Gunilla Svantorp (S) svarade Maria Stockhaus i en replik om Infrastrukturfrågor i debatten ”Protokoll 2022/23:68 Torsdagen den 23 februari” den 23 feb 2023.
Maria StockhausM· i sitt anförandeI betänkandet som vi ska debattera nu behandlas skrivelsen om nationell planering för transportinfrastrukturen 2022-2033 samt motioner från allmänna motionstiden. Det finns 329 yrkanden i motionerna. Det går alltså inte…Fru talman! I betänkandet som vi ska debattera nu behandlas skrivelsen om nationell planering för transportinfrastrukturen 2022-2033 samt motioner från allmänna motionstiden. Det finns 329 yrkanden i motionerna. Det går alltså inte att tvivla på att infrastruktur engagerar. Det man kan undra över ibland är varför inte infrastruktur dyker upp på listan över de frågor som väljarna prioriterar. En fungerande infrastruktur är ju nödvändig för att man ska kunna ta sig till och från jobbet och att varor ska kunna transporteras inom Sverige och även exporteras. Det är ingen överdrift att säga att infrastrukturen är blodomloppet i det svenska samhället.
I Sverige finns totalt 610 500 kilometer väg, 22 800 kilometer cykelväg, 15 600 kilometer spår och ett fyrtiotal färjeleder. Till det kommer hamnar, farleder och flygplatser. Sammantaget bildar det ett transportsystem.
Fru talman! Jag tänkte göra en jämförelse. Tänk er att Sveriges transportsystem är ett hus - ett hus som i dag har ett tak som läcker, flagnande färg och trasiga fönster. Det är följden av att vi under lång tid inte prioriterat att underhålla vårt hus. När man pratar om de nya projekten i infrastrukturplanen, och det är ofta där debatten hamnar, skulle jag vilja likna det vid att man diskuterar att bygga ett inglasat uterum på vårt fallfärdiga hus. Det är ganska absurt med tanke på statusen på våra transportsystem.
Vi moderater vill prioritera att se till att den räls, de vägar, de hamnar och de flygplatser som redan finns faktiskt fungerar. Det var därför vi i den följdmotion vi skrev till den förra regeringens infrastrukturproposition gjorde en omfördelning från nya projekt till underhåll.
Att underhålla innebär inte lika många bandklippningar i en valrörelse, men bättre underhåll skulle snabbt kunna göra skillnad för alla de människor som är beroende av infrastrukturen för att få vardagen att fungera och för alla de företag som är beroende av transporter för att företaget ska överleva. Det är ett samhällsekonomiskt effektivt sätt att använda skattepengarna och också insatser som snabbare ger effekt än att bygga nytt.
Fru talman! Höghastighetsjärnväg har vi diskuterat många gånger i den här kammaren. Jag misstänker att debatten i dag inte heller är den sista. Alla fyra samarbetspartier var väldigt tydliga innan valet med att vi inte vill bygga höghastighetsbanor där fokus är att få ned restiden mellan ändstationerna. Det är inte lönsamt. I Sverige är vi för få människor för att det ska löna sig ur samhällsekonomisk synpunkt. Det finns många viktiga investeringar och mycket underhåll som har högre prioritet och som riskerar att inte bli av om man fokuserar på höghastighetsprojektet.
Riksrevisionen har granskat kostnadsökningen i infrastrukturprojekt och kritiserat det faktum att det inte finns kontrollstationer under planerings- och projekteringsfasen. Det behövs kontrollstationer där man stannar upp, tittar på kalkylen och gör bedömningen om det fortfarande är värt att satsa på projektet. Det är det vi i regeringen nu gjort med höghastighetsprojektet: Vi har konstaterat att prislappen mångdubblats, och vi har dragit i handbromsen.
Det innebär inte, som en del debattörer säger, att vi inte vill bygga räls alls. Vi tror på järnvägen, framför allt när det gäller pendling och stora arbetsmarknadsregioner. Vi vill fokusera på att bygga bort de flaskhalsar som vi ser i det system som redan finns. Göteborg-Alingsås och Uppsala-Stockholm är de två värsta sträckorna i hela systemet, och gällande nationell plan erbjuder egentligen inte någon lösning alls för dessa sträckor.
Fru talman! Transportsektorn är spännande på många sätt, inte minst när det gäller teknikutvecklingen. Nästa vecka, när det är plenifritt, ska vi moderater i trafikutskottet besöka både Einride, som utvecklar självkörande elektriska lastbilar, och Walleniusrederierna, som håller på att projektera ett oceangående fartyg som drivs med vindkraft.
