Maria Stockhaus

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Järnvägsfrågor

Herr talman! Det finns en utredning från 2015 som pekar på hur man skulle kunna organisera om underhållet och vilka åtgärder som skulle behöva vidtas avseende styrningen av Trafikverket. Den utredningen var väldigt tydlig med en sak i sin utvärdering av avregleringen av järnvägsunderhållet: När man använt sig av ett upphandlingsförfarande i stället för att Trafikverket eller Banverket skulle sköta allting i egen regi har kostnaderna blivit 25 procent lägre och kvaliteten densamma. Man får alltså ut mycket mer för pengarna när man använder sig av upphandling än om Trafikverket skulle göra det här självt.

Riksrevisionens utvärdering av Trafikverkets arbete visar dock att man inte jobbar på ett tillräckligt effektivt sätt i upphandlingen av järnvägsunderhållet. Kritiken mot Trafikverket har varit omfattande i fråga om deras hantering och organisering av underhållet. Jag har väldigt svårt att tro att det skulle bli bättre om de skulle ta över det själva. Dessutom visar oberoende utvärderingar att man har fått ut mer för samma kostnad.

Utredningen från 2015 hade ett antal förslag om hur underhållet skulle kunna organiseras och hur Trafikverket borde arbeta. Den förra regeringen skickade ut utredningen på remiss, men sedan försvann den i ett svart hål. Min fråga tillbaka till Åsa Karlsson är: Varför tog man inte tag i det här - varför gjorde man ingenting åt Trafikverkets upphandlingar och annat och såg till att de jobbar på ett effektivt sätt? Då hade vi inte haft den situation vi har i dag. När man dessutom medvetet under många år satsar för lite på underhållet blir det en perfekt storm av elände, skulle jag säga. Den har lett till den situation vi nu befinner oss i.

Herr talman! Vi ska återigen diskutera järnvägsfrågor i denna kammare. Inledningsvis vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Herr talman! Att debattera motionsbetänkanden kan ibland ge en känsla av att man har upplevt debatten förut. Till viss del är det också så. Det är inte så att frågorna är eviga, men under en mandatperiod är frågeställningarna ofta återkommande. Det stämmer även i år. Återförstatligande av järnvägsunderhållet, ERMTS och banavgifter är några saker som återkommer i detta betänkande och som har varit med tidigare. Det är viktiga frågor som är avgörande för att järnvägssystemet ska fungera.

Sedan oktober 2022 har vi en regering med ambitionen att steg för steg få ordning på Sverige igen. Det är också en viktig utgångspunkt inom infrastrukturen och järnvägstrafiken. Det är ett stort arbete, och det finns inga genvägar. Mandatperiodens viktigaste proposition inom trafikutskottets beredningsområde är infrastrukturpropositionen, som följs av en nationell plan för perioden 2026-2037. Trafikverkets inriktningsunderlag har presenterats och skickats ut på remiss. Den ska vara klar till den 15 april. Därefter görs analyser och bearbetning innan en proposition presenteras.

För att blicka framåt, i vid mening, måste man ibland titta bakåt, inte minst för att lära och dra slutsatser av det som varit. En myndighet som har gjort det är Riksrevisionen. I december förra året presenterade man en rapport som jag tror att det var väldigt många som reagerade starkt på. Det var en total sågning av hur den förra regeringen hanterade infrastrukturpolitiken under sina åtta år. Riksrevisionen skriver i ett pressmeddelande om rapporten: "Regeringen har satt den långsiktiga infrastrukturplaneringen ur spel genom sin styrning av Trafikverket. Trafikverkets svaga kostnadskontroll har förvärrat situationen. Resultatet är sämre transportmöjligheter och fler döda i trafiken än vad som annars hade varit möjligt."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Järnvägsfrågor

Detta är oerhört stark kritik. Läser man hela rapporten blir man faktiskt mörkrädd. Det är en fruktansvärd slutsats som Riksrevisionen levererar, och de stod fast vid den när de fick en fråga om det vid vår utskottspresentation av deras rapport.

Den nya regeringen, vår regering, vill jobba med infrastruktur genom att ha fokus på det som är samhällsekonomiskt lönsamt och se till att det som vi redan har på plats fungerar. Att man valt att satsa mycket på nya stora och dyra projekt i stället för att säkerställa att vi har en järnväg som verkligen fungerar är någonting som väldigt många får lida för i dag. Vi har växlar som borde ha bytts för länge sedan. Att tåg spårar ur och så vidare beror på att vi har bristande underhåll. Det har att göra med den politik som den förra regeringen med berått mod förde, trots att Trafikverket var tydligt: Om man inte höjer anslagen till underhåll kommer våra järnvägar att vara i sämre skick i slutet av planperioden än i början.

Vi kommer att försöka se till att detta inte fortsätter, så att vi kan få ordning på järnvägen. Det är mycket som behöver göras, och det finns inga genvägar. Vi behöver som sagt se till att vi vårdar det vi har, så att människor kan lita på att tågen går i tid och att de kommer fram i tid och inte blir sittande ute på spåren. Det är också viktigt att se till att våra företag får sina leveranser i tid.

