Robert Stenkvist (SD) svarade Anders Ådahl i en replik om Forskning i debatten ”Protokoll 2023/24:80 Onsdagen den 6 mars” den 6 mars 2024.
Anders ÅdahlC· i en replikJag tackar så mycket för svaret, vilket jag tycker var klargörande. Jag delar synpunkten, och även i mitt parti förekommer det diskussioner där enskilda personer vill lyfta fram vissa områden och att jag ska stå för det…Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 12.
Gult över Bandasjöns vattenklart genom fidjiska palmvindars susspeglar och blänker i nattenfyrarnas klippande ljus.
Djupt i hawaiiska lederi de vänliga fyrarnas skennämner kanaken med hederdet exotiska namnet Dalén.
Det var en dikt av Alf Henrikson. Alla har gissat vem och vilken svensk världsledande uppfinning det handlade om.
Som jag sagt tidigare här var Sverige en gång i tiden verkligen världsledande på uppfinningar och innovationer. Vi var stora i världen på riktigt. Daléns fyrar och Ericssons propellrar förändrade ekonomin i hela världen på ett uppenbart och konkret sätt. Jag tror att det är orealistiskt att försöka ta tillbaka just den positionen; det är nog min bedömning. Men vi borde höja oss ett par snäpp, taget vår stolta historia i beaktande.
Hur ska vi då höja oss ett par snäpp i den mördande globala konkurrensen? För att om möjligt hitta svar på den frågan tröskade jag igenom ett antal remissvar till den kommande forskningspropositionen, som har nämnts tidigare här i dag. Förutom att varje institution förvånande nog vill ha mer pengar och ökade anslag återfanns det några svar som återkom i remissvaren med viss regelbundenhet.
Tolkar jag remissvaren rätt bör vi förändra finansieringssystemet så att mer av pengarna går till excellent och produktiv forskning. Jag har själv sagt detta många gånger i talarstolen, men jag har också hört många inom akademin säga just det. Jag tror att vi någon gång måste göra slag i saken och verkligen reformera vårt finansieringssystem. Det går för mycket pengar till forskning av hobbykaraktär.
Det kommer att komma kraftiga reaktioner vid varje förändring av finansieringssystemet. De som riskerar att få minskade anslag kommer att tala om hot mot den akademiska friheten, hot mot demokratin och hot mot hela vår västerländska civilisation - var så säkra. Fast det här är ju vad många tunga remissinstanser faktiskt säger.
Fru talman! Det talas från alla håll om fri forskning. Ämnena ska väljas fritt, och politiker ska inte styra forskningen. Jag håller med - även om någon alltid tar besluten om vilka som får anslag och vilka som inte får anslag. Till viss del måste politiker styra forskningsmedel till områden som är helt nödvändiga för vårt samhälle och dess välgång. Det är regeringens ansvar. Självklart är det en grannlaga balansgång mellan nödvändig styrning och fri forskning.
Med det sagt är jag mest orolig för politiskt influerad forskning - forskning som ger sken av att vara kliniskt ren från påverkan men som i själva verket följer en agenda eller av andra skäl inte granskas kritiskt. Vi har alla fallet Macchiarini i färskt minne. En väl påläst gymnasieelev kunde ha talat om att det hela inte skulle fungera. Ändå stöttades han av högt uppsatta personer inom sjukvårdsadministrationen och akademin. Hur kunde det komma sig? Det tycker jag att varje ledamot här inne ska fråga sig.
Vem granskar kritiskt IPCC:s rapporter? Jag har inte sett någon, nästan. Om en aldrig så angelägen forskning inte tål eller ens vill bli kritiskt granskad är det egentligen inte forskning utan religion eller politik. I själva verket borde forskarna lära av oss politiker. Vi är bra på att kritiskt granska varandra.
Fru talman! Vilka gjorde fordom de epokgörande uppfinningarna? Enligt vad jag uppfattat var det hyggligt utbildade personer som påfallande ofta kom från de lägre samhällsklasserna. De var dock inte överutbildade; det var inte utbildningens längd som var avgörande. De började ofta på industrigolvet efter avslutade studier för att arbeta sig uppåt. De hade en obändig inre drivkraft att åstadkomma och förbättra saker. Jag undrar om dagens forskare har samma drivkraft; jag hoppas det. De tillbringade inte heller sin tid i onödan inom universitetsvärlden.