Det är ibland nästan svårt att hänga med i svängarna; teknikutvecklingen går så fort. När jag började arbeta med trafikfrågorna för ungefär tre år sedan var det ingen som trodde att tunga lastbilar skulle gå att köra på el, men redan nu rullar eldrivna lastbilar ut från våra stora tillverkare. Det stannar inte där: Nya bränslen är på gång, och det som är gemensamt för dem är att alla är fossilfria.
För lite drygt ett decennium sedan kom den första Iphonen, och strax därefter kom den första Teslan. Stor skepsis mötte elbilen, som ju utmanade hela den traditionella bilindustrin. Det var alltså ungefär tio år sedan. I dagsläget står el- och hybridbilarna för 50 procent av nybilsförsäljningen i Sverige.
I dag är det många som är skeptiska till elflyget. Den förre infrastrukturministern sa till och med att elflyget inte kommer att påverka svensk luftfart. Varför skulle inte elflyget utvecklas snabbt när världen mer och mer fokuserar på att ställa om?
Inom en inte alltför avlägsen framtid kommer alla trafikslag att vara fossilfria. Det är en utmaning politiskt. Vi måste ta höjd för teknikutvecklingen och skapa framtidens transportsystem baserat på den utveckling som vi ser är på gång.
Fru talman! Det finns anledning att känna sig hoppfull. Vi moderater bejakar och vill se initiativ för att stödja utvecklingen. Vi vill utveckla ett effektivt transportsystem - inte avveckla transporter.
Jag ser fram emot arbetet med en ny nationell plan, framtagen av partier som inser att vi behöver alla trafikslag och inte ställer trafikslagen mot varandra och som bejakar resande och de möjligheter detta ger till olika möten.
Detta ska också vara en plan som tas fram med fokus på att skattepengarna ska användas så effektivt som möjligt. Politik är att vilja, men politiken kräver också att man prioriterar. För oss moderater är det självklart att fokusera på det som ger störst nytta för de pengar vi satsar - allt annat är ansvarslöst.
Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet.
Fru talman! Jag tackar ledamoten Stockhaus för anförandet.
Precis som ledamoten nämnde i sin inledning är detta ett väldigt stort betänkande. Det finns väldigt många frågor som jag skulle vilja borra ytterligare i. Därför har jag ett antal frågor till ledamoten.
Maria Stockhaus talade om ett inglasat uterum. Det handlade även om underhåll och om att vi ska jobba med pendling; då gällde det Stockholm-Uppsala och Alingsås-Göteborg. Mot slutet sa ledamoten också att vi ska använda skattepengar på ett effektivt sätt, och det anser nog alla som hanterar skattepengar på olika sätt. Jag har ett par frågor om detta.
Att hitta andra finansieringslösningar är ju en viktig del för att använda skattepengar effektivt. Maria Stockhaus tillhör statsministerns parti och har, tror jag, stort inflytande över kommande infrastrukturplanering. Hur ser Moderaterna och Maria Stockhaus på alternativa finansieringslösningar för att kunna lösgöra ytterligare resurser? Både Maria Stockhaus och jag är frustrerade över att det tar väldigt lång tid att bygga olika former av infrastruktur i vårt land. Vi ska också underhålla.
Jag måste också få ställa samma fråga som man ställer sig i Skåne: Varför fick man inte en paus? Varför fick man en annan behandling än Västra Götalandsregionen? Varför stoppades utvecklingen i Skåne? Handelskamrarna undrar. Näringslivet undrar.
Vad var det som gjorde att man kände att man var tvungen att dra i nödbromsen, eller vad det nu var för broms, så otroligt hårt? Det skapade en oerhörd frustration, för vi vet att det tar väldigt lång tid med alla former av planering av detta.
Fru talman! Jag tror att Centerpartiet skulle kunna komma överens med regeringspartierna om att börja titta på en alternativ finansieringslösning. Jag tror inte att vi skiljer oss åt där.
Den som tittar på de motioner som vi väckte när vi satt i opposition, och även lite grann på de utspel vi gjorde under valrörelsen, ser att vi faktiskt har varit tydliga med att vi vill att man identifierar ett antal projekt som skulle kunna lämpa sig för andra typer av finansieringslösningar. Öresundsbron är ett väldigt lyckat exempel.
Vi vet också att det finns väldigt mycket privat kapital som skulle vilja investera i infrastruktur. Frågan är bara hur vi hittar bra modeller för det, så att det funkar och inte blir för dyrt för dem som ska använda infrastrukturen.