Man måste som regering våga prioritera och se till att det som vi har fungerar och att vi gör rätt prioriteringar, så att de blir samhällsekonomiskt lönsamma. Det är väldigt många som i debatten på olika sätt förringar det här med samhällsekonomisk lönsamhet, vilket jag tycker är oerhört märkligt. Från moderat sida, herr talman, är vi noga med att skattepengar ska användas klokt, och då måste man säkerställa att vi prioriterar efter samhällsekonomisk lönsamhet. Det gäller inte minst järnvägen.

(Applåder)

Herr talman! Det råder väl inget tvivel om att vi står fast vid målen, men jag tror att våra vägar dit ser olika ut.

Vi blir anklagade för att vara teknikoptimister när vi lyfter fram elflyget, men all ny teknik för att bygga järnväg anser jag också handlar om teknikoptimism.

Låt mig gå tillbaka till frågan. Det skulle alltså ta 50 år innan vi kan hämta hem utsläppen från byggandet av höghastighetsjärnvägen. Nu pratar vi bara om de nya banorna för höghastighetsjärnväg mellan Stockholm och Göteborg samt Stockholm och Malmö. Jag förutsätter att alla trafikslag är fossilfria om 50 år med den teknikutveckling som råder, inriktningen på politiken och de tydliga målen. Man kommer inte att kunna hämta hem skulden. Då finns all koldioxiden i luften. Frågan är om det är rätt sätt att använda vår koldioxidbudget i stället för att satsa på att alla trafikslag ska ställa om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Genom att anlägga en start- och landningsbana på två kilometer kommer du till hela världen. Lägger du två kilometer räls kommer du två kilometer. Det finns enorma möjligheter med det fossilfria flyget som nu håller på att växa fram. I ärlighetens namn har utsläppen per personkilometer för flyget gått ned oerhört mycket. Det blir ett effektivt sätt att transportera sig lite längre sträckor, och det är allas bedömning att med elflyget i luften kommer flygmarknaden att revolutioneras och öppna helt andra möjligheter. Då kanske vi står där med räls som vi har släppt ut en stor mängd koldioxid för att bygga som inte kommer att användas eftersom det finns effektivare sätt att transportera sig på - och alla trafikslag är fossilfria.

Jag tycker fortfarande att frågan om att vi bygger upp enorma koldioxidskulder som vi inte kommer att kunna hämta hem på grund av att teknikutvecklingen leder till att de andra trafikslagen är fossilfria diskuteras för lite. Miljöpartiet har inte ett bra svar på den frågan.

Herr talman! Vi har haft både klimatdebatt och energidebatt i en transportdebatt, men i och med att det är Per Bolunds sista debatt i kammaren kanske vi kan vara lite generösa.

Jag skulle dock vilja ta upp en helt annan fråga som egentligen inte har varit uppe i den här debatten över huvud taget, och det är diskussionen om att bygga ny järnväg som lösningen på klimatfrågan.

Det man inte tar med i dessa diskussioner är att själva byggandet leder till väldigt stora utsläpp när man bygger järnväg. Ofta nämns det från andra miljöpartister att man ska bygga på landbroar, och det skulle vara så fantastiskt. Men det går åt oerhört mycket betong. Jag har sett en uträkning som säger att det skulle ta uppemot 50 år att hämta hem de utsläpp som byggnation av höghastighetsjärnvägen hade lett till i Sverige.

Om man tänker 50 år framåt i tiden, hur kommer då miljö- och klimatprofilen för våra olika trafikslag att se ut? Även om vi kanske inte har några elflyg uppe luften i dag är jag rätt övertygad att de är där om 50 år. Jag är också rätt övertygad om att alla bilar på Sveriges vägar faktiskt drivs med någon form av fossilfritt bränsle. Jag kom in i transportfrågorna för fyra år sedan. Då var det ingen som trodde att tunga lastbilar skulle gå på el. Det gör de nu. De rullar på våra vägar.

Tekniken utvecklas hela tiden. Risken är att det som i dag är Miljöpartiets egentligen enda lösning på problematiken, nämligen att bygga mer järnväg, leder till jättestora utsläpp som sedan inte kommer att kunna hämtas hem.

Detta stämmer inte väl överens med de höga ambitioner vi har när det gäller klimatet. Det är viktigt att vi tar höjd för den teknikutveckling som sker och inte bygger fast oss i ett system som leder till stora utsläpp under byggtiden, som vi sedan inte kan hämta hem.

Herr talman! Kommentarerna om antalet mingel är under till och med Linda Sneckers debattnivå. Vi får exakt samma inbjudningar till alla mingel hos olika intresseorganisationer inom våra branscher. Det tror jag att ledamoten Snecker är väl medveten om.

Jag fick inte svar på min fråga. Ledamoten Sneckers bild är att 30 procent av utsläppen från inrikestrafiken kommer från flyget. Men det är i själva verket under 1 procent. En del av problemet som flygbolagen i Sverige har, jämfört med hur det är i andra länder, är att debatten är helt vinklad här.

