Fru talman! Annika Hirvonen har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta i fråga om förskolors och skolors kommunikation med föräldrar till papperslösa barn för att förhindra att barn inte går till förskolan och skolan.

Av skollagen (2010:800) framgår att kommunerna har ansvar för att informera vårdnadshavare och elever om utbildning i skolväsendet som erbjuds i eller av kommunen. En förutsättning för att någon ska ha rätt till utbildning enligt skollagen är att han eller hon är bosatt i Sverige. Den som vistas i Sverige utan stöd av myndighetsbeslut eller författning ska i detta avseende anses som bosatt i landet och har därmed samma rätt till utbildning som skolpliktiga barn. Således har dessa barn rätt till utbildning i Sverige enligt gällande bestämmelser. Alla barns rätt till utbildning slås även fast i FN:s konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen, som sedan den 1 januari 2020 dessutom är svensk lag.

Skollagens krav på att varje kommun ska informera vårdnadshavare och elever om den utbildning i skolväsendet som erbjuds i eller av kommunen är inte något som kommunerna kan bortse från. Jag förutsätter därför att kommunerna tar sitt ansvar att informera de föräldrar med barn som vistas här utan stöd av myndighetsbeslut eller författning om den utbildning i skolväsendet som erbjuds i eller av kommunen.

Fru talman! I Sverige har vi, liksom i alla andra stater som vilar på rättsstatens principer, ett system som reglerar vad som gäller för den som inte är medborgare men som vill bo och leva i landet. Systemet omfattar en bedömning av rätten till såväl asyl som uppehålls- och arbetstillstånd, och efter denna bedömning fattas ett beslut av berörd myndighet. När ett beslut väl har fattats får det juridiska konsekvenser, antingen positiva eller negativa, för den enskilde. Ett beslut om att asyl eller uppehållstillstånd inte beviljas innebär att personen i fråga inte har rätt att vara kvar i landet. En person som inte har rätt att stanna i landet ska lämna landet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Miljöpartiets ledamot i utbildningsutskottet, Annika Hirvonen, undrar nu vilka åtgärder statsrådet tänker vidta för att skolor ska upplysa personer som vistas illegalt i landet om deras barns rätt till utbildning. Det är i sig en ganska absurd frågeställning. Det är i och för sig korrekt att barnkonventionen, som också är lag i Sverige, stadgar barns rätt till utbildning samt att det i rättspraxis anses omfatta även barn som vistas illegalt i landet. Men barnkonventionen försvarar absolut inte rätten att vistas illegalt i ett land och säger inte heller något om var undervisningen ska ske. Skulle skolor ägna sig åt den här sortens aktiviteter finns det stor risk att hela migrationsprocessen slås ut.

Annika Hirvonen ser alltså framför sig ett system där skolor i särskild ordning ska informera en målgrupp som inte har rätt att vara i landet om vilka rättigheter deras barn har. Skattemedel ska alltså bekosta detta, och personal ska ombesörja informationen till personer som borde ha lämnat landet. Det är helt orimligt.

Hirvonens frågeställning visar med all tydlighet hur viktigt det är att myndigheter kommunicerar med varandra och samordnar sina insatser så att det kan bli slut med det stora mörkertal som vistas illegalt i vårt land, om inte annat så för landets säkerhets skull. Staten ska inte uppmuntra till parallella system. Staten ska inte heller uppmuntra till lagtrots.

Samhällets institutioner, däribland även skolan, har drabbats negativt av den massinvandring och dess effekter som inte minst Miljöpartiet har stor skuld till. Den utbredda gängkriminalitet som nu härjar vilt på gator och torg är ett resultat av denna ansvarslösa migrationspolitik. Att i det läget uppmana skolor att informera om illegala personers så kallade rättigheter är inget annat än att slå hål på tanken om en reglerad invandring.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Först och främst är det viktigt att slå fast att vänsterpartierna aldrig säger vad de egentligen menar vad gäller migrationspolitik. De gjorde det inte när de satt i regering, de gör det inte i opposition och de gör det inte i den här debatten.

Låt oss börja med att titta på vilka som träffas av den informationsplikt som debatten egentligen handlar om. Det är personer som inte är flyktingar, som inte har skyddsbehov och som inte har en egen försörjning eller uppehållstillstånd på grund av familjeanknytning. De är definitivt inte papperslösa som Annika Hirvonen påstår. Alla de här personerna har fått papper, och på de papperen står det att de ska lämna landet. Det är personer som helt och hållet saknar skäl att vistas här, som enkelt kan återvända hem på ett säkert och ordnat sätt och vars barn i de allra flesta fall kan fortsätta sin skolgång i hemlandet.

Det är också viktigt att understryka att informationsplikt inte är något nytt inom svensk rätt. Det finns en lång rad situationer när personal inom exempelvis skola och sjukvård har en skyldighet att anmäla missförhållanden till andra myndigheter. Exempelvis måste en läkare anmäla patienter vars hälsotillstånd gör dem olämpliga för att inneha ett körkort, och skolpersonal måste anmäla om man misstänker att barn far illa.