Detta vill vi absolut titta på. Underhåll är ju något som det är svårare att få in privat kapital och annan finansiering för. Om vi kan se till att en del stora projekt finansieras på annat sätt frigörs ju resurser till underhåll. Jag ägnade en stor del av mitt anförande åt att tala om att vi behöver se till att det som finns på plats faktiskt fungerar.
När det gäller Skåne var det så att sträckan Lund-Hässleholm fortfarande planerades för 320 kilometer i timmen. Detta var inte fallet med Borås-Göteborg eller med Ostlänken. Man hade inte kommit lika långt, och därför fanns det möjlighet att göra ett större omtag.
Nu kommer fokuset att ligga på vad vi behöver göra för att stärka pendlingen i Skåne. Fokuset på att man ska kunna ta sig snabbt mellan Malmö och Stockholm kommer att släppas.
Fru talman! Jag tackar Maria Stockhaus för svaren. Jag skulle ändå vilja att ledamoten utvecklar lite mer.
Fehmarn Bält-förbindelsen öppnar 2029, och vi vet att det är bråttom. När vi debatterade just dessa frågor i budgetdebatten alldeles före jul påpekade ledamoten att Danmark inte är klara med sin järnväg, men jag har förstått att de kommer att vara det 2029 på ett sådant sätt att godset faktiskt får möjlighet att nå Sverige. Hur ser ledamoten på hastigheten som behövs för att lösa en hel del av trafiksituationen i Skåne inför den utmaning som står bara några få år bort?
Jag tackar Maria Stockhaus för den positiva approachen vad gäller alternativ finansiering. Jag vill fråga om man från Moderaternas sida är beredd att driva på för att Trafikverket ska få uppdraget att peka ut ett antal större infrastrukturinvesteringar som skulle kunna användas för så kallade OPS-lösningar och att arbeta med detta instrument. I så fall vore det väl ändå ganska bra om detta uppdrag inte får vänta till dess att det kommer en ny infrastrukturplanering mot slutet av denna mandatperiod. Det vore bra att visa att det finns ett tempo. Jag har förstått av flera företrädare för regeringssidan att man tycker att olika frågor har fått ett tempo, inte minst på infrastrukturområdet. Detta skulle vara ett sätt att visa det tempot på riktigt.
Fru talman! Vi driver absolut på för att få till detta. Vi behöver identifiera dessa projekt och vara överens om dem för att kunna se vilka finansieringslösningar som finns.
När det gäller Lund-Hässleholm planerade man för 320 kilometer i timmen och hade lagt de nya spåren rakt, mitt ute i naturen. Jag har själv varit där nere och träffat olika intressegrupper. Det har varit enormt stora protester mot de planerade sträckningarna, och det skulle ha lett till en hel del överklaganden om man hade fullföljt de planer som fanns.
Region Skåne har tittat på att bygga spår för 250 kilometer i timmen i anslutning till befintliga spår eller i anslutning till befintlig väg, där jungfrulig mark inte skulle tas i anspråk. Om jag har förstått det hela rätt finns det bland annat en fladdermus som är på väg att dö ut, inte minst i Skåne, och som skulle riskera att försvinna helt om man följde de tidigare spåren.
Möjligheten att komma fram med ett annat läge på spåren innebär att det inte skulle bli några förseningar. Jag tror dock att 2029 är optimistiskt oavsett vilken variant man väljer, med tanke på hur lång tid våra projekt tar. Det gäller att ha en annan beredskap för hur vi ska hantera godset när Fehmarn Bält-förbindelsen öppnar.
Fru talman! Nationell plan var från början en S-produkt, som Vänsterpartiet inte tyckte hade särskilt höga klimatambitioner. Vi var kritiska när skrivelsen lades på riksdagens bord, för det behövdes mer för att uppnå klimatmålen.
Detta var dock innan den moderatledda regeringen tog tag i nationell plan och verkligen cementerade att inte ett enda klimatmål uppnås. Moderaterna sätter effektivt stopp för vardagspendlingen i stora delar av Sverige. Vi skulle kunna få ökad vardagspendling och större arbetsmarknadsregioner genom byggandet av nya stambanor och även få ned klimatpåverkan på ett mycket effektivt sätt genom bättre och snabbare transporter.
Regeringen har tagit bort bonus malus, vilket har fått elbilsförsäljningen att sjunka drastiskt. Man har även tagit bort det färdmedelsneutrala reseavdraget.