Under valåret flög Bra med 100 procent biobränsle från Malmö till Stockholm. Jag var den enda politikern som var på plats för att fira den stora seger som det innebär för miljön och flyget. Ingen annan politiker i det här huset eller från förra regeringen behagade komma dit, trots att de hade fått inbjudan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Virgin Atlantic flög för någon vecka sedan över Atlanten på 100 procent biobränsle. Det var en liten notis om det på Rapport på morgonen. I övrigt var det tvärdött. Det är inget som någon politiker lyfter upp.

Det är klart att svenska folket tror att flyget släpper ut lika mycket som på 50-talet och att det är den största klimatboven i hela världen. Det stämmer inte. På total nivå i världen står det väl för 4 eller 5 procent, och det står alltså för under 1 procent av utsläppen från transporterna i Sverige.

Det går att köpa biobränsle motsvarande ens egen flygbiljett. Det kostar inte särskilt mycket, och man hjälper flyget att ställa om. Om svenska folket fick ta del av en politisk debatt som faktiskt utgick från sanningen, det vill säga under 1 procent och inte 30 procent som var ledamoten Sneckers gissning hos Svenskt Näringsliv, tror jag att efterfrågan på att flyga skulle se helt annorlunda ut.

Den här regeringen tänker göra upp med flygskammen steg för steg. Och det här är en viktig debatt att ta.

Herr talman! I Vänsterpartiets förslag till budget är det tydligt att man inte tycker att flyget är något bra trafikslag. Flyg ska vi helst inte åka med, och miljömålen är det allra viktigaste. De två är i Vänsterpartiets värld inte något som går att kombinera.

Om man ska ha den inställningen till ett trafikslag som många företag säger sig behöva och som många människor uppskattar när de vill ta sig snabbt mellan olika delar av Sverige eller ut i världen är det bra om man har rätt underlag och fattar beslut utifrån rätt förutsättningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

I förra veckan var vi på ett mingel hos Transportföretagen. Även Linda Snecker var med. Hon fick då frågan hur stor del av de inrikes utsläppen från transportsektorn som inrikesflyget stod för. Jag tror att alla i rummet drog efter andan när ledamoten Snecker sa 30 procent. I själva verket kommer mindre än 1 procent av utsläppen från inrikestransporterna från inrikesflyget. Jag hade kanske gissat på 3 procent om jag hade varit i ledamoten Sneckers sits, och det hade varit högt. Men skillnaden mellan mindre än 1 procent och 30 procent är avsevärd.

Vilka siffror är det egentligen som ligger till grund för Vänsterpartiets flygpolitik?

Fru talman! Jag tänkte först plocka upp tråden när det gäller det som jag inte tog upp från den förra repliken. Det gäller biobränslen och nya bränslen för flyget. Det är jätteintressant.

Jag tror att det är bra att vi nu har ett tydligt europeiskt regelverk. Flyget har förmågan att ta sig över gränser, också internationellt, och det är viktigt att vi inte har tuffare villkor för flyget än vad resten av Europa har.

Preem har redan sagt att de kommer att börja tillverka SAF nere i västra Sverige, och så har vi Liquid Winds nya satsning på elektrobränsle i Örnsköldsvik. Jag tror att tydliga spelregler på en större marknad än bara Sverige är det som gör att man vågar satsa på den typen av bränslen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Dessutom ser vi något som svenska medier tyvärr inte har uppmärksammat särskilt mycket, nämligen att det nu har gjorts flera flygningar med 100 procent biobränsle i tankarna. Det är fantastiskt för flyget att man tar dessa stora steg.

När det gäller flygskatten tror jag att vi alla fyra Tidöpartier har i våra program att vi vill avskaffa flygskatten. Vi tyckte att det var fel att införa den. Sedan hamnar man i ekonomiska realiteter, och det blir självklart en diskussion om prioriteringar. Speciellt med tanke på det som kommer från EU nu när det gäller flyget och de krav som ställs finns det ingen anledning för Sverige att ha kvar flygskatten.

När det gäller som har hänt på flygets område nämndes gassystemet och att det finns en skuld sedan pandemin. Det som regeringen har gjort där är att ge flygbolagen möjlighet att betala av under längre tid så att det inte ska drabba för mycket. Man får helt enkelt längre tid på sig så att biljettpriset inte påverkas lika mycket under denna period.

Det görs alltså saker för att se till att flygets konkurrenskraft stärks och inte minst för att se till att vi har ett robust flygplatssystem. Detta kommer att visa sig när vi presenterar resultatet efter flygplatsutredningen. En del har ju redan presenterats, men det kommer mer.

Fru talman! Vad gäller satsningar på hela Sverige ser vi att nya stambanor för höghastighetståg Stockholm-Göteborg och Stockholm-Malmö skulle kosta ofantligt mycket mer pengar än det var tänkt från början. De skulle äta upp en stor del av den kaka som finns att satsa på infrastruktur. Det skulle göra att andra delar av landet blir lidande.

