna.

(Applåder)

Fru talman! Vi har faktiskt andra lagar än barnkonventionen i vårt land. Det är den enda lag som MP någonsin nämner eller hänvisar till, och man gör det ideligen.

Vi har andra lagar i Sverige - utlänningslagen, till exempel. Har ni nämnt någon annan lag någon gång än just barnkonventionen? Man börjar ångra att vi faktiskt yrkade på den en gång i tiden. Utlänningslagen ska också följas. Vi kan inte ha en övergripande lag som slår ut precis alla andra lagar, även om det är MP:s dröm.

Man undrar ju i sitt stilla sinne varför inte MP föreslår fri invandring på en gång. Skapar man en massa kryphål hela tiden kan man i och för sig gå ut till väljarna och säga att "nej, vi är inte för fri invandring". Men i praktiken kan man ändå bedriva något som till slut liknar fri invandring, och det är lite den svenska historien.

Jag är ingen jurist, fru talman, men jag har alltid fått höra att lex specialis går före lex generalis. Det innebär att barnkonventionen inte kan stå över speciallagar. Jag är ingen jurist, men det borde i alla fall utredas.

Kort om det här med polisen som letade efter mongoliska barn, som Hirvonen har nämnt flera gånger: Vad jag fått höra är att polisen letade efter en viss brottsling med ett visst utseende och absolut inte allmänt efter personer med ett visst utseende.

Fru talman! Apropå Hirvonens fråga om informationsplikt till föräldrar som vistas illegalt i landet vill jag ställa några frågor till statsrådet.

Den som vistas illegalt i landet har fått ett myndighetsbesked. Den som fått avslag på sin asylansökan ska lämna landet - ett solklart myndighetsbesked. Skulle en sådan informationsplikt som Hirvonen talar om inte ge dubbla och förvirrande budskap, undrar jag, och jag ställer frågan till statsrådet. Skulle det inte rent av i förlängningen undergräva hela vår asyllagstiftning?

Att en myndighet ska informera om något som direkt strider mot vad en annan myndighet redan beslutat om är i det närmaste horribelt. Vi har en utlänningslag som det är meningen att alla ska följa. Det står alla partier fritt att föreslå förändringar i denna lag; det kallas demokrati. Men att indirekt uppmana till och med myndigheter att inte följa svensk lag kan få effekter på all övrig lagstiftning. Vilka andra lagar kan vi strunta i? Är lagarna något som vi kan tolka som riktlinjer mer än direkta lagar?

Jag undrar också lite om barnens framtid. Hur kommer den att se ut för de barn som går i svensk skola trots att familjen har fått besked om avslag på sin asylansökan eller avslag på ansökan om uppehållstillstånd, vilket är lite annorlunda? Kommer inte det här att bidra ytterligare till det skuggsamhälle som växer sig allt starkare och som vi alla politiskt kritiserar?

Barn har självklart rätt till skolgång men inte i vilket land som helst. Vi kan inte undergräva utlänningslagen för någon allmän princip. Föräldrar har det yttersta ansvaret för sina barn. Har föräldrarna fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd ska de lämna landet. Myndigheterna måste tala med en röst, annars kommer vi aldrig till rätta med det skuggsamhälle som växer sig allt starkare i vårt land.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 8 i betänkandet och vill också påpeka att vi har ett särskilt yttrande under punkt 2.

Dynamiten 1865, ångturbinen 1883, primusköket 1888, skiftnyckeln 1892, det sfäriska kullagret 1907, blixtlåset 1910, kylskåpet 1921, Tetra Pak 1944, respiratorn 1950, pacemakern 1958 och nu senast färggrafiken på datorskärmar av Håkan Lans är alla exempel på epokgörande svenska uppfinningar.

Dessa uppfinningar skvallrar om vilken stor uppfinnarnation Sverige en gång varit. Är vi det i dag? Jag skulle faktiskt tveka att skriva under på det. Vi har tappat någonting som vi en gång hade. Vad är det då vi har tappat? Det är svårt att ge ett enkelt svar på det, men jag ska ge mina funderingar om det.

Med det sagt står sig svensk forskning hyfsat väl även i dag. Jag är övertygad om att vi kommer att få fram mycket bra forskningsresultat även i framtiden.

Det går inte att bara utbilda fram Håkan Lans-typer. Jag tror att alla här förstår det. Men vi behöver lite mer av Lans anda i svensk forskning, lite mer av genier som bryter ny mark och som gör det av en inre drivkraft och ren nyfikenhet. Vår forskningsinfrastruktur måste kunna ta till vara och vårda framtida Håkan Lans och få ut det mesta av de naturbegåvningar vi ändå har och framför allt kommer att få. Jag hävdar att vi inte behöver fler forskare i vårt land, men vi behöver fler Håkan Lans.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Forskning

Jag läste för ett tag sedan om Linnéuniversitetet som sökte en professorstjänst i design och visuell kommunikation. Av annonstexten kunde vi läsa att normkritik, dekolonialism, queerteori samt teorier om posttillväxt skulle utgöra perspektiv för forskningen. Det är ju politiska preferenser man sätter upp för en forskartjänst. Detta är, mina vänner, politiskt styrd forskning. Det anser i alla fall jag.