Regeringens ambitionsnivå vad gäller att vi inte ska inte ska uppnå klimatmålen är hög. Min fråga till Maria Stockhaus är därför: Hur ska regeringen se till att transportsektorn kan minska sina utsläpp med 70 procent till 2030 när man inte vill bygga nya stambanor eller göra något över huvud taget för att underlätta omställningen?
Fru talman! Jag vet inte i vilken värld Linda Snecker lever, men inte skulle vi kunna ha nya stambanor på plats till 2030. År 2050 är det väl sagt att de eventuellt skulle vara klara. När man bygger stambanor skapar man dessutom en enorm klimatskuld, för det blir enorma utsläpp vid byggandet. Att detta skulle vara en quickfix för att nå klimatmålen är ett önsketänkande från Vänsterpartiet.
Det handlar om att alla trafikslag måste ställa om och om att använda el, biobränsle och andra typer av bränslen i alla trafikslag för att klara målet. Elektrifieringen av fordonsflottan är därför en stor fråga, och därför satsar vi pengar på en laddinfrastruktur över hela landet.
En höghastighetsjärnväg som är färdig 2045-2050 löser inte människors pendling, utan vi behöver se till att det vi redan har fungerar. På sträckan Uppsala-Stockholm behövs ett spår till, för det påverkar trafiken från hela Norrland. När det gäller sträckan Oslo-Stockholm kan man med ganska små medel öka arbetspendlingen.
Att lägga 400 miljarder på höghastighetsjärnväg som i bästa fall är klar 2050 påverkar inte vår möjlighet att nå klimatmålen 2030, utan det är som sagt rent önsketänkande.
Fru talman! Det är anmärkningsvärt att ett regeringsparti inte har bättre koll på när klimatmål och stambanor ska genomföras. Nej, med stambanorna nås inte klimatmålen, men det är en bit på väg för att vi ska kunna transportera oss i Sverige över huvud taget.
Det är som att stora delar av regeringspartierna lever i Stockholms innerstad och aldrig tagit sig utanför tullarna. Man tror att Sverige består av små tunnelbanestationer dit alla enkelt kan åka. Men, Maria Stockhaus, alla i resten av Sverige har svårt att transportera sig och har arbetsmarknader som för små och som inte alls går ihop med arbetslinjen och att man ska försörja sig själv och betala skatt.
Det är inte jag och Vänsterpartiet som tycker att detta är viktigast utan det svenska näringslivet. Företagen vill kunna transportera gods på ett snabbt och effektivt sätt. Det ingår i deras klimatarbete att kunna transportera klimatsmart. Dessutom vill vanligt folk kunna åka till jobbet. Men detta sätter regeringen stopp för när man inte bygger järnväg.
Det är inte en fråga om att antingen rusta upp befintliga banor så att de fungerar eller bygga nytt. Vi behöver göra både och för att Sverige ska kunna fortsätta leva och vara en industrination i framkant som kan producera bland annat de elflygplan som Maria Stockhaus brinner för. Men hur ska de som jobbar på företagen ta sig till jobbet och hur ska företagen kunna importera och exportera sina varor om järnvägen inte fungerar? Det finns ingen logik i den politik regeringen lägger fram.
Jag hoppas att ni får igenom Oslo-Stockholm och fyrspår mellan Uppsala och Stockholm. Frågan är bara hur ni ska lyckas med det.
Fru talman! Diskriminering mot stockholmare är ganska vanligt i talarstolen. Men under mina drygt två mandatperioder har jag rest runt i hela Sverige, och är det något jag vet om landsbygden så är det att man där är beroende av sin bil. Och det finns väl inget parti i riksdagen, förutom Miljöpartiet, som hatar bilen så mycket som Vänsterpartiet gör. Ni vill inte satsa på vägar och vägunderhåll, vilket är det man behöver för att kunna köra sin elbil. Man behöver ha laddstolpar för att kunna ladda sin bil och ha möjlighet att ladda hemma.
Det måste också finnas tillräckligt med kraft i nätet för att man ska kunna ladda sin bil. Men ni har ju valt att vara med och lägga ned kärnkraften, vilket gör att vi faktiskt inte har tillräckligt mycket effekt för att människor ska kunna koppla upp sig på nätet och ladda sina elbilar.