I Sverige finns ett infrastruktursystem med vägar och järnvägar redan på plats. Tack vare den här regeringen har vi börjat prata om det i stället för att bara prata om prestigeprojekt.

Det är viktigt att prata om hur vi ska bygga på det vi har och öka kapaciteten där det finns behov av ny kapacitet. Det blir mer kapacitet till exempel på sträckorna Göteborg-Borås och Lund-Hässleholm, men inte höghastighetsjärnväg. Den omprioriteringen i Skåne gav möjlighet att satsa på Öresundsbroanslutningarna så att vi bättre kan klara av kapaciteten när Fehmarn Bält öppnar och fler tåg kommer den vägen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Man kan titta på vårt järnvägssystem och de ställen där det är rött. Jag ska inte föregripa diskussionerna, men till exempel Alingsås-Göteborg är en av de största flaskhalsar vi har. Den finns inte med i den nationella planen i dag, utom en liten snutt som inte skulle påverka särskilt mycket.

En annan sträcka som är helt röd är Uppsala-Stockholm, som också påverkar all trafik från norra Sverige. Jag tror att det var i tre olika valrörelser som socialdemokratiska statsministrar var ute och klippte band, men det har fortfarande inte börjat byggas.

Detta är två exempel på områden där vi skulle behöva satsa och som påverkar hela Sveriges tåginfrastruktur. Vi behöver också se till att man, om man bor ute på landet och är beroende av bilen, vilket man ofta är för att ta sig åtminstone till en knutpunkt för kollektivtrafik, inte behöver frukta för sitt liv därför att det är stora hål i vägen när man ska ta sig fram.

Detta är att se till att hela Sverige kan leva. Det är det inte att satsa på höghastighetsjärnväg mellan Stockholm och Göteborg eller mellan Stockholm och Malmö.

Fru talman! Jag vet inte om ledamoten har läst tidigare motioner och annat från våra fyra partier, men vi ligger faktiskt väldigt nära varandra när det gäller synen på hur pengar ska satsas inom infrastrukturområdet. Vi är helt överens om vikten av att satsa på underhåll, och vi är väldigt tydliga med att vi vill att alla fyra trafikslag har en självklar plats i transportsystemet. Vi är överens om att arbetspendling och godstrafik ska ha högsta prioritet.

Det finns oerhört mycket saker som vi moderater har drivit länge och som vi nu ser en chans att få majoritet för här i riksdagen om vi fyra partier kommer överens. Det tror jag att folk förväntar sig. Om det ska bli någon stabilitet, långsiktighet och helhet i planeringen är det en förutsättning att man kan få saker genom riksdagen. Vi vet nu att vi faktiskt kan få det. Vi ligger väldigt, väldigt nära varandra.

Det är anmärkningsvärt att prata om att hela Sverige ska leva samtidigt som man är beredd att satsa ofantliga summor på snabbtåg. De senaste beräkningarna visade att mer än hälften av den totala infrastrukturbudgeten skulle gå till att bygga snabbtåg Stockholm-Göteborg och Stockholm-Malmö. Det är väl inte att se till hela Sverige! Vägarna norr om Stockholm har stora hål. Det finns många enkelspår och dåliga växlar. Malmbanan är ett exempel. Regeringen har tagit tag i det nu för att snabba på det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Gunilla Svantorp vet nog också att när vi får svar på ett uppdrag behöver vi bereda det och diskutera hur saker ska finansieras på bästa möjliga sätt. Beslut om satsningarna i norra Sverige kommer inte alltför långt in på det nya året. Det pågår intensiv beredning, precis som med alla andra uppdrag. Det kommer alltså att hända väldigt mycket i början av nästa år som jag tror att väldigt många kommer att bli väldigt glada åt.

(Applåder)

Fru talman! Jag har lite svårt att förstå att man vänder sig mot jämförelsen med ett hus. Vår infrastruktur med vägar, järnvägar, hamnar och flygplatser är ju precis som ett befintligt hus som man bor i. Har man ett hus där taket läcker, fönstren är trasiga och färgen flagnar lägger man åtminstone i min värld pengar på att få ordning på det innan man bygger ett inglasat uterum.

Att bygga höghastighetsbanor Stockholm-Göteborg och Stockholm-Malmö är att satsa på ett inglasat uterum trots att huset faller samman. Växlar går sönder, människor sitter fast på tåg och det är stora hål i våra vägar. Jag tycker alltså att det är en utmärkt jämförelse när det gäller infrastruktur.

Vi vill att pengarna används där de gör mest nytta och dessutom gör nytta så snabbt som möjligt. Nya stambanor för höghastighetsjärnväg skulle enligt den senaste prognosen jag såg kunna vara klara först 2045-2050 på grund av alla processer och inte minst hur Trafikverket fungerar. Det tar väldigt lång tid.

Underhållsåtgärder kan få effekt mycket snabbare. Det går också till exempel att bygga ut kapacitet med dubbelspår där det finns enkelspår. Det är samhällsekonomiskt lönsamt och gör att människor märker skillnad i sin vardag med en gång.