Det här är raka motsatsen till den anda som jag tycker att Håkan Lans representerar. Att ställa sådana krav är ett säkert recept på att bedriva improduktiv forskning som inte leder till vare sig nyttiga eller varaktiga genombrott.

Jag tror att detta är en förklaring till att den långa listan på banbrytande uppfinningar har stannat av. Med det sagt har utvecklingen stannat av i fler västländer. Det kan ju också vara så att vi har plockat de lågt hängande frukterna.

Håkan Lans blev med tiden hedersdoktor vid Uppsala universitet. Det är en hederstitel han verkligen var värd, vilket man tyvärr inte kan säga om alla sådana hederstitlar.

Herr talman! Låt mig tala om sunt förnuft.

På morgonen onsdagen den 29 mars såg jag ett nyhetsinslag i SVT om att ett forskarlag hade utvecklat automatiska drönare som följer cyklister och lyser upp vägen åt dem. Detta skulle ersätta dyr gatubelysning. Hade Håkan Lans kunnat lanserat något sådant? Jag tror inte det. Varför inte? Jo, för att vi har en annan uppfinning - cykellyset - som blir betydligt billigare att använda. Man kan med fördel i dag sätta en lampa, redan uppfunnen av Thomas Edison, på sin cykel. I dag är dessa cykellampor lika starka som bilstrålkastare. Jag har en själv.

Jag tror att avsaknaden av just sunt förnuft är en annan orsak till att vår forskning har halkat efter internationellt sett.

Herr talman! Lennart Bengtsson, vår kanske främsta klimatforskare i Sverige, höll ett föredrag om klimatförändringarna vid Senioruniversitetet i Sollefteå, anordnat av Folkuniversitetet. Ingen av de seniora forskarna hade något att invända emot själva föreläsningen. Men efter föreläsningen vägrade Folkuniversitetet att betala för den, då Bengtsson sades ha en avvikande uppfattning i klimatfrågan.

Bengtsson har skrivit 270 vetenskapliga artiklar i ämnet, och han är citerad i IPCC:s senaste rapport. Han förvägrades alltså ersättning för att han hade en avvikande uppfattning gentemot den som Rockström så ofta får tillfälle att framföra i våra tunga medier. Rockström må ha rockstjärnestatus, åtminstone i SVT, men det var väl vetenskaplighet vi skulle prata om?

Det hela kokar ned till att samma människor som pratar sig hesa om akademisk frihet och forskningens frihet egentligen anser: Tyck som jag, annars blir du exkluderad eller åtminstone utan betalning!

Det här skvallrar om samma ofria tankevärld som under Copernicus tid. Erkänn att solen rör sig kring jorden - annars . Lennart Bengtsson får väl säga som Galileo Galilei sa 100 år efter Copernicus - dock rör hon sig - för att inte brännas på bål av dagens katolska kyrka. Snälla församling, kan vi inte ta ett steg framåt och återvända till upplysningstiden?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Forskning

Vilka krav ska vi ställa på den konstnärliga forskningen, herr talman? Vi ställer ju krav på all annan forskning. Kan vi ens bedöma konstnärlig forskning? Oftast inte, skulle jag säga. Men ibland, vid sällsynta tillfällen, kan vi faktiskt det. Nu kan jag inte avhålla mig från att sparka in bollen i det öppna målet - med ett litet mått av vällust, måste jag erkänna.

För ett par månader sedan kunde vi läsa om att en docent i musikvetenskap vid Örebro universitet i sin forskning kommit fram till att misogyna män har en förkärlek för genren metal - jag hoppas att ni vet vad det är. Så här säger docenten i Expressenartikeln: "Pop har tydliga melodier som ska attrahera en så bred publik som möjligt medan metal ställer sig utanför det, kanske till och med lite utanför samhället." Journalisten som skrivit artikeln och refererar till docenten har tidigare uttalat sig om Yasin enligt följande: "Han kommer ut lite grann som en pappafeminist." Det är alltså samma Yasin som blivit dömd för kidnappningen av den nu mördade Einár.

Metal är misogynt, medan gangsterrap är lite pappafeministiskt - allt enligt musikforskningen, eller i alla fall skribenten. Man kan få misstanken att slutsatserna har mer att göra med de musikaliska preferenserna hos docenten och skribenten än med resultat av högkvalitativ forskning.

Herr talman! Jag skulle säga att detta är en bra bit ifrån beprövad erfarenhet och vetenskaplighet - och vanligt sunt bondförnuft.

Till sist, herr talman: Vid sidan av vetenskaplighet och beprövad erfarenhet kanske vi också skulle lägga till sunt förnuft i högskolelagen.

(Applåder)