Höghastighetsjärnväg lyfts fram som lösningen på alla klimatutmaningar i Sverige. Men när man bygger järnväg skapas en enorm koldioxidskuld, för under byggandet släpper man ut massor i atmosfären. När detta sedan är klart 2045-2050 är troligtvis alla trafikslag fossilfria, och då kan man inte hämta hem denna skuld. Det är bättre att satsa på ett effektivt, fossilfritt transportsystem nu när det sker en fantastisk teknikutveckling än att stirra sig blind på att räls är den enda lösningen.
Det finns dessutom väldigt mycket mer kapacitet på sjön. Det hör man både när man besöker hamnar och när man träffar Sjöfartsverket. Det finns enorma möjligheter att transportera gods på sjön. Det glömmer ni bort, för det är bara järnväg som är lösningen på alla problem. Men det stämmer alltså inte.
Fru talman! Jag tänkte på det Maria Stockhaus sa om att driva på. Alla vet att målet är att vi ska ha nettonollutsläpp i trafiken till 2045 och att vi ska minska utsläppen med 70 procent till 2030 jämfört med 2010.
Häromdagen läste jag delbetänkandet från Trafikanalys, som är en produkt på väg till en kommande klimatpolitisk handlingsplan. Där sägs att det är viktigt att vi behåller beslutade styrmedel och kompletterar med nya, att vi inte minskar reduktionsplikten och därigenom sänker ambitionerna och att vi utreder om bränslen för fler trafikslag ska ingå. Det är något av det man säger är viktigt att göra för att nå åtminstone delmålet.
Vad hände då under den gångna mandatperioden? Jo, vi hade ganska många styrmedel, ett program för fordonstrategisk forskning och innovation, Upphandlingsmyndighetens kriterier för upphandling för att få ned utsläppen, Klimatklivet, reduktionsplikt, bonus malus och så vidare.
Jag är lite nyfiken på hur Moderaterna och den nya regeringens tänker gå framåt i dessa frågor. Hur tänker klimatministern och infrastrukturministern driva dessa frågor? Hur ska Sverige sänka utsläppen?
Fru talman! Det är viktigt att se till att vi har en fungerande elproduktion i Sverige som kan leverera el så att vi kan elektrifiera den svenska fordonsflottan. Man måste kunna ladda sin bil över hela Sverige, och därför är det viktigt att ta bort de hinder som finns för att anlägga laddstolpar i offentliga miljöer men även i bostadsrättsföreningar. Regeringen tittar nu på hur man kan snabba upp dessa processer.
Vätgas är ett intressant bränsle, och här behöver vi titta vidare på hur vi kan få fram bättre lösningar för vätgas så att man vågar satsa på den. Flera olika bränslen är ju på väg fram, och det är viktigt att vi stimulerar den utvecklingen.
Fru talman! Det är jätteviktigt. Men något som man hör efterfrågas när man är ute och träffar branscherna, nästan oavsett för vilket transportslag, är långsiktiga spelregler. De undrar vad vi i politiken egentligen vill att de gör. De måste ju våga investera i till exempel ellastbilar.
Jag besökte en lastbilscentral i Karlstad häromveckan. De hade precis fått sin helt eldrivna tunga lastbil på 74 ton. Deras medskick till mig var detta: Ska vi våga måste vi veta vart vi ska någonstans och vilka styrmedel som ska gälla.
Jag tycker att Moderaterna och statsrådet Carlson är otydliga. Vad är det egentligen som ska gälla framåt? Jag tycker att det är jätteviktigt. Inte minst när man är så kategoriskt avvisande mot att bygga ny järnväg är det viktigt att vi vet och framför allt att branschen vet vad som ska gälla framåt.
Min fråga kvarstår: Vilka styrmedel är det som kommer att bli viktiga? Det behöver branschen veta.
Fru talman! Som jag tog upp i mitt förra replikskifte med Linda W Snecker är det faktiskt så att detta att bygga nya stambanor inte löser problemen med att nå klimatmålen till 2030. Det kommer inte att ha någon inverkan över huvud taget, för de kommer inte att vara klara. Det enda det skulle bidra till om vi fortsatte det bygget är mer utsläpp i och med att själva byggandet leder till stora utsläpp.
Regeringen har varit väldigt tydlig. Vi vill se till att vi har fungerande el.
Gunilla Svantorps parti har varit med och lagt ned kärnkraftverk. Vi hade haft lägre elpriser, mer el och större effekt i våra nät om vi hade haft de kärnkraftverken kvar.
Vi kan inte förlita oss på vind, som inte alltid blåser, så länge det är svårt att lagra den elen i någon större kvantitet.