Att bygga höghastighetsjärnväg Stockholm-Göteborg och Stockholm-Malmö gynnar bara dem som ska åka de sträckorna. Om syftet är att få ned folk från flyget har de flesta av dem ändå redan bytt från flyg till tåg. Det har ökat jättemycket. De extra 30 minuterna skulle inte ge särskilt många fler passagerare. Det är alltså ett oerhört slöseri med pengar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Jag tycker att det är märkligt att Socialdemokraterna, som i många lägen ser sig själva som ett statsbärande parti som tar ansvar för pengarna, inte ser att gränsen är nådd för vad det är rimligt att det här projektet får kosta och drar i handbromsen. Det har jag faktiskt svårt att förstå.

Fru talman! Per Bolund säger att EU-länderna satsar. Nere i Europa finns det höghastighetsjärnväg mellan städer som är betydligt större än våra, så det handlar också om hur många som kan tänkas resa med höghastighetsjärnväg. UK ingår inte i EU längre, och det var kanske därför Per Bolund inte nämnde UK. Men där har man dragit i handbromsen av precis samma skäl som vi har gjort i Sverige. Det blir för dyrt och är inte samhällsekonomiskt lönsamt.

De som bor i norr anser inte att detta binder samman Sverige. Det ger dem inte bättre förutsättningar att ta sig någonstans om restiden Stockholm-Göteborg förkortas med 40 minuter och Stockholm-Malmö med 35 minuter. De behöver en järnväg och väg som fungerar i deras del av Sverige. Men att döma av Miljöpartiets samlade politik bryr man sig inte särskilt mycket om dem som bor i norr.

Som jag sa tidigare tar Moderaterna ansvar för skattebetalarnas pengar. Vi agerar inte som om det finns en sedelpress i källaren. Det finns heller ingen prestige. När ett sådant stort projekt som detta visar sig dra iväg kostnadsmässigt måste vi dra i handbromsen och fundera på om det inte finns andra sätt att använda pengarna på för att stärka Sveriges infrastruktur så att vi får bättre valuta för pengarna vi satsar.

Fru talman! Det man kan lita på när det gäller Moderaterna är att vi är rädda om skattebetalarnas pengar. Det är det tvärvändningen om höghastighetsbanorna handlar om. Beträffande annan infrastruktur kan man vara helt säker på att Moderaterna står för att alla de fyra trafikslagen behövs och att vi vill skapa ett system som hänger ihop där alla fyra trafikslagen har en plats, inklusive flyget. Vi kommer dessutom att ha majoritet i riksdagen när infrastrukturpropositionen antas, vilket också skapar förutsättningar för stabilitet.

När beslutet om stambanor för höghastighetsjärnväg togs i Sverigeförhandlingen var prislappen betydligt mindre än vad den nu visar sig bli. Det handlar om så fruktansvärt mycket pengar, och vi ser att behoven är enormt stora i hela transportsystemet. Inte minst har vi en underhållsskuld sedan flera regeringar tillbaka som vi nu börjar se allvarliga konsekvenser av. Visst hade höghastighetståg varit kul; jag hade gärna åkt Hyperloop. Men jag inser att det är väldigt dyrt och att vi måste använda de skattepengar vi har till vårt förfogande på allra bästa sätt. Det ligger ingen prestige i detta för oss, utan i och med att prislappen för höghastighetsjärnväg har blivit så mycket större sedan beslutet togs har vi beslutat att bygga järnväg men inte höghastighetsjärnväg.

Fru talman! Ska man ha en väl fungerande infrastruktur behöver man se till att satsa på underhåll. Det gör denna regering.

Någonting som jag tycker är anmärkningsvärt med tanke på den historia vi har med Riksrevisionens rapporter och annat är att frågan om hur Trafikverket fungerar har kommit upp nu när vi har en ny regering som har plockat upp rapporterna från Riksrevisionen. Ska vi få till en väl fungerande infrastruktur måste vi ha ett trafikverk som fungerar.

Mig veterligen var detta en fråga som den förra regeringen, inklusive Linda Sneckers eget parti, aldrig någonsin tog tag i. Det var inte uppe på den politiska agendan att försöka göra någonting åt den största myndigheten, med över 10 000 anställda, som i dagsläget inte levererar det men borde för de pengar som vi satsar. Det finns inte med på agendan över huvud taget.

Jag tror att skattebetalarna förväntar sig av oss att vi ser till att få en väl fungerande infrastruktur samtidigt som vi är rädda om skattebetalarnas pengar. Vi måste göra rätt saker.

Det talas om att korta tiden mellan Stockholm och Göteborg med 40 minuter. Vi ser de enorma behov som finns när det gäller att se till att det som redan finns på plats fungerar och att bygga bort en del enkelspår för att få bättre kollektivtrafik mellan olika orter. Att då välja att satsa på att få bort 40 minuter för affärsresenärer som ska åka till Göteborg och Malmö tycker jag inte är väl använda pengar. Det tycker inte den här regeringen heller. Vi vill satsa på att det som finns på plats - i hela landet - ska fungera. Det handlar inte bara om sträckorna Stockholm-Göteborg och Stockholm-Malmö.