Vi lever i ett annat samhälle i dag, med andra förutsättningar. Det måste vi konstatera. Men vad kan vi i dag lära oss av dem som lade grunden för världens främsta uppfinnarland en gång i tiden? Det är en tänkasjälv-fråga, men klart är att vi behöver mer industrinära forskning.
Vad säger då remissvaren till forskningspropositionen om en mer framgångsrik forskning? Det är inte bara Utbildningsdepartementet som har analyserat remissvaren utan även jag. Jag ska kort gå igenom några guld- och gruskorn.
Iva skriver att högskolorna ska utveckla profilområden och inte satsa på för många områden. Bra, Iva - jag håller med! En ökad andel av alla anslag bör gå till STEM-utbildningarna. Den andel av anslagen som gått till STEM-utbildningarna har över tid minskat. Jag håller med - mycket bra, Iva!
Chalmers anser att man bör höja ersättningsbeloppet för naturvetenskapliga utbildningar och teknikutbildningar. Bra, Chalmers! Jag tror också att det måste göras, och om jag minns rätt har regeringen höjt ersättningsbeloppet med 1,6 procent för de här utbildningarna.
KTH vill att man ska satsa på forskning och kompetenshöjning inom kärnteknik. KTH kan dessutom åta sig det uppdraget. Man vill också att det satsas på Sveriges deltagande i European Chips Act. Det handlar om riktad forskning mot halvledare och kvantchipp. Det låter jättebra. Bra, KTH!
Stockholms universitet: Mer av allt till alla! Det var en sammanfattning, fru talman.
Försvarshögskolans remissvar kan jag rent ut säga att jag är besviken på. Det står en massa om samverkan och att bli bäst. Jamen bli bäst då! Man har i ett remissvar en chans att säga vad man verkligen tycker och vill, och så tar man inte den chansen. Jag är besviken; jag hade väntat mig mer.
Kungliga Vetenskapsakademien har tagit upp det orimliga med Akademiska Hus. Modellen vi nu har är inte ändamålsenlig och bör reformeras. Det är en fråga för utbildningsministern att ta tag i. Det är många som säger samma sak.
Göteborgs universitet vill att man utvärderar tidigare forskningspropositioner. Det är ingen tokig idé egentligen. Där finns det också både guld och definitivt gruskorn. Man vill även att basanslagens andel av forskningsfinansieringen ökar. Den frågan är en vattendelare. Vi lutar åt att öka basanslagens andel av de totala forskningsanslagen. Men där råder det verkligen delade meningar ute i akademin.
Fru talman! En del remissinstanser vill öka andelen lärarledd undervisningstid, vilket är ett mycket bra förslag. Jag har själv framhållit detta många gånger i talarstolen. Vi ligger bland de lägsta i hela världen avseende lärarledd undervisningstid. Efter pandemin har vi en gyllene chans att minska antalet platser för att höja kvaliteten på utbildningarna, och vi höjer kvaliteten främst genom att öka den lärarledda undervisningstiden.
(Applåder)
Fru talman! Jag tackar Robert Stenkvist för anförandet. Jag tycker alltid att det är intressant att lyssna på ledamoten Stenkvist, för det är ett genomtänkt och väl genomarbetat material som presenteras i talarstolen. Sedan delar vi inte alltid synpunkter om hur det borde vara, men tämligen ofta är det ändå så.
Jag skulle vilja ställa en fråga om politiska beslut och politikens roll, som jag själv tycker är ganska svår. Jag noterar att Sverigedemokraterna i betänkandet har ett antal motioner som handlar om att man vill satsa på vissa områden. Det uppradas till exempel psykisk ohälsa, cancerforskning, utveckling av nya material som kan brytas ned i havet och därigenom minska risken för att djur fastnar i övergivna fiskeredskap och att man ska prioritera forskning för att främja AI.
Själv tycker jag att det är väldigt vanskligt att peka ut enskilda och ganska smala områden, för det betyder samtidigt att det är en massa andra områden som man inte vill fokusera på. Eftersom man inte tar upp elektrifiering, infektionssjukdomar, germanska språk eller gängkriminalitet som forskningsområden blir min fråga: Är det områden som Sverigedemokraterna i så fall kanske inte tycker att man ska satsa resurser på? Grundfrågan, ledamoten Stenkvist, är då naturligtvis: Vad är politikens roll? Ska man peka ut enskilda och smala områden eller bör man lämna den uppgiften åt lärosätena och möjligen åt finansieringsmyndigheterna?