Jag tycker att budskapet från den här regeringen har varit väldigt tydligt. Vi kommer att satsa på att bygga ut laddstolpar. Vi kommer att satsa på att bygga ut laddstolpar för tung trafik och för privatpersoner. Vi kommer att se till att det blir lättare att bygga laddstolpar där man bor så att det är lätt att ladda bilen hemma, där det oftast är billigast. Det är ganska tydligt uttalat; det ser man om man tittar på den budget som har lagts fram, och det är vi ute och kommunicerar när vi träffar intressenter. Det är jätteviktigt att vi håller fast vid det och ser till att människor kan känna sig trygga med att det kommer att finnas elförsörjning så att man kan ladda sin bil.
Fru talman! Jag har en förvånad fråga och ett erbjudande till ledamoten.
Förvåningen gäller Moderaternas inställning här. Ledamoten nämnde i sitt anförande att fullt fokus är på underhåll. Det är ett trasigt hus, och nu ska det underhållas. Jag har lärt känna Moderaterna som ett parti som siktar framåt mot teknisk utveckling och ger hopp åt människor, men nyinvesteringar finns inte på Moderaternas agenda under den här mandatperioden när det gäller infrastruktur. Det är en fråga.
Sedan har vi erbjudandet. När regeringspartierna argumenterar mot stambanor får vi ofta höra att de inte vill ha höghastighetståg, att man inte bara ska åka mellan Stockholm och Malmö snabbare än i dag. Det är inte poängen.
När vi har lyssnat på regionerna i Skåne, i Västra Götaland, i Östergötland och i Jönköpings län får vi ett unisont besked att de inte är intresserade av den höga hastigheten. Det de är intresserade av är kapacitet, räls.
I Sverige bygger man järnväg för 250 kilometer i timmen. Det gör man överallt, så min fråga som är väldigt nära ett erbjudande är om Moderaterna och regeringspartierna skulle kunna tänka sig att omvärdera sin inställning till stambanor om man strök 320 kilometer i timmen och i stället bara byggde för 250 kilometer i timmen och kunde knyta ihop Göteborg, Borås, Ulricehamn, Jönköping, från Linköping och uppåt och från Jönköping nedåt Hässleholm och Lund. Skulle situationen ändras då hos ledamoten?
Fru talman! Det är självklart att vi vill bygga nytt. Jag tror också att jag i mitt anförande gav uttryck för optimism kring teknikutveckling och att vi måste ta höjd för den och ha med den i vår planering.
Det som är problemet är att när man antar en nationell plan i juni ett valår är incitamenten ganska stora att trycka in så mycket som möjligt så att man får klippa så många band som möjligt. Sedan är saker och ting inte finansierade, och det har inte gjorts några vettiga prioriteringar i förhållande till vad som är lönsamt.
Jag tror att människor i sin vardag vill veta att när de tar tåget kommer de fram. De vill vara säkra på att det inte är avbrott på grund av spårbrott eller sprickor i spåret.
Vi har ett hus där taket läcker och fönstren är trasiga. Vi måste rimligen se till att det vi har på plats i dag fungerar ordentligt. Och det går mycket fortare att göra det än att bygga nytt, för att bygga nytt tar väldigt lång tid med tanke på de planeringshorisonter vi har för infrastruktur i dag.
Vi är också intresserade av att bygga ny kapacitet i det svenska nätet, men vi vill lägga fokus där vi ser att flaskhalsarna finns i systemet. Vi vet till exempel att Göteborgs hamn håller på att bygga ut och är nästan klar med det medan Alingsås-Göteborg tillsammans med Uppsala-Stockholm är allra rödast och har störst kapacitetsbrist. Då gäller det att vi åtgärdar de kapacitetsbrister som vi har i systemet först, innan vi börjar titta på att bygga ny räls och helt nya sträckningar.
Fru talman! Jag tackar så hjärtligt för svaret. Det var ganska upplysande.
Om jag förstår ledamoten rätt är det egentligen inte hög hastighet som är problemet för Moderaterna, utan det är helt enkelt ny räls och att knyta samman regioner - att låta dem som bor i Ulricehamn ha en chans att ta sig på räls till Göteborg, att förenkla för godstrafiken in mot Göteborg genom att avlasta den gamla stambanan med nya banor. Om jag förstår det rätt handlar det egentligen om att ni inte vill bygga mer räls. Men jag kanske har missförstått ledamoten. Det kanske går att komma överens om en satsning på stambanor för 250 kilometer i timmen.