Fru talman! Jag skulle säga att den här regeringen satsar på båda dessa två. Bussarna behöver gå på vägar som det till exempel inte är stora hål i. Det kan också vara så att undersköterskan bor i glesbygd, vilket gör att hon behöver ta bilen eftersom det inte går några bussar där hon bor. Vi har sett till att det inte blir lika dyrt för henne att ta bilen och att det inte är stora hål i vägen som hon tar till jobbet. Vi har sett till att det är möjligt att ta bilen till jobbet även om man är undersköterska och bor ute på landsbygden.

Vi satsar också på pendlingen i Mälardalsregionen och på alla kollegor som pendlar in till Stockholm. Vi vill fokusera på att se till att den järnväg som Sverige har i dag fungerar.

Den förra regeringen, som Linda Sneckers parti stödde, valde bort underhållet för att satsa på höghastighetsjärnväg för att affärsresenärer ska kunna åka fort mellan Göteborg och Stockholm och mellan Göteborg och Malmö. Vi vill satsa på vardagspendlingen på vanlig järnväg - inte på höghastighetståg som ska gå i över 320 kilometer i timmen. Det gör vi genom att se till att den järnväg som redan finns på plats fungerar. Det går dessutom betydligt snabbare.

Jag vet att man i Linda Sneckers parti inte är så mån om skattepengar - när jag ser budgeten från Vänsterpartiet känns det ibland som att Vänsterpartiet har en sedelpress i källaren som andra inte har - men det handlar också om att använda pengarna så ansvarsfullt som möjligt. Det gör vi genom att se till att den infrastruktur för väg och järnväg som finns på plats faktiskt fungerar och inte faller sönder, vilket den gör i dag.

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Vi vill alla ta oss till våra arbeten utan att fastna på ett tåg som står stilla på grund av växelfel eller annat problem. Jag har förmånen att få bo i Stockholm, så jag behöver inte alltid ta tåget, men jag vet att många utsätts för stora påfrestningar när de tar sig hit varje vecka.

Vi vill också att de varor vi efterfrågar ska finns när vi efterfrågar dem, och det förutsätter en fungerande infrastruktur.

Tyvärr har vi en situation som innebär förseningar för både gods och människor. Det främsta skälet är att underhållet av vår infrastruktur inte har fungerat. Den tidigare regeringens åtta år av passivitet, ständig kohandel med Miljöpartiet och oförmåga att se möjligheterna i teknisk utveckling har skadat Sverige. Man har valt att klippa band och satsa på prestigeprojekt i stället för att prioritera att den infrastruktur som redan finns på plats faktiskt fungerar. Det samhällsekonomiskt mest lönsamma vi kan göra är att se till att den infrastruktur som redan finns på plats fungerar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Vi har en förmåga i politiken att fokusera på nya projekt i stället för att säkerställa att de som finns på plats redan fungerar. Det är något som den här regeringen har varit tydlig med, det vill säga att vi ska prioritera underhållet. Vi måste säkerställa att både järnväg och väg fungerar.

Fru talman! Om man jämför hela situationen med ett hus prioriterade den förra regeringen att projektera ett inglasat uterum, trots att taket på huset läcker, det är fukt i källaren eftersom vi inte har prioriterat dränering, färgen flagnar och fönstren är trasiga. Det är dags att börja fokusera på de bitarna och inte på det inglasade uterummet.

Nu har vi en regering som vill fokusera på att människor kan ta sig till jobbet och att godstransporter fungerar. Det innebär att fokus framöver kommer att ligga på underhåll. Det visar vi redan i budgeten för nästa år med mer pengar till underhåll av både järnväg och väg.

I förra veckan presenterades också en uppdatering av Tidöavtalet. Den inkluderar infrastruktur. Vi ska skapa en samsyn, och vi har till stor del en samsyn om hur vi gemensamt bör utveckla vår infrastruktur. Det är en bra grund för att skapa långsiktighet när det gäller infrastrukturpolitiken.

Fru talman! Sedan regeringen tillträdde har det gjorts mycket inom infrastrukturområdet. Det som har fått mest uppmärksamhet är stoppet av det samhällsekonomiskt olönsamma prestigeprojektet med höghastighetsjärnväg. Det har gjort det möjligt att prioritera annat, till exempel åtgärder på Öresundsbron för att möta ökad trafik från Fehmarn Bält-tunneln när den öppnar 2029.

Trafikverket har också fått i uppdrag att ta fram förslag för att snabba på nödvändiga investeringar i norra Sverige för att möta de industriinvesteringar som görs i norr. Trafikverkets förslag i den rapporten innehåller bland annat alternativa finansieringsmodeller som vi föreslog i valrörelsen och som Socialdemokraterna avfärdade som omöjliga och sannolikt olagliga. Nu bereds förslagen, och besked kommer inom kort. Det är besked som vi vet att industrierna i norra Sverige efterfrågar.

Vi har också en helt annan syn på hela infrastruktursystemet. Vi inser att människor behöver använda bil, och det innebär att vi måste ha vägar utan stora hål. Därför har regeringen valt att satsa mer pengar på vägunderhåll.

Vi har också börjat ta tag i den omfattande kritik som Riksrevisionen har riktat mot Trafikverket. Det är frågor som den förra regeringen trots elva olika riksrevisionsrapporter inte tog tag i. Jag vet att ledamoten Morell tog upp dessa frågor i sitt anförande. Det här är frågor som vi återkommande diskuterar med departementet, och vi vet att departementet har återkommande diskussioner med Trafikverket om att effektivisera sina processer. Verket har fått konkreta uppdrag att effektivisera järnvägsunderhållet för att säkerställa att vi får ut mer av de satsade pengarna.

Det har också tillsatts en utredning om sjöfartens konkurrenskraft. Om jag har förstått rätt blev de människor som jobbade med sjöfart på departementet överlyckliga. Deras upplevelse var att den förra regeringen över huvud taget inte brydde sig om sjöfarten, och nu äntligen sätts lite ljus på sjöfarten. Fokus sätts på att öka konkurrenskraften och få in fler svenskflaggade fartyg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Den här regeringen anser att alla trafikslag är nödvändiga för svensk infrastruktur. Det gäller inte minst flyget. På det seminarium vi deltog i precis innan debatten framkom att flyget har känt sig intryckt i skamvrån och inte fått någon politisk uppbackning eller uppmuntran. Regeringen har nu ökat stödet rejält till de regionala flygplatserna. Det har också tillsatts en flygplatsutredning, och de förslag som har lagts fram av utredningen bereds nu.

Det handlar om att skapa en robust infrastruktur för flyget som möter behoven av transporter. Vi behöver se till att det finns beredskapsflygplatser som fungerar och kan ta hand om nödvändiga samhällstransporter; det kan handla om sjuka människor, skogsbränder eller annat. Det är nödvändigt att vi har en bra infrastruktur med flygplatser som fungerar.

Det är slut på flygskam, och det är slut på diskussionen om nedläggning av Bromma, Västerås, Karlstad, Örebro och Skavsta.

Nu är inriktningen att äntligen börja satsa på att bygga ut Arlanda. Under den förra regeringens åtta år hände ju ingenting på det området. Det gjordes en utredning om Arlanda, som Arlandarådet tog fram till en slutrapport, med massor av bra förslag på hur man skulle kunna stärka Arlandas konkurrenskraft. Dessa förslag kastade den förra regeringen i papperskorgen. Vi ser nu att Arlanda förlorar allt fler flyglinjer till Kastrup och att Arlanda blir en matarflygplats. Den utvecklingen behöver vi vända.

Vi har också påbörjat arbetet med en ny godstransportstrategi för att säkerställa att transporter kan ske så effektivt som möjligt.

Fru talman! Omställningen av transportsektorn är viktig för att vi i Sverige ska leva upp till de klimatmål som vi satt för oss själva och de mål som EU beslutat om. Det innebär att många viktiga satsningar på infrastruktur för omställning ligger i andra utgiftsområden.

Det finns dock två viktiga frågor som påverkar oss. Det gäller framför allt laddinfrastrukturen. Vi måste få bort det som kallas laddångest så att människor vågar satsa på att köpa elbilar. Vi behöver också se till att ha en tryggad elförsörjning så att vi klarar av att göra denna omställning. Vi behöver satsa på alla de fyra fossilfria energislagen för att bygga ett robust energisystem - annars klarar vi inte omställningen.

Vi går nu in i ett år när vi ska arbeta med nästa infrastrukturproposition. Nu ska Sverige fungera. Vi vill som sagt rusta det som finns och se till att vi får valuta för de pengar vi satsar. Vi ser transportsystemet, med alla de fyra trafikslagen, som en helhet.

Vi i regeringspartierna kommer under nästa år - också inom Tidösamarbetet - att ta tag i detta för att skapa ett robust system för framtiden i Sverige.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Fru talman! Jag kan tycka att det är lite anmärkningsvärt just med tanke på det vi fick höra på hearingen. Det man efterfrågade var ett politiskt ledarskap kring de här frågorna, och ett sätt att utöva politiskt ledarskap är att se till att det finns myndigheter som kan stötta det offentliga Sverige med digitaliseringen.

Jag har diskuterat den här frågan med många aktörer under lång tid, och det är väldigt tydligt att den förra regeringen, som Centerpartiet stöttade, inte tog detta ledarskap. De här frågorna fanns inte på agendan.

Vad gäller AI-frågan mötte jag en stor frustration kring att man inte över huvud taget hade tagit tag i den, men nu händer det saker. AI-kommissionen och AI Sweden hade en stor presskonferens i går där de presenterade en lösning inte minst för offentlig sektor.

Jag tycker ändå att det är oerhört märkligt att ha den höga svansföring som ledamoten har kring digitaliseringsfrågorna och samtidigt skära ned på de pengar som ska gå till den myndighet som faktiskt skulle kunna hjälpa till med precis det som ledamoten lyfte tidigare, nämligen att se till att vi med den centraliserade modell av styrning som vi faktiskt har kan stötta kommuner, regioner och andra offentliga aktörer i att använda digitala verktyg mer effektivt.

Den myndigheten väljer Centerpartiet att skära ned anslagen till. Jag kan tycka att det är lite anmärkningsvärt.

Fru talman! Det var många kriser. Det handlade inte bara om infrastrukturen, som jag tycker att vi ska försöka fokusera på under denna debatt.

Fru talman! Jag funderar mycket på Ulrika Heies prat om digitaliseringen. Regeringen har gett ett uppdrag som handlar om att man ska se över hur vi ska kunna nå de sista hushållen, de som ligger längst bort och som i dagsläget inte har täckning. Det är ett uppdrag som finns.

Sedan bredbandsmålen sattes har det hänt väldigt mycket med tekniken som gör att man kan lösa detta på annat sätt och få till en uppkoppling mycket snabbare. Det pågår ett arbete för att se till att hela Sverige ska kunna få en bra uppkoppling. Vi delar den ambitionsnivån.

Men vi vet också att den offentliga sektorn i Sverige ligger långt efter. Det finns flera internationella mätningar som visar att den svenska offentliga sektorn när det gäller digitalisering i allmänhet och AI i synnerhet ligger väldigt långt efter. Den offentliga sektorn i Sverige ligger nästan i bottenligan, skulle man kunna säga. Det är ganska allvarligt, inte minst med tanke på hur mycket pengar man skulle kunna spara.

Myndigheten för digital förvaltning är en väldigt viktig aktör för att stötta offentlig sektor med digitalisering. Ledamoten hade en hög svansföring i sitt anförande kring digitalisering. Men Centerpartiet väljer faktiskt att sänka anslagen till Digg, som ju är en av regeringens och landets viktigaste aktörer när det gäller att stötta just offentlig sektor i att komma vidare i digitaliseringen.

Fru talman! Det är egentligen väldigt enkelt: Vi vill ha ett bättre järnvägsunderhåll, och vi tror inte att lösningen ligger i att Trafikverket självt utför det.

Det Trafikverket behöver göra är att skaffa sig koll på anläggningarnas status och sedan se till att göra professionella upphandlingar. Tittar man på den kritik som framförts när det gäller upphandling och att ha koll på anläggningarna ser man att Trafikverket får väldigt skarp kritik när det gäller underhåll. Det gäller både järnväg och väg.

Svaret på frågan är alltså ganska enkelt: Vi tror inte att det på något sätt skulle bli ett bättre järnvägsunderhåll om Trafikverket självt ansvarade för det.

I sitt anförande talade Gunilla Svantorp varmt om att använda skattepengar ansvarsfullt.

Kristofer Odolinski, som jobbar på VTI, har skrivit en doktorsavhandling om just underhållet av järnväg. Han konstaterar att sedan man avreglerade järnvägsunderhållet och släppte in marknaden har priset blivit 11 procent lägre med bibehållen kvalitet.

I det läge vi befinner oss i nu behöver vi ju mer pang för pengarna. Vi behöver ha bättre utväxling av de pengar vi satsar. Här finns en utredning som pekar på att vi får 11 procent mer för pengarna om vi använder privata aktörer. Varför vill Socialdemokraterna höja kostnaderna för underhållet så att vi får ut mindre av de pengar som vi faktiskt satsar på underhåll?

Fru talman! År 2015 kom en utredning gjord av Gunnar Alexandersson: En annan tågordning - bortom järnvägsknuten. Utredaren tittade bland annat på detta med järnvägsunderhåll och avrådde bestämt från ett återförstatligande som lösning på de problem som man redan då såg.

I den förra regeringens utredning om järnvägsunderhåll pekar man på helt andra lösningar än återförstatligande för att få ordning på underhållet.

Varför håller Socialdemokraterna så envist fast vid att järnvägsunderhållet ska återförstatligas när det inte finns några oberoende experter som tror att det på något sätt kommer att lösa den situation vi befinner oss i när det gäller järnvägsunderhållet?

Fru talman! Det är självklart att det är högt upp på agendan att få ordning på underhållet. Men att lösningen skulle vara att det är Trafikverket självt som ska genomföra underhållet tror vi inte på. De allra flesta experter som jag har pratat med tror inte heller på det, och det finns ett antal utredningar som direkt avråder från det. Det handlar om att Trafikverket måste ha koll på status på anläggningarna, och det kan man skaffa sig utan att vara den som har ansvaret för underhållet. Det finns mycket man kan säga om hur avtalen är utformade. De snuttifieras, det är inte funktionsupphandlingar och det finns inte några innovationsdelar i avtalet. Jag fick en positiv känsla av de dialoger som fördes i dag på förmiddagen; det finns en vilja av att komma vidare och hitta ett bättre samarbete för att höja kvaliteten på underhållet. Men det förutsätter inte att Trafikverket tar tillbaka detta i egen regi, utan det går att göra i samråd och samverkan med alla aktörer som berörs av järnvägen.