Förslagen är varken ovanliga eller kontroversiella i jämförbara länder i vårt närområde, och det är inte bara vi som förstår det. De protester som man ofta tar upp i dessa sammanhang och som har organiserats i närheten av Sveriges riksdag är ganska uppenbart orkestrerade av vänsterpartierna själva. Det finns ungefär 335 000 personer som jobbar inom skola, vård och omsorg bara i Stockholms län, och av dem var det ett par hundra personer som valde att protestera mot förslaget här utanför - om de nu verkligen jobbar med detta. Vi har ju ingen aning om vilka dessa personer egentligen är. Sammantaget är det rätt uppenbart att de allra flesta som utövar dessa yrken inte låter sig luras av Annika Hirvonen och kompani.

Vad är det då vänstern egentligen vill? Man målar upp en fasad i denna debatt, för omtanke om barnen är naturligtvis bara en fasad - det bästa för både dessa barn och deras föräldrar vore naturligtvis att inte bo kvar illegalt i Sverige. Det är fullständigt uppenbart. Det är naturligtvis så, fru talman, att ju fler förmåner och rättigheter som tillkommer personer som vistas här illegalt, desto fler kommer att bosätta sig här illegalt. Det är fullständigt uppenbart. Fler personer kommer att utnyttjas för lågavlönat svartarbete, och fler kommer att behöva begå brott för att försörja sig. Fler barn kommer att halka efter i skolgången i sina hemländer.

Vad denna debatt egentligen handlar om är att vänsterpartierna aldrig har accepterat tanken på en reglerad invandring, det vill säga att Sverige inte är ett slags utlänningsrättslig frizon där vem som helst kan bosätta sig av vilken anledning som helst. Vänsterpartierna har aldrig accepterat detta, och de gör det inte nu. Det är vad detta handlar om. De försöker underminera den reglerade invandringen på det sätt de kan.

(Applåder)

Fru talman! Jag tänkte börja med att slå fast att barn som befinner sig i Sverige har rätt till skolgång. Så är det dels ur barnkonventionens perspektiv och det faktum att barnkonventionen är svensk lag, dels på grund av det faktum att den rättigheten finns inskriven i annan lagstiftning.

Även om jag tror att de flesta partier i denna kammare faktiskt anser att människor som har fått avslag på sin asylansökan eller ansökan om uppehållstillstånd ska lämna landet är det ändå så att barnen är rättighetsägare i egen rätt. Barnen har rätt till olika saker alldeles oavsett vad deras föräldrar utsätter dem för, och det är det som är bakgrunden till att vi har den lagstiftning som vi har. Vi kan naturligtvis allihop ha olika åsikter kring detta, men jag tycker att det är viktigt att man ser barn som individer. Under den tid de befinner sig i Sverige, oavsett om det är kort eller lång tid, kan det ju inte skada med lite utbildning, tänker jag. Det kommer dessa barn att ha nytta av även om de sedan lämnar Sverige.

Sedan kommer vi då till frågan hur sjutton man ska informera om detta. Kommunerna har det uppdraget, men det är klart att det inte är ett lätt uppdrag för dem. Ofta vet ju kommunerna inte ens vilka dessa barn är, utan de kan helt enkelt dyka upp i ett klassrum - till exempel genom att det finns olika typer av organisationer som talar om att barnet faktiskt har rätt att gå i skolan. Även om plikten att informera föräldrar finns är det alltså inte alldeles lätt att göra det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att den lagstiftning vi har i Sverige är bra. Jag tycker att det är viktigt att vi ser barn som individer skilda från föräldrarnas rättigheter, och jag tycker att det är på det sättet i en mängd olika frågor. Föräldrar har inte rätt att utsätta sina barn för vad som helst, och barn har rättigheter i sig själva. Sedan är det klart att jag också tycker att det är viktigt att svensk asyllag gäller. Har man fått ett nekande besked gällande att stanna i Sverige ska man lämna landet. Men icke desto mindre har barnen egna rättigheter som vi också måste ta hänsyn till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det var en logisk tankevurpa som Annika Hirvonen precis gjorde sig skyldig till. Hon säger att det är viktigt att man följer upp barn som inte kommer tillbaka efter sommaren och att regeringen pratar mycket om detta. Sedan jämför hon det med att det nu finns många som är rädda för att bli, som hon säger, angivna.

Det är ju två helt skilda grupper. Den ena gruppen har rätt att vara i landet. Man har genomgått alla de processer som man ska genomgå och fått besked att man får vara i landet. Men det är problem därför att hederskultur leder till att man förs bort ur landet. Den andra gruppen har inte rätt att vara här. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att man inte ser den skillnaden och att man inte ser att det måste vara skillnad på den som går igenom processen och får besked att man har alla de skäl som krävs, vad än det nu vara må, att vara kvar i landet och den som inte har det.