Västra Götalandsregionen har skrivit ett positionspapper där alla partier är överens om hur man ser en framtid framför sig. De är väldigt eniga om att det som är viktigast är sträckan Borås-Göteborg. Den är viktigare än Alingsås-Göteborg, för om vi ska få ordning på Alingsås-Göteborg med underhåll behöver vi också en sträcka som kan avlasta.
Jag undrar hur ledamoten resonerar när de som kan tågtrafiken i VGR gör en annan bedömning än ledamoten själv av vad som är viktigast.
Fru talman! Att vi inte skulle bygga räls mellan Borås och Göteborg stämmer inte. Det jag har sagt är att man nu ska titta på kostnadsbesparingar på den sträckan utan att försena bygget. Det är absolut kvar, och det är väldigt tydligt kommunicerat att så är fallet.
Sett till persontrafiken är sträckan Göteborg-Borås jätteviktig, absolut. Men för godstrafiken med allt gods från Göteborgs hamn, som kommer att öka, kommer Alingsås att bli ett jätteproblem om det inte går att skicka godset den vägen. Då kommer det att bli lastbil därifrån, vilket vore väldigt olyckligt.
Tittar man på den nationella plan som ligger i dag ser man inga som helst lösningar för Alingsås-Göteborg i den. Det är anmärkningsvärt med tanke på att Trafikverket lyfter fram den och Uppsala-Stockholm som de sträckor där vi verkligen måste göra något, och det behöver göras nu.
Uppsala-Stockholm äventyrar ju trafiken från hela norra Sverige ned mot Stockholm. Det finns många som vill ha snabbare kommunikationer ned till huvudstaden, och det omöjliggörs om man inte får fyrspår där. Man har nu klippt band där för tredje valrörelsen i rad, men det är fortfarande bara till 15 procent finansierat och ligger fram emot 2033.
Det finns så många andra projekt att bygga som kommer före de stora prestigeprojekten och har större effekt för dem som bor vid och ska använda den här rälsen för att förflytta sig till och från jobbet.
Fru talman! Det är intressant att lyssna på Stockhaus.
Bilden är att det här handlar om ändtrafik. Ändå vet vi från de regioner som varit hos oss i trafikutskottet och berättat om de bekymmer de ser med stoppet för nya stambanor vad detta innebär. Det är Borås och Jönköping. Det är Ulricehamn. Det är Norrköping, Nyköping och Linköping. Det är alla de delarna. Det är Hässleholm och Lund.
Vi har en befintlig stambana som vi vet kommer att bli för full när Fehmarn Bält-förbindelsen är klar. EU:s målsättning om att kraftigt öka godstrafiken på järnvägen i hela unionen kommer att göra att våra stambanor blir fulla, vilket gör att den regionala trafiken, som gör att vi kan bygga större arbetsmarknadsregioner, inte kommer att fungera.
Ändå pratas det om att det bara är Stockholm, Göteborg och Malmö det handlar om. Nej, det här handlar om södra Sverige, vars olika delar ska kunna fungera på ett bra sätt och utvecklas. Vi har hört från representanterna att de vill ha detta.
Maria Stockhaus! Ni säger att ni sannolikt kommer att bygga vissa delar av de nya stambanorna men inte de centrala delarna. Hur ska det då fungera med de centrala delarna?
Själv sa Maria Stockhaus så sent som för ett år sedan att man på de viktiga järnvägssträckorna ska kunna köra i 250 kilometer i timmen. Nu vet vi att det inte kommer att fungera på Södra stambanan; man klarar inte de hastigheterna.
Vad är det egentligen för linje som Moderaterna har i det här fallet?
Herr talman! Den linje vi har är att det finns begränsat med pengar och att man måste prioritera de projekt där pengarna gör mest nytta. Det här projektet har fått oerhört mycket kritik av Riksrevisionen och forskare. Vi får inte tillbaka nyttor som motsvarar kostnaden. Prislappen ligger nu på runt 400 miljarder, och det är väl ingen som tror att det kommer att räcka. Om man skulle fortsätta med helheten blir det av framåt 2050. Vid den tiden kommer, som jag sa tidigare, i princip alla trafikslag att vara fossilfria, och då får vi inte några större miljövinster av det här.
Det är bättre att se vad vi har på plats i dag och hur vi kan öka kapaciteten genom att bygga till och bygga om. Till exempel kan vi bygga till så att vi kan ha längre och tyngre tåg och rusta upp stambanorna så att de kan klara 250 kilometer i timmen. Det är betydligt mer kostnadseffektivt och samhällsekonomiskt lönsamt. Dessutom går det snabbare att göra så i stället för att fortsätta med det här prestigeprojektet.
Man anklagar oss för att ha ideologiska skygglappar, men här finns det en tro på att tåg är lösningen på allt, vilket inte stämmer. Vi måste se till att hela systemet fungerar och att vi bygger på det system vi redan har på plats. Man ska inte bygga ett inglasat uterum på ett hus som håller på att falla ihop. Vi måste se till att det fungerar. Det finns möjligheter att göra förbättringar i det huset för att det ska fungera bättre, så att vi kan få högre kapacitet. Det finns ganska många som har idéer kring hur detta kan göras i befintligt system. Men det har man över huvud taget inte tittat på, utan man hoppar över alla steg och kör rakt på att bygga nytt. Så tycker inte vi moderater att man kan hantera skattepengar.
Herr talman! Problemet är att man inte kommer att kunna bo i det där huset, som Maria Stockhaus nämner och som inte underhållits. Man kommer inte att kunna vara där; de som ska åka på rälsen kommer inte att få plats. Det ser man om man tittar 10, 20, 30 år framåt. De planer som finns för godstrafik, persontrafik och regional trafik kommer man inte att klara på befintliga stambanor. Ni vill inte skapa nya banor som gör att vi kan få till en bra trafik. När det är gjort kan vi också rusta upp de banor som finns nu.
Trafikverket har gått igenom järnvägsnätet och talat om var man kan upprusta det till 250 kilometer i timmen. Just för Södra stambanan säger man att det är otroligt problematiskt. Det är gamla banor som har kurvigheter som inte fungerar för de hastigheterna. Det kommer att bli enorma problem när man gör de upprustningarna, och det kommer inte att fungera. Men ni hoppar över hela den delen. Det här är grunden för järnvägsinfrastrukturen i Sverige. Det är detta som gör att man kan komma från södra Sverige till norra Sverige och att man kan klara av den regionala utvecklingen. Men det är någonting som jag ser att Moderaterna helt hoppar över.
Ledamoten skrev själv i en motion så sent som förra året att man på de centrala banorna i Sverige ska kunna köra i 250 kilometer i timmen. Det kommer inte att gå där. Möjligtvis kommer vi att kunna köra med någon form av mjölktågsfart. Allting kommer att stocka sig och sitta fast i det här systemet. Det är inte att ta ansvar för järnvägen.
Det är ingen som har sagt att järnvägen är lösningen på allt. Men om järnvägen inte fungerar så fungerar inte Sverige. Vi måste se till att få ordning på detta.
Maria Stockhaus pratar om 400 miljarder. Det finns olika kalkyler för detta. Men ni säger att nästan 50 procent av hela nätet ska byggas. Att prata om att det kostar 400 miljarder eller 300 miljarder är helt fel.
Herr talman! Det resonemang som Daniel Helldén har om att huset inte går att bo i innebär att vi bygger uterummet först och sitter och har det mysigt i det medan huset faller ihop. Men det finns många människor som är beroende av huset. Den här satsningen berör ju bara södra Sverige, inte norra Sverige med allt som händer där. I norra Sverige finns enkelspårsbanor, banor med dålig kvalitet och extremt dåliga vägar. Detta är ett gigantiskt problem med tanke på de investeringar som görs där uppe.
Om vi lägger alla ägg i den här korgen, så att vi inte har råd att satsa på att rusta upp den järnväg vi har och bygga kapacitet överallt, kommer vi att ha gigantiska problem i norra Sverige. Men det känns som att det inte är intressant för Daniel Helldén. Det enda som är viktigt är att folk kan förflytta sig i södra Sverige. Man glömmer bort allt norr om Stockholm, men det är också viktigt. Väldigt mycket av Sveriges bnp genereras faktiskt där uppe, och det kommer att bli ännu mer av det. Många av de företag som etablerar sig där är väldigt tydliga med att det kommer att bli stora problem om vi inte gör någonting åt infrastrukturen i norra Sverige.
Samma sak gäller för försvarets behov. I och med att vi går med i Nato kommer det att finnas stora behov av att rusta upp de banor som vi har i norra Sverige. Men det kommer inte att finnas pengar till det om vi ska fortsätta med det här prestigeprojektet. I stället ska vi försöka hitta ett system där vi utnyttjar det vi redan har på plats, kompletterar och bygger till det och ökar hastigheten där det är möjligt.