Fru talman! Det är ett antal yrkanden som vi inte lyfte fram och stod bakom i utskottet. Orsaken är att vi politiker inte kan detaljstyra alltför långt.
Fru talman! Anders Ådahl har helt rätt i att det får finnas en gräns för vad politiker kan detaljstyra. Det är alldeles riktigt och något som jag fullkomligt håller med om.
Det finns ledamöter här som brinner oerhört för sina frågor och gärna vill att vi ska satsa forskningsmedel på dessa. Det kommer säkert att göras och görs säkert. Vi politiker ska styra till viss del. Vi har här talat om en balanspunkt. Och vi har redan i dag, fru talman, de strategiska forskningsanslagen som Anders Ådahl känner till.
Vi har åsikter om vilka områdena är i de strategiska forskningsområdena. Men vi måste ha dem kvar, och jag tror att det finns politisk enighet om dem. Jag tror att det var en borgerlig regering, med Centerpartiets stöd, som införde dem en gång i tiden.
Det kommer att bli en evig fråga hur mycket vi politiker ska styra eller inte styra och hur långt vi ska gå i styrningen. Vi ska definitivt inte påverka forskningen i en viss riktning och resultatet av forskningen. Då är ju vi politiker inne där och vill styra den åt ett visst håll. Då begår vi ett grovt tjänstefel, som jag var inne lite på i mitt anförande. Och forskarna som låter det ske begår ett grovt tjänstefel, vill jag också påpeka.
Fru talman! Jag tackar så mycket för svaret, vilket jag tycker var klargörande.
Jag delar synpunkten, och även i mitt parti förekommer det diskussioner där enskilda personer vill lyfta fram vissa områden och att jag ska stå för det på något vis. Där verkar vi landa i samma slutsats, att man ska vara lite försiktig med att peka ut specifika områden och att det kan bli fel i förlängningen.
Sedan tänker jag återigen på detta med politisk styrning. Ledamoten nämnde i sitt anförande Gustaf Dalén, Agafyrens uppfinnare. Jag tror inte att det var någon i början på 1900-talet som sa till Gustaf: Hördu du, ska inte du ta och uppfinna en fyr? Forskningen var alltså inte styrd då heller. Jag vet inte vad en sådan insikt skapar för möjligheter till reflektion hos Stenkvist.
Fru talman! Nej, det var den absolut inte. Som jag sa i mitt anförande drevs han och de andra industrisnillena på den tiden, i början av 1900-talet och kanske i slutet av 1800-talet, av en obändig inre drivkraft. Det saknar jag lite. Där är vi inne på ett annat område. Jag tycker faktiskt att forskarna gnäller lite för mycket i dag. Nu sticker jag ut hakan. Men titta på industrisnillena i Sverige! Vi var verkligen bäst i världen. Vad är det vi har tappat? Det är sådana tankar som jag får. De gnällde inte. De bara kavlade upp ärmarna och jobbade. Men det innebär ju inte att folk inom akademin och forskare inte ska få påtala brister och fel. Det ska de visst göra.
Det är en jätteintressant fråga vad det var som gjorde att industrisnillena, inte bara Gustaf Dalén utan en lång rad andra industrisnillen, verkligen förändrade ekonomin i hela världen. Det är faktiskt sanning. Det är på riktigt. Och det ska vi vara oerhört stolta över.
Sedan tror jag att vi lever i ett annat samhälle i dag. Alla de grundläggande sakerna kanske redan är uppfunna. Vi kanske befinner oss på en så hög nivå att man måste ha enorma ekonomiska resurser för att åstadkomma saker som de företrädesvis gör på de amerikanska universiteten.
Jag tycker inte att Sverige ska ge upp. Vi ska ta upp kampen. Vi var världsledande en gång i tiden. Vi kanske inte kan få tillbaka riktigt den positionen, men jag tycker att vi ska kämpa oss upp så långt vi någonsin kan och med de gamla industrisnillena i åtanke. Dem ska vi vara väldigt stolta över.
(Applåder)