Hur länge ska vi hålla på och finansiera människor som inte har rätt att vara här, som har fått avslag från berörda myndigheter? Det är inte rimligt.

Men vi förstår Miljöpartiets budskap. Jag tror att det var Camilla Hansén som sa att MP visar tydligt var man står. Ja, vi vet. Vi vet mycket väl var ni står i de här frågorna. Asylprocesser är inte viktiga. Migrationspolitik är någonting som staten har tvingat på oss, för gränserna ska vara öppna. Det ska inte vara något nej till någon, och det är det som präglar hela Miljöpartiets politik.

Vi har sett konsekvenserna av det. Nu säger vi tack och hej. Nu är det nya saker som gäller här. Vi måste få ordning på migrationen i det här landet.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! I den senaste partiledardebatten påstod Märta Stenevi, ett av Miljöpartiets så kallade språkrör, att informationsplikt är i princip samma sak som Förintelsen.

Vi pratar alltså om personer som inte är flyktingar, inte har något skyddsbehov, inte försörjer sig själva och inte har någon som helst anledning att vara i Sverige. Att det inte är samma sak som Förintelsen ska man inte behöva förklara för en vuxen människa. Men miljöpartisterna är inte vuxna människor. Mentalt är de som små barn.

Den här jämförelsen är inte bara grotesk i rent moraliskt hänseende eftersom den på ett nonchalant sätt förringar Förintelsens minne. Den är också totalt ologisk sett till den politiska verkligheten. Ett av de länder som har en motsvarande regel i dag är nämligen Tyskland. Och ett av de partier i Tyskland som står bakom denna regel är De gröna, Miljöpartiets systerparti, som jag vet att det svenska miljöpartiet har ett nära samarbete med.

En fråga som jag tycker att Annika Hirvonen bör svara på är om hon verkligen tycker att det pågår en förintelse i dag i Tyskland, som då begås av hennes egna partivänner. Jag tror, fru talman, att hon inte kan svara på det därför att hon är ett litet barn, och hon tänker inte innan hon pratar.

Fru talman! Jag tycker att denna debatt möjligtvis har gått lite över styr, i alla fall i förhållande till den ursprungliga frågan, som ju var vad jag skulle göra åt det faktum att det är svårt för många att få information om att deras barn har rätt till skolgång i Sverige även om de själva inte har rätt att vara här. Jag har nu gång på gång försökt säga att jag stöder den rättigheten och tycker att det är viktigt att se att barn har rättigheter i sig själva, oavsett hur deras föräldrar uppträder eller vad deras föräldrar fattar för beslut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan kan man naturligtvis, som Annika Hirvonen, diskutera om vi ska ha skolplikt, som vi har för barn som har uppehållstillstånd i Sverige, eller en rätt till skolgång, så som det är formulerat i dag. Egentligen tror jag inte att det spelar så vansinnigt stor roll, för dessa barn bor under jord, så att säga. De finns inte i systemen på ett sådant sätt att de kan omfattas av skolplikt, utan det handlar snarare om rätt till skolgång.

Det är också viktigt att veta att Sverige är rätt extremt när det gäller skolplikt. De flesta länder har inte detta så strängt formulerat som vi har. Man kan alltså tycka att denna typ av kritik är lite märklig ur det perspektivet.

För mig är det viktigaste ändå att säga att barn har rätt till skolgång när de bor här. Det är kommunernas sak att göra så gott de kan. Som skolminister förstår jag att det inte är alldeles lätt att alltid ge information till människor som faktiskt lever vid sidan av det vanliga samhället.

Fru talman! Jag tycker att det är viktigt att slå fast att barn har rätt till skolgång, oavsett om man befinner sig här lagligt eller inte.

Vi har nu gett tilläggsdirektiv till en utredning som handlar om hur vi ska bekämpa skuggsamhället. Jag tror att detta är en viktig utredning. Vi har problem som jag tror att alla i denna kammare ser, nämligen att väldigt många människor lever utanför samhället. Detta får enorma effekter, både för deras och för andra människors liv. Vi måste göra något åt detta. Hur myndigheter ska samverka i detta är naturligtvis viktigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan finns det naturligtvis ömmande värden att ta hänsyn till i en sådan utredning. Det är viktigt att utredaren får göra detta i lugn och ro. Det här är ju en utredning som ska pågå under en tid innan den avlämnar sina förslag till beslut. Sedan ska det skrivas en lagrådsremiss som förhoppningsvis så småningom blir en proposition. Diskussionen om hur man ser på vilka dessa ömmande fall ska vara kommer att pågå länge, tror jag.

För min del är det alldeles solklart att skolans främsta uppdrag är att ge barn skolgång, oavsett varifrån de kommer och under vilka villkor de befinner sig i Sverige